Bilder, bulle och barr (?)

För 70 år sedan var Farmor 70 år gammal. Hur långt reste hon då? Vilka platser hade hon besökt i sitt liv? Farfar gjorde två resor över över Atlanten (kring 1910) för att kunna köpa småbruket i deras nya hemby, men hon? Hennes liv var ingen dans på rosor, hon var bitter och bister och hennes yngre barnbarn var nästan rädd för henne.

De här tankarna snurrade i huvudet när OrdOdlaren var på långresa (som det känns nuförtiden) härom dagen. 34 kilometer östlig riktning, för att avlämna en mängd döda proteinutväxter, keratin.

Kort hår skall inte vara långt! Nästan 70 dagar sen senast, hälften kapades. Här på det grå golvet ligger endast en del. Finns det ingen frissa på närmare håll, undrar ni kanske.

Jo och nä. Denna skickliga visirförsedda kvinna har skött OO:s hår sen hon kom från sin sista mammaledighet – sonen har nu jobbat som fullständigt utbildad matematiklärare i några år. Ett långt och gott förhållande bryter man bara inte, även om OO vänsterprasslat högst fem gånger under denna tid, någon annan har hållit i hårklippningssaxen. Tyvärr, ofta missnöje efteråt. Hos denna EmmGee kan OO lugnt slappna av i stolen, blunda och veta att slutresultatet blir bra!

Efteråt begicks Synden. Sneddade över gatan in på caféet nästan mittemot och så gick det som det gick. Fastlagsbulle, fettisdagsbulle (fler ord för bakverket ingår inte i OO:s repertoar…) i januari, fy skäms! Men… framställd i caféets bakkammare (två betydelser), mustig, mandelgräddgod. Absolut ingen smaklös luftbulle. Varje tugga var mmmmm….

Goda bekantingen Göran hade tavlor utställda i caféet. Dansare, ryttare/hästar och – motorcyklar! Tyvärr tog OO ingen verklista med sig på konstverksrundturen, så det tog en stund innan hon upptäckte leken med skuggor. Måste faktiskt ta en liten förklaringsdiskussion med konstnären vid tillfälle. Härliga dansarminer, damen till höger…

Ryttaren med sin skugg-drömbild. Hjälm med signalmottagare? Men inga tyglar eller träns eller sadel eller stigbyglar, trots både hand- och fotställning. Bra kraft i hästen. Liknar en isländsk som OO red en snutt på en gång, sen fick hon veta att den fått utmärkelse som den stiligaste på norra Island…

Men här då? Dans, jo, men till vänster? Tusan också, borde ha tagit listan ändå. Inte för att konstnärer alltid förklarar sina verk med namnet, men utställningsbesökaren kan ju ledas in på nya betraktelsevägar. OO var tvungen att fotografera lite snett, på grund av en envis lampa som avspeglade sitt sken i den blanka tavlan.

OO fick i varje fall två f.d manliga kolleger att börja titta uppåt väggarna. De satt i rummet längst bak, det som åtminstone OO kallar Gubbcaféet. Där torde världen förbättras en hel del…

Långresa? Förr i tiden, i 38 år, handlade det om arbetsväg, men i dessa tider ändrar perspektiven. Kurvade via skolhuset och vinkade åt förriga arbetsrummets fönster, det som finns under det lilla översta i raden till vänster. Huset är byggt 1909, flygeln som kom till 1948 målades i en starkt avvikande färg redan under OO:s arbetstid, ljusgrå. Ingen gillade, men där är den. Skymtar till vänster.

Tja, vart är vi på väg? OO blev tvungen att ta en extra sväng när de här kreativa bänkhållarna skymtade i höger ögonvrå. Lokal konstnär? Tilltalar i varje fall OO:s humor.

Farmor hade lite mer än 34 kilometer till ”stan”, Vasa. Tror att hon ytterst sällan reste så långt. En orsak var att hennes dagar var fyllda av arbete, sen kom sjukdom. Hon avled 1966, 86 år gammal.

