Oxveckor

Bakom: aftnar, tretton, Lucia, annandagar, små pandemifester, stjärnor, ljusstakar, julgran, tomtar, lov och ledigheter. Framför: inga fester, inga finmåsten, inga husochhempynt, ingen måstemat, inga söckenhelger som råddar bort/blandar bort den annars också minimala tidnings- och postutbärningen. Bara 6+1+1 om och om igen: jobbdag, lördag, vilodag. För dem som jobbar.

Oxar, så sa vi. ”Stut” var obekant, och tjurar hölls enbart för betäckning av kor (och de försvann med seminörerna på 1960-talet). De här skötebarnen var vårkalvar och sin andra sommar tillbringade de för det mesta här under tak, med skjutdörr till friheten bakom rumporna. De blev bortskämda av pappa med varmt vatten med en skvätt mejamjölk/klano/fettfri mjölk som kom tillbaks från mejeriet. När dottern tog över i juni serverades endast kallt vatten. En oxe dök med huvudet ner i ämbaret/hinken/spannen och blåste ut det mesta, varpå sommarskötaren slängde ett ämbar kallt vatten på kreaturet. Efter det dög det som serverades. När det städades i andra ändan, då stod de som statyer – hon hade sina knep. Deras levnadstid var cirka ett och ett halvt år.

Oxveckor. Januari, februari, och lite av mars. 6 – 7 veckor. Rågbröd och päror, saltströmming och runda potäter. Inga goda korvar. Arbeta i skogen, köra ut gödselstacken i lämpliga högar till åkrarna, väva, sticka tröjor, allmän klädvård. Ända till fastlagstisdagen, 47 dagar före påsk. Den som ibland infaller 3 februari, ibland 9 mars, oftast däremellan. I år 1 mars. Bäst att burra upp sig och träna inför – ja vad?

Fyra karlar på en kurs för folkdansinstruktörer 1975 tränade Oxdansen. Sisådär tio år senare var vi många ”damer” som också dansade den, i jämlikhetens namn… Roligt att apa till sig, det finns utrymme för egna krusiduller i dansens koreografi!

Termen oxveckor fanns både i Finland och i Sverige, för OO känd ända sen barndomen. Ordet betydde trist rutin, gå på i ullstrumporna, lång väntan på ”belöningen” med fastlagstisdagen/fettisdagen och bullarna/semlorna och firrmärre/slängkälken och pulkåkning och annat skoj. Och sen kommer fastan. Den var inte aktuell i barndom-ungdom, senare har OO ibland försökt med ”sju veckor utan” några gånger.

En del hävdar att oxveckorna gäller enbart för januari, och den månaden har blivit något av en ångermånad, till- och avvänjningsmånad, torr/vit månad. På finska har det myntats ett uttryck med allitteration: Tipaton tammikuu, ”dropplös januari” – ingen alkohol. Nu finns också veganuari, prova på vegetarisk eller vegankost. OrdOdlarens specialtips: En nykokt het potatis mosas och blandas med egenkokad djävulssylt (religionslärarens special, som en som gillar den säger). Enkelt och gott, men balansen i näringsinnehållet är okänd.

Bara trista, enformiga veckor? Nää-ä. Den här prisbelönta boken är en verklig guldgruva som serverar många trevligheter. Runebergsdagen (och OrdOdlarens födelsedag, viktig!), Valentindagen/Alla hjärtans dag/vändagen, sportlovsveckan, Kalevaladagen, Internationella kvinnodagen – -sen lossnar det!

Temadagar av olika slag finns det också att göra något roligt och glatt av. Ett plock: Vinets dag, elens dag (aktuellt, bjuds vi på gratis el den dagen?), frufridagen, tankens dag, fotens dag, knäckebrödets dag, myggholkens dag, Fössta Tossdan i Mass, republiken Jämtland, bussförarens dag, glädjedagen, världspoesidagen… Oj, vad det finns att fira och festa och hitta på innan månaden mars börjar på allvar!

Fundera nu på hur ni skall fira kyndelsmässodagen – kyndel är ett gammalt ord för levande ljus, ”bevarat” som det finska kynttilä!

