Ljuva djävlar och slöa skuttare

Morrar och skriker på natten, gör utfall mot andra, slåss, visar tänder, skriker med allt högre och gällare röst, blir maniskt rasande, de annars rosa öronen blir helröda – och så släpper den ut en hiskelig lukt när den blir stressad. Och så äter den – tillsammans med artfränder – så att det hörs på kilometers avstånd!

Den tasmanska djävulen. Beskrevs för första gången 1807, vet inte om den kallades djävul redan då. Men under dagtid ser den mest slö ut. Såg några, viskade för att inte störa. Gick förbi en annan boplats, två karlar kom pratande emot. Den ena (troligen den lilla djurparkens ägare) klappade i händerna och utstötte några lockrop, och så kom de här två nyfikna sötingarna fram (kolla klorna…):

SAMSUNG CSC

Djävlar? Inte ser de ut som så, precis. Endemiska för Tasmanien, största nu levande köttätande pungdjursarten. Och äter, ja det gör de. Rena renhållningsarbetare. Allt. Päls, ben, hud, inälvor – inget blir kvar av bytesdjuret, som nuförtiden ofta är ett kadaver. Ungefär en halv meter lång, 30 cm hög och med kraftiga käkar. Närkontakt rekommenderas troligtvis inte. De bits.

Och biter varandra. Tyvärr. Arten har nämligen drabbats av en smittsam cancer som sprids genom bett. Börjar som tumörer i ansiktet, tumörer som sprids i hela kroppen och leder till döden inom ett halvt år. Nu gör man allt för att rädda populationen på ca 15000 djur. Djurparker, urval, skyddade områden, vaccin… Hoppas det lyckas.

Kängurun, däremot, lever och mår bra. Singularis, nä. Arterna är ca 45. Ävenså skymnings-nattdjur, ser närmast loja ut dagtid. Äter gärna det som bjuds!

SAMSUNG CSC

Mat- och matningsbilderna blev många, inte alla så lyckade, det var viktigare att fånga ögonblicket än att sikta och anpassa och ha sig. De höll så snällt i den matande handen med sina framklor. Klor som de annars kan slå och riva med.

SAMSUNG CSC

Och inte skulle man vilja ha en spark av deras bakfot heller (kolla på den övre bilden…). Vad OO förstått är de inte så värst populära när de nattetid besöker odlingar och soptunnor. Fartvidunder är de ju också, tar skutt på några meter och rusar fram i 60 kilometer i timmen!

Namnet kommer från aboriginer-stammen gungu yimithirr, gang-oo-roo. Vad det nu sen betyder. Beskrevs första gången 1770. Naturliga fiender är det rätt så ont om. Antar att bilar är en av de vanligare. Många arter är helt skyddade, de vanligaste får jagas. Köttet används mest som djurfoder, exporteras till andra länder som människomat. Även i Borgå finns en butik som saluför! Huden används inte så mycket mera, även om lädret lär vara slitstarkt.

Och visst är det roligt att ha sett dem ”levandes live”. Klappat och matat – känguru, alltså. Inte djävul. Även om beskådandet skedde i djurparker.

Med ungen slarvigt i pungen...

Med ungen slarvigt i pungen…

Huvudet fullt av rosor…

Tiotusen röda rosor… Glöm ej bort, det finns rosor… Miljoner rosor (Miljoona ruusua…) Röda rosor, röda läppar… Där rosor aldrig dör… En dans på rosor (I never promised you a Rose Garden…)… Rosor på kinden och solsken… Alpens ros… Svarta rosor… Min älskling, du är som en ros…

OO:s liv följs av rosor i dessa dagar. Inte levande i kruka och vas, inte sånger – men bilder, texter, rosböcker, tidskrifter, www-sidor… 45 olika gamla rosor skall dokumenteras. Helt eget, frivilligt beslut. Riktigt roligt vintergöra. Just nu är nummer 21 under behandling. Det tar sig, sakta men säkert.

Allt emellanåt går tankarna till rosor i november. Till exempel de som bara verkar växa och trivas och blomma utan intensiv skötsel i Port Arthur, Tasmanien. Till följd av OO.s otekniska läggning får eventuella intresserade söka upp inlägget själva. Eller se på detta lilla urval av namnlösa rosor från just den platsen:

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Linsskyddet är 5,5 cm i diameter...

Linsskyddet är 5,5 cm i diameter, och den här rosen är inte fullt utslagen…

SAMSUNG CSC

Tänk sen när alla knoppar slagit ut...

