Telefon och telefonprat

Telefon. Så här ”skall” den ju se ut, men borde vara grön eller gräddfärgad:

Ordet kommer från grekiskan, téle (avlägsen, fjärran) och phone (ljud, jfr. t.ex. fonetik). Dagens apparater borde kanske hellre kallas teleikon (eikōn, ikon = bild). Handen på hjärtat: uppskatta den tid du använder på din mobil, smartmobil, smarttelefon, bärtelefon (OO associerar mera på förleden…), ficktelefon. Hur många procent av tiden pratar du med någon via den? Är den din PRATmaskin? PDA, personlig digital assistent, är nästan bättre…

Telefon är telefon på en stor mängd kända språk. I finskan fram till 1897, då telefoni (alla vokaler och konsonanter uttalas korta, o som å) ersattes med puhelin i tidningen Uusimaa – och accepterades. Hur fort nämns inte. Puhe = tal, -lin hänvisar, enligt OO:s heimlaga etymologi till nån sorts apparat. Och så har vi islänningarna, som oftast vill skapa egna ord, som kallar apparaten sími (som ursprungligen betydde tråd).

Och sen då, när vi tar loss apparaten från väggen, då har finskan den överlägset bästa benämningen: kännykkä. Åtminstone för blomstervänner… 1977 hade Nokia utvecklat en ny radiotelefon, SV1500, och gjorde reklam för den till företag och myndigheter med bl. a. ritade bilder och text. Försäljningsingenjören Aarne Visuri lär ha kläckt det hela:

Bild ett: Kevään kukka on kämmekkä (vårens blomma är…. tja, nu blir det lite besvärligt. Orkidé. Kommer från att orkidéerna i handnyckelsläktet har rotknölar som liknar två händer, t.ex. Jungfru Marie nycklar. Kämmen betyder hand eller tass, oftare i sammansatta ord numera. Annars heter nog orkidé i allmänhet orkidea på finska, och hand är käsi). Bild två: Kevään tuote on kännykkä (Vårens produkt är  – kännykkä). Namnet registrerades av Nokia som varumärke 1987, men nu är det ett fritt och allmänt ord (Källa: Helsingin Sanomat 31.08 2003). Och en del förkortar numera: känny. Ordet har alltså med hand att göra, precis som det urtyska (?) Handy. Ordet Cell Phone användes redan vid det första publika mobila telefonsamtalet 1973 mellan Motorolas vice VD Marty Cooper och hans ”ärkerival” Joel Engel vid Bell Labs. Telefonen då vägde lite över ett kilo, var 23 cm lång. För att kunna prata i 35 minuter behövdes en laddning på 10 timmar. OO ringde mobilt första gången från en gräsmatta i Hilleröd 1991 med Nokias ”handväska” (lånad, flera kilo tung), något i den här stilen:

Island då? Farsími för den du tar med dig (fara = resa), snjallsími om det är en ”smart” en, spjallsími om du enbart kan prata med hjälp av den. Och den fasta trådtelefonen har blivit snúrusími, där snúru betyder snöre, inte snurra, Smarta ord!

Och den farliga mojängen bärs av yngre människor i jeansfickan, en tydlig rektangulär utbuckling skall uppenbarligen synas. Vuxna karlar bär den ofta närmast hjärtat eller vid bältet. Och vi vuxna kvinnor börjar gräva i handväskan när det piper till. Men ibland i fickan, till exempel när OO skottar snö och har en sorts ”Health”-app…

Farlig? Det blå ljuset och den osynliga strålningen, stressen när vi anser oss behöva vara tillgängliga 24/7 (och har den som sängkamrat), det känner vi alla till och beter oss därefter eller inte. Plus alla faror som lurar ute på nätet, speciellt på Facebook, där våra personliga uppgifter stjäls och där vi snärjs oftare än vi hinner andas. TV:n var faarlig när den kom. Mikrovågsugnarna skulle ta livet av oss. Och vilket krig det var mot videoapparaterna på 1980-talet!

