Dagen idag 20 – 28 maj

En person som sjungit i kör sen tonåren (som upplevdes för sisådär 50 år sedan) och som i den dag som idag är sjunger i tre körer och en kvartett – en sådan kan väl kallas sångare? Tack, tack, hör hummanden, ser nickanden. Klart, bra! Följande steg: en sångare är också musiker; har liksom instrumentet inom sig. Jo. Tack även för det svaret! Då har OrdOdlaren uppfyllt dagens tema tidigt i morse: Krama en musiker. Det är den dagen idag (och några andra som ignoreras just nu).

Varför? Ja, det står säkert skrivet i stjärnorna. För ute i cyberrymden finns ingen förklaring. Trots upprepade sökningar bara tomt, tomt. Bara förslaget och fastslaget och ”firas” sen – hm, hur mycket. Hur många av er har kramat en musiker idag?

Varför krama då? Vad uttrycker man med en kram? Tycka om, jo. Visst tycker vi om musiker. Nu får nyligen avlidna Lasse Mårtenson (finlandssvensk kompositör, musiker, sångare, m.m.) en hejdundrande kram! Hörde en gammal intervju med honom m.a.a. hans bortgång, han citerade Ingmar Bergman:”Musik är den enda konstform som passerar förståndet och går rätt på känslorna”. Och Lasse M fortsatte:”Det går inte att rada toner efter varandra på något rationellt sätt för att få till stånd vibrationer i en annans hjärta”. Och han, om någon, har verkligen åstadkommit vibrationer i våra finlandssvenska hjärtan, skapat odödliga melodier. Bamsekram!

Krama för att visa att vi gillat det som framförts? Jo, men säg det också. Och säg inte ”Välkommen på fest – du tar väl gitarren med dig?” Så har en bekant trubadur fått höra rätt ofta. Och så förväntar man sig gratis underhållning och att musikern ifråga är ”på humör”. Hur många läkare för höra motsvarande:”… du tar väl receptblocket med dig?” Att t.ex sjunga en begärd sång kan innebära notsökning, hittande av rätt tonart, inövning hemma, övning med ackompanjatör, avbrytande av annat arbete, bilkörning/bussåkande – och en viss nervositet. För att inte tala om all skolning och övning i årtionden. ”Är jag inte nervös, då blir jag verkligt nervös”, sa storsopransångaren Birgit Nilsson. Kram även till denna humoristiska dam, postumt!

En annan sak är sen när musiker börjar ”jamma” på en fest och bjuder på spontan skön underhållning. Ofta på grund av en irrationell ingivelse rakt ur hjärtat, som även den passerar musikerns/sångarens förstånd och intellekt. När ditt hjärta vibrerar, krama, tacka och visa uppskattning efteråt!

Andra jag vill krama är till exempel Charlie Norman, Victor Borge, Cecilia Bartoli, Povel Ramel… och många av våra unga stjärnor i vardande. De studerar och övar i åratal, varje framträdande är reklam för kommande arbetsuppgifter…

Och den jag får krama och blir kramad av varje dag, han får en extra stark spontan kram efter varje lyckat framträdande! Hur gruppen och kören (Borgå Kammarkör) sjunger ikväll får jag inte uppleva, men kram kommer vid hemkomsten!

Lady Shave och Just4 Fun, barbershoppare.

Denna dagen – ett liv…

Enligt regnmolnprognosen på nätet skulle det börja ösa ner klockan 08. OrdOdlaren slog upp sina brungröna och spetsade öronen: 08.20, inget smatter på plåttaket, ingen sol heller. Igen enbart fagra meteorologlöften i majtorkan, eller…

De tilltänkta trädgårdsbesökarna hade avbokat, just på grund av annalkande regn. Fyra tomat- och chiliplantspekulanter dök ändå upp. Det duggade, och 10 kilometer västerut, dit OO småsvärande måste bege sig, där hällregnade det. Och trafikstopp på grund av asfaltering. Resultat: storsvärande gir över butikens parkeringsplats och en onödigt krokig krånglig omväg. Ärendet ändå snabbt avklarat, hem igen.

Tjugotvå t-u-n-g-a breda tjocka plankor från den fällda 150-åriga furan hade anlänt. Måste ordnas upp i en snygg jämn hög. DÅ började regnet. Arbetade på, stånkande svettiga och regnblöta. Enkel procedur efteråt: alla kläder i tvättsnurr, båda människorna (i tur och ordning) i inomhusvattenstril.

