Just så. Ibland si.

Bakett. Det är just jämt och precis vad OrdOdlaren är. Ganska ofta, faktiskt. Hon tänder sällan på det nyaste nya, men kan acceptera det när andra gått vidare till nya trender. Men nu gäller det Dagen idag – ursäkta, i förrgår.

Världens mest kända namnteckning. 4 juli 1776. Det visste inte OO förrän 22 januari 2023. Höjden av att vara sen… 246 år, plus ungefär ett halvt. Vet ni? Kanske OO inte är ensam… Den första som undertecknade självständighetsförklaringen i Amerika, 13 stater/kolonier som deklarerade sitt oberoende av England. John Hancock levde 23 januari 1737 – 8 oktober 1793.

”John Hancock” är nästan synonym till namnunderskrift i USA. Redan 1977 utnämndes 23 januari till Handskriftens Dag i USA.

Sånt lär man sig i korsord! OO löste korsord i söndags, 22.1. Men en massa skriverier skulle klaras av innan hon kom till skott med det här. Nu. Sent omsider. Fira med att skriva – jo, det gör OO varje dag…

Hur lär man sig att skriva? Idag, alltså. Korsordets bild ger lite antydningar. I årskurs tre skall man kunna skriva läsligt i Sverige. Kraven i Finland har OO inte grävt fram. Några modeller för hur man skall skriva lär inte finnas. Det hade man förr. Sida upp och sida ner med bokstavsmodeller som skulle kopieras. Tråkigt? Jovisst, men bläckhornet, stålpennan, pennskaftet, penntorkaren och plumppapperet var spännande ceremonier. Dem minns OO. Sen kom reservoarpennan som sög upp bläck i sin behållare, sen kom bläckpatronerna – och så anlände kulspetspennan som inte alls är kul mera.

Vi lärde oss också det rätta penngreppet. Det sitter i. Fastgjutet.

Namnteckning, underskrift, autograf… Numera tar man selfie med kändisar. Hur sparar man dem? (Lägger ut på Facebook: se vem jag träffat!). En bok med författarens namnteckning, det är någo de! Leif Blomqvist, Blomqvists plantskola, har skrivit böcker om äpplen, andra frukter, bär och rosor. Böcker värda att äga för en odlare.

Exempel på namnteckning med nästan 50 års mellanrum. Lite vildare och mera självsäker med åren, eller…?

OO skriver sina översättningar och ”artiklar” med blyertspenna på papper. Inget förslag raderas, allt skall bli kvar tills granskningsgenomläsningen görs. Då blir det nya krumelurer, ibland med kulspetspenna för att skribenten i nedknackningsstadiet skall ha ett tidsperspektiv. Jobbigt? Njaääee… OO skriver snabbt som tusan med penna. Kan läsa sina bokstäver. Om man arbetar enbart på dator ser man inte de tidigare kreativa ordplaceringsidéerna. Marita Lindqvist, barnboksförfattare, började med att vässa alla pennor, sen skrev hon. För hand. Hur gör Nilla Kjellsdotter? På datorer med många skärmar?

som lärare skrev OO på svarta tavlan, som var grön. Det gnisslade, händerna blev torra av kriteländet, att putsa tavlan var en konst som vaktmästaren Ruth lärde ut. Skolan invaderades av overheadprojektorer, sen datorer – men då var inte OO så värst aktiv i klassrummet mera. Så här kan det se ut idag. Datorn startas, läraren har en special”penna”, trycker med den på panelen nertill: skriva, radera, tömma… Texten finns inte på den vita tavlan, den finns i datorn… Det som här har skrivits med ”datorskrift” är resultatet av italienskagruppens irriga och skrattiga associationer för en tid sen!

En hel del tecken (HA!) tyder på att vi går tillbaks till bomärken för att intyga något på papper. Här några från OO:s hemtrakter. Storkäskis är hembyn, så stavade man förr.

