Vem kan leva utan dessa?

”Pennor – sådana köper man inte, de ges och tas och fås!” Den något konstiga devisen har OrdOdlaren följt i minst 20 år. Studiehandledarna i gymnasier översållades med pennor, speciellt under de tider ”postgymnasiala” skolor slogs ihop och bytte namn i en rasande fart. Nya namn betydde nya pennor, namnen trummades in den vägen. Kanske.

En grupp levnadsglada studiehandledare gjorde pennsamlandet till en sport, tipsade varandra om bra pennor och jämförde skörden vid mässdagens slut. Ett och annat outslitbart finns kvar:Flera seminarier plus mässor ordnades på rödvita båtar, konferensutrymmenas blyertspennor varierade i form under årens lopp. Den vitas namn är nästan bortnött av flitig användning! OO skriver alltid kladden till både inlägg och andra utläggningar med blyerts. Sällan används pennor som skall vässas, även om sådana också ingår i hemmets pennarsenal. Jo, prima pennvässare finns också, på säkert ställe.Just nu finns endast tre sådana här i aktiv tjänst. Slängs när de ger upp. Bilbärgningstjänst Frejborg. ”Pojkarna” på Lilla Mhys serviceställe är införstådda med och ler åt OO:s system: hon tar en reklampenna vid varje besök. En när bilen avlämnas, en när den avhämtas – blir räkningen för hög resulterar det i två pennor. Frejborgs telefonnummer är guld värd på vägen!Visserligen ringde OO serviceverkstaden när Lilla Mhy i juli 2019 behagade säga upp samarbetsavtalet med sin ägare, fågelvägen ca 200 meter från nämnda serviceställe. Visade sig vara dubbeltur i oturen. Arbetsledaren (på bilden ovan) svarade: ”Jaha, du är där… du behöver bärgningsbil… vänta… Jo, Frejborg är här på lunch, ser jag. Ett ögonblick! PAUS…PAUS… Är du kvar? Han tar bara en kopp kaffe, sen kommer han!” Proffsiga Frejborg dök upp, och glatt småpratande ordnades skjutsen. Han hade dessutom den goda smaken att placera Lilla Mhy bredvid en ”syster”. Kunde inte låta bli att ropa åt karln på bilden: ”Är du säker på att du tar rätt bil nu?”En gåva. Glitterpenna med skärmfunktion. Den svarta övre ändan fungerar som ersättare för fingret på telefon eller annan pekskärm. Bläckpatronen är utbytbar, men den ovanliga formen på den gör att pekändan används nästan oftare än skrivändan. Bra att ha.Resemässa. Livsmedelsverket höll tävling ned frågor om vad man i matväg för föra in till Finland. Frågorna och svaren har OO glömt (”sehän sanoo järkikin”, tänkte hon, ”förnuftet berättar”), men den smått eleganta pennan fick hon behålla. Elegantheten kommer inte så bra fram på bilden, eftersom fotografen föredrog att fota det finska namnet på livsmedelsverket.BJR hittade den här på samma mässa. Reklam för den enligt sig själv (och andra) glada kommunen Ingå. En kille med grå skor med svart hätta, vita påsabyxor, svart skjorta med grå krage, randig slips och en härlig uppsyn. OO funderade länge på vad hårburret kan tänkas ha för funktion. Märkte sen att hon borstar sig i ansiktet när korsordsgåtorna kräver mera tankeverksamhet.

Snart nog tillkom ytterligare en association. På bilden är pennan i skrivläge, se längst nere. Då kom OO osökt att tänka på James Bond-filmen där den äldre ständigt sura kvinnliga östagenten med alla medel försöker ta kål på 007. Hon uppträde bl.a. som ”betjänt” med utskjutbar vass skospets… PAUS för forskning: From Russia with Love, 1963 (Agent 007 ser rött). Sean Connery, den kvinnliga agenten Rosa Klebb spelades med verklig inlevelse av österrikiska Lotte Lenya.

Varde ljus, värme och kraft!

Dagen efter. Ännu en gång. OrdOdlaren borde lära sig att göra sonderingar i god tid, men det lyckas liksom inte. Tröstar sig med att Jarl har namnsdag idag, och honom minns hon som lång. Pappa berättade att en med Jarl befryndad mansperson kallades Lamptändarn. Han var den enda som nådde upp till och kunde tända en viss lampa.

