Dagens blandning idag – 13 februari

Köttsöndag, Fläskmåndag, Fet Tisdag – ja, det gäller att ladda inför fastan! I morgon är det Askonsdag, och då är det dags för 40 magra vardagar, som endast ”avbryts” av söndagarna med lite mera mat. Och sen blir det Påskdag, då blir det ägg, och memma och pasha (pascha?) och…. Così fan tutte… ? (Så gör alla. Jo,jo, Michaela, lärare i italienska, ”fanno” borde det vara…)

I Svenskfinland är det vanligaste ordet Fastlagstisdag, och då äter man fastlagsbulle (inte semla…). Säkert full fart i skrivande stund på lunchcaférestaurangen Kaffikåppin i Vörå, som Systersonen med hustru driver. Men bullarna har han inte bakat själv, trots att han är en minst sagt ypperlig konditorbagare. De kommer från grannen, bageriet Ecce-Re (speciella företagsnamn i den trakten) – ”de gör så fenomenala bullar så det lönar sig inte att ens försöka konkurrera”, sa han. Bilden lånades från Kaffikåppins Facebook-sida, och där bjuds på gratis bulle som efterrätt till lunchgästerna idag!

Laskiainen heter dagen på finska, och det lär inte komma från ”laskea mäkeä” (åka utför i backe), snarare tvärtom. ”Laskeudutaan paastoon” (vi påbörjar fastan), ”lasketaan päiviä pääsiäiseen” (vi räknar dagarna till påsk) eller ”carne lasciare” (lämna bort köttet) har angetts som förklaringar. Och bullen är laskiaispulla. Visst är finska ett härligt språk… Men ”alla” åker pulka, i stället för långlin och slängkälke, som förr i världen. Åka hästsläde brukar också vara populärt. Här i huset är det ännu höljt i dunkel om det blir bulle alls – ”fastan” inleddes lite tidigare…

I England (enbart där, eller i hela UK?) lär det i stället ätas plättar/pannkakor Benämningssvårighet även här… Och så ordnar man springtävlingar. Spring iväg med stekpanna med plätt i, vänd den i luften tre gånger medan du springer! För OO skulle det garanterat bli plätt fall!

Men så pass inspirerad blev hon igår kväll så mjölkskvätten som hittades i kylskåpet blandades med skvättar av mjöl, socker, bakpulver och ett ägg. Inga exakta mått här inte, smeten blev aningen tjock. Men gott var det! Inmundigades med ytterligare några små skvättar socker. Så visst har det firats. I smyg. Den mer strikta diethållaren befann sig på körövning…

När allt är avnjutet bör man borsta tänderna. Obs, Tandborstbytardagen idag! Det ämnet har behandlats tidigare i detta forum. Nä, före det skall det ännu firas Internationella Radiodagen! Knäpp på/sätt på/öppna radion, fortfarande det snabbaste och enklaste mediet i världen. Glöm inte den apparaten…

Apparaten på 1960-talet såg nästan ut såhär

OO:s morfar lär ha varit den enda i byn som på 1920-talet kunde ratta in rätt station. Och en söndag i början av 1960-talet ringde telefonen. En tant i byn ville ha hjälp av OO:s pappa. Sonen var inte hemma, hon skulle lyssna på radiogudstjänsten och sonen hade inte ställt in rätt station. Pappa hade inte möjlighet att åka iväg, mamma lovade att tioåringen kommer. Tanten tvivlade, men flickan kom och klarade radioinställningen – och tanten blev imponerad. Tanten ifråga kunde inte läsa, och det var en ständig källa till den lilla flickans förundran. Hur var det möjligt? Hon var gammal, lär inte ha haft någon möjlighet att gå i skola. Också något att tänka på idag…

 

På efterkälken

Snöskottning och andra trevliga uppdrag gjorde att OrdOdlaren inte skrev Dagen Idag igår. Så därför skriver hon Dagen Igår idag. Dorotea hade namnsdag både i Finland och i Sverige. Hos oss har hon sällskap av Tea, i Sverige av Doris. Och Tea delar dag med Tekla i grannlandet 23 september. Tevänner i Sverige, förenen eder inför den dagen!

