Vem kan leva utan dessa?

”Pennor – sådana köper man inte, de ges och tas och fås!” Den något konstiga devisen har OrdOdlaren följt i minst 20 år. Studiehandledarna i gymnasier översållades med pennor, speciellt under de tider ”postgymnasiala” skolor slogs ihop och bytte namn i en rasande fart. Nya namn betydde nya pennor, namnen trummades in den vägen. Kanske.

En grupp levnadsglada studiehandledare gjorde pennsamlandet till en sport, tipsade varandra om bra pennor och jämförde skörden vid mässdagens slut. Ett och annat outslitbart finns kvar:Flera seminarier plus mässor ordnades på rödvita båtar, konferensutrymmenas blyertspennor varierade i form under årens lopp. Den vitas namn är nästan bortnött av flitig användning! OO skriver alltid kladden till både inlägg och andra utläggningar med blyerts. Sällan används pennor som skall vässas, även om sådana också ingår i hemmets pennarsenal. Jo, prima pennvässare finns också, på säkert ställe.Just nu finns endast tre sådana här i aktiv tjänst. Slängs när de ger upp. Bilbärgningstjänst Frejborg. ”Pojkarna” på Lilla Mhys serviceställe är införstådda med och ler åt OO:s system: hon tar en reklampenna vid varje besök. En när bilen avlämnas, en när den avhämtas – blir räkningen för hög resulterar det i två pennor. Frejborgs telefonnummer är guld värd på vägen!Visserligen ringde OO serviceverkstaden när Lilla Mhy i juli 2019 behagade säga upp samarbetsavtalet med sin ägare, fågelvägen ca 200 meter från nämnda serviceställe. Visade sig vara dubbeltur i oturen. Arbetsledaren (på bilden ovan) svarade: ”Jaha, du är där… du behöver bärgningsbil… vänta… Jo, Frejborg är här på lunch, ser jag. Ett ögonblick! PAUS…PAUS… Är du kvar? Han tar bara en kopp kaffe, sen kommer han!” Proffsiga Frejborg dök upp, och glatt småpratande ordnades skjutsen. Han hade dessutom den goda smaken att placera Lilla Mhy bredvid en ”syster”. Kunde inte låta bli att ropa åt karln på bilden: ”Är du säker på att du tar rätt bil nu?”En gåva. Glitterpenna med skärmfunktion. Den svarta övre ändan fungerar som ersättare för fingret på telefon eller annan pekskärm. Bläckpatronen är utbytbar, men den ovanliga formen på den gör att pekändan används nästan oftare än skrivändan. Bra att ha.Resemässa. Livsmedelsverket höll tävling ned frågor om vad man i matväg för föra in till Finland. Frågorna och svaren har OO glömt (”sehän sanoo järkikin”, tänkte hon, ”förnuftet berättar”), men den smått eleganta pennan fick hon behålla. Elegantheten kommer inte så bra fram på bilden, eftersom fotografen föredrog att fota det finska namnet på livsmedelsverket.BJR hittade den här på samma mässa. Reklam för den enligt sig själv (och andra) glada kommunen Ingå. En kille med grå skor med svart hätta, vita påsabyxor, svart skjorta med grå krage, randig slips och en härlig uppsyn. OO funderade länge på vad hårburret kan tänkas ha för funktion. Märkte sen att hon borstar sig i ansiktet när korsordsgåtorna kräver mera tankeverksamhet.

Snart nog tillkom ytterligare en association. På bilden är pennan i skrivläge, se längst nere. Då kom OO osökt att tänka på James Bond-filmen där den äldre ständigt sura kvinnliga östagenten med alla medel försöker ta kål på 007. Hon uppträde bl.a. som ”betjänt” med utskjutbar vass skospets… PAUS för forskning: From Russia with Love, 1963 (Agent 007 ser rött). Sean Connery, den kvinnliga agenten Rosa Klebb spelades med verklig inlevelse av österrikiska Lotte Lenya.

