Djupfryst

Frysbox. Bra att ha. Kan man leva utan idag? En eller två eller flera. Och den husliga kvinnan och mannen är nu i tömningstagen, fjolårets skörd skall bort, blir till bakverk, saft och soppor och annat. Folk hävdar ju att allt nyttigt försvinner från bär, frukter och grönsaker på mindre än ett år. Alldeles onödigt att spara längre tid i ca minus 18 grader. Har någon verkliga bevis på sådant, eller är det bara prat?

                                                                    Det undre lagret syns inte här…

Skulle du själv vilja djupfrysas som en grönsak? Det går. Men det blir då i flytande kväve, minus 196 grader. Först skall du dö/dödförklaras, sen ersätts ditt blod med ett skyddsämne, och så sätts du i något som liknar en sovsäck som sen hänger i en ”tunna” som förvaras i en bunker vars utsida är ganska så intetsägande. Garanti: 100 år. Kostnad: ca 33000 euro. Lite eller bra mycket billigare blir det om du väljer att djupfrysa enbart huvud eller hjärna, ca 11000 euro. Husdjur fryses också, kostnad okänd.

Sant? Joo-o. Finlands finskspråkiga radio hade reportage om platsen i Ryssland för inte så länge sedan. Det finns två liknande inrättningar i USA också, men där är det dyrare. KrioRus heter det, finns i Moskva-området i staden Sergijev Posad, som 1930 – 92 hette Zagorsk. Intressant nog  Rysslands mest betydande andliga centrum. Unesco-världsarv. Livet efter detta har alltid varit aktuellt där…

En liten bild som fanns på nätet…

Varför? Det är en annan fråga. Inom 30-40 år, påstod chefen Stepin, finns teknologi för att återuppväcka de djupdjupfrysta. Från hjärnans DNA kan man klona en ny kropp – eller placera hjärnan i en proteskropp. Påminner om ett flertal filmer OO sett skymta förbi: proteskroppar, en burk i stället för hjärta… Bara att haka på och byta ut! Men man lär ska börja med djuren.

Vetenskapen av idag tvivlar, men över 50 människor finns där i det flytande kvävet i den dag som idag är, ca hälften i form av huvuden eller hjärnor. Avtal lär finnas med ca 200 människor i alla åldrar från ett tiotal länder. Tänk dig, att dyka upp i en värld som du lämnade för 30 år sedan, förslagsvis 1987. Och så vill du ringa ett telefonsamtal. Åka buss. Betala i butiken. Kontakta myndigheter. Fotografera. Nä tack. OO nöjer sig med att frysa in årets skördar och äta från den äldre ändan, oberoende av närings- och vitamininnehåll. Lugn, lugn, kött och bakverk försvinner snabbt. Oftast hinner de inte ens via frysen.

I Sergijev Posad finns ett kloster från 1300-talet, tillägnat St Sergius, vallfärdsmål i århundraden. Där har i alla tider funnits betydande ikonmålare, guldsmeder, författare… Kyrkor och tsasovnor och katedraler finns nästan i otal. Klostret öppnade på nytt 1946, efter en 27 års stängning. Rysslands andliga akademi. Känner folk som besökt staden, imponerats, förundrats, beundrat… Du kan nu alltså ”bo” där i evighet, om du vill. Och har en lämplig penningsumma att avsätta. OO använder hellre de eventuella pengarna på annat. Om de bara fanns….

Dagens datum och namn

Urban Urban Urban Urrbaan, jag är så kär och ga- -. Fel. Det var Egon det sjöngs om. Inte Urban. Inte Edvin heller. Granntanten i OrdOdlarens förra liv var viktig med Urban. Varje vår var Urban ofta förekommande i hennes vokabulär när vi förberedde våra odlingar. Hennes man hette Edvin. Varför då detta ”tjat” om Urban?

