Åttonde kramen – bonuskram!

Lönn + ask = asklönn? Riktigt så enkelt verkar det ändå inte vara. Asklönn har tydligen fått sitt namn för att bladen påminner om askens blad, men släktnamnet Acer berättar att experterna anser den vara mera en lönn. Ursprungligt hemland är Nordamerika, men den är spridd i alla delar av norra halvklotet, åtminstone. I Nederländerna fick man till det på 1970-talet och resultatet var ‘Flamingo’, brokbladig asklönn.Härdig i zon 1 – 2 i Sverige, sägs det. 2 – 4 meter hög. lika bred. I en plantskola mellan Skövde och Skara, som påstår sig ligga på gränsen till zon 4, finns en 6 meter hög ”buske”. Lika bred. Särkän perennataimisto (perennplantskola) norr om Kokkola, Karleby, har den i sitt sortiment, i Finlands zon fem. Minns inte varifrån det här exemplaret kommer, kanske från en plantskola i Björneborg.OOBJR:s ‘Flamingo’ inköptes 16 juni 2017. Bilden är från 5 juni 2018 och visar rätt så typiskt vårutseende. Den växer på höjden under hela sommaren, och de längsta grenarna fryser ofta på vintern. Det är bara att använda sekatören, med sorg i hjärtat. Sorter som förädlats fram till att bli brok- eller rödbladiga kan ge enfärgade blad, de skall klippas bort. Men med flamingon får man vara försiktig.I år, 20 juni, efter att frusna och döda grenar klippts bort, såg den ut så här. Full av livskraft, ganska så grön. Men sen händer det!En närbild från 6 augusti talar sitt tydliga språk. Blommor har OO inte sett, de anses vara obetydliga. Vad gör det, hela busken blommar hela sommaren! Här, i Finlands zon Ib (ett b), verkar den inte nå alltför högt, den liksom ”krymper” på vintern, men överlever. Hittills.Kram på dej! Vintern 20-21 är planen att experimentera med frosttäcke.

Sjunde kramen

Cer-cidi-phyllum. Vi svänger iväg till Japan för dagens kram! Japan och en del av Kina. Även om en kram där kan bli något övermäktig, eftersom trädet ifråga kan bli 40-45 meter högt och i genomskärning två meter. OO håller sig hemma. Katsuran, Cercidiphyllum japonica, inköptes 2 juni 2018 och avbildades någon dag senare:Den lilla katsuran satte direkt igång med sitt eget tillväxtprojekt, och efter några veckor syntes redan skillnad. En rolig grej med henne/honom – den är tvåbyggare, OO vet inte könet – är att bladfärgen ändrar genom säsongen. Tre veckor senare:Så tar vi en bild när den varit nästan ett år på plats, 21 maj 2019, tidig vårskrud. Verkligt rödgulorange små blad. Blommor har inte noterats, men ho vet? Sommartid är löven grönare, sen uppenbarar sig färger i gul-purpur-ljusröd-aprikos! Beror förstås på väder och värme och växtplats och näring och… Redan nu har bladen trevliga röda kanter. Betrakta:Katsura har funnits i Finland i flera år, dock rätt så sparsamt. I våra förhållanden lär maxhöjden bli blygsamma 5 – 8 meter – men bredden kan bli lika i metertal, eftersom den gärna utvecklar sig åt de hållen också. Känslig för torka, här är platsen rätt så vattengenomrinnande. Hårda vintrar är inte riktigt bra för den, så om det blir en smällkall vinter… Det går som det går.

Köpt från samma skattkammare, Mustila, vars träd kommer från en okänd mellaneuropeisk stam. En annan ”import” finns i botaniska trädgården i Göteborg, och ”barn” från den platsen har klarat sig i Uleåborg. I Sverige rekommenderas zonerna I – III, OO:s plats på jorden torde motsvara IV – V. Gränsfall, zontänjning…Helbild från början av augusti i år .Grönt och stort, med tanke på drygt två års ålder här. Ögonmåttet utan skaft säger 2,5 meter, drygt.

