Novemberassociationskedjor

Ögonen fastnade, hjärnan signalerade ”köp”, ingen hann protestera innan OrdOdlaren skred till verket. En perfekt novemberduk. Mörkt i botten, men fullt med ljusglimtar utan färg. Svartgråvitt.

Jovisst, grönt och lite rött på glasplattan i förgrunden, och en gul honungsburk. Det finns färgglimtar, också i november. På den stolen tillbringar OO en stor del av sin vakna tid. Röran i bakgrunden på spis och arbetsbänk är nu bara som den är, oberoende av årstid, vardag eller helg. Dessutom återkommande.

Oj, vad det händer i denna årets kortaste månad! Kortast, jo, för nätterna och sovtiderna är (och bör vara) långa, inget morgonsolsken som lockar eller tvingar OO ur sängen. Svenska dagen, Fars dag, Barnkonventionens dag, Första advent. Kladdkakans dag, Chokladens dag, Alla krossade hjärtans dag, Diabetesdag, Filantropins dag, Filosofins dag, Benbuljongens dag, Musikfria dagen, Wienerbrödets dag, Hattdagen, Vinylskivans dag, Kåldolmens dag… Och mycket mer. Bara att sätta igång, uppmärksamma och fira på kreativa sätt!

Vi börjar idag, 4 november och firar Cassandra, som har namnsdag i Svenskfinland idag, kom med i kalendern 2015. Hon har (ännu) inte namnsdag i Sverige. ”Vår” Cassandra här i staden går emot strömmen och bygger (tillsammans med sin man) upp en handelsträdgård i tider då många stänger och priserna på allt stiger. Full av energi, glad och ung och mamma till två barn som OO har fallit pladask för!

Namnet är spännande. Kassandra var en sierska i den grekiska mytologin. Allestädes närvarande Apollon blev förtjust i henne och gav henne siarförmågan. Men nä, hon lät sig inte bevekas och var inte speciellt förtjust i honom. Då smällde han till med en förbannelse, ingen skulle tro på hennes förutsägelser. Så när hon gick omkring och sade att Troja kommer att förstöras struntade folk i det, och så gick det som det gick. Hon blev mördad till slut…

Namnet är troligen bildat av de grekiska ord som betyder skina, glänsa och människa. Här skiner ljung och bärljung (vaktelbär) hos den skinande glada Cassandra i Borgå.

Dagens namn på finska är Hertta, ett namn som tydligen uppkommit på grund av en felläsning av namnet på en forntysk gudinna, Nerthus. Herthus, sa man, och så blev det Hertha, Herta i Sverige och i Tyskland. Herta Müller, fick nobelpriset i litteratur 2009, till exempel.

En mörk och kall novemberkväll med nysnö hörde OO en gång i sitt förra liv ett underligt pip när hon skött de två hästarna inför natten. Bäst som det var dök en liten, ung svart katt med genomkalla tassar upp vid stallknuten. Den kom så gärna in i famnen, men OO var pinsamt medveten om att de två huskattorna inte skulle vara nådiga mot en sådan inkräktare som behövde omsorg. En bilturné i grannskapet med lillkatten spinnande under stalljackan gav inget napp. Återstod endast katthuset, där det berättades hemska historier om hur folk föredrar att göra när de tröttnat på sin katt.

En vecka senare ringde OO katthuset. Den lilla hade fått namnet Hertta, eftersom den var så herttainen (=rar, söt, älsklig, gullig). Den hade direkt reserverats av en besökande familj och fick hoppeligen ett gott liv.

I Sverige firas Sverker, det namnet finns som en runinskrift från 1000-talet. Povel Ramel-sällskapets tidning heter också Sverker. – oj, OO skulle ju köpa biljetter till en konsert med Mikael och Lotta Ramel idag! Att hon kunde glömma…

Kanske de sjunger Novembervisan? Inte precis Povel Ramels elegantaste text, men: ”Du frusna antites till vårens fröjd och knoppning/ din fåglakör är hes och dina bäckar har förstoppning…”. Finns i boken Förflerade lingonben (joo-o, rätt skrivet!). Kan en ordodlare annat än falla i fröjden över sådana ordvändningar?

Dela glada budskap på nätet, skriv inte elakheter! 4 november, åtminstone i monarkin i väster, håller man en manifestationsdag mot näthat. En sådan dag har inte ”landat” i republiken ännu. Det är lutfiskens dag också, därför sätter OO punkt här. Annars kan hon börja sprida… TYST! (Gissa ”intefavoriträtten”…)

Tavlor på en utställning. Del 2.

