Några nyttiga (njaa) nyord

OrdOdlaren är sällan den som tar till sig nymodigheter på direkten. Nä, det skall funderas och prövas lite först. Mycket, till och med. Och nu när nyordslistan för 2018 kom, då log OO. Hon har ju använt det ena ordet i över två år! Och inte bara ordet, gärningen också.

Bokashi. ”En japansk fermenteringsmetod…”. Det bästa som OO kommit på för köksavfallet sen hon var hästägare och allt biologiskt avfall sattes på sitt speciella ställe, omgivet av hästskit. Effektivt.

Ett föredrag i oktober 2016 var starten på det hela. Här har experten Marina radat ut lite attiraljer, flera av dem åkte hem med OO och BJR samma kväll, och sen har det rullat på.

Och bl.a. så här serverade hon förklaringen. Visst ”luktar” ströet med sina bakterier lite, men det är övergående, eftersom allt sker ”bakom lyckta dörrar”, lufttätt. Vintertid får den fermenterade massan frysa i olika säkra (för diverse djur) behållare, på våren grävs allt ner i odlingslandet och växterna exploderar. Nästan.

Andra nyord. Flossa? Dansrörelse? Nä. Vad säger kaiman Måås-Fjetterström (1873-1941) till det? En urgammal vävteknik i vilken hon designat fina värdefulla mattor. Har nyordslanserarna tappat det? En matta med lugg, dock kortare än rya. (Kaima = namne. Finskt ord med svensk ändelse. Så blir det ofta i korsspråkande. Se nedan.)

Intryckssanera? Det behövs då och då, och den verksamheten praktiserades redan på 1980-talet. Gymnasieläraren satt tyst i tysthet och blundade och tömde hjärnan. Fungerade faktiskt också rätt så bra i bussen. Nollavfall (eller i två ord), bra i stället för det nästan enbart mediasexiga zero waste. (Bokashi hjälper…)

Hur många nyord överlever och blir vardagliga? 34 lanserades. Vad minns ni av gamla nyord? Använder ni dem?

Döstäda (2017), används. #metoo… Alternativa fakta, fejkade nyheter… Och dabba är en dansrörelse! Ojdå. I äldre ungdom dabbade vi oss när vi gjorde bort oss. Ploggar ni? Joggar och plockar skräp samtidigt…

Korsspråkande (2016) – samtidig användning av en persons samtliga språk vid t.ex. inlärning. Oj, vad vi finlandssvenskar korsspråkar, vi vet ju knappt om vi pratar svenska, finska, slang eller dialekt när vi är igång. OO höll danskurs för både svenskspråkiga och finskspråkiga elever på samma gång: Nyt otetaan första steget vasemmalle, siis flickorna alkavat med höger… Det blev en rolig sekamelska (hi!). Och vid det här köksbordet blandas och svängs på många språk och dialekter. ”Kors” räcker inte. Läslov – dåligt. Läs = plugga, lov = ledighet.

Ögonkramp (2015) – när man tittat för länge på mobiltelefon (eller annan skärm). ”Inled varje lektion i skolan med att ha eleverna att blinka, blinka” – så sa optikern. När man stirrar på elektronisk skärm blinkar man mera sällan. Ögonen mår inte bra.

2015 kom också mansplaining – när en karl förklarar för en ”ovetande” kvinna hur saker och ting förhåller sig. Och så visar det sig att hon verkligen är en större expert än han, men hon är ju kvinna, så han förutsätter… Ordet finns också på isländska, att hrútskýra. Útskýra = förklara, hrútur = bässe… Informationen kommer från synnerligen tillförlitligt håll. På sätt och vis så kan man se vem som har en viss benägenhet att mansplaina. Eller vad sägs om den här bilden från en uteservering i Plettenberg Baai? Vem har måhända större benägenhet för det?

(Stavnings)lektion i hjärnan

Hjärna, hjärna, som OO så gärna ger järnet… Denna manick som vi bär med oss hela livet, som vi inte alltid vet – styr den oss eller vi den? Här har det levts i en månad med hjärna som intensiv partner, skrivits och funderats, och verkligt gärna. Lober och kärnor och nerver ihopbuntade hit och dit – och oj, så mycket det kommer, när det finns MEG och PET och MRI och EEG och reduktion och kombination och afasi, ataxi och bortsopade minnen. ansiktsblindhet, förändringsblindhet, distraktionsblindhet och heta handen därpå. OO har hållit på med psykologi . Igen. Roligt. Jobbigt. Ingen resursfördelning. Allt eller inget.