Tänk sen när alla knoppar slagit ut…

Bilade norrom Hobart. Måste bara stanna och fotografera den här gården.

SAMSUNG CSC

Märkte att en kvinna tittade intresserat vid grannhuset. Klev ur bilen, gick fram, förklarade. ”Vill du fotografera rosorna här? De är inte mina, de är min mammas. Hon hamnade på sjukhus i maj och har inte kunnat sköta dem inför säsongen. Jag klarar inte av det, jag måste gå med käppar. Hon är över 90 år och jag är lite över 70 och bor inte här…”. Allt detta berättade hon medan kameran knäppte och OO knappt sa något annat än ”oooo-o…”.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

"Den här kallar vi Blue Moon" sa kvinnan.

”Den här kallar vi Blue Moon” sa kvinnan.

Tänk Tasmanien, och hjärnan plockar fram rosor. Överallt fanns det rosor. Stora. Många. Och sen roslabyrinten, som också nämns i ett tidigare inslag.

Så nu är det bara att välja en lämplig sång att gnola på medan fingrarna arbetar. Inte glömmer OO rosor i första taget, Östen Waernerbring! Tiotusen, Thore Skogman! Svarta finns inte, Sibelius! Bara nästan nästan nästan. Och symbolspråket tycks också variera. En vacker ros är alltid värd att ge den man vill ge en ros åt. Vänta inte till 14 februari…

Världens största krigsminnesmärke

Himlen var klarblå, solen sken, inget moln – det kändes hett redan på morgonen. En bra dag för en liten färd till havs! Hyrbilen styrdes mot Sorrento (jo jo, ursprungligen grundad av italienska invandrare) för en 40 minuters bilfärjefärd till Queenscliff. Därifrån gällde det sen att hitta riktningen mot Torquay och sen – nä, en plats åt gången:

SAMSUNG CSCRakt norrut (nästan) Port Philips Bay, och i ”botten” på den Melbourne. Spikrakt söderut snuddar man vid Tasmaniens nordvästligaste hörn, men sen finns där enbart det bara havet och Antarktis. Den fortsatta färden gick längs den sydliga kusten.

SAMSUNG CSCI Torquay har surfingen uppkommit. Det syns smart på orienteringsskyltarna, eller hur? Och så det surfades längs hela kusten…

SAMSUNG CSCVägen syns här, som ett streck längs bergskanten. Vägen var målet. Great Ocean Road, världens längsta och största krigsminnesmärke, 243 kilometer. Byggdes så att säga för hand. Sammanlagt ca 3000 australiska soldater som återvände från första världskriget använde hackor och spadar och skottkärror och lite dynamit, med början i september 1919. Vägen höggs fram i en takt på ca tre kilometer per månad, beroende på terrängen. Arbetarna bodde i tältläger, mat och logi kostade ungefär en femtedel av vad de förtjänade. Piano, grammofon, spel och tidningar fanns fritt till förfogande, sällan åkte mannarna hem till sina familjer. Den tidens debriefing? Hårt fysiskt jobb, prat och samtal med personer som varit med om ungefär samma upplevelser under fyra år i krig. Kanske.

Den första sträckan öppnades som en enfilig grusväg i mars 1922. De som använde den vägstumpen (Eastern View – Lorne) betalade därefter tull, för ytterligare finansiering. Och 1924 gick ett fartyg på grund nära vägbygget. Då blev det arbetsstopp i två veckor. Fartygets last bärgades, 500 öltunnor och 120 lådor sprit…

SAMSUNG CSCKoppartavlor med information finns här och där längs vägen. Här syns (uppförstoring behövs troligen) de ovan nämnda orterna, och någonstans på den här vägsträckan finns också den här portalen, tredje på plats – området är högriskzon för skogsbränder!

SAMSUNG CSCI november 1932 invigdes sträcka Lorne – Apollo Bay. ”En vild idé har blivit verklighet” sades det i de tal som hölls vid den festligheten. Senare utökades vägen med mötesplatser, senare blev den tvåfilig, ännu senare fick den asfaltyta. Vägtullarna upphörde 1936. Och 1962 utsågs vägen av turistorganisationer till en av världens mest sevärda vägar, byggd av soldater för att hedra sina stupade kamrater. Den historiska aspekten gör den ännu mer värdefull.

SAMSUNG CSCVädret den dagen? Sisådär 35 grader. Plus. Och kraftig blåst. Det kändes som att vara i en varmluftsugn. Het luft från norr. Uppochnervänt på flera sätt.