Aktuellt: idag har det varit bokrelease i Stockholm! Oravaisförfattaren Nilla Kjellsdotters tredje (andra på Norstedts) utkom. Den har inte hunnit till bokhandeln här ännu, men endera dagen, så… Lästips, Himmelsgården heter den. Den förra, Flickan i stenparken, är också läsvärd, om du till äventyrs inte har läst den. OO har ännu inte författarens namn i nån av hennes böcker. Arbetar på det.

Bakett, baaket, bakefter.

Dagen D som i diabetes

Vi är inte ”vänner”. Vi har aldrig träffats fysiskt. Men hon har en sida på Facebook, och OrdOdlaren är en ivrig följare. Hon är en vardagshjälte, hon kommer med kloka ord, hon har bestämda åsikter och hon är en snödrottning.

Namnet är Ariel – Kavamel Lumikuningatar. En labradortik, sex år gammal. Ariel är ett gammalt hebreiskt namn som betyder Guds lejon, hos Shakespeare en luftande som hjälper trollkarlen Prospero och Lumikuningatar betyder just snödrottning. Kavamel är eventuellt kennelnamnet. Ariel har vuxit upp på Axxell (en sammanslutning av yrkesskolor) och var tänkt till ”vanlig” assistenthund. Hon visade sig vara extremt bra på dofter, och så fick hon komma till familjen LK år 2019, i familjen finns en son med komplicerad diabetes. Efter en långsam och framgångsrik skolning som förstås pågår och upprätthålls ständigt fick hon sitt diplom, arbetsvästen, för ett år sedan. Hon är en hypohund.

Blott hon är vaken (hon tycks sova djupt nattetid, en nosarbetsdag är jobbig) markerar hon direkt när husses blodsocker är för lågt. Med tassen, som på bilden ovan. Även andra svängningar i blodsockret noterar hon. Eftersom hon också tränats för att plocka upp och hämta saker, stänga och öppna dörrar hålls även de verksamheterna vid liv, till nytta för familjen. Speciellt viktigt är att hon på ett visst kommando kan hämta söt saft (plockar själv fram ur skåpet!) eller blodsockermätaren, i akuta situationer. Eller en vuxen, om diabetikern själv inte reagerar.

Hon har sina bestämda åsikter om hur sovplatsen skall vara bäddad och hur hon skall fräscha upp sin kropp, som av bilderna synes. Hon älskar också att bada i kallt vatten, vilket kanske inte alltid uppskattas av familjemedlemmarna. En helt vanlig, småbusig och småenvis hund, alltså.

Mamma i familjen dokumenterar och gör uppföljningar, också till nytta för skolning av andra hundar. Hittills har det inte uppfunnits någon apparat som reagerar och larmar snabbare än en hundnos. Nattetid behövs ändå teknik och/eller utomstående hjälp för den tonåriga diabetikern, som numera går i samma skola som Ariel började sin bana i – Axxell. Han skall ändå inte bli hypohund…

Måndagen den 14 november 2022 firar vi världsdiabetesdagen. Logon för dagen är enkel,

och ett vanligt sätt att visa omvärlden att det är en speciell dag är att belysa byggnader med blått ljus. OO har inget sådant hemma, och den här boken verkar finnas på något annat ställe också:

Boken är skriven av deckardrottningen i svenska Österbotten, pseudonymen Nilla Kjellsdotter. Hon bor i andra ändan av OO:s hemkommun Oravais. I Nillas ända finns en stenpark, även om OO har svaga minnen av att det skulle göras något åt den, men hur, hmmm. Den finns/fanns vid ”Fjäälsändan”, vid den havsvik som skär in i kommunen, vid huvudstråket riksåttan. Här står författaren i stenparken, havet i bakgrunden:

Den här boken kan ni börja läsa i morgon, den handlar om diabetes på två sätt, och författaren vet vad hon skriver om. Den är dessutom utgiven på svenskt förlag, i Sverige, så det finns ingen ursäkt för undanflykter. Om ni fastnar på hennes deckarkrok kan OO meddela att följande bok med den något excentriska kvinnliga polisen kommer i slutet av januari 2023. OO skulle bara hoppas att hon skulle placera en del av handlingen lite österut, på såna exotiska platser som (skrivna på dialekt) Sveidas, Brännona, Tjeschis, Gambäkväänin, Acknosin, Kaujä…

Nej, nu spårade det ur med diabetesdagen. Se här en som inte ”spårar ur”:

Diabetesdagen idag, ägna några tankar åt personer som får dras med den livskamraten. En livskamrat som ständigt måste skötas. En hypohund underlättar, men forskning och ny teknik behövs också. Heja, Perra & co! Groop, alltså.

Luftandens nos är viktig. Guds lejon gör vardagen lättare, ger glädje. Även om inställningen till regnkappan är något vacklande. Hoppas ni får en bra dag, alla diabetiker.

Namn, kort och gott…

”Nu drar vi ut på rövarstråt, nu ska vi ut och röva – men bara sånt vi kommer åt, och sånt vi kan behöva…”. OrdOdlaren har nynnat på den sången i ett dygn nu. Hon råkade se att Kasper och Jesper har namnsdag idag, 20 oktober, i den finlandssvenska almanackan. Jonathan får vänta till 26 januari.

Boken Folk och rövere i Kardemomme by, som blev Kamomillastad på svenska, utkom redan 1955 och är still going strong ännu idag, eller… Författare Thorbjörn Egner. Hur det nu kom sig så kom GeGe in i mina tankar. Han sänder ut över tusen namnsdagsgratulationsmejl per år till folk han känner. Det finns också andra som då och då sänder namnsdagskort. Det skulle bli ett sjå för OO, hon tycker, som GeGe, om att jämföra namnlängder i grannländer.

Och i Finland har vi två – nej, egentligen fyra – olika namnlängder. Här är de finlandssvenska ovanför, de finska under. Varför två av de vise männen uppmärksammas just 20 oktober hittade OO inget svar på, Baltsar har tappats bort i det finlandssvenska (tror att namnet inte använts på länge i vår del av världen, uttalssvårigheter för majoritetsbefolkningen…). Alla tre firas i Sverige 6 januari, och det passar ju bra det… Ursula togs till heders igen 1986, efter att ha varit struken hela 1900-talet.

Dagens namn under åren 1620 – 1680 är så mycket mer intressant: Elvatusen jungfrur. Före 1620 hette 21 oktober så, 1680 flyttades den tillbaks till sitt förra datum, 1753 slopades den. Det var kanske inte precis någon NAMNsdag, men varför var lätt att hitta. Ursula var enligt en på 900-talet utformad legend en kungadotter som på 300-talet bortlovats till en furste men som ville förbli jungfru och levde tre år på ett skepp som åtföljdes av elva flytetyg, vart och ett med tusen jungfrur ombord. Konvojen nådde Köln, och där föll alla offer för vilda hunner. Högst sannolik berättelse, till alla delar… I St. Ursulas kyrka i nämnda stad finns den här stenen

och den lästes lite fel så att elva blev elvatusen. Det blev en häftig martyrhistoria att berätta vidare.

Två kalendrar till i Finland? Jovisst, den samiska och den ortodoxa. I den samiska är namnet 20 oktober Guhtur (ursprung, betydelse hittas inte). Artemi, Arttu och Arvo är dagens ortodoxa namn. Artemios av Antiokia led martyrdöden på 360-talet, namnet betyder frisk, oskadad.

En ikon, i ordets egentlige betydelse. Artemios var krigare för Konstantin den store, men dödades när Julianus ville återställa den gamla romerska tron (religionsläraren skriver…).

