Namnsdag 10 juli

Det lilla flickan var förvirrad. Mamma pratade då och då om faster Saima, en tant OO aldrig träffat. Pappa skickade då och då dottern till butiken för att köpa tobak – en ask Saimaa. Snart nog blev det klart att det finns en sjö också, Saimaa. Men i skolboken stod det Saimen – det svenska namnet.

Sjön först. Europas fjärde största insjö, efter Ladoga, Onega och Vänern. Men formen är onekligen lite speciell…

Fjärdar och vikar och öar, man kan nästan säga söndertrasslad. Men det ÄR en sjö, 75,7 meter över havsytan. Skillnaden i vattennivå mellan Joensuu och Varkaus (240 kilometer) är hela elva centimeter. Ibland talar man om Stor-Saimen, eftersom många av fjärdarna har egna ”sjönamn” som av kartan synes. Delen längst i söder betraktas då som Saimaa – Saimen. Vattenarealen är 4400 kvadratkilometer – den danska ön Fyn ryms in med råge, den är 3100 km². Antalet öar är – 13710.

Och nu blir det riktigt intressant. Där finns ön Sääminginsaari (där orten Kerimäki finns), 1069 km². Ö = en landmassa omfluten av vatten, enkelt. Men problemet är en liten kanal som ortsbor grävde redan på 1750-talet, för att underlätta timmerflottningen. Ja, och observera att den bifogade kartan ingalunda är perfekt vad gäller hundradedelsmillimeter. Så hur var det – skar ortsborna halvön till en ö, eller fanns där ett t.ex. sumpigt dike tidigare?

Soisalo ligger norrut, utanför Suur-Saimaa. Ni hittar den på kartan. En ö. Helt klart, omfluten av vatten, orört av människohand och spadar. 1638 km². Finlands största ö och största inlandsön i Europa. Men, men… skillnader i vattennivå, upp till sex meter. Får det vara så? En ö som är omgiven av forsar och en grävd kanal (som inte påverkar ö-definitionen i det här fallet). En ö skall omges av ”jämt” vatten. Eller…?

Saimaa, vad betyder det? Svar: ingen vet, det är liksom helt i det blå. 1646 skrivs det ”Saimas Wesi”, och Saimas heter sjön fortfarande i en del dialekter, påstås det. Nuförtiden tror man att namnet härstammar från ett äldre, utdött språk och har kommit via samiskan. Sjön kallas faktiskt också Lapvesi på en del håll. Kvinnonamnet, däremot, dök upp på 1850-talet, troligtvis från tidningen Saima. J.V. Snellman grundade och gav ut tidningen 1844 – 46, då censuren sa stopp. Tidningen arbetade i starka ordalag för att höja finska språkets ställning i Storfurstendömet. Idag finns det sisådär knappt 3000 kvinnor med namnet Saima i Republiken.

Tobaken, papyrossen då (”cigarett” sa man inte)? Tror den var utan filter, en del rökte den genom en träholk, andra inte. Den tillverkades av Strengbergs tobaksfabrik i Jakobstad (Pietarsaari). Visst var asken snygg, och namnet anspelade som synes på sjön:

Tobaksaskar (det fanns flera märken i askar) var verkligen något annat än dagens ”skrynkla-ihop-och-kasta-bort-prassel”. Askarna användes och återanvändes på många sätt. Anteckningsblock – pappa skrev med stockpenna på dem. Krognotor har delats, dikter skrivits, husskisser ritats, med mera på askarnas bak- och insidor. Och själva asken kunde sen innehålla knappar och annat småplock. Om man tålde lukten. Tillverkningen upphörde 1980.

Saimenvikaren (saimaannorppa) inte att förglömma! Den lilla sälen (ca 130-145 cm lång, vikt mellan 50 och 90 kg) avsnördes från sina släktingar för 8000 år sedan (Yoldiahavet). Den har varit tvungen att anpassa sig till saltlöst vatten, annorlunda mat, varmare klimat och mindre snömängder – men den har också större ögon och större hjärna än andra vikare. Orsak och följd kan diskuteras. Den var på utdöende, men fick särskilt skydd redan 1956. Numera är den sakteliga på uppgång i antal (inte ännu 400), men det behövs bara en snöfattig vinter så går det neråt igen. Ungarna föds i snögrottor som mamman ”bygger” – nu hjälper människor med det jobbet. Phoca hispida saimensis, ringsäl. En likartad istidsrelikt finns i Ladoga. OO har aldrig sett annat än bilder och statyer. Saimenvikaren har tydligare panna och nos än t.ex. gråsälen, får därför lite mera ”söthetsstämpel”.

