Dagens datum och namn

Urban Urban Urban Urrbaan, jag är så kär och ga- -. Fel. Det var Egon det sjöngs om. Inte Urban. Inte Edvin heller. Granntanten i OrdOdlarens förra liv var viktig med Urban. Varje vår var Urban ofta förekommande i hennes vokabulär när vi förberedde våra odlingar. Hennes man hette Edvin. Varför då detta ”tjat” om Urban?

Gammal folktro. Det var något som inte skulle/fick göras före Urban, eventuellt inte efter, eller absolut inte ens i misstag tidigare än Urban-dagen. Men vad? Googla lagom på Urban, tekniken tolkar ordet maskinellt som urbaan… Tilläggsord krävs, då kommer lite uppgifter på skärmen. Intressanta, eftersom de ibland talar emot varandra. Och vårens sysslor varierar ju tidsmässigt i vårt avlånga land – Sverige inberäknat.

Hundtandslilja 25.05

”Urban, Wilhelmina och Beda, de skola sommaren leda” lyder en ramsa. Sen fick Beda ge efter för Blenda som namnsdag 27 maj, och då byttes verbet ut till ”sända”. Den ramsan går inte i svenska Finland. Rimma lagom med ett verb på Ingeborg, som har namnsdag hos oss 27 maj… Enligt den ramsan blir junivädret som på Urban, julivädret bestäms av Wilhelmina och augusti av Blenda. Och sommaren börjar på allvar med Urban, Urpo på finska:”Urpo suveksi säntää, Perttu (24 augusti) toiseksi kääntää”. Sommaren slutar alltså med Bartolomeus – Bertel. Det här nämns redan i Finlands första ”kalender”, den som fanns i Michael Agricolas bönbok, 1544. Den boken, enbart den,  är för övrigt värd flera blogginlägg…

Likaså hävdas på finska att sådden skall vara avklarad i och med denna dag. Och om det blåser från sydväst, då blir det en bra skörd. OO sådde rödbetor idag. Vinden varierade, men faktiskt, det blåste mest från rätt håll. Fina och jämna och vita och gula och randiga och röda betor förväntas!

och en enkel tulipan

Beda, 27 maj, medför något speciellt, speciellt på Gotland. Eventuellt efterföljs detta i detta odlingslandskap, få se. Bedas dag är böndagen, då bönorna kan/skall sås. De kräver rätt så varm jord för att gro och inte ruttna, så… Men nattemperaturerna har hållit sig ordentligt på plus och den mörka jorden har dragit åt sig dagarnas solstrålar, så hoppet lever.

Men än är inte allt avklarat. Granntanten fasade för järnnätterna också. Och det gör en och annan ännu, var till mans och kvinns. I Norrbotten lär man kunna andas ut 8 juni, då kan man sätta mandelpotatisen, denna nordliga delikatess, i jorden. Det tar ju en tid innan den visar sina gröna groddar ovan jord, och då är frostfaran definitivt förbi. Tydligen. I många delar av Sverige tycks datumet 18 juni nämnas. Vill inte tro…

Två talesätt till: Om man kan gå sommarklädd 25 maj får man gå i päls hela sommaren. Jaha. Och det blir ingen sommar förrän Urban rasat ut, storm och oväder förväntas denna dag. Jaha jasså.

I varje fall får skomakaren lång semester, av dessa två bilder att döma, tagna idag:

syrenblomknopp

 

”Alla” är inte överens…

Osämja, schismer, stridigheter… Inte är det lätt inte. Alla skall och vill ha sitt. Var och en vill ha mest. Och mitt i smeten står en smått olycklig OrdOdlare och kan enbart konstatera att ett överlägset styrorgan, en chef som tar befälet, saknas. Gäller att försöka med olika former av demokrati…

Runda Rabattkryparen vill bestämma, med stöd av vädergudarna. Och visst håller hon på, men vädergudarna motarbetar henne på två sätt. Minst.

Åtgärdat för någon vecka sedan. Ogräsfrön gror i kyla –  även om de inte syns så bra på bilden.

 

En bit av dagens Runda rabattkryparuppdrag.