Varde ljus, värme och kraft!

Dagen efter. Ännu en gång. OrdOdlaren borde lära sig att göra sonderingar i god tid, men det lyckas liksom inte. Tröstar sig med att Jarl har namnsdag idag, och honom minns hon som lång. Pappa berättade att en med Jarl befryndad mansperson kallades Lamptändarn. Han var den enda som nådde upp till och kunde tända en viss lampa.

Elektricitet. Det var ”Elens Dag” igår i Sverige, 23 januari. Och då skall vår ständiga följeslagare i vardag och helg hyllas. Vad passar bättre än Tage Danielsson och ”Elektricitetsvisan”? OO hör den kännspaka rösten, och har alltid trott att han sjunger ”lektris”. Kollade texten på nätet, men… ”Allt går ju med elektricitet, elektriskt, de’ e’ nåt konstigt…”. Han kunde ju ha använt OO:s grundspråk! ”Lektris” heter det. Säger hellre så än ”el” i den dag som i dag är.

Men: Hasse och Tage har inte skrivit den visan, trots att Allvetande Wikipedia skriver en ”låt” av dem. Skånska Lasse, bondkomiker, skrev visan och framförde den, och till 88-öresrevyn 1970 hade Hasse och Tage lite skrivit till och korvat om, och visan fick sin renässans vid drygt 40 års ålder. OO publicerar inte texten här, ni kan googla och le åt att det strömmar härs och tvärs igenom tråden och om det går en propp så får ni göra en volt och hålla värmen! Härliga ordvändningar och rim, minsann.

En gång i slutet-mitten av 1970-talet ransonerades elektricitet i Finland, men OO hittar ingen information. Man hade ström två timmar i stöten, men hur länge höll det systemet? Skulle knappast gå idag, men ho vet. Kan någon ge upplysningar (!) om det förfarandet?

Elberoende (lektrisberoende)? Jovisst. Man kan också googla på det ordet och hitta vad den unga kvinnan svarade på en muntlig enkät för ganska så länge sedan: ”Nej, jag är inte särskilt elberoende eftersom jag jobbar och bor mitt i stan”. Psykologiläraren avvände citatet i undervisningen, och eleverna, bosatta i småstad och på landsbygd, begrep inte ett dugg om hur denna kvinna tänkte.

Visst är det bra med elektricitet, men man borde kanske ta sig en funderare…Sladdar och laddare i all ära, men… Jo, stearinljus, tändstickor och ficklampor finns på kända ställen. 1½ liter vatten i flaska borde finnas i kylskåpet, det skulle vara skönt att ha en liten snygg gaskokplatta (finns sådana?). Gasgrillen bor i ett lider vintertid. Konserver. Knäckebröd finns alltid! Optimisten tror ändå att det skall klara sig, utifall om…

På 1950-talet nådde den lilla flickan inte upp till strömbrytaren på väggen. Kommer ni ihåg? De där oftast svarta som man skulle vrida eller knäppa eller göra något annat med. Strömbrytarna har designats om och flyttat nedåt, men varför flyttas el-uttagen sällan uppåt, de är oftast på krypnivå ännu. Förstå sig på traditioner och modenycker…Tja, vänta nu… Vilken lampa styrs av den här knappen? Fortfarande, efter nästan tio år, lite av ett mysterium för OO. Men när lampan väl är tänd, då är den bra! I dess sken tillbringas största delen av den vakna tiden. Läsa, skriva, lösa, äta, se på TV, dricka te. Perfekt.En annan taklampa är ett verkligt konstverk. Men när det skall jobbas i det här rummet krävs lite mer i ljusstyrka. Njutljus, det är vad den ger:Och lektris förbrukas, det påminner den här manicken om. Den finns också lämpligt inom synhåll och det märks när någon frys eller ugnen eller något annat mera lektriskrävande går igång.Solpanelerna på taket är inte mycket att hurra för så här års, men nu är de ju inte snötäckta, tyvärr/till all tur (välj det som passar bäst). Så det kan t.o.m. tillverkas en kilowattimme per dag i bästa fall!Elden i spisen värmer vatten som går ut i elementen och på så sätt värmer huset. Men systemet kräver lektris! Vid elavbrott vintertid behövs kläder och plädar. Hittills ok.Skriften är ihoptuggad under en översättning om utrotning av invasiva växter. Slöheten tog över.

