Fest – och lugn och ro

Vi går nu in i en lugn, vilsam period på en dryg vecka – bara vi har festat färdigt första november. Har ni allt klart? Är all boskap inomhus, lagren fyllda, spisen varm, mat i överflöd, d.v.s. lamm i alla former, korv, öl, gröt – men inte så mycket rovor och potatis, om du vill undvika bölder och svullnader under det kommande året.

Första november, Kekri (eller Keyri, Köyri, Keeri). Ursprunget okänt, men av mycket, mycket hög ålder. Kan eventuellt komma från ”urfinskugriskan” och betyda hjul, omlopp. Michael Agricola nämner Kekri i sitt företal till Psaltaren på finska 1551, då som en av karelarnas gudar som hade omsorg om boskapen. Festen har firats sen ”urminnes tider”, det gamla året är slut och följs av en ”ingentidtid”. Festen är en skördefest, där man samtidigt gör allt för att det kommande året skall bli bra: mat skall stå på bordet hela dagen, får inte ta slut. Alla dricker öl, man får bli måttligt full (= spannmålen växer bra nästa år), men slocknar man, då slår skörden fel. Hela lammet äts, och benen återbördas till fåren för fårlycka följande år.

De äldre, avlidna, som håller sin hand över händelserna på jorden, de kommer nu ”ner” och kollar läget. Dem skall man sköta om, annars kan det gå åt pepparsvängen. Städa upp i och värma bastun, låta ”andarna” bada först, sen är det husfolkets tur, medan de rena andarna tar för sig av bordets läckerheter (hur vet man när det är dags?). De stannar här i cirka tio dagar, och då skall vi hålla oss lugna och inte störa (inte spinna, inte slakta), bara ta det lugnt och umgås med varandra – tjänstefolket har sin ”semestervecka”. Om man rör sig på nätterna skall man bära facklor. Elaka andar håller man borta med större eldar. Det handlar om en tidlös tid, när andra normer råder.

Vi hålls bara i våra ”bubblor” med våra nära och kära, eftersom både vi och djuren är mera sårbara än vanligt, för både sjukdomar och olyckor. Men först skall det festas! Snabbt eld i spisen på morgonen! Det rör sig nämligen mystiska figurer: köyrimörköjä i avigvända pälsar som det hänger en massa tingeltangel i, och köyrittäreitä, klädda i vitt från topp till tå (varsågod och uttala orden, du som inte har finskt uttal i munnen…). De åtföljs också av en anskrämlig bock, köyripukki. De hotar med att söndra husets spis, men är den varm så fungerar det inte – och de blidkas lätt med en sup eller lite mat. Sen kan de servera lite underhållning också.I övrigt gäller det att slå sig lös från vardagen, umgås, äta mycket och gott, berätta historier, läsa trollformler och besvärjelser – för att det kommande året skall bli bra.

Ursprungligen fanns det inget ”datum” för Kekri. Skördetidens slut är inte den samma överallt. För ungefär 200 år sedan fastslogs datumet till 1 november, och blandningen med Alla helgons Dag blev allt mera uppenbar. Det handlar om en del av en försvinnande bondekultur – och så har man importerat den keltiska kusinen som har tagit en sväng via USA först…

Kekrifester återupplivas här och där, ofta just som motvikt till importen. Skillnaden är inte stor, och i dessa nya fester vill man betona det vackra, snälla och positiva, de skrämmande monstren kommer i andra hand. Men elden är med, maten också – ofta nu den skördade närmaten. Det ligger ju liksom i tiden.

I Tammerfors har Kekri firats med eldkonst, t.ex. Många av traditionerna har bevarats bäst i nordöstra Finland, och där har traditionen med att bränna Kekribocken funnits länge. Tyvärr finns ingen uppgift om varifrån den här bilden är:Och frimärksstor blev den också. Många bättre bilder gick inte att använda. En annan:Samma storlek…

2013 utgavs en barnbok om Kekri, Ahmattien Yö (ungefär matvrakens natt)En äventyrsbok om kekrinatten, då allt är annorlunda och världarnas gränser är sköra. Inte översatt till svenska. Borde kanske skaffa den…

OO har alltid fascinerats av hur mycket olika kulturer påminner om varandra. När det finns inhemskt, varför då importera utländskt?

