Åttaåringen och Runeberg, m/s

Åttaårsdag! Vem hade trott att OrdOdlaren skulle bli så seglivad? Smällkall morgon, men sådant hör till, Runebergsdagen brukar anses vara en av vinterns kallaste. Väckning 07.15, då -14,1. Sen gick det bara uppåt. I skrivande stund -1,3, vid 17-tiden.

Här ligger hon i sin vinterhamn i isen i Borgå å, mitt i stan, nästan. m/s J.L. Runeberg. Den andra bilden visar Runebergs hem (skaldens hem från 1837 till 1877), det gula huset. Fotografen stod på samma plats, hon svängde sig cirka 90 grader och zoomade lite. Hem-muséet Runebergs hem satsade förstås också idag, men dit går OO en annan gång.

Fartygets historia i katalogstil: Byggd 1912, seglade som s/s Helsingfors skärgård till 1937. Damen övertogs då av Borgå Ångfartygs Ab och fick namnet s/s J.L. Runeberg. Tjänade som kamouflerat krigsfartyg nummer 758 från 1939. Efter krigsåren, 1945, var hon grå och sliten, Helsingfors stad köpte. Tyst och stilla stod hon, under ombyggnad och renovering. Några småturer på vatten blev det först under OS-sommaren 1952. Följande ägare blev Suomen turistilaivat och hon började gå bland annat på Borgå, även med last.

”1961 förlorade hon sin oskuld”, skriver en fartygshistoriker. Ångmaskinen byttes mot dieselmotor. 1966 aviserades försäljning och i Borgå arbetades intensivt för att ”få hem” fartyget. Vuoristo-koncernen köpte, den ägde redan hotell Haiko gård vid farleden något söder om Borgå. Den eran varade i tjugo år, sen bestämde sig skepparsonen Ingmar för köp, fick Ted och några andra med sig och bildade rederi m/s J.L. Runeberg, bland andra Gun-Maj:

Idag är fartyget i högsta grad alla borgåbors ”egendom”, något man slår vakt om. Idag hade chefsstuert Gun-Maj bunkrat upp med Runebergstårtor – ”Vi brukar ha 800 besökare den här dagen”, sa hon. Kaffe, te, dragspelsmusik och trevligt sällskap bjuds det på ända till klockan 19. OO var där före den största rusningen.

Fartyget har en egendesignad servis, målad lokalt med lokala penslar, Tia T, numera ägnar hon sig mest åt att fotografera. OO noterade med tillfredsställelse att tekoppar också ingår. Festfikan intogs i röda salongen med dragspelsmusik och snygg bordsskiva.

OO lämnade den gemytliga stämningen efter lite småprat med Gun-Maj, bekant sen många år. Tårthugade traditionshyllande borgåbor anlände i en strid ström redan före klockan tio, kommersen pågår till klockan 19. Undrar hur serveringspersonalen känner sig då…

Kaptenen Ted kämpade med att få igång en fackla i fören. Den syntes knappt i det klara vädret, men är garanterat en bra lanterna för besökarna när mörkret faller på.

OrdOdlaren klädde sig i hatt, dagen till ära. Hon vill så gärna använda hatten, men tycker den är för fin för resten av klädseln och för bäraren. I förmiddagskylan var den verkligen bra, nästan bättre än en stickad mössa.

En runebergstårta är cylinderformad, med hallonsylt på toppen, kantad av en vit florsockerring. Många bagare vill göra sina egna varianter, både i färg, mjölblandning och fuktighet. OO:s favorit till vänster är torr, nästan hård på ytan men med en ordentlig ”syltgrop” som gör den nästan fuktig i munnen. Naminami!

Sist, men ingalunda minst: födelsedagsutlottning! Alla som kommenterar på wordpress eller på Facebook med minst ett ord (tummen upp räknas inte) senast onsdag kväll klockan 23.59 finsk tid deltar. På grund av postporto ”tävlar” finländare om boken om fartyget (den väger mer). Den fina Nico Laurila-väggkalendern går till en vinnare utanför Finland.