OrdOdlaren ”gör tio tavlor till” från novemberutställningen på Näse gård i Borgå. Gården skall hon läsa på lite mera om (haha för formuleringen), det torde finnas en och annan rolig och intressant historia i väggarna. Men nu: ytterligare tio tavlor på utställning:

”Våren kommer”. Roligt med huvudet där, hade lust att vända det lite, lite mer mot tavlan… Jovisst, det kommer en vår nästa år. En vacker, ren, doftande, luftig vår – oberoende av virus och vaccin. Det vårskirgröna får alltid OO på gott humör, där stod hon vid tavlan och drog i sig. Konstnären är en fd elev, Annette Wilenius-Lampinen.

”Landskap” (Keijo Tukiainen). OO kommer här mycket nära Per-Erik Moraeus ”Koppången”. Och den ”låten” skall vara instrumentell, utan sång. Förlåt, Py Bäckman – men hon läser knappast det här. Inte Moraeus heller. OO:s huvud är ändå fullt av ”Koppången”, även om morgondimman inte är så tydlig. (Kan en dimma vara tydlig?)

”Ladan vid mormors torp” (Riitta Harjukari-Laine). NÄ. Ladan i hembyn med en spontan installation bestående av en gammal rostig obehövlig enhästs slåttermaskin. Patinerade stockar och bräder, högsommar… Klasskamraten N har åstadkommit en liknande målning, doftar minst lika mycket högsommar som den här.

Nu blev det andra bullar. ”Helppoa kuin heinänteko” (Tapio Suvanto). ”Lika lätt som höbärgning” motsvarar kanske ”lätt som en plätt”. Det kliar i OO:s kropp. Det luktar ren svett, det är bråttom, tungt… OO var i ungdomen en baddare på att ösa halvfärdigt hö på störar. Men mannen/pojken på bilden… Fem cent för hans tankar!

”Efter festen” (Kristina Pressler). Ett och annat blir kvar… Nån har slocknat till höger, men städpatrullen har ju skottkärran till hands, ån i närheten. Lätt att väcka honom (?) och få honom nykter igen…

”Vildvinet rodnar” (Virva Zanon). Sen en vidvinsgren genom betraktelseköksfönstret från denna skrivplats. En (?) talgmes brukar ta sig små gungstunder på den och kolla in TV-programmet, tror vi. Och lianen växer mer och mer uppe vid takåsen. Färgen förför.

”Äppelkvist”, samma konstnär som ovan. De här två tavlorna ställde till med en hel del bekymmer för fotografen, ett ljusinsläppande felplacerat fönster. Men de måste bara få komma med. Ögonfägring. Ni får gärna gissa och fråga hur många äppelblomsbilder OO har i sitt fotoarkiv, men svar kan inte ges. Bara för njutningsfullt och hoppingivande.

”Min okända syster” i två utföranden (Seija Lahtela). Vackra, snygga – och väcker systerlängtan i OO. Smart att undvika anletsdragen, alla betraktare kan se sin syster.

”Earth Control” (Marlene Antell). Ger betraktaren många associationer, kanske konstnären vill ha det så? OO gillar runda former, klara ”genomskinliga färger. Kanske bakgrunden ändå är för blå för OO:s smak.

”Tomater” (Tuula Katajamaa). Rolig, något naivistisk. Fanns mellan två fönster i farstun, och OO måste bara låta lite av fönsterutsikten komma med i bilden! OO har odlat tomater i över 40 år och skulle ha en del synpunkter, men en konstnär skall skapa sin bild på sitt sätt. Av det röda huset att döma kunde man tro att konstnären suttit och målat i just denna farstu!

Sitter och funderar på ”tavlor på hemmaväggarna”. Kommer kanske nån gång. Väntar på andra liknande inlägg: tavlor i hemmet, tavlor på jobbet, tavlor på utställning, tavlor i garderoben, tavlor i ett museum… Och bilder i ett album.

Novemberredovisning

Utlottningen avklarad, vinnarna kontaktade! Det blev vinnare, i pluralis, två stycken. OrdOdlaren räknade och bokförde 34 kommentarer på bloggen under november, därtill 17 kommentarer på Facebook. Då kändes det rättvist att ta in en vinst till, en Facebook-vinst. Dessutom fick man ju en ”lott” för varje kommentar, så det fanns några som satt med trumf på hand.

Och vinnarna är….. Tararamtamtam taa….

Anita, de fyra blomsterhaven!!!

