Blandade karameller

OrdOdlaren snavade över två godispåsar och plockar ut några karameller att suga på. Idag, 4 september är det många ”dagar”!

Mattan OO trampar på vid spisen. Vävd av Faster för länge sedan. Det är Hantverkets Dag i Svea rike idag, dock inte i republiken. Temat är ull och lin, demonstrationer av att tova, karda och spinna ordnas på många ställen. Sånt har OO inte provat på. En liten karamell berättar också om demonstration av vävsättet rosengång. OO tror, bara tror, att Faster vävt en variant, hon tyckte om egna krumelurer på alla sätt.

Några studenter i Colorado instiftade Baconets Dag år 2004. Bacon i skivor i förpackning började säljas 1924, berättar en karamell. OO försökte komma ihåg när hon senast använde bacon. I maj 2021, funkiaskott inlindade i bacon skulle avsmakas. Smakade – bacon. Funkiaskott äts bäst med smör. Därmed inte sagt att bacon förkastas helt och hållet. Näädå!

Ostronets Dag instiftades också 2004, när Ostronakademien bildades i Grebbestad. Akademiens mollusker inköps i Sannäs, norr om Grebbestad, som i sin tur ligger norr om Göteborg. Dessa rader skrivs i Sannäs, som ligger norr om Ylike. Så nu vet ni exakt var.

Bilden är från Bruny Island, Tasmanien, där BJR och OO på utflykt delade bord med ett par från Tyskland när ostron provsmakades. Icke-ostronälskare, som av bilden synes. OO åt två, sitt första och sitt sista i sitt liv. Ingen karamell, precis.

Skäggets Dag idag! Varför är något oklart och synnerligen höljt i dunkel, men det lär finnas starka indicier på att danska vikingar ”firade” sina skägg redan på 800-talet, i augusti. Tro det den som vill! OO publicerar dagen till ära en bild av det käraste skägget. Gulligt och mjukt. En verklig karamell.

Påsen ”Fem en Fredag” har OO flera gånger skakat om, men den är svår! Många bloggvänner deltar i den, OO beundrar ”påhittarens” kreativitet. 3 september gällde frågorna musik. Svårare än vanligt!

Fråga ett: vilket band/vilken artist skulle jag se göra comeback? Ojdå. En tid i livet gillade OO CCR. Tills hon såg John Fogerty. Sen såg hon honom som vuxen. Då passade rösten och utseendet ihop. Comeback? Njaåä. Varje tid, varje ålder har sitt.

Fråga två: Vilken artist/vilket band kunde du lyssna på i ett år? Kära hjärtanes, redan en LP med en och samma artist blir lätt enformig… Men en kompositör! Verdi, till exempel. OO kunde gärna ”umgås” med hans operor i ett år. I dem finns karameller av alla de slag.

Alexandrs Antonenko från Lettland och Sonya Yoncheva från Bulgarien på Metropolitanscenen i Othello, en häftig Verdi-opera. Längtar till opera och konserter, live och på bio! En liten tröst att Sveriges television bjuder på Lohengrin från Bayreuth ikväll, 5 september. Wagner är inte den godaste karamellen – och Lohengrin får OO att tänka på gurka! De egna gurkorna är goda – nä nu spårar OO lite ur.

Fråga tre: vad spelar du för typ av musik? Obehagligt sällan, trots en stor uppsättning fantastiska CD-skivor. Lättja. Radion får välja, OO väljer kanal och tid, och det kan bli bra. Många instrument som dyker upp då och då. Arrangerad musik. Dominerande trummor undvikes å det bestämdaste. Då faller en hel del musik bort, inget att sörja över.

Fråga fyra: Speciellt musikminne från barndomen? När är man ”barn”? Dansmusik i radion, dans med pappa på köksgolvet, före sju års ålder. Den lilla flickan lärde sig ETT-två-tre (tretakt, vals), ETT två-tre (lång, kort, kort – foxtrot och liknande) och ett-o-två, ett-o-två (som enkelt nog kallades samba) och schottis och lite till. Flera år senare hade hon sparat ihop till en egen radio med bandspelare och ”hängde” på Sveriges radios P2 på nätterna. Missade banda början av Haydns trumpetkonsert, men lyssnade om och om igen…

Fråga fem: Vilken artist/vilket band gjorde det största intrycket när du var barn? Hjälp. En bondedotter på landet på 50-talet brydde sig inte om ”band”. Herp Alpert and the Tijuana Brass – men då var hon ung tonåring och ”diggade” dansorkestern med två duktiga blåsare: saxofon och trumpet om varandra. Morayah, minns du?

