Avvänjningsprocess

Avvänjningsprocess. Ett svårt ord att få rätt både i skrift och i uttal. Försök själv! För några dagar sedan märkte OrdOdlaren att hon, helt oförskyllt, är mitt uppe i en sådan. Avvänjning. Ett långt beroendeförhållande börjar luckras upp. Mer och mer för varje dag. Ibland mer, ibland mindre. Ibland inte alls, utan tvärtemot, en tillbakagång.

Svårt? Tja. Abstinens Njaä… Tidvis. Ersättande sysselsättning? Psykiskt jo, fysiskt nej. Eller kanske lite. Man blir ju van. Påtvingad av omständigheterna. Åldern? Snarare tidsåldern.

Förr: morgonmål intogs alltid, säger alltid, tillsammans med morgontidningsprassel. Det lokala bladet först, sen riksbladet. Två olika tidningar. Det lokala bladet innehöll lite nationellt och pyttelite internationellt – dock inte kopior av riksbladets texter. I jobbstaden fanns följande, mycket ultralokala blad att kolla in. Tre dagar i veckan. Viktigt att hålla sig ajour med vad som händer i byar och på öar!

Så började Det Stora Tidningshuset köpa. Det började gå dåligt för de små, nämligen. DSTh ägde snart nog alla tidningar österom och västerom hufvudstaden. Det blev dyrt, så det var dags att sanera. Det blev döden för tredagarstidningen och för bladet, en ny femdagars regiontidning föddes – med över 50% samma innehåll som riksbladet. Och 5+2-konceptet lanserades: fem vardagar regionblad, söndag-måndag riksblad. OO vande sig. Nästan. Intresset för tidningsinhämtandet från lådan vid tomtgränsen avtog dock, för att närma sig noll senast nämnda veckodagar. Ett veckomagasin som strävade mot att vara något i stil med världsstora blaskor. Mycket som inte väckte intresse – förutom frågesporten Duellen.

20160830_000320_resized

OO har riksbladet som nätversion. Läser sällan. Ännu mer sällan tillsammans med morgongröten. Långsam uppladdning, många återkommande annonser med lågt intresseindex. Vintertid lite oftare, eftersom hufvudstadens kulturhändelser intresserar. Om redaktionen råkar ha sett det mödan värt att bevaka.

Det Fantastiska Konceptet med två tidningar (t.o.m tre, en likartad västerut) med över hälften likalydande innehåll visade sig inte vara bra. Läsarna röstade tydligen med prenumerationsuppsägningar. Ägarna/cheferna har fått ge sig – och avskedar ungefär hälften av folket på regionredaktionerna. Nu skall det bli två helt regionala tidningar. Bra? Hm. Hela TVÅ dagar i veckan. Woilá…

20160829_134651_resized

Grannstaden/jobbstaden tog tidigt saken i egna händer. En ultralokal tidning uppstod, med supersvingande pennfäktande pensionerade tidningsmurveln som lokomotiv. Man digitaliserar på sitt sätt – digitala redaktionsutrymmen, om man säger så. En dag i veckan kommer den tidningen med dagsposten. Prenumererar. Intressant läsning till hög procent. Tidningsprassel till torsdagstestunden vid tvåtiden. Samma dag utkommer kyrkbladet Kyrkpressen, som ibland bjuder på mycket intressant läsning. Oftast lång testund…

20160829_134538_resized

Och så får vi ju två finska gratisblad i veckan. Och så finns den lokala radioredaktionen, som skriver ofta och elegant och lokalt på nätet, och som länkar till Facebook…

Morgongröt och morgonte och snabbkoll på Facebook, med en och annan djupdykning, det gäller mest i dagens läge. Saknar tidningsprasslet, men glömmer allt oftare att gå till postlådan. Ändå är det något visst med morgontidningen, det kan inte hjälpas…

Dagen idag 33 – igår, 20 augusti

OrdOdlaren är en dag efter, jo. Hann ändå ta en aktuell bild i förbifarten på besöksvärda vitlöksfestivalen i Kervo (Kerava), men sen blev det chili och bär och äpplen och en och annan örtkrydda hela dagen. Och visst blev det honung också (troligen ett bistick som extra krydda), som alla andra dagar året om. Lokal sådan.