God Kekri, Halloween, Alla Helgons Dag – och tidlös vecka! (OO har börjat med den sistnämnda…)

Tränar inte

10000 steg per dag, minst. Samla poäng enligt aktivitet: gå, lunka, springa, cykla, skida – minst 30 minuter hålligång per gång. Minst 2½ timme i veckan… ”Nej”, sa busskompisen. ”Jag deltar inte i sådana kampanjer. Min kondition är god, redskapen är spade, mylla, skit, skottkärra, löv, kratta, hacka – ingen ger speciella poäng för sådant jobb.”

Ovanstående hände för en rätt lång tid sedan. Har rörelsepoängräknarna börjat räkna poäng för olika sorts odlingsarbeten? OrdOdlaren beslöt att granska sig själv under höstarbetenas sista skälvande vecka. Så här blev det:

Lördag: gång till garaget, från bilen till bussen, från bussen till tåget, från tåget till möteslokalen – och tillbaka i omvänd ordning. Det var den dagen. Summa ca 3000 steg.

Söndag: Utedosen på knappt tre timmar fylldes med hjälp av roshandskar, sekatör – och taggar. Rugosa-buskaget på 6 x 1 x 1,5 meter har fått stå orört i fyra år, nu skall det föryngras. Rörelseschemat bestod av gång, krypande, kastande, böjningar och vridningar av kroppen, balanserande på brant sluttande underlag. 9000 steg. Blev över 11000 innan dagen var slut. Pulshöjande, märktes på pusten.

Måndag: Rosriset forslades bort till lämplig hög medelst skottkärra. Därefter var det dags att köra lövlass på lövlass till en annan kant av tomten. Pionerna (över 60) putsades inför vintern, trots att sekatörhanden något protesterade. Hushållsarbete. Pulshöjande aktivitet i dryga två timmar. Saldo: ca 11000.

Tisdag. Den halvtorkade vedhögen, uppskattningsvis 6 kubikmeter är ett hinder för snöarbete under en kommande eventuell vitdrivig vinter. Bära, bära – inte alltför lång väg, 15 – 20 klabbar per gång, på armen. Gå, bära, gå, bära, böj, sträck, böj…. Efter 2,5 timmar och 5580 steg ville armarna ha dygnsvila. Dusch, kurskväll och lite planlöst irrande i matbutiken höjde stegsumman till ca 9000.

Onsdag. Ved. Den sista fjärdedelen (ungefär) måste bäras till en annan vägg, lite längre bort. Ca 8000 steg. Städade undan resterna med hjälp av BJR, krattade bort skräpet. Åtskilliga knäböj och framåtböj och kroppssträckningar under dagens lopp. Ordentligt över 10000 steg till slut. Här finns nu knappt 3/4 av den burna veden:”Lilla garaget” är över 7 meter långt med drygt två meter hög vägg.

Torsdag: Kände efter… Klipphanden nästan ok. Dags att angripa gullrisbuskaget. Alternativet är att slåss med en eländig, slemmig och klibbig och snorig massa om ett halvår. I förbifarten drogs nässelrötter upp, några snedvuxna splendens-rosor fick stryka med. Oj, så de två sistnämnda gav tillbaks med sina bränn- och stickvapen… Men sen kom det roliga: kompressorn, putsa gräsklipparna. Ligg själv under en frontklippare och klafsa i gammal våt gräs-jordblandning. Spegeln visade en kärring med svartfläcksjuka efteråt. Ingen selfie, tack. Det krävdes några omgångar med vatten innan allt var borta inför den extra kurskvällen. Vid sängdags visade armbandet ca 11000.

Fredag: Släntrade runt på bok-vin-matmässa. Nästan fem timmar utan att sitta mer än ca 10 minuter. Nästan exakt 5000 steg.

