Väder och vind och riktningar

”Här har OrdOdlaren något att skriva om”, sa läraren i italienska med ett stort skratt. ”Mezzogiorno, Tramontana, Ponente och Levante”. Man skall lyda sin lärare tänker fd läraren, så hon gav sig in i snårskogen.

Settentrionale = Tramontana på bilden till vänster, meridionale = Mezziogiorno på mittersta bilden, ”alla” till höger. Det kändes lätt först, men… Väderstreck handlar om vindar och väder och vindriktning och sjöfart och Medelhavet och överförd bemärkelse. Så snårigt och roligt att OO grävde djupare och djupare.

Mezzogiorno – mitt på dagen, så kallas Syditalien, solen står där högt när den står högt (jo, så menar OO). Intressanta skriverier om historia kom också i OO:s väg. Den här delen av ”stöveln” koloniserades av grekerna för lääänge sen, de grundade en ny stad, Nea Polis där. Den har nu tappat ett e och ett s. Meridione då? Samma ordrot som meridian, från latinets meridies, middag. Alla orter på samma meridian har middag samtidigt, säger man gladeligen. Hälften, säger OO. Andra hälften sover, i stort sett…

Tramontana, tramonte, ”över bergen” (fra eller tra = mellan), ”från bergen”. En stark, kall vind. Men också norra Italien som också kallas Settentrione. Från latinets septem triones, ett forntida namn på stjärnbilden Stora Björn, som finns i norr. Karlavagnen är de sju ljusstarkaste stjärnorna i Ursa Major. Kunskapen om stjärnhimlen är i övrigt noll hos OO. Beundrar i det fallet också forntida sjömän.

Herakles stjäl gyllene äpplen från hesperidernas trädgård, mosaik från 200-talet. De här nymferna som omtalas i grekisk mytologi hade sin trädgård i yttersta västern, i Occidenten, Aftonlandet, västerlandet. Ordet kommer från latin (ja,ja, upprepas, hjälps inte…), ”falla ner, försvinna” – solen går ner i väster. Occinens = solnedgång. Ponente (poniente) är en västlig vind, verbet pono sägs betyda ”jag placerar”. En varm och torr vind från väst/nordväst som ger ”semesterväder”.

Ligurien, indelad i riviera di Ponente och riviera di Levante. I blåsvädersammanhang är levante också en varm vind, men mera fuktig, österifrån.

”Österlandet” kallades länge och väl Levanten, soluppgångens land, från levarsi, stiga/gå upp. Kanske det mest kända ordet av ovanstående. Agatha Christie både bodde i och skrev om trakterna, hon följde med sin arkeologman på utgrävningar.

Om de här orden inte räcker, så varsågoda, här kommer fler vindar och vindriktningar. Viktiga hjälpmedel för sjöfarare när de skulle planera sina rutter. Där står ordet Bora, till exempel. En torr och byig vind vid Adriatiska havet, i Trieste lär vissa gator vara försedda med handtag och rep att hålla sig i när Borans kastvindar når 40 meter i sekunden.

Repetition? Bilden för ändå OO:s tankar till sången ”Klockan tolv” som hon lärde sig i småskolan – tror hon:

En andra vers sitter också delvis i OO:s huvud, ”Kung vinter bor i norr, och regnet bor i öster…”. Trots förfrågningar hitådit om texten har ingen känt till den versen. OO har inte skrivit den, knappast hennes lärare på 50-talet heller. Känner någon till den? Tack, Brita, för bilden!

Olof Rudbeck d.ä (1600-talet) skapade kung Bore. Vi här i Norden lever i stort sett i den boreala zonen, barrskogsområdet. Boréas (grekiska, som omväxling) står för nordanvind. Det här känns som att gå i cirklar. Aurora Borealis, norrsken. Motsvarande på södra halvklotet är Aurora Australis, om sådant syns i Australien vet inte OO.

Den här Aurora Borealis-bilden från Borgå finns i den Nico Laurila-kalender som OO har inhandlat för att lotta ut bland dem som kommenterar 8-årsinlägget på söndag. Det händer ett och annat ändå innan det.