Elektricitet. Det var ”Elens Dag” igår i Sverige, 23 januari. Och då skall vår ständiga följeslagare i vardag och helg hyllas. Vad passar bättre än Tage Danielsson och ”Elektricitetsvisan”? OO hör den kännspaka rösten, och har alltid trott att han sjunger ”lektris”. Kollade texten på nätet, men… ”Allt går ju med elektricitet, elektriskt, de’ e’ nåt konstigt…”. Han kunde ju ha använt OO:s grundspråk! ”Lektris” heter det. Säger hellre så än ”el” i den dag som i dag är.

Men: Hasse och Tage har inte skrivit den visan, trots att Allvetande Wikipedia skriver en ”låt” av dem. Skånska Lasse, bondkomiker, skrev visan och framförde den, och till 88-öresrevyn 1970 hade Hasse och Tage lite skrivit till och korvat om, och visan fick sin renässans vid drygt 40 års ålder. OO publicerar inte texten här, ni kan googla och le åt att det strömmar härs och tvärs igenom tråden och om det går en propp så får ni göra en volt och hålla värmen! Härliga ordvändningar och rim, minsann.

En gång i slutet-mitten av 1970-talet ransonerades elektricitet i Finland, men OO hittar ingen information. Man hade ström två timmar i stöten, men hur länge höll det systemet? Skulle knappast gå idag, men ho vet. Kan någon ge upplysningar (!) om det förfarandet?

Elberoende (lektrisberoende)? Jovisst. Man kan också googla på det ordet och hitta vad den unga kvinnan svarade på en muntlig enkät för ganska så länge sedan: ”Nej, jag är inte särskilt elberoende eftersom jag jobbar och bor mitt i stan”. Psykologiläraren avvände citatet i undervisningen, och eleverna, bosatta i småstad och på landsbygd, begrep inte ett dugg om hur denna kvinna tänkte.

Visst är det bra med elektricitet, men man borde kanske ta sig en funderare…Sladdar och laddare i all ära, men… Jo, stearinljus, tändstickor och ficklampor finns på kända ställen. 1½ liter vatten i flaska borde finnas i kylskåpet, det skulle vara skönt att ha en liten snygg gaskokplatta (finns sådana?). Gasgrillen bor i ett lider vintertid. Konserver. Knäckebröd finns alltid! Optimisten tror ändå att det skall klara sig, utifall om…

På 1950-talet nådde den lilla flickan inte upp till strömbrytaren på väggen. Kommer ni ihåg? De där oftast svarta som man skulle vrida eller knäppa eller göra något annat med. Strömbrytarna har designats om och flyttat nedåt, men varför flyttas el-uttagen sällan uppåt, de är oftast på krypnivå ännu. Förstå sig på traditioner och modenycker…Tja, vänta nu… Vilken lampa styrs av den här knappen? Fortfarande, efter nästan tio år, lite av ett mysterium för OO. Men när lampan väl är tänd, då är den bra! I dess sken tillbringas största delen av den vakna tiden. Läsa, skriva, lösa, äta, se på TV, dricka te. Perfekt.En annan taklampa är ett verkligt konstverk. Men när det skall jobbas i det här rummet krävs lite mer i ljusstyrka. Njutljus, det är vad den ger:Och lektris förbrukas, det påminner den här manicken om. Den finns också lämpligt inom synhåll och det märks när någon frys eller ugnen eller något annat mera lektriskrävande går igång.Solpanelerna på taket är inte mycket att hurra för så här års, men nu är de ju inte snötäckta, tyvärr/till all tur (välj det som passar bäst). Så det kan t.o.m. tillverkas en kilowattimme per dag i bästa fall!Elden i spisen värmer vatten som går ut i elementen och på så sätt värmer huset. Men systemet kräver lektris! Vid elavbrott vintertid behövs kläder och plädar. Hittills ok.Skriften är ihoptuggad under en översättning om utrotning av invasiva växter. Slöheten tog över.

Mål och tider på alla tider

”Mål, mål, mål, mera mål, och mål, det kommer det att bli…”, sjöng Markoolio (Marko Lehtosalo). Förfäras dock inte, lilla läsarhop. OrdOdlaren tänker inte börja skriva om fotbollsmål eller sådana i innebandy, inte i ishockey heller. Nä, inte modersmål heller. Däremot morgon-, mellan-, middags- och – nä, inte skrov-. Och lite annat. Intressant ord. Mål.