OrdOdlarens Runebergsvecka fortsätter, tydligen…

De´ va´ som katten…

OrdOdlaren löper stor risk att bli anfallen och riven av en katt inom kort! Hon följer tidens trender (för en gångs skull) och har inget nytt klädesplagg att ta på sig när julen kommer. Den isländska katten anfaller ju folk med gamla kläder på julen,

här med fulingfamiljens mamma, grymma Gryla som samlar in icke-snälla barn i sin säck. Barnen som inte fått nya kläder till jul tar katten hand om, bäst som det är hoppar den ner från hyllan när OO går omkring i sina gamla paltor…

Så vad göra? Vetebröd har OO aldrig bakat, det vore dags nu, dags att försöka sig på lussekatter… Det kom nämligen e-post från webbplatsen synonymer.se (flitigt använd, både i skriverier, översättningar och i korsordslösning), och där kunde OO läsa att lussekattens ursprung är ett nederländskt högtidsbröd, duivekater, djävulskatt, som förknippades med en kattliknande djävulsfigur som straffade olydiga barn. Brödet, brödformen, importerades till Sverige och Göteborg med holländare, nån gång mot slutet av 1800-talet.

Målning av Jan Steen, 1658, enkelt uttryckt ”Bagaren och hans hustru”, med en lång duivekater nästan mitt i bilden. OO:S nyfikenhet väcktes förstås, sökte här, sökte där – och landade till slut i en kort men nederländsk artikel, äh… Förstod knappt hälften.

Bild från ovannämnda artikel, brödets form är intressant! Ändarna skärs i tre flikar som snurras. Bilden är tydligen inte plåtad på det här årtusendet (haha). Trots tjockheten på mitten liknar brödet ett ben, exempelvis ett vadben. Någon påstår att det handlar om en förändring av ett gammalt germanskt djuroffer. Om gudarna gillade offret hölls djävulen borta, han/hon/hen som i en katts skepnad gav olydiga barn stryk – lussekatt, luciferkatt? En tradition som vandrar jämsides säger att jesusbarnet delade ut goda gula bollar åt de snälla barnen.

En nutida ogräddad variant, som synes från en sida med namnet i bilden, skriver på engelska. Brödet äts i skivor, ofta som sådant eller rostat med en klick smör på.

Dövelskatt, dyvelkatt, lussebulle, lussekuse, julkuse, saffransbulle, saffranskuse – plus lokala varianter som dök upp i ett blogginlägg från 2011, Sarabakar, Solhaga stenugnsbageri:

Varken Lucia eller bakverket är tradition i finska Finland, på finska talar man oftast enbart om ”lucianpullat”, luciabullar. Många av de här formerna var inte så bekanta för OO heller. 1. Krans, 2. Prästens hår (Södermanland), 3. Lussekatt, 4. Hjulet, 5. Julgalt (Östergötland), 6. Kuse, 7. Lilja, 8. Julvagn (Gullvagn, Julkors), 9. Lindebarn (Skåne). Intressant!

Illustrativt och bra, när bullarna bullar till sig får de liksomså pass bulliga former att den tänkta bullformen nästan försvinner när ugnen gjort sitt…

Marja, som bor i Raumo, gav 2015 ut en bok som kunde översättas till ”Manna från himlen”, med underrubriken Matkultur i den kristna traditionen. Hon berättar om en hel del maträtter, öl, oliv, ärtsoppa, våfflor – och lussekatter. Marja är en mångspråkig och mångkulturell person, tyvärr har vi endast julkorts- och Facebookkontakt. Vi har träffats en gång, under en hel vecka. Marja bidrar till dagens tema med att saffran, en flertusenårig krydda, också användes för att bota ögonsjukdomar. Martyren Lucia har bakats in i bullen, kanske, kanske russinen symboliserar ögon? Ingen aning…

Förresten staden Raumo heter så på svenska, Rauma på finska. Stämmer det att gotländska orten Roma uttalas på nästan samma sätt???