Människorna på bilden okända

Människorna på bilden okända, Lapplandshonung på vitlöksfestivalen

20 augusti, Honungens Dag. Sveriges Biodlares riksförbund har proklamerat så, och OO antar att den finländska systerföreningen också är med på noterna. Men honungsjippon? Nä. Sådana har inte uppdagats, trots google-försök.

Honung är bra, nyttig och god. Nyttig på kroppen (på sår, t.ex.), likaså i kroppen. Hävdas att vildhonung lär vara den bästa ”honungssorten” inuti vår lekamen, men sådan finns sällan att uppbringa i våra nejder. Honung från vilda bin, alltså. Inte för att biodlares bin är tama, precis… Visserligen tillbringade OO tidvis lång tid i tidig tonårstid med att ligga bredvid en av barndomshemmets två bikupor. Umgänge handlade det dock inte om. Däremot ren och skär nyfikenhet på varelsernas arbetsintensitet och sociala liv.

Inhyrda trädgårdsarbetare hos BJR och OO. Ägare: se bildtext nedan

Inhyrda trädgårdsarbetare hos BJR och OO. Ägare: se bildtext nedan

En kvinna i hembyn hävdade att stick av bin och myror var bra mot ”romatistin” (reumatismen). Hon skötte sina bin utan skyddskläder, påstod sig ha suttit med bar rumpa i en myrstack då och då – bevis saknas. En tidningsartikel från 2006 bekräftar lite: den påstår att man i Kina behandlade reumatism, liggsår och artrit med bistick. Om vidare forskning hittas ingenting. Kanske OO får positiva följder av sticket i kinden? Just nu i varje fall inte utseendemässigt så positivt…

Biodlare i Norden är noggranna. Honungen slungas, silas och rörs om (tungt jobb!) för att motverka alltför snabb kristallisering. Nyslungad honung är alltid klar och rinnande. Ingen uppvärmning, ingen tillsats av socker eller vatten. Något som ändå envist påstås här och där. Honungsförordningen känner inte till begreppet råhonung. Och laboratorietester, som görs slumpmässigt och regelbundet, kan lätt avslöja om honungen innehåller främmande ämnen eller är uppvärmd. Ett enzym minskar t.ex. med 1,5% i månaden i temperaturer över plus 20 grader. Var förvarar du din honungsburk?

Honungslagret hos BJR&OO. kal lfråga producenten om svalare plats vore bättre - dock inte kall, kanske...

Honungslagret hos BJR&OO. Skall fråga den lokala producenten om en svalare plats vore bättre – dock inte kall, kanske…

Nu kan man också – begränsat – få köpa små honungskakor (kennohunaja), oslungad honung. Köper gärna om sådana uppbringas. Något av det roligaste med honungsslungningen på 1960-talet var ju att tugga på de lock som bina producerat när honungen var klar. Det lagret måste ju skäras bort för att man skulle kunna slunga. Himmelskt gott! Även om man helst spottade ut vaxet när det söta var förbrukat.

Nu te! Med honung i, som vanligt. Honungsvatten är en bra törstsläckardryck, väl utprovad på höåkern ovannämnda årtionde. Rosta en ”bullaskiva”, ringla honung över – bättre än en bakelse! Honung i getost-créme fraiche-röran på gratinerade rödbetor lyfter anrättningen till ännu högre höjder… Med mera…

Musikkonsumtion

Hur konsumerar du musik? Så frågar den finlandssvenska radions kulturredaktion på sin Facebook-sida. Spotify, Youtube, MP3-spelare…? Och en del av dem som intervjuats föredrog vinyl! Men CD-skivor är mera praktiska i bilen, det medgavs.

OrdOdlaren såg sig omkring i huset. CD-hyllor att torka damm av där. Och där. Samt där. Egna och BJR:S gamla kära LP-skivor tätt ihoppackade där… Tre eller fyra CD-spelare tillgängliga (plus i bilarna), ingen vinylspelare. Och OO svarar:”Konsumerar musik via radio, live och på bio. Helst med ett sammanhang inplacerat”. Lite gammaldags, men så är det bara.