Uttalsövningar och om -om

Gymnasieläraren överraskade rätt ofta sig själv med sina infall. En gång när hon informerade en grupp om studentexamen och dess uppbyggnad hörde hon sig själv säga ”Om ni vill bli studenter bör ni för det första kunna säga ‘Tjeschis'”. Ljudet när eleverna började öva var så pass tilltalande att uppmaningen upprepades flera gånger. Försök själv: tje-ljud, direkt efter ett sje-ljud och klart s i slutet!

Jo, det flesta blev studenter, med goda betyg, även om den konstiga studiehandledaren spädde på med: ”Om ni vill få riktigt goda studentresultat bör ni kunna säga ‘Ja ha sima i Tjeschis träschi'” En gång fick hon ett meddelande av en fd elev: ”Jag har sett Tjeschis träschi!”

Till festtraditionerna i gymnasiet hörde att de yngre eleverna skulle åstadkomma en festlig inramning för studentmössorna. Ofta var den lantlig, som här. Snyggt. OO har beskurit bilden, vill inte visa idrottshallens stora reklamskyltar.

Många av studenterna kom från landsbygden, flera från byar med de typiska östnyländska namnen på -om. Rudom, Drombom, Embom, Eskilom, Labbom, Tetom – och från de fem byar som syns på kartan. Förklaringen är enkel i de allra flesta fall, en gammal dativform. Eskilom – hos Eskil. Andra förleder är lite, lite svårare att härleda, diverse munnar har förändrat uttalet. Mycket intressant att formen har överlevt så pass starkt i de här trakterna. Man glömmer lätt att det finns Sundom, Bötom och Pörtom i Österbotten, till exempel.

När alla studenter fått sina betyg och sina mössor klämmer man i med studentsången, Herman Sätherbergs text till prins Gustafs melodi. Den framfördes för första gången 18 mars 1852. Hur börjar den? Sjung om eller sjungom? Följande rad börjar på samma sätt, hur blir det – låt om oss fröjdas. Det låter ju märkligt. Alltså låter sjungom och låtom mera logiskt. Imperativ i första person pluralis, som dessutom inbegriper talaren/sångaren själv. Vissa gamla grammatikkunskaper sitter grundmurade i hjärnan. ”Låtom oss bedja” sa en präst förr. ”Vi ska be” heter det nu. Avveckling eller utveckling… Povel Ramel gjorde det på sitt sätt: ”Sjung om fru Svenssons lyckliga karl, låt honom…”

Jaha, OO invecklade sig igen. Egentligen handlar det här om ortnamn…

OO företog en hastig sväng i lördags till köpcentret Östra Centrum i Helsingfors. Det byggdes upp mellan Botbyhöjden (som byggdes som ett höghusområden på 1960-talet) och Botby gård (känd från 1500-talet), heter Puotila på finska. Det megastora köpcentret (enligt OO), Itäkeskus på finska, kallas oftast Itis på båda språken. Häng med om du kan. Så rumsterar urbaniseringen om i våra gamla namn.

Vad har skyltarna med det här att göra? Söder om motorvägen vi körde på finns det stora industriområdet Sköldvik, i Borgå. OO beslöt sig för att regnet till trots fota vägskylten. Vindrutetorkaren var av en annan åsikt. Det blev faktiskt roligare så… Sköldvik är också en gammal gård, platsen nämns i ett dokument redan 1476. Oljeindustrin etablerades på området på 1960-talet, och snart nog var namnet rakt översatt på vägskyltarna, ordagrant. OO minns att urinvånarna rasade, men namnet står kvar.

Alla namn översätts ändå inte. Rudom har i vissa fall blivit Rutumi, men de andra namnen har inte förfinskats.

Till slut lite oviktig lokalinformation. Ett skogs-buskområde i nämnda Tjeschis heter Sikalukt. Sika är finska, svin. Namnet översätts inte åt något håll. Ett gäng unga män i OO:s barndom kallade sig Kasoljengi från Sikalukt, med stora solvargsflin. Överrocksgänget, trenchcoatgänget – nej, kasoljengi är mycket bättre. Uttalas med korta vokaler, tjockt l. Gunvald i Beck sjavade omkring i en kasol… Det blev lite uttalsövning i slutet också… Trevlig gråvinteroxvecka!

Ortnamnsdjungel – hm…

Hadd dom int i Haddom så har dom i Hardom… Det återvänder OrdOdlaren till framöver. Idag följer hon humorgruppen KAJ till de gemensamma hemtrakterna (mest för en av dem), bjuder er att följa med!