Duivekater känns nästan som en vanlig vetelängd, smaksatt med citron. Hur ofta och exakt var den är levande tradition kan OO inte uttala sig om med säkerhet.

Men, men… OO har sparat ett recept som den gode maken följde när han bakade lussekatter härom året. Ett knep är ju att se till att det finns ingredienser hemma, ifall om… Annars får OO köpa ett par sockor, sådana räknas väl också som klädesplagg?

Häran!

Häran hägrar. Hösthäran, om en sådan finns. Sååningshäran, enjishäran, pääronhäran och tryskanhäran finns, och roligt skulle det vara med haavrahäran, men… Blev det för svårt? Häran (alla ljud korta) har/får man när ett jordbruks/odlingsarbete är färdigt, avklarat. Och snart, bara vädret är tjänligt…

Den dag OrdOdlaren skulle ta sig an det här området med namnet garagerabatten, då hade Farbror Frost varit på besök på natten, och arbetet fick vänta. Det mesta skall bort, förutom busken (jännä ljus) längst till vänster. Busken i mitten, en hortensia, skall befrias från sina torra blommor. Blötsnö som fastnar i de torra blommorna kan utvecklas till tunga klimpar som tynger ner grenarna med förfärliga följder. Erfarenheten talar.

En del entusiaster talar med strålande ögon om Den Stora Höststädningen i trädgården och går nästan fram med dammsugare och rakapparat. Andra Hyllare av Naturen säger att alla småkryp ovan och under jord livnär sig på och drar nytta av höstlöv och andra döda växtdelar. OO som aldrig varit böjd för extremiteter (visst heter det så…) slarvar lite mittemellan. Det mesta som kan tänkas sticka gråbrunt upp över den förmodade snön tas bort, likaså sådant som kan tänkas bli slemmigt när våren nalkas. Ena bilden är före, andra efter. Ena bilden med lite lite sol, andra på kvällen.

En ek, en valnötssläkting (stammen på bilden), en lind och några plommonträd behövs inte för att hålla gräsmattans underjordingar vid liv. 95% skall bort, annars dör både gräs och mossa och det som finns där under. Skottkärran, världens bästa och största sopskyffel, är till stor hjälp. Det här bruna bortforslades för ett drygt dygn sedan. Linden är fortfarande halvfull och seg, det som finns på marken förs bort endera dagen.

OO har i varje fall morotshäran. Här under i den djupa sanden finns en del av säsongens morotsskörd, i ”korttidsstuka”. Fungerar perfekt, bättre än källare. Blasten fungerar som lock, håller bra ihop vid minusgrader. Sen är det bara att krafsa fram lämplig mängd som behövs, täcka över… Tar garanterat slut innan jul. Några rödbetor står fortfarande på sin födelse- och uppväxtplats och väntar på att bli mat. De klarar några minusgrader.

På tal om ingenting och helt apropå fick OO nyponfnatt. ‘Hurdal’ till vänster, dockros, Rosa nitida, till höger. Nypon skiljer sig verkligt från varandra. Putsas bort på våren om inte fåglarna funnit behag.

Varför häran? Den finlandssvenska dialektordboken ger ingen förklaring och påstår t.o.m att det heter ”hären” i OO:s barndomstrakter. Någon påstår att haren (djuret alltså, ifall du blivit bortkollrad av OO:s svador) inte har någonstans att gömma sig när åkrarna är tomma, och så är den lätt att fånga – eller flyr till skogs. Här öster om hufvudstaden har ordet ändrats till ”hasi”, även det med korta ljud, men när, var och hur och varför vet ingen. Hur som helst, folk från landsbygden förstår.