Gör skäl för namnet

Intensivt ordbruksarbete är på gång i huset. Det är bara så i januari, april, augusti och november. Varje år, så länge som de små grå håller. Det springs mellan två våningar i hjärnan, ibland är det otroligt tungt att kuta på, och hjälp får sökas i kreativitetskammaren och i de andra språkrummen i samma våning. Däremellan går det på räls, som att hoppa på en studsmatta, se lösningen och komma ner igen. Yttre verktyg är också av nöden:

Nej, en buske är inte graciös. Synonymsökning! OrdOdlaren översätter. Finska Rosenbladet, föredömligt tvåspråkigt, utkommer fyra gånger per år, och översättaren sätter sina avtryck. Bokstavsskötseln är det sämre med. Visst skriver OO alltid första översättningsversionen med penna, men skönskrift blir det sällan, och ibland förstår hon inte sin egen text själv.

Finska och svenska är totalt olika språk, så det blir att gnugga till ordentligt ibland. Finskan finns i hjärnan i våningen ovanför de germanska och de latinska (en liten, rörig, skralt byggd kammare) språken. Verkligt effektiv hjärngymnastik och dessutom härliga endorfinkickar som exploderar till när en svår formulering helt plötsligt löser sig och den sitter smidigt på plats!

Och på köpet lär sig OO en massa. Botaniska termer så det ångar om det, en mängd rosnamn, rosgrupper och roshistoria; om intressanta platser, trädgårdar, parker i historia och nutid. Så mycket att ha lust att resa till när/om det går!

Förra veckan kämpade OrdOdlaren med en reseberättelse från norra Italien. Mmmmm… Måste ju bara klicka och gå in på all världens vackra platser på nätet! Och vet ni vad? OO märkte att hon förstod mera italienska än hon kunde tro! Hon fick en motivationskick. Men fortfarande är ordförrådet lågt. Alltför lågt. Lika lågt som motivationen till att traggla och traggla.

Men visst ordodlas det på andra sätt också, mest på andra sidan köksbordet, svåra saker. Det vet var och en som tampats med Åsa Bodells associationer och förmåga att tänka i sju led – försök att tänka i samma riktning..

De här korsorden hör till OO:s favoriter. Det här kändes lite svårt, eftersom OO sätter ära i att lösa rebusarna först, innan ett endaste ett annat ord skrivs in. Sen måste hon bara googla av nyfikenhet:

Segerstads fyr – Öland, mitt i fågelparadiset. Bo där och gå på fågelsafari. Mest för BJR, men naturen…

Tree Hotel, en timme nordväst om Luleå, tack! I byn Harads (intressant namn) kan man bo i spännande ”kojor” i träd. Lockar, minsann…

Jumbo – flygplanshotell på Arlanda, i en Boeing 747! Enkelrum i motorutrymmena, bröllopssvit i cockpit – Jo tack!

Det här var betydligt lättare. Kajpsoppa har inte inmundigats, de övriga nog. Som en lite lyxigare variant av ålandspannkaka – den har många recept. Men när kan OO och BJR göra den efterlängtade fyradagarsrundturen på Gotland?

Gott folk, goda läsare! Först skall OrdOdlarens sexårsdag firas, med nya utlottningar. Lotta ut vad? Det är en hemlighet tills vidare! Ni kommer hoppeligen ihåg datumet – Runebergsdagen. Alla som kommenterar från och med nu, här eller på Facebook, är med i utlottningen som förrättas dagen efter, på förmiddagen. Sätt igång!

En drottnings korta liv

21 januari 1598 gravsattes änkedrottning Gunilla (Gun-nell) i domkyrkan i Uppsala. För exakt och precis 423 år sedan. Vem kommer ihåg henne? Kan någon klura ut vem som var ”hennes kung”?

Nja, det är inte så lätt, i det svenska riket fanns troligtvis fem mer eller mindre regerande kungar under 1500-talets andra hälft. Hon var exakt 29 år gammal när hon dog, på sin födelsedag 25 juni 1597. Så här såg hon ut:

I en del skrifter kallas hon Gunilla Johansdotter, i de flesta Gunilla Bielke. 1582, när hon var 14 år gammal och föräldralös, blev hon hovjungfru hos Katarina Jagellonika i Stockholm. Följande år, 16 september 1583, avled den 57-åriga drottningen. Hon var i sin tur elva år äldre än sin man Johan III, som alltså blev änkling vid 46 års ålder och snabbt ”behövde” en drottning vid sin sida. Alla rådgivare och förståsigpåare ansåg att han borde söka i utländska furstehus, men han hävdade att sådant kostar tid och pengar. En utländsk kvinna ställer krav (hade Katarina gjort det? Hon beskrivs som mycket – tja, lojal), en inhemsk kvinna av någorlunda börd ”en person som han själv sett haver” skulle enligt hans mening vara tacksam, lydig och tjänstvillig.