Mål och tider på alla tider

”Mål, mål, mål, mera mål, och mål, det kommer det att bli…”, sjöng Markoolio (Marko Lehtosalo). Förfäras dock inte, lilla läsarhop. OrdOdlaren tänker inte börja skriva om fotbollsmål eller sådana i innebandy, inte i ishockey heller. Nä, inte modersmål heller. Däremot morgon-, mellan-, middags- och – nä, inte skrov-. Och lite annat. Intressant ord. Mål.

På 1960-talet kom målen tätt, sommartid. Hur hann vi arbeta? Å andra sidan blev det en rytm i arbetet. Väckning klockan 05.30, ett eller två glas vatten, ut i föusi och ge mat åt korna – den ko mamma just då mjölkade mådde bäst om hon fick äta samtidigt. Sen skulle kalvarna, som muade hungrigt och kraftigt åt tonåringen, ha sitt. Mamma släppte ut korna på bete, sen blev tonåringen ensam med städandet. Ut med skiten, in med halm (kornas bädd) och hö färdigt till kvällen, det skulle sopas och snyggas till, vädras. Under den tiden satte mamma fram ”mat” inne: te, bröd, smör, mjölk, eventuella pålägg, rester från gårdagen, kanske gröt. Målet hade inget namn, åts i lugn och ro, dagens skönaste.

Förmiddagskaffe, mat, eftermiddagskaffe följde sen på varandra med två-tre timmars mellanrum. Arbetet däremellan varierade säsongsvis och med vädret. Vid femtiden var det föusi igen, och efteråt, vid sju-åttatiden, lite mat igen. Rester, te, bröd – helst mammas hembakta hålkaka där mjölblandningen var enligt systemet ”skaka lite ur varje påse”.

Morgonmålet är fortfarande dagens bästa, även om det numera är ganska litet.En deciliter müsli (köpt) med frusna (eller färska) egna bär och eget äppelmos. Knastrar lämpligt mellan tänderna.Ägget med egenblandat chilisalt och det lilla pillret. Dagen blir inte rätt om OO inte får sin lilla chilidos med ägget. Vanligt salt passar bara inte.Och, förstås, te med lokalproducerad honung. Muggen har gjort en lite längre resa till bordet, men det var länge sen. Har lagom tjocka väggar och passar bra i handen.

Det här räcker för att bryta nattfastan – breakfast. ”Eftersom ordet är mera sällsynt i Sverige finns det inga starka skäl för oss i Finland att envisas med att äta morgonmål”, skrev den finlandssvenska språkgurun 2011. Det har inte sjunkit in i OO. Ät ”frukost” istället, ville nämnda guru framhäva. OO har envisats med att påstå att sådant är enbart för gifta kvinnor, men… Ordet kommer från lågtyskans vrokost (vro=tidig, kost=måltid), det man åt efter dagens första arbetspass (se ovan!). Förr i världen – för inte såå länge sedan – sa man frukost om det som kallas lunch nuförtiden. Dagens huvudmål i OO:s ungdom. Lunch, ja. Från engelskan, i svenska sen 1852. Troligen av spanskans lonja (=brödskiva, smörgås), enligt SAOB.

I Danmark äter man först morgenmad, senare spiser man frokost, påstår Allvetande Wikipedia. Än middag då? Mitt på dagen? Sen sover man middag – så gjorde pappa. På golvet. Efter ca 15 minuter flög han upp, sade ”jaha”, och så var det arbetsdags igen. Då var klockan sisådär två, och det var eftermiddag. Om man äter middag klockan 20, när är då eftermiddagen?