Gammal folktro. Det var något som inte skulle/fick göras före Urban, eventuellt inte efter, eller absolut inte ens i misstag tidigare än Urban-dagen. Men vad? Googla lagom på Urban, tekniken tolkar ordet maskinellt som urbaan… Tilläggsord krävs, då kommer lite uppgifter på skärmen. Intressanta, eftersom de ibland talar emot varandra. Och vårens sysslor varierar ju tidsmässigt i vårt avlånga land – Sverige inberäknat.

Hundtandslilja 25.05

”Urban, Wilhelmina och Beda, de skola sommaren leda” lyder en ramsa. Sen fick Beda ge efter för Blenda som namnsdag 27 maj, och då byttes verbet ut till ”sända”. Den ramsan går inte i svenska Finland. Rimma lagom med ett verb på Ingeborg, som har namnsdag hos oss 27 maj… Enligt den ramsan blir junivädret som på Urban, julivädret bestäms av Wilhelmina och augusti av Blenda. Och sommaren börjar på allvar med Urban, Urpo på finska:”Urpo suveksi säntää, Perttu (24 augusti) toiseksi kääntää”. Sommaren slutar alltså med Bartolomeus – Bertel. Det här nämns redan i Finlands första ”kalender”, den som fanns i Michael Agricolas bönbok, 1544. Den boken, enbart den,  är för övrigt värd flera blogginlägg…

Likaså hävdas på finska att sådden skall vara avklarad i och med denna dag. Och om det blåser från sydväst, då blir det en bra skörd. OO sådde rödbetor idag. Vinden varierade, men faktiskt, det blåste mest från rätt håll. Fina och jämna och vita och gula och randiga och röda betor förväntas!

och en enkel tulipan

Beda, 27 maj, medför något speciellt, speciellt på Gotland. Eventuellt efterföljs detta i detta odlingslandskap, få se. Bedas dag är böndagen, då bönorna kan/skall sås. De kräver rätt så varm jord för att gro och inte ruttna, så… Men nattemperaturerna har hållit sig ordentligt på plus och den mörka jorden har dragit åt sig dagarnas solstrålar, så hoppet lever.

Men än är inte allt avklarat. Granntanten fasade för järnnätterna också. Och det gör en och annan ännu, var till mans och kvinns. I Norrbotten lär man kunna andas ut 8 juni, då kan man sätta mandelpotatisen, denna nordliga delikatess, i jorden. Det tar ju en tid innan den visar sina gröna groddar ovan jord, och då är frostfaran definitivt förbi. Tydligen. I många delar av Sverige tycks datumet 18 juni nämnas. Vill inte tro…

Två talesätt till: Om man kan gå sommarklädd 25 maj får man gå i päls hela sommaren. Jaha. Och det blir ingen sommar förrän Urban rasat ut, storm och oväder förväntas denna dag. Jaha jasså.

I varje fall får skomakaren lång semester, av dessa två bilder att döma, tagna idag:

syrenblomknopp

 

19-20 maj

”Vuodet eivät ole veljeksiä”, åren är inte bröder, lyder ett finskt ordstäv. Det har vi fått bevis på lite här och var denna så kallade vår. Minnet sviker ändå rätt ofta, och hur anteckna – om man vill, alltså. Ibland vill man ju inte. Men något ligger i generna, tydligen.

OrdOdlaren har en låda som hon skall åtgärda när hon hinner och vill och ger sig tid till det. Mammas almanackor, från 1948 till början av detta årtusende. Mest noterat om kors betäckningar och kalvningar, sådd och skörd. OO:s födelsedag finns också nedtecknad:”Flicka född, 1.10″. Klockslaget alltså. Parentesen ”en besvikelse” finns inte antecknad. OO var en pojke ända intill den minuten, sanningens minut…

För några år sedan beslöt OrdOdlaren om en annan form av trädgårdsdagbok. Odlandet i den formen omfattar en hel del… Beslutet: fotografera det växande två gånger per månad, den femte och den tjugonde. Dagen behöver inte vara slaviskt densamma, men så nära som omständigheterna tillåter. Det andra beslutet, 14 bilder per gång, det kan vi alla gemensamt kommentera med ett stort skratt!