Hortensiahäran ligger ännu fjärran. Den till vänster är nu klippt och skuren, men den stora till höger blir aldrig helt tom på torra blommor. Verkar ha sega grenar, minns inte att någon skulle ha brustit under snön. Och sen finns det några buskar till…

Grillen ser ensam och övergiven ut, bordet (med hål för parasollet) har redan gått i vinteride, grillen gjorde ännu en sista säsongstjänst innan den sällar sig till sällskapet. Sen återstår bara att se hur hög snödrivan på altanen blir när vintern kommer – om den kommer.

Halloween – alla helgons afton – betyder att vintern gör sitt intåg, 31 oktober. Sen kommer Alla helgons dag. Fester, spökerier, pumpor? Nä. Men konserter, rapporter utlovas i denna spalt. Skall bara ha häran först. På det mesta. Dahliahäran väntar också.

enjishäran – från äng, höskörden är bärgad

tryskanhäran = säden är tröskad.

jännä = jännittävä = spännande

Resten får ni klura ut själva. Om ni behöver.

Namn, kort och gott…

”Nu drar vi ut på rövarstråt, nu ska vi ut och röva – men bara sånt vi kommer åt, och sånt vi kan behöva…”. OrdOdlaren har nynnat på den sången i ett dygn nu. Hon råkade se att Kasper och Jesper har namnsdag idag, 20 oktober, i den finlandssvenska almanackan. Jonathan får vänta till 26 januari.

Boken Folk och rövere i Kardemomme by, som blev Kamomillastad på svenska, utkom redan 1955 och är still going strong ännu idag, eller… Författare Thorbjörn Egner. Hur det nu kom sig så kom GeGe in i mina tankar. Han sänder ut över tusen namnsdagsgratulationsmejl per år till folk han känner. Det finns också andra som då och då sänder namnsdagskort. Det skulle bli ett sjå för OO, hon tycker, som GeGe, om att jämföra namnlängder i grannländer.

Och i Finland har vi två – nej, egentligen fyra – olika namnlängder. Här är de finlandssvenska ovanför, de finska under. Varför två av de vise männen uppmärksammas just 20 oktober hittade OO inget svar på, Baltsar har tappats bort i det finlandssvenska (tror att namnet inte använts på länge i vår del av världen, uttalssvårigheter för majoritetsbefolkningen…). Alla tre firas i Sverige 6 januari, och det passar ju bra det… Ursula togs till heders igen 1986, efter att ha varit struken hela 1900-talet.

Dagens namn under åren 1620 – 1680 är så mycket mer intressant: Elvatusen jungfrur. Före 1620 hette 21 oktober så, 1680 flyttades den tillbaks till sitt förra datum, 1753 slopades den. Det var kanske inte precis någon NAMNsdag, men varför var lätt att hitta. Ursula var enligt en på 900-talet utformad legend en kungadotter som på 300-talet bortlovats till en furste men som ville förbli jungfru och levde tre år på ett skepp som åtföljdes av elva flytetyg, vart och ett med tusen jungfrur ombord. Konvojen nådde Köln, och där föll alla offer för vilda hunner. Högst sannolik berättelse, till alla delar… I St. Ursulas kyrka i nämnda stad finns den här stenen

och den lästes lite fel så att elva blev elvatusen. Det blev en häftig martyrhistoria att berätta vidare.

Två kalendrar till i Finland? Jovisst, den samiska och den ortodoxa. I den samiska är namnet 20 oktober Guhtur (ursprung, betydelse hittas inte). Artemi, Arttu och Arvo är dagens ortodoxa namn. Artemios av Antiokia led martyrdöden på 360-talet, namnet betyder frisk, oskadad.

En ikon, i ordets egentlige betydelse. Artemios var krigare för Konstantin den store, men dödades när Julianus ville återställa den gamla romerska tron (religionsläraren skriver…).

