Söndagsvandring

Någon plusgrad, sol. Dags för lite åskådning, beslöt att det är dags att besiktiga vattendraget som har namn enligt grannbyn, Illby å. Nähä, de här isarna är ingenting att gå på, men det var inte tanken heller… Några steg framåt, vändning 180 grader, och vyn blev lite annorlunda:

Där har den stått på sin kulle invid ån en tid, ”gården”, som äldre bysbor tycks säga. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes för 180 år sedan, men där har troligtvis funnits byggnad redan på 1400-talet. En vacker kulle vid ån som inte märks så bra om man inte tar motionsstigen…

… men det blir nog ingen frisbeegolf här på en tid!

Och motionsstigen är inte så livligt frekventerad och upplogad på den här sidan Illbyvägen heller. Men motion blir det av att plumsa på!

Ja, Illbyvägen känns nästan skrämmande när man kommer ut ur skogsmarkerna. Rätt! Skidspår och skidåkare på vägens högra sida, den delen av motionsstigen håller en frivillig entusiast igång vintertid. Fint uppkört spår både för klassisk åkning och skating.

Gårdens skylt. Nuförtiden kongresshotell med flera tilläggsbyggnader som förblev ofotograferade idag.

Huvudbyggnadens huvudingång från fornstora dar. Används tydligen inte så ofta, i varje fall inte vintertid. Här firades OrdOdlarens pensioneringsfest!

Vår mer idylliska lilla väg, även här skidspåret till höger. En fempersoners familj på skidutflykt, två inte så ivriga barn stakade sig fram och knotade, den yngsta i pulka, dragen av pappa som skejtade fram.

Den här stora stenen uppe på en liten backe har fått stå kvar genom åren. Undrar vad den har att berätta?

Så kom OrdOdlaren hem, typiskt före detta lärare – 45 minuter tog vandringen…

Väderrapporten påstår att det skall bli kallare till natten. Ut med aska, in med ved!

Och här kommer belöningen efter en timme ute. Clementin, te, skorpa, chokladkex – och italienskaläxan. Lite språkträning efter ungefär 6500 steg. Trevlig söndagseftermiddag!

Kommunikationsmedel 1

Mailpolare? Brevvänner? Bloggkommenterare? Bloggvänner? Bloggföljare? SMS-kompisar? Skypeträffar? Telefonpladdrare? Folk man träffar öga mot öga? Kommunikationsmöjligheterna är många. Hur gör vi/ni/du/jag?

Träffas. Äldst och bäst. Begränsas förstås av tid och rum – och antal. Och tid nuförtiden. Och så vågar man inte gå in så där annars bara. Tyvärr. ”Amirika” var något långt, långt borta för hundra år sedan, trots att farfar var där, hela två korta gånger. Och på 1960-talet var faktiskt Helsingfors lika fjärran för då ännu levande farmor. Idag är ju avstånden överkomliga, men…

Brev. Gammalt och beprövat. Postväsende fanns redan före vår tideräknings början, men alla kunde ju inte bo vid ryttarrutterna eller vagnvägarna. Hur hittade breven ända fram till adressaten? Hur lång tid tog det, när det idag bevisligen tagit nästan två månader från Kapstaden till Helsingfors? ¤ # Satt förresten i ett apotek i hufvudstaden häromsistens och tittade upp i taket på genomskinliga rör, där medicincylindrar susade fram – sådan post fanns faktiskt i storstäder på 1800-talet! Brev flög fram i 50 kilometer i timmen i ett rörsystem som kunde omfatta 100 – 200 kilometer – och rörpostsystem av det här slaget lades ner först 1983 i Paris. Det ni! Och så kom frimärkena från och med 1840-talet…

 

Här är OrdOdlarens brevskattkista, innehållande slumpmässigt valda brev från en vida större under många år ihopsamlade högar. I det randiga från 1973:”… det går inte att ringa från Åbo till Vasa idag, så jag skriver i stället…”. Det är till att ha haft titlar och adresser av varierande slag under årens lopp. Det blev faktiskt många fler under 1970-talet…

Även brev till mamma, från 1940-talet, hennes synnerligen flyttrika årtionde. Känns som att göra intrång att läsa dem, men öppnade ett med pappas kännspaka handstil ”… jag tog med mig mina egna skidor hit, men en dag kom jag för nära ryssen och var tvungen att lämna skidorna och springa…”. Fältpost från fronten.

Brev från för 2000 år sedan har vi bevarade i Nya Testamentet. Privata? Nä. De sändes iväg på ett eller annat sätt, lästes, studerades, förklarades, diskuterades, kommenterades, medfördes till andra platser, avskrevs, sändes vidare… Det sägs t.o.m. att om man ville ha mera tyngd åt sin skrift kunde man sätta en mer betydande person som författare, utan att fråga, utan att bli bestraffad..

