Väderfunderingar

Artturi Similä. Färg. Lukt. Moln. Havsvattenstånd. Vindriktning. Kvart före ett i radio. TV. Tidningar. fmi. smhi.yr. Månghundraåriga odlargener. Allt detta i en hast påkomna ingredienser till en (av många) sida hos OrdOdlaren: VäderSkådarSiaren.

Sveriges TV, 1960-talet: Väderleksrapporten (så hette det då!) med Artturi Similä. Först fascinerade språket, utflyttad meteorologfinländare från Karleby. Sen kartorna, förklaringarna – rena rama undervisningen för jordbrukardottern som sommartid fick springa ikapp med varierande väderförhllanden. Kall- och varmfronter, ocklusionsfronter, lågtryck som tvinnar motsols, högtryck tvärtom… Och kalloftåmråådet. Prognoserna började oftast med en titt på kalloftåmråådet över Arktis, hur det rört, rör och förväntas röra sig – och därmed bestämma vädret den närmaste tiden. Ibland böljade luftmassan in över Europa, ibland hängde den långt nere över Nordamerika. Var finns den nu? Similäs egen ”uppfinning”?

Similä ”in action”. Det mesta ritades väl mer eller mindre för hand, kan nutida meteorologer det?

Kvart före ett, Finlands radio. Den utförliga väder(leks)rapporten, då och nu. Bl.a. havsvattenståndet. ”Sjunkande betyder regn”, mässade pappa, och tonåringen trodde och lydde arbetsordern som följde. Uppläsaren var trist, enformig och tråkig. Koncentration krävdes för att uppfatta vad som sades. Något bättre nuförtiden.

Molnen. Sak samma vad de heter, viktigare vad de medför. Uppsikten över dessa himmelsfenomen var perfekt över slätten i den österbottniska byn. Himlen med alla sorters framfarande formationer var stor och öppen. Åskmolnens framväxt var mest fascinerande. Den lilla flickan gick en gång hemåt från skolan i tilltagande åskregn, betraktande molnen och spridda blixtar, lyssnande på mullret. Skådespel! Mamma, av förekommen anledning åskrädd, slängde sig på cykeln, undrande var ungen dröjde. Enda gången någon ”avhämtat” från skolan. Hon förvånades över dotterns lugn:”E je jo så grant!”

Senare i livet krympte himlen, hemmen har omgivits av skog på nära håll. Har ändå inte gjort som kollegan, även österbottning i diasporan: han cyklade några kilometer norrut mest varje dag, bara för att se himlen. Senare i livet  åkte han till Island. ”Det blev det lite väl mycket himmel där”. Kort och lakoniskt uttalande.

Vinden och varifrån den blåser, den lukt den för med sig – allt berättar om vädret som komma skall. Lukt? Jo! Det luktar värme, kyla, frost, snöfall, lågtryck, med mera. Eventuellt är luktorganet påverkat av annan information, samtidig eller något tidigare inhämtad. Men det brukar stämma…

Nutida väderprognoser i TV är inte mycket att hurra för. Kartor med utströdda bilder av moln, sol, regndroppar och snöflingor här och där, inte intressant. fmi.fi, smhi.se och yr.no är desto flitigare besökta. Sidorna med regnmängder och regnmolnens framfart ger en hel del information. Likaså sidorna med ultralokal information. OO vill ha mera fronter, låg-högtrycksmarkeringar, färger så att man kan studera och låtsas förutspå själv.

Hufvudstadsbladet bjuder på kartor som den här. Bra!

Men mellan november och februari får det bli det väder det vill. OO är föga intresserad. Vit jul eller inte, det kvittar. Okay, stora halvblöta snömängder önskas inte, med tanke på skottandet. Det är ju de månghundraåriga odlargenerna som spökar, om växter fryser eller drunknar eller dör är det inte så mycket att göra, bara att ta nya tag när det går. Månghundraåriga? Jo, ff ff ff mf ff ff ff hette Nils Lang, levde ungefär 1410-1470 i Rejpelt (Rekipeldo), Vörå, bonde. Där börjar raden av bönder, torpare, pigor och drängar fram till idag. Några hedersuppdrag som skjutsbonde, riksdagsman, nämndeman skymtar förbi. Större förflyttningar än några tiotal kilometer har sällan förekommit. Namnen är gedigna vörånamn, t.ex. Härtull, Kjötar, Jåssis, Jäppil, Ollil, Kaustinen, Korvolain, Månsus, Fast, Omars, Kattil, Talus, Knubb, Småros, Grims…