På 1960-talet kom målen tätt, sommartid. Hur hann vi arbeta? Å andra sidan blev det en rytm i arbetet. Väckning klockan 05.30, ett eller två glas vatten, ut i föusi och ge mat åt korna – den ko mamma just då mjölkade mådde bäst om hon fick äta samtidigt. Sen skulle kalvarna, som muade hungrigt och kraftigt åt tonåringen, ha sitt. Mamma släppte ut korna på bete, sen blev tonåringen ensam med städandet. Ut med skiten, in med halm (kornas bädd) och hö färdigt till kvällen, det skulle sopas och snyggas till, vädras. Under den tiden satte mamma fram ”mat” inne: te, bröd, smör, mjölk, eventuella pålägg, rester från gårdagen, kanske gröt. Målet hade inget namn, åts i lugn och ro, dagens skönaste.

Förmiddagskaffe, mat, eftermiddagskaffe följde sen på varandra med två-tre timmars mellanrum. Arbetet däremellan varierade säsongsvis och med vädret. Vid femtiden var det föusi igen, och efteråt, vid sju-åttatiden, lite mat igen. Rester, te, bröd – helst mammas hembakta hålkaka där mjölblandningen var enligt systemet ”skaka lite ur varje påse”.

Morgonmålet är fortfarande dagens bästa, även om det numera är ganska litet.En deciliter müsli (köpt) med frusna (eller färska) egna bär och eget äppelmos. Knastrar lämpligt mellan tänderna.Ägget med egenblandat chilisalt och det lilla pillret. Dagen blir inte rätt om OO inte får sin lilla chilidos med ägget. Vanligt salt passar bara inte.Och, förstås, te med lokalproducerad honung. Muggen har gjort en lite längre resa till bordet, men det var länge sen. Har lagom tjocka väggar och passar bra i handen.

Det här räcker för att bryta nattfastan – breakfast. ”Eftersom ordet är mera sällsynt i Sverige finns det inga starka skäl för oss i Finland att envisas med att äta morgonmål”, skrev den finlandssvenska språkgurun 2011. Det har inte sjunkit in i OO. Ät ”frukost” istället, ville nämnda guru framhäva. OO har envisats med att påstå att sådant är enbart för gifta kvinnor, men… Ordet kommer från lågtyskans vrokost (vro=tidig, kost=måltid), det man åt efter dagens första arbetspass (se ovan!). Förr i världen – för inte såå länge sedan – sa man frukost om det som kallas lunch nuförtiden. Dagens huvudmål i OO:s ungdom. Lunch, ja. Från engelskan, i svenska sen 1852. Troligen av spanskans lonja (=brödskiva, smörgås), enligt SAOB.

I Danmark äter man först morgenmad, senare spiser man frokost, påstår Allvetande Wikipedia. Än middag då? Mitt på dagen? Sen sover man middag – så gjorde pappa. På golvet. Efter ca 15 minuter flög han upp, sade ”jaha”, och så var det arbetsdags igen. Då var klockan sisådär två, och det var eftermiddag. Om man äter middag klockan 20, när är då eftermiddagen?

En hel del har ändrats, och målen varierar från plats till plats. SAOB om mål:

  1. avsett resultat av verksamhet (delmål, framtidsmål)
  2. avsedd slutpunkt för förflyttning (resmål)
  3. område avsett att träffa (stå i målet)
  4. poänggivande spel av boll eller puck över motståndarlagets mållinje
  5. (intagande av) mättande mängd föda (ett mål mat)
  6. juridiskt ärende som prövas inför domstol (civilmål)
  7. förmåga att tala (ha mål i mun, målbrott)
  8. dialekt (dalmål, gutamål)

Ack, om OO kunde teckna, vilka bilder hon kunde servera, roliga kombinationer surrar i huvudet, men kommer inte längre än så. Fantisera själva!Hoppas på att få träffa den här kreativa kortmakerskan om två månader, kanske hon redan har börjat rita målbilder?

Dagens mål var i alla fall skogsbilsvägsvarannandagsvandring. 4,88 kilometer. OO är nöjd med sig själv.