Lördag: Hushållsjobb och klädvård, en hel del vandrande mellan strykbräda, garderob, kök, lite dator. På benen i många timmar. Hällregn ute. Dagen avslutades i skön fåtölj på biograf i hufvudstaden, direktsändning från Metropolitan, operan ‘Manon’. 7000 steg.

Söndag: Vilodag. Bilen lastades med vinterdäck. Tvättmaskinsfyllning och -tömning x 2. Inomhustraskande till dator, spis och annat smått. Årets första snö ute. 6300 steg.

De nya rörelserekommendationerna för vuxna säger: all rörelse är bra, du behöver inte alltid röra på dig 10 eller 30 minuter i ett kör, all kroppsanvändning är bara plus. Muskler och koordination behöver två omgångar i veckan. Pulshöjande aktivitet 2½ timme per vecka. Tillräcklig sömn. Sitt inte mer än två timmar i sträck, stig upp två gånger i timmen, helst. OO svävar fortfarande i okunskap om den gångna veckan ”duger”.

De vanliga ”stadsråden” känns löjliga för landsbor: stig av bussen en hållplats tidigare (går det en buss?), gå i trappor, använd inte hiss eller rulltrappor hemma (?) och i butiker – många har längre väg till postlådan (brevlådan) än OO, som har ca 75 steg till den… Till exempel.

Stegmätaren är inte det optimala mätinstrumentet. Bära ved i 2½ timme = att gå och släntra i lugn takt lika länge? OO:s bästa exempel (med en annan stegmätare): stå och hacka 1 kg vitlök i småsmå bitar, en knapp timme = 10000 steg.

Aktiv vardag. Pappa som ca 20-åring: jobb på butik, cykla till lördagsdansen, ladugårdsjobb på söndag morgon (högst 3-4 kor, häst och två grisar), cykla 20 km till skidtävlingen med skidorna på pakethållaren, vinna tävlingen, cykla hem, direkt in i ladugården igen. Faster har verifierat berättelsen. Han tränade inte alltför systematiskt, han heller.

Träna, enligt SAOB: metodiskt försöka förbättra sin färdighet i något genom särskilt anpassade övningar.

Motionera: utöva kroppsrörelser i syfte att främja hälsan och välbefinnandet (vanligtvis utan tävlingsambitioner). OO utövar vardagsmotion enligt bästa förstånd och förmåga. Varför tränar så många nuförtiden?

Doktorn, Damen och du

”Has det hund?” kommenterade läromedelschefen när språket i översatta läroböcker (från finska) diskuterades. Det är lättare (tycker OO) att uttrycka sig opersonligt och i passiv form på finska, men i svenska blir det nästan ett avståndstagande – och en förskräcklig ”man-sjuka”. Och den sjukan har många – också män. Man använder man om sig själv och man om mycket annat. ”Jo, man har nog hund”. ”Man borde ta sig i kragen och dammsuga nu!”

Men vad säger man till andra? Säger man ”du” eller ”ni” eller något annat? Omskrivningar? OO åhörde en intressant föreläsning på SLS häromsistens (= ett av favoritorden, skönt att få använda det!).

Nyhet för OO: ”ni” ansågs/anses något nedlåtande i Sverige. Tilltalsorden var där rätt så reglerade på 1800- och in på 1900-talet: ”Du” endast i den närmsta kretsen – i dess strängaste mening mellan man och hustru på tumanhand. Kamrater emellan. Barn sa: ”Far, jag fryser om händerna. Kan far be mor att ge mig ett par vantar?” Personer i högre ställning än man själv tilltalades med titel. Om butiksbiträdet inte kunde kundens namn sa hon ”frun” – ”Vill frun prova kappan?” varpå ”frun” kunde svara ”Kan ni hjälpa mig?” ”Ni, liksom nedåt på den sociala rangskalan.

Svenska i Finland lär inte ha varit lika strikt, i talspråk. Hur man nu kan veta det… När finlandssvenskar pratade med varandra kan det ha varit ”du” och ”ni” i en salig hullerombuller-blandning. Titlar användes, men inte lika strikt som i grannlandet. ”Ni” sade – och säger – man till äldre och mera obekanta, utan någon som helst nedlåtande klang. Men OO känner sig gammal och rynkig och antik om hon tilltalas med ni… Det där med efternamn till karlfolk och förnamn till kvinnfolk var visst ganska vanligt på många håll – kallar någon OO ”Vesterback” tänker hon alltid på pappa Anton. Om någon säger ”frun” tar hon det med glimten i ögat och svarar kanske ”än herr kassören då?”.

