Färgade dagar

Black Friday. Nä. Inte för OrdOdlaren. Varför på engelska, varför svart? Visst har OO gått genom flera försök till förklaringar, både angående färgen och varför man inte kan säga ”Svart Fredag” eller ”Musta Perjantai. Tja, ”en svart dag i trafiken” blir visst något helt annat. Kanske ganska så mörklagt för den naiva konsumenten, som inte minns vad den nu ”billiga” apparaten kostade i juli, i oktober och – ja.

Det uppstod en lokal diskussion på Facebook, och många verkade eniga om att utse Grön Fredag i stället. Robbe med sin lilla (nåja…) trädgård ställde upp som frontfigur på det sociala mediet. Sen vågade han inte säga nej när f.d. läraren ville använda bilden… Han var en elev som man fick skratta med och åt, sen blev han skådespelare, som han anser är en verkligt god chefsskolning.

Produktionshallarna ligger 37 kilometer fågelvägen från denna skrivplats, med andra ord närproducerat. Året om får man denna smaskiga sallat och annat grönt godis (örter), det mesta växer högteknologiskt med ledlampor och vertikalodling, Robbe hör till pionjärerna med sådant maskineri. Förträffligt att ta till när de egna odlingarna går i vintervila.

Varannan fredag har vi reko-utdelning, och då, under vinterhalvåret, blir det en låda med gott grönt från Robbes. I varje låda finns den här blandningen, Gourmet Mix, med olika sallater, ärt- eller lupinskott – vad som finns just då. Plus sallat och örter, ibland efter eget val.

Ett förbehåll: är fredagen verkligen grön? Nja… men i varje fall inte svart! OO sökte och hittade två andra förslag. En blogg – vet inte vem, när, var eller hur – berättade om dagarnas färger i Thailand, bekräftades på andra webbplatser:

Du har din lyckofärg enligt din födelseveckodag, något man tydligen håller reda i Syostasien. Även för det fick OO forska, kom till att hon är född på en fredag – och blått är inte riktigt färgen som passar. Man ”skall” ha ett smycke i dagens färg… OO är född klockan 01.10, kanske torsdagen kan åberopas? Då duger ju bärnstenshalsbandet. Å andra sidan duger det med en tygbit i rätt färg, exempelvis i botten på handväskan.

Utveckla det här? Tja, det importeras ju en massa seder västerifrån, så varför inte? Här finns tyvärr också ett förbehåll. Dagar har olika färg också enligt ett ”påhittat” system som används flitigt i våra länder:

Det här systemet används när man jobbar med personer som behöver kognitivt stöd. Hur det har utarbetats har OO inte lyckats luska ut. Lila och rött stämmer överens med ovanstående, så… Kanske var och en kunde ta till sig det här, vi kan kanske råka ut för det på något sätt någon gång? Observera, torsdagen är brun!

Här serveras dagarna på finska, varsågoda! Färgnyanserna är inte förutbestämda.

Synestesier inte att förglömma! OO har en god vän som ”alltid” har sett siffrorna i färg. Lär underlätta komihåget. Och på tal om det så målade OO sina läsordningar, i flera år stod fyra färger/ämnen på schemat: blått, rosa, gult och grönt. Färgpaletten bestämdes enbart av stryköverpennornas färg och OO:s behov av att ha färger omkring sig – och systemet underlättade faktiskt vardagen på flera sätt. Färg behövs, alla månader, alla dagar. Och enligt vad som här skrivits blir det tre gröna dagar i veckan. Ät naturligt grönfärgat, men piffa upp med främst rött och brunt och…

Skrivet på grön måndag, av OO som hellre är född på en gul fredag – guldfärgade smycken för kanske tur och lycka med sig!

Lådor på bordet i OrdOdlarens liv

Låda. Pudding. Kaka. Gratäng. Pie. Piirakka. Laatikko. På finlandssvenska äter vi lådor, andra traditioner använder andra namn. Kan man säga ”Shepherds box” och förstå att det handlar om mat?

OrdOdlaren rådfrågade tummade trotjänaren, inköpt som skolbok hösten 1966. Började av nån anledning med strömmingslåda.

Den maträtten stod ofta på matbordet i barndomen. Troligtvis var det den kringresande fiskförsäljaren utan tidtabell som mammorna köpte kilovis med strömming av och sen saltade de in fisken för kommande lådbehov. Ingen större smaksensation, men att vara kinkig eller klaga fanns inte på kartan då. ”Tig och häv i dig!” Att blanda i tomater eller skinka var inte heller aktuellt. Och stötbröd? Konsistensen var inte alltid så behaglig. Och vad ser OO i färskaste Allers-tidningen?

Uppdaterat recept i nutid, liksom… Pudding. Lax. Laxlåda. Lyxlåda? Vore gott med strömming, men OO är inte förtjust i maskinrensad och urbenad fisk där mycket av smaken har sköljts bort.

OO skall gräva upp lite potatis endera dagen. En ny sort som befanns vara synnerligen mjölig. Skall förvaras för kommande behov som vitlökspotatis. Googlar på svenska och ser ugnsstekta potatisklyftor eller krossade kokta potatisar som ugnsbakats en stund. Finska googlingsresultat (valkosipuliperuna) ger det som på svenska kallas potatisgratäng med vitlök. Men potatislåda, det är något annat i OO:s och många finländares värld!

Mera låda! Numera ytterst sällsynt på OO:s bord. Orsaken är enkel. Hon lovade sig själv våren 1976 att hon kan stryka den maträtten från sin meny, hon hade fått ”tillfällig lärartjänst” (det blev 38 år), skulle få lön! Som rätt fattig studerande jagade hon billig mat, och leverlåda fanns ofta till specialpris/extrapris, ”på special”, till ett bra pris – inget uttryckssätt sitter i OO:s mun. Inte korvkaka heller, som leverlåda lär kallas i Sverige. Den stora diskussionsfrågan är – russin i eller ej? Har aldrig ens försökt tillverka.

Så säger den ljusblå trotjänaren. Men – nä. Ett löfte är ett löfte!

Makaronilåda då? Konstigt nog åts den inte i studielyan lika ofta som föregående, trots allt mera smakrika låda. Av någon anledning började OO tillverka den maträtten, kanske på 1980-talet, och hon ”förbättrade2 receptet så pass att när hon efter en längre paus provade på att tillverka den för någon månad sen blev den inte alls som det var tänkt. Jo. Makaronipudding. Men med malet kött, alltså köttfärs. Inte korv eller bacon. Det är kryddorna som gör den smaskens!

Det hände sig en vår för något år sedan att OO och BJR yrde runt i plantskolebutiken, och när kålplantkorgen vittjades befanns där finnas alltför många vitkåls-huvudkålsplantor. Till råga på allt blev det ett helt perfekt kålår. Runda, stora huvuden stod tätt, tätt i kållådan – alltså odlingslådan för kål. Kållåda! Googlade och hittade summa ett recept utan ris och andra konstigheter. Succé!

Skall förstås ätas med chilispetsad svartvinbärssylt (egen produktion). Sände receptet till en väninna som via sin nya mobiltelefon tackade för mållösa. OO blev mållös – va? Förklaring kom, det svenska skrivprogrammet hade inte ordet kållåda inprogrammerat, det heter ju kålpudding! OO:s hjärna ändrade namnet en vacker natt eller dag. Den heter nu Märthas Makalösa. Och blandningen har avvikit en hel del från det googlade receptet. Det bar blir så.

Inlägget är skrivet av en kvinna som inte precis är berömd för sin kokkonst (och inte berömd för något annat heller…). Hon har fler lådor på repertoaren…