Färgade dagar

Black Friday. Nä. Inte för OrdOdlaren. Varför på engelska, varför svart? Visst har OO gått genom flera försök till förklaringar, både angående färgen och varför man inte kan säga ”Svart Fredag” eller ”Musta Perjantai. Tja, ”en svart dag i trafiken” blir visst något helt annat. Kanske ganska så mörklagt för den naiva konsumenten, som inte minns vad den nu ”billiga” apparaten kostade i juli, i oktober och – ja.

Det uppstod en lokal diskussion på Facebook, och många verkade eniga om att utse Grön Fredag i stället. Robbe med sin lilla (nåja…) trädgård ställde upp som frontfigur på det sociala mediet. Sen vågade han inte säga nej när f.d. läraren ville använda bilden… Han var en elev som man fick skratta med och åt, sen blev han skådespelare, som han anser är en verkligt god chefsskolning.

Produktionshallarna ligger 37 kilometer fågelvägen från denna skrivplats, med andra ord närproducerat. Året om får man denna smaskiga sallat och annat grönt godis (örter), det mesta växer högteknologiskt med ledlampor och vertikalodling, Robbe hör till pionjärerna med sådant maskineri. Förträffligt att ta till när de egna odlingarna går i vintervila.

Varannan fredag har vi reko-utdelning, och då, under vinterhalvåret, blir det en låda med gott grönt från Robbes. I varje låda finns den här blandningen, Gourmet Mix, med olika sallater, ärt- eller lupinskott – vad som finns just då. Plus sallat och örter, ibland efter eget val.

Ett förbehåll: är fredagen verkligen grön? Nja… men i varje fall inte svart! OO sökte och hittade två andra förslag. En blogg – vet inte vem, när, var eller hur – berättade om dagarnas färger i Thailand, bekräftades på andra webbplatser:

Du har din lyckofärg enligt din födelseveckodag, något man tydligen håller reda i Syostasien. Även för det fick OO forska, kom till att hon är född på en fredag – och blått är inte riktigt färgen som passar. Man ”skall” ha ett smycke i dagens färg… OO är född klockan 01.10, kanske torsdagen kan åberopas? Då duger ju bärnstenshalsbandet. Å andra sidan duger det med en tygbit i rätt färg, exempelvis i botten på handväskan.

Utveckla det här? Tja, det importeras ju en massa seder västerifrån, så varför inte? Här finns tyvärr också ett förbehåll. Dagar har olika färg också enligt ett ”påhittat” system som används flitigt i våra länder:

Det här systemet används när man jobbar med personer som behöver kognitivt stöd. Hur det har utarbetats har OO inte lyckats luska ut. Lila och rött stämmer överens med ovanstående, så… Kanske var och en kunde ta till sig det här, vi kan kanske råka ut för det på något sätt någon gång? Observera, torsdagen är brun!

Här serveras dagarna på finska, varsågoda! Färgnyanserna är inte förutbestämda.

Synestesier inte att förglömma! OO har en god vän som ”alltid” har sett siffrorna i färg. Lär underlätta komihåget. Och på tal om det så målade OO sina läsordningar, i flera år stod fyra färger/ämnen på schemat: blått, rosa, gult och grönt. Färgpaletten bestämdes enbart av stryköverpennornas färg och OO:s behov av att ha färger omkring sig – och systemet underlättade faktiskt vardagen på flera sätt. Färg behövs, alla månader, alla dagar. Och enligt vad som här skrivits blir det tre gröna dagar i veckan. Ät naturligt grönfärgat, men piffa upp med främst rött och brunt och…

Skrivet på grön måndag, av OO som hellre är född på en gul fredag – guldfärgade smycken för kanske tur och lycka med sig!

Sjundedag – sistadag – Pärla idag, 25 oktober!

Dags igen! På med pärlorna, på årets sista officiella Pärldag! Margarete, Merete och Märtha (med h!!) har namnsdag. I Norge. Sverige kör med Inga och Ingalill (Grattis, Inga, du bodde ju i Sverige en tid) och svenska Finland med Yvonne (Grattis där på andra sidan två åar) och finska Finland med Sointu, vilket öppnar för en rosbild!

‘Sointu’ (= klang, ackord), ‘Sävel’ (=ton, melodi) och ‘Syke’ (=puls, rytm) är tre rosor som lanserades 1994 som ett resultat av ett förädlingsprojekt vid Helsingfors universitet. OO gillar namnen. Rugosarosor, med starka inslag av annat.