Saima kanal? Kommer, kommer…

Dagen idag, 6 juli

Armas Einar Leopold Lönnbohm föddes idag, för 140 år sedan. Därför har vi nu Diktens och Sommarens Dag, kanske mest i Kajana vid Ule träsk, nära hans hemort Paltamo (Paldamo på svenska). Mera känd som Eino Leino – eller är han känd? Vi finlandssvenskar är inte sååå bekanta med den stora skriftställaren, tyvärr.

En regnig dag häromsistens snöade OO in sig på denna man, ordets och språkets mästare. Läste tills ögonen gick i kors, mest på finska, förstås. En liten del av hans produktion är översatt – tolkad – till svenska, det språk han använder och de bilder och stämningar som han målar upp är svåra att ge full rättvisa åt på ett annat språk.

Sin första dikt skrev han som tolvåring, om slottet i Kajana. Den tolv år äldre brodern Kasimir som använde författarnamnet Leino läste och utbrast:”Gratulerar, Eino Leino!” Namnet var givet. Den ytterligare äldre brodern Oskar, som använde författarnamnet Mustonen, var chefredaktör på tidningen Hämeen Sanomat och publicerade dikten. Så rullade det igång, med översättningar, dikter, romaner, skådespel och journalistiska texter i alla genrer i en ständigt strid ström under några årtionden. Samt kärleksbrev.

Eino Leino förälskade sig ofta, och kvinnorna förtjusades. Vardagen i samvaron var svårare. Här den kända listan: Anni i Karelen 1897, drömde om ett liv med henne, men skulle se världen först. 1898 i Berlin, huvudlöst kär i en annan Anni. 1903 djupt förälskad i hyresvärdinnans dotter Freya Scholutz, blev äktenskap och dotter – men hemmalivet fungerade haltande. 1908 intensivt samliv med poeten L. Onerva (Hilja Onerva Lehtinen), båda gifta på var sitt håll. Skandal! Gift med harpisten Aino Kajanus 1913, skild först 1920, men levde rätt länge under den tiden i ett ”officiellt” förhållande med en annan gift Aino. Större skandal! Gift 1921 med banktjänstekvinnan Hanna. På papperet bestod äktenskapet till Eino Leinos död 1926, i praktiken var det över på två veckor.

Nån gång före 1910 utkristalliserades bohemen med långa lockar, slängkappa och halsduk, ibland bredbrättad hatt – och krogliv. Pennan glödde, samhälls- och kulturdebatten med övriga författare och konstnärer var livlig. Det livet tog sakteliga ut sin rätt, sjukhusvistelser och rehabilitering varvades oftare och oftare med sällskapslivet. Han beviljades statlig konstnärspension 1918, året som knäckte honom psykiskt. Han försökte förstå agget, hatet och krigshändelserna, men lyckades inte. Han var besviken på finländarna, ville säga upp sitt medborgarskap och bli estnisk medborgare.

Statyn i Esplanadparken, Helsingfors. Avtäckt 1953.

Den vackraste, mest kända och älskade dikten skrev han sin nyktra sommar 1903 med Freya, ‘Nocturne’. Samtidigt också första delen av sitt storverk ‘Helkasånger’ (svensk tolkning Thomas Warburton), i Kalevala-stil. Han producerade även andliga sånger, mest känd är kanske ‘Oi muistatko vielä sen virren’, svensk översättning (Joel Rundt, från Nykarleby) ‘Säg minnes du psalmen vi sjöngo’. Musik Aarne Merikanto. Den kan ni läsare troligen…

Skådespelaren Vesa-Matti Loiri spelade in tre skivor med nytonsatta Eino Leino-dikter mellan 1978 och 1985. Jättestor succé, beröm haglade. I kölvattnet av den första tog vissångaren Barbara Helsingius tag i nio texter, översatte till svenska, och John Harryson gjorde skiva, 1979. Trots en massa nätfiskande fastnar varken texter eller melodier i OO:s fångstmaskor. Skivan inleds med ovannämnda ‘Nocturne’:”Ruislinnun laulu korvissani, tähkäpäiden päällä täysikuu…”. Första raden blev:”Hör en kornknarr sjunga över tegen”, men hur B.H. handskades med fullmånen över sädesaxen är för OO okänt. ”Tuoksut vanamon ja varjot veen, niistä sydämeni laulun teen” blev ”Doften av linnéa, böljans gång, allt det gör jag till mitt hjärtas sång”. Poetisk finska är inte lätt… Det torde finnas andra översättningar.