PS Det är också den Finländska Matens Dag idag. Inget speciellt, den firas här varje dag. Med så mycket närmat och egenmat som möjligt.

Sjättedag Pärla idag!

Idag, 26 augusti, firas Stora Påhittarpärldagen! Fram med era pärlor, gott folk! Fira och hedra några finlandssvenska kvinnor med namnet Märta/Märtha! Senast när OrdOdlaren skrev ett pärldagsinlägg (Margareta) önskade hon pärlor i form av regndroppar. 25 augusti kom det alldeles för mycket av den varan.

Märta i den finlandssvenska namnsdagsalmanackan sen 1929, ingen förklaring till arrangemanget. Ingen berömd Märta kan hittas. Om en stund får ni några. Östen i Sverige – men före 1901 var dagens namn Zephyrius! Det, ni! Hur står det till med killarna i ”Östen med Resten”, förresten?

Dagens firarobjekt, dagens pärlor, var det ja. Först ut är Märta Laurent (1920 – 2011). Legendarisk skådespelerska som 1995 hade huvudrollen som Vera i en TV-komedi som utspelas på ett äldreboende. På bilden, från vårt TV- och radiobolag Yle, poserar hon med medspelaren Leif Wager (1922 – 2002), som så många gånger förr i filmer och på scenen.

Hon började med specialtillstånd i Svenska Teaterns (i Helsingfors) scenskola som femtonåring, hon blev änka som knappt tjugoåring och mamma en vecka senare. Hon började som mycket omtyckt musikalisk sjungande stjärna och blev till slut den finlandssvenska teaterns grand dame. ”Jag kan inte klaga på något, jag har fått så mycket av livet”, sa hon i en intervju i april 2011. Hon avled efter en kort tids sjukdom i augusti samma år.

Femton år efter Märta L föddes Märta C, känd som författaren Märta Tikkanen. Hon hann vara lärare och rektor också, på 1970-talet i Helsingfors arbetarinstitut, ”Arbis”. På 1970-talet var hon den som vi små feministfrön såg upp till, med romaner om krav på jämställdhet i parförhållanden, ”där båda får ta plats och finnas för varandra”. Mycket omtalad blev boken ”Århundradets kärlekssaga”, som handlar om hennes äktenskap med tecknaren, författaren, krönikören och alkoholisten Henrik Tikkanen. Själv fick hon ofta avsäga sig sina egna behov och önskningar och drömmar till förmån för familjen. Man kan kanske säga att hon skrev både ömsint och ilsket.

Mest uppseende väckte hennes bok ”Män kan inte våldtas”, i dagens läge ser OO den bokens huvudperson som en föregångare till Lisbet Salander! Boken kom 1975 och upprörde den finlandssvenska ankdammen så det stormade, någon spottade till och med på henne på gatan. Skiva om våldtäkt, hämnas, våldta en man, anmäla sig själv efteråt för polisen, inte bli trodd, för män kan inte… Fy och usch och tvi och hur kan man!!

OO har ingalunda läst alla hennes böcker. Ömsint och med glimten i ögat skrev hon om dottern Sofia som som sjuåring fick diagnosen MBD (Minimal Brain Dysfunction), ”Sofias egen bok”, 1982. Dottern var klumpig, långsam och tog sig tid för att lära sig något, på sitt eget sätt. Uppföljaren, ”Sofia vuxen”, kom 1998. Läsvärda, tänkvärda och lärorika böcker.

Förra året, 2020, kom två böcker om Märta Tikkanen. Den ena, ”Borde hålla käft” har debatterats en hel del. På bilden Märta med författaren Johanna Holmström (bilden också från Yle). Det sägs att det fungerar att läsa den boken parallellt med Siv Storås ”De oerhörda orden. En bok om Märta Tikkanens författarskap”. OO har inte gjort det. Ännu. Men den tiden kommer. Nån gång.

Efter ytterligare femton gångna år föddes den här krabaten Märta som mycket tidigt började skriva Märtha. Här avbildad med Storasyster som ganska så ung. Känd och berömd? Nja. Kanske ungefär hälften av hennes elever 1976 – 2014 kommer ihåg henne. Kommer troligen inte att skrivas om i något biografiskt lexikon.

