Konsert på en tisdag

Tänk er, en konsert som besöks av festföremålet självt på sin etthundrafemtisjätte födelsedag. Fotografen, som avporträtterat festföremålet några gånger, 178 år, var också där, likaså den 188-åriga tungt kroppsarbetande sångerskan, dessutom också den 215-åriga strävsamma hustrun till sin tids kultfigur, nationalskalden. Guiderna i Borgå kan!

Födelsedagsbarnet i två skepnader. Till vänster guiden Jenny Törnroos som spel – nej, VAR Alva Forsius (1866 – 1935) på konserten, till höger fröken ackuschörskan själv, avbildad av fotografen som nämndes, Natalia Linsén (1844 – 1919). Barnet på bilden är en av hennes tre fosterdöttrar.

Ska vi ta det från början? Eller nysta upp i någon hängande ända? Alva Forsius livsverk höll på att falla i glömska, men föreningen Alva Forsius Minne grundades 2013 och började arbeta synligt och aktivt. Alvakören grundades genom körsammanslagning 2018 och guiderna i Borgå – ja de har funnits länge och jobbar för högtryck.

Föreningens största synliga arbete: staty över Alva, invigd 2016. Hon växte upp på Åby gård, en stor gård i Borgå (fågelvägen 9,5 kilometer från denna skrivplats), nästäldst av en barnaskara på tolv. Med betyg från fruntimmersskolan i staden begav hon sig som 18-åring till Helsingfors och utbildade sig till handarbetslärarinna, gick även ritskola och vävskola. Hon drevs av ett starkt socialt hjälpintresse och blev en av de tre finländare som reste till London och hämtade organisationen Frälsningsarmén till Finland 1889. Det arbetet kändes kanske inte riktigt rätt för henne, 1895 hittar vi henne som fullt utbildad barnmorska (ackuschörska), hon ville starta ett barnbördshus i sin hemstad, först i hyrd lokal 1899, sen fick hon medel att bygga hus, som stod inflyttningsklart 1902:

Arkitekt var Signe Hornborg, Finlands, kanske världens första kvinnliga arkitekt med akademisk utbildning. De tolv platserna var ständigt fyllda, det fanns också platser för medellösa, unga ogifta kvinnor som ofta var olyckliga och inte ville eller kunde ta hand om ett barn. Alva tog hand om sin första nyfödda fosterflicka år 1900. Hon ville lära föderskorna sköta sina barn, älska dem, så det blev ett hus till:

Solhem, med plats för 20 förstagångsmammor, där de fick bo i ett halvt år och lära sig bl.a. hantverk för att kunna försörja sig själva och barnet. Därefter hölls kontakt med mamman i tre år. Bygget höll på att stranda på grund av ekonomin, Alva fick Frälsningsarmén att ta över ansvaret redan i byggnadsskedet, i dagens läge driver FA ett privat daghem i huset. ”Röda huset” blev senare ”vanligt sjukhus”, senare elevhem och är nu stadens omtyckta snygga vandrarhem – med simhallen som närmsta granne.

En misslyckad bild? OrdOdlaren lutade sig mot simhallens vägg och fick delar av Alvas tre hus på samma bild: barnbördshuset, Solhem och Alvas eget hus i mitten, Tomtebo. Hon bodde där med sina tre fosterdöttrar Anna Sofie (1900), Marta Bernhardine (1905) och Eva Elisabeth (1912). MAn kunde kalla på Alva genom att knycka i ett snöre, då plingade en klocka i Tomtebo.

Alvakören, ledd av Nina Fogelberg (som jobbade 1994 – 2005 på Gotlands folkhögskola i Hemse) samarbetade med guiderna och föreningen för att fira Alvas födelsedag, något som görs årligen på olika sätt. Vårt fina kulturhus Grand i alla ära, men allt på scenen är svart och belysningsmästaren ”leker” med färger under tillställningarnas gång. En mardröm för amatörfotografer.

De framförda sångerna var smart valda, om längtan, kärlek, ”kärlekens” följder, svek, försoning… En sjungande fyr från svenska västkusten, ”Trilo”, blev direkt OO:s favorit. Kotkan ruusu (Kotkas ros) handlar om köpt ”kärlek”, en kärleksdikt ur Kanteletar, Gabriellas sång (som vi alla ”kan”), samt några av nationalskalden Runebergs tonsatta dikter där han skrivit om sina talrika kvinnoförtjusningar framfördes. OO:s andra favorit blev ”Bulgarisk skärgårdsvals”, med text av en av hennes favoritordsvängare, Lasse Huldén. OO vill läsa texten och se noterna, där finns en och annan finurlighet att smaka lite mera på.

