Om fäderna på 1500-talet hade fått som de ville skulle världen vara fylld av jurister. Sönerna var snälla och försökte, men snart nog, så… Ja, så gick det i varje fall för flamländske Charles d´Écluse, som OrdOdlaren så många gånger snavat över i växtsammanhang. Han har gått latiniserad till historien, som Carolus Clusius.
Här är han 57 år gammal och har hunnit med en hel del. Studerade i Marburg och i Wittenberg, teologi och filosofi – och plockade växter. Till slut, som 25-åring, kom han ur skåpet och begav sig till Montpellier och blev läkare efter tre år. Någon annan ”växtutbildning” fanns inte då. Växter var hans liv. Han fick många likasinnade vänner och en hel del språk på köpet: flamländska (modersmål), tyska, latin, franska, spanska och grekiska. Dessutom lärde han sig portugisiska.
Hur vet man det? En stor mängd av hans korrespondens under åren 1560 – 1609 finns bevarad, det mesta på de sex förstnämnda språken. Cirka 1500 brev till och från 320 personer. Observera att då fanns varken kulspetspenna eller dator, frimärken eller logistik på hjul, skenor eller i luften som förde fram breven. Inte Facebook heller. Handen på hjärtat: ”korresponderar” du med alla dina facebookvänner?
Många av hans brevvänner var manliga akademiker, på latin. Flera av korrespondenterna var kvinnor, och då skrevs det på respektive modersmål. En av hans växtpassionerade väninnor (som samlade, odlade…) var Princess de Chimay, född Marie av Brimeu (grevlig släkt, ”prinsessa” blev hon senare, på något sätt…). 27 av hennes brev finns bevarade. Hon bodde på åtminstone sex platser (palats) i sitt liv, med trädgård på alla ställen. Hon lär ha påtat i rabatterna själv.
Det finns en hel del luckor i CC:s cv, OO borde kunna nederländska för att fylla dem. Det kan hon inte, så…
På 1560-talet levde och bodde CC i Augsburg, hos den stenrika familjen Fugger. Eventuellt som lärare, eventuellt för att få en resa till Spanien finansierad. Eller både och. Han noterade den naturliga floran i landet, men mest intresserade växterna från den ”nya världen”. Han lärde känna potatisen.
Hans följande drag? Vet inte, men 1573 fanns han vid Maximilians II mångkulturella hov i Wien, för att jobba med den medicinska trädgården. Senast där gjorde han två bekantskaper, Ogier Ghiselin de Busbecq och den turkiska tulpanen. Ogier hade tidvis vistats vid det Ottomanska hovet som diplomat, han var en ivrig odlare, iakttagare och samlare. Han är berömd för sin bok ”Turkiska brev”, ett värdefullt kulturellt-historiskt-språkligt dokument. Han gav CC tulpanlökar. Eventuellt hade CC sett någon lök tidigare.
Tulpanen blev Den Stora Passionen. Tyvärr avled Maximilian II 1576 och CC kunde inte fortsätta sitt arbete under den följande regenten. Varför? Ja, det vete fåglarna. CC levde vidare i Wien, lär ha haft en egen liten trädgård där han experimenterade med tulpaner och andra växter, ”slogs” med växttjuvar, han fick fram randiga tulpaner och kom underfund med att det torde handla om nån sorts sjukdom. Han reste också i det som nu är Österrike och är den förste som kartlagt floran i de trakterna. Men sen? Hm.
1587 hittar vi honom i Frankfurt am Main, i varje fall. Där beskrev han rosorna i staden som utan taggar. De fick senare namnet Francofurtana-gruppen. Utan taggar? Nää-ä. OO har tre av dem i rosbekantskapskretsen. Okay. Det finns taggigare rosor.
1593 kallas den då mycket berömde botanisten till Leiden, där universitetet byggde upp en Hortus Botanicus, men resultatet var inte tillfredsställande. CC var 67 år gammal, hade en skada i höften som gjorde att han inte kunde delta i det praktiska arbetet. Den kunniga hjälpredan. Dirck Cluyt, var apotekare som inte hade den formella utbildning som befattningen krävde. Men han har gett ut världens första bok om biodling! Tillsammans skapade de en liten (19 x 40 meter enligt vissa källor) botanisk trädgård med över 1000 växter. Numera lär den vara återskapad, tack vare noggranna listor.
Cluyt avled redan 1598, och efter det deltog CC inte i det praktiska arbetet, han hade fullt upp med sina tulpaner och sitt skrivande. Han producerade en hel del andra skrifter än brev under sitt liv, både översättningar och eget. Ett av hans viktigaste verk heter Exoticorum libri decem, quibus animalium, plantarum aromatum, alio rumque pere grinorum fructum historiae describuntur. Varsågoda!
Tulpan på turkiska: lale.
Turban på turkiska: tulipant.
Med en enkel tulipan, upppå bemärkelsedan… Tulipant skulle bli ganska så roligt…