Idag firas alltså Diktens och Sommarens dag (Runon ja Suven Päivä), tyvärr inte som den folkfest som föresvävade initiativtagarna 1992. Likaså är det allmän flaggdag. Läs en dikt idag i småregnet!

”Ukonlintu ja virvatuuli”, minnesstatyn i Paldamo. Vad det första ordet står för kan OO inte säga, men det andra är ett ord för irrbloss (ignis fatuus). Avtäckt 1978.

Ruislintu, eg ruisrääkkä är kornknarr på svenska. Latin: crex crex. Ruis är råg, fågeln har tydligen olika ”preferenser” beroende på språk…

Närgånget 3 – och Dagen idag, 18 juni

Hur firar man Dagen idag då? Det finns inga stipulationer om hur man skall göra, men ”hissa flagga, baka kaka och brygg kaffe”, skrev Gunnar Johansson 2014, ”och bjud in några pionglada personer”. Idag firas alltså Pionens dag, instiftad 2014 av Svenska Pionsällskapet – och OrdOdlaren är medlem. Så välkomna! Kaffe – nä. Kaka – nä. Flagga – nä. Duger det med te och skorpor? Och pioner. Sådana finns.

En del är utblommade för länge sen (känns det som). Luddpionen

fotad 24 maj, den tidigaste av alla (dillpionen undantagen, kanske). Paeonia Mollis, släkt med bergpionen, vild art? Och Svavelpionen

telefonfotograferad samma dag, Paeonia Mlokosewitchii (det var då bokstäver att hålla reda på…), och den sibiriska pionen, bild saknas.

Det finns ca 30 vilda arter, halvbuskar och örter. De flesta pioner i våra trädgårdar idag är hybrider mellan olika vilda arter – en verklig pionboom utbröt i Europa från och med 1820-talet och nu finns det pioner som inte kan skiljas från varandra med mindre än att man tar till förstoringsglas, räknar ståndare och pistiller och pistillmärken och jämför färgvariationer och har erfarenhet och noggranna ögon. Dessutom tycks det råda en hel del namnförvirring. Busk- eller trädpioner är lövfällande halvbuskar, men de har tagit paus hos BJR och OO i år. Verkar också kallas Rockii-pioner efter upptäckaren Joseph Rock. Itoh-pioner är korsningar mellan vanliga örtartade pioner och buskpioner, 1948 lyckades Toichi Itoh med den bedriften, och fortsättning följde…

Nu kommer bildfyrverkeriet. Fotograferingen har skett 16 och 17 juni i år. Alla är inte med… Avstår från att nämna namn på många, eftersom osäkerhet råder…

‘Festiva Maxima’ togs fram 1851, Frankrike. Fotad i solsken och i kvällsskugga:

Den ”vanliga rosa”, med en djupdykande humla och myra som jobbar på samma bedrift:

Den dominerande färgen är en variant av rödlila:

Ser ni myran här ovan? En del verkar servera skönheten på fat – oj, det kom en flygare med här också:

Hur skulle det vara med en glassboll?

Och en av favoriterna, den gula, som har funnits här i minst tjugo år (med grön slö arbetare):

Två mörka: ‘Karl Rosenfield’ från 1908 och ‘Buckeye Belle’ från 1956:

Och en söt rosa, halvfylld:

Favorit, också på grund av namnet. ‘Smart Girl’…

Får en pion verkligen se ut hur som helst? ‘Bric a brac’, man blir bara glad:

Och ‘Hillary’, en itoh-pion, verkar ha tagit efter i år. Men de sitter inte inom synhåll för varandra!