BILD SAKNAS. Det gick sen tre gånger femton år innan följande berömda finlandssvenska Märta såg dagens ljus. Märta Westerlund, programledare i ungdomsradiokanalen Yle X3M (uttalas extrem). Hon borde engageras till ett ”Fram för namnet Märta!” Travesti på en gammal svensk filmtitel som OO inte gillar alltför mycket.

Kom ihåg pärlhalsblandet!

Sovit länge? Sjusovare idag?

Och det hände sig vid den tiden, då kejsar Decius regerade (249-51) att det från honom utgick ett budskap om att alla i Romarriket måste tillbe ”hedniska gudar” för att undgå avrättning. Så ock i Efesos, där sju kristna män därför gömde sig i en grotta.

Grottans öppning murades på kejsarens befallning fast, så att de sju måtte döden dö. Någon lyckades klämma dit en papperslapp (?) med männens historia. Kejsar Theodosius I (379-95) eller Theodosius II (408-50) beslöt sig för att låta uppföra ett stall på platsen, muren bröts upp och ut vandrade en av männen för att proviantera i staden. Han väckte uppmärksamhet med sitt språk, sina kläder och sina pengar. Ryktet nådde kejsaren, som ”rusade” till byggplatsen. Han och de övriga i sällskapet såg männen, såg ”papperslappen” och pratade med dem. När de bytt några ord med kejsaren föll de döda ned. Enligt legenden sov de i 200 år.

Sjusovarna, de sju som sov i grottan, som en ortodox ikon. Med karta för Efesos läge. I flera länder ”firas” sjusovarnas dag 27 juni, medan dagen för deras uppvaknande anses vara 27 juli i Finland, Sverige och Norge. Almanackor och tideräkning ändras… Och traditioner och folktro utvecklades. Sover man länge 27 juli, då är man trött i ett år. Den i huset som steg upp sist fick finna sig i att kallas lätting, unikeko, fick en mindre populär arbetsuppgift som straff och fick finna sig i att behandlas som allmänt lat och arbetsskygg under det kommande året. Sjusovardagens väder, speciellt om det var regn, skulle fortgå i sju veckor.

En utländsk familj som med glädje deltagit i sjusovardagen, utstyrelsen är tänkt som nattlinne. I mitten av 1800-talet utvecklades många idylliska städer i Storfurstendömet till badorter, man hittade källor med ”hälsosamt vatten” lite här och där, och den inhemska societeten lika väl som den österifrån fyllde badhotell och pensionat, främst sommartid. Underhållning behövdes, och något ljushuvud kom tydligen på att göra ett jippo med att utse en sjusovare. Först med det hela anses Nådendal ha varit, på 1880-talet. Traditionen återupptogs 1959 och har pågått sen dess. Republikens officiella sjusovare utses i största hemlighet och avslöjas när han/hon slängs i vattnet. Det finska unikeko är ursprungligen ett öknamn på en person som hellre sover och drar sig än arbetar – har inget med sju och sovare att göra.

Den för publiken okända sjusovaren rullas väl övertäckt i en säng tidigt på morgonen genom stadens gator, åtföljd av stojande och glammande människor i pyjamas, morgonrock, maskeradkostym – och vanliga kläder. Verkligt stora folkfester som tyvärr krympte redan innan coronan slog till.

Den behandling som sjusovaren får är inte precis försiktig… Hoppas att sånt som simförmåga, dykförmåga och eventuella sjukdomar kollas upp ordentligt på förhand… Sjusovaren skall vara en person som har/har haft betydelse för både staden och republiken. 2002 var årets sjusovare Pentti Arajärvi. Bekant? En unik person i Finlands historia, president Tarja Halonens make. Presidentens sommarresidens Gullranda finns i Nådendal.

Hangö, sydligast i Finland, med sandstränder och livligt badortsliv när det bekom sig, utser också sin sjusovare. Här är man snällare, sjusovarens morgondopp sker i fontänen vid det ärevördiga badhotellet Casino. Här ser ni också nattdräkter och morgonrockar.

Städerna Salo, Heinola och Kristinestad har också lokala jippon med sjusovare. OO skall kolla och återkommer med tillägg eller kommentarer, hur det nu görs i dessa tider.

Sååå… Vem i din boendegemenskap blir/blev sjusovare? Inte OrdOdlaren, det är givet på förhand. Hon sover i skogen, 50 steg från ytterdörren.