Han friade till Gunilla. Hon sa nej. Då blev han så uppbragt att han slog henne med handsken i ansiktet och gick därifrån! Just en snygg början… Men släkten övertalade henne att säga ja, en ära (och fördelar…) för släkten att ha en drottning! Ett påkostat bröllop hölls 21 februari 1585 (bruden knappt 18 år), och kröningen dagen efter var också prålig. Även vid de tillställningarna uteblev en och annan…

Johan hade klättrat på societetsstegen i och med giftermålet med Katarina Jagellonica. Hon kom från Polen till Åbo 1562 med folk och bohag och nymodigheter av alla de slag. Det var hon som införde gaffeln i det svenska riket, hon hade några med sig. Skulle gärna ha velat vara med och se tjänarnas miner när de såg det ”redskapet”…

Det hade hållits hov i några år före det i Åbo. Johan var bildad, språkkunnig, älskade det sköna och lät bygga och restaurera en hel del, bl.a. slottet. I dagens läge är många salar där satta i det skick som de gjordes då. Johan bodde där med sin frilla Karin Hansdotter 1556 – 61, de betraktades som ett par, fick fyra barn. Hon var förstås medveten om att hennes tid på slottet var utmätt. Hon fick en egendom att leva på när Johan började frottera sig med polska Katarina. Och Karin försvinner ur historien.

Pyttsan. Brödrastriderna ledde till att paret fängslades och levde sitt 1560-tal på Gripsholms slott – de fick dock röra sig relativt fritt. De tillverkade tre barn och blev kungapar 1569, dock med stor oro så länge som brodern Erik (XIV) levde. Han togs av daga 1577. Katarina påverkade Johan hon var ju katolik och riket stod och vägde mellan lutherdom och katolicism. Munnen fast på fd religionsläraren!

Johan var en ståtlig man, lång, klädd i dyrbara kläder, utan frillor. Ett verkligt undantag bland tidens stormän. Han var också mycket häftig, lär ha slagit med en ”hammare” som han alltid bar på sig eller slängt saker när något gick honom emot. Så Gunilla fick väl skatta sig lycklig. ”Bara” en handske…

En källa säger att äktenskapet ingicks ”för hennes skönhets skull”. Hon var inbiten lutheran, och nu påverkades Johan igen, nu åt det hållet. Hon fungerade som hans rådgivare, hade politiskt inflytande, lät grunda ett barnhus i Uppsala, ägnade sig åt välgörenhet (filantropi) och gynnade förstås sin egen släkt. Hon lät också bygga ett eget slott 1588-90, Bråborg. Dit kunde hon flytta med sin son 1595. Visst hade hon gott om förläningar, bl.a. Björneborgs stad (staden grundad av Johan III 1558 närmare kusten än den gamla staden Ulfsby, Finlands tredje äldsta stad) och gård med 3000 hemman, men 1590-talets regenter bromsade och begränsade hennes rättigheter.

Hon blev änka som 24-åring, levde med sonen Johan (1589 – 1618) tills en fem veckor lång febersjukdom ändade hennes liv. Gravsattes i Vasa-koret i Uppsala domkyrka idag för 423 år sedan, alltså. Slottet Bråborg förstördes under stora nordiska kriget (som slutade med freden i Nystad 1721), stenarna användes till stor del till att bygga upp staden Norrköping som också härjades.

Sen kom drottning Anna (Sigismunds hustru), och drottning Kristina av Holstein-Gottorp (Karl IX:s hustru), sen Maria Eleonora av Brandenburg (Gustav II Adolfs hustru). Hur stort avtryck har dessa tre kvinnor lämnat i den skrivna historien? Men nu skall feministen vara tyst. Det var andra tider då.