Tepaus. Sen färd till Stan igen, tandläkartid. Marknad! Det hade OO totalt glömt. Gator avstängda, den tilltänkta parkeringsplatsen ockuperad av marknadsstånd, grötig biltrafik. Två minuter till avtalad tid, satt inklämd i en kö som väntade på grönt ljus, i hopp om en bilplats några kvarter från mottagningen. Begick trafikbrott. Ringde tandläkaren – som precis hade upptäckt ett läckage. ”Kommer ändå!” Mottagningsrummet betraktades ur flera olika vinklar: rullade mattor, flyttade skåp, kollade överallt – vått, fuktigt, torrt? Hällde vatten i sköljskålen, tandläkaren satt på golvet och kollade eventuellt dropp. Ett av de roligare tandläkarbesöken i historien.

Folktom marknad. Stängda försäljningsstånd, några enstaka kunder under paraply. Lyckades kliva in i torgets garanterat största vattenpöl. Köpte något? En blus/tunika gick inte att motstå. Men ingen lämplig vedkorg hittades.

Handelsträdgården på 20 kilometers avstånd nästa. Beslöt att ta gamla vägen, genom byn där ca 30 år tillbringats. Lååång kö – till rondellen, som i tiden byggdes för smidigare trafik. Stannade för en bilist på väg att svänga till vänster från motorvägsrampen. Vinkning, leende och tummen upp från den chauffören. Dagens solglimt!

”Aj, de har fällt träd! Har de där flyttat bort? Det där huset har ny färg! Oj vad deras träd har vuxit! Snygga buskar de har planterat” OrdOdlaren vid ratten muttrade för sig själv medan hon kurvade fram. Jo, vägen är kurvig. Älskas av motorcyklister. Och huset som lämnades för exakt fyra år sen verkade må bra.

Plantbutiken var/är rena himmelriket av ordning och reda och variation. Några tagetes till växthusen, örter, kålplantor, purjolök, gurka… Nej, inga övriga blommor. Har tillräckligt redan.

Inte så illa efter majveckor av uppehållsväder och värme!

 

”Denna dagen – ett liv…” Så sa farbror Melker på Saltkråkan på 1960-talet, en dag när det inte riktigt gick som han planerat…

Dagen idag 19 – 25 maj

”En del är långa, andra korta, en del är hemma, andra borta, en del är tunna, andra tjocka – men alla har de nåt att ge…”. OrdOdlarhjärnan levererade den här texten utan någon som helst påtryckning när det blev dags att ta till telefonen och föreviga små delar av handduksförrådet. Varför? Det anar du, läsare, vid det här laget. Det är ju Handdukens Dag idag! (Sångtexten av Ingemar Olsson handlar för övrigt om människor…).

Idag skall du bära en handduk med dig vart än du går. Förvisso är det nästan av nöden tvunget när naturen brassar på med högsommarvärme mitt i rabattkrypartiden, som dessutom varvas med gräsklippning, skitkörning, jordvändande, sådder och diverse andra svettdrypande sysslor. Men det är inte det som är den direkta orsaken:

Liftarens väg till galaxen. En total miss i OrdOdlarens bildning, en försummelse som borde åtgärdas, men när? Författaren Douglas Adams avled i början av maj 2001, och två veckor efter dödsdagen lanserades denna temadag. Handduken är en viktig symbol i den här bokserien (torka sig, svepa om sig, ha den under eller över sig, använda som segel eller nödsignal, blöta och rulla ihop och använda som vapen…), och genom att bära en handduk med sig idag hedrar man författaren. För ett år sedan lästes det högt ur boken på rymdstationen ISS, i tyngdlöst tillstånd, och de ombordvarande sände ut bilder på sig själva. Med handdukar. Gåen och gören sammalunda… Bilder alltså.

Jovisst, alla handdukar av olika slag och ålder behövs. Avbildade några förkrigstida, ordentligt hemvävda, med monogram. Håller och håller och… Det finns många fler i skåpet, av varierande ursprung och härstamning. Perfekta kökshandhanddukar. De väl använda diskhanddukarna är av samma ursprung, av köpetyg som slutade ludda för länge sedan.

För kroppen vill man ha frotté. Blir inte genomblött direkt. Det aktiva skåplagret avbildat, ”Baklagret” (ord i museisammanhang, för föremål man inte visar just nu) är ansenligt större. ”Typ av poröst bomullstyg med öglelugg” upplyser SAOB, i  bruk sen 1922, bildning till frottera – sen 1734, av franskans frotter, gnida. Så var den ordgåtan löst.

Det hänger en brun frottéhandduk på den bruna husväggen vid regnvattentunnan och vattenslangen. Behövs allsomoftast sommartid. Idag bärs det dock en i storlek mindre i shortsbakfickan, sådär elegant som golfspelarnas utslagshandske. För den goda sakens och svettens skull. I skrivande stund plus 22,8 i skuggan, klockan 10.45. Molnfritt. Ha en skön handduksdag! I morgon lär det ska regna.