Det mest spännande händer på hösten, men OO:s dåliga luktsinne är inte att lita på. Inte heller har hon höstbilder. Tydligen tar skördearbetet bort fotograferingsenergi… Men åtminstone skall BJR:s mera känsliga kemistnäsa sändas ut på expedition. När löven faller och vissnar avger de en sötaktig doft. Vanilj, bränt socker, kanel och pepparkaka föreslås. Spännande!

”Trädbetraktare” anser att katsura är ett av de mest förtjusande träden som finns. Vackert och sen nästan ut som spets på längre håll, och är intressant och detaljrikt när man kommer i närkontakt. Kramdags!OO lovar härmed, i vittnens närvaro, att hålla koll på höstfärger och dofter. Visst vill hon ha en ”ordentlig” vinter nu, men hon vill ha katsuran kvar! Som vanligt vad gäller odlande, det går som det går…

Sjätte kramen

Allt är större i Amirika. Större förpackningar, större hamburgare, större vägar, större hus, större biffar, större pizzor, större spisar, större… Sant? OO vet inte. Hon har inte ens på allvar försökt ta reda på. Men ett bevis har hon. Eklöv.Knyckte ett löv från äldsta ”vanliga” eken på tomten och la det på rödekens större blad med spetsiga uddar. Visst är det skillnad. Quercus rubra, hemland Amerika, ungefär samma områden som gulbjörken. Jättelika blad/löv. Symbol för staten New Jersey. Om ni läsare tror att OO söker effekter och plockade det minsta eklövet hon hittade, så… har hon i varje fall inte förminskat sin hand. Sant, sant.

Rödeken växer snabbare än andra ekar, gillar bördig och aningen sur mark – tror den har rätt bra plats i det avseendet. Den blir ca 30 meter hög, brösthöjdsdiameter ca 50 centimeter – om cirkus 80 år, tralallallaa…Rödeken inköptes 14 augusti 2014, babybilden är från 20 juli 2017. Det blev liksom inte till att plåta den tidigare, enligt väl genomsnokat bildarkiv.  Det sägs – och kan besannas av OO – att bladen/löven har en aning rött i sig. Men på hösten händer det. Färgen lär vara helt otrolig – rödlila! Det har OO endast sett på bild. Från Mustila, där rödek länge funnits, berättas att höstfärgen blir mest rödbrun i Finland. OO hoppas på att det kunde bli höstfärg här på tomten också… Hittade en bild från Skogsforsks plantskola i Ekebo (visst bör man forska i ekar där!) i Skåne, och färgen på de höstlöven, det är något det! Tydligen har färgen också med jordmån och värme att göra.

De gamla Mustila-träden förbereder sig sent inför vintern, vilket tyder på att ursprunget inte är nordligast möjliga. En nyplantering finns, med fröer insamlade på 1990-talet. Vackraste höstfärgen serverar en rödek som härstammar från Wisconsin.

Ekens ca 3 centimeter långa ekollon är symbol för föreningen Arboretum Mustilas Vänner, som – förstås – arbetar för arboretet och för att trädsorterna i Finland skall utökas med fler arter. Kort sagt. OO bör ansluta sig. Ännu kortare sagt.

Visst har rödeken vuxit på tre år, och den spretar lite hit och dit. Det lär vara naturligt.Den får växa helt fritt, kanske det ordnar upp sig någorlunda med tiden. Det kan ju ta länge. Kramdags!Det ser ju ut som om OO våldför sig på trädet, men nähä. Bildvinkeln blev bara sådan. Den är fortfarande helt oförstörd. Och detta var kram nummer sex. Ha en bra dag!

 

Femte kramen

Gulbjörk, inköpt 11 juni 2015. Betula alleghaniensis. Namnet betyder i princip ”björk från Alleghenybergen”. Redan där började OO:s förvirring. Nordöstra USA och östra Kanada. Appalacherna, har OO lärt sig någon gång. Läste en lång förklaring. Punkt för det resonemanget. Babybilden är från 5 juni 2017.Den verkade stå stilla, inte vilja växa alls. De två senaste växtperioderna verkar den helt plötsligt ha fått tillväxtfnatt. Björken ifråga beskrevs redan för 200 år sedan, men en av grundarna till New York Botanical Garden har ändå fått äran som namngivare, Nathaniel Lord Britton (1859-1934).Löv. Stora (och ännu större i sitt naturliga område). Men vadå gul? De är ju gröngröna! Tyvärr har OO ingen höstbild, trots ivrigt letande i arkiven. Bättring utlovas, men det hjälper ju inte här… Minnet påstår att löven är verkligt gulgula innan lövfällningen, även i den här delen av världen. Det berättas också att barken (som ger en ”medicinaktig” doft om man gnider den – nej, inte försökt ännu) är gulbronsaktig, silvergrå och körsbärslik, hm…Men den färgen finns först på det ”mogna” trädet, och dit har denna lilla långt ännu. Lite oskarpt, siktade inte så länge.