RR är smått förgrymmad på Kraxiga Krattaren, som inte riktigt hänger med i svängarna. Trots nyinköpta stiliga svarta medarbetare – redskap – med gamla svarta skaft. KK försvarar sig, en liten, liten bit åt gången, det tar sig, bara… Präktiga Plantvattnaren-gödslaren-skötaren följer noggrant med sol och temperatur och bör ingripa direkt när behov föreligger, lämnande alla andra alter egos åt sitt öde. Det är dock snabbt övergående. Runda rabattkryparen har det värre. Ett i det närmaste oändligt arbete – om man är hypernoggrann. Och det är man inte.

Över alltihoopa lyser moder Soo-ool (Povel Ramel). Jovisst, men en blick på väderrapporterna för den kommande veckan verkar kunna ge både RR och KK en kort semester. Kanske. Dock inte med ogrumlad glädje. Nattliga minusgrader hela veckan (ställer krav på el-åtgång och passande av blåsapparater), solbortfall (föga egen dagsproduktion via solpaneler), och SNÖNEDFALL! Snö? I maj? Okay, inte första gången i närhistorien, men ändå. Visserligen blandat med regn, men ändå. Alla dagstemperaturer ordentligt under plus tio. Huvaliga.

OrdOdlaren blir ändå på något bättre humör. Mera tid för den nygamla sysselsättningen: läroböcker. Ett jobb som skall göras inom denna månad, kosta vad det kosta vill. Det finns ”slösysselsättningar” att ta av. Roligt, utmanande, intressant, givande. Helt enkelt fängslande.

En del av ett ordodlarjobb.

Denna kommande kalla vecka utlovar en aning bättring på lördag. Tack för det, vädergudar. Då blir det en kort med dock utomhusfest, och då skall denna ymnighet av kräppappersrosor vara arrangerad på lämpliga band, sång och tal och samvaro i det lilla (47 rosor) rosariet, rosariet som nu håller på att vakna ur vintersömnen på sin tjugoårsdag 13 maj.

Hittills ser allt bra ut. Sa han som ramlade från femte våningen när han passerade våning tre. Ordodlaren vet. Hon landar på en mjuk madrass i den liknelsen. Både som RR, KK och några andra. Allt brukar ordna sig. PPvgs har redan gjort sitt för idag. OO också, nästan. Om en stund börjar RR. Ikväll OO igen, då med en granskande verksamhet. Finns det bättre än omväxling? Sjutton. Diska först.

Temadagstankeutflykter

Kåksu (kåkså, kåkse). Ett nyhittat gammelord som gav OrdOdlaren trevliga idéer. Gutamål, ett grundspråk som i mångt och mycket ger en österbottning hemkänslor. Enligt allnakku var det Kåksus dag 18 april, så OO är lite bakett. Värre har hänt. Nyfiken? Adressen är http://www.gutamal.org/allnakku.

Kåksu är en träklubba med långt skaft som man använde för att slå sönder gödselkokor – gödslrukar – på betesmarkerna. och så skriver alnakku en kommentar: nuförtiden ägnar sig folk åt ti kåkse på golfbanan… Och OO:s hjärna exploderade i associationer. Letade som besatt efter ett kort. Fanns inte i den egna samlingen, inte i två besökta affärer i stadens centrum. Lyckades stjäla två varianter från nätet. Ringarna är troligen ett kopieringsskydd. Förlåt att OO gjorde så, Inge Löök… (nöden har ingen lag)…

… men de här gummorna är så ljuvligt kreativa! Det påstås – obekräftat – att den fiffikus som i tiden lanserade stavgång (Nordic Walking) också introducerade skogsgolf: Ta ett lämpligt verktyg och gå ut i skogen. Hitta en lämplig käpp som du eventuellt formar om efter behag, och spelet kan börja. Kottar att slå finns det oftast hur mycket som helst. Inge Löök har – nej, förlåt – gummorna har kanske fått idén från skogsgolf? Beundra en bild till,  samma motiv, utan ringar, troligen mindre:

Skogsgolfen har modifierats med åren. Nu finns banor på gårdsplaner (modell större) och i skogsområden. Det finns 9-hålsbanor som preparerats, men även mest naturliga banor där hålen kan vara mera fantasifulla än gjorda cylindrar i marken. Kottarna har ersatts med innebandybollar, tennisbollar, crocketdito, med mera. Som slagträ används hemgjorda klubbor, men även attiraljer som innebandyklubbor och gamla järngolfklubbor. Därutöver två viktiga ingredienser: humor och hemgjorda regler. Läste nånstans att den som äger marken man spelar på får egenmäktigt bestämma om reglerna.