Den ortodoxa namngivningstraditionen har alltid fascinerat OO (läs religionsläraren). När ett barn föds avgör dagens heliga person namnet. Passar inte könet går man en dag bakåt eller framåt. Ofta används ett smeknamn (vår tidigare storstjärna Kirkas dopnamn var Kiril). Man firar dagen i hela sitt liv, inte som traditionell födelse- eller namnsdag, man hedrar den heliga personen. Ett andligt släktskap råder mellan de två, helgonet är människans andliga beskyddare, och man lär sig mer och mer om hans/hennes liv. Tyvärr har man delvis frångått det här systemet nuförtiden.

Och i Sverige firar ni prinsessan Sibylla sen 1934, hon och prins Gustav Adolf ingick äktenskap den här dagen 1932. Hon ser så allvarlig ut på alla bilder, hittade en där hon ler…

Firar OO namnsdagar? Njaeä, sådant uppmärksammades inte alls under hennes uppväxt. Som lärare i Lovisa drabbades hon av traditionen att man bör bjuda på kaka på sina namnsdagar. Det var svårt, 24 augusti serverade Bertel nästan en kakbuffé, hon som hette Lovisa i andranamn bjöd på läckerheter följande dag, och så kom Märtha med sin ofta hembrända hallon-blåbärspaj 26 augusti… Tyvärr dog traditionen ut i och med omorganiseringar av mat-kaffesystemet. Går att införa var som helst!

Namnsdagarnas grund finns i den helgonkalender som dominikanmunkarna utarbetade, både i Åbo och i Uppsala stift. Ändringarna har kommit med olika mellanrum. Ingen har behov av att fira (eller ha namnet) Caprisius eller Felicianus idag. 1810 fick Åbo Akademi ensamrätt på namnsdagslistan i det färska storfurstendömet, första namnlängden innehöll 271 mansnamn och 69 kvinnonamn. Va tusan… Republiken införde skilda språkliga namnsdagskalendrar 1929.

Vi borde göra något av namnsdagarna. Det finns såna som har öppet hus, bjuder på enkelt t.ex. ”Ulla-kaffe”, ”Saras kaffekalas” på namnsdagar, speciellt såna vars födelsedag infaller olämpligt, krockar med annat. OO:s ”dagar” infaller 20 maj, 4 augusti och 26 augusti, i flera år i arbetets tecken. Och hon har inte riktigt klarat av pärldagarna heller. Årets sista i den genren infaller förresten 25 oktober, Märtha har namnsdag i Norge! Fira med pärlor! Eller sätt igång med att skicka namnsdagsgratulationsmejl, som GeGe. Gamla och nya traditioner är välkomna.

”Men annars så tar vi så lite vi kan, både Kasper och Jesper och Jonathan…”. Och Nordens mest berömda Melker…

Vi på Saltkråkan Så går det till på Saltkråkan 1964 Torsten Lilliecrona som farbror Melker Kajsa Dandenell som Skrållan

Aktuellt 11 – 12 maj

Onsdag 11 maj. Genomskinliga pärlor i natt, några millimeter. Märt(h)a har namnsdag i Sverige, pärldag nummer tre för i år. På med päälvarvi/pärlvarvet/pärlhalsbandet och fira. Skriv gärna om det, för 12 maj är det Dagbokens Dag!

Mauri Kunnas har skapat sin egen värld, Koiramäki och Herra Hakkarainen, Hundbacken och Herr Hakkarainen. I den här boken går Hakkarinen ut på en nattlig färd bland sömniga och sovande varelser. På finska heter den Nattbok. Låter intressant, OO tar gärna emot bokdonationer av ovannämnda författare, även om de är avsedda för betydligt yngre personer (har köpt några som presenter, äger ingen). Att fira DAGbokens dag med en NATTbok är helt i OO:s smak. Får får OO sällan, bara att köpa…

Dagbokens Dag är instiftad av folklivsarkivet vid Lunds universitet. Härom året föreslog Kulturnyheterna vid Svt att man skall fira dagen med att läsa någon klassisk dagboksklassiker (avsiktlig formulering) som t.ex. Doktor Glas. Hm. Roligare vore att ta sig till handskriftssamlingen vid Åbo Akademi, som har cirka 160 dagböcker i sin ägo, som t.ex. den här av Johan Blåman (1773 – 1816), bonde i Munsala. Hans första anteckning är från 1799, den sista från 1813, men blad saknas. Han skriver om familjen, jordbruket och omgivningen, likaså om de lokala händelserna under 1808-09 års krig. De stora slagen vid Juthas och i Oravais utkämpades ganska nära.