Superkort snöinlägg

OrdOdlaren har fått in rapporter om hällregn och slask och plusgrader. Vill glädja er alla med att visa hur det ser ut här nu. Bilden togs 16 januari, men läget har inte förändrats. Solen skiner, det är -6 grader just nu:

Nä-äj, OO har inget ärende vare sig till terrassen till höger eller till trädgården genom porten mera till vänster. Det utlovas mera snö till i morgon torsdag. Då torde OO skriva ett längre inlägg, det finns redan i höger hjärnhalva. På återseende tills dess!

Om att hindra smittan

En pestsmitta kom hotande från öster. Finland – egentligen förstås kungariket Sverige – som nyligen naggats i kanterna ytterligare en gång på kort tid ville inte ha in smittan, framför allt inte i den nygrundade staden Lovisa. Där byggdes befästningar, där fanns säkert en massa folk.

Vad gjorde man? Jo, man tog i med kraft. Starka militärposteringar sattes ut vid alla gränsövergångar, sex man med skarpladdade gevär. Ordern var: be ekipaget vända. Om uppmaningen inte åtlyddes gällde plan B: skjut hästen! Plan C: skjut karln som envist försöker. Om flera personer, ”skjut dem för huvudet” – vad det nu sen betydde.

Endast vid huvudvägen (som nu kallas Kungsvägen i den mån den finns kvar), i Abborfors, cirka 20 kilometer öster om den nya staden tillät överfart, efter granskning och eventuell karantän. Lovisa stads historia: ”Den stränga bevakningen vid gränsen visade sig vara effektiv: pesten nådde inte vårt land, och efter några år kunde man upplösa den karantänanstalt som anordnades i Abborfors”. Ingen statistik över hur många skott som avlossades och mot vad finns tillgänglig.

Hade politikerna det i tankarna när Nylands gränser stängdes i mars 2020? Inga skarpa laddningar, men nog polis, militär och bommar. Mellan 27.3 och 19.4 2020 skulle man kunna motivera varför man ville överskrida gränsen. OO hade inga sådana behov, inga erfarenheter. Torde ha hjälpt i viss mån, smittan hölls kanske bättre i storstadsregionen på det sättet. En av gränsposteringarna fanns på samma ställe som för 250 år sedan. Men ändå inte riktigt.

Den här bron byggdes över Kymmene älvs västra arm på 1920-talet. En betongbro i ett stycke, 49 meter. Byggdes med hjälp av bl.a. linbana, en av de första broarna i sitt slag i Finland, blev museibro på 1980-talet. Gränsbron från 1700-talet fanns drygt 100 meter norrut och gick över till en ö i älven, Germundsö. Ryssland hade bro till ön från sin sida, de brofästena kan ännu skönjas, sägs det.

Den gränsövergången gällde från 1743 till 1808-09, och blev mycket berömd och besökt. Sveriges drottning Fredrika och den ryska kejsarinnan Elisabet möttes där 1802 – de var systrar. Där fanns lättare försvarsanläggningar, ett posthus, bl.a. Tyvärr är det ”år och dag” sen OO senast besökte platsen. På 1960-talet byggdes en ny bro en god bit söderut, och för ungefär tio år sedan byggdes präktiga broar lite söder om den, i samband med motorvägsbygget. Där stod gränsvakterna för ett knappt år sedan.

Nu diskuteras tuffare tag vid riksgränser, men nu är det väl bara ”testtanter och -gubbar” som kommer att tvinga alla till provtagning. Men om man smiter? OO undrar.

Andra sjukdomar har inte kunnat hejdas lika effektivt. Ryska snuvan drabbade världen 1889-91. Den bredde ut sig över Finland på en månad. Sen kom spanska sjukan. Förr kunde man se bra hur spridningen gick: längs järnvägen, älvar, vägar…

För hundra år sedan försökte man förbjuda större massmöten, marknader, torgdagar, danstillställningar, biografteatrar – landshövdingarna skulle verkställa förbuden i sitt område. Det gick som det gick, en del förhöll sig passiva och menade att det var lönlöst att kämpa emot. Folk protesterade: då kan man också förbjuda tåg och spårvagnar! Skolor? Jo, några stängdes. Men mest på grund av att så många lärare och elever hade insjuknat.