Den ortodoxa namngivningstraditionen har alltid fascinerat OO (läs religionsläraren). När ett barn föds avgör dagens heliga person namnet. Passar inte könet går man en dag bakåt eller framåt. Ofta används ett smeknamn (vår tidigare storstjärna Kirkas dopnamn var Kiril). Man firar dagen i hela sitt liv, inte som traditionell födelse- eller namnsdag, man hedrar den heliga personen. Ett andligt släktskap råder mellan de två, helgonet är människans andliga beskyddare, och man lär sig mer och mer om hans/hennes liv. Tyvärr har man delvis frångått det här systemet nuförtiden.

Och i Sverige firar ni prinsessan Sibylla sen 1934, hon och prins Gustav Adolf ingick äktenskap den här dagen 1932. Hon ser så allvarlig ut på alla bilder, hittade en där hon ler…

Firar OO namnsdagar? Njaeä, sådant uppmärksammades inte alls under hennes uppväxt. Som lärare i Lovisa drabbades hon av traditionen att man bör bjuda på kaka på sina namnsdagar. Det var svårt, 24 augusti serverade Bertel nästan en kakbuffé, hon som hette Lovisa i andranamn bjöd på läckerheter följande dag, och så kom Märtha med sin ofta hembrända hallon-blåbärspaj 26 augusti… Tyvärr dog traditionen ut i och med omorganiseringar av mat-kaffesystemet. Går att införa var som helst!

Namnsdagarnas grund finns i den helgonkalender som dominikanmunkarna utarbetade, både i Åbo och i Uppsala stift. Ändringarna har kommit med olika mellanrum. Ingen har behov av att fira (eller ha namnet) Caprisius eller Felicianus idag. 1810 fick Åbo Akademi ensamrätt på namnsdagslistan i det färska storfurstendömet, första namnlängden innehöll 271 mansnamn och 69 kvinnonamn. Va tusan… Republiken införde skilda språkliga namnsdagskalendrar 1929.

Vi borde göra något av namnsdagarna. Det finns såna som har öppet hus, bjuder på enkelt t.ex. ”Ulla-kaffe”, ”Saras kaffekalas” på namnsdagar, speciellt såna vars födelsedag infaller olämpligt, krockar med annat. OO:s ”dagar” infaller 20 maj, 4 augusti och 26 augusti, i flera år i arbetets tecken. Och hon har inte riktigt klarat av pärldagarna heller. Årets sista i den genren infaller förresten 25 oktober, Märtha har namnsdag i Norge! Fira med pärlor! Eller sätt igång med att skicka namnsdagsgratulationsmejl, som GeGe. Gamla och nya traditioner är välkomna.

”Men annars så tar vi så lite vi kan, både Kasper och Jesper och Jonathan…”. Och Nordens mest berömda Melker…

Vi på Saltkråkan Så går det till på Saltkråkan 1964 Torsten Lilliecrona som farbror Melker Kajsa Dandenell som Skrållan

Sommartraditionen återupptagen

Hur hittar man på ett sådant hotellnamn som Pietari Kylliäinen? Svar 1: Det finns i Nyslott. Svar 2: Han har hjältestatus. Fråga 2: Hette han verkligen så? Svar: Hm.

Många historiska svenska namn har förfinskats av olika orsaker. Tyrgils som blivit Torkkeli är nästan för roligt. STOPP, OrdOdlaren! Bryt! Det var inte detta du skulle skriva om…

Peder Nilsson Kylden (Kyldén?) var Sten Stures d.ä trogna tjänare, första kända fogden på Olofsborg. När den borgen byggts i cirka 20 år anfölls den österifrån, och nämnda fogde fick angriparna att ta till sjappen. Året var 1495. Han hade redan fått skattefrihet för stora egendomar – men annars finns hans liv i historiens dunkel Känd och okänd. Namnet Gyllenstierna fanns i trakterna, kanske… Ingen vet. Gyllen, Kylden…

Pietari Kylliäinen är det hotell som ligger närmast Olofsborg. Kanske han hade sin bostad här? Bekvämt beläget, sisådär i 70-talsstil. Små rum, men räcker. Torde bli stamlokus för BJR och OO. Åtminstone 2023.