Mamma skrev inte dagbok, men hon hade almanackor där hon antecknade vissa viktiga händelser, framför allt om korna, om betäckning och kalvning. Ibland också om sådd och skörd. Två väsentliga händelser från 1950, ovan att potatisen satts i jorden, perunat maahan, och nedan

”föd” och lite mera osynligt mot höger ”klo 1.10” Den som föddes har plitat in sitt namn långt senare, stolt över att ha blivit nämnd. Mammas hjärtespråk och skrivspråk var finska, svenskans stavningsregler var svåra för henne. OO vet fortfarande inte varför hon sparar alla dessa cirka 50 små böcker, de sista otroligt fullskrivna. Hon trodde för femton år sedan att pensionären skulle skriva nån sorts biografi… Ha.

Jovisst, hon skriver själv, slarvar ofta. Fyra rader per dag. Korta notationer, inga tankar, inget filosoferande. Hållit på sen 1991, inget att donera till ÅA, precis. Men väcker många personliga minnen, som det här:

De övre raderna från 2005, nedre från 2006. Bytte ”vattenkärra” med Gunnel och Kerstin, båda nöjda. När vi träffades något senare hälsade hon med orden ”Finns det något mer vi kan byta?” Kärrorna används fortfarande, vintertid som vedkärror.

10 maj 2006 blev OO gallstensopererad. In 7.30, ut 16.00. Dagkirurgi. Var nummer 3 på operationslistan, men togs in som nummer 1, minns inte varför. OO fick gå in i operationssalen, på egna ben, lägga sig på den oerhört smala operationsbritsen – allt ackompanjerat av skrattande sjukskötare och en oerhört rolig anestesiläkare som helt fräckt släckte OO:s nyfikenhet på alla apparater med att söva henne. Att kroppen varit uppblåst märktes minsann de följande dagarna. Låg i solen i det då också svala vårvädret med solhatt och pläd och läste Da Vincikoden. Ovant för en rabattkrypare, minsann.

Farbror Werner (som skrev Westerback), född 1915, skrev ”dagbok” i det militära 1936-37. OO bevarar det svarta vaxdukshäftet som en skatt, hans öde blev en källare i ett hus som rasade ihop vid fronten i februari 1942. Mest innehåller häftet dock sångtexter, hälsningar som kompisar skrivit och bilder.

”Under tropikernas sol” ritade Werner på juldagen 1937. Troligtvis efter förebild, men ändå. OO skulle ändå inte få till en sån här bild med penna. Hur många unga pojkar som avlägger värnplikten idag använder penna och papper och åstadkommer något som håller i minst 85 år? Han skrev också en kort notationsdagbok från fronten, med blyerts, svårläst. Tack och lov.

Notation i dagboken 11 maj 2022: Blåsigt. Sådde morötter. Italienpusslet klart. Tänkte ut blogginlägg om dagboksdagen, letade fram bilder. 12 maj: regn på morgonnatten.

7 – 8 maj

Hej, Gott Folk! Nu är det dags att förbereda sig för veckoslutet, ni hinner ännu… Det finns mycket att fira, komma ihåg och göra. Skulle helst vara i Skåne…

Det blev lite av en samlingsbild, med ”paviljongen” i bakgrunden, och SNÖ uppe till vänster (den har nu nästan, nästan försvunnit)… Pärlorna först. Lördag 7 maj har Helmi namnsdag, Pärldag nummer två för i år. Fira några ”födelsedagsbarn” också: Ewert Ljusberg, skulle ha blivit 77 7 maj, president i republiken Jamtland. Vem är nu president? Elisabeth Söderström, operasångare, garanterat med pärlor, född 7.5 1927. Bar Evita Perón pärlor? Hon föddes för exakt 102 år sedan, har hyllats många gånger om sedan dess.