Och äfven via massmedia. Sini Hämäläinen, som undersökt och kommit fram till att om man lärt sig två (eller flera) språk före fem års ålder, då har man skaffat hjärnförsäkring. Hjärnan ser annorlunda ut, och drabbas du av stroke så klarar du dig bättre än om du har bara ett språk sen små barnsben. Annorlunda, hm. Hur? Och vad är två språk? Hur bra?

OO har haft finska i hemmet från förstaste början. Mammas umgängesspråk, känslospråk, fadersmål. Även hos OO dominerar fadersmålet. Räknas dialekt? Räcker det för en ”annorlunda” hjärna? Som bearbetar språk på flera ställen i hjärnan. Frivillig försöksperson anmäler sig härmed.

Kaj Kunnas, 52, mångårig sportredaktör i vår TV. Lika elegant på både svenska och finska (sen krypåldern). 24 maj 2016 dog en halv miljard av hans hjärnceller. I dagarna, som så gott som 100% återställd, tar han emot Hjärnförbundets hederspris, för att ha gett stroken ett ansikte.

                                                                           Det fullständigt tvåspråkiga ansiktet

Knud Möller. Född 1919 av danska föräldrar, uppvuxen på några ställen i Svenskfinland, finsk ”småbarnsskola” (vad det nu hette på 1920-talet), svensk skola med undervisning i finska (behövdes det?) , tyska och latin. ”Har man tyska och latin som grund, då är det lätt att lära sig andra språk”, hävdade han. Som 20-åring inledde han sin journalistiska bana, krigsreporter. Och så rullade det på till pensionen 1982. Utrikeskommenderingar, inrikesjobb. Engelska, franska, spanska – och nynorsk (nära danskan). Åtta kommunicerbara plus latinet. ”Ju fler språk du kan, desto lättare är det för dig att lära dig ett till”, har OO hört honom säga. En av journalistfröets idoler… Hon hörde honom växla mellan danska och finska en gång. Imponerades. Hur såg hans hjärna ut?

Och H då? Latin och klassisk grekiska i skolan. Forskade ofta och rätt länge i Genua, skulle en dag berätta om sina rön inför ett auditorium av andra forskare där. Strax innan han klev upp på podiet fick han veta att de flesta inte förstår engelska – ”kan du ta det på italienska?” Varpå han, finlandssvensken, läste sitt på engelska skrivna föredrag på italienska. Allt i närvarande form, i presens. ”Jag har aldrig haft så glada åhörare”. Svenska, finska, engelska, tyska – och så jobbade han i Frankrike i flera år. Plus ett rasande snabbt och rörligt intellekt och ett obehagligt ”onödigt” gott minne. Kort och långt, deklarativt, episodiskt, semantiskt, proceduralt (nej! procedur-), prospektivt. Stopp. Nu är OO i psykologiboken igen. Jobbet är ju gjort! Till 90+%. (Men hur såg H.s hjärna ut? På alla tänkbara insidor…)

Påskveckospråk

Påskveckan. Stilla Veckan, Stora Veckan, Piinaviikko (~Lidandets Vecka) – tänk efter: vi firar en helg med världshistorisk betydelse, oberoende av vad man har för tro. Tideräkningen, världshistorien gång, kulturella uttryck i alla former… Helt enkelt svårt att försöka sig på ett sådant tankeexperiment. Men veckodagarna…

Palmsöndagen. En processionsgudstjänst med palmkvistbärande människor beskrivs av pilgrimen Egeria på 380-talet, i Jerusalem. Den lilla flickan OO lärde sig sent ordet videkissor. Hon trodde verkligen att det hette palmer.

Mulimåndag, Krååkmååndaain. Mulen? Kråkor? Ansåg man att de började ”sjunga” då…? Ingen förklaring hittas. Har också förlänats flera färger; svart, grå, blå. Finskans Malkamaanantai talar om malka, bjälke. Rent kristet, se bjälken i ditt eget öga. En vecka av självrannsakan inleds, förmodligen.

Tränotisdag. Kulitisdag. Vit tisdag. Nej, varken tranor eller kulit, kyligt. Från tyskan, påstås det. Tårar. begråta vems öde? Finskans tikkutiistai är betydligt mera världsligt. Den här dagen skulle man spänta stickor för framtida brasor. De stickorna ansågs föra god tur (eld?) med sig.

Dymmelonsdag, fornsvenskans dymbil, stum. Kyrkklockorna skulle dämpas, antingen byttes kläpparna ut mot trä (måste ha varit tungt jobb…) eller så lindade man tyg runt metallkläpparna. Finskans Kellokeskiviikko handlar också om klockor, men på nästan motsatt sätt. Korna fördes ut på bete och förseddes med koskällor, klockor. Undrar vad de åt en tidig påsk… Å andra sidan var tydligen vinterfodret slut och kalvningstiden inne.

