Svängom idag!

Skall vi dra en vals? Eller sparka en mazurka? Tango, schottis, polka, polska, snoa, rumba, samba, menuett, gavott, kadrilj… Det är Dansens Dag idag! Hur många tecken på firande av Dagen har Du sett?

En programledare i den finlandssvenska radion sade i förbifarten idag på förmiddagen:”det kan vi ju göra såhär på Dansens Dag”. Men vad vi skulle göra, det uppfattade OO inte. Enda notationen i massmedia hittills. Inga lokala evenemang har kunnat uppdagas. En svängom kanske? Svängom – substantiv eller verb? Så här i första maj-tider dyker troligtvis diskussionen upp igen: Sjungom, låtom, dunkom så länge vi levom, drickom, kurtiserom… Det är en uppmaning. Första person pluralis. Låt oss svänga!

Nej, Sväng Om! Nu skall det ju handla om att ta en svängom, inte om språk… Dansandets mysterier inleddes för OO:s del på köksgolvet, före åtta års ålder. Minnesbilderna är från den gamla bostaden, den nya – tvärs över gårdsplanen – flyttade familjen till senast när OO varit skolelev i ett år. Pappa och mamma var flitiga och skickliga dansare, och danskulturen var stark i Österbotten under OO:s barn- och ungdomstid. Vid femton-sexton års ålder inleddes folkdanseran. De största meriterna på det området är troligtvis grundandet av folkdanslaget Otakt vid Åbo Akademis studentkår och juniorfolkdansstartandet i Lovisa 1977. Det blev en hel del resor och roliga tillställningar också.

En svängom för sisådär tjugo kilo sedan… OO:s bättre sida.

 

Att instruera barn är ofta förenat med en viss ”handgriplighet”…

Men varför Dansens Dag idag då? Jean Georges Noverre, förstås. En man vars namn finns på allas läppar, eller… Född 29 april 1727. Dansmästare. Författare till ”Les Lettres sur la danse et sur ballets”, en vida spridd, ofta använd och citerad bok i danskretsar. Förnyare inom balettkonsten, verkade som dansmästare bl.a. i Wien, Milano, Neapel, Lissabon och också i Stuttgart, där han ruinerade teatern med sina dyrbara uppsättningar. Tja, har man sysslat med dans som OO gjort, då har man inte alltför ofta snavat över denna storkändis… Men visst kan man fira Dansens Dag ändå!

OO inledde helgfirandet med dans. TV-programmet ”Let´s Dance i Sveriges TV4. Favoriterna är kvar. Den samtidiga Svenska Friluftsdagen förblir ohyllad på grund av rådande vädertyp. Plus 0,5 grader i skrivande stund. Sedan bilderna togs har marken blivit vitare och vitare och vitare…

Snart skall äppelträden blomma…

 

Garagets dörrar bildar snöflingebakgrund

 

Pioner, funkia och till och med narcisser hukar här…

Lokala handelns Dag har också uppmärksammats, medelst  en snabb butikssväng i myllret av helgdelikatessinhandlande livligt diskuterande par: ”men det tycker ju inte hon om” – ”hon får äta något annat då” – ”ja, men vad”… OO har alltså tjuvlyssnat, men hur blundar man med öronen i kassakön?

Dansandet är så gott som slutfört. OO har återgått till ensamma svängommar på köksgolvet. Den sista dansperioden startade i slutet av 1990-talet och tog slut 2014. Ett ganska stort antal gymnasieelever har lärt sig räkna tretakt och tvåtakt och vänster och höger under ”dansmästare” OO:s ledning. Grädden och sockret på lärarkarriären!

Söndagens dagstidning

Primuskökets historia! Intressant, resonerade söndagstidnngsläsaren som aldrig använt ett sådant. Två sidor bilder, text, börjar läsa… Hm. Utseendemässigt förleds man att tro att det är journalistiskt text, men det håller inte. Efter några meningar inser OO att det är en annons, vilket också meddelas i rött uppe till höger. Texten är skriven – översatt – av en ovan skribent. Ganska mycket ”finska på svenska”. Länge leve journalister!

OrdOdlaren lockades därmed till annan tidningsgenomgång. Vad består söndagens 64 sidor, 162 gram tungt vägande tidning av?