Postlådekreativitet

Postlådor, lådor man får post i – om man får post i konkret form mera. Jo. Man får. Trots att en massa lär ska läsas på diverse skärmar nuförtiden. Standardiserade former finns troligtvis inte ännu i vårt avlånga land, däremot är det viktigt med placeringen. Avståndet mellan lådor bör vara minst ett visst antal meter, de skall vara placerade på för postiljonen trafiksäkra platser, han/hon skall inte behöva stiga ut ur bilen…. Nåja. Kreativiteten i ett land med varierande väderförhållanden kan inte vara så stor, men annorstädes…

SAMSUNG CSC

Den här bilden har visats i en annan vinkel tidigare, Bruny Island. Återanvändning av mjölkhink/mjölkkanna/mjölkflaska/mjölkstånka.

Två andra varianter, platsen där man tillverkar ostar av getmjölk:

SAMSUNG CSCKikade in i den, där fanns ett lite böjt kuvert i A4-storlek. Fungerar, alltså…

Här fascinerar också ”upphängningsmekanismen”:

SAMSUNG CSC

Tja, den här är av plast. Hur skulle den fungera i Finland…

SAMSUNG CSC

Och här är ursprunget lite oklart, men torde även här vara nån form av återvinning:

SAMSUNG CSC

Så kan man göra i klimat där man inte drabbas av nederbörd i alltför många temperaturer. Men där kan minsann åska och blåsa också, hur det då går med de ankomna försändelserna förtäljer inte historien.

Gillar öar!

Bruni d´Entrecasteaux hette han, den franska konteramiralen som utforskade ön 1792. Som tur fick den inte hans efternamn som namn. Förnamnet användes. Men även det ordet vållade huvudbry, så år 1918 blev det Bruny Island. Engelsk stavning och engelskt uttal. Lättare så för en välkuperad ö utanför och österom Tasmaniens sydligaste delar.

SAMSUNG CSC

Som synes, en tvådelad ö. Det sammanhållande ”bandet” är några hundra meter brett, fem kilometer långt och höjer sig åsaktigt flera tiotals meter över havsytan. OO avstod från att benöta alla 279 trappsteg upp till den högsta toppen, knappt halvvägs fick räcka i blåsten. och bilden får duga.

SAMSUNG CSC

En minnestavla ber besökaren komma ihåg Truganini här, enligt en uppgift den sista renrasiga tasmanska aboriginen, avled 1876 – en annan källa påstår att två levde längre, alla kvinnor. Hennes hårda öde må här förbli oberättat. Innan konteramiralen dök upp kallades ön Lunawanna-Alonnah (namn på två tätorter idag). Många andra orts- och naturnamn har namn som härstammar från nuenonne-aboriginerna, t.ex. Mount Mangana, Isthmus, Killora….

Den starkt växande småskaliga turismen satsar på jordbruk och jordbruksprodukter. Whisky jordbruks-? Jovisst. Ett flott och glassigt whiskysmakhus besöktes, produkter från hela Australien. OO smakade på ostron första (sista?) gången i sitt liv, odlade en bit från ostronsmakhuset.

SAMSUNG CSC

Australiens sydligaste vingård bestod på smakprov. Choklad på ett annat ställe. Jordbruksprodukt där? Den lokala speciella (mums!) honungen av mer eller mindre endemiska växters blommor är och förblir outförbar. Men sen: ostar!!! Mmmmmmm… Hårda och krämiga, mer eller mindre lagrade. Och favoriten som hade legat i lokalt vin och packats in i lokala vinblad – om det omgivande snöret också var lokalt kan inte berättas. Och logon är underbar:

SAMSUNG CSC

Lamm eller lax som lunch. Får får gå så gott som överallt, laxen odlas i ”burar”. Enligt turledaren/chauffören/guiden festar sälar på förrymd lax, välgödda sälar fångas och förpassas till norra Tasmanien – och efter en kort tid är de tillbaka och äter upp sig igen. Får liksom inte avlivas. Där heller.

Hela ön är ca 100 kilometer lång. Till ytan lika stor som Singapore. I den staden bor ca 600 000 människor. På Bruny Island sisådär 600. I Singapore 50 000 poliser. Polis finns också på denna härliga och minnesvärda ö. Han heter Justin. Finns i Alonnah, bredvid de två andra viktiga serviceställena, apoteket och posten.

 

 

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 18,141 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.