Däremot har OO svårt för de finlandssvenska dagstidningarnas förkärlek för enbart efternamn på sina intervjuobjekt. Pia Andersson-Furuhjelm (fiktivt påhittat här) kallas om och om igen ”Andersson-Furuhjelm”, inte Pia. Tänk, så lång artikeln blir, jämförelsevis… Veckotidningen från grannlandet ”kör” med enbart förnamn. Några tidningsskrivare använder hela namnet artikeln igenom. Är det måhända dags för en ”namnreform”?

Du-reformen i Sverige sägs ha inträffat 3 juli 1967, då Bror Rexed, chef för Medicinalstyrelsen meddelade att alla där nu är ”du”. Men Dagens Nyheter hade visst infört ”du” tidigare… OO minns att det raljerades en hel del om reformen i hemlandskapet Österbotten, där alla av hävd är ”du”. Psykologiprofessorn på 1970-talet i Åbo, världskänd, var Kirsti. Pedagogikprofessorn, karl, tilltalade sina studenter med titel: ”fröken kandidaten Svensson” eller ”fröken studeranden Vesterback”. Hm.

Forskaren Maria Fermer har undersökt reklamfilmer och annonser från svenska NK och finlandssvenska Stockmann. Ett intressant rön har stannat i OO:s minne: på 1940-talet användes direkt tilltal, du, i annonseringen oftare i Finland än i Sverige. På 1950-talet ökade ”ni” igen. Trolig orsak: karlfolk. Under kriget var det mest kvinnor som skötte reklamarbetet, sen kom ”gubbarna” tillbaka. Vad lära vi härav… I övrigt kommer Svenskfinland ca tio år efter Sverige med förändringar.Det var svårt att hitta gamla annonser. Har lånat den här bilden från gammalstorp.se. Torde vara 1940-tal.

SLS, Svenska Litteratursällskapet i Finland, grundat 1885, är ett vetenskapligt samfund för finlandssvensk litteratur, kultur och forskning. I några år har ett 40-tal forskare varit engagerade i en storsatsning, en bokserie om det finlandssvenska språket. Det som skulle bli tre bokvolymer blev dubbelt fler. OO har (hittills) bara köpt två. Men har lyssnat på fyra föredrag i ämnet, två till på kommande. Det senaste handlade alltså om titel, ni och du, med många humoristiska exempel för nutida öron. Ja, vad använder du? Du som bor i Sverige, säger du det som vi i Finland uppfattar som synnerligen ”rikssvenskt: ”Du, Märtha, kan du…”. Här säger vi antagligen: ”Höödu, kan du…”