 

Dagen idag 18 – 15 maj

Smör, olika sorters socker, mandel, sylt, äppelmos, kanel, saffran… En vetebulle kan konstras till på många sätt och få många namn. Idag är en krydda hyperaktuell, för det är Kardemummabullens Dag idag. Även om OrdOdlaren börjar vara ute i sista minuten, av förekommen ogräsutrensninganledning.

Diverse utflykter i cyberrymden ger ingen klar bild av hur just en kardemummabulle bör se ut. Trodde under några minuter att en dylik är precis som den snurrebulle som tvinnades ihop i köket på 1950- och 60-talen, men… Enda varianterna som inte förekommer i bildutbudet är den typiska finländska örfilen och lussekatten. Återkommer till dem när den tiden är inne.

Kardemumma är världens tredje dyraste krydda, endast slagen av saffran och vanilj. Denna drottning i kryddvärlden odlas nu flitigt i tropiska länder, med Guatemala som största exportör – och de nordiska länderna och Mellanöstern som största importörer, nästan 50%! Växten blir upp till fyra meter hög, bladen är sextio centimeter långa, de vita blommorna med rosaröda fläckar hänger i lösa klasar, och de två centimeter långa frökapslarna bör plockas för hand, eftersom de mognar i olika takt.

Förr kunde man köpa frökapslar, numera gäller mest frön i påsar. Kardemummarören är kanske lite för besvärliga i butikskorgarna; även de verkar ha utgått ur sortimenten. OrdOdlaren stoppade kardemummaröret i fickan, gick genom kassan, kom hem – och cyklade tillbaks till affären och betalade åt den förvånade kassörskan. Alla gör kanske inte så.

Men inte enbart i bullar, kakor och diverse maträtter och i kaffe, nä. Medicin! Värmer kroppen, är bakteriedödande, kramplösande. Bra att ta till vid förkylning, halsinfektion, magknip, kolik, mensvärk. De verksamma eteriska oljorna är dock flyktiga; bäst vore det med frökapslar i skåpet. Hallå, handlare! Har kanske inte sökt överallt, men tycker kapslar borde finnas lättillgängliga…

Hädanefter kommer OrdOdlaren att ha en liten tät burk men kardemummafrön i väskan. Stöder matspjälkningen, minskar sura uppstötningar, ger bättre andedräkt. Superbra efter en stadig måltid! Jo, hemma också.

Kar de Mumma inte att förglömma! Erik Zetterström, 1904-97. Skrev ca 20000 kåserier under en tid på drygt 70 år. De flesta utgivna i bokform. En av favoriterna i skrivardrömungdomsåren. Även berömd för sina revyer 1955-78. Härliga monologer. Har du läsare hört ”Jag är hund här” med Fridolf Rhudin? Eller Fibban-monologerna med Stig Järrel?

Däremot, matbloggen Kardemummagumman har det ännu inte stiftats ordentlig bekantskap med. Den tiden kommer!

Dagen idag 17 – andra onsdagen i maj

Bo Bergendal heter han. Var han bor, vad han är, vad han gör – ingen aning. 2006 gjorde han i varje fall något som lämnat spår. Han deklarerade helt resolut: Andra onsdagen i maj skall vara Gamla Vänners Dag. Enkelt och koncist, inga krusiduller eller kommersiella baktankar. Så nu vet vi det, nu skall vi bara följa hans råd. Tag idag kontakt med en gammal vän, en som inte direkt förväntar sig ett sms, ett mejl eller ett telefonsamtal av dig. Bara för att du vill. Inte för att du har något ärende.

Eller ännu bättre – tag papper och penna, skriv, tag kuvert, skriv namn och adress, ta ett frimärke, klistra fast, sätt i en postlåda. En sådan hälsning uppskattas storligen idag. Och de flesta adresser hittas rätt så enkelt. Men. Dagen skall vara helt icke-kommersiell, enligt instiftaren. Ingen skall förtjäna stort på att du tar kontakt med gamla vänner. Så kanske inte heller posten, pappersförsäljare… Jo! De får.

OrdOdlaren har fått kontakt med tre gamla vänner under de senaste sisådär två åren. En dök upp via Facebook som något svårtydd vän till en vän. Foto av en väg som på något sätt verkade var just den, men…, ett ”påhittat” namn. Vågade fråga: är det du…? Rätt. Allt har sin förklaring. Och vi har träffats. Och pratat. Lite. Mycket återstår, mycket att ta igen på över 40 ”förlorade” år.