Evas – Evitas – kvarlevor balsamerades när hon avlidit 1952 (”kalaset” lär ha kostat 100 000 dåtida USA-dollar), och förvaras i familjegraven, som barn hette hon Eva Durante. Flera minnesplattor finns på ”gravhuset” på den intressanta gravgården la Recoleta i Buenos Aires. OO fotade 2014, har faktiskt varit där, fattar inte själv…

Slottet Tre Kronor brann för 325 år sedan, II världskriget upphörde 8.5 1945. Slut på världspolitiken här.

Staden Atlanta, i USA-delstaten Georgia, införde spritförbud 8 maj 1886. Apotekaren John Pemberton gjorde snabbt en alkoholfri variant av sin patentmedicin French Wine Cola – och CocaColan var född. Drycken då och drycken nu är väl i det närmaste kusiner. OO vet inte, har sällan smakat. Så ni som gillar drycken kan ju ägna lagstiftarna i Atlanta en tanke – drick rom och CocaCola…

The Beatles gav ut sin sista skiva 8.5 1970, ”Let It Be”. på Vasa-studentikost sätt sjunger man ”Iiss it far å tent, let e vaa, let e vaa…” Den som förstår förstår…

Drottningen av Sverige, Rikissa av Danmark (hennes mamma var Rikissa av Polen), avled 8 maj 1220. Snudd på världspolitik igen – men OO ville servera ett namnförslag för ett flickebarn av något slag. Varsågoda! Och så är vi nära vikingatiden, säger experten på åsnebryggor, OrdOdlaren herself.

En nästan exakt 30 år gammal motljusbild från vikingamuséet i Roskilde av ett av Skuldelevskeppen. OO köpte faktiskt ett halsband av ”vikingapärlor” där, grönt, men det har getts bort för länge sedan. Hur som helst, det är Internationella Vikingadagen 8 maj! Det skall vi fira! Men mjöden (sima på finska) i flaskan på första bilden försvann i strupen 5 maj. tillverkat i Borgå, stiliserad stadsvy på etiketten. Kanske butiken har någon flaska kvar…

Minivikingaby i Roskilde. Orsak till att nu vilja vara i Skåne nära den intressant formade landtungan med Skanör och Falsterbo (… ska ni tro… Owe Thörnqvist hörs i hjärnan – det är ingen hejd på OO:s hjärnspöken idag…, Skärpning!)

I närheten finns Fotevikens vikingamuseum, ett friluftsmuseum med aktiviteter, vikingastad. Där firas förstås Internationella Vikingadagen. Även där har man visst grävt upp vikingaskepp i viken. Läs en vikingasaga, uppmanas man till. OO lovar söka fram och läsa, men nu förflyttar hon sig snabbt norrut, cirka 130 kilometer, i Skåne till ett annat museum, en hembygdsgård, Ingeborrarp i Örkelljunga (inte till skyttepaviljongen, ny melodi i hjärnan…).

Detalj av bild ett. Nässla. Nässlans dag firas i år 8 maj, dagen är instiftad av Nellorna, som är en förening för att sprida kunskap om denna brännande ört. Där öppnas en utställning om brännässla, nässelspånad visas, nellorna berättar. I dessa dagar har OO blivit ”nytänd” på nässlor, läser, antecknar och skriver för en kommande artikel. Om den växer på fel ställe klassificeras den som ogräs, och i rugosaroshäcken är den svårutrotad. på andra ställen också. If you can´t beat them, eat them gäller. Vad har ni på menyn på söndag? Gissa vad som vankas här? Det finns en hel del att skörda:

Endast en detalj av odlings- utrotningsfältet. Men utrotningen går långsamt, så nu skall det tas tillvara! Nässlans dag skall firas med besked. Skall dessutom hämta ut en bok om nässlor på posten på lördag…

Glad Viking, Glad Nässla, Glad Pärla!