OO får återvända till de andra kvinnorna på något sätt. Det är svårt att skriva kort om stora människor. Tack för att Alva Forsius väckts ur den slummer som hon av olika olika orsaker försatts i. OO samarbetar med detta inlägg med både guiderna och föreningen, utan att ha haft någon större kontakt med dem. I Borgå finns nu också Alvahemmet, ett servicehem för unga nyblivna föräldrar och för krisplacerade unga. Konsertens intäkter gick helt oavkortat dit. ”Om du ser någon som behöver hjälp, hjälp då”, avslutade Alva/Jenny sin andra taltur för kvällen.

Kulturtanten vaknar

Fyra tillställningar på sex dagar! Det bara blir så ibland. När dessutom två skriverideadlines hänger i nacken och trädgården kräver sitt av rabattkryparen, då hamnar tyvärr bloggen i underläge. Men ni ska veta att det har kliat och gnistrat i hjärnans OrdOdlarutrymmen!

Börjar med direktören Sören och sångaren/skådespelaren/skribenten Emma. Fd operasångaren Sören fick lov att vara med och sjunga hälsningstalet/-sången på Kulturfondens prisutdelningsfest i Borgå (och i Åbo, och i Jakobstad). Konsertens namn var

och innehållet bestod av finlandssvenska och svenska barnvisor i härliga arrangemang av Andrea Eklund, Ralf Nyqvist och Anssi Växby, kända musikprofiler i vår ankdamm. En 25-personers orkester spelade, sjöng, doade och blåste partypipor. Emma var en av solisterna. Det svängde!

Det hela leddes av multimusikaliska, dansande Johanna Almark, som också bl.a. komponerat hälsnings”talet”, Mors lilla ouvertyr och pristagarnas festmarsch med ”Modersmålets sång” som helt plötsligt blev ”Vårt land” i ett skede. Slutpotpurriet utmynnade dessutom i ”Finlandia”. Vi var många som önskade en bandning och visningar i TV.

Idésprutan till det hela fick OO inte på bild, men denna berättade att hon har en sexårig dotter vars enda medvetna minnen handlar om pandemitiden. Så nu satsar Kulturfonden på barn på olika sätt. Och även 70-plussare får njuta.

”Bilden före bilden”. OO fick en blixtidé och fotograferade ”tre pojkar från Jakobstad”: mottagaren av Kulturfondens stora pris, Christoffer Sundqvist, klarinettist i världsklass, spelar i Radions symfoniorkester (RSO), lärare vid Sibeliusakademin. Direktören Sören till höger firar ”de sextio” om några veckor med konsert i Tempelplatsens kyrka i Helsingfors. I mitten BJR, släkting till Sören, gift med en kompis till klarinettistens svärmor. Det föreligger 16 års åldersskillnad mellan C och S, likaså mellan S och BJR. Alla är uppvuxna i Jakobstad, som många andra musiker. Emma också.

På lördag kväll bevistade OO en 60-årsfest. Bloggaren Debutsky/chefredaktören Carita firade. Bordsprydnaden i Ukrainas färger, kan ju liksom också natotolkas, Sverige och Finland… OO har varit Caritas lärare i gymnasiet för x antal år sedan, Carita var OO:s mentor i början. Numera medverkar OO under eget namn eller signatur i ”Caritas tidning”.

OO hade trevliga samtal med Arno, fd kantor och musiklärare, kvällens kalaspianist, med Patrik, fd busig och rolig elev, med Jan med träfluga under hakan, med fd chefredaktör Kim, alltid kallad Kimmen, med kyrkoherde Stina, med trädgårds-Anneli, data-Inge och några till. Lagom mysigt med god plockmat att mumsa på!