Doron betyder gåva, theos gud. Dorotea blir följaktligen ”Guds gåva”, Doris ”enbart” gåva. Men Theia var också en grekisk gudinna, ofta ansedd som guldets gudinna. Och hennes barn med solguden Hyperion var Helios (solen), Selene (månen) och Eos (gryningen, morgonrodnaden). Sådär lite förenklat sagt. Det kan ju först verka lite historielöst att fira teets dag 6 februari, men denna ädla dryck är ju guld och sol, i gryningen, nattetid, dagtid…

Pirkko Arstila, tidigare nyhetsankare i TV, grundade föreningen Teets Vänner 2003, och Teets Dag kom till för några år sedan. Hon har hela sitt liv varit tevän, men när hon på en annars högklassig restaurang efter en fin och smaklig middag serverades en skvätt vatten i en kaffekopp med en tepåse bredvid, då fick hon nog. Hon skrev en kolumn i en tidning, och därmed satte hon bollen i rullning. Alltsedan dess har hon varit ”teambassadör”. Om olika tesorter, hur man brygger gott te – och hur man njuter av det. Det fanns endast en tebutik i Finland 2003, säger hon. Tja… de butikerna kom och gick, anser OO. Nu finns t.ex. i Helsingfors flera specialbutiker med te av de mest skilda slag, likaså flera tehus med t.ex. rysk, kinesisk, nordisk m.m. inriktning. Och i Finlands nästäldsta stad Borgå får man avnjuta ”ordentligt te” på ett café som ägs av en teälskare (inkluderande tebutik), likaså serverar ett annat café olika tevarianter som man får ösa i själv. Troligtvis fler också, men OO brukar avnjuta sitt te hemma, oftast, så hon vet inte säkert…

OO är ingen finsmakare, men minsann en TE-olog som redan 1971 höll med Povel Ramel:”Prislappar, tvättmärken, tepåsar, samtidens största gissel” Måste bara få citera lite till:”Te är en förfining, en konst som man njuter, ja ett sätt att umgås i fähig miljö. Vattnet skall sjuda, dragtid fem minuter… Komna från Asiens ädlaste buskar… skändas nu bladen av sluskar som fuskar med små tamponger av papper och plast!” Han kunde han, Povel…

Här i huset bryggs det te, flera gånger per dag. Bryggaren ser ut så här

med en stor fördel: tebehållaren är av metall, går bra att rengöra. Nackdel: vattnet kokas.

Favoriten, sjuder vattnet. Nackdel: tebehållaren konstruerad av ett material som inte tål manuell rengörning. Men nu, idag, lyckades OO googla fram reservdelar, och beställde för leverans om några veckor. Lever i tehoppet! Just nu känns det som om det kommer mera TE-ologiskt längre fram under året…

Efterkälken, det är den bakre delen av den hästdragna stocksläden, minsann bekant från barndomen. Men nätet bjuder inte på bilder av denna mackapär, tyvärr.

Tack, Nancy!

Dagen idag, andra februari

Internationella tvillingdagen, 2.2. En dag då världen uppmärksammar ”två barn på samma gång”, vad det innebär att få dubbelt upp av jobb och utgifter – men inte tid. Likaså den speciella kontakt som tvillingar tydligen har. OrdOdlaren har ingen som helst erfarenhet, även om tvillingar funnits i hennes liv.

Den 16-hövdade kusinskaran innehöll ett tvillingpar. Lika olika som syskon i allmänhet, han klen, hon av samma form som denna skribent. Den lilla flickan blev alltså tidigt bekant med fenomenet tvilling, men allmänna kunskaper var det glest av, och hon funderade över ett och annat.

Tvillingforskningsläsning ingick i psykologistudierna. Oj, vilka varianter det finns! Det kuriosa stannade tyvärr bäst i minnet, om tvillingar som uppfostrats på olika håll. Bl.a. ”två Jim”, som ändå var så lika (återfanns senare i flera gymnasiepsykologiböcker). Senare kom Oskar († 1997, cancer) och Jack († 2015), födda på Trinidad 1933 av tysk mamma. Fadern var rumänsk jude, tydligen en rätt så häftig alkoholist, eftersom de separerade och mamma återvände till Tyskland med Oskar när bröderna var  6 månader gamla. Jack adopterades troligen, och uppfostrades som jude i USA. De träffades som 21-åringar i sex dagar i Tyskland, men det fungerade inte alls. 25 år senare träffades de i USA. Kontakten var alltid fylld av hatkärlek. De insåg sina likheter och fascinerades av dem, ställde upp för tvillingforskningen på 1980-talet, men deras kulturella skillnader var svåra att komma över.

Jack till höger, Oskar till vänster

Lärarens första tvillingar, de yngre tonåringarna A och B, såg man skillnad på, men det var svårt ändå, eftersom förnamnen började på samma bokstav. Så här idag, när de ställt upp för intervju i en tidning:

C och D var synnerligen intresserade av tvillingskap och psykologi, ”experimenterade” en hel del (men aldrig för att lura oss lärare!) och fascinerades av att de tänkte och tyckte så lika. Deras lillasyster sade alltid ”flickorna” när hon nämnde dem, vilket roade psykologiläraren. ”Men så säger vi i familjen”, var förklaringen när läraren undrade. Åtföljt av en något förvånad min.