 

Äta bör man…

Morgonmål. Så heter det i OrdOdlarens vokabulär. ‘Frukost’ passar liksom inte. Nu, äntligen, har orsaken klarnat, orsaken till varför ordet känns lite förvirrande. Man lär så länge man lever. I Danmark äter man ‘morgenmad’, och sisådär mitt på dagen blir det ‘frokost’.

Hur det fungerade för folkskolflickan är svårt att komma ihåg. Men skolväskan/ryggsäcken skulle innehålla en flaska mjölk (egna kor, ingen pastörisering eller homogenisering eller fettborttagning) och ett smörgåspaket (bröd + smör). Varm mat serverades i skolan, men ingen dryck, inget bröd/smör. Flickan lärde sig packa för att undvika olyckor. Skolvägen var drygt två kilometer, gående, med cykel, sparkstötting eller skidor.

Tonårsflickan åkte skolbuss (ingalunda gratis), ca 20 kilometer. Mamma väckte med orden:”Tevattnet på gång på gasspisen!” Då gällde det att ta sig upp ur sängen innan översvämningskokandet var ett faktum. Te med mjölk, bröd, smör och eventuellt något pålägg. Mat (så hette det) med alla tillbehör serverades mitt under skoldagen, betalades månadsvis.

Sommartid gällde andra vanor, sex dagar i veckan. Väckningsropet lydde då ”Vi går nu!” Det betydde stig upp, ett glas vatten, ut i lagårn (föusi) och mata djuren medan mamma mjölkade. När korna var mjölkade skulle de ut i hagen,mamma gick in och dotterns städningsarbete vidtog. Måka skit (det är OO bra på ännu idag), sätta rent strö (halm) i båsen och hö färdigt till kvällen – ibland skulle dessa torkade produkter måkas fram ur sina lager vilket innebar måkande i flera omgångar. Svettigt och dammigt. Allra sist skulle föusgolvet sopas rent. Efter ca två timmars jobb vankades te med mjölk, bröd, smör, eventuellt gröt eller något annat varmt, kanske rester från gårdagens kvällsmat. Då var klockan ungefär nio. Frukost, maten efter dagens första arbetspass. Men den måltiden hade tydligen inget speciellt namn.

Universitetsstuderanden drack te och åt smörgås. det var väl lite slarvande hit och dit på den tiden, kanske en kopp kaffe behövdes emellanåt. Kaffekonsumtionen var hög under graduskrivandet. Några år senare upphörde den konsumtionen.

Läraren åt ordentligt: Gröt på flingor från kvarnen i grannbyn (från mjölnarens/bondens ekologiska odlingar), äppelmos av fådda äpplen, egenbakade semlor (obs, ”grova bullar”, ingredienser från samma kvarn) med smör, ost, skinka och egna tomater/gurka/salladsblad enligt säsong. Och te, förstås. Med honung. Skollunch (först där kom ordet med i vokabulären) åt hon inte, i stället ett lätt mellanmål med det oundvikliga téet.

Pensionären tar det lugnare. Det kokta ägget (med chilisalt) varierar i utseende både på utsidan och på insidan. Müslin eller grötskvätten äts med äppelmos och bär från egen backe (Just det. I den här språkomgivningen bor man på eege backan även om tomten är platt) och det oundvikliga téet, nu sötat med närproducerad honung. Och två receptbelagda piller har också kommit till (kallas ålderstillägg). Mjölken och smöret och brödet intas i andra former andra tider på dygnet.

‘Morgonmål’ lär vara mer eller mindre finlandism. ‘Frukost’ kommer från lågtyskans vro = tidig och kost = mat. Grundspråket som är OO:s modersmål håller kvar det gamla. Frukosten kommer efter ett arbetspass.   ”Det finns inga starka skäl för att envisas med att äta morgonmål”, skrev språkväktaren Mikael Reuter 2011. OrdOdlaren struntar i det. Morgonmål varje dag, även om formerna varierar. Så he så.

