Lögn, förbannad lögn och…?

… statistik. Nja, inte alltid såå riktig komparation. OrdOdlaren har avlagt rätt omfattande grundstudier i ämnet, approbatur hette det då. Har ingen aning om hur många nutida studiepoäng det kunde vara, men tid tog det. På 1970-talet använde vi huvud, papper och penna (och få maskiner)… Och visst är det ibland berikande att fortfarande minnas och nästan förstå styrkor och svagheter i medeltal, median, typvärde, varians, standardavvikelse, hypotesprövningar, konfidensintervall – och Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient (har alltid gillat ordet). Och kvotskala, intervallskala, ordinalskala och nominalskala… huh!

OO:s statistik för 2017 är av det enklare slaget. Det sku ha borda måsta bli fler än 83 inlägg, men det bidde inte. 6,9 per månad, 1,6 per vecka, 0,23 per dag. Men det har kommit annat skrivande emellan, och konstruktionsenergin har runnit ut i den tratten. Runda Rabattkryparen stjäl också av vakenhetstiden.

Det bidde 7580 visningar (av detta visserligen en del ‘robotar’), och för en blogg som denna är det bra! Fler än tidigare år, borde man känna budgettryck: öka, öka, bli mer intressant! Hm… 631,5 visningar per månad, nästan 146 per vecka, 20,8 per dag. Småpotatis jämfört med trendbloggare, nischade bloggare, tipsande bloggare och mera sådant, men tanten är nöjd, glad och tacksam. Och ni läsare är väl spridda över världen. Finland och Sverige leder, av språkliga och bekantskapsmässiga skäl.

Kommentarer, hm igen… WordPress har registrerat 315, och då bör beaktas att OO:s svar – och hon svarar nästan på alla – ingår. Alltså futtiga knappat 160. De kommentarer och gillanden som en del av er ger på Facebook bokförs inte, OO sitter inte och drar streck i ett häfte, t.ex. Några av er skriver e-post och berättar att ni läst, ok. Några ringer, ibland, men mera sällan, kommer feedback öga mot öga. Tack för allt, även om OO vill ha mer… Speciellt tack till flitigt kommenterande bloggvänner och NL!

Mål för 2018? 104? Få se. OO hör inte till målsättning- och planläggarmänniskorna. Det blir som det blir. Och ni skall veta att det ”forskas och filas och sovs på saken”. Alltid.

Till råga på allt: OO har undervisat i statistik! En grupp vuxna pedagogikstuderande. Glatt svarade hon ”ja” när förfrågan kom, men höll på att backa när hon anlände till första kurstillfället, fulladdad med didaktiska finesser. Över 50 förväntansfulla (?) ögonpar. Tentamenstanken slog till med oerhörd kraft:”Alla de här skall tentera, du skall göra lämpliga uppgifter, rätta och förklara fel, godkänna och underkänna, hålla omtentamen…” Projektet roddes i land, alla fick göra egna ansträngningar (småfinurlig hjälp gavs den sista mödosamma sträckan) för att klara statistiksnåren. OO kunde ju inte göra som pedagogikprofessorn på 1950-talet inför en sluttentamen. Kollegan B var med och har berättat. Gruppen var tresiffrig i antal, det var vår. Professorn betraktade pedagogfröna, tittade teatraliskt ut genom fönstret, tittade en gång till på den påtagligt nervösa skaran och ännu en gång på annalkande sol och sommar – och uttalade sig:”Ni får gå. Härmed har jag godkänt er allihopa!”

Mässor på mässan

Det höll på att bli mässfall. Grannens bistånd och vädergudarnas ändring av det vita till vått möjliggjorde tackochlov bilfärd följande dag. Till mässan, en färd på lite på 50 kilometer. I skrivande stund velar de samma gudarna. De har slängt ner svårdefinierbar smörja hela dagen.

Mässa blev det, men hur orienterar man? Det är bara att gå på på måfå. Vem har hittat på systemet med ”koordinater” i varje mässhall, som nämns i annonser? 6k48? 6mm58? OrdOdlaren försökte en gång klura ut logiken i systemet, men gav upp. Kunde inte någon sätta sig ner och hitta på en mera användar- och kundvänlig adressangivning…

Okay. Gilla läget, stanna vid sådant man snavar över, håsa inte iväg för att hinna med ”allt”. Strategin för OO och BJR är varje år densamma: börja med det som kallas vinmässa. Smaka och sörpla och samla på det goda i kortform för kommande uppköp. Eventuellt.