Bilannons (bilden ovan är en del av den) på första sidan, inga fler sådana i hela tidningen, faktiskt. Räknade sidor, procenter utan krav på exakt exakthet. Allt ändade i en addition vars summa blev 98 komma någonting. Godkändes. Plockar först bort några smådelar: Sport, 6,2%. Familjeannonser och TV-program, 4,5% vardera. Lättsam ”idag”-underhållning också 4,5%. Kultur, hela 9%. Allt det blev sisådär en fjärdedel. Övriga smådelar lämnas obeaktade här.

Nästan en fjärdedel (23%), annonser. Bra! Några andra än vi prenumeranter betalar för läsupplevelserna. Två ”artikelannonser” på två sidor vardera, om Hjärtveckan och om en läkarstation. Samma notation som ovan. Översatta texter, utan större finess. Textproducenterna borde… nä, skriver inte ut tanken. En helsidesannons om rynkkrämer (OO har skyddande fettlager under huden…). Och förstås utbildnings- och platsannonser som med ålderns rätt gladeligen hoppas över. En endaste annons fastnade i OO:s minne: ett föredrag om hjärnans mysterier. Storlek 10×10 centimeter. Teorin besannas. Det man är intresserad av lägger man märke till. Annat – tja…

17%. Nyheter, politik. Snabbt ögnande räcker för att hållas uppdaterad. Politikerintervjun på två sidor skippades, för att hålla humöret uppe och blodtrycket nere. En person som åtalats för för störande av trosfrid och hets mot folkgrupp, nej tack. På två nyhetssidor (delvis) bredde en artikel om långa flyg ut sig. 17 timmar i luften, ojdå. OO:s rekord är visst 12 timmar. Eventuellt 14. Det var dock i den s.k. Helgläsningen (också 17%) som den här personlighetsavslöjande notisen fanns:

Hela fyra sidor av Helgläsningen upptas av hela två (2) bilder. Beundras inte av denna skribent. En tredje stor bild i samma sektion visade två hästrumpor, omgivna av träd och buskar. OO:s tanke gick direkt till släktingen som är ”bra” på djurrumpebilder, men artikeln handlade om att återskapa vild natur. I Portugal. Njaää… Kändes lite torr.

Men sen, under rubriken Kultur, det här:

OrdOdlaren slukade texten direkt. Med hull och hår. Förstås. Passar in i tankevärlden. Handen och hjärnan som använder penna eller tangenter och bearbetar och lagrar. Många aspekter som fostrare av olika slag borde tänka över och tillämpa. OO föredrar förstås penna (och lär sig bäst genom att skriva och formulera bokstäver), det har nämnts tidigare i detta forum. Även den här texten har först formats med blyerts i det svarat blogghäftet.

Och under det enda musikinlägget i hela tidningen fanns det här:

”En platt vits fyller också en viss plats”, sa Inger Luoma, en av OO:s läromästare i journalistik. Undrar om redaktören såg notisen som en vits eller som blodigt allvar.

Förstås, nästan viktigast: duellen. Den missar inte OO. Den här gången vann hon över duellanterna. Med en hel poäng. Även om hon inte kunde ”karaktären”. Djärv gissning på prylen, korrekt!

Temadagstankeutflykter

Kåksu (kåkså, kåkse). Ett nyhittat gammelord som gav OrdOdlaren trevliga idéer. Gutamål, ett grundspråk som i mångt och mycket ger en österbottning hemkänslor. Enligt allnakku var det Kåksus dag 18 april, så OO är lite bakett. Värre har hänt. Nyfiken? Adressen är http://www.gutamal.org/allnakku.

Kåksu är en träklubba med långt skaft som man använde för att slå sönder gödselkokor – gödslrukar – på betesmarkerna. och så skriver alnakku en kommentar: nuförtiden ägnar sig folk åt ti kåkse på golfbanan… Och OO:s hjärna exploderade i associationer. Letade som besatt efter ett kort. Fanns inte i den egna samlingen, inte i två besökta affärer i stadens centrum. Lyckades stjäla två varianter från nätet. Ringarna är troligen ett kopieringsskydd. Förlåt att OO gjorde så, Inge Löök… (nöden har ingen lag)…