Besök på drömfabriken

”Om man drömmer om Paris / hamnar man på något vis / likt förbannat i Hudiksvall”, sjöng Östen med resten, den roliga musikaliska gruppen från – trakterna kring Hudiksvall. Sant som sagt, men drömmar skall/får man ha. OO har besökt resemässan i Helsingfors.

Det problematiskaste på en mässa är orienteringen. Vilket ljushuvud har hittat på ”adresserna”? Ingen karta, ingen förklaring på alla dessa kodnummer för vanliga dödliga. Bara att irra på enligt parollen ”även en blind höna…”. Sökte två platser som bara aldrig kom emot på något sätt.Hem i ryggsäcken kom 32 gram fått i två kilogram broschyrer, med minst lika tungt vägande drömmar. Ossola e ditorni också för att se hur mycket av italienskan som går fram, men i högen finns också Sarajevo (som OO besökte för ca 20 år sedan, sedan dess ständigt förälskad i staden), Gotland (som besöks om fem månader blott minst 18 andra hugade anmäler sig), Porkala (alltid intressant, mycket intressant museum där, sisådär på 100 kilometers avstånd), Kina (njaa, oöverskådligt) och Kimitoön!Killen som skymtar bak disken kastade ut verkliga krokar och lockbeten. Ön som är större än Finland. Ön som har lemurer, endemiska djur och växter – och otroliga rödgula och grå bergsformationer (världsarv) med hisnande kittlande hängbroar mellan vissa toppar. Killen målade upp fantastiska scenarion och äventyr. Jaaa-a…OO blev helt virrig. BJR har bott och arbetat och rest lite runt i Malaysia för nästan 30 år sedan, hans diskussioner med kvinnan i standet gick helt över OO:s horisont. Hon har ingen som helst ram att sätta in information om landet ifråga i. Vet ingenting. Sarawak, Sabah och en hel del smärre delstater på Malackahalvön – OO får faktiskt läsa på. Verkligen lockande, måste rekognosera. För skojs skull. Ge mat åt drömmarna. Mount Kinabalu har BJR pratat lyriskt om, hittade det på en karta, men sen… Som av bilden synes, en dröm.

Jepp! OO föll för boken direkt! Måste bara ha. 637 gram information om denna grannstads gamla stad, som OO alltför sällan har besökt. Och egentligen är det alldeles enkelt. Nästangrannen, bussbolaget, ordnar titt som tätt dagsresor. Ett telefonsamtal, en tidig uppstigning på morgonen – buss och båt och sen kan man strosa en hel dag, i lugn och ro. Närmare verklighet än de två tidigare, skall läsa i boken, få se… Beställer behagligt väder.Ytterligare en drömlik bild, men här blir det verklighet! Konstnären Johanna Oras står och målar, hennes man bredvid. Besöker deras konstgård i Punkaharju så gott som varje sommar i samband med Nyslotts-vistelsen. I år vill OO också besöka Lusto (lustigt namn men betyder kort och gott årsring), Finlands Skogsmuseum. Där finns trädsamlingar som lockar. Laukansaari heter platsen där de finns, kan översättas till Galoppholmen – men OO tänker ta det lugnt, fotografera och anteckna, inte rusa mellan träden.

Den utlösande orsaken till besöket på mässan var en finsk bloggväninna som hade ärende. Det kom liksom mycket mer på köpet; det ryggsäcksinnehåll som hon ville ha vägde ganska exakt ett kilogram. OO:s och BJR:s mest konkreta inköp hänger här:Vildsvin ,spicy chorizo (chili!) och vitlökskorv. Gott-gotti-gottgott! Finns på varje mässa, oberoende av vad den handlar om. Nästa gång köper jag dem till större del på italienska. Nä, Michaela, inte i ditt sällskap!