Hon får rosor att hänga på väggen och följa med finlandssvenska och finska namnsdagar. OrdOdlarens, SekreterarSkrivSlavens sista kalender, den tredje av tre. Alla 45 rosor i Borgå Trädgårdsförenings lilla rosarium vid Borgå sjukhus är härmed dokumenterade i kalenderform. När rosariet grundades 1997 (OO var inte med då) bestämdes att alla rosor skall vara så kallade gammaldags buskrosor, lanserade före 1867 enligt internationella gränsdragningar. OO tror att tre av rosorna är av något yngre datum, dock med minst en rot i äldre grunder, så att säga! Grattis, Anita!!!

Och vinnare nummer två är…. Tararamtamtam taa…. Michaela, OO:s lärare i italienska!

Ett verkligt humorknippe med massvis med glada upptåg – och just nu sex hundar. Gårdagens lektioner i det klassiska språket hölls via Teams, alltså med nätkontakt, och OO fick glädjen att visa upp hennes vinst, denna tokroliga kalender för ”hela klassen” – de som hann med på nätet från början:

Tillverkare av denna kalender är Gladakossan, Elisabeth Ingvarsson. Hon vill också sprida glädje med sin kossafigur och andra ordvitsar. OO har haft nöjet att träffa henne en gång, i hennes monter på trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar. Man blir bara glad av hennes bilder och underfundigheter! Idén till att göra något mer av den ritade kossa som följt henne sen barndomen kom visst när hon kom på att hennes man var Tjur-ko-herde… Mera bilder kan ni se på hennes hemsida, om ni googlar…

Vi ger en rungande applåd åt vinnarna, Anita har inte hört av sig ännu, men Michaela blev fnittrande glad!

Och vi klarade oss genom november, med alla virus i alla mörka hörn! Första decemberinslaget finns redan bakom husknuten i höger hjärnhalva, på kommande!

Vi ses!

Tavlor på en utställning

Modest Musorgskij (1839-81) ordnade tillsammans med sina vänner en konstutställning med den nyligen bortgångne vännens Viktor Hartmanns verk 1874. Dessutom skrev han pianosviten ”Tavlor på en utställning”, tio tavlor. ”Gå nu och se på Zelda”, sa amatörkonstnären i november 2020. Sagt och gjort, och idén var född! Borgå bildkonstamatörer höll sin första utställning 1980. Har sett en, förutom den senaste. Skäms. Lite.

OrdOdlaren kan inte skriva musik. Hon gör sina egna associationer, och de går både hit och dit. Har 30 sneda bilder på lager, efter besöket i lördags.

”Nattens drottning blommar”. OO har aldrig upplevt en sådan ennattsblomning. Förstås associerar hon i stället till Trollflöjten och koloraturarian där den kallsinniga drottningen uppmanar till hämnd med sin knivskarpa röst. Och det är vackert, det också!

Mera natt. ”Nattugglor”. Det är precis vad OO och BJR är. Varför rinner energi och idéer till efter midnatt? I ett huj är klockan två och OO sitter och söker upplysningar till något skriveri…

Mera djur. ”Ellis bergspredikan”. Mamma förklarar havet för de halvvuxna barnen, har svårt att göra sig hörd när vågorna brusar. OO befinner sig i sina tankar, utan hundar, vid Atlanten i västra Sydafrika och hör knappt sina egna tankar…

De här två är tysta. ”Första träffen”. Antingen blir det fräsande och användande av klor och tänder – eller så kurrkurr. Svansföringen är svårtolkad, men även om den ena är positiv så kan hårtussarna yra om en stund. OO är full av minnen av katterna i hennes liv…

”I trädgården”. Men OO tänker på en film hon sett, där en agent lärde upp en efterträdare och påpekade: Det finns speglar överallt. Stolpar, skyltar, bilar, skyltfönster… Och tavlor med glas. Ser ni fotografen? Ben, handväska, jacka… Så blev bilden som skall föreställa Marits vackra tavla.

”Zelda, the corgie”, vars matte och avbildare gav OO den avgörande sparken så att hon fick ändan ur vagnen och tog sig till utställningen. Men, Janica, OO har avbildat sig själv också, tavlan fanns i ett fönster! Effektiv, med både telefon och kamera. Coronaorsak. Lista på ”vem och vad” fanns endast fastlimmad på väggen, och i stället för att springa av och an och trängas med andra besökare fotade OO listan med telefonen och hade upplysningarna till hands i handen. Kände sig coronasmart och fotofiffig! Janicas gebit är minsann hundar, på flera sätt!

”Jag, student”. F.d. studiehandledaren OO tänker direkt på alla splittrade ungdomar som vill och inte vill det ena och det andra och det mesta men inte får ihop det. Nej, gå inte sönder, ge bitarna tid att falla på plats. Inte alltid så lätt, men…

”Orange”. Det knastrar och brakar i OO:s öron, gnistorna yr, rök- och eldlukten sticker i näsan. Har sett spår av skogsbrand på många ställen. Tack och lov ingen i full fart.