I år var vinet och maten ”blandat”. Blivande kockar under 18 år göre sig icke besvär utan förälders medverkan till det området. Stenhård koll! Grått hår tycks inte intressera vakterna ändå. Men bra var det att få slänga in lite smakost, och -korv och -bröd och -choklad mellan slurkarna. Eller nån inhandlad pizzabit eller annat smått till ett visst pris. Och nu väntar väl lagrad appenzeller, formaggio di Fossa och inhemska Valma, Martta (!) och Ruska i kylskåpet.

Ja, lite spansk korv också. Med chili, tomat och av vildsvin. Den inhandlade japanska kniven avbildas inte. Vill inte verka mordisk. Men vänta bara när OO nästa gång ger sig i kast med ett kilo vitlök…

Mera chili: svenska chokladpraliner och ungerskt chokladkonstverk med tranbär, svarta vinbär och ätbara starka ”snören”. Avsmakat och befunnits vara gott-gotti-gottgott. Bra balans. Rekommenderas av tillverkaren med cabernet sauvignon. Fint ska va fint.

Efter knappt tre timmar ner en våning till bokmässan, som det ordas mest om i tidningspressen. Scener överallt. Intervju- och diskussionsmässa? Med blicken upp mot taket och högt hängande skyltar orienterade sig OO elegant till den svenska ön och där tillbringades lika lång tid bland bekanta och halvbekanta, diverse karameller, kyrkans svala te och en alltför stor mängd ordfrestelser. Bytet:

Journalisten Stefan Lundbergs bok om 840-kilometersvandringen till Santiago de Compostela slutlästes samma kväll. Inga förnumstiga råd, rätt lite om svett och umbäranden och skoskav – men kängor slänger han lite till höger och vänster, träffande och lite sarkastiskt ordvrängande som han plägar. Mycket rinner in i tankarna när man rätt ofta vandrar ensam och inte behöver tänka längre än till nästa vägkrök. Lätt och läsvärd med tänkvärt och upplysande (likaså upplyftande) innehåll!

Boken om Alma Söderhjelm är påbörjad. Mera tungläst, men intressant just för hennes personlighets skull.

Tydliga minnesspår från 38 år…

Handstilar. Några tydliga minnesbilder. Den spretiga, kortfattade, och några till som krävde minst jämförande handstilsforskning. Den något stora, inte speciellt ”flickiga” var hur enkel som helst att läsa, men innehållet var inte alltid så behagligt. Lärarens  – inte alltid så eleganta – formuleringar återkom i var och varannan mening. Hoppas denna mångbegåvade jurist av idag har nytta och glädje av sitt exakta minne – hon stavade ihop Csikszentmihályi (han som myntat begreppet flow) i studentskrivningarna, lätt som en plätt, till exempel…

Klassläraren av idag var tvungen att gå en och samma klass två gånger (det är ordnat bättre i dagens system, tack och lov) på grund av underkända språkvitsord. Annars mer än berömlig i de flesta ämnen. ”Du höll den här lektionen om Maslow exakt som förra året”, kommenterade hon efter en lektion. Den unga läraren fick något att tänka på. Gå inte omkring som en reprissändare i ditt yrkesliv!

Milstolpar mellan nya tiden och medeltiden. Klassen hade redan klarat av ”uppfinningar” och religionsläraren ville ha ytterligare ett ord på u. Spjuvern, numera skådespelare och växthusföretagare, lyfte upp sitt huvud och sa med mycket oskyldig min:”Undulater?” Storskratt i några minuter – men en perfekt minneshake för samtliga närvarande.

Lärare frågar inte ”vad gjort på sommarlovet” för sin egen nyfikenhets skull, mera för att få igång samtal, använda språket, rösten, berätta… Den unga klassföreståndaren berättade om sin sommar med morgondopp, hästar och morotsodling, frågade:”Har någon av er varit utomlands i sommar?” Svar:”Nä, bara i Sverige.” Hmm…

Flickan som i ett prov i psykologi förklarade att människor inför en undersökning av hjärnan bör äta radioaktiva vindruvor lämnade inga andra lättillgängliga minnesspår, inte heller pojken som markerade att han var förkyld med att bära en rulle hushållspapper i bröstfickan. Jo, han deklarerade högt och ljudligt att han kan låta bli att tänka, varefter klasskamraterna gärna påpekade:”Du som kan låta bli att tänka, kan du…” Inte mobbning, alla s.a.s. använde samma mynt.