En hel del har ändrats, och målen varierar från plats till plats. SAOB om mål:

  1. avsett resultat av verksamhet (delmål, framtidsmål)
  2. avsedd slutpunkt för förflyttning (resmål)
  3. område avsett att träffa (stå i målet)
  4. poänggivande spel av boll eller puck över motståndarlagets mållinje
  5. (intagande av) mättande mängd föda (ett mål mat)
  6. juridiskt ärende som prövas inför domstol (civilmål)
  7. förmåga att tala (ha mål i mun, målbrott)
  8. dialekt (dalmål, gutamål)

Ack, om OO kunde teckna, vilka bilder hon kunde servera, roliga kombinationer surrar i huvudet, men kommer inte längre än så. Fantisera själva!Hoppas på att få träffa den här kreativa kortmakerskan om två månader, kanske hon redan har börjat rita målbilder?

Dagens mål var i alla fall skogsbilsvägsvarannandagsvandring. 4,88 kilometer. OO är nöjd med sig själv.

Dystra ljuspunkter?

Ur led är posten. Strejk. November. Mörkt, mörk morgon. Blött. Telefonen urladdad. Plattans skärm är mörk. Öppnar datorn, hostar, ingen internetkontakt. Kan en dag börja bättre? Tröst från Avliden?Ladda, ladda. El finns, tack och lov. Men hur ladda sig själv? Morgontidning och kaffe? Nej, OrdOdlaren är TE-olog och morgontidningsutdelningen slutade för länge sedan. Hoppa i bilen, köra 10 kilometer från obygden till stadens centrum och avhämta dagens pappersavisa, jo, men först på eftermiddagen, sammankopplat med andra stadsärenden. Dessutom inte varje dag.

”Läs tidningen på nätet”. Jovisst, men ögonen protesterar, OO läser små notiser, inte enbart stora artiklar. Zooma in, zooma ut, minsta fingerrörelse rör på bilden, det hoppar… Och vem tar nu datorn med sig i sängen och ligger och läser… Har inte tidningen i den urgamla plattan (liten), visserligen i lilla telefonen, men där är läsandet inte ögonbefrämjande heller. Här är det tomt:Förutom reklam och den regelbundna finska Itäväylä. Skörden på strejkens fjärde dag var 640 gram:Strejken är inte tidningarnas fel. De är inte skyldiga att ersätta oss, och ingen ersätter dem för deras merarbete oss till fromma. De gör verkligen sitt bästa, och icke-prenumeranter ser sin möjlighet att norpa åt sig tidningar på utdelningsställena. Men OO undrar över de strandsatta veckotidningarna och annan post från utlandet. Var lagras de buntarna? Utsatta för regn och snö och vind och annat oväder? Hur ser november månads tidningar ut när vi får dem, kanske redan i januari? Om vi får…(Postens sorteringscentral, pappersavfall, kartongavfall).

Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken nynnar OO på under alla strejker: ”… det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör. Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett… De stod på Tegelbacken, de stod där man mot man, i fyra timmar hötte de och skrek från varsin gränd. Och sen så vände de på klacken och gick hem”.

Det bollas med hårda argument från bägge parter, siffror, bud och hot som skärps, förstoras, överdrivs. TV-debatter är bra på att elda på och få kämparna att dundra ännu mera. Vi vanliga små sitter med häpnadens finger i förvåningens mun.

OO har aldrig strejkat. När lärarfacket gick i strejk drabbades inte OO:s skola, vi fick endast betala till strejkkassan. Minns inte hur ofta, hur mycket eller om strejken i det stora hela var lönsam.