Kom direkt i OrdOdlarens tankar. Intressant läsning på allvetande Wikipedia…

Behövde få veta om en julkortsmottagartant ännu lever. Men vem vet? Kanske barndomens lekkamrat? Men hennes nuvarande efternamn? Tog en tid att få de små grå att hitta det. Sen var en telefonnummer en enkel match. Hon svarade, det blev fler kontakter, vi har träffats (kände igen varann på momangen!) och skall träffas igen, det blir inte så mycket pratat strax före, under och efter en konsert i en kyrka. Det var sisådär 40 år sen senast. Ingen som helst kontakt under alla dessa år. Så kan det gå.

Tomatkarneval i Närpes för två år sedan. Fick ett infall, styrde stegen till ett visst stånd, tänk om… Och visst stod hon där, skrivarkompisen, danskompisen med mera från förr. Senaste träffen kanske för 30 år sen, sporadisk julkorts-brevkontakt under årens lopp. Ställde mig framför henne, det tog några sekunder, sen var tjattret full gång. Fram hoppade även hennes skönsjungande dotter. Och tack vare just henne har vi setts några gånger sen dess – och skrivit, och ringt!

Idag ses vi igen. Examenskonsert i Musikhuset i Helsingfors. Erica Back, mezzosopran, operasångare. Lägg namnet på minnet!

Kanske jag också träffar en före detta elev idag. Hur länge sen det är sen vi sågs senast vet jag inte. Men han blev glatt överraskad när jag ringde. Vänner? Inte ovänner heller, även om pojkar i övre tonåren kan vara stökiga. Och oftast ganska så roliga.

Vilken gammal vän som kontaktas idag? Berättar inte. Det skall ju vara en överraskning! Kanske någon av läsarna i t.ex. USA hör av sig till OrdOdlaren?

Dagen idag 16 – 8 maj. Eller?

Vi var visst 8 år. Eller 7. Den lilla skolgruppen, fyra elever på två klasser, hade naturundervisning utomhus. Läraren Kempe böjde sig nedåt på sitt kännspaka sätt, med det stelare benet rakt bakåt, tog upp en växt. Vi förfärades – med bara händerna! ”Vad är det här?” H satte höger armbåge i vänster hand, höger underarm pekade då med öppen handflata rakt uppåt. Allvarsamt och ackurat, korrekt och högtidligt markerade han att han ville svara. ”Brennheksla”. Jo, så blir det när man snabböversatte vårt vardagsspråks ‘brännheksLo’ (klart ä, tjockt L) till så kallad högsvenska. Det ryckte till i Kempes mungipor under bråkdelen av en sekund, innan han lugnt replikerade:”Just det. Brännässla”.

Vacker i kvällssolen

Och nu blir det problem. Är det brännässlans dag idag, 8 maj, eller var det redan 4 maj, eller är det 10 maj, eller första söndagen i maj? Allt verkar firas. Växten är visserligen värd en eller flera dagar – även om den inte är särdeles omhuldad av OrdOdlaren. Den växer på fel ställen, klassas därför som ogräs.

Till exempel här, mitt i det taggiga rugosarosbuskaget. Långa nässlor som sticker upp bland blommande rosor? Vill ha sånt? Tja… Man måste nästan ha riddarutrustning för att klara av en sådan utrensning. Bättre göra det nu, innan bägge börjar sträva högt uppåt. Även om människan förlorar i kampen ändå. Man kan bara ana hur det ser ut när nere under jord. Rosrötter och -stammar kors, nässlerotslingor tvärs… och ingen ger sig. Slet upp så gott det gick. Lite resultat:

Nässelsoppa, jo. Torkade nässlor som tillskott här och där, jo. Nässelvatten åt diverse växter, joodå! Resten är faktiskt oprovat: textil och diverse hantverk, te, kex, växtfärgning, salvor, schampo (ger glansigt hår…), nässelöl. Med mera.

Det finns en grupp kvinnor ”någonstans i Sverige” som jobbar på att få oss alla mera positiva till nässlan. Deras taleskvinna berättade i en intervju att nässlan bränns just för att den är ämnad åt människan, inte som föda åt djur. Gruppen har också gett ut en bok om nässlans kulturhistoria och dess nyttigheter. Borde kanske inhandla.

OrdOdlaren vill också odla växter. I god, ‘fet’ jord. Sådan föda vill även nässlan ha. Konkurrenter. Hatkärlek.

Tar ett knippe gräslök, går in från vårsommarvärmeböljan och tillreder en sallad. Av närodlade köpeblad och dito tomater och lite annat – tyvärr – köpegott.

 

Nellorna (Nällorna) kallar sig de åtta kvinnor som i sisådär åtta år har ordnat nässledag i en av medlemmarnas trädgård, med flera hundra besökare årligen. I Hässlebo. Det ni!