Ni kan hylla rosen, Pablo Picasso (vars fullständiga namn består av 16 ord,”y”, ”de la” undantagna), totalt 116 bokstäver, med mellanslag blir det 137 tecken…), (25.10 1881 – 1973) eller Georges Bizét (25.10 1838 – 1875) med att bära pärlor idag – passar annars sådana smycken på Carmen i Bizéts opera? Sak samma.

OrdOdlaren väljer att tänka på den största Margareta av alla, drottning Margareta, 1353 – 28.10 1412, dotter till Waldemar Atterdag. Varför namnsdagen är tre dagar före dödsdagen tänker inte OO spekulera i. Hon dog i pest, 59 år gammal, på ett fartyg i hamnen i Flensburg. Innan dess hade hon hunnit med mycket…

Hon skulle idag kanske ha kallats en hård politiker. Hon beskrevs som vänlig till sättet, men officiellt betedde hon sig myndigt, strängt och genomtänkt. Hon ansågs klok, på gränsen till slug. Tänk er: hon trolovades som sexåring med Norges konung Håkan, 13 år äldre än hon. (Jo, jo, han som red på mammans, drottning Blankas knä…). Äktenskapet ingicks när hon var tio, då hade han också valts till kung i Svea rike – blev vald 1362, då också representanter från östra riksdelen var med, ett bevis för att ”Finland” inte var en koloni, utan likvärdig med andra riksdelar.

Drottning Margareta, staty i Roskilde. Margareta kom till Norge 1366, och Märta (!!) Ulfsdotter utsågs till hennes uppfostrare, homästarinna. Denna kvinna var hård och bestämd, drog sig inte för att använda aga. Märtas dotter Ingegärd blev Margaretas fostersyster, senare abbedissa i Vadstena. Märta var dotter till den heliga Birgitta. Och hennes ”helighet”, kanonisering, påskyndades effektivt av Margareta, och den skedde ju supersnabbt, jämförelsevis.

Margareta, Kalmarunionen, nidnamn ”Kung Byxlös”. Det är allt OO minns från skoltiden. I och med unionen (kanske tidigare också, OO orkar inte reda ut…) 1397 härskade hon över hela Norden, från Karelen till Grönland. Då utsågs också Erik av Pommern (1382 – 1459), hennes systerdotterson, till tronföljare och medregent. Att hon ändrade hans namn från Bogislav till Erik, det var nytt för OO…

Margaretas grav i domkyrkan i Roskilde. OO har sett den, men på den tiden var hon inte någon hopplöst knäppande fotograf. Bara nästan – men det var ju kinofilm på den tiden.

Men vi kan hedra fler.

Kronprinsessan Märtha (1901 – 1954) vars liv uppmärksammades i en TV-serie – som OO inte tittade på, eftersom den beskylldes för historieförfalskning – och eftersom det pratades engelska var hon ”Martha” – och det är ett helt annat namn… Observera pärlorna!

Märtha Louise, nyligen fyllda 50, prinsessa som går sin egen väg. Merete Mazzarella, född 4 februari 1945. Författare och litteraturvetare. Finlandssvensk far, diplomat, dansk mamma. OO planerar att hylla Merete en annan gång, varför inte på hennes födelsedag. Hon har bjudit på många intressanta, trevliga och roliga lässtunder!

Pärlorna på, marsch, marsch!

Blandade karameller

OrdOdlaren snavade över två godispåsar och plockar ut några karameller att suga på. Idag, 4 september är det många ”dagar”!

Mattan OO trampar på vid spisen. Vävd av Faster för länge sedan. Det är Hantverkets Dag i Svea rike idag, dock inte i republiken. Temat är ull och lin, demonstrationer av att tova, karda och spinna ordnas på många ställen. Sånt har OO inte provat på. En liten karamell berättar också om demonstration av vävsättet rosengång. OO tror, bara tror, att Faster vävt en variant, hon tyckte om egna krumelurer på alla sätt.

Några studenter i Colorado instiftade Baconets Dag år 2004. Bacon i skivor i förpackning började säljas 1924, berättar en karamell. OO försökte komma ihåg när hon senast använde bacon. I maj 2021, funkiaskott inlindade i bacon skulle avsmakas. Smakade – bacon. Funkiaskott äts bäst med smör. Därmed inte sagt att bacon förkastas helt och hållet. Näädå!