Från fara och hot till lugn och snöknarr. ”Vinterkväll”. OO minns tiderna när hon hölls på skidorna, hade bättre kondition och kunde susa (nåja…) fram i uppskidade spår. Maskinuppkörda, isiga spår och nutida skidor är inte något som OO föredrar.

”Mielenmaisema”. Ett inre landskap. Kommer nära en av Musorgskijs ”tavlor”, Huset på kycklingben, där den slaviska onda häxan Baba-Jaga bor. I OO:s tankar finns den häxans ”kusin”, tjeckiska Jezibaba, som bl.a. förekommer i Dvoraks opera Rusalka. Hon kokar där sin trolldryck som hjälper sjöjungfrun Rusalka att bli människa, men… Hur som helst, en härlig figur i operan. Lämpligt hus för henne.

OO gör kanske en dubbel. Många tavlor på utställningen. En god idé att skingra novembermörkret med att gå på utställning och associera fritt! Sista novemberinlägget, utlottning på tisdag bland alla som kommenterat!

December ger andra små lustigheter… Vi ses!

Bilder i ett fotoalbum

Ett slumpmässigt fotoalbum. Handen valde ett av de röda, daterat 10.9 1992 – 13.7 1993. Uppgift: plocka ut cirka tio bilder, minnen av olika slag. Varför? Jo, för att det kommer en fortsättning. Det här riktigt roligt, bra novembersysselsättning, gör det och berätta i din blogg, för någon i en yngre generation…

20 december 1992. Äntligen forslades bilskrovet bort! OO hade tjatat länge. Men vädret är huvudsaken. Blött på gårdsplanen strax innan jul, också för 28 år sedan. Stallet till höger.

2 januari 1993, pappas begravning i Oravais. något norr om Vasa. Han som älskade skidåkning begrovs inte precis i skidföre. Regn, blöta, blåst och en svår halka har följt OO:s kärnfamilj på den sista resan. Bästa vädret hade Faster, i grått här på bilden, september 2006. Hon var en stor, något torr, humorist, vid kaffebjudningen efter hennes sista resa skrattade vi så vi grät!

7 februari. Vintern fortsatte snöfattig, men is hade bildats på sjön Veckjärvi. Här sjöng OO ”Så halkom vi nu gång på gång” när hon i egenskap av hästskötare var med när hästarna tränades på blankisen. Minns ljudet när isen ”sjöng”, men han som bott vid insjön hela sitt liv garanterade hållbarheten. En vacker, solig och lång dag!

Maj månad blev varm. Den sista varma dagen, 21 maj, firade lärarna i trakten sommarfest med utflykt och kvällssits vid Lovisaviken nära kärnkraftverket och 1700-talsfästningen Svartholm. Den nya gränsen vid freden 1743 drogs endast ca 20 kilometer öster om staden Degerby som egentligen grundades först 1745 och skulle bli en landfästningsstad. Stadsnamnet gav kung Adolf Fredrik när han besökte staden sju år efter grundandet – hans hustru/drottning var ju Lovisa Ulrika.

240 år senare får de festglada (vi drack mycket lite alkohol!) lärarkolleginnorna för sig att ta en roddbåt för att besöka begravningsholmen tillhörande Svartholm någon 100 meter från land. Men åror hittades inte. Två korta brädstumpar fick duga, och fram och tillbaks kom vi! Så vi skrattade i den varma majnattsskymningen! En fnittrig fotograf i en roddbåt är förutbestämd att få ett oskarpt foto av sin brädstumpspaddlande väninna, förstås. Minnena som bilden väcker är däremot guld värda!

Glad i hågen fortsätter OO till 29 juni, fölet/hästen Pojusans femårsdag. OO:s enda närstående som firat med krans på huvudet! Pojusan kunde buga på befallning, då föll kransen av och förvandlades i ett huj till födelsedagstårta. Den ridande flickan är två gånger så gammal som hästen.

Några dagar senare står OO vid den här ”hytten” i Norge, Lillehammer, med utsikt över staden vid den långsmala sjön Mjösa. Hytte, nej, den nybyggda hoppbacken inför vinter-OS 1994. Den var inte helt färdig, vi fick inte gå in, men OO ser med intresse på backhoppning därifrån än idag.

Det var fart på dryga 40-åringen den sommaren. Nu packas tandemcykeln för en tur Borgå – Kimito med diverse små mer eller mindre galna äventyr på vägen, 8 juli.