Byarna och bosättningarna i trakten har speciella namn, ibland på tre språk, ibland på endast ett. Hon snavade för en tid sen över en karta från 1856, och där var namnen och terrängen lite annorlunda:

Nutid och 167 år tidigare. Ett träsk – som vi kallar insjöarna – har blivit större, två har försvunnit. Kaurajärvi träsk torrlades på 1880- och 90-talen, man fick cirka 500 hektar odlingsbar jord i stället för besvärlig sankmark på det sättet. Kaurajärvi är finska, men ingalunda säger vi Havresjön på svenska. Vi säger Kaujä eller Kaujärv. Svenskspråkiga har alltid dominerat där, så det känns lite konstigt… Där finns också Juudäbackan, som på kartan blir Judrabacken eller Ljudrabacken. Hm.

När Agnisträsk torrlades har inte gått att få reda på, garanterat av samma orsak. Agnisbäck med åtta (snabbt räknat) bostadshus får numera också heta Gamla Kvarnen på kartan, Gambäkväänin, säger vi. Var har kvarnen funnits? Sen ser ni att det blir mera finskt österut, någon tydlig språkgräns existerar inte, man pratar det man kan och förstår det man förstår. Och lär sig mer.

Tålamods utsågs för inte så länge sen till Svenskfinlands vackraste byanamn. Namnet härstammar från dragonen Tholamodh, vars son flyttade till trakten efter stora ofreden (1720-talet) och hans söner i sin tur odlade nån kilometer österut och norrut. Och namnet levde kvar här, och inte i Aknus eller i Käskis/Keskis. Har bysborna (ca 40 idag) tålamod? Åtminstone kan de dra på det. Den nedlagda skolan köpte de i ett aktiebolag, och där finns ett byagym, där ordnas fester och kurser. Och fotbollsmatcher, med speciella och roliga laguppställningar. Med Tim Sparv, till exempel…

Namnet Keskis kommer inte från finska keskus (centrum), det är något annat, men ingen vet. Storkäskis och Käskis fanns på 1700-talet. Tjeschis, säger vi. Återkommer… I OO:s barndom fanns ett dussintal jordbrukshemman i byn, en brand 1956 och storskifte på det spred ut gårdarna över en större yta, bl.a. till Töurin. Familjen Vesterback flyttade redan 1948 till Kväänhjäälon. Vyn över träskets södra ända, fortfarande rätt sumpigt med markerna Pelkurin (Pelkurmossen) och Lissbettjin. Ingen bebyggelse.

Vy norrut från nästan samma plats, fotografen vadade ut i vattnet. Folkskolklasskamratens sommarstuga och längre norrut åtminstone en facebookväns sommarparadis.

En bit strand finns fortfarande kvar i OO:s utsträckta familj, storasyster med man ville ha en liten grillstuga där. Och så blev det. De äldre husen fanns lite högre upp, sex står kvar, ett är bebott året om.

Bekant? Här är huset hundra år äldre än på fotot i förra inlägget…

Kanske det har idkats svedjebruk i trakten, eftersom namnen Svedars (Svejdas) och Brännars (Brännona) finns, samt den lilla platsen Nysvedin. Men vad har funnits i Gullberget? Kuckus och Kalapi (Kalapää)… Kangan?

Ollhugg eller Ollhugget (Ållhojji, svårt att stava rätt) var en vacker bosättning på stranden längre norrut. Oll? Någon säger att det kommer från ulv, varg. Huggit varg? Auras fanns strax norr om, en mycket gammal boplats som länge har varit en finsk församlings lägerområde. Heter knappast Auras mera. Röyks hemman, också gammalt, fanns intill, och Röukas blev en by på träskets andra sida. Intressant.

KAJs rytmiska pratsång handlar om deras hemorter. Först skärgården Maxmo: ha do int vari förr ere dags no: Maxmo! OO:s favorit i den delen är ”haavi ha vi havi i allon vääl” (havet har vi haft i all världen). Sen kommer Komossa (trakten där kor betade på myrmarkerna), byans (byarnas) number one: Kåomåsan. sist byn som är ”besta stelli po all vis, Palvis, halvvis (halvvägs) från Vörå till Maxmo. Finns på Youtube med härliga bilder. Lovar inte att ni förstår allt, men sista repliken sitter som en smäck!