Är vi där igen? Med Facebook och bloggar med vidhängande kommentarer och alla slags delningar? Inte är ju e-post och andra meddelanden i cyberrymden så värst ”privata” heller. Och en bråkdel av dem som läser vet vi om. Mest nyfiken är OrdOdlaren på läsaren/läsarna i USA. Vem/vilka är ni? Får OO nånsin veta?

Spontan skyltsöndag 6

En dag som den här, när snön vräker ner och det är nästan en plusgrad därute och träden kroknar under bördan, då går tankarna till stekheta idylliska Franschhoek i Sydafrika och den tvåspråkiga skyltbutik som fanns där. På en del krokar och bord mera av det ena språket, på andra mer av – det andra.

Varsågoda!

Det är väl just det man borde göra idag…

Dagen idag 10

”Man skall vara glad åt fötter, utan dem man står sig slätt”, sjöng Birgitta Andersson på 1960-talet. Fritt ur fortsättningen:”De kan bli så härligt ömma att man kan ta fotbad i en spann…”, ”De kan stampa uti golvet när man ilsken är – och ströva kring på egen hand i solvarm sand!”

Rätt. Det är Fotens Dag idag. Foten som har 26 ben som bildar 33 leder , hålls samman av 107 ledband, 19 muskler och därtill senor, vars antal hemlighålls i den anlitade källan. Allt detta formar fotvalven som liknar och fungerar som stötdämpare, hjälper oss att hålla balansen och tål en enorm vikt. När vi sätter ner ena foten (och håller upp den andra…) är kraften två gånger vår kroppsvikt. På en fot. Räkna själv… Fotkirurger är bara att beundra när de lyckas tråckla ihop en söndertrasad fot!

Fötter tränar inför de Gamlas Dag. För några år sedan. De Gamlas Dag i år är ju i morgon!

”Alt samlas i våra fötter”. ”I foten finns hela vårt liv”. Vem som står för citaten är obekant, men OrdOdlarens tankar går onekligen till zonterapi. Den moderna formen av denna urgamla ‘icke vetenskapligt understödda behandlingsmetod’ utvecklades 1915 (missade hudraårsjubiléet!) av en öron-näs-halsspecialist, William H Fitzgerald.

Enligt zonterapins filosofi är kroppen indelad i lodräta zoner, med, förstås, ändpunkter under fötterna. (Öronsnibbarna har också en hel del punkter.) Bara att trycka på rätt punkt, så strömmar energierna till, och vips… Nä. Inte omedelbart.  Men OrdOdlaren har med egna ögon sett ett ryggskott försvinna till sina värsta delar med hjälp av zonterapi… Visserligen hotade ‘patienten’ att klå upp terapeuten, så ont gjorde det. Men fungerade!

Mer dansträning…

I början av 1980-talet satt en klunga folkdansledare och pustade ut på en gräsplan. Två av dem var nyfrälsta och -utbildade zonterapeuter (utbildningen tar tre år), och en av de övriga upplät med ett skratt sina fotsulor till undersökning. Zonterapeuten, som inte alls kände ‘patienten’ ställde såna frågor och kom med såna påståenden som omvände en del skeptiker med en gång. ”Det känns som kristaller på reflexpunkten för ett organ som inte är i skick, som inte mår bra”, sades det. Men OrdOdlaren känner inga kristaller under sina trettisjuor. Har besökt zonterapeut en gång, det var skönt. Också för att hon sa att jag var alldeles frisk. Då.

Trettisjuorna, med spår av sandalerna som användes under Sydafrikas sol i november.

Skor, ja. Sparka av dem inomhus, även på jobbet. Ge fötterna fotbad, filningsomgång (vaddetnuheter), massage och smörja ikväll. Gå på tå, på fotens utsida, på fotens insida, på hälarna. Det är roligt – och ser roligt ut. Och det stimulerar även annat än skrattmusklerna. Träna balans! Povel Ramel:

Ljuvliga barfotadagar leker människorna med varann / dricker, skrattar och dansar till en strumplös orkester. / Rolös man är en trolös man, men bäst är en skolös man / Lycklig fri och ursprunglig tar han kärlekssemester….

Ta av dej skorna! Låt fötterna leva!!

Dagen idag 9:”Har du borstat tän-der-na?”

Rubriken skall sjungas. Tyvärr går det inte att skriva noter – men ni läsare kan väl sjunga den ändå? Om och huruvida Lars har tvättat händerna och borstat tänderna och lite luras med mamma?

Borstat tänderna idag? Och med ny tandborste? Inte? Aja baja, för det är Tandborstbytardagen idag! Vilken förankring den dagen har i almanacka och historia verkar ingen veta. Dagen då Gullan Bornemark (född 1927) gjorde/framförde/publicerade ovannämnda barnsång med namnet ‘Är du vaken Lars’? Ho ndrev en musiklekskola för barn i Malmö 1952 – 2007, höll småbarnskvartar i radio, gjorde TV-program på 1960-talet, var inblandad i Anita och Televinken – minns ni ‘Herr Gårman’? Ja, ja, i svenska Österbotten var det Sverige-svenska medier som gällde på 50- och 60-talen… Långt senare fick vi fantastiska barnprogram i finlandssvenska radio också, som barn i alla åldrar lyssnade på. Sås och Kopp, med liknande pedagogiskt grepp, anpassat för sin tid.