Här finns ett annat ”måste-ställe”, stamställe sen många år. Torget till höger, mitt i bilden två vita tälttak. Muikkubaari, som heter så här officiellt:

Kalastajan Koju betyder ungefär fiskarens hydda. Här serveras stekta/friterade mujkor, full rulle från morgon till kväll – bilden är tagen vid tiotiden på kvällen, då är det lugnare. ”Alla” går dit minst en gång under sitt Nyslott-besök. Siklöja, säger man finare. Ännu finare Coregonus albula. Blikta runt Siljan, kutul i Larsmo (nära Jakobstad). uttalas med alla ljud korta, u-et är ett rätt ljust o. Muikku på finska. Den som steks och äts är sisådär fingerlång, men denna laxsläkting kan bli till och med 30 centimeter.

Portionerna är läckra, varianterna är många. Det här är nästan för vackert att äta upp. Men allt slank ner, förutom en potatis. Och, som märktes på bilden ovan ovan ovan, kan man få en känsla av att man befinner sig till sjöss. Största delen av restaurangen finns på en flytande – ja, vad kallar man det? Ponton, brygga…

Foto från OO:s bordsplats. Grannens restaurangbrygga har OO aldrig besökt…I mitten skymtar en del av det intressanta torget, där OO nästan alltid köper skor (specialbutik, fotriktiga) och kläder, oftast designade och sydda av lokala personer. I år blev det också en lokal bok, samt ett historiskt brädspel, Kungsvägen från Åbo till Viborg. Längst borta i fonden stora dyra hotellet. Länge sedan BJR och OO bodde där.

Restaurangen närmast borgen heter Sarastro, som översteprästen i operan Trollflöjten. I år lärde sig OO där vad en spritzer är. En läskande drink, gjord på ”hemgjord hallonlimoncello” – det låter lite motstridigt, men låt gå. Därtill bubbelvin och sodavatten. Hela härligheten pryds av stora frysta hallon och citronmeliss. ”Lite knepig att göra”, sa bartenderflickan. Inte illa att inta, inte alls! När det inte fanns annat än isbitar och hallon kvar i glaset satt OO och lirkade och petade med fingrarna för att få upp bären… Är man ett nyfiket barn så är man…

För läsare som funderar på ett Nyslott-besök 2023: Trollflöjtens speciella, glada Trollflöjten-regi fyller 50 år, och kommer att ges några gånger nästa sommar. Mika Kares, vår nutida stora bas på scenerna i Europa är Sarastro. 1,92 lång, men ”ursprungs-Sarastro”, Martti Talvela, vinner i längden: 2,01. Matti Salminen har också gjort Sarastro i Nyslott, 1,96 i strumplästen. Finland är expert på att producera långa och stora basar!

Efter mat och dryck (och besök på Sarastros fina toaletter) är det dags att bege sig på opera. Klädseln är fri och varierar, som synes. Vädret avgör. Visst ses en del kvinnor frysa i feststass och stappla i sylklackar, men de är ofta i minoritet. De här killarna klarade sig troligen utan att frysa. Det var rätt varmt den kvällen, även om solfjäder ändå inte behövdes. Ibland bör man rusta sig med en sjal eller två.

Publiken sitter under ett stadigt tak (som sätts upp och tas ner varje säsong, Museiverket tillåter in permanent tak, förstås). Det kom en regnskur varje föreställning, det hördes men alla var torra. Scenbilderna var överlag mörka i år, fotade endast Carmens scenografi innan operan började. Scenen är smal, orkesterdiket rätt så synligt under den blå kanten. Publikens stolar är nya, man orkar sitta på dem.

Borgen i höstfärger, från en turistbroschyr. Lagom trolskt för drömmar. Återkommer. Ja, och ni som inte ”bryr er om opera”, kan också läsa kommande avsnitt. Bifogar inga ljudfiler.