Den där biskopen i England på 1850-talet hade kanske rätt. ”Om människan börjar röra sig i hastigheter på över 10 kilometer (om OO minns rätt) i timmen, ja då – då blir nog själen efter!” Järnvägen skulle leda till fördärvet och ytterst till helvetet.

 

Kommunikationsmedel 2

”Idag för 100 år sen ringde Bell det första telefonsamtalet. Och han fick svar!” Så började ett legendariskt kåseri i Åbo Underrättelser 1976, troligtvis i mars. På den tiden, med högst en telefon i varje hem, svarade man inte om man var ute (=hann inte fram innan signalerna tog slut) eller var borta. Tja – nuförtiden tycks man svara om man ids eller hinner, eller låta bli om t.ex. om uppringaren inte finns i telefonboken så man vet vem det är…

12 mars 1966 gjorde Kalle Sahlgren ett TV-inslag i finlandssvensk TV om telefonen, då 90 år. ”När kan vi ringa till Australien?”, frågade han bl.a. Svar:”Det ligger inte långt i framtiden!” Då fanns det 840 000 telefonapparater i Finland.

Hos oss kunde vi idag snabbt gräva fram fem telefoner på några ögonblick, förutom de två som är i daglig användning. I det hus jag lämnade 2012 fanns det några år tidigare fem trådtelefoner i bruk, förutom två mobila…

Är det Graham Bell som är skyldig till allt detta? Nåja, denna dövlärare (bland andra sysselsättningar) lämnade in ansökan om patent på telefonen (vad kallade han systemet, månntro?) 14 februari 1876, patentet beviljades 7 mars – och lär ha gått ut 1993. Men den italienska invandraren Antonio Meucci var före! Han lämnade in sin patentansökan 28 december 1871. Sen hade han inte råd att betala vad det skulle ha kostat. Förde dock rättsrocesser mot Bell ända till sin död 1889. Sen var det lugnt. Tills 15 juni 2002, då de amerikanska representanthuset erkände Meucci som den rätta uppfinnaren. Han måtte ha upphävt italienska glädjetjut i sin grav! Och i Frankrike anser man att Charles Bourseul är den rätta uppfinnaren, 1854.

Två behändiga snäcktelefoner, i användning ca 2009 - 2013.

Två behändiga snäcktelefoner, i användning ca 2009 – 2013. Vikt ca 80 gram.

1878 kom telefonen till Finland. 104 år senare kom Nokias första mobila konstruktion, den nästan tio kilo tunga fyrkantiga klumpen”Nokia Mobira Senator”. 1992 satt den dåtida klassföreståndaren på en gräsmatta i Danmark med en lånad sådan och ringde hem, full av förundran över att det kunde vara möjligt. Då fanns redan en lättare version på marknaden. Vikt ca 800 gram.

1996 kom Nokias ”banan”, en liten svart gungstolsmed. Följande år förärades mannen i huset en sådan attiralj. Han lärde sig aldrig meddela via den att han var på hemväg eller var han var. Nähä. Totalt omöjligt trots påtryckningar.

Psykologistuderandens första egna trådtelefon i studielyan på 1970-talet hade nummer 25923. Häftigt och tufft med egen telefon! Så häftigt att man ringde till kompisen som bodde på högst 50 meters avstånd. Mobiltelefon skaffades först när det fanns verkligt behov, första juli 2002. Stretade emot länge. Har haft samma nummer och samma operatör sen dess, klår någon det?

en äldre telefon plus de två nyligen pensionerade smarttelefonerna, Vikt 94, 136 och 150 gram. Fotade med den nuvarande, 150 gram.

en äldre telefon plus de två nyligen pensionerade smarttelefonerna, Vikt 94, 136 och 150 gram. Fotade med den nuvarande, 150 gram.

Tillbaka minnena av Bosses kåseri. På den tiden, påstod han, ringde man främst till far i huset. Om någon annan svarade kunde uppringaren utbrista:”E han inga himma själver?” På äkta västnyländskt tungomål.

Bloggstatistik

  • 28 823 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
På Gång

- Steg för steg mot FramGång - det är aldrig försent för nya steg

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.