FOTNOT: Nådendal har blivit förfinskat till Naantali (jämför Borgå, på finska Porvoo). Namnet kommer från birgittinerklostret som grundades i en dal – Nådens dal, Vallis Gratiae. Efter en kort tid i den ”icke hälsosamma” dalen flyttades klostret (som knappat hade grundats) med namn och allt till den bergiga udde där nu staden och speciellt stadens kyrka finns. Av klosterbyggnaderna finns inget kvar. Skulle bli Armonlaakso på finska. Både det namnet och VG (som finns i stadens vapen) används av olika sällskap i staden.

Femtedag Pärla idag!

Idag, 20 juli, infaller Stora Pärldagen. Fram med pärlorna, oberoende av var du vistas och vad du gör! Helst skulle ju OrdOdlaren se pärlor i form av regndroppar, men vad kan man göra åt vädret. Torrt, torrt – men något svalare.

Dagens namn har varit Margareta ”hur länge som helst”, till minne av Margareta av Antiochia, som enligt uppgift levde 289 – 304, under de stora förföljelserna av de kristna. Ett kort liv som ändade i martyrskap. Historien är alltför vanlig: en man blir besatt av hennes skönhet, när hon avvisar honom anger han henne som kristen (vilket hon var). Hon fängslades, torterades och – tja. Hur som helst, hon är skyddshelgon för barnafödande (blev 15 år gammal…?)

Dagens Margareta är kvinnan på bilden ovan, hon som ”alltid” bar pärlhalsband – men hennes ”symbol” blev margeriter. Blomman som liknar prästkrage och egentligen är en flerårig halvbuske som hör hemma på Kanarieöarna, ettårig här. OO vill tro att hon kände till sitt namns ursprung och därför bar pärlor!

Kronprinsessan Margareta, född 15 januari 1882 i England, nära Windsor. Drottning Viktoria var hennes farmor. På en resa i Egypten i januari 1905 träffar hon prins Gustav Adolf av Sverige, förälskelsen är ett faktum och bröllopet äger rum 15 juni. Samma år. Kungligt världsrekord vad gäller eget val av partner?

Sen kom barnen i rask takt, 1906, 1907, 1910, 1912 och sladdbarnet – skrapabullon – 1916. Tyvärr tog hennes liv slut som älskad kronprinsessa i hela landet 1 maj 1920. Kort sagt, till följd av sjukdom.

Locket lär ha lagts på. Både i den kungliga familjen och i media. Den lilla flickan som började intressera sig för kungligheter fick inte ihop det. Vem var farmor till den söta kronprinsen på 1950-talet, till ”sessorna på Haga”? Kungens drottning hette ju Louise? Prinsessan Christina fru Magnusson började forska för några år sedan, gjorde upptäckt efter upptäckt, på jakt efter sin farmor. Drottning Margrethe av Danmark bidrog och bistod, kvinnan det gällde är hennes mormor, på bilden ovan. Boken ”Hon kallades Daisy” utkom 2020. Bilderna här är från den boken.

Dessa två kvinnliga kungligheter var länge tonårsflickans favoriter. De verkade jordnära och rejäla med en lagom portion av humor och en viss självdistans. Deras uppväxt var ju minsann annorlunda än en bondedotters, men hon hade gärna velat träffa någon av dem. Båda två firar ju namnsdag i veckan, Grattis! Även om de knappast läser bloggar, och garanterat inte OrdOdlaren…

Däremot kunde kanske kronprinsessan Margareta ha läst bloggar, kanske till och med skrivit själv (om etiketten tillåtit). Hon var flitig brevskrivare – förstås, sådan aktivitet var vanligare och nästan livsnödvändig dåförtiden. Hon fotade och dokumenterade, här med prins Bertil och prinsessan Ingrid på Sofiero.

Sofiero i Skåne var bröllopsgåva. Kronprinsessan lär ha skrivit hem till föräldrarna att allt där i slottet var chokladfärgat och så fult att det nästan var roligt! Efter något år var hela byggnaden ommöblerad, ljust, lätt och somrigt ville hon ha det. Hon hade dessutom redan som liten flicka lärt sig en hel del om natur, växter och trädgård. Hon fick sin man intresserad av trädgård – och så blev Sofiero den park den idag är. Kronprinsessan planerade och ritade och gav ut två böcker:

På något litet sätt känner OO en viss gemenskap, trots att hon inte ritar eller målar. Planerar endast lite smått i rabatterna, men fotograferar och dokumenterar. Sofiero har hon inte besökt, även om längtans håg finns. Vore mest intressant tidig vår, när rhododendronen blommar. Men då är OO RR till 115% och reser inte. Jo, hon vet att det finns annat att se på där, under andra årstider…

Margaretadagen firas här med pärlhalsband, bevattning, bärplockning och eventuella små uppputsningar. Och dokumentation. Trädgården fotograferas den femte och den tjugonde i varje månad. Jovisst, skriverier finns också på programmet. Om rölleka.