Kallare väder

Det blev kallt om fötterna. Den råa höstkylan sökte sig inåt, vinterhusvärmen var ännu inte påkopplad. Akut sockbehov. Så gott som tomt i lagret, inga hemmaproducerade alls! Alla tidigare flitiga producenter (som på senare tider inte alls specialiserade sig på småtassighet) har förflyttat sig till sällare stickstugor. Stoppare har OO aldrig varit, snarare numera slängare. Så…

Ett garnnystan i modern design hoppade ner i butikskorgen i mataffären, strumpstickeförrådet (rikligt…) sorterades, fem likvärdiga som lämpade sig till garntjockleken togs i bruk. Antalet maskor som behövs satt i ryggmärgen, bara att sätta igång (lägga upp maskor  – på grundspråket kastar man åpp ti in sticksööm). Skaft- (mudd-)längden avgjordes efter behovet, sen stickades hälften av maskorna till en fyrkantig lapp, enkelt. Men sen?? Hur var det nu man skall göra för att få ihop en ”grop” att sätta hälen i? Google, YouTube – oj, det finns många sätt. Och många sätt att förklara det enkla så invecklat som möjligt. Bara att skala bort minst 60% av förklaringarna, sen är det lätt som en plätt! Och sen är det bara runt, runt runt, tills lilltån vid utprovning inte syns. Då avmaskar OO på ”fastervis”, lite här och där med ojämna mellanrum så att ”tårna har det mjukt och bekvämt”.

Nästan i mål! Och vintervärmen i huset är påkopplad…

En Facebook-vän hade satt upp den här bilden. Den som stickar ”föratthanågotattvilahändernapåmedanjagtittarpåTV” tänker och räknar inte så. Men – tänk på det nästa gång när ni förfasas över vad ett par ”enkla” sockor kostar på julmarknaden. 10 norska kronor är knappt en euro enligt dagens valutakoll. Och stickandet tar verkligen tid.

Och så det stickas i stugorna idag! På Facebook formligen kryllar det av bilder med stickares mönsterrika verk. Huruvida ens några av dessa bildvisare besöker moderna stickcaféer vet OO inte, inte har OO deltagit själv heller. Visserligen var det snarlikt ett sådant när Storasyster, Systerdotter och OO en gång var i samma rum och stickor och munnar gick på som sjutton, men då kom vi två äldre enbart ihåg symöten, syföreningar och syjuntor förr i tiden. Turvis i hemmen, kaffe och bulle, salt och sött, sång och sedesamma berättelser varvades med stickornas klirr, virknålars och nålars mer stillsamma ljud. Och skvaller – – förlåt, nyhetsförmedling. Arrangörerna var oftast ”kyrkliga”. Och när nån fastnade i stickningen eller när garnnystanen rymde långa vägar på golvet hjälptes alla åt. Undrar vilka av dessa ingredienser som ingår i dagens stickcaféer. Borde kanske börja ”forska”?

I slutet av 1960-talet skapade vi i ungdomsföreningen ”symöten” för båda könen. Trängsel i stugorna! Ätbart, jo – men handarbete var inte obligatoriskt. Lekar, frågesporter, spel, lotterier, roliga historier och minnen. Ingen avbröt den som berättade och ”bjöd över” med en ännu häftigare berättelse. Alla lyssnade på den som hade taltur, allt var förberett i grova detaljer. Alla trivdes och talade länge nostalgiskt om dessa glada upptåg en lång tid. Kommer ni ihåg, ni som var med? (Om nån av er finns bland läsarna här).

OO stickar numera när andan faller på. I tystnad, vid TV, lyssnande på radio, samtalande. Allt går. Och visst visar man gärna upp resultatet. Om det blir användbart. Just nu verkar det så.

Inför november

Första november. 20,7 grader inne, -2,3 ute. OrdOdlaren ser på fåglarna som kommer till dukat bord och tänker på – karar (uttalas med korta vokaler). Karlfolk. Och medaljonger. Och kombinationen. På speciellt OO-sätt, troligtvis.