Lördagen inleddes med vårträdgårdsmarknad i härlig lantlig miljö, i Karhunkorpi, som kan översättas till Björnkärret (karhu=björn, korpi=ödemark, tassemarker – men också kärr, sumpig skogsmark). Ingen ramslök (=karhunlaukka) till salu i år. OrdOdlaren, eventuellt tyngd av sitt ordförandeskap, glömde helt att fota och publicerar Birgittas försäljningsbord (som försäljaren själv lagt ut på Facebook) med tändchips i mitten, inte småbröd/småkakor som OO först trodde…

Söndag, vårkonsert i domkyrkan i Borgå. OO satt i ensamt majestät på en sidoläktare och kände sig nästan som på jobb. Beställningen var en videosnutt och en bild av kören, med det blev ”som Nyykaabi”, som vi plägar säga i det här huset, hänvisande till en liten grabb som skulle cykla runt kvarteret men som trampade till grannstaden i stället… Det blev flera foton och flera hela sånger. OO ville bli TV-filmare en gång, men efter att ha burit lite på en kamera trodde hon på den som avrådde henne. Mobiltelefonen är betydligt lättare…

Borgås mesta och bästa basist, Patrik Latvala, fick jobba för hela sin dagspenning på konserten – kolla notbladen! Hela halsen och lite till på kontrabasen var i användning. En gång för länge sen kompade han en skolkör på kontrabasen, det skulle OO vilja uppleva igen: en kör och en kontrabas.

Gissa vad? Jo, konsert på tisdag, 60-årsfest på söndag. Däremellan skall en massa bokstäver, ord, ogräs, kalk och benmjöl rinna mellan OO:s fingrar… Bonusbilder: Amaryllis-fd-knoppen och ett kraschat cumulusmoln i trädgården.

Blombetraktelser

Idag hände det! Nästan mankai, full blomning. Bergkörsbärsträdet här står rätt skuggigt, så hanamin här kommer något senare än på annat håll. Hanami = titta på blommorna.

Hanami har firats i japan sen 700-talet. Buddhismens tes om alltings förgänglighet ligger som grund. Körsbärsblommans (sakura) korta blomningstid skall som symbol påminna oss om det korta, vackra och förgängliga livet. Njut av dagen och av blommorna!

Närbild. Även de halvt utslagna bladen är värda att betrakta. Men det blev ingen picknic under trädet, det blev lite förverkligande av en galen idé i stället, kanske plats för teintagande i sommar:

Den stora granen som fälldes i vintras medverkade till att det vackert rundade berget blev mera synligt, tomtens högsta punkt. Granens toppskikt levererade bänkarnas fötter, äldre tallplankor bildar själva bänkarna. De gamla trädgårdsstolarna har stått där i några år, mera som en installation, och börjar bli mossbelupna och livsfarliga som sittplatser. Visar utsikten vid ett senare tillfälle.

Den vita magnolian är en annan ögonfångare just nu. Några mer känsliga buskar har klarat besvärliga kalla november förvånansvärt bra, utan något som helst vinterskydd. Andra verkar ha sagt tack och gonatt. OO har inte riktigt koll på de 210 arterna i magnoliasläktet, men den här torde vara köpt som japansk magnolia. Vitaste vitt…

Nunneörten har bestämt sig. Dess livsuppgift är att fylla ”golvet” i äppelgården. Mattan blir större och större för varje år. Humlor och vildbin surrade där som sjutton från blomma till blomma, men foton var svåra att få. Tålamodet tröt kanske också, det är fart på flygandet. När väl siktet var inställt var flygaren försvunnen. En viktig matkälla för de flygande varelserna, när gräsklipparen kör igång finns andra restauranger.

Lönnen vid husknuten är nu som vackrast. Fullt surr där också. Tänk om det är de första humleungarna som är på gång? OO observerade de första övervintrade drottningarna för drygt fyra veckor sedan. Första kullen brukar bli klar på tre till fyra veckor. På gång, i varje fall!

Backsippan, den tröttnade på sin planteringsplats för något år sedan och blev sambo med en daglilja. Sen dess har den blommat varje år, samvaron blomstrar, liksom.

pionerna är så grant röda ännu – förutom vissa ”itohar”, itoh-pioner, som är vackert ljusgröna. Den kära buskpionen verkar må gott på sin plats, spännande att se om den ”persar” i antalet blommor i år också? Ännu för tidigt att söka knoppar med säkerhet.

Men vad är det här då? OO glömde troligen ett av tre tändstift när hon planterade amaryllislökar i november. Knölen dödförklarades, men fick stå i sin kruka, halvt bortglömd. Cirka 20 april började knoppen skjuta upp. Fem månader efter beräknad blomningstid börjar nu knoppen spricka. Bättre sent än aldrig…

Aktuellt 11 – 12 maj

Onsdag 11 maj. Genomskinliga pärlor i natt, några millimeter. Märt(h)a har namnsdag i Sverige, pärldag nummer tre för i år. På med päälvarvi/pärlvarvet/pärlhalsbandet och fira. Skriv gärna om det, för 12 maj är det Dagbokens Dag!