Exportvärd finska

Så kom den då. Takatalvi. Efter två nätter utan minusgrader började det finnas hopp, men så klämmer kung Bore till en sista (?) gång för säsongen. Väderprognos från igår:

Takatalvi. Alla ljud är korta: ta – ka – tal – vi (va de nån som sa någo om japanska?). OrdOdlaren gillar ordet, både för hur det ser ut, hur det låter och för smidigheten. ”Taka” i sammansättningar blir ofta ”bak-, som takatasku = bakficka, men här tror OO att det mera handlar om ”takaisin”, tillbaka. Motsvarande ord på svenska finns inte. Varsågoda och använd! Talvi betyder vinter.

Den kapade granen 26 och 28 mars. Den nattfallna snön smälter idag, och kanske talesättet från Storkyro, upptecknat 1934, gäller: Uusi lumi on vanhan surma = Ny snö är den gamlas (gamla snöns) död. Kanske den glashala stigen till vedlidret mjukas upp, en utflykt dit är av nöden inför de kommande nätterna.

Det som göms i snö – – göms på nytt. Här föll granstammen och putsades sedan ren från grenrester, och de återstående resterna av det arbetet skall putsas bort. Sen. Nån gång. I torrare väder.

Ett annat ”väderfenomen” har också ett exporvärt ord på finska: ruska. Den tid på hösten när naturen visar upp sin färgprakt i alla möjliga och nästan omöjliga gulrödbruna nyanser. Ordet torde ha stor släktskap med ruskea = brun, finns också i samiskan. ”Höstglöd” låter tamt i jämförelse. En klar, solig dag i ruska-tid, mm…

Sauna har ju ett ord på svenska, bastu, men sauna torde vara det internationella. Den romantiska bilden på frimärke från förra årtusendet. OO ”orkade” inte söka fram en bild av den i 30 år egna röda bastun vid ån (nästan tre hyllmeter med stora fotoalbum…), så… När nu sauna har slagit genom, varför då inte ruska och takatalvi? Och

… rappakalja! Att det finns ett spel som heter så lärde sig OO för mindre än ett dygn sedan. Det finns en teori som säger att ordet importerades till Sverige för kanske 150 år sedan eller mer, av folk som kom från Finland och tyckte att nån dryck där smakade illa: rapakalja. Rapa kan betyda gyttja, lervälling eller bottensats. Kalja är ett (bättre) ord för svagdricka. Av någon anledning används ordet nu i överförd betydelse, och med två p. Innebär dravel, struntprat, nonsens. Därför heter spelet rappakalja. Man har gått en bit från stavningen och betydelsen rapacallja.

Fler finska ord som har berikat svenskan: hyvens. Ett oböjligt ord som betyder bussig, kamratlig. Hyvä som adjektiv, hyvin som adverb = god, bra, väl. Och om man kolar vippen eller kolar av har man lånat från finskans kuolla = dö.

Väylä. Farled på finska, älv på meänkieli. Kukkolaforsen i Torne älv, fotad från Sverige, Finland på andra sidan. Att det går en gräns mitt i älven sen 1809 kommer man inte alltid ihåg i trakterna. Man är inte så kranttu (kinkig, kräsen, petig), ordet har samma betydelse på bägge sidor.

OO besökte Tornedalen sommaren 1999, och det var samtidigt hennes första och hittills enda levande kontakt med meänkieli. hon blev förtjust, tagen och road. Hon måste bara gå fram till två karlar och fråga vad de pratar. Det var finska, men ändå inte. Många ord från svenska men lite ”finskvända”. Hänger ni med: mupeeti, biili, ookata, hunteerata…

Ett ord irriterade, samtidigt som det var roligt. Knapsu. ”En man som gör kvinnoarbeten”. OO kokar! Att fotografera, vattna blommor, tvätta fönster – knapsu om en karl gör det! Att snusa, bada bastu och skotta snö är inte knapsu. För en karl. Än för en kvinna??? En man med örhängen och långt hår som städar och diskar, han är knapsu, så sade en 29-årig man från Överkalix. Men han tillade: nuförtiden är det mest på skoj, ingen skillnad på mans- och kvinnogöra. Hoppas det.