”Nedladdade” från nätet. Busar kanske med omgivningen…

E och F… Träffade inte F, han gick inte i gymnasiet. E var också ”tvillingmedveten”, hon visade och berättade gärna om den stora tvillingstudie de deltog i. Psykologiska test, frågeformulär, medicinska undersökningar… Det finns numera ett enormt register med tvillingdata från olika länder för forskare att rota runt i. Det nämns också i en psykologibok för gymnasiet. På en vänstersida!

G och H var pojkar. De hade för vana att besöka studiehandledaren var för sig, och drog alltid till med samma snälla leende när hon frågade ”Och vem är du nu då?” Hon hade resignerat. Det gick inte att lära sig vem som var vem när kontakterna var rätt så få och glesa. Inte så värst öppet intresserade av sin syskonrelation, verkade det.

I och J träffade studiehandledaren några gånger i slutet av sin arbetskarriär. Två flickor som pratade som en, när den ena tog andningspaus fortsatte den andra på samma tankelinje. Deras pronomen var ”vi”. På frågan om de inte säger ”jag” alls var svaret ”för vi tycker lika”. Skulle gärna ha träffat dem mera. Kanske senare i livet när de reflekterat mer över livet än vad 16-åringar hunnit med.

Troligen ”spegelvända” tvillingar, syns på hur hårets bena faller. Intressant!

Detta blev lite sent publicerat, på grund av tandläkarbesök. OO:s tandläkare blev synnerligen glad över informationen om vilken dag det är idag, eftersom även hon är tvillingmamma. Det blir troligtvis en liten fest med diskussion i det huset ikväll!

Tag vara på ert nära syskon, alla tvillingar, oberoende av enäggs, tvåäggs, spegelvända eller något annat tvillingskap!

Dagen idag, 16 januari

Hoppsan, nu är det bråttom! OrdOdlaren satt i allsköns ro och slötittade på Facebook, och plötsligt hoppade hon till. En vänlig själ hade delat ett viktigt inslag: idag är det den internationella dagen för het och kryddstark mat! Det har tydligen temadagar.se missat, det som OO alltsomoftast kollar upp. Den hemmaihopblandade morgonäggssaltburken fanns närmast:

Visserligen ”bara” Jalapeño, men ger en skön känsla i munnen när dagen börjar.

Här hyllas kryddstark mat så gott som varje dag, eftersom de här två ”egenhändiga” blandningarna ingår i många maträtter (såsen ger bl.a. köttbullar en ny dimension…). BJR är huvudkock, medan OO är burk-, lök- och diskansvarig. I ett kommersiellt kök hoppar de små vitlöksbitarna (ett kilo vitlök per såssats på lite på 30 liter, helst inte större än 2 millimeter i genomskärning…) lite vart som helst, men diskmöjligheterna är många och golvet avsvappbart.

Svartvinbärssylt spetsad med chili är mums med kållåda, älg, hjort, nöt – och glass och mörk choklad… Verkligt användbar, alltså… En i bekantskapskretsen vågar knappt använda, eftersom den är så god så den kan ta slut…

Dagen till ära plockades den här småroliga faktaboken ur hyllan. Formuleringarna i ”ordodlarstil” är många – ”Keep calm och käka chili!”

Chilins styrka mäts i Scoville, och det är ingen scovillervalla, påpekar författarna. Vätskekromatografi används (påpekar kemisten i huset), och rent capsaisin är 16 miljoner. Wilbur Lincoln Scoville, farmaceut, hade inte så raffinerade metoder när han utvecklade systemet 1912, men namnet får han bistå med ändå. Här finns bokens exempelsida:

Odlingen här startar inom några dagar, lämpligt nu när vintern verkar ha kommit med temperaturer närmare minus tio. Några Carolina Reaper-frön torde finnas, men mest håller sig scovillevärdena på frukten som biologiskt sett är ett bär mellan 100 000 och 1 000 000. På ett ungefär. De små fröna behöver minst +25 grader för att gro, ordnas med värme underifrån.

Det finns en superdunderbra chilibok på finska också. Det finns flera skäl att återkomma, tydligen. Själva ordet är ju också ett problem. Här i huset är det ”chili” och inget annat som gäller. Uttalas absolut inte med två l. Chilipeppar, chilepeppar (galet!), spansk peppar (galet!) är alla portförbjudna, kommer inte ifråga. Det spanska ajì går också, j-et uttalas ju nästan som svenskans h och ì är långt. Ahiii….