Fått i = ”som fattas, bristande, otillräcklig”. Ordformen fanns redan i fornsvenskan. ”Få” betyder ju ”inte tillräckligt många”, ungefär…

En kvinna som gjort mer än vi vet…

Den skånska fyrapersonersfamiljen var på sitt första besök i Finland, 1990-talet. Efter intagen middag ställde sig OO för att diska, skånemamman kom in: ”Jag kan tor… Va? Har du också ett sånt där skåp?” Hennes min var obeskrivlig. Familjen hade gjort en liten rundresa i Finland, övernattat i en stuga. Där upplevde skåningarna för första gången ett torkskåp för disk. Deras reaktion var då: ”Vilken smart stugägare som har hittat på det här!”OO:s nuvarande torkskåp är smalare – mindre – än det dåvarande, eftersom det här köket är annorlunda planerat. De flesta hem i Finland har fortfarande ett skåp med ”gallerhylla” rakt ovanför diskhon – i vissa nya kök finns dessutom en liten ”dropplåda” under. Man placerar alltså det man diskat där, tallrikar, glas och koppar och kippor lufttorkar tills de behövs nästa gång. Smart, va?Här är ”uppfinnaren”, Maiju Gebhardt (1896 – 1986). Hon utbildade sig till hushållslärare i Sverige, anställdes i Småbrukarnas centralförbund (som hennes pappa hade grundat) 1923 som konsulent och reste land och rike runt, besökte och upplyste husmödrar på olika tillställningar om sådant som kunde underlätta deras vardag.

Kvinnorna betungades speciellt mycket under kriget, och denna driftiga kvinna anställdes 1943 av (håll i er nu) Arbetseffektivitetsförbundets hushållsavdelning. Ett av de första hon gjorde i den befattning var just torkskåpet. Hon ”placerade in” torkställningen av trä, som hon sett under sin utbildningstid i Sverige, i ett skåp. Ritningar kom redan 1945, och tre år senare startade industriell tillverkning. Mycket snart ersattes träinredningen av olika former av metall.

Maiju lär ha varit en humoristisk och kreativ kvinna som höll ypperliga föredrag, ordnade kurser och studiebesök – och sa dessutom att husmödrarna bör lära sig att slarva – hutiloida – också. Hon ”predikade” om vikten av vattenledningar inomhus (1960), centralvärme, ergonomiska dörrhandtag och hur förvaringsutrymmen och trappor inomhus borde placeras, lämpligaste placering för vedlider och bastubyggnad utomhus. Med mera. Allt för att underlätta hushållsarbetet.

”Rahatta voi rationalisoida” var en av hennes paroller – ”man kan rationalisera utan pengar”.  Det sägs att allt fick sin början när pappan hade brutit benet och insåg hur många onödiga steg hans hustru var tvungen att ta i hushållet. Familjen hade fått ett diskussionsämne.

Varför ”uppfinnare” inom citationstecken? Det finns dokumenterat två beviljade patent på torkskåp i USA från slutet av 1920-talet. Där blev det tydligen ingen succé. Ingen patentansökan har inlämnats i Finland. Men torkskåp torde finnas i varje hem, även om de är mindre nu, på grund av den här manicken,som är rätt så sällan i användning i det här huset. OO vet inte hur den startas!

OO har levat med torkskåp i hela sitt liv, med undantag för en studentbostad. Ett sådant fanns redan i det lilla hem som föräldrarna byggde 1948. Har aldrig frågat hur de fick reda på den skåpvarianten.

De varierande disktorkställningar OO träffat på utomlands har känts klumpiga (ovana). I alla dessa uthyrningslägenhetskök skulle ett torkskåp rymmas hur bra som helst, men man vet inte om… På några ställen i Sydafrika skötte städerskan om diskandet, kändes lite väl lyxigt…Visst är skåpen här alltför fulla av allsköns fat och koppar och glas, men blotta tanken på att hela tiden cirkulera dem mellan bord, diskmaskin och skåp avskräcker, nästan. Man skall ju komma ihåg att köra igång maskinen också… OO har vissa besvär med den andra husmorshjälpen som hon också levt med i nästan hela sitt liv. Tvättmaskinen borde ha tömts för två timmar sedan…

 

Lilla karavikon

Sara, Margareta… Många kan fortsätta uppräkningen. Fruntimmersveckan dök upp i OO:s hjärna, helt oväntat. 2,37 sekunder senare, i jämlikhetens namn: finns inget motsvarande gällande karlfolk? Började läsa den finlandssvenska namnlängden. Jo. Många. Och det verkar som om Sveriges namnlängd är snäppet ”värre”! Diskriminering?