OO är ändå optimist, strejken kan bara inte pågå hur länge som helst. Fotoaffären besöktes i veckan, årets julkort ligger i en bunt och inväntar påskrivning. Korten är inte ”juliga”, det går precis lika bra att skriva ”Skön januari” eller ”Trevlig snösmältning” på dem. Men ingen bild av kortet här, hoppas ju att en och annan av läsarna hör till gruppen julkortsmottagare som faktiskt är över 100 stycken. I det här fallet är OO (också) gammalmodig. Vill alltså ha både julkort och tidning att hålla i handen.

Lösa tidningens korsord med penna. Riva ut och spara intressanta artiklar. Använda dagstidningar som underlag och vattenuppsugare vid behov. Skydda ömtåliga växter mot nattfrost. Putsa spisluckan med fuktat tidningspapper, doppat i aska. En tidning i botten på råskispåsan (förståelig svenska – soppåsen?) skyddar för olyckor. Knyckla ihop och använda som utfyllnad när man skickar paket – med buss eller någon transportfirma. Posten strejkar.

Självladdningen? Mörkervandring i nio plusgrader, med skön blåst i kläder och kalufs. Enda belysta sträckan (och asfalterad väg) är de två raksträckorna i vinkel, ena helblå, andra tvåfärgad. Allt annat är mörklagd sandväg. Reflexväst, men ingen ficklampa, 2,5 kilometer är lämpligt för en småastmatisk tant.

Tränar inte

10000 steg per dag, minst. Samla poäng enligt aktivitet: gå, lunka, springa, cykla, skida – minst 30 minuter hålligång per gång. Minst 2½ timme i veckan… ”Nej”, sa busskompisen. ”Jag deltar inte i sådana kampanjer. Min kondition är god, redskapen är spade, mylla, skit, skottkärra, löv, kratta, hacka – ingen ger speciella poäng för sådant jobb.”

Ovanstående hände för en rätt lång tid sedan. Har rörelsepoängräknarna börjat räkna poäng för olika sorts odlingsarbeten? OrdOdlaren beslöt att granska sig själv under höstarbetenas sista skälvande vecka. Så här blev det:

Lördag: gång till garaget, från bilen till bussen, från bussen till tåget, från tåget till möteslokalen – och tillbaka i omvänd ordning. Det var den dagen. Summa ca 3000 steg.

Söndag: Utedosen på knappt tre timmar fylldes med hjälp av roshandskar, sekatör – och taggar. Rugosa-buskaget på 6 x 1 x 1,5 meter har fått stå orört i fyra år, nu skall det föryngras. Rörelseschemat bestod av gång, krypande, kastande, böjningar och vridningar av kroppen, balanserande på brant sluttande underlag. 9000 steg. Blev över 11000 innan dagen var slut. Pulshöjande, märktes på pusten.

Måndag: Rosriset forslades bort till lämplig hög medelst skottkärra. Därefter var det dags att köra lövlass på lövlass till en annan kant av tomten. Pionerna (över 60) putsades inför vintern, trots att sekatörhanden något protesterade. Hushållsarbete. Pulshöjande aktivitet i dryga två timmar. Saldo: ca 11000.

Tisdag. Den halvtorkade vedhögen, uppskattningsvis 6 kubikmeter är ett hinder för snöarbete under en kommande eventuell vitdrivig vinter. Bära, bära – inte alltför lång väg, 15 – 20 klabbar per gång, på armen. Gå, bära, gå, bära, böj, sträck, böj…. Efter 2,5 timmar och 5580 steg ville armarna ha dygnsvila. Dusch, kurskväll och lite planlöst irrande i matbutiken höjde stegsumman till ca 9000.

Onsdag. Ved. Den sista fjärdedelen (ungefär) måste bäras till en annan vägg, lite längre bort. Ca 8000 steg. Städade undan resterna med hjälp av BJR, krattade bort skräpet. Åtskilliga knäböj och framåtböj och kroppssträckningar under dagens lopp. Ordentligt över 10000 steg till slut. Här finns nu knappt 3/4 av den burna veden:”Lilla garaget” är över 7 meter långt med drygt två meter hög vägg.