Inköpsställe var Mustila Arboretum, 57 kilometer från denna skrivplats. I över 100 år har det arboretet hållit på med träd ”av alla de slag”, och OO vågar påstå att hennes och BJR:s träd härstammar från fröinsamlingsresor i det nordligaste habitatet i Quebec, för ca 20 år sedan. Förresten, gulbjörken är ”provinsträd” i den delen av Kanada, inte illa! Alla läsare i Quebec, hör hit: vi har ert nationalträd!

Mustila lär ha två träd från 1930-talet, flera från 1970-talet. OO har inte sett något av dem. Troligen de äldsta i Finland. Gulbjörken kan bli 18 – 25 meter hög här, upp till 30 meter ”hemma”. Åldern blir åtminstone 150 år, det finns exemplar som är 300. Trädet kan nå mogen ålder vid ca 20 år, blommar då första gången. Vanligtvis först vid ca 40. Ett träd för framtiden, intressant att följa så länge man kan!En bit kvar, minsann. Dryga två meter nu. Barken är förresten lättantändlig, kan användas som tände i rätt så våta förhållanden.

Ursprungsbefolkningen använde gulbjörk som blodrenande och som urindrivande. Vet inte vilka delar och efter vilka förberedelser. Björkvirke ”over there” är alltid gulbjörk och kan variera i färg. Man gör tandpetare av virket också. Varifrån kommer dina tandpetare? På OO:s förpackning står det ”Made in Norway”, men där finns en massa andra platser nämnda, bl.a. Buffalo-Niagara. Har du sett en tandpetarfabrik? Måste fråga världens bästa tandläkare, som ”tjatar” om att trä-tandpetare är bäst.. Kramdags!Med eller utan välpetade tänder. Även det försöker OO klara av ”enligt bästa förstånd”.

Fjärde kramen

Besvärligt och besvärande. OrdOdlaren blandade bort sig i babybilderna. Unga små varelser av alla de slag liknar varandra alltför mycket, även om man i fotograferingsögonblicket är säker på motivets identitet. Omedelbar skriftlig dokumentation anbefalles…Det här torde vara Alnus incana f. laciniata (=flikig), avporträtterad femte juni 2018, inköpt 11 augusti 2016, från samma uppfödare som de två tidigare gråalarna. Flikbladig gråal. Den tog tid på sig i etableringsfasen, men sen kom den igång, och verkar vilja utveckla sig till ett träd med krona – ja, så beskrivs detta lilla träd överallt.Sulkaharmaaleppä. Rakt översatt Fjädergråal. Föredrar det namnet. Förklaringarna på finska lyder att inte enbart lövets, utan även trädets form föranleder namnet. Grenarna växer fjäderlikt ut från stammen i långa nästan horisontella skikt och kan bli lite hängande med åren.Bladens flikar varierar, t.o.m. på samma träd. Expertförklaringen är att genotypen är labil. Det finns en namnsort, ‘Johanna’, upphittad i St. Michel (Mikkeli på finska), vars blad är något mittemellan ”flik” och ”frans”, ho vet om OOBJR:s är en sådan? Namnet nämndes ändå inte vid inköpet. Bladbaksida:De här speciella alarna har också ”råd” att fälla sina löv som gröna, är således jordförbättrare. Rötterna – eller deras hjälpredor – binder kväve, även det jordförbättrande.