2016 och 2017 är inte bröder. Samtidigt kan man konstatera att arbetena genomförs i olika ordning år för år. Omväxling förnöjer, ju. 19 maj förra året, 20 maj i år (efter två varma dagar denna sena vår, när allt rusar fram med turbon på).

Utsikt från altanen, linden nästan i mitten av bilden, äppelgården bakom – och paviljongen.

Gårdsrabatten, en del av den. Hosta, pioner, dagliljor. Blåbärsskog bakom:

Ena infartsrabatten, ändan av den. Smällspirean ‘Diabolo’ omgiven av aklejor och lite vårblommande lökar. Oupputsad ännu 20 maj 2017.

Äppelgården. Ja, blott en del av den också. Ordentlig beskärning genomfördes på sensommaren 2016.

Grönsaksodingslådorna, som höjdes upp med en fjärde ”tvåtumfyra” på sensommaren 2016. I år finns de skyddande kåporna redan på plats, trots oplanterat/osått nu också. Bildvinkeln är tyvärr inte densamma. Chilihuset i bakgrunden, tomathuset ännu längre bak. Och till höger dammen, ett stort projekt varje försommar. Vitlök i förgrunden i år.

Blåbärsbuskarna blommade, men visst är de igång i år också!

Och idag hände det! Bergkörsbäret (Prunus sargentii) slog ut! 2016 var det helt utblommat 19 maj.

Och i morgon, 21 maj, fortsätter Runda Rabattkryparen sin färd, rabatt för rabatt…

Rosor, rosor än en gång…

När det är brist på rosor – då tillverkar man. Och så gjorde vi. Hundratals. Bilden visar endast en del, ytterligare fylldes två korgar. Den som bäst behärskade tyg och symaskin sydde två långa band, och sen trodde OrdOdlaren att det  ”bara” var att sy fast rosorna på de två långa banden. ”Bara”, hm. Det tog tid och tråd och trädande och nålfingrarna protesterade till slut…

Ett drygt halvdussin människor snurrade ihop rosorna, av kräppapper. Importerat från Kina, inhandlat i stadens mest varierande butik (varusortimentet omspänner allt från spikar och skruvar via elektronik till knäckebröd och mera därtill..). Idén dök upp hos OrdOdlaren i en av hennes få men dock ljusa stunder, storasyster kunde bekräfta att konsten lärdes ut  i barndomshemmet för sisådär 60 år sedan. OO befann sig nu vara något skickligare än då. De nutida rossvarvarna utvecklade alla sin egen stil, den mest kreativa skickliga hantverkaren i gänget använde inte enbart sax och fingrar och ståltråd och strumpsticka, utan även tusch som tonade kronbladens kanter. Hennes rosor – och några till – användes till återinvigningsklippbandet, här i väntan på sin uppgift:Resterande rosor blev en lång orm på ett ca åtta centimeter brett tygband, ungefär fyra meter långt. Bilden på köksgolvet blev mer än lovligt suddig, så här kommer en bild av ormen som den portal den skulle blifva, med bordsdekorationen, rosstaven på stativ från ett upprensat buskage härom året, med stöd av ett keramikfat, i förgrunden:

På serveringsbordet låg sen halva återinvigningsklippbandet, och rosinspirerade morotsbakelser-cupcakes gick raka vägen in i gästernas munnar. Hann aldrig fråga den kreativa fritidsbakaren vad hon kallade dem.

Allt detta ståhej föranleddes av att Rosarium Hospitalis Borgoensis, som sköts av trädgårdsföreningen i staden, återinvigdes exakt och precis på sin tjugonde födelsedag. En hel del omställningar i, om och kring rosorna gjordes sommaren 2016, och allt detta föranledde en fest.