En kul sport, verkar det som. Mera kul: Kulkarnevalen, som begås varje år på en gräsplan nån gång i augusti i OO:s barndomstassemarker (nästan). Har inte själv deltagit vare sig som stötare eller som åskådare, men får för det mesta noggranna rapporter rörande herrklassen, damklassen och barnklassen. Det hela torde ha börjat som en privat kraftmätning mellan två jämnåriga ”pojkar” för X antal år sedan (sa någon 1975?). Kulan var därmed satt i rullning, och växte och blev tre viktklasser och numera ett medelstort byajippo där humor och tävlan med sig själv räknas först – lika bra som senaste år, eller tar åldern ut sin rätt? De två pojkarna kämpar vidare, med uppnådd pensionsålder och lite på. På andra plats kommer tävlingen med andra. Tror OO, men kan inte vara säker, det existerar andra tecken i kommentarerna till rapporterna…

Men de här hänger med från allra första början:

Stötens längd markeras meddelst en egen medhavd skruvmejsel. Den kunde ju vara en tävling i tävlingen, en allsmäktig domare avgör i skruvmejseloriginalitetsklassen. Skulle säkert sporra till besök på diverse gubbdagis. Det finns blommiga också.

Nu är det dags för läsning!

Idag har den inletts. Den årliga läsveckan, som kulminerar med bokens och rosens dag 22 april (den skrev OO om för ett år sedan). Och vad gör man? Läser, förstås. Men inte hela tiden. Vad?

OrdOdlaren inledde temaveckan med besked. Innan hon alls gjorde något annat läste hon den två dagar tidigare påbörjade boken till slut. En typisk roman, som öppnade en massa intressanta trådar och följde upp en – nästan. Tre personer på väg mot ett samma mål, det görs fördjupningar i deras gemensamma barndom, lite i deras helt skilda vuxenliv – och de kommer nästan fram till målet. Så, helt plötsligt, är boken slut. Jaha. Boken nådde sitt mål. OO blev lite frånvarande, funderande på de ouppföljda trådändarna i några timmar… ”Om det var så att…”, ”Hur gick det med…”, ”Hon i slutet av boken, kunde hon vara…?”

Påskannandag. En dag som alltid inletts utan morgonmålstidningsprassel. OO vill ha sådant! Är världen därute kvar? Greppade det som mot all förmodan ännu kallas telefon. Stendöd. Urladdad. Den betydligt äldre plattan/tabletten då? Ingen nätkontakt. Får igång kontakten – men om en stund uppenbarar sig en liten svart ruta:”Internet har stoppats”. Nytt försök, öppnar snabbt e-posten, ett mejl som borde svaras på. Hinner svara kort innan den svarta rutan dyker upp igen.

Längtar efter papperstidning till morgonmålet, men de tiderna är förbi. De Stora Tidningshusen har bestämt att OO bor på den sida om gränsen som säger att den dagliga (hä!) tidningen anländer med dagsposten. Som kommer när Allsmäktiga Posten tycker att den kan bekväma sig med att dela ut något i postlådorna. Tiden varierar mellan ca 13 och ca 17.

Stopp! Det skall handla om att läsa idag, påpekar den bestämmande på höger axel. Läsa, jo, men vad?

Ibland lockar den här stilen (och innehållet) mer än romaner och deckare. Och det finns av den, som synes…

Sökte fram sidan http://www.lukuviikko.fi/sv. Trevliga tips? Nä. Trevliga läsejippon? Lika tunnsått. Man skall ge tips själv, hitta på själv. Men man kan klicka på rutan ”10 globala fakta om läsning”. Okay. Där ståtar den stora, feta rubriken: ‘Det finns ungefär 800 miljoner vuxna som inte kan läsa i världen’. Och texten där under fortsätter:’Av världens befolkning på 800 miljoner (>15 åringar) är ca 16% analfabeter’. Sååå… Analfabetism, skrivsvårigheter, översättningssvårigheter (bildningsbrist?)…? På finska är formuleringen annorlunda, men rätt. Dock lockar den till felaktig översättning. Den som översatt och skrivit har uppenbarligen läst enbart på bildskärm. Och då ser man inte lika bra sina fel. Det har bevisats för OO på några sätt under den gångna påsken. Korrekturläsning – och läsning – skall ske på papper. Vet att det finns flera som håller med.