Tandborstbytardagen var det ja. När skall man byta tandborste? Granska ditt tandputsarverktyg rakt bakifrån. Syns borsten spreta ut åt sidan, då är det dags. Och det är oftast oftare än en gång per år. (Men bakifrånbilderna blev inte så bra, så…)

Dags för byte? Tja… Den till höger verkar mera använd, men borstdelarna är också helt olika till konstruktionen, så vem vet?

Manuella resereservborstar, möjligt ressällskap på många rutter ännu…

13 februari… Har datumet att göra med Karius och Baktus? Bekantskapen med de två tandtrollen stiftades troligen också via svenska medier – eller var folkskolans hälsoupplysning inblandad? Boken utgavs på norska 1949, översattes till svenska 1961, och var synnerligen aktuell i detta upplysningens tidevarv. Karius och Baktus med sina superrufsiga kalufser trivdes bra hos Jan, han som aldrig borstade tänderna (ler någon på Costa Tropical nu? Det är meningen…). Google vet dessutom berätta, att barnpjäsen om dessa två spektakel spelades på Åbo Svenska Teaters anrika scen 2010, och återupptogs åtminstone för några föreställningar 2014! Det som är bra håller länge…

Även tänder. Eventuellt tandborstar. De här nya elektriska manickerna avtar och tar ny fart var trettionde sekund, varje fjärdedel av käftamentet skall få var sin omgång på en halv minut. Den nyare el-tandborsten levererades dessutom med en klocka där en smiley blinkar glatt efter två borstningsminuter. Tills batteriet i urverket gav upp andan.

Byt tandborste idag! Så har du ännu renare mun att ge Valentin-pussar med i morgon. OrdOdlaren lämnar detta helgon helt åt sitt öde, andra skriver om honom till lust och leda. Så det så.

Ordodling på seminarium

Har varit på kryssning. Seminariekryssning. Kryssningsseminarium. Tjugotre timmar ombord utan att gå i land under den ungefärliga timme som fartyget var fastsurrat i kajkanten medan passagerare, bilar och eventuella fraktvaror utbyttes.

Där satt vi i allsköns ro och år morgonmål och såg ut över Söders bergsväggar. Sen vart det seminarium hela dagen utan att vi såg så mycket skärgård. Och OrdOdlaren började grunna på kryssa – kryssning. SAOB serverar: långfärd till sjöss, ofta som organiserad gruppresa på större skepp. I svenska språket sen 1734. Kryssningar dåförtiden? Ordnade Jack Sparrow kryssningar?

Cape Town Film Studios erbjuder piratkryssningsbåtar på torra land

Seminarium. Det ger en hel del associationer från förr i tiden, studietiden. I svenska språket från 1864, från latinet: plantskola. Trevligt. Passade bra. Vi var ett 40-tal trädgårdsmänniskor ombord. Semen = säd, frö – vi har ju också orden seminera, seminör. Lärarseminarium i Nykarleby, Ekenäs, Heinola… Proseminarier, laudaturseminarier… De temadiskussionerna kunde ha kallats plantskolor också…

Symposium låter högtravat och högtidligt, lärde män i frack och lärda kvinnor i svarta dräkter diskuterar på hög nivå – sen 1940 i svenskan i den betydelsen. Roligare blir det när SAOB upplyser om att ordet funnits i svenskan sen 1681 i betydelsen ‘fest’. Och när det kryper fram att det ursprungliga grekiska ordet ‘symposion’ betyder samvaro, främst i betydelsen är dryckeslag. Tja, hur symposieras det egentligen? Vem deltagit i symposium? Inte OrdOdlaren. Eller…

Vad vi seminarierade om? Intressanta föredrag om nya bär- fruktsorter, om trädvård, om svinnkamp, om öppna trädgårdar (välkomna 7 augusti), med mera. Mat och trevliga pausdiskussioner på varierande österbottniska dialekter – och utredningar av släkt- och bekantskapskretsar på äkta finlandssvenskt vis.

Det lottades ut sågar bland deltagarna. OrdOdlaren tycks ha sågtur. Vann en gång en motorsåg på ett – tja, symposium i skogen (korv och öl, skogsavverkningsmaskinsdemonstration av kära systersonen). På plats var skogsägare, specialskogsarbetare, skogsmaskinsförare och -tillverkare. Samt amatören OrdOdlaren. Som knep sågen framför näsan på alla experter. Samt den här gången en av sju. Grensåg.

Och arbete finns. Idag fälldes en tall och en björk på tomten.