Bland annat måste vi ju bara stanna i småregnet norr om Helsingfors, vi såg ett hus med ett intressant namn på väggen!

Och här skrattade vi rejält! Lövö ligger mellan Dragsfjärd på Kimitoön och färjeläget i Kasnäs. ”Framtidens postkontor”, sade vi. Och – ja – hm – 27 år senare, postkontorsläget? Jo, vi postade kort, och de kom fram! (Lena i Wales, det kommer lite mer om postlådor i Finland snart…)

Datum och dagar i november…

OrdOdlaren har uppenbara svårigheter med att få datum och veckodagar att stämma överens. Ända tills skrivande stund trodde hon att det är 23 november idag tisdag. Tur att hon inte levde i såna illusioner under jobbtiden – 23 november är sista anmälningsdagen till vårens studentskrivningar. Men också internationella hattdagen. Även om ingen vet varför.

Ännu roligare blir det när en engelsk webbsida berättar om National Hat Day, 15 januari. Men ingen vet varför…

OO halvlyssnade på radio, där en reporter aviserade ett samtal med två kvinnor som doktorerat efter avslutad arbetskarriär, samtidigt som han nämnde ”tortyrredskap”. Va? Vad har de doktorerat på?

Det här sätts på doktorandens huvud i god tid före disputationen, för att få exakt passform på doktorshatten. Så enkelt var det. Heter conformateur, patenterad på 1850-talet. Doktorshatten skall bäras så att man kan ha ett till brädden fyllt glas med vatten ovanpå. Rakt, alltså. Och alla huvudformer är olika. Då måste ju OO kolla doktorshattbilder – hoppsan!

Svarta, jo, men olika brätten. I Finland platt, i Sverige ”regnvattensamlande”, OO:s egenpåhittade term. Det här blev lite lustig layout, men…

En teknologiedoktor, även i Finland, har en hatt som den till höger. Kullen är 13 centimeter hög.

En hatt, speciellt en doktorssådan, symboliserar frihet och makt, med anor sen 1500-talet. Framtill finns ett guldspänne med fakultetens symboler. OO gillar den här ”stegen”. När man har disputerat för doktorsgrad i musik i Finland har man en sån här glad hatt. Medicine doktorer har djupmörk mossgrön hatt. Roligt med olika färger här i landet, det hade OO ingen aaaning om för en vecka sedan…

Den som doktorerar har också en värja vid disputationen. I Finland är den designad av Axel Gallen Kallela. Förklaringen är att en doktor försvarar sanningen, det rätta och det goda. Man får låna en sådan för högtidligheten, om man inte vill lägga ut några hundra euro på den. Tror inte att någon lånar hatt, men…

Den här kvinnans hatt sitter också bra, utan snören, klämmor eller kardborrband eller andra konstigheter. Håret är slätkammat, flätan på ryggen. Hon demonstrerade. La Paz, Bolivia, hösten 2014. Knappast används konformatör där…

Traditionellt hattmode hos en grupp troligtvis inhemska turister i det stora templet i Cusco, Peru. Hålls på plats av ett stadigt band, men torde inte rekommenderas i regn och snö…

Traditionell hatt i Finland, hör till många folkdräkter – för karlfolk. Bilden är 46 år gammal, hatten är ”lånad”. Folkdanslaget Otakts (vid Åbo Akademis studentkår) ettårsdag.

En hatt är en modegrej, hör till vissa ceremonier, ger skydd för sol och regn, visar social status och rang (militär). Hatt på huvudet vid ett vanligt butiksbesök? Hm. OO använder sommarhatt, också i butiken ibland. Se till exempel på trädkramarbilderna från i somras.

Den här lilla prydnadshatten bar OO på sin egen lilla tebjudning för fem år sedan. Nuförtiden ”pryder” den en lampskärm. Runda Rabattkryparen går omkring i en keps – men vilken lippis som helst passar inte på den här skulten. Den nuvarande slyarbetaren knyter en duk på huvudet, som en traditionell skurgumma. Värmer bra.

Hatt under vinterhalvåret? Tveksamt. Skulle gärna ha. Den här hatten har väntat på hyllan alltför länge, skaffades för ett bestämt ändamål. Funderade på att äntligen låta den debutera på nån konsert i en kyrka, men sådana får man allt vänta på just nu. Den är skön att bära, den nuvarande kortklippta frisyren klarar den, men… Tröskeln är något för hög. Ännu.

Foto via lindrigt ren badrumsspegel.

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 85 930 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Skogsträdgårdsbloggen

Odla ätbart överallt

gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales, Spanien, Sverige och lite överallt

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från Wales, Spanien, Sverige och lite överallt, på ställen jag bott och arbetat i. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.