Ni som kan lite meänkieli: använd! Var ni än bor…

Ordförrådsutvecklingsinspiration, del fem

Sist och slutligen är det kanske bättre att ha is i hatten än is i magen? Man skall ju hålla huvudet kallt i knepiga situationer. ”Is i magen” får alltid OO att tänka på när man vadar ut i en sjö och vattennivån når naveltrakten och… ja.

Hon till vänster bär en hatt som det sannerligen ryms rejält med is i. Vem hon är/var och varifrån har OO totalt glömt, det hände under en festdag med bland annat 1700-talsstil för tolv år sedan. Inte precis stilenlig hatt på OO, men den stilsäkra väninnan som står för OO:s klänning ville föreviga paret. Det ryms garanterat is i den lila hatten, inköpt på ön Korcula i Kroatien.

På finska sätter man ”jäitä hattuun” (is i hatten) och håller sig lugn när det krisar till sig, eller när man har oma lehmä ojassa,

en egen ko i diket. Ni må tro att finsk- och tvåspråkiga trädgårdsbesökare skrattar och fotograferar. Finlands mest Facebook-spridda ko? Vad man har när man har en egen ko i diket är inte så lätt att förklara. I princip talar man för sin sjuka moster/mor, man ser till sin egen fördel, talar gott om något utan att röja hur mycket man själv är inblandad, vad man själv vinner om man lyckas övertyga sin samtalspartner. Ungefär.

Kon inköptes en gång på väg till operafestivalen i Nyslott. Den finskspråkiga kvinnliga försäljaren blev överförtjust och skrattfull när hon fick veta var kon skulle placeras. Hon bar den själv till bilen, lade den på rygg med juvret i vädret, spände fast med säkerhetsbälten. I tre dygn stod bilen sen på en gata där åtskilliga festspelsdeltagare vandrade fram.

Ganska ofta bör man också lyfta katten på bordet (nostaa kissa pöydälle). Inte enbart för att äta ur sin egen adventskalender som här, utan även symboliskt sett: tala om saker med deras rätta namn, ta upp smått obehagliga och svåra ämnen till behandling. Ta tjuren vid hornen, se sanningen i vitögat.

Visserligen borde det vara så att katten själv hoppar upp på bordet. I OO:s tolkning säger man inte ”folk säger” när i själva verket en person har sagt något, inte heller ”alla andra gör så” när man vill rättfärdiga sitt eget handlande. Till exempel.

Ibland vill man ju ändå bara lyfta katten för att paja den. Visst är kattungen i systersonens händer söt och kramgod? Samma systerson gled som treåring ur mammans famn till den både skrämmande och lockande hunden, rörde vid den med handen, tittade upp och sade ”Paja baja!” (bara).

Språkkullerbytta för folk i Sverige. När vi finlandssvenskar pajar, då smeker och klappar och kelar vi med. Finskans paijata (varifrån det nu kommer) har den betydelsen. ”Jag vill paja dig” betyder ingalunda ”ha sönder, få att sluta gå, gå sönder”. I vår språkvariant enbart ett transitivt verb.

När alla kor klivit upp ur diket, när alla katter är på bordet och blir pajade och man inte mer behöver ha is i hatten, då kan vi fira med sprakastickor. Det sprakar och knastrar och gnistorna strittar åt alla håll, utan att förorsaka skador och faror.

Sist och slutligen: språkvården brukar föreslå att vi i stället skall skriva och säga ”till syvende och sist”. Varför ta till danska/norska? OO förstår inte.

Stritta: skvätta och stänka, jo. Men när något strittar, då händer det med kraft och fart, både nedåt, åt sidorna och uppåt.

Ti arbeit ilaag – på talko (ordförrådsutvecklingsinspiration, del någonting)

Där står den, på sin lilla bergskant i byns utkant. Ungdomsföreningslokalen i hembyn. Där såg den lilla flickan sin första långfilm, Titanic. Varför pappa tog sina två döttrar på den föreställningen vet ingen nu levande. Från och med cirka 1960 var verksamheten i huset noll.