Mauri Kunnas har skapat sin egen värld, Koiramäki och Herra Hakkarainen, Hundbacken och Herr Hakkarainen. I den här boken går Hakkarinen ut på en nattlig färd bland sömniga och sovande varelser. På finska heter den Nattbok. Låter intressant, OO tar gärna emot bokdonationer av ovannämnda författare, även om de är avsedda för betydligt yngre personer (har köpt några som presenter, äger ingen). Att fira DAGbokens dag med en NATTbok är helt i OO:s smak. Får får OO sällan, bara att köpa…

Dagbokens Dag är instiftad av folklivsarkivet vid Lunds universitet. Härom året föreslog Kulturnyheterna vid Svt att man skall fira dagen med att läsa någon klassisk dagboksklassiker (avsiktlig formulering) som t.ex. Doktor Glas. Hm. Roligare vore att ta sig till handskriftssamlingen vid Åbo Akademi, som har cirka 160 dagböcker i sin ägo, som t.ex. den här av Johan Blåman (1773 – 1816), bonde i Munsala. Hans första anteckning är från 1799, den sista från 1813, men blad saknas. Han skriver om familjen, jordbruket och omgivningen, likaså om de lokala händelserna under 1808-09 års krig. De stora slagen vid Juthas och i Oravais utkämpades ganska nära.

Mamma skrev inte dagbok, men hon hade almanackor där hon antecknade vissa viktiga händelser, framför allt om korna, om betäckning och kalvning. Ibland också om sådd och skörd. Två väsentliga händelser från 1950, ovan att potatisen satts i jorden, perunat maahan, och nedan

”föd” och lite mera osynligt mot höger ”klo 1.10” Den som föddes har plitat in sitt namn långt senare, stolt över att ha blivit nämnd. Mammas hjärtespråk och skrivspråk var finska, svenskans stavningsregler var svåra för henne. OO vet fortfarande inte varför hon sparar alla dessa cirka 50 små böcker, de sista otroligt fullskrivna. Hon trodde för femton år sedan att pensionären skulle skriva nån sorts biografi… Ha.

Jovisst, hon skriver själv, slarvar ofta. Fyra rader per dag. Korta notationer, inga tankar, inget filosoferande. Hållit på sen 1991, inget att donera till ÅA, precis. Men väcker många personliga minnen, som det här:

De övre raderna från 2005, nedre från 2006. Bytte ”vattenkärra” med Gunnel och Kerstin, båda nöjda. När vi träffades något senare hälsade hon med orden ”Finns det något mer vi kan byta?” Kärrorna används fortfarande, vintertid som vedkärror.

10 maj 2006 blev OO gallstensopererad. In 7.30, ut 16.00. Dagkirurgi. Var nummer 3 på operationslistan, men togs in som nummer 1, minns inte varför. OO fick gå in i operationssalen, på egna ben, lägga sig på den oerhört smala operationsbritsen – allt ackompanjerat av skrattande sjukskötare och en oerhört rolig anestesiläkare som helt fräckt släckte OO:s nyfikenhet på alla apparater med att söva henne. Att kroppen varit uppblåst märktes minsann de följande dagarna. Låg i solen i det då också svala vårvädret med solhatt och pläd och läste Da Vincikoden. Ovant för en rabattkrypare, minsann.

Farbror Werner (som skrev Westerback), född 1915, skrev ”dagbok” i det militära 1936-37. OO bevarar det svarta vaxdukshäftet som en skatt, hans öde blev en källare i ett hus som rasade ihop vid fronten i februari 1942. Mest innehåller häftet dock sångtexter, hälsningar som kompisar skrivit och bilder.

”Under tropikernas sol” ritade Werner på juldagen 1937. Troligtvis efter förebild, men ändå. OO skulle ändå inte få till en sån här bild med penna. Hur många unga pojkar som avlägger värnplikten idag använder penna och papper och åstadkommer något som håller i minst 85 år? Han skrev också en kort notationsdagbok från fronten, med blyerts, svårläst. Tack och lov.

Notation i dagboken 11 maj 2022: Blåsigt. Sådde morötter. Italienpusslet klart. Tänkte ut blogginlägg om dagboksdagen, letade fram bilder. 12 maj: regn på morgonnatten.