Många körer och andra ensembler (härligt ord, i finlandsvensk radio har både Beatles och Sven Ingvars och King´s Singers kallats just ensembler) – ja, en hel del musicerande konstellationer har börjat med temakonserter. Visserligen ställer sådant krav på programblad – som man borde få köpa i förväg, läsa in sig – och på programpresentation. Publiken är inte alltid så insatt i musikgenrer och -termer.

Monica Groop gjorde det. Hon startade i sommar en egen liten musikfestival med tre konserter där stora och fina salonger och stora människomassor inte är det viktigaste, utan det intima, närmiljön. Pellinge Musikdagar i Borgå skärgård. Resan dit innefattar också några minuter på en landsvägsfärja. Första konserten hade giganten Gustav Djupsjöbacka vid flygeln och själv presenterade hon programmet (som hon säkert bestämt själv). Hennes man, internationell diabetesforskare, fungerade som skivförsäljare, fotograf, roadare, springpojke, alltiallo.

Programmet bestod av opera, operett, musical, lieder, allt i en skön blandning. Två kärlekspar förälskar sig, uttrycker sin känsla för måne och stjärnor, blandat med lite svartsjukeraseri, förförelse, frieri, serenadsjungande – men inte precis i den exakta ordningen. Helheten var bara bra, så bra. Och den församlade lokala världspressen lyste förstås med sin frånvaro. En lär ha funnits på en av de senare konserterna. Ungdomsföreningslokalen var sprängfylld av främst lokala människor som lyssnade till mezzosopranens, operasångarens, sånglärarens m.m. sköna talstämma som hördes utmärkt utan störande elektronik. Hennes chef (rektor) under många år vid SibeliusAkademin är alltid en trygg klippa vid tangenterna för alla sångare. Och sångarna, som även agerade med inlevelse (och flera klädbyten), var de i Finland etablerade Hedvig Paulig (sopran) och Niall Chorell (tenor) samt stjärnorna i stigande Joonas Asikainen (baryton) och Ylva Gruen (mezzosopran från Sverige, studerar vid SibeliusAkademin för – Monica Groop). En kväll som både ”musikaliska” och ”icke-musikaliska”, ”kunniga” och ”mindre kunniga” njöt av för fulla muggar, delvis just på grund av programkonceptet och de eleganta presentationerna!

Ja, Monica Groops morbror har undervisat OO iorgelspel. För ca 50 år sedan, i 4-5 år. Nu är fingrarna styvare och instrumentet är oftast piano, men visst sitter ett och annat kvar.

Musik på bio? Det får bli  en annan historia.

Några små bilder från nätet:

BpMy8ErS8j3LBm15-Qeb46xofeAzEfLpnihIBcCP8rgcm9RiGGikyK5AA-oqpJ1vMeB97g=s85Monica Groop, som har sjungit på många scener i Europa, dessutom eminent sånglärare.

GyjVvmfeQMiyzn95i3XhAUfmIPk0L4jC0K0a4jR92H9uUlKJva8MiBzrWz1GlQtD5dCoqg=s151Gustav Djupsjöbacka, rektor vid ”Sibis” 2004 – 2012, pianist ut i fingerspetsarna.

V1bouku26A10eyyhtPEzL5RWe6HXrQ4_p4oE5vpC2Go0d-XNbCriDxUkSLF-Aq3MJ0rh=s85Hedvig Paulig, som framförde bl.a. ”Rusalkas sång till månen” samt ”Summertime”

YN0H_W_78c5tv0s_Q8qDDx-DGrMJSDxYE8NkJdxtMLgOQUaFvRhXTkTI3y6i3_22ZVaz5w=s128Spjuvern Niall Chorell som var självskriven att framföra självskrytsången ”Kitty m´ love will you marry me” – men även ”Jag vill sjunga din afton av stjärnor full”, på finska. Och så öppnade han champagneflaskan precis på rätt ställe i slutet…

imagesUnga barytonen Joonas Asikainen bjöd bl.a. på Schuberts ”Ständchen” samt Wolframs ”Sången till aftonstjärnan”

VZTYC_gpM9t17tQLAtd-x6H4wvcMJyMrXb9HJ5YPXFYNCVVY9zoiBdtMvJCFcaIqQdcVLg=s85Ylva Gruen, svensk mezzosopran som studerar i Finland för. Hon sjöng bl.a. Zerlina i förförelsescenen ur Don Giovanni med JA, och en för OO okänd fransk aria ur Romeo och Julia, byxrollen Stéphanos ”Que fait tu blanche tourterelle”.