Och den rödhåriga, som senare blev kollega, han som för det mesta småjäklades för att försvåra den tekniska sidan av religionslektionerna. I ett härligt outtalat glimten-i-ögat samförstånd redde han ändå ut det hela, men det krävdes ett bestämt kommando – tidvis handlade det om en strikt ritual. Kollegerna delade stundvis en rätt så rå och rak humor. Exempel gives ej här, av förekommen anledning. Datorexpert, bl.a.

Eva Wahlström, världsmästare

Hon, ja. Proffsboxaren. Den legendariska modersmålsläraren hade nyligen gått i pension och psykologiläraren beslöt att ta upp stafettpinnen; personerna i exemplen skall heta Konrad och Elvira. Den blivande rikskändisen med munnen på skaft kommenterade:”Du använder alltid så gamla namn!” Blivande OrdOdlaren fann sig snabbt:”Skall du säga!” Gapskratt i klassen, Eva såg ut som en fågelholk en stund, sen insåg hon vad hon heter – och så kom vulkanutbrottet. Var och en som upplevt hennes skratt vet att det bubblar, kommer i vågor – och den gången spred det sig som ringar på vattnet många gånger. De flesta låg som fällknivar över sina bord. Ävenså läraren. Minnet berättar inte om lektionen ”tog slut” eller om vi återhämtade oss…

 

Rosor, rosor än en gång…

När det är brist på rosor – då tillverkar man. Och så gjorde vi. Hundratals. Bilden visar endast en del, ytterligare fylldes två korgar. Den som bäst behärskade tyg och symaskin sydde två långa band, och sen trodde OrdOdlaren att det  ”bara” var att sy fast rosorna på de två långa banden. ”Bara”, hm. Det tog tid och tråd och trädande och nålfingrarna protesterade till slut…

Ett drygt halvdussin människor snurrade ihop rosorna, av kräppapper. Importerat från Kina, inhandlat i stadens mest varierande butik (varusortimentet omspänner allt från spikar och skruvar via elektronik till knäckebröd och mera därtill..). Idén dök upp hos OrdOdlaren i en av hennes få men dock ljusa stunder, storasyster kunde bekräfta att konsten lärdes ut  i barndomshemmet för sisådär 60 år sedan. OO befann sig nu vara något skickligare än då. De nutida rossvarvarna utvecklade alla sin egen stil, den mest kreativa skickliga hantverkaren i gänget använde inte enbart sax och fingrar och ståltråd och strumpsticka, utan även tusch som tonade kronbladens kanter. Hennes rosor – och några till – användes till återinvigningsklippbandet, här i väntan på sin uppgift:Resterande rosor blev en lång orm på ett ca åtta centimeter brett tygband, ungefär fyra meter långt. Bilden på köksgolvet blev mer än lovligt suddig, så här kommer en bild av ormen som den portal den skulle blifva, med bordsdekorationen, rosstaven på stativ från ett upprensat buskage härom året, med stöd av ett keramikfat, i förgrunden:

På serveringsbordet låg sen halva återinvigningsklippbandet, och rosinspirerade morotsbakelser-cupcakes gick raka vägen in i gästernas munnar. Hann aldrig fråga den kreativa fritidsbakaren vad hon kallade dem.

Allt detta ståhej föranleddes av att Rosarium Hospitalis Borgoensis, som sköts av trädgårdsföreningen i staden, återinvigdes exakt och precis på sin tjugonde födelsedag. En hel del omställningar i, om och kring rosorna gjordes sommaren 2016, och allt detta föranledde en fest.

 

Sjukhusets direktör klippte bandet och talade,

barbershopgruppen Just4Fun sjöng med munnar, fingrar och kroppar – BJR, trädgårdsföreningens ordförande, ”basar” i den välklingande kvartetten,och även OO höll sin muntur (förevigad av den ena av två CC i kvartetten), för dagen iklädd rostunika. Boken om rosariet utkom, den lilla folkhopen trivdes och kunde uppleva att mera vårvärme äntligen aviserade sin ankomst. Följande dag kom den, åtföljd av smått regn i skrivande stund, därpåföljande dags morgon. Allt väl bland rosenbuskarna som nu kan börja öppna sina bladknoppar och producera blomsterprakt i midsommartider. Så hoppas vi.