Nej, inte sådana medaljonger. Även om det är gott, med den speciella egna chilisåsen.

Inte sådan heller. Föreställer Carl von Linné.

Den här? Jo den ligger här och väntar på att användas. Ett hängsmycke med en hel del symbolik, ”Ajan virta”, Tidens ström. Inspirerad av Borgå, de knotiga tallarna på Borgbacken, kullerstensbelagda gränder, ån – och lägg märke till den speciella upphängningen; ett C som i Borgås något mytiska vapen, C som i castellum, sägs det. Heta Salmi heter smyckeskonstnären.

Nä, inte det heller. Allvetande Wikipedia har glömt en medaljong. Den kortkorta visan med knorr. OO kan texten till två, båda signerade Väinö Österberg, en av grundarna till Visans Vänner i Helsingfors. Numera i sällare jaktmarker. Så här lyder medaljongen i språkuppstyltad version: I november är december att vara. Det låter ju inte riktigt förståeligt, precis. Språket är nämligen en helsingforsitisk dialektblandning: I november er de´ sembär ti vara. ‘Er’ uttalas med kort e, ‘sembär’ med klart e och klart ä, ‘ti’ med kort i, likaså ‘vara’ med korta vokaler. Uttala, lyssna, smaka…. Och betydelsen blir I november är det sämre att vara. Genialt! Vi får se hur det blir anno 2017…

Karar. Karlarnas månad, Movember. Månaden då vi uppmärksammar manssjukdomar, speciellt prostatacancer. Torde vara ca tio år sedan kampanjen första gången lyftes fram i media. Intressant på grund av mustaschen. OO måste googla, movember är ett teleskopord. Början av ett ord, slutet av ett annat. ‘Bankomat’ är kanske det mest kända av den sorten. Eller svengelska, svorska… ‘Mo’  – moustache, plus månaden. Ser fram emot bilder på nyodlade mustascher månaden och kampanjen till ära!

”En kyss utan mustasch är som ägg utan salt”. Jo, men trots kombinationen vaxad mustasch, smil och ”blomvasbrosch” får nog Hercule Poirot kyssa någon annan. Även om rollfiguren är superbra.

Och inte här heller. Undrar om alla travkuskar i Sverige gjorde sitt för kampanjen 2010, inte enbart Björn Goop, som lånade ihop till en präktig mustasch. Han verkar vara så trevlig, så en kram där mustaschen snuddar OO:s panna kan tänkas.

Men här passar det! Ha en skön november, ta ut det bästa av månaden! Brasa, bok, bekvämt, bulle och varm dryck rekommenderas. Varvat med konserter och opera däremellan. Och någon bra deckarfilm på TV.

Den andra medaljongen? Varsågoda:”Ser du fjärilar en nyårsmorgon, så tro inte att det är vår”!

Tydliga minnesspår från 38 år…

Handstilar. Några tydliga minnesbilder. Den spretiga, kortfattade, och några till som krävde minst jämförande handstilsforskning. Den något stora, inte speciellt ”flickiga” var hur enkel som helst att läsa, men innehållet var inte alltid så behagligt. Lärarens  – inte alltid så eleganta – formuleringar återkom i var och varannan mening. Hoppas denna mångbegåvade jurist av idag har nytta och glädje av sitt exakta minne – hon stavade ihop Csikszentmihályi (han som myntat begreppet flow) i studentskrivningarna, lätt som en plätt, till exempel…

Klassläraren av idag var tvungen att gå en och samma klass två gånger (det är ordnat bättre i dagens system, tack och lov) på grund av underkända språkvitsord. Annars mer än berömlig i de flesta ämnen. ”Du höll den här lektionen om Maslow exakt som förra året”, kommenterade hon efter en lektion. Den unga läraren fick något att tänka på. Gå inte omkring som en reprissändare i ditt yrkesliv!

Milstolpar mellan nya tiden och medeltiden. Klassen hade redan klarat av ”uppfinningar” och religionsläraren ville ha ytterligare ett ord på u. Spjuvern, numera skådespelare och växthusföretagare, lyfte upp sitt huvud och sa med mycket oskyldig min:”Undulater?” Storskratt i några minuter – men en perfekt minneshake för samtliga närvarande.

Lärare