En midsommarbetraktelse

Midsommar. Mitt i sommaren, hm. Enligt pensionerade OrdOdlaren är det ännu minst två månader kvar, men har det gått åt två månader sommar redan? För den arbetande gymnasieläraren/studiehandledaren började sommaren kring 15 juni och tog abrupt slut 5 augusti.

OO och BJR ägnar sig inte åt alltför mycket majande och möjande eller mejande (välj själv lämplig vokal). En bukett med mer eller mindre vilda/naturliga blommor brukar höra till (dessa från 2020). OO fröjdas mer över blommor på deras växtplats, säsongen igenom.

Redan på 300-talet började man fira Johannes Döparens dag. Enligt Lukasevangeliet var denna man 6 månader äldre än Jesus, och när den unga mest gynnade religionen i Romarriket fick börja söka stadigare former slog man fast 25.12, och då kom 24.6 med av bara farten, troligtvis. Dagen för den originelle föregångaren som levde eremitliv, predikade och döpte folk till ett nytt liv genom nedsänkning i Jordanfloden. Han var ju dessutom rätt modern, levde på gräshoppor och honung…

I Danmark firar man Sankt Hans, men längre söderut verkar det vara nollkoll och nollfirande. Unga OO tillbringade en midsommar i Tyrolen och drack Johannisbeersaft dagen till ära, men de uppvaktande lokala kavaljererna var totalt oförstående.

På finska firar man Juhannus (betoning på första vokalen), ganska namntroget. I denna sydöstliga del av Svenskfinland firar man Johanne eller Johanni, en benämning som vad OO vet inte alls är bekant på Finlands svenskspråkiga västkust. Däremot talar en del finskspråkiga där om Mittumaari, en rak förfinskning av midsommar. Följande steg tycks vara att ”maari” uppfattas som något som har med Maria att göra – historieförfalskning? Den unga OO ogillade ”Mittumaari”, protesterade högljutt varje gång mamma ens vågade andas ut ordet.

Den enda midsommarstång som OO nånsin försökt konstruera, i ett infall av – ja, vad? Trots julgransfoten blev den ändå så ranglig att den fick lite stöd i stallets knut. Ingen djup tradition i Svenskfinland, förutom på Åland. Förekommer så att säga fläckvis, utan ”måste-symboler”. Sällan sånger och rörelse om och som små grodor, flickor och jungfrur i ringen.

Närmare än så här har OO aldrig nånsin varit en midsommarkrans på huvudet. Fölet Pojusan hade födelsedag i midsommartid och femårsdagen var ståtlig. Efter poseringen försvann kransen som jubilarens födelsedagstårta.

Det var alltid konfirmation på midsommar i hembygdens kyrka. 1966 hade man inte församlingsalbor, var och en bekostade kläderna själv. Mamma sydde en superbillig klänning av fodertyg, beklädd med spetstyg. Det var ont om pengar, och den blivande konfirmanden hade fått en idé. Klänningen rosafärgades och användes i flera år.

Det blev lite spets över, och Storasyster fick en överdel i samma design (fodertyget svagt rosa) till sin röda kjol. Systrarna fungerade som varandras frisörer. Då hade de hårväxt, minsann.

24 juni? Världsliga myndigheter utan känsla för religiösa minnesdagar flyttade 1953 (Sverige) och 1955 (Finland) Johannes Döparens dag till den lördag som infaller mellan 20 och 26 juni. Till exempel Estland, Lettland och Norge håller kvar 24 juni. Hur stor helgdag det där handlar om har OO ingen aning om.