Dagen idag 32 – 13 augusti

”Mamm, skriiv naa!” Och ibland skrev hon något på begäran. Med höger hand. Så fick vi skratta åt hennes möda och åt hennes barnsliga handstil. Hon var vänsterhänt, och hade följaktligen tvingats att använda höger hand under sin skoltid kring 1930. Vänsterhandstilen var snygg. Det är, som du gissat, De Vänsterhäntas Dag idag.

Mamma spelade gitarr som högerhänta, men de få gånger hon stickade var man nästan avundsjuk. Bytte stickhand varv för varv, behövde inte sticka aviga maskor. Har även sett andra göra så. Ser speciellt ut. Men hon öppnade konservburkar med puukko (morakniv). Det såg både vådligt och halvlivsfarligt ut, men hur använder en vänsterhänt en vanlig enkel konservöppnare? Ett sådant köksredskap stiftade OO bekantskap med först som vuxen, fanns inte i barndomshemmet.

prova använda en så här enkel praktisk grunka med vänster hand...

Prova använda en så här enkel praktisk grunka med vänster hand…

De första vänsterhänta saxarna gillade hon inte. Handtagen okay, men bettena var fel. Hon hade använt sin stora skräddarsax i tiotals år och lärt sig att se exakt var hon klippte. På sätt och vis var hon tvåhänt, som många vänsterhänta tvingas anpassa sig till i vårt högervridna samhälle.

S, som OO delade klassrum med i sju år, hade lätt till skratt – och var vänsterhänt. Övningsmeningar i främmande språk skulle skrivas av eleverna i spalter på stora tavlan, och att stå till vänster om henne och knuffas med armbågarna lockade fram en hel del fnitter. Fnitter som alla lärare inte kunde förstå.

M, en elev till OO, var jobbig. Försov sig ofta, var sur och grinig, mer än vanliga tonåringar. Hade svårt att förstå förklaringar i flera olika ämnen. Klarade sig ändå genom skolan. Träffade en glad M flera år senare:”När jag såg en klocka för vänsterhänta, då fattade jag! Både vad klockan visade och att jag är extremt vänsterhänt! Min hjärna fungerar på helt annat sätt än högerhäntas hjärnor!” Har sedermera förstått att det där med hänthet inte är ett enkelt tvåindelat begrepp. Vet inte var M finns i dagens läge.

Hur en klocka för vänsterhänta kan tänkas se ut? Nej, men en arabisk sådan.

Hur en klocka för vänsterhänta kan tänkas se ut? Nej, men en arabisk sådan.

Prova använda dina köksredskap med vänster hand – greppvänligt? Till och med dörrar och dörrhandtag känns konstiga för vänsterhänta. Linjal, måttband, tumstock för vänsterhänta låter som ett skämt, men tänk efter… Och en pennas skrivavtryck måste ju torka direkt. Nuförtiden finns bl.a. pennor för vänsterhänta. Se på alltforvansterhanta.se!

Många stora personer är/har varit vänsterhänta. Lär vara till fördel inom vissa sporter, t.ex. tennis (Björn Borg, t.ex.). Expsykologiläraren skall här inte förirra sig i förklaringar om två hjärnhalvor och korsande nervbanor. En lång lista på vänsterhänta genom tiderna finns t.ex. på loffe.net. Men… där finns en massa terjärvbor, men t.ex. inte en enda borgåbo. Gissade denna Loffes hemvist innan kontrolläsning gjordes…

Prova leva vänsterhänt en timme! OO är till högst tio procent vänsterhänt, Storasyster mera. Något ligger i hur man lär sig ett och annat som liten. Men den medfödda hjärnan bestämmer ändå merparten.