Men läs! Böcker, tidningar av olika slag. Här i huset finns att välja på, även om främst trädgårdslitteratur fastnade på bilden. Mera senare. Kanske. Om OO inte helt fastnar i enbart läsning (varvat med trädgårdsjobb i kylan… och annat).

 

Söndag den 9 april 2017

OrdOdlaren är matt, känner sig urblåst. Den här dagen for helt åt Kackapelles rullona (så sa YLE:s nuvarande rysslandsutsända östnyländska Kerstin i radion en gång!) eller till Gud som Fribergs gurkorna (ett talesätt som används här och där). Den medborgerliga plikten/skyldigheten/möjligheten/chansen att påverka är utnyttjad. Har röstat i kommunalvalet. Nu får man bara se vilket talesätt som blir rådande de närmaste åren:”Skyll inte på mej, min kandidat kom inte in”, eller om man blir tvungen att svarva till något annat…

Och inte tog OO chansen att skriva om Michael Agricola, Finlands reformator, idag heller. Det firades fest i Pernå (inte långt härifrån), där gossen föddes sisådär ungefär år 1507, men knappast i trakterna av Viborg där han avled på dagen exakt för 460 år sedan. I Pernå var det gudstjänst i den kyrka som han själv troligtvis besökte som pojke, det var sång, musik, tal, bokutgivning, en (fler?) snygg tårta… Men ingen Agri-Cola. Ännu.

Det var återkomst från grannlandet i väster, följd av en något dålig sömn på den röda båten från Stockholm till Åbo och begrundande av ett och annat inköp som gällde idag:

Jordbok (inte att förväxla med jordebok), björkbok och chilibok. Den sistnämnda starkt kryddad med ordsvängningar som får OO chilihet av avund. Samlar å dem vid noggrannare genomläsning…

Et foto av den dragspelsliknande mässtidningen som fick bo i ryggsäcken och togs fram vid behov. Men vem har funderat ut numreringskoden för utställningsbåsen? OO kan inte klura ut den underliggande (o)logiken. Lika förunderligt i varje utställningshall. Får instämma (nästan) med bloggvännen lenaiwales:”Varför göra det enkelt när det kan vara invecklat?” Förlåt den suddiga bilden, men ena handen och armbågen försökte jämna ut skruttet lite…

I bilen på väg västerut på fredag seneftermiddag kom beskedet om den skenande bilen på Drottninggatan i Stockholm. Ingen tvekan, resan skulle fullföljas, målet är både tradition och stark lockelse. Och allt fungerade som vanligt, även om stämningen var något dämpad under frukosten på det mässnärbelägna hotellet. Men in till mässan släpptes man först efter en noggrann säkerhetskontroll. Eftersom OO + sällskap anlände 20 minuter före öppningsdags beredde en sådan visitation inget problem. De som anlände något senare fick däremot köa för ingående granskning med handpåläggning i upp till 90 minuter. Och innan ombordkörningen på lördag kväll måste alla passagerare snällt visa upp hyttnyckel (=biljett) och identitetsbevis för en vänlig myndighetsperson. Körkort dög och alla i bilen godkändes, trots att BåtBolaget lyckats stava varje namn fel på något sätt.

Inköpen? Hmm… Förutom de avbildade blev det frön, en potta, ett par byxor, en reparerad och en ny sekatör, kära Luckor och liknande redskap, en 10 centimeters björk, några rosor, en pion, skosulor, fyra pelargoner, ost, en ny korg och chilichoklad. Bland annat. Återkommer till vissa funktionella prylar.

Och allt var lika glatt, vänligt och inspirerande som förr om åren. Men det där med monternumreringen…

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 15,489 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.