Sagofarbrorn och OrdOdlaren

Förhållandet började tidigt. Boken om vårt land, sextonde upplagan, tryckt 1926, ibruktagen 1927 av tioåriga skolpojken Anton. Användningen var mångsidig: målarbok,

”sagobok”, uppslagsbok – och gåtorna lästes om och om igen, som av bilden synes.

Ibland sattes en växt i den och en tegelsten ovanpå, växtpress. Utseendet idag därefter. Farbror Verners bok, femtonde upplagan, tryckt 1922, har däremot tillbringat ca 70 år orörd i en kista på Fasters vind.

Folkskolan? Teater? Njaäee. Mest dikter, sagor, sånger och psalmer. Skolsångboken Vår Sångbok (sammanställd av Selim Segerstam, f.ö. Leif Segerstams far) innehöll ca 25 Topeliussånger. Alla sjöngs i skolan i Brännars. Första textraden i några favoriter som står sig: Blommande sköna dalar, Klang min vackra bjällra, Jag gungar i högsta grenen, Hjorden betar och klockan klingar, Vind och vita vågor… Jovisst, Och nu är det jul i min älskade Nord och Giv mig ej glans ej guld ej prakt också, men rytmen i de tidigare nämnda var mera tilltalande.

Många vackra och rörande berättande dikter, främst Vintergatan om Zulamit och Salami (inte korv där…). Och Björkens visa (skriven 1854), som levde tio veckor på Kvällstoppen och 22 på Svensktoppen (bl.a. etta!) med Hootenanny Singers 1966. Vad vet Björn Ulvaeus om Zacharias Topelius? OO hittade t.o.m. en illustration, gjord av ingen mindre än Jenny Nyström:

Kuddnäs i Nykarleby, där dagens jubilar såg dagens ljus för prick 200 år sedan. Den lilla skolflickan besökte huset som barn (skolan? 4H-klubben?). Minnesbilderna domineras av att hon tyckte att guiden var ”barnslig”. Hon ville veta mera ”vuxensaker”, inte enbart om ”det här lekte lille Zachris gärna med”. Senare i livet har OO åkt och kört otaliga gånger förbi platsen, men aldrig stannat. Tyvärr. Verksamheten där är nu något helt annat än tidigt 1960-tal. Barndomshemmet/muséet sen 1930-talet renoveras som bäst, öppnar 15 maj. Det är mycket Topelius i Nykarleby det här jubileumsåret, huvudfesten hålls 11 augusti.

1970-talet, Vasa. I korsningen mellan Hovrättsesplanaden och Kyrkoesplanaden sitter han på sin sockel sen 22 maj 1915, förevigad av Emil Wikström. Psykologpraktikanten vid Vasa stads uppfostringsrådgivningsbyrå, på sensommaren skötarvikarien vid Roparnäs sjukhus (mentalsådant), kurvade förbi på cykel varje dag i fyra månaders tid. Hon hade lyckats inhysa sig hos en väninna i det långa huset nästan intill, ”Kinesiska muren”. Vi hälsade på honom (och någon annan staty i staden) när vi kom hem från glada krogdanskvällar den sommaren. Reflekterade då aldrig över varför statyn finns där, Topelius var aldrig verksam i staden. Läser nu att det lär ha varit en ordentlig debatt inför placeringen. Jo, han ansökte om jobb som lektor i historia i staden, fick, men Vasa brann 1852 (skolans minnesregel: en sjömil är 1852 meter, Vasa brann…) och kretsarna i Helsingfors ville hålla honom kvar så det blev inget av det…

Topelius på 1940-talet. bilderna av farbrorn dominerar, här var han ordentligt under 30.

Sagofarbror? Han var så mycket mer. Men vad visste man när man var ung? Meritlistan får en att baxna. Förnyande journalist som redaktör för tidningen Helsingfors Tidningar 1841-60 – skrev bl.a. socialreportage, följetongen Fältskärns berättelser (senare bok) . Professor i historia vid universitetet med lockande föreläsningar. Pionjär inom barnlitteraturen: sagor, skådespel, barntidningen Eos. Opinionsbildare. Engagerad för jämlikhet mellan språken, fosterlandet, kvinnors rättigheter, med mera. Talare, debattör, sångare. Den mest produktiva publicisten i Finland på 1800-talet. Idag, 14 januari, på Topeliusfesten i Nykarleby, delas det årliga publicistpriset ut, för en aktiv pågående journalistisk gärning – vem som får det vet OO inte ännu, klockan 12. Det finns anledning att återkomma, 200-åringen firas på olika sätt hela året. Huvudfesten i Nykarleby går av stapeln 11 augusti. Håll ögonen på händelser i Nykarleby!