… men de här gummorna är så ljuvligt kreativa! Det påstås – obekräftat – att den fiffikus som i tiden lanserade stavgång (Nordic Walking) också introducerade skogsgolf: Ta ett lämpligt verktyg och gå ut i skogen. Hitta en lämplig käpp som du eventuellt formar om efter behag, och spelet kan börja. Kottar att slå finns det oftast hur mycket som helst. Inge Löök har – nej, förlåt – gummorna har kanske fått idén från skogsgolf? Beundra en bild till,  samma motiv, utan ringar, troligen mindre:

Skogsgolfen har modifierats med åren. Nu finns banor på gårdsplaner (modell större) och i skogsområden. Det finns 9-hålsbanor som preparerats, men även mest naturliga banor där hålen kan vara mera fantasifulla än gjorda cylindrar i marken. Kottarna har ersatts med innebandybollar, tennisbollar, crocketdito, med mera. Som slagträ används hemgjorda klubbor, men även attiraljer som innebandyklubbor och gamla järngolfklubbor. Därutöver två viktiga ingredienser: humor och hemgjorda regler. Läste nånstans att den som äger marken man spelar på får egenmäktigt bestämma om reglerna.

En kul sport, verkar det som. Mera kul: Kulkarnevalen, som begås varje år på en gräsplan nån gång i augusti i OO:s barndomstassemarker (nästan). Har inte själv deltagit vare sig som stötare eller som åskådare, men får för det mesta noggranna rapporter rörande herrklassen, damklassen och barnklassen. Det hela torde ha börjat som en privat kraftmätning mellan två jämnåriga ”pojkar” för X antal år sedan (sa någon 1975?). Kulan var därmed satt i rullning, och växte och blev tre viktklasser och numera ett medelstort byajippo där humor och tävlan med sig själv räknas först – lika bra som senaste år, eller tar åldern ut sin rätt? De två pojkarna kämpar vidare, med uppnådd pensionsålder och lite på. På andra plats kommer tävlingen med andra. Tror OO, men kan inte vara säker, det existerar andra tecken i kommentarerna till rapporterna…

Men de här hänger med från allra första början:

Stötens längd markeras meddelst en egen medhavd skruvmejsel. Den kunde ju vara en tävling i tävlingen, en allsmäktig domare avgör i skruvmejseloriginalitetsklassen. Skulle säkert sporra till besök på diverse gubbdagis. Det finns blommiga också.

Nu är det dags för läsning!

Idag har den inletts. Den årliga läsveckan, som kulminerar med bokens och rosens dag 22 april (den skrev OO om för ett år sedan). Och vad gör man? Läser, förstås. Men inte hela tiden. Vad?

OrdOdlaren inledde temaveckan med besked. Innan hon alls gjorde något annat läste hon den två dagar tidigare påbörjade boken till slut. En typisk roman, som öppnade en massa intressanta trådar och följde upp en – nästan. Tre personer på väg mot ett samma mål, det görs fördjupningar i deras gemensamma barndom, lite i deras helt skilda vuxenliv – och de kommer nästan fram till målet. Så, helt plötsligt, är boken slut. Jaha. Boken nådde sitt mål. OO blev lite frånvarande, funderande på de ouppföljda trådändarna i några timmar… ”Om det var så att…”, ”Hur gick det med…”, ”Hon i slutet av boken, kunde hon vara…?”

Påskannandag. En dag som alltid inletts utan morgonmålstidningsprassel. OO vill ha sådant! Är världen därute kvar? Greppade det som mot all förmodan ännu kallas telefon. Stendöd. Urladdad. Den betydligt äldre plattan/tabletten då? Ingen nätkontakt. Får igång kontakten – men om en stund uppenbarar sig en liten svart ruta:”Internet har stoppats”. Nytt försök, öppnar snabbt e-posten, ett mejl som borde svaras på. Hinner svara kort innan den svarta rutan dyker upp igen.

Längtar efter papperstidning till morgonmålet, men de tiderna är förbi. De Stora Tidningshusen har bestämt att OO bor på den sida om gränsen som säger att den dagliga (hä!) tidningen anländer med dagsposten. Som kommer när Allsmäktiga Posten tycker att den kan bekväma sig med att dela ut något i postlådorna. Tiden varierar mellan ca 13 och ca 17.

Stopp! Det skall handla om att läsa idag, påpekar den bestämmande på höger axel. Läsa, jo, men vad?