År två. Eller tre. Eller…

Dyk ner i smyckeskrinet, alla ”tanter”! Det är dags för Pärldag ett, 13 mars, i morgon! Pärhalsbanden, örhängena, ringarna skall bäras – ta bild och sätt på Facebook… OrdOdlaren lanserade den här dagen och sakteliga sex stycken till under år 2021. Allvarligt försök att skapa en tradition..

Pärlhalsbandet, inhandlat i Nelspruit, Sydafrika 2011, har nu fått sällskap av ett filigranhjärta, inhandlat i Lima, Peru, 2014. Årets ”pärla” på altanen är imponerande. Inlägget för ett år sedan hade visst rubriken Dag ett av sju. Greta har namnsdag, i Norge.

12 mars 2022 i morgonsolen till vänster och 12 mars 2021, klockslaget oklart, till höger. Det blev vår och sommar för ett år sedan också… Nu tänker OO ta till lite bilder av varierande slag,

liksom som metaf(o)årer. Hoppas få träffa konstnären 31 mars i år, firmanamnet Gladakossan.

OO har köpt minst ett dussin kort med det här motivet sen det utkom, för sisådär 18 månader sen. Alla har sänts till olika håll, så nu fick hon lov att knycka kortet från ”tantkonstnärens” webbplats. En tripp till grannstaden där korten ritas och den förträffliga bokhandeln har det bästa urvalet kommer att företas i veckan. OO kan publicera på nytt, utan cirkel i mitten. Motivet står för ”tvåårsjubiléet”. Det var visst 11 mars 2020 som pandemin utlystes, och begränsningarna ramlade över oss.

OO har inte åkt tåg på över två år. Eventuellt om en vecka blir det en sväng, första trippen till grannlandet per sjöfartyg tas också inom knappa tre veckor, om inget oförutsett inträffar. Inte har hon talat i telefon alltför mycket heller. Satte som motto att prata med en gammal vän per vecka för två år sedan, men tyvärr finns det folk som inte svarar i telefon när numret inte är bekant. En del svarar att de just nu inte har tid att prata. Ännu färre ringer själva. ”Tantkonstnären” själv, Inge Löök, och hennes väninnor har för vana att ringa den som har födelsedag och sjunga. Många av hennes tantbilder har faktiskt verklighetsbakgrund.

Besöken i hufvudstaden har inte heller blivit många på två år, här syns domkyrkan i Helsingfors i bakgrunden. Egentligen har dessa besök inskränkt sig till två-tre konsertbesök. Hoppas det blir fler inom kort…

Evi Engström, naivistisk amatörkonstnär och mångsysslare i barndomstrakterna, ritade det här kortet 2001, ”Hembygdsfesten”. Här finns minsann detaljer att betrakta! Konsert på långfredagen finns inprickad.

Snart syns kanske vårtecken här också. Bakgrunden här är Borgå, kyrkan, ån, strandbodarna och gamla bron som nu skall renoveras ordentligt. Tallen är också berömd den fanns på asken med färgkritor som vi använde förr i världen. Kritorna tillverkades i Borgå.

Ytterligare förberedelser bör alla tanter sätta igång med. Det är fullmåne på påsklördag i år. Då ställer vi oss och skriker – hoppeligen av glädje. Det håller vi alla tummar, tår och tänder för!

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 84 210 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Skogsträdgårdsbloggen

Odla ätbart överallt

gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales, Spanien, Sverige och lite överallt

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från Wales, Spanien, Sverige och lite överallt, på ställen jag bott och arbetat i. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.