OrdOdlaren knyckte sig i den obefintliga flätan och tog sig i dito krage, begav sig på vandring. Hade två uttalade mål, men de hör inte hit. Styrde kosan mot ”gården”, Sannäs gård, numera kongresshotell.
Här odlades en massa trädgårdsprodukter på 1910- och 20-talen, för något år sen ville nuvarande (dåvarande? Ägoförhållandena kan ha ändrats…) återuppta bland annat äppelodlingen,
men det räcker inte med högprofessionell och påkostad plantering, tillsynen och skötseln har tydligen försummats. Trots nätstängsel runtom höll hararna kalas i vintras.
OO tog en genväg genom parken mellan hus av olika ålder och slag, bastu, simhall, frisbeegolfmål med mera och hittade rosen ‘Pink Grootendorst’ med stöd av ett äppelträd och en högstubbe av björk som bidrar till biodiversiteten. Parken är planerad av storheten Paul Olsson, kanske kring 1920. På gamla bilder från 1910 ser den annorlunda ut, och gårdens gamla storhetstid tog slut 1927.
Vandringsstigen går längs ån, Illby å (Illby ser konstigt ut i skrift. Först i, sen två L, förtydligande). Gårdens ”baksida”, här märks bättre att gården finns på åsen som istiden har skapat. Gästerna får tydligen prova på supbräde också. Ingenting för OO, precis. Ån är lugn och fin att röra sig på (och i),
men endast några hundra meter härifrån finns en besvärlig fors som har bearbetats på olika sätt genom åren. Ungefär här fanns bron över ån fram till 1930-talet, då vägen fick en ny sträckning. Sannäs gård finns nu en bra bit bakom fotografens rygg.
En hel del sand och sten i form av en tydlig ås finns här sedan istiden, San(d)näs. OO tror, men bara tror, att man via de här trapporna når en av de äldsta boplatserna i byn. Skulle gärna börja gå uppför de här trapporna en bit, följande gång några fler trappsteg, men… Trappan är privat, OO känner inte ägarna…
En del av den höga åsen, på norrsidan, mot herrgården, har i tiden grävts bort, prima sand. Titta noga mitt i bilden, det gula huset skymtar. På den andra bilden betraktar OO kullen och hus plus uthus från väster när hon sneddade över en nytröskad åker, plockade upp några förspillda ax, hittade vetekorn och tuggade på dem. Gott! Åsen ser inte såå hög ut härifrån som från åsidan, från öster.
En snutt av en regnbåge visade sig, intressant med tanke på att regn har varit ytterst sällsynt i denna supertorra korridor denna sommar. Alla åkrar i jordbrukslandskapet verkar vara tröskade, nu får regnet komma, tack!
På tal om vatten. Träden på bilden (söder om gårdarna som visats) växer längs den tydliga istidsåsen, en viktig del av Borgå stads vattenförsörjning. Det kunde vi läsa om i ett intressant reportage i lokaltidningen för inte så länge sedan. Vi får vara trygga.
OO vände helt höger om, tog ”vägen” genom skogen på höjden (mest berg och stora stenar) västerut och smaskade i sig gamla blåbär och nyare lingon de hundratals meter som återstod tills de egna domänerna tog vid. Där tog hon en runda, kollade plommon-, krikon- och äppelträden som är inhägnade:
Sandra, Sandra, dina och grannarnas äpplen skall bli saft/must och mos, men Voitto, Voitto… Vad skall vi göra med din börda, gulkrikonen? Och frugan Vilma är lika gulbehängd. Sylten är fräsch, men kärnplockandet… Bina kom i rätt tid i våras, vädret var tjänligt för pollinering, rötterna har hittat underjordiskt vatten. Den närmsta framtiden utvisar, krikonen börjar bli mogna. Gulplommonträdet har gett litervis med frukt också. 2023 blir troligen magrare på gulfrukt.
OrdOdlaren 