Torsdag: Kände efter… Klipphanden nästan ok. Dags att angripa gullrisbuskaget. Alternativet är att slåss med en eländig, slemmig och klibbig och snorig massa om ett halvår. I förbifarten drogs nässelrötter upp, några snedvuxna splendens-rosor fick stryka med. Oj, så de två sistnämnda gav tillbaks med sina bränn- och stickvapen… Men sen kom det roliga: kompressorn, putsa gräsklipparna. Ligg själv under en frontklippare och klafsa i gammal våt gräs-jordblandning. Spegeln visade en kärring med svartfläcksjuka efteråt. Ingen selfie, tack. Det krävdes några omgångar med vatten innan allt var borta inför den extra kurskvällen. Vid sängdags visade armbandet ca 11000.

Fredag: Släntrade runt på bok-vin-matmässa. Nästan fem timmar utan att sitta mer än ca 10 minuter. Nästan exakt 5000 steg.

Lördag: Hushållsjobb och klädvård, en hel del vandrande mellan strykbräda, garderob, kök, lite dator. På benen i många timmar. Hällregn ute. Dagen avslutades i skön fåtölj på biograf i hufvudstaden, direktsändning från Metropolitan, operan ‘Manon’. 7000 steg.

Söndag: Vilodag. Bilen lastades med vinterdäck. Tvättmaskinsfyllning och -tömning x 2. Inomhustraskande till dator, spis och annat smått. Årets första snö ute. 6300 steg.

De nya rörelserekommendationerna för vuxna säger: all rörelse är bra, du behöver inte alltid röra på dig 10 eller 30 minuter i ett kör, all kroppsanvändning är bara plus. Muskler och koordination behöver två omgångar i veckan. Pulshöjande aktivitet 2½ timme per vecka. Tillräcklig sömn. Sitt inte mer än två timmar i sträck, stig upp två gånger i timmen, helst. OO svävar fortfarande i okunskap om den gångna veckan ”duger”.

De vanliga ”stadsråden” känns löjliga för landsbor: stig av bussen en hållplats tidigare (går det en buss?), gå i trappor, använd inte hiss eller rulltrappor hemma (?) och i butiker – många har längre väg till postlådan (brevlådan) än OO, som har ca 75 steg till den… Till exempel.

Stegmätaren är inte det optimala mätinstrumentet. Bära ved i 2½ timme = att gå och släntra i lugn takt lika länge? OO:s bästa exempel (med en annan stegmätare): stå och hacka 1 kg vitlök i småsmå bitar, en knapp timme = 10000 steg.

Aktiv vardag. Pappa som ca 20-åring: jobb på butik, cykla till lördagsdansen, ladugårdsjobb på söndag morgon (högst 3-4 kor, häst och två grisar), cykla 20 km till skidtävlingen med skidorna på pakethållaren, vinna tävlingen, cykla hem, direkt in i ladugården igen. Faster har verifierat berättelsen. Han tränade inte alltför systematiskt, han heller.

Träna, enligt SAOB: metodiskt försöka förbättra sin färdighet i något genom särskilt anpassade övningar.

Motionera: utöva kroppsrörelser i syfte att främja hälsan och välbefinnandet (vanligtvis utan tävlingsambitioner). OO utövar vardagsmotion enligt bästa förstånd och förmåga. Varför tränar så många nuförtiden?

30 eller fler gånger kläder

Medger. Bilden är inte precis elegant. (Om nu Facebook lyder OO). Knäppdatum 26 maj 2019, när Runda Rabattkryparen gjort en kryppiruett så det sa kraaas-ch och det blev slut på samvaron med de väl använda pantalongerna. Ni som inte gått in via Facebook hänvisas till inläggets sista bild.