Ibland lockar den här stilen (och innehållet) mer än romaner och deckare. Och det finns av den, som synes…

Sökte fram sidan http://www.lukuviikko.fi/sv. Trevliga tips? Nä. Trevliga läsejippon? Lika tunnsått. Man skall ge tips själv, hitta på själv. Men man kan klicka på rutan ”10 globala fakta om läsning”. Okay. Där ståtar den stora, feta rubriken: ‘Det finns ungefär 800 miljoner vuxna som inte kan läsa i världen’. Och texten där under fortsätter:’Av världens befolkning på 800 miljoner (>15 åringar) är ca 16% analfabeter’. Sååå… Analfabetism, skrivsvårigheter, översättningssvårigheter (bildningsbrist?)…? På finska är formuleringen annorlunda, men rätt. Dock lockar den till felaktig översättning. Den som översatt och skrivit har uppenbarligen läst enbart på bildskärm. Och då ser man inte lika bra sina fel. Det har bevisats för OO på några sätt under den gångna påsken. Korrekturläsning – och läsning – skall ske på papper. Vet att det finns flera som håller med.

Men läs! Böcker, tidningar av olika slag. Här i huset finns att välja på, även om främst trädgårdslitteratur fastnade på bilden. Mera senare. Kanske. Om OO inte helt fastnar i enbart läsning (varvat med trädgårdsjobb i kylan… och annat).

 

Påskveckospråk

Påskveckan. Stilla Veckan, Stora Veckan, Piinaviikko (~Lidandets Vecka) – tänk efter: vi firar en helg med världshistorisk betydelse, oberoende av vad man har för tro. Tideräkningen, världshistorien gång, kulturella uttryck i alla former… Helt enkelt svårt att försöka sig på ett sådant tankeexperiment. Men veckodagarna…

Palmsöndagen. En processionsgudstjänst med palmkvistbärande människor beskrivs av pilgrimen Egeria på 380-talet, i Jerusalem. Den lilla flickan OO lärde sig sent ordet videkissor. Hon trodde verkligen att det hette palmer.

Mulimåndag, Krååkmååndaain. Mulen? Kråkor? Ansåg man att de började ”sjunga” då…? Ingen förklaring hittas. Har också förlänats flera färger; svart, grå, blå. Finskans Malkamaanantai talar om malka, bjälke. Rent kristet, se bjälken i ditt eget öga. En vecka av självrannsakan inleds, förmodligen.

Tränotisdag. Kulitisdag. Vit tisdag. Nej, varken tranor eller kulit, kyligt. Från tyskan, påstås det. Tårar. begråta vems öde? Finskans tikkutiistai är betydligt mera världsligt. Den här dagen skulle man spänta stickor för framtida brasor. De stickorna ansågs föra god tur (eld?) med sig.

Dymmelonsdag, fornsvenskans dymbil, stum. Kyrkklockorna skulle dämpas, antingen byttes kläpparna ut mot trä (måste ha varit tungt jobb…) eller så lindade man tyg runt metallkläpparna. Finskans Kellokeskiviikko handlar också om klockor, men på nästan motsatt sätt. Korna fördes ut på bete och förseddes med koskällor, klockor. Undrar vad de åt en tidig påsk… Å andra sidan var tydligen vinterfodret slut och kalvningstiden inne.

Uppenbar påskbildsbrist. Krokusarna kurar i skärtorsdagskölden.

Skärtorsdag, Kiirastorstai. Inte rosa, inte skära vare sig som verb eller substantiv. Ren, rena. Till åminnelse av att Jesus tvättade lärjungarnas fötter. I ortodoxa och åtminstone en del katolska kyrkor står biskoparna för tvättandet och prästerna blottar sina skitiga (?) tånaglar och fötter. Äsch. OrdOdlaren påminns precis nu i skrivande stund om långa tånaglar på de egna trettisjuorna. Finskans kiiras kommer från samma ord, men Kiira var också en ond varelse (före kristendomens intåg i Finland, troligen) som man jagade iväg från gårdsplanen med eld. I OO:s barndomstrakter brändes påskbrasor, men på lördag…

Långfredag. samma på finska, Pitkäperjantai. Lång gudstjänst, lång predikan, långt och torrt. Lång dag för lilla OO, som måste sitta hemma, inte fick göra något som innebar ett vasst verktyg. Trist för tonåringen: nöjesförbud. Vi ställde till med folkdansövning en gång, sippa bysbor larmade polisen som snopet kom och tittade vad som var på gång – och rann iväg som vatten längs väggen. ”Tjiii…”, tänkte vi och övade vidare. En dag som är heligt helgad i Norden, men vanlig arbetsdag i katolska länder. Trots en hel del processioner längs gator och vägar. Good Friday, ingen vet varför.