Huset i juli 1969, fotat för ett reportage som journalistfröet gjorde då – stegarna visar att renovering är på gång. Hur det blev så hör inte hit, men hur det gjordes är väsentligt här: på talko. Ett ord som är oöversättligt enligt oss finlandssvenskar och finnar – på finska pratar man om talkoot. På en diskussionssida listas 14 svenska ord som är lite ditåt, men smalare: bl.a. grannhjälp, volontärarbete. Har ett svagt minne av att det finns ett ord på gutamål…

En något dålig men bra bild! Ungdomarna hade talkokvällar på tisdagar och fredagar, de äldre som hade möjlighet arbetade på dagarna. Ser ni ”klumpen” på takåsen? Han målar. Tror det var han som ropade åt skribenten: ”E je så råolit!” Man arbetade för en gemensam sak, kunde umgås samtidigt och slänga käft på kvällskvisten. Vet inte i hurudant skick huset är idag.

Ordet talko har vi fått från söder. I estniskan finns ordet talgud, i lettiskan talka. (Och i Borgå finns en affär som säljer kontorstillbehör som heter Talka, undrar… skall fråga vid nästa besök). Om ett stort arbete skall göras, ett arbete som behöver många händer, då bjöd man till talko (idag tyvärr mera sällsynt). Måla ett hus, lägga nytt pärttak, kapa och klyva ved, putsa upp ett skogsområde – eller bärga hö.

Detta hände 1985. God timotejväxt, väl lämpad för hästar, skall vara torrt och dammfritt. Då är det bäst att det får torka långsamt på störar, som OO säger, i snejsor som andra säger. Vi fick ihop ett gäng bekanta (alla inte på bilden) på ”höjstöörantalko”. Åkern låg en kilometer från hemmet, OO körde ut kaffe till åkern, men köttsoppan, brödet med tillbehör och drycker serverades vid ett bord hemma på gårdsplanen. OO bjöd dessutom på bastu och ådopp efter fullgjort arbete, hon ville överraska. Då märktes en språkskillnad. De finska talkoarbetarna tog bastun för given, de hade handdukar, schampo och klädombyte med. De finlandssvenska blev överraskade.

Hästarnas vintermat torkar. Talko är att göra ett jobb gemensamt, hjälpa varandra, göra gott, uppleva samhörighet, få mat, kaffe och frejdligt umgänge, gott humör, god humor och mera sådant. Rena rama hälsoinjektionen.

En av OO:s Facebook-vänner älskar snö, både att skida på och att skotta. Han bor i ett radhus där invånarna har var sin talkovecka som gårdskarl. Och så han skottar… Många föreningar ordnar olika verksamheter som talko: höststädning, vårstädning, olika reparationer… Minns när bönehuset i byn målades på talko. Killen uppe på takåsen på svartvita bilden ovan stod då på en stege, en pinne brast, och gissa vem som stod i fallriktningen och drogs med? Rätt. Gul målfärg och två kompisar låg på marken, vred sig, skrattade – och alla andra talkoarbetare kunde inte annat än skratta de heller.

Talko i Borgå Trädgårdsförenings rosarium vid Borgå sjukhus 2 oktober 2021, årets sista. Det är en hel del krypande och klippande och rensande medan skratten och ”skvallerpraten” håller mun och öron sysselsatta.

Efter nån timmes jobb får mun, mage och psyke belöning. Kaffe och te med salt och sött tilltugg smakar. Dessutom lotter. Föreningens ordförande har varit på sin årliga tiggerirunda till trädgårdsföretagen i stan och skaffat fina vinster. Varje gång en person deltagit en talkokväll får han/hon en lott, det blir max sex lotter per person.

Svenskfinlands egen humorgrupp KAJ har också en sång om talko som ingick i gruppens första musikal på Wasa teater. Tyvärr finns den inte som enskild video på Youtube. Men titta i stället på videon Taco Hej (me. Gusta). Den spelades in i en enda tagning en sommarnatt på en avstängd landsväg i byn Rejpelt i Vörå. Ett rejält talkoarbete det också, kolla sluttexterna: kan ni räkna namnen på dem som varit inblandade? Folk ställer upp när det handlar om bygdens pjasande pojkar. En video i snabba klipp om hur videon gjordes finns också, Making of KAJ – Taco hej (me. Gusta).

Fredagsmys ikväll? Alltså mys, inget annat ord. Ni kan ju fira ilaag – tillsammans.