Ostronets Dag instiftades också 2004, när Ostronakademien bildades i Grebbestad. Akademiens mollusker inköps i Sannäs, norr om Grebbestad, som i sin tur ligger norr om Göteborg. Dessa rader skrivs i Sannäs, som ligger norr om Ylike. Så nu vet ni exakt var.

Bilden är från Bruny Island, Tasmanien, där BJR och OO på utflykt delade bord med ett par från Tyskland när ostron provsmakades. Icke-ostronälskare, som av bilden synes. OO åt två, sitt första och sitt sista i sitt liv. Ingen karamell, precis.

Skäggets Dag idag! Varför är något oklart och synnerligen höljt i dunkel, men det lär finnas starka indicier på att danska vikingar ”firade” sina skägg redan på 800-talet, i augusti. Tro det den som vill! OO publicerar dagen till ära en bild av det käraste skägget. Gulligt och mjukt. En verklig karamell.

Påsen ”Fem en Fredag” har OO flera gånger skakat om, men den är svår! Många bloggvänner deltar i den, OO beundrar ”påhittarens” kreativitet. 3 september gällde frågorna musik. Svårare än vanligt!

Fråga ett: vilket band/vilken artist skulle jag se göra comeback? Ojdå. En tid i livet gillade OO CCR. Tills hon såg John Fogerty. Sen såg hon honom som vuxen. Då passade rösten och utseendet ihop. Comeback? Njaåä. Varje tid, varje ålder har sitt.

Fråga två: Vilken artist/vilket band kunde du lyssna på i ett år? Kära hjärtanes, redan en LP med en och samma artist blir lätt enformig… Men en kompositör! Verdi, till exempel. OO kunde gärna ”umgås” med hans operor i ett år. I dem finns karameller av alla de slag.

Alexandrs Antonenko från Lettland och Sonya Yoncheva från Bulgarien på Metropolitanscenen i Othello, en häftig Verdi-opera. Längtar till opera och konserter, live och på bio! En liten tröst att Sveriges television bjuder på Lohengrin från Bayreuth ikväll, 5 september. Wagner är inte den godaste karamellen – och Lohengrin får OO att tänka på gurka! De egna gurkorna är goda – nä nu spårar OO lite ur.

Fråga tre: vad spelar du för typ av musik? Obehagligt sällan, trots en stor uppsättning fantastiska CD-skivor. Lättja. Radion får välja, OO väljer kanal och tid, och det kan bli bra. Många instrument som dyker upp då och då. Arrangerad musik. Dominerande trummor undvikes å det bestämdaste. Då faller en hel del musik bort, inget att sörja över.

Fråga fyra: Speciellt musikminne från barndomen? När är man ”barn”? Dansmusik i radion, dans med pappa på köksgolvet, före sju års ålder. Den lilla flickan lärde sig ETT-två-tre (tretakt, vals), ETT två-tre (lång, kort, kort – foxtrot och liknande) och ett-o-två, ett-o-två (som enkelt nog kallades samba) och schottis och lite till. Flera år senare hade hon sparat ihop till en egen radio med bandspelare och ”hängde” på Sveriges radios P2 på nätterna. Missade banda början av Haydns trumpetkonsert, men lyssnade om och om igen…

Fråga fem: Vilken artist/vilket band gjorde det största intrycket när du var barn? Hjälp. En bondedotter på landet på 50-talet brydde sig inte om ”band”. Herp Alpert and the Tijuana Brass – men då var hon ung tonåring och ”diggade” dansorkestern med två duktiga blåsare: saxofon och trumpet om varandra. Morayah, minns du?

PS Det är också den Finländska Matens Dag idag. Inget speciellt, den firas här varje dag. Med så mycket närmat och egenmat som möjligt.

Sjättedag Pärla idag!

Idag, 26 augusti, firas Stora Påhittarpärldagen! Fram med era pärlor, gott folk! Fira och hedra några finlandssvenska kvinnor med namnet Märta/Märtha! Senast när OrdOdlaren skrev ett pärldagsinlägg (Margareta) önskade hon pärlor i form av regndroppar. 25 augusti kom det alldeles för mycket av den varan.