Den sibiriska pionen har redan hunnit börja tillverka vackra frökapslar:

Väntar ännu på ‘Scarlett O’Hara’, enkel, röd och stor:

Itoh-pionen ‘Barzella’, gul och underbar, är i knopp. ‘Coral Charm’ och ‘White Wings’ likaså. Och så den verkliga ”bomben”, ‘Raspberry Sundae’, som brukar glädja med en ”trevåningsblomma” varje år…

Vill du se fler bilder, läsa mer om pioner? http://www.pionisten.se och http://www.pionsidan.com kan man lätt förlora sig i…

Dagen idag, 2 juni

Idag – en verkligt rojalistisk dag. Och på samma gång anti-rojalistisk. Vänta bara… Prinsessan Désirée föddes 1938 i Sverige, och prinsen, sedermera kungen, Konstantin 1940 i Grekland. Hon blev friherrinna, slottsfru på Koberg genom sitt giftermål 1964, syntes inte mycket i offentligheten efter det. Han blev kung 1964, samma år som han gifte sig med blott 18-åriga Anne-Marie av Danmark, oj, så romantiskt! Och så snygg han var…

Småflickorna i den österbottniska byn var så rojalistiska så, satt fängslade vid TV, det var mycket kungligt i den svartvita apparaten det året… Kung Konstantin fick 1967 sen lämna sitt land, kronan och hela härligheten 1967, och kungadömet avvecklades under sex krutdurkiga år, 1973 var han slutgiltigt eliminerad, bosatt i London – men kallar sig visst allt fortfarande kung.

1946, detta datum, traskade italienarna till valurnorna och röstade: monarki eller republik. 45,7% mot 54,3%, och även där fick kungen – som suttit i en knapp månad – Umberto II ta sitt pick och pack och bege sig iväg. Han blev regelrätt landsförvisad, med sina manliga arvtagare (en son), levde till sin död 1983 i Portugal. Fick han månne rösta själv? Hustrun, hemma från Belgien, lär ha röstat. Hon levde resten av sitt liv, till 2001, i Schweiz, vad det blev av döttrarna förtäljer inte de ytliga källorna. Sällan träffades makarna efter den flyttningen och separationen. Hustrun lär ha röstat för republik, kanske därför?

1953 var det rojalism till tusen i England denna dag. Drottning Elisabeth II kröntes med pompa och ståt och lite därtill, i Westminster Abbey. Hela spektaklet sändes i det supernya mediet, TV. Hon sitter alltjämt stadigt på sin tron i en helt förändrad medievärld. Tja, förändrad rojalistisk värld också…

Nästan rojalism: Martha Dandridge föddes idag – 1731. Även om Martha och Märtha är helt olika namn, så beskrivs (även) hon som mycket kortväxt (mindre än 1,58?), med olivfärgad hy (?), bruna ögon (jo, med gröna stänk) och mörkbrunt hår (förr, ja). När hon var ung ansågs hon vara en skönhet (nähä!) men blev med åren tämligen rundlagd (stämmer…). Djupt religiös (hm…), duktig ryttare (klumpig, mycket bättre hästskötare), älskade musik (jo!), vacker sångröst (nä, nu blev det helt fel…) och spelade harpa (var/är? Hellre radio).

1750 blev hon Martha Custis, hon födde fyra barn – och maken dog 1757. Över en natt blev hon den rikaste änkan i Virginia. Snart träffade hon George, något ”fattigare”, och efter en mycket kort tid ingick de två äktenskap. Resonemang eller romantik, därom tvista de lärde. Hennes ca 1700 acres (sisådär 6800 hektar, en liten plätt…) och 300 slavar slogs ihop med hans 2000 hektar och (endast) 49 slavar. I 30 år var de storgodsägare, och 1789 smällde det. USA:S första presidentpar, George och Martha Washington. Hon spred glädje, livade upp sin stele och allvarlige make, sägs det. Han avled 1799, hon 1802.

För hur många av dessa har ”Pomp and Circumstances” spelats? Komositör Edward Elgar, född – jo, idag, 1857. En och annan av dem har kanske sett Tarzan, Johnny Weissmuller, på film. Född 1904, idag. Sen kan man ju undra om någon av dem läst Markis de Sade… född 1740.

Hoppsan, höll på att glömma: 2 juni 1938 beslöt Sveriges riksdag att alla (utom hembiträden och förstås bönder och andra företagare) har rätt till årlig semester, 12 dagar. Finland kom med sin bindande och förpliktande semesterlag på hösten 1939, 5-12 år, beroende på hur länge man varit anställd. Och olyckskorparna talade i år om hur illa det kommer att bli, produktionen sjunker och människorna blir lata..

Men framför allt är det ju idag lördag i vecka 22, den dag som Finlands skolllag stadgar om skolårsavslutning för grundskolorna, och gymnasierna hänger med. Det blir blommor och rosor och gåvor och fester och vita mössor och stolta föräldrar i många stugor idag! Grattis, alla! Speciellt förstås i Lovisa Gymnasium!