Ytterligare fördelar: blir inte stor, ca 8 – 12 meter. Finlands största uppvisar en höjd på 23 meter. Tål luftföroreningar, salt – men passar inte i blåsiga lägen (= inte heller där det är livlig luftomrörande trafik). Om löven hamnar i alltför ofta förekommande rörelse torkar trädet lätt ut.Barken är grå, veden är gulröd. Och veden är bra för rökning av fisk. Kommer ni ihåg texten till ”Flundervalsen”, Lasse Mårtenson (mångkonstnären, han som var gift med Siw Malmkvist en tid…)? Där ingår receptet på rökning av flundror, ”…alved, just alved, och bäst blir det om man har pissat på den…”, tja, det sista lär inte vara nödvändig åtgärd. Vanlig gråalved ser inte så värst röd ut efter två år ute i solen, men OO svängde på några klabbar, och visst fanns en skiftning i kulören (här blev det lite Evert Taube-aktigt också);Det här trädet har hittats på ca 50 platser i Finland – men folk har grävt upp och tagit hem dem, så… Sulkaharmaaleppä fanns redan 1888 i en plantkatalog. Förekommer också flitigt i svenska plantskolors listor nuförtiden, ett löv fällande litet träd, annonserar en… (särskrivningar, grrr)

Dags för kramen:OO verkar bli något vildare för varje kram, här med hatten käckt på svaj!

Tredje kramen

Alnus incana f. angustissima, oj, så fint det låter! Och fint och skirt är trädet, märks bra i samlingen. Fransflikig gråal, på finska låter det nästan roligt: Hapsuharmaaleppä. Hapsu betyder frans, namnen överensstämmer.Samma ”uppfödare”, samma köp- planterings- och fotograferingsdag som kompisen som kramades igår. Den här speciella gråalen var också liten när den var liten, dessutom väl böjlig i stammen.

Gråalen uppvisar många olika flikiga bladformer, men de lär inte vara lätta att hitta. Tack och lov finns det trädentusiaster… OO misstänker starkt att detta speciella söta exemplar är barn till det träd som nämns på ”alla” ställen: den fransflikiga gråalen i botaniska trädgården i Helsingfors.

Angustissima betyder mycket trång, allra smalast, trångast. Angustifolia skulle ju också passa, med smala blad:Visst är de smala, här en baksida. Lätt är det ju att i denna månad byta ut en bokstav (i misstag…) och skriva Augustissima i stället, idag på Märthas dag. Men det blir väl lite väl pråligt, så OO gör det inte. ”Synnerligen majestätisk”…Den här alen är faktiskt en värsting i bladform. Här bladframsidor. OO:s efterforskningar gav som resultat att den har hittats i naturlig form på nio ställen i Finland. Hur omtyckt ”Fransus” är som prydnadsträd finns det inga uppgifter om, men den säljs faktiskt i ett flertal plantskolor här i landet. Verkar mera okänd i Sverige. Trädet gör sig garanterat bra mot mörk bakgrund, lär kunna bli ”bara” tio meter hög. De som vill ha ”perfekta” träd göre sig inte besvär. Skriver man fel på finska, hopsu, blir det lätt hoppsig för en finlandssvensk, och då är det ungefär slarvig, flamsig…Med OO:s ögonmått utan skaft är nu den här dryga sjuåringen tre meter hög. Gråalar blir i allmänhet inte så gamla, men 50 – 60 år räcker bra!

Namnet al, alnus lär vara forngermanskt till sin kärna. Kan ha att göra med fornhögtyska elo = grågul och sanskrits aruna = rödgul. Arre, aldr, auler, arder lär vara mera dialektala namn i Sverige. Finskans leppä har länge använts som noaord för blod, och betyder faktiskt blod i vissa dialekter, i karelskan, i liviskan. Man får ett rött färgämne ur barken, och även veden får en rödaktig färg. Och namnet är grå-. Hm. Återkommer i nästa avsnitt. Men nu är det dags för kramen!OO verkar ”truta” och sjunga…

Idag, Märthas, Märtas namnsdag här i Finland. Kommer från Margareta, betyder pärla! Märtor, låt oss förena oss och göra en pärldag! OO sitter nu med pärlhalsband på, fira oss gärna på det sättet, med pärlhalsband! (Obs, Marta är ett helt annat namn…). Det här blev ett verkligt ordodlande…