Märta i den finlandssvenska namnsdagsalmanackan sen 1929, ingen förklaring till arrangemanget. Ingen berömd Märta kan hittas. Om en stund får ni några. Östen i Sverige – men före 1901 var dagens namn Zephyrius! Det, ni! Hur står det till med killarna i ”Östen med Resten”, förresten?

Dagens firarobjekt, dagens pärlor, var det ja. Först ut är Märta Laurent (1920 – 2011). Legendarisk skådespelerska som 1995 hade huvudrollen som Vera i en TV-komedi som utspelas på ett äldreboende. På bilden, från vårt TV- och radiobolag Yle, poserar hon med medspelaren Leif Wager (1922 – 2002), som så många gånger förr i filmer och på scenen.

Hon började med specialtillstånd i Svenska Teaterns (i Helsingfors) scenskola som femtonåring, hon blev änka som knappt tjugoåring och mamma en vecka senare. Hon började som mycket omtyckt musikalisk sjungande stjärna och blev till slut den finlandssvenska teaterns grand dame. ”Jag kan inte klaga på något, jag har fått så mycket av livet”, sa hon i en intervju i april 2011. Hon avled efter en kort tids sjukdom i augusti samma år.

Femton år efter Märta L föddes Märta C, känd som författaren Märta Tikkanen. Hon hann vara lärare och rektor också, på 1970-talet i Helsingfors arbetarinstitut, ”Arbis”. På 1970-talet var hon den som vi små feministfrön såg upp till, med romaner om krav på jämställdhet i parförhållanden, ”där båda får ta plats och finnas för varandra”. Mycket omtalad blev boken ”Århundradets kärlekssaga”, som handlar om hennes äktenskap med tecknaren, författaren, krönikören och alkoholisten Henrik Tikkanen. Själv fick hon ofta avsäga sig sina egna behov och önskningar och drömmar till förmån för familjen. Man kan kanske säga att hon skrev både ömsint och ilsket.

Mest uppseende väckte hennes bok ”Män kan inte våldtas”, i dagens läge ser OO den bokens huvudperson som en föregångare till Lisbet Salander! Boken kom 1975 och upprörde den finlandssvenska ankdammen så det stormade, någon spottade till och med på henne på gatan. Skiva om våldtäkt, hämnas, våldta en man, anmäla sig själv efteråt för polisen, inte bli trodd, för män kan inte… Fy och usch och tvi och hur kan man!!

OO har ingalunda läst alla hennes böcker. Ömsint och med glimten i ögat skrev hon om dottern Sofia som som sjuåring fick diagnosen MBD (Minimal Brain Dysfunction), ”Sofias egen bok”, 1982. Dottern var klumpig, långsam och tog sig tid för att lära sig något, på sitt eget sätt. Uppföljaren, ”Sofia vuxen”, kom 1998. Läsvärda, tänkvärda och lärorika böcker.

Förra året, 2020, kom två böcker om Märta Tikkanen. Den ena, ”Borde hålla käft” har debatterats en hel del. På bilden Märta med författaren Johanna Holmström (bilden också från Yle). Det sägs att det fungerar att läsa den boken parallellt med Siv Storås ”De oerhörda orden. En bok om Märta Tikkanens författarskap”. OO har inte gjort det. Ännu. Men den tiden kommer. Nån gång.

Efter ytterligare femton gångna år föddes den här krabaten Märta som mycket tidigt började skriva Märtha. Här avbildad med Storasyster som ganska så ung. Känd och berömd? Nja. Kanske ungefär hälften av hennes elever 1976 – 2014 kommer ihåg henne. Kommer troligen inte att skrivas om i något biografiskt lexikon.

BILD SAKNAS. Det gick sen tre gånger femton år innan följande berömda finlandssvenska Märta såg dagens ljus. Märta Westerlund, programledare i ungdomsradiokanalen Yle X3M (uttalas extrem). Hon borde engageras till ett ”Fram för namnet Märta!” Travesti på en gammal svensk filmtitel som OO inte gillar alltför mycket.

Kom ihåg pärlhalsblandet!

Sovit länge? Sjusovare idag?

Och det hände sig vid den tiden, då kejsar Decius regerade (249-51) att det från honom utgick ett budskap om att alla i Romarriket måste tillbe ”hedniska gudar” för att undgå avrättning. Så ock i Efesos, där sju kristna män därför gömde sig i en grotta.