Uppenbar påskbildsbrist. Krokusarna kurar i skärtorsdagskölden.

Skärtorsdag, Kiirastorstai. Inte rosa, inte skära vare sig som verb eller substantiv. Ren, rena. Till åminnelse av att Jesus tvättade lärjungarnas fötter. I ortodoxa och åtminstone en del katolska kyrkor står biskoparna för tvättandet och prästerna blottar sina skitiga (?) tånaglar och fötter. Äsch. OrdOdlaren påminns precis nu i skrivande stund om långa tånaglar på de egna trettisjuorna. Finskans kiiras kommer från samma ord, men Kiira var också en ond varelse (före kristendomens intåg i Finland, troligen) som man jagade iväg från gårdsplanen med eld. I OO:s barndomstrakter brändes påskbrasor, men på lördag…

Långfredag. samma på finska, Pitkäperjantai. Lång gudstjänst, lång predikan, långt och torrt. Lång dag för lilla OO, som måste sitta hemma, inte fick göra något som innebar ett vasst verktyg. Trist för tonåringen: nöjesförbud. Vi ställde till med folkdansövning en gång, sippa bysbor larmade polisen som snopet kom och tittade vad som var på gång – och rann iväg som vatten längs väggen. ”Tjiii…”, tänkte vi och övade vidare. En dag som är heligt helgad i Norden, men vanlig arbetsdag i katolska länder. Trots en hel del processioner längs gator och vägar. Good Friday, ingen vet varför.

Lördag, lankalauantai (lanka = garn, tråd). Dags att tvätta och färga det garn man spunnit under vintern. Torkväder, jo, men, dagens växtfärgare – vad hittar man att färga med den här tiden på året? OO är bara okunnigt nyfiken.

Och julen varar intill påska… Endast de vita julrosorna trotsar vädret. De färgade låter vänta på sig, men de kommer!

I den ortodoxa världen lever man nu i Stora Veckan. Efter helgen kommer Påskveckan, eller hellre Klara Veckan (Kirkas Viikko). Klar, renad, upplyst. Troligen.

OrdOdlaren är ingen påskpyntare. Snarare ätare. Ägg, lamm och memma står på menyn. Och blåbärsris i vas. Och några körkonserter. BJR sjöng/sjunger tre, OO avlyssnar två.

Språk, språklek och lekspråk

Kaffebjudning i Dalvik, Island. Den isländska värdinnan hade ordnat med ett eget nordiskt möte i det större. Hennes gäster var en skånsk familj, ett norskt par och OO. Den norska kvinnan kom först, och hälsade på OO ”Tere tulemast! Snakker dere finsk?” (obs, OO förstår, men svarvar sällan till norska). En ovanlig fråga i nordiska sammanhang. Kring bordet satt då fem nationaliteter, och samtalet flöt på bra, även om skånskan ibland var lite svår.

Norsk-estniskan fortsatte:”Vet du vad det är för skillnad på finska och estniska? Jo, vi ester har så mycket att säga, så vi kapar av alla ord där finnarna tar tid på sig!” Och visst låter estniskan lite ”stubbad” i jämförelse. Orden slutar oftare på konsonant än i finskan. Förstå estniska om du kan finska? Njaaää… Norska för en finlandssvenskspråkig är lättare.

Nu börjar vi leka: Man kan ju ta bort alla vokaler – –

20170224_101829_resized

Jaha, vad är det här för ett ord? Inte en förkortning, nej. Vokalerna e, o och a saknas. (Äsch, det syns ju…) Körsångare lär ha en stödövning i den här stilen: RPTKSSSSSjeSje… Kraftigt uttal, i följd. Kräver sin man/kvinna. Det lockade BJR och en körkompis att börja samtala med enbart konsonanter en gång:”hr mr d dg?” ”jg mr nt s br”, och så vidare. Även om konsonanter är mer betydelsebärande än vokaler så märker man verkligen att de behövs. Kanske körövningar i Svenskfinland inleds med uttalsövningen RSNS hädanefter?

Mera språklek – för dem som har gott  om tid och kanske inte behöver uttrycka sig i många meningar: Rövarspråket i Kalle Blomqvist-böckerna av Astrid Lindgren. Passar bättre som talspråk, med en enkel kod, sägs det. Visserligen kräver det träning att sätta o efter varje konsonant, upprepa konsonanten och uttala c som k. ‘Jag’ blir jojagog, ‘tack’ blir totakokkok. Motsvarande på engelska lär vara ‘Pig Latin’, där ‘My name is Eric’ blir Ymay amenay isway Ericway. Avkodningen får ni läsare klara av själva…

Sociolekt kallar man ett halvhemligt språk som är speciellt till exempel för en yrkesgrupp. Knoparmoj torde vara känt, OO hörde benämningen för länge, länge sen och gillade ordet. När hon läste att det var ett sotarspråk i Stockholm, då undrade hon om alla sotare bör lära sig det? Mycket senare kom insikten att många stockholmssotare kom från Tyskland, och språkformen har en sån bakgrund. Undrar om det finns vetenskapliga studier? De senaste hundra åren lär ha varit nedförsbacke, knappt någon behärskar den sociolekten mera. Men, ‘brallor’ och ‘dojor’ lär komma därifrån.