Vilken natt är då den magiska? När skall man sätta de sju eller nio blommorna under huvudkudden, gå på den rituella nakenpromenaden baklänges för att se sin tillkommandes ansikte i en källa, äta salt så att man drömmer att Han kommer och bjuder på dricka i drömmen? Kanske sommarsolståndet vore en bättre natt? Detta med tanke på andra soldyrkande kulturer som skapat stensättningar och annat bestående, som Newgrange, Stonehenge, Machu Picchu…

”Solaltaret”, ”Solstenen” i Machu Picchu, tänk att OO varit där… 2 december 2014.

I varje fall. Ikväll badas bastu på otroligt många ställen i Finland. Man äter nypotatis och sill, rökt fisk, jordgubbar (odlade i tunnel, sällan egna), dricker varierande vätskor, grillar korv (kylskåpet 2,5 meter från skrivplatsen innehåller inte korv nu!)…

Midsommardagen är också Finlands flaggas dag. Det tar OO som en annan historia.

Glad Midsommar, alla läsare!!!!

Dagen idag (tja, igår…)

19 timmar, en minut och 26 sekunder. Så lång tid har vi haft på oss idag, 21 juni vid Borgås horisont, för att högtidlighålla Långsamhetens Dag, att göra en manifestation mot snabbheten och effektiviteten i samhället. Solen gick upp klockan 03.48, sommarsolståndet inträffade klockan 06.33 och solen gick ner 22.49. En stund därefter började OrdOdlaren skissa upp den här skriften.

Inga problem med att fira Långsamhetens Dag i över 30 plusgrader och med gårdagen, nästan lika het, tyngande i huvud och kropp. Öppen Trädgård.

Den käre maken vandrade runt med sammanlagt ett hundratal gäster i en jämn ström under nästan nio timmars tid. Här i ”arboretet”, inramad av rosen ‘Poppius’, klätterhortensian och en buske vars vardagsnamn må förbli onämnt. Asken nästan mitt i bilden verkar trivas bra, av tillväxten per år att döma. OO bjöd på äppelsaft, sålde produkter och plantor och var lite ”jokapaikanhöylä” – ett verkligt användbart uttryck. Lite här och där och överallt.

En programpunkt fanns inskriven sedan länge i denna långa långsamma dag. Spruta två av Pfizers vaccin, med 15 minuters ”övervakning” efteråt, med underhållning av två finska trubadurer på storskärm. Vaccineringen sker i Konstfabriken, en gammal fabrik som nu formats om och innehåller konsertsalar, biograf, restaurang, utställningslokaler, med mera. Just nu pågår en konsttriennal i staden. OO har inte fördjupat sig i den ännu, men de två plåtfigurerna utanför Konstfabriken illustrerar Långsamhetens Dag på sina sätt:

Den ena går och går och kommer aldrig till dörren, den andra siktar och siktar men kommer aldrig till skott…

Med allvar eller inte, Långsamhetens Dag instiftades 2001 i Quebec, utlösande orsak vet OO inte. Italien, med Slow Food-rörelsen (sen 1989), lär inte ha varit sen med att haka på. En dag då du skall andas djupt, ligga på rygg och se på ”molnens tåg” – kan ni Runebergs ”Källan”, då sitter ni vid källans rand och gör så… För en stund hotade några åskmoln, faktiskt. OO vill gärna ha regn – och inte. Natten i utesängen vill hon inte avstå ifrån:

En manifestation mot snabbheten… Den kan göras 22 juni också, hettan fortsätter. Låt telefonen och datorn vila mer än vanligt – men läs bloggar… Gå på en promenad. Nä. För hett. Ta en tupplur:

OO var tvungen att ”låna” bilden från gladakossan.se. Två kort har inhandlats av konstnären själv med det här motivet, men de har sänts iväg till personer som hoppeligen fått sig ett gott skratt.

Läs en bok. Jo, avklarat. Tillred och njut av din mat. Självklart, enkelt med det, nypotatis och fisk. Lokalt, förstås. Kontakta gamla vänner. Två telefonsamtal idag, torde vara tillräckligt. Skriv ett pappersbrev – nää, det blev inte…

Se dig omkring. Jo. Efter vaccineringen (inget känns nånstans) körde OO till rosariet vid sjukhuset. Många rosor blommar, en del är klara för i år. Torrt på torra området. Den röda är ‘Rose de Rescht’, den vita ‘Nevada’. Åskan efterlämnade noll droppar och drog förbi. Det blir utenatt, den sjätte i obruten följd denna sommar. Ny långsamhetsdag 22 juni. Troligen med vattenslang, enligt hur skuggan rör sig.

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 67 427 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.