Grottans öppning murades på kejsarens befallning fast, så att de sju måtte döden dö. Någon lyckades klämma dit en papperslapp (?) med männens historia. Kejsar Theodosius I (379-95) eller Theodosius II (408-50) beslöt sig för att låta uppföra ett stall på platsen, muren bröts upp och ut vandrade en av männen för att proviantera i staden. Han väckte uppmärksamhet med sitt språk, sina kläder och sina pengar. Ryktet nådde kejsaren, som ”rusade” till byggplatsen. Han och de övriga i sällskapet såg männen, såg ”papperslappen” och pratade med dem. När de bytt några ord med kejsaren föll de döda ned. Enligt legenden sov de i 200 år.

Sjusovarna, de sju som sov i grottan, som en ortodox ikon. Med karta för Efesos läge. I flera länder ”firas” sjusovarnas dag 27 juni, medan dagen för deras uppvaknande anses vara 27 juli i Finland, Sverige och Norge. Almanackor och tideräkning ändras… Och traditioner och folktro utvecklades. Sover man länge 27 juli, då är man trött i ett år. Den i huset som steg upp sist fick finna sig i att kallas lätting, unikeko, fick en mindre populär arbetsuppgift som straff och fick finna sig i att behandlas som allmänt lat och arbetsskygg under det kommande året. Sjusovardagens väder, speciellt om det var regn, skulle fortgå i sju veckor.

En utländsk familj som med glädje deltagit i sjusovardagen, utstyrelsen är tänkt som nattlinne. I mitten av 1800-talet utvecklades många idylliska städer i Storfurstendömet till badorter, man hittade källor med ”hälsosamt vatten” lite här och där, och den inhemska societeten lika väl som den österifrån fyllde badhotell och pensionat, främst sommartid. Underhållning behövdes, och något ljushuvud kom tydligen på att göra ett jippo med att utse en sjusovare. Först med det hela anses Nådendal ha varit, på 1880-talet. Traditionen återupptogs 1959 och har pågått sen dess. Republikens officiella sjusovare utses i största hemlighet och avslöjas när han/hon slängs i vattnet. Det finska unikeko är ursprungligen ett öknamn på en person som hellre sover och drar sig än arbetar – har inget med sju och sovare att göra.

Den för publiken okända sjusovaren rullas väl övertäckt i en säng tidigt på morgonen genom stadens gator, åtföljd av stojande och glammande människor i pyjamas, morgonrock, maskeradkostym – och vanliga kläder. Verkligt stora folkfester som tyvärr krympte redan innan coronan slog till.

Den behandling som sjusovaren får är inte precis försiktig… Hoppas att sånt som simförmåga, dykförmåga och eventuella sjukdomar kollas upp ordentligt på förhand… Sjusovaren skall vara en person som har/har haft betydelse för både staden och republiken. 2002 var årets sjusovare Pentti Arajärvi. Bekant? En unik person i Finlands historia, president Tarja Halonens make. Presidentens sommarresidens Gullranda finns i Nådendal.

Hangö, sydligast i Finland, med sandstränder och livligt badortsliv när det bekom sig, utser också sin sjusovare. Här är man snällare, sjusovarens morgondopp sker i fontänen vid det ärevördiga badhotellet Casino. Här ser ni också nattdräkter och morgonrockar.

Städerna Salo, Heinola och Kristinestad har också lokala jippon med sjusovare. OO skall kolla och återkommer med tillägg eller kommentarer, hur det nu görs i dessa tider.

Sååå… Vem i din boendegemenskap blir/blev sjusovare? Inte OrdOdlaren, det är givet på förhand. Hon sover i skogen, 50 steg från ytterdörren.

FOTNOT: Nådendal har blivit förfinskat till Naantali (jämför Borgå, på finska Porvoo). Namnet kommer från birgittinerklostret som grundades i en dal – Nådens dal, Vallis Gratiae. Efter en kort tid i den ”icke hälsosamma” dalen flyttades klostret (som knappat hade grundats) med namn och allt till den bergiga udde där nu staden och speciellt stadens kyrka finns. Av klosterbyggnaderna finns inget kvar. Skulle bli Armonlaakso på finska. Både det namnet och VG (som finns i stadens vapen) används av olika sällskap i staden.