En kollega behövde en bild av skolhuset, tog en kamera, gick ut, tog EN bild, gick in och laddade i datorn. Den här bilden. Har används i många sammanhang. Så kan det gå!

Dagen idag, 27 maj

”Våran prost är rund som en…” Nä, stämmer inte. Han är nästan mager, och ostarna är sällan klotrunda. Cirkelrunda, jo. Men sådana ostar får ju enbart vinnarna i världscupen på skidor. Vad gör de med dem, förresten?Blir det dopning? Vem skall man fråga?

Hur som helst, det är Ostens Dag idag, instiftad 2010 av Falbygdens ost, i Falköping. Ordet, förresten. Både det svenska ost och det finska juusto lär vara besläktade med latinets jus (=soppa, sås). Cheese, queso och Käse kommer från latinets caseus (som betyder ost, livsmedlet är äldre än språket ifråga). Fromage och formaggio = ”tillverkad i form”. Slaviska språk använder sir, ser, syr eller något ditåt. Besläktat med isländska skýr (som inte direkt betyder ost…)? Har inga källor som kunde ge vidare upplysningar. Svar emottages i kommentar, tack!

En inventering i kylskåpet gav ovanstående resultat, det verkar ju som om detta ett av världens äldsta livsmedel hyllas dagligen här i huset!

Emmental, grundsmörgåsosten, hyvelosten. Här den röda, lagrad i sex månader. Garanterat inhemsk. Tillverkades tidigare flitigt i Östra Nyland (som ju blir Ostnyland på datorspråk, det finns en bok om osttillverkningen som heter så!), numera gör det enda överlevande ysteriet en supergod svartstämplad, lagrad i nio månader.

Gouda, importerad enligt etiketten, tydligen styckad av företaget ifråga. Härligt hård att sätta tänderna i. Inmundigas som kvällsgodis med te eller rödvin. Ett måste…

Det kära barnet. Åtminstone vad namnet beträffar. Leipäjuusto, juustoleipä, brödost eller ostbröd. I Tornedalen kaffeost. I barndomen basaost (korta vokaler). Gjordes på råmjölk (det som kon producerar för kalven under den första veckan). Nuförtiden ”fuskar” Finlands största tillverkare, Juustoportti i Jalasjärvi och gör den på vanlig mjölk. Nuförtiden gräddas den visst i ugn. I barndomen basades (=gassa, steka) vid öppen eld. Ostmassan placerades på en rund skiva som hade en pinne i mitten undertill. Pinnen möjliggjorde lutande mot elden, ”basabrä” skulle ständigt passas och vridas på. Ostmassan kunde både bli för bränd eller rinna ut. Men gott blev det! Hett te i en stor mugg, en massa ostbitar i, socker på, åts med sked. Gott! Gnisslar obehagligt skönt mellan tänderna. Numera – de senaste ca 40 åren – vid bilfärder till barndomstrakterna är det obligatoriskt stopp vid Juustoportti, och till teet där äts mikrovärmd minileipäjuusto med varm hjortronsylt. Så även här hemma idag. Förstår inte varför etiketten på svenska säger ”bondost”. Det är en helt annan ost, och den får gärna någon genuin östnyländsk bloggare beskriva!

Brie. Nam-nam med krusbärssylt, gärna i en liten köpt ”brödskål”, diameter ca tre centimeter, fanns inte fotograferingsbar hemma. Också smaskens med rödvinbärsgelé smaksatt med chili… Också kvällsgodis..

Det som vi finlandssvenskar halvslarvigt kallar ”rajost”, från finskans rae (=korn, gryn). Grynosten passar bra i sommarsalladen. Halloumi och parmesan är mera sällsynta invånare i kylskåpet, men inmundigas då och då, den förra t.ex. på blomkål. Pasta äts ytterst sällan här. Och blott rödbetorna blir ätbara – de har endast hjärtblad ännu – inköps chevré, getost, i mängd och massor. En oslagbar kombination!

Förvaringskärlet, -burken. Helt otroligt bra. Håller osten i god kondition. OrdOdlaren har fyra, de flesta oftast i bruk.

Ät ost idag! Bra för tänderna att avsluta en måltid med ost!

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 26,683 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
På Gång

- Steg för steg mot FramGång - det är aldrig försent för nya steg

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.