Dagen idag, 15 oktober

15 oktober, en rejäl kvinnodag! Sarah Ferguson, ”Fergie”, fyller 60 år idag. Undrar hur hon firar, hur hon lever och bor nuförtiden. Förr skrevs det spaltmil om henne… Och tänk, det är bara två år sen det här:#MeToo startade i och med den här tweeten, och det blev ju både dunder och brak och klappjakter, befogade och mindre befogade. OO har inte deltagit, hon har aldrig blivit utsatt. Eller – ja, hon är bra på att bita av och ge tillbaka i början, så den som en gång har gjort en antydan har lärt sig att hålla käften och händerna på rätt plats. Ett kramförsök av en okänd smålullig typ på öppen gata resulterade i en spontan örfil. Det kändes i handen en god stund efteråt, den träffade rätt! Hoppas nu att kvinnor lärt sig att ge tafsare på käften, att även ge tillbaks på förnedrande ordval – det är tyvärr ofta alltför automatiserat i en del människors språkbruk.Hela oktober är rosa, men Dagen, den är idag. Rosa band, rosa överallt. Bröstcancerkoalitionen Europa Donna har en aktiv grupp i grannstaden Lovisa, och de kvinnorna har spridit ut rosa prydnader i hela staden. Bloggvännen (& in Real Life), bloggmentorn, chefredaktören och fd eleven Carita har fotat och lånat ut den här rosa höstgulgröna bilden. Mera, bl.a. ett rosa band i trä, finns på hennes blogg, http://www.debutsky.wordpress.com. Fotograferade i matbutiken. Retrorosa ficklampor, pannlampor, rosa led-belysning för nycklar – t.o.m. revirpinnen på varubandet påminner kunderna om vad som är på gång (OO älskar ost):OO har varit i bröstcancerkarusellen. Kirurgerna och radiologerna var synnerligen oense i nästan tre år om vad som fanns på bilderna av OO:s vänstra bröst. I ett skede bad OO om att få alla bilder och sända dem som julkort, men så långt sträckte sig inte experternas humor. I ett annat skede satt hon och funderade över läkarnas personligheter – allt från struntviktiga strebrar till vardagliga och kamratliga bohemer. Speciellt en kvinnlig radiolog, förklarande, pedagogisk och omtänksam, har stannat i minnet. Operationen i slutändan visade – ingenting.Det är inte slut på dagens tema ännu! Återstår fem… Nej, det räcker med ett till i den här krian. Idag är det också Landsbygnadskvinnornas Dag, och det är något att betona det! Vad skulle vi äta om dessa kvinnor inte fanns? Kickan, vars kor finns här på bilden, har övertagit sitt jordbruk efter sin mamma Henrika. Ladugården är från 1999, för ca 70 kor – och nu torde Kickan bygga en ny, för 150 mjölk-ost-kött-hud- och gödselproducenter. Höns, får och diverse andra varelser finns också på gården, en gårdsbutik likaså. Och båda kvinnorna har varit elever till OO… Minns att Kickan begärde lov från skolarbetet för harvning, sådd, plöjning. Beviljades, förstås.En annan är Anna, som sköter ett megastort jordbruk, tionde generationen i släkten på Mörby gård. OO känner sig lite osäker, hon har inte fått svar på förfrågan om att få publicera den här bilden som har funnits i en finsk veckotidning. Anna odlar ekologiskt spannmål, har köttboskap, har gårdsbutik, arrangerar marknader, har nyligen övertagit en kvarn – och skriver då och då fantastiska tidningskolumner om livet som bonde. En engagerad ung kvinna som, precis som Kickan, älskar det hon valt som sin livsuppgift! En bild från en kortfilm om Anna, så suggestiv att den bara måste få komma med:GB, mera jämnårig med OO, kör hellre skördetröskan än trixar med traktorn, backar och fyller på i torken. L körde skogsavverkare och andra skogsmaskiner tills åldern kom emot. Stadsflickan M älskar köra traktor och hann lära sig både harva, så och bearbeta och samla in torv innan hennes insatser behövdes på annat håll.

Kvinnor på lantbrukslägenheter är inte, har aldrig varit enbart ”husmor med ansvar för köket och hemmet”. Mamma ansvarade för mjölken, pappa eller OO gjorde allt annat ”in och ut” i föusi. Mamma hanterade traktorn med diverse redskap efter. I skördetider använde alla alla sina människokrafter till det som behövdes, oberoende av kön.

Men OO lärde sig aldrig att backa med traktor och släpvagn. pappa skrattade för mycket…

30 eller fler gånger kläder

Medger. Bilden är inte precis elegant. (Om nu Facebook lyder OO). Knäppdatum 26 maj 2019, när Runda Rabattkryparen gjort en kryppiruett så det sa kraaas-ch och det blev slut på samvaron med de väl använda pantalongerna. Ni som inte gått in via Facebook hänvisas till inläggets sista bild.