Eftergenomgången beslöt sig OO för att utnämna den vecka vi nu lever i, fram till och med 11 januari, till Gambälkaranamnsvikon, eller enkelt endast som i rubriken. Det kommer flera, men här är denna, den första:

6 januari. Harry (jo, Harriet också). Från forntyskans Heimrich, (Heinrich, Henrik…), hem och härskare, alltså Hemmets Härskare. Tankarna går direkt till kollegan, läraren i engelska och tyska – det passade ju bra för hans namn. Hans humor och hans kommentarer minns man länge. Harry Potter…, OO har inte läst, men sett filmer stumpvis. Tänk, Daniel Radcliffe fyller 31 år i år, har ägnat sig åt film och teater i 22 år, snart. Stormrik, kunde gott pensionera sig och leva gott resten av livet. Om han skulle uppfatta det som gott.

Men här kommer en pensionär sen årtionden; Agust. Jo, jo, August (och Augusta) är namnet 7 januari, men… Och Augustus var ursprungligen ett äronamn, ”den vördnadsvärde” eller ”den av Gud upphöjde”, som förärades en viss romersk kejsare. Men Agust:Cykeln. Som var mammas sen tidigt 1940-tal, som blev dotterns första cykel. Bysbor brukade ibland roa oinitierade med att säga ”Där for Märtha och Agust!” Han var tung och klumpig, men fungerade. Skulle knappast ha kommit på bild om inte skolfotografen fått idén att ställa upp alla elever i rad med sina cyklar. Fråga inte varför OO i hela sin nioåriga prakt placerades i ena ändan. Vid bildbeskärningen kom även den något yngre kompisen med, OO tyckte det var onödigt att placera snittet så att hon halshögg sitt unga jag. August Stindberg, jo. Men ingen nära bekant.

8 januari. Gunnar. Gunnar ristade runor, Gunnar på Lidarände… Gunnr och haria, strid och krigare. ”Kaaljossos Gunnar” bodde mittemot Faster. En lite speciell person, vi ungar visste inte riktigt om vi skulle bråka med honom, vara rädda för honom eller se honom som helt vanlig. Moster Lainas Gunnar var smal som en sticka, rökte som en borstbindare och den lilla flickan tyckte om honom, till hennes mammas stora förundran. Känner flera Gunnar i nutiden.

9 januari. Bror. Ett nordiskt namn som finns på runstenar som Brodhir. Namnet gavs aldrig åt den äldsta sonen. ”Jag har ingen bror, men en kusin som heter Bror, och vi två har en gemensam kusin som heter Sisko (=syster)”, kan OO faktiskt säga. Brors första yrke var sjukskötare, jobbade någon kort period i Sverige, och kallades där ”Syster Bror”, enligt 1980-talets tilltal.

10 januari. Sigurd. Heter unga pojkar så nuförtiden? Också fornnordiskt, från sigr (seger) och varðr (väktare). Förekommer i en mängd forna hjältesagor, han var hjälte och drakdödare – och Richard Wagner -figur i operacykeln Niebelungens ring, där i den tyska formen Siegfried.

Nuförtiden går OO:s tankar dock först till Sigriður på Island. Här står vi realistiskt symboliskt vid Gullfoss, i regn och blåst:Gissa vem som är vem… Vadå symboliskt? Jo, en annan Sigriður. Så hette hon som bidrog till räddandet av Gullfoss till Islands folk och hela världen. Det fanns planer på att bygga vattenkraftverk här, men så blidde icke! Men tyvärr och lyckligtvis, Sigrid har en egen dag i namnlängden. Roligt att Sigrid är kvinnonamn, Sigfrid karlanamn. Båda fanns i barndomsbyn.

Sigurd fanns också, ”Gambäkvääss Sigur”. Bysdelen heter Agnisbäck, men kallas Gambäkväänin, Gamla kvarnen. Hans efternamn kommer OO inte på i en hast, men han hade en speciell bil, en Valiant (Plymouth eller Chrysler, sådana krångligheter uttalades inte). Har åkt i Valianten med dottern Margit, fem år äldre än OO, några gånger. Både bil och unga flickor med körkort hörde till sällsyntheterna på 1960-talet i byn.

11 januari. Osvald. Känner ingen. Behövs namnet mera? Fornnordiskt, av as och valðr, härskare. 12 januari bryts karasviten av Eivor. OO:s kära Eivor skickar namnsdagskort åt folk. OO har glömt att skicka! Så hälsa henne, om någon läsare vet vem hon är!

Gambäl = gammal.

 

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 52 907 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Gotlandsnytt

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.