Byxorna med tillhörande grön jacka (som har drabbats av garderobsviruset och krympt en aning) inhandlades i juli 2000 och invigdes med en färd i varmluftsballong 1 augusti samma sommar. Dressen har tjänat sin ägare till hennes fulla belåtenhet. De första åren som bl.a. traskarsällskap och travtävlingsåskådare, och de senaste tio solrundorna har den utgjort RR:s standardklädsel och fått utstå en hel del. De senaste åren hade knädelen (förstås efter ett varv i tvättmaskinen) kunnat tjäna som solglasögon. Rostaggarnas framfart i form av små vinkelrevor var också väl dokumenterad, delvis, av nödvändighetsskäl, åtgärdad.

Nästan 19 år. Användningsgånger minst 1000. Det är något för #30Wears att bita i. Rörelsen som arbetar för att vi skall använda våra kläder minst 30 gånger innan vi kastar dem. Hmm… Största orsaken till att OO kastar sina plagg är det ovannämnda garderobsviruset – eller flyttning. Den Stora Klädutrensningen skedde 2010-11, usch så svårt! Borde jag banta 10 kg för att komma in i den där härliga kjolen/blusen/klänningen? Den här t-skjortan – nej, duger i trädgårdsarbete, i målningsarbete… För att inte tala om allt i känsloväg: bars på R:s dop, på M:s studentfest… Teatergarderober, Frälsningsarmén, lokala Samaria – och avstjälpningsplatsen – fick ta emot en hel del bidrag. Garderoben bantades rejält. Men:Kjolfavoriten. Inhandlad förra årtusendet. Stretchmaterial, fållens mått är nästan 4½ meter. Härlig danskjol, det svipar (korta ljud, inte sviipar eller svippar) bra runt benen! Ävenså begravningskjol – och en hel del däremellan. Outslitlig.Kråset. Inhandlat 2014, tvådelad pensioneringsfestdress. Användningsomgångar färre än 30 hittills, undrar hur länge tanten kan klä sig i sådant ryschpysch. Tillfällena är inte överdrivet många. Också lite stretchig.Nu skall tjockbenta OO berätta vad hon tycker om det smala byxmodet. Om det modet tycker hon inte. Nu är det berättat. Det egna benet figurerar ändå på bilden. Arv efter storasyster, vars underkropp, inkluderande ben, var något längre än lillasysters. Användningsomgångar redan över 30. Vanans makt, många kläder ärvdes förr i tiden.

Mamma var både före och efter sin tid vad gäller kläder. Hon jobbade bl.a. som kringflyttande hemsömmerska under kriget, 1940-45, sydde om, ändrade, lappade… Och fortsatte med det i hela sitt liv, köpte tyger och sydde nytt. Hon vädrade kläder i stället för att tvätta för ofta, fläckar ”punkttvättades” omedelbums. Hennes garderob var megamega. Ingenting kastades innan det hade ändrats några gånger eller slitits ut. Det mesta ho ngjorde rekommenderas idag av #30Wears, i klimatets namn. Då hette det sparsamhet. Idag skulle det också kunna kallas ”var kreativ med dina kläder”. Minns väl den röda sommarkappan som blev en användbar kjol. Även om de röda hjärtan som dottern sydde ovanpå knapphålen (på kjolens högra sida) inte föll mamma i smaken…

Allra sist vävdes trasmattor. Storasyster vävde mycket av alla de slag: ”Den här randen är din blommiga blus, här är pappas flanellskjortor…”.Beställd bröllopspresent 2012, här ingår både använt, färgat och köpt. Storasyster hade färgsinne, handalag och skicklighet.

Det påstås att svenska konsumenter köper i medeltal 50 nya plagg per år, trosor, behåar och strumpor undantagna. Må dää? Sant?? Kommer ihåg 2-3 klädköp innevarande år. Funderar ändå på att köpa ett nytt vinteröverplagg. Det senast inköpta torde vara från 2007. Men hittar endast mörkblå, svarta eller mörklila i sortimenten. Mörkt på vintern gör ju att man syns bra i trafiken?Utslitna och utslängda, på väg till avfallskärlet, efter nästan nitton år…

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 43 502 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.