Dagen idag 31 – 10 augusti

10 augusti 258 i Rom. Diakonen Laurentius togs av daga. På platsen står nu en kyrka, San Lorenzo in Panisperna. Som andra ”icke lämpliga” fick han sin grav utanför stadsmuren, dr nu kyrkan San Lorenzo fuori le Mura står. Alltså har Lars, Lasse, Lorentz, Lauri, Lassi namnsdag idag. Grattis, alla lagerkrönta! Även om en källa säger att han kom från Laurentium, därav namnet…

Larsdagen är viktig i bondepraktikan. Ändå hade nämnda helgon inga som helst kontakter till åkerbruk – förutom att han fick ”smaka” på glödande högafflar när han mötte sin plågsamma död. Mera allra sist i denna epistel.

När långt gräs fått larsmässejacka, då bet inte lien på det. Det innebär att höibärgasi skulle vara avklarat, det blev liksom inget av det efter larsmäss. På 1960-talet klarades det arbetet oftast av inom juli, men en gång i början av augusti var det full fräs på far och dotter. Fadern hanterade traktorn, körde torrhö med hösvans fram till fyra lador, bytte sen redskap till en flera meter lång egenkonstruerad traktorhögaffel och lyfte in de väl tilltrasslade tunga hölassen. Sen var det dotterns tur: skuffa in i hörnen, jämna, trampa, salta och småsvära, lada för lada. Arbetet gick i jämn takt, de två möttes inte förrän mot kvällen nr allt hö var under tak. Pappans första ord:”Do siir ut såm in såotar!” Höet dammade, bärgat från nylindor. Det var den födelsedagen.

Systrarna kör in det sista höet med traditionell traktor. 21 juli 1967

Systrarna kör in det sista höet med traditionell traktor. 21 juli 1967

Förrförr i tiden var det ofta matbrist den här tiden, men att börja med sjärasi (stjärasi) före Larsmäss för att få brödsäd var otänkbart. Men alla hjon, pigor och drängar, lär ha firat fest. De firade troligtvis endjishäran, att det tunga höarbetet var slut. På 1960-talet firades häran med rölimonad och (Lillkungs) grisar! Förrförr lär hjonen ha fått ett larsmässknyte med bröd, smör, ost och pannkaka. Inte så illa det heller…

Full fart på talkofolket vid OrdOdlarens sista höbärgning 1985. Det blev prima hästhö från närmare 400 höstörar. OO bakom kameran.

Full fart på talkofolket vid OrdOdlarens sista höbärgning 1985. Det blev prima hästhö från närmare 400 höstörar. OO bakom kameran.

Efter Larsmäss kunde det bli frostnätter. Om månskäran vid nyet (det är ny nu!) hade vassa uddar var det ett tydligt frosttecken. Löven börjar gulna, flyttfåglarna börjar samlas i flockar – och strömmingen är prima. Om Lars bjuder på vackert väder, då håller det till 28 augusti. Det var korttidsprognosen. Långtidsprognosen beror på hur klar solen är. Helklart = mild höst, men sträng och besvärlig vinter. Mer långtidsväder kunde Bartholomeus berätta om. Återkommer!

Månen som alltid är ny, hänger på väggen...

Månen som alltid är ny, hänger på väggen…

Laurentius fick påveorder om att dela ut kyrkans skatter till de fattiga. Roms ståthållare ansåg däremot att skatterna tillhörde honom. Laurentius samlade då ihop fattiga och sjuka, ställde sig framför höga vederbörande och sade:”Här är den eviga skatten som aldrig förminskas utan växer!” Sånt gjorde man inte ostraffat. Laurentius placerades på halster på glödande kol, med de ovan nämnda högafflarna som tillägg. Och med de ”meriterna” är han Florens´ och släkten Medicis skyddshelgon, likaså kockarnas, bagarnas, brandmännens och bibliotekens skyddspatron. Han tillbeds vid brännsår, feber och ryggskott. Han ger skydd mot eldsvåda. Och dessutom: han skyddar skolbarn. Det passar bra nu i dagarna.

Höibärgasi = höbärgning    Endjishäran = höarbetet klart, firande    Nylinda = på den åkern hade man odlat något sädesslag föregående år, marken var därför lös och dammig    Sjärasi = slå olika sädesslag, skära skära havre…     Man bärgar hö, men slår säd.

 

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 15,489 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.