 

Sjukhusets direktör klippte bandet och talade,

barbershopgruppen Just4Fun sjöng med munnar, fingrar och kroppar – BJR, trädgårdsföreningens ordförande, ”basar” i den välklingande kvartetten,och även OO höll sin muntur (förevigad av den ena av två CC i kvartetten), för dagen iklädd rostunika. Boken om rosariet utkom, den lilla folkhopen trivdes och kunde uppleva att mera vårvärme äntligen aviserade sin ankomst. Följande dag kom den, åtföljd av smått regn i skrivande stund, därpåföljande dags morgon. Allt väl bland rosenbuskarna som nu kan börja öppna sina bladknoppar och producera blomsterprakt i midsommartider. Så hoppas vi.

Flaggan i topp!

Tre flaggdagar på fem veckodagar. Det finns ju risk för att flagglinorna skadas av allt upp-ner, upp-ner så här i det kyliga vårvädret. För er som är utrustad med stång och lina och blåvit flagga och vill följa påbuden. Och det vill man ju, vad gäller flaggande. Och lite till.

Tisdag 9 maj. Europadagen. Vedertagen flaggdag enligt Finlands statskalender. Frivilligt, men rekommendabelt. Hör till god sed att hissa flaggan. Upp klockan åtta, ner vid solnedgången, senast klockan 21. Och den flaggdagen kan vi skylla på Robert Schumann (1886-1963), som suttit på många ministerposter i Frankrike. Nionde maj 1950 deklarerade han att att man bör skapa ett enat Europa för att bevara och trygga freden.  1985 beslöt Europarådet att dagen är Europas dag. Ledig dag för EU:s institutioner, vi andra knogar på. Och hissar flaggan.

Fredag 12 maj. Finskhetens dag. Vedertagen flaggdag igen. Den dag då Johan Vilhelm Snellman, österbottnisk sjökaptensson, föddes på ett fartyg i Stockholm. Hans geografiska levnadsbana gick via Uleåborg, en sommar i Alahärmä, Helsingfors, Tübingen, Kuopio och återigen Helsingfors. Plus flera andra orter i landet, som hemlärare för att finansiera sina studier. Han avled i Kyrkslätt 1881.

Den unge Snellman, närmast Blygman. Målning från 1849.

Och så mycket han hann med! Grundade tre tidningar i Kuopio (där han var rektor för högre elementarskolan); svenskspråkiga Saima och finskspråkiga Maamiehen Ystävä (~Lantmannens vän). När myndigheterna drog in Saima grundade han ‘Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning’.

Han återkom till Helsingfors 1849, medförande ung hustru och två barn, födda 1846 och 1848. I rask takt kom tre till, 1850, 1851 och 1855. Och 1857 avled hustrun, 29 år, i barnsäng. De fyra sönerna blev män i staten, nämns i uppslagsverk. Äldsta barnet, dottern, hette Hanna.

Hur han fick ihop livpusslet som ensamstående far till fem minderåriga barn nämns förstås inte. Andra skötte den sidan, troligtvis. Men karriären, den gick spikrakt. Professor, senator (motsvarar i det närmaste dagens minister), medlem i kulturgänget Lördagssällskapet, arbetade för det finska, den första som klart uttalade nationalitetstanken i Storfurstendömet, adlades 1866 och representerade det ståndet i tre lantdagar. En av dem som såg till att Storfurstendömet fick egen valuta 1860, finsk mark. Med mera. Står – nej, sitter – staty utanför den pompösa byggnaden Finlands Bank i Helsingfors. En man med ännu mer meriter, men sätter punkt här. Hans mera okända litterära produktion från 1840-talet verkar intressant…

Den mest bekanta bilden av Snellman (han ser inte snäll ut…), på hundramarkssedeln för x antal år sedan.

Och så är det Mors Dag på söndag, 14 maj. Officiell flaggdag vilket betyder att alla offentliga inrättningar i republiken är skyldiga att hissa flaggan. Ävenså privata. 13 maj blir det kanske också flaggning, på halv stång. Finlands förra president, Mauno Koivisto, avled ikväll 12 maj. 93 år gammal.

OrdOdlaren gör en av sina medborgerliga plikter på söndag. Deklarerar.

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 16,756 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.