Söndagens dagstidning

Primuskökets historia! Intressant, resonerade söndagstidnngsläsaren som aldrig använt ett sådant. Två sidor bilder, text, börjar läsa… Hm. Utseendemässigt förleds man att tro att det är journalistiskt text, men det håller inte. Efter några meningar inser OO att det är en annons, vilket också meddelas i rött uppe till höger. Texten är skriven – översatt – av en ovan skribent. Ganska mycket ”finska på svenska”. Länge leve journalister!

OrdOdlaren lockades därmed till annan tidningsgenomgång. Vad består söndagens 64 sidor, 162 gram tungt vägande tidning av?

Bilannons (bilden ovan är en del av den) på första sidan, inga fler sådana i hela tidningen, faktiskt. Räknade sidor, procenter utan krav på exakt exakthet. Allt ändade i en addition vars summa blev 98 komma någonting. Godkändes. Plockar först bort några smådelar: Sport, 6,2%. Familjeannonser och TV-program, 4,5% vardera. Lättsam ”idag”-underhållning också 4,5%. Kultur, hela 9%. Allt det blev sisådär en fjärdedel. Övriga smådelar lämnas obeaktade här.

Nästan en fjärdedel (23%), annonser. Bra! Några andra än vi prenumeranter betalar för läsupplevelserna. Två ”artikelannonser” på två sidor vardera, om Hjärtveckan och om en läkarstation. Samma notation som ovan. Översatta texter, utan större finess. Textproducenterna borde… nä, skriver inte ut tanken. En helsidesannons om rynkkrämer (OO har skyddande fettlager under huden…). Och förstås utbildnings- och platsannonser som med ålderns rätt gladeligen hoppas över. En endaste annons fastnade i OO:s minne: ett föredrag om hjärnans mysterier. Storlek 10×10 centimeter. Teorin besannas. Det man är intresserad av lägger man märke till. Annat – tja…

17%. Nyheter, politik. Snabbt ögnande räcker för att hållas uppdaterad. Politikerintervjun på två sidor skippades, för att hålla humöret uppe och blodtrycket nere. En person som åtalats för för störande av trosfrid och hets mot folkgrupp, nej tack. På två nyhetssidor (delvis) bredde en artikel om långa flyg ut sig. 17 timmar i luften, ojdå. OO:s rekord är visst 12 timmar. Eventuellt 14. Det var dock i den s.k. Helgläsningen (också 17%) som den här personlighetsavslöjande notisen fanns:

Hela fyra sidor av Helgläsningen upptas av hela två (2) bilder. Beundras inte av denna skribent. En tredje stor bild i samma sektion visade två hästrumpor, omgivna av träd och buskar. OO:s tanke gick direkt till släktingen som är ”bra” på djurrumpebilder, men artikeln handlade om att återskapa vild natur. I Portugal. Njaää… Kändes lite torr.

Men sen, under rubriken Kultur, det här:

OrdOdlaren slukade texten direkt. Med hull och hår. Förstås. Passar in i tankevärlden. Handen och hjärnan som använder penna eller tangenter och bearbetar och lagrar. Många aspekter som fostrare av olika slag borde tänka över och tillämpa. OO föredrar förstås penna (och lär sig bäst genom att skriva och formulera bokstäver), det har nämnts tidigare i detta forum. Även den här texten har först formats med blyerts i det svarat blogghäftet.

Och under det enda musikinlägget i hela tidningen fanns det här:

”En platt vits fyller också en viss plats”, sa Inger Luoma, en av OO:s läromästare i journalistik. Undrar om redaktören såg notisen som en vits eller som blodigt allvar.

Förstås, nästan viktigast: duellen. Den missar inte OO. Den här gången vann hon över duellanterna. Med en hel poäng. Även om hon inte kunde ”karaktären”. Djärv gissning på prylen, korrekt!

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 20,598 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

Macilane´s blogg.

Kixaren bloggar om Mac (OSX & IOS) och våra katter.