Fikonspråk. Varje ord blir två. Inget språk för snabba ester, kanske? ‘Kaffe’ blir ‘fiffe kakon’. Fi först, andra stavelsen sen, därefter första stavelsen med kon efter. När rökaren har rökt sin cigarett återstod förr en stump. Nuförtiden en fimp. Från fikonspråket, stump blir enligt reglerna ovan Fimp Stukon. Och fimpen blev kvar. ‘Fika’ då? Nä, sägs det. Det ordet är snarare backslang av kaffi. I det lekspråket kastar man om stavelserna inne i ordet. Betala blir tabela, påpeka blir pepåka. Och nu skall OO taby kanla.

Nä. Lite till. Den vanligaste språkleken hos BJR och OO är spoonerism. Benämningen är ny, men ordvrängandet har utövats av BJR sen barndomen, han har gjort det till en nästan automatisk konst. Inte direkt bala taklänges, men stata byvelser ollan merden. En gång besöktes pitande lurnet i Tosa. Nä, nu till ruvsommet!

OrdOdlarens dialektala språklåda

”Vart ha du vari, vart ha du fari, när som du alldär meir e hii…” Visst bjuder våra finlandssvenska dialekter på språkvariation. En persons hemvist kan ofta preciseras på några socknar när – ibland till och med på byar. Verkligt underhållande och -bart. Ord och tonfall berättar. Ovanstående är Sibbo, ”Sibbobons klagan”, torde den känslofulla sången kallas – den slutar ”int´ ha du gjort int´ ingenting”…

Nu är språkvårdare, både i Finland och i Sverige, förundrade och förfärade:

20170216_205735_resized

Den unga i Östra Nyland nyinflyttade österbottniska läraren häpnade över språkbruket:”Vartifrån ska ja söka dig?” Undran A. VarTifrån? Undran B. Söka? Jag har inte tänkt gömma mig… Men några år senare var hon van. Påverkan från finska? Tja, ”söka” (=avhämta), kanske. Men inte ”vart”. Eftersom även i Sverige.. Huller om buller. Nästan.

Var, varifrån, vart. Svårt? Nåja, i barndomsdialekten heter det vann, vadan och vart. Eventuellt vadanifrån ibland, och då skall inte österbottningen le åt östnylänningens vartifrån…

Fler svängningar, se inledningsversen: ”Är du hii?” Inte här. Här, härifrån, hit… OO använder inte hii för här, det heter ju jäär! Jäär, jedan och hiid. Och Täär, tedan och tiid. Eller tidii, tiddii – det är svårt med rättskrivningen, men helt klart och löpande i talspråket. Sen bjuder ju närpesiskan på schenn, schaan och – hoppsan, kunskaperna tog slut!

Dialektområdeskartan lånad från sprakinstitutet.fi

Dialektområdeskartan lånad från sprakinstitutet.fi. Förstora och begrunda.

Och på tal om det språket: Man sätter helst ett k framför v. Kvadan, kvart (rätt r- och t-ljud går inte att skriva). Och nynärpesbon lär glatt ha sagt att han ursprungligen kommer från Kvietnam! I den östligaste delen av det finlandssvenska språkområdet hittas samma fenomen. En strömforsbo satt i kveitåkern… (veteåkern).

Avslutar med en helt annan språkelegans, passar bra för vädret i dessa dagar. En dagboksvers i Hufvudstadsbladet för länge sen, signerad Bez, Benedict Zilliacus (1921-2013):

Den vår som gör entré i februari//den finns det många faror kvar i//Man vet ej om den riktigt menar allvar// Bäst det är går den och takatalvar!

Ta ett finskt substantiv, använd det i svenskan som ett verb – ”alla” förstår och ler, småskrattar, smakar på kombinationen. För någon svensk motsvarighet till ”takatalvi” finns inte. När det sen efter blidväder och snösmältning och fågelkvitter i februari  blir ordentliga köldgrader, snöfall, snöskottning med mera sådant i mars. Ett enda finskt ord berättar allt. Det är alltid bra med språk, flera språk, flera dialekter. Bra grogrund för ordodlande.

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 32 245 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.