Lördag, lankalauantai (lanka = garn, tråd). Dags att tvätta och färga det garn man spunnit under vintern. Torkväder, jo, men, dagens växtfärgare – vad hittar man att färga med den här tiden på året? OO är bara okunnigt nyfiken.

Och julen varar intill påska… Endast de vita julrosorna trotsar vädret. De färgade låter vänta på sig, men de kommer!

I den ortodoxa världen lever man nu i Stora Veckan. Efter helgen kommer Påskveckan, eller hellre Klara Veckan (Kirkas Viikko). Klar, renad, upplyst. Troligen.

OrdOdlaren är ingen påskpyntare. Snarare ätare. Ägg, lamm och memma står på menyn. Och blåbärsris i vas. Och några körkonserter. BJR sjöng/sjunger tre, OO avlyssnar två.

Söndag den 9 april 2017

OrdOdlaren är matt, känner sig urblåst. Den här dagen for helt åt Kackapelles rullona (så sa YLE:s nuvarande rysslandsutsända östnyländska Kerstin i radion en gång!) eller till Gud som Fribergs gurkorna (ett talesätt som används här och där). Den medborgerliga plikten/skyldigheten/möjligheten/chansen att påverka är utnyttjad. Har röstat i kommunalvalet. Nu får man bara se vilket talesätt som blir rådande de närmaste åren:”Skyll inte på mej, min kandidat kom inte in”, eller om man blir tvungen att svarva till något annat…

Och inte tog OO chansen att skriva om Michael Agricola, Finlands reformator, idag heller. Det firades fest i Pernå (inte långt härifrån), där gossen föddes sisådär ungefär år 1507, men knappast i trakterna av Viborg där han avled på dagen exakt för 460 år sedan. I Pernå var det gudstjänst i den kyrka som han själv troligtvis besökte som pojke, det var sång, musik, tal, bokutgivning, en (fler?) snygg tårta… Men ingen Agri-Cola. Ännu.

Det var återkomst från grannlandet i väster, följd av en något dålig sömn på den röda båten från Stockholm till Åbo och begrundande av ett och annat inköp som gällde idag:

Jordbok (inte att förväxla med jordebok), björkbok och chilibok. Den sistnämnda starkt kryddad med ordsvängningar som får OO chilihet av avund. Samlar å dem vid noggrannare genomläsning…

Et foto av den dragspelsliknande mässtidningen som fick bo i ryggsäcken och togs fram vid behov. Men vem har funderat ut numreringskoden för utställningsbåsen? OO kan inte klura ut den underliggande (o)logiken. Lika förunderligt i varje utställningshall. Får instämma (nästan) med bloggvännen lenaiwales:”Varför göra det enkelt när det kan vara invecklat?” Förlåt den suddiga bilden, men ena handen och armbågen försökte jämna ut skruttet lite…

I bilen på väg västerut på fredag seneftermiddag kom beskedet om den skenande bilen på Drottninggatan i Stockholm. Ingen tvekan, resan skulle fullföljas, målet är både tradition och stark lockelse. Och allt fungerade som vanligt, även om stämningen var något dämpad under frukosten på det mässnärbelägna hotellet. Men in till mässan släpptes man först efter en noggrann säkerhetskontroll. Eftersom OO + sällskap anlände 20 minuter före öppningsdags beredde en sådan visitation inget problem. De som anlände något senare fick däremot köa för ingående granskning med handpåläggning i upp till 90 minuter. Och innan ombordkörningen på lördag kväll måste alla passagerare snällt visa upp hyttnyckel (=biljett) och identitetsbevis för en vänlig myndighetsperson. Körkort dög och alla i bilen godkändes, trots att BåtBolaget lyckats stava varje namn fel på något sätt.

Inköpen? Hmm… Förutom de avbildade blev det frön, en potta, ett par byxor, en reparerad och en ny sekatör, kära Luckor och liknande redskap, en 10 centimeters björk, några rosor, en pion, skosulor, fyra pelargoner, ost, en ny korg och chilichoklad. Bland annat. Återkommer till vissa funktionella prylar.

Och allt var lika glatt, vänligt och inspirerande som förr om åren. Men det där med monternumreringen…