7 – 8 maj

Hej, Gott Folk! Nu är det dags att förbereda sig för veckoslutet, ni hinner ännu… Det finns mycket att fira, komma ihåg och göra. Skulle helst vara i Skåne…

Det blev lite av en samlingsbild, med ”paviljongen” i bakgrunden, och SNÖ uppe till vänster (den har nu nästan, nästan försvunnit)… Pärlorna först. Lördag 7 maj har Helmi namnsdag, Pärldag nummer två för i år. Fira några ”födelsedagsbarn” också: Ewert Ljusberg, skulle ha blivit 77 7 maj, president i republiken Jamtland. Vem är nu president? Elisabeth Söderström, operasångare, garanterat med pärlor, född 7.5 1927. Bar Evita Perón pärlor? Hon föddes för exakt 102 år sedan, har hyllats många gånger om sedan dess.

Evas – Evitas – kvarlevor balsamerades när hon avlidit 1952 (”kalaset” lär ha kostat 100 000 dåtida USA-dollar), och förvaras i familjegraven, som barn hette hon Eva Durante. Flera minnesplattor finns på ”gravhuset” på den intressanta gravgården la Recoleta i Buenos Aires. OO fotade 2014, har faktiskt varit där, fattar inte själv…

Slottet Tre Kronor brann för 325 år sedan, II världskriget upphörde 8.5 1945. Slut på världspolitiken här.

Staden Atlanta, i USA-delstaten Georgia, införde spritförbud 8 maj 1886. Apotekaren John Pemberton gjorde snabbt en alkoholfri variant av sin patentmedicin French Wine Cola – och CocaColan var född. Drycken då och drycken nu är väl i det närmaste kusiner. OO vet inte, har sällan smakat. Så ni som gillar drycken kan ju ägna lagstiftarna i Atlanta en tanke – drick rom och CocaCola…

The Beatles gav ut sin sista skiva 8.5 1970, ”Let It Be”. på Vasa-studentikost sätt sjunger man ”Iiss it far å tent, let e vaa, let e vaa…” Den som förstår förstår…

Drottningen av Sverige, Rikissa av Danmark (hennes mamma var Rikissa av Polen), avled 8 maj 1220. Snudd på världspolitik igen – men OO ville servera ett namnförslag för ett flickebarn av något slag. Varsågoda! Och så är vi nära vikingatiden, säger experten på åsnebryggor, OrdOdlaren herself.

En nästan exakt 30 år gammal motljusbild från vikingamuséet i Roskilde av ett av Skuldelevskeppen. OO köpte faktiskt ett halsband av ”vikingapärlor” där, grönt, men det har getts bort för länge sedan. Hur som helst, det är Internationella Vikingadagen 8 maj! Det skall vi fira! Men mjöden (sima på finska) i flaskan på första bilden försvann i strupen 5 maj. tillverkat i Borgå, stiliserad stadsvy på etiketten. Kanske butiken har någon flaska kvar…

Minivikingaby i Roskilde. Orsak till att nu vilja vara i Skåne nära den intressant formade landtungan med Skanör och Falsterbo (… ska ni tro… Owe Thörnqvist hörs i hjärnan – det är ingen hejd på OO:s hjärnspöken idag…, Skärpning!)

I närheten finns Fotevikens vikingamuseum, ett friluftsmuseum med aktiviteter, vikingastad. Där firas förstås Internationella Vikingadagen. Även där har man visst grävt upp vikingaskepp i viken. Läs en vikingasaga, uppmanas man till. OO lovar söka fram och läsa, men nu förflyttar hon sig snabbt norrut, cirka 130 kilometer, i Skåne till ett annat museum, en hembygdsgård, Ingeborrarp i Örkelljunga (inte till skyttepaviljongen, ny melodi i hjärnan…).

Detalj av bild ett. Nässla. Nässlans dag firas i år 8 maj, dagen är instiftad av Nellorna, som är en förening för att sprida kunskap om denna brännande ört. Där öppnas en utställning om brännässla, nässelspånad visas, nellorna berättar. I dessa dagar har OO blivit ”nytänd” på nässlor, läser, antecknar och skriver för en kommande artikel. Om den växer på fel ställe klassificeras den som ogräs, och i rugosaroshäcken är den svårutrotad. på andra ställen också. If you can´t beat them, eat them gäller. Vad har ni på menyn på söndag? Gissa vad som vankas här? Det finns en hel del att skörda:

Endast en detalj av odlings- utrotningsfältet. Men utrotningen går långsamt, så nu skall det tas tillvara! Nässlans dag skall firas med besked. Skall dessutom hämta ut en bok om nässlor på posten på lördag…

Glad Viking, Glad Nässla, Glad Pärla!

