Heter Svinö Svinö för att den har varit en svinö? Nä, sägs det. Kor och får (Highland Cattle nuförtiden), jo, men svin, nej. Hur skulle de ha tagit sig dit, förresten… Vildsvin? Vill inte tänka tanken, ens. Frågan kvarstår. Svar, tack!
Ön (mitt i kartbilden ovan) ligger vid Borgå ås mynning, ingår i nationalstadsparken, kartbilden därifrån. Som synes inte långt (en dryg kilometer) från stadskärnan, 1,37 km², utsträcker sig 1,7 kilometer från norr till söder, höjer sig som värst över havet ca 50 meter. Självaste Gustav Vasa skänkte ”sin” (kronans) del av holmen till Borgå stad 1546. Under århundradenas lopp har ön fungerat som betesmark, skog har avverkats (ofta olagligt, svårt att övervaka, ön låg ju så avsides…) – senare fanns här både stenbrott (till stadens gator) och tegelbruk. 1870 utarrenderades 50 villatomter där.
På 1930-talet insåg man våtmarkens värde som fågelområde, och området norr och öster om Svinö fredades 1945. Namnet är Ruskis, fråga inte vad det betyder eller varifrån det kommer… (Ruskea = brun, ett brunt område pga vassen???). Numera erkänt som en internationellt värdefull fågelvåtmark.
Förr tog man sig till Svinö med båt, högst troligen. 1953 byggdes Svinö vallväg med tre ”kulliga” broar:
Vid en av broarna måste OO bara stanna:
En vresros. Aja baja, i ett naturskyddsområde! Den får officiell invasivstämpel inom EU 2019. Få se när/om den tas bort. Här finns ju minsann fåglar som troligtvis slukar i sig de köttiga nyponen med god aptit, och så växer nya buskar upp, de trivs på karga ställen, tål vind och saltstänk…
OO skulle gå naturstigen, Borgås äldsta, kom till 1985.
Den visar skog med mossiga stenar och fallna träd, skog som stått helt orörd i ca 80 år. Lämpliga rumpnisseboplatser fanns det gott om, jättarnas kringslängda stenar ligger här och var,
och nästan allra högst uppe finns vackra bergshällar
med lavar både på marken och i träden (= ren luft).
En fräsch och givande liten kvällsvandring tillsammans med människor OO inte sett förr – jo, en. Hon kom fram och berättade att hon ett år varit OO:s elev. Det blir fler vandringar, vi blir kanske bekanta, allihop. Borgå Medborgarinstitut arrangerar och står för en ledare. Många i gruppen, t.o.m. infödingar, hade aldrig satt sin fot i den här skogen. Inte OO heller, bott i trakten i ca 40 år. Även om hon besökt två av de ca 150-åriga sommarstugorna (Tack för det, A!)
Fågeltornet finns inte i anknytning till naturstigen, men av bara farten ville ju gruppen också kolla in den utsiktsplatsen.
Borgås högsta av sitt slag, men ingenstans finns uppgift om hur högt. Utsikten mot staden imponerade, här syns både kyrktaket (svart rektangel högt uppe i bilden) och en bit av vallvägen i den 2-3 meter höga vassen.
På väg hemåt blev det stopp igen. Svanen satt bara där vid vägen och myste, verkade göra sig i ordning för natten. Fotograferad från bilfönstret. Betedde sig som de betande Highland-korna, myggor, getingar och älgflugor, alla struntade för det mesta i OrdOdlaren.
OrdOdlaren 