Byxorna med tillhörande grön jacka (som har drabbats av garderobsviruset och krympt en aning) inhandlades i juli 2000 och invigdes med en färd i varmluftsballong 1 augusti samma sommar. Dressen har tjänat sin ägare till hennes fulla belåtenhet. De första åren som bl.a. traskarsällskap och travtävlingsåskådare, och de senaste tio solrundorna har den utgjort RR:s standardklädsel och fått utstå en hel del. De senaste åren hade knädelen (förstås efter ett varv i tvättmaskinen) kunnat tjäna som solglasögon. Rostaggarnas framfart i form av små vinkelrevor var också väl dokumenterad, delvis, av nödvändighetsskäl, åtgärdad.

Nästan 19 år. Användningsgånger minst 1000. Det är något för #30Wears att bita i. Rörelsen som arbetar för att vi skall använda våra kläder minst 30 gånger innan vi kastar dem. Hmm… Största orsaken till att OO kastar sina plagg är det ovannämnda garderobsviruset – eller flyttning. Den Stora Klädutrensningen skedde 2010-11, usch så svårt! Borde jag banta 10 kg för att komma in i den där härliga kjolen/blusen/klänningen? Den här t-skjortan – nej, duger i trädgårdsarbete, i målningsarbete… För att inte tala om allt i känsloväg: bars på R:s dop, på M:s studentfest… Teatergarderober, Frälsningsarmén, lokala Samaria – och avstjälpningsplatsen – fick ta emot en hel del bidrag. Garderoben bantades rejält. Men:Kjolfavoriten. Inhandlad förra årtusendet. Stretchmaterial, fållens mått är nästan 4½ meter. Härlig danskjol, det svipar (korta ljud, inte sviipar eller svippar) bra runt benen! Ävenså begravningskjol – och en hel del däremellan. Outslitlig.Kråset. Inhandlat 2014, tvådelad pensioneringsfestdress. Användningsomgångar färre än 30 hittills, undrar hur länge tanten kan klä sig i sådant ryschpysch. Tillfällena är inte överdrivet många. Också lite stretchig.Nu skall tjockbenta OO berätta vad hon tycker om det smala byxmodet. Om det modet tycker hon inte. Nu är det berättat. Det egna benet figurerar ändå på bilden. Arv efter storasyster, vars underkropp, inkluderande ben, var något längre än lillasysters. Användningsomgångar redan över 30. Vanans makt, många kläder ärvdes förr i tiden.

Mamma var både före och efter sin tid vad gäller kläder. Hon jobbade bl.a. som kringflyttande hemsömmerska under kriget, 1940-45, sydde om, ändrade, lappade… Och fortsatte med det i hela sitt liv, köpte tyger och sydde nytt. Hon vädrade kläder i stället för att tvätta för ofta, fläckar ”punkttvättades” omedelbums. Hennes garderob var megamega. Ingenting kastades innan det hade ändrats några gånger eller slitits ut. Det mesta ho ngjorde rekommenderas idag av #30Wears, i klimatets namn. Då hette det sparsamhet. Idag skulle det också kunna kallas ”var kreativ med dina kläder”. Minns väl den röda sommarkappan som blev en användbar kjol. Även om de röda hjärtan som dottern sydde ovanpå knapphålen (på kjolens högra sida) inte föll mamma i smaken…

Allra sist vävdes trasmattor. Storasyster vävde mycket av alla de slag: ”Den här randen är din blommiga blus, här är pappas flanellskjortor…”.Beställd bröllopspresent 2012, här ingår både använt, färgat och köpt. Storasyster hade färgsinne, handalag och skicklighet.

Det påstås att svenska konsumenter köper i medeltal 50 nya plagg per år, trosor, behåar och strumpor undantagna. Må dää? Sant?? Kommer ihåg 2-3 klädköp innevarande år. Funderar ändå på att köpa ett nytt vinteröverplagg. Det senast inköpta torde vara från 2007. Men hittar endast mörkblå, svarta eller mörklila i sortimenten. Mörkt på vintern gör ju att man syns bra i trafiken?Utslitna och utslängda, på väg till avfallskärlet, efter nästan nitton år…

Betydelseförskjutning

”… skulle kunna hjälpa till med att hitta program…”. OrdOdlaren var ganska disträ, men vaknade till vid ”program”. Något trevligt, äntligen? Hon satt på en diskussion där föreningsrepresentanter, centralorganisationen ville veta vad den kunde ta itu med.