Valborg, första maj (och Vappen)

Åboränderna från 1970-talet går inte ur. På valborgsmässoafton, klockan 18 måste OrdOdlaren sitta vid TV. Då sjunger Brahe Djäknar, manskören vid Åbo Akademis studentkår in våren på Vårdberget. Numera får systerkören, Florakören, också vara med. Inte på OO:s tid, men festen efteråt var gemensam och under några år städade OO både före, efter och i mitten av den tillställningen…

Förstås sjungs den här rent östnyländska sången, arrangerad av lappträskbon John Rosas, musikprofessor på OO:s tid. Hans finurliga kommentarer sitter: ”Sidu, den börjar värdigt, men sen skall det vara mer och mer fart!”

Tillställningen är något formell, folk traskar till Vårdberget mitt i stan med studentmössan i hand, och när studentkårens styrelseordförande (i mitten) kliver fram och uttalar de magiska orden ”Studenter! Våren är här! Mössorna på!”, då blir Vårdberget vitt. Programledaren undrade varför ÅA:s rektor höll sin mössa i handen: ”Det är inte bara magen som växer med åldern, huvudet växer också. Den hålls inte på!” Av vitheten att döma har den inte hållits på på länge…

”Ljuva flicka” sjungs också, i år för treåriga Edith. Pappas flicka? Hon fick en stor ballong som tack, verkade uppskatta den.

Florakören tågade in och sjöng denna OO:s favoritsång till ny melodi och i nytt arrangemang. Men de två verser som borde får komma med var inte med nu heller. ”Säll i syrenens skugga” och ”Älskade blåa öga…”. Florakören sjöng en gång alla verser i ”Fjäriln vingad syns på Haga” på en lättsammare konsert, dåvarande dirigenten Gottfrid Gräsbeck slutade dirigera – överenskommet på förhand, förstås. Roligt.

Nu var det Gottis efterträdares tur att dirigera sin sista gång på Vårdberget. När bokstäverna och orden dök upp mitt under intervjun tappade han tråden i det han skulle säga, kändes bra. Han fortsatte med att ge ton på samma sätt som Gotti, med de första stavelserna i sången: ”Fjä-riln vin-gad”. Hoppas efterträdaren följer traditionen… Gottis son Folke stod förresten i sångarledet.

På valborgsmässodagens morgon sänds Akademens, Akademiska sångföreningens, sjungande i Helsingfors i radion. Den tillställningen är mera lättsam, folk äter picknick i parken, skratten och skämten sänds av och an. Den kören hålls numera i styr av en kvinna, Elisa Huovinen. Dirigerade nu sitt första förstamaj-uppförande.

På alla orter som har en manskör sjungs våren in, så och i Borgå. Runebergskören sjunger i Runebergsparken – för Runeberg. Runeberg får också en studentmössa. Niko Laurila, skicklig fotograf, åker ut med sina kameror och sina drönare när det händer något, och OrdOdlaren gläds åt hans bilder. Nej, OO var inte där, hon sysslade med annat…

bland annat krattade hon vid postlådorna, och grannen kom förbi och det blev en pratstund också. OO har världens största och bästa sopskyffel! ”På första maj festar studenten, arbetaren demonstrerar och bonden tar upp setopäärona (sättpotatisen)”, sa pappa. En trädgårdsägare har alltid sysslor, även om vårvindarna just nu är något överdrivet friska och kyliga.

Så blir det TV igen, från Lund, där bilden alltid blir rosadominerad. Sången är hörvärd och avundsjukan vad gäller de blommande magnoliorna är stor. OO gjorde ett kart- och latitudprojekt. Denna skrivplats latitud är 60.40787, Åbo 200 kilometer västerut ligger på 60.2710, och ytterligare 500 kilometer åt samma håll hittade hon Stöllet vid Klarälven i Torsby, 60.41. Så gott som rakt söderut från den orten, 600 kilometer, ligger Lund. Inte att undra på att magnoliorna ser ut så där.

Den vita magnolian vid husknuten såg ut så här första maj. Massor av knoppar. Förr firades studenternas vårdag 13 maj, då blommar den och vårvärmen finns här. Kanske. OO får putsa och städa och så morötter…

Bloggstatistik

  • 88 762 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Znogges hörna, filialen

Där en glad hundägare håller hov men ingen blir utskälld...

Skogsträdgårdsbloggen

Odla ätbart överallt

gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales, Spanien, Sverige och lite överallt

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från Wales, Spanien, Sverige och lite överallt, på ställen jag bott och arbetat i. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.