Botemedel? Vila och grundvård, nya provisoriska sjukhus togs i bruk, men det rådde ofta personalbrist. Brännvin som botemedel satt envist kvar – och i Finland rådde förbudslagen från första juni 1919, totalförbud mot försäljning och nyttjande av rusdrycker. Men läkare kunde skriva ut recept, apoteken hade av varan.

Maria sjukhus i Helsingfors fick en donation på 20 liter konjak som delades ut till patienter. ”Behandlingen fick till stånd bara en tillfällig, inbillad förbättring, men någon verklig effekt hade den inte”, konstaterade en läkare.

OO har under sin livstid inte drabbats av ”Asiaten” 1957-58, inte av ”Hongkongen” 1968-69 heller. ”Moskoviten” 1977 visste hon knappt om, senare fågel- och svininfluensor gick också obemärkt förbi. Få se. Konjaksflaskan finns i beredskap…

Tretton, tjugo och vilken knut (Knut)?

Den lilla flickan förstod inte det där med julens slut. ”Tjugondedag knut, då kastas julen ut”. Men vart? I någon knut? Eller knöt man något? I varje fall den trettonde januari, och det var ju inte den tjugonde, och trettondagen var den sjätte. Svårt för en ung och ännu inte fylld hjärna!

Alla sex sjuarmade el-ljusstakar skall ut. Snömassorna från 12 januari kan anas.

Allt löste sig med stigande ålder och mer information. Hon lärde sig att räkna 20 dagar från jul, likaså tretton. Knut har namnsdag. Allt fortfarande vill OO hålla kvar mysigheten så länge som möjligt, även om många anser att trettondagen är den rätta julbortstädningsdagen.

Det ser ju nästan mysigt ut. Saknar det mjuka stjärnljuset varje år.

Och så finns det ju folk som slänger ut julgranen direkt efter julannandag (julandradag? Annandag jul? Det där ordet är fortfarande vacklande i vokabulären). Det tycker OO är lite väl grymt. Här i huset barras det inte, en ädelgran inköps varje år. Den pryds med traditionella spelande tomtar och sjungande änglar, flaggor och en hel del pinglande gamla små metallklockor. Plus lite nyinköpta prydnader. Lite tomtar omkring hör också till.

Knut, ja. Vi får ta oss till Danmark, slutet av 1000-talet. Knut Lavard (”tillnamnet”, äronamnet, är starkt besläktat med nuvarande engelska Lord, men lär ursprungligen ha betytt husbonde, brödherre – vad det nu sen är) föddes 1096 och blev föräldralös 1102. Hans farbror Nils blev kung i Danmark och Knut fick en god uppfostran. 1112 skickades han till Tyskland för att få politisk och militär utbildning.

Han hade ärvt stora rikedomar, kom tillbaks efter två år, gifte sig med Ingeborg som inte heller var någon fattiglapp. Han började ordna upp i det kaotiska landet, konung Nils var först nöjd, men sen blev det annat ljud i skällan, Knut mördades av kungafamiljen.

Knut var en stjärna på många sätt. Han var lång, vacker, förde sig ståtligt och ridderligt, delade med sig av sitt överflöd, hade goda ledaregenskaper, var vältalig, var beundrad – suck, tänk så mycket man vet om honom… Man har ju haft nästan 900 år på sig att förbättra historierna. Han utvecklade också landets försvarsverk. Inte att undra på att han utgjorde ett stort hot för kungen med son. Han mördades 7 januari 1131. Och på platsen sprang det fram en källa, där byggdes ett kapell, och runt den byggnaden var gräset grönt året om. Och så blev det inbördeskrig som varade i 25 år. Då var sonen Valdemar, som föddes en vecka efter mordet, redo att ta över. Och så började man fira knutsgillen på dödsdagen.

Men, kära traditionsuppbärare! 13 januari, inte sjunde, är det frågan om! Hur i alla dagar… Han fick sitt namn efter sin farbror Knut IV den helige, vars minnesdag är 13 januari. Han dödades 1086, usch så man slog ihjäl varandra. Det finns alltså alternativ till julgransplundring och knutsgille – i år i snöskottandets tecken. Bara att välja efter behag.

Sen pituinen se – så avslutas berättelser på finska. Motsvaras kanske av det svenska ”de va dé de”.