Men nähä. OO fattade rätt snart att det handlade om DATA-program, inte om FEST-program. Viskade åt grannen: ”Betyder ‘program’ nuförtiden främst dataprogram?” ”Jepp”, svarade han, utan att visa vare sig ett leende, en glimt i ögonvrån eller något intresse att utveckla det vidare. OO beslöt att utveckla sin… hm… disträhet. För tolv timmar sedan, när OO:s högra hjärnhalva centrifugerade det här inlägget, upptogs resten av hjärnan av ett roligt TV-program, och för denna skribent är ‘program’ fortfarande främst något som har med det mediet eller fest att göra. Har denna just nu skrivapparat programVARA? Härlig antikexpert!

Och det här då? Vad är det?Mobil. Mobiltelefon, motsats till trådtelefon. (SAOB: mobil (adjektiv)= som kan förflyttas, av latinets mobilis, rörlig, t.ex. automobil. Substantiv – se nedan!). På finska det rätt så eleganta kännykkä (något man håller i handen) – eller säger man ”mobiili” nuförtiden? Det ”äkttyska” Handy är ju intressant. Cell phone, cellulare – vem sitter i cellen?Här är en mobil (SAOB: konstverk, vars effekt delvis åstadkoms genom rörelse), svävande origami-fåglar. För att googla fram de här bilderna måste man hitta på att skriva TAK-mobil. En sysselsättning (av många) i mycket unga år var att göra en mobil, få den att hänga i balans. Mobiler hade man ofta hängande över småbarns sängar – det kunde vara stoff för ett kåseri, jämföra med idag!Någon som har som hobby att göra mobiler har gjort den här, hittade bilden på nätet. Minns den pirrande känslan när en ny ”figur” hängdes upp: blir det balans, snett eller platt fall? Timo Sarpanevas mobil för Aarikka har OO alltid beundrat, men det gick inte att mjölka en bild av den från nätet, det blev bara en droppe, knappt urskiljbar.En äkta finsk ”himmeli”, ordet från svenskans/tyskans himmel. Det sägs att konsten/bruket/traditionen har kommit från Sverige, men de här halmkronorna uppfattas numera som ganska så finska. En sådan har funnits i tiotals år på OO:s önskelista. Skulle vilja försöka göra en själv, under handledning. Inget har liksom ännu kommit till skott, så att säga.Inspirationen till denna kria kom från den här bilden. OO bläddrar alltid genom kryssbilagan innan hon tar till pennan. Men här kom pennan i handen direkt, måste få veta vad det här är. Spam = burkskinka, pressat och processat kött. Det var en ”ny gammalhet” för OO. Som försvar anmäles härmed att sådant inte alltför ofta funnits på matlistan eller i skafferiet. Svenska datatermgruppen rekommenderar ”skräppost”.

Varför spam? Monty Pythons sketch från 1970, sägs det. Mr och mrs Bun försöker beställa frukost utan spam, och det är svårt eftersom det är huvudingrediensen i allt på menyn. En grupp vikingar avbryter vid bordet bredvid försöken titt och tätt med att sjunga ”SPAM, SPAM, SPAM, lovely SPAM! Wonderful SPAM!” Ordet spam nämns 132 gånger i sketchen. OO:s försvar igen; hon förstod sig inte så förfärligt bra på Monty Pythons humor.

Spam har tillverkats sen 1937, tillverkaren förklarade i början att ordet kommer från spiced ham, kryddad skinka, men hävdade senare att det är ett rent produktnamn. Konserven har ibland klassats som skräpmat (var alltför vanlig under kriget, sägs det) och elakt uttytts som ”something posing as meat” – något som utger sig för att vara kött. Illvilliga personer i internets barndom började fylla chat-sessioner med betydelselös text, och ”Spam-texten” blev flitigt använd. Så säger Allvetande Wikipedia, och så blev det som det blev.

Det var den historien, föranledd av ett korsord. Korsord är bildande. Nu skall OO fylla i resten av bokstäverna i ”Spam-korsordet”.

Bloggstatistik

  • 40 318 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.