Kringlande jugend och kringlor

”Kör ditåt, rakt genom två rondeller – när ni ser kyrkan till höger, sväng då strax därefter till ett gult hus med lite speciellt tak- Där skall vi äta lunch och utbyta erfarenheter”. Så vi gjorde så.

Euran pirtti. ”Pirtti” betyder inte alltid bara en liten stuga med ett enda litet mörkt rum, ofta kallas storstugan på en gård just ”pirtti”. Och här är det stort. Observera värdinnan som hälsade välkommen i sitt speciella ”euranpirttivärdinneförkläde”.

Huset stod färdigt 1908, planerat av den lokala konstnären Jalmari Karhula. Ett ungdomsföreningshus i jugend-stil (nationalromantik) så det hinner till och blir över. Bilden som dyker upp här ar OO lånat från hembygdsföreningens webbplats

Speciellt tak, jo… Huset såldes till friluftsmuséet Fölisön i Helsingfors på 1970-talet, det var tänkt att det skulle bli huvudbyggnad där. Men så tänkte invånarna i Eura tydligen va fan, bildade en förening, samlade medel, köpte huset, restaurerade det till ursprungligt skick med alla detaljer, och nu är det förstås en av Euras 100 pärlor.

Ett av scenens hörn, samt läktarens skrank. Observera att de här dekorationerna gjordes i början av 1900-talet, den lokala konstnären tog garanterat sina intryck av Akseli Gallen-Kallela som tog upp bl.a. svastikan i sin första Kalevala-illustration från 1889, Aino-triptyken. Det finns två versioner av den, förresten. Det tog ytterligare något årtionde innan svastikan började associeras med annat. Den över 3000-åriga lyckosymbolen kunde kanske få ett eget inlägg. Få se.

Serveringsdisken med en annan värdinna i likartat förkläde. Till vänster det fullt utrustade och moderna köket, med kapacitet för åtminstone 200 personer. I övre våningen (som OO inte hann besöka) finns flitigt utnyttjade utställningsutrymmen.

Gardinerna i festsalen är troligen nyvävda, men med det mönster som planerades för 120 år sedan. Dukarna/löparna på borden är specialdesignade senare, går harmoniskt in i helheten. Vi fick avnjuta sommarsoppa i Eura-stil, med Eura-bröd och smör från butiken.

OO försökte fotografera de mycket nationalromnatiska utsmyckningarna i ankomsthallen, men de bilderna – ja de for på kakka-pelles rullona, som man plägar säga i Östnyland. Så det blev ett självporträtt via spegeln, dock rättvänt, i stället. Observera klädkrokarna i bakgrunden, också de valda med omsorg.

Vi lyssnade på små föredrag om garantisamlingar av växter (OO står för rosor), hur 2023 skall firas, om syrener (garantisamlingen i Eura) och om vissa traditioner i Eura. Eurakringlan, till exempel. Den finns med på Finlands nationella förteckning över levande kulturarv, tilslammans med bland annat den finska tangon, Laihelas sparsamhet/snålhet/nuukuus (som OO skrivit om tidigare), bastubadande…

OO översätter inte texten. Kringlan är Satakuntas landskapsdelikatess. Sådana kringlor finns alltid på bordet när det är kalas eller fest i Eura. Receptet lär ha kommit med en konditor från Petersburg nån gång i början av seklet, kanske tidigare. De allra flesta kringlorna bakas i Euran pirtti och säljs där till förmån för föreningen. 2021 bakades nästan 10 000…

Ingredienserna är grädde, smör, mjöl – och jäst! En degklump på 11 gram rullas ut till en 33 centimeters längd (måttet finns inristat på bakbordet i Euran pirtti), den rullas i socker och vrids till och gräddas. Video med finska instruktioner finns på Youtube, som synes.

Klart att OO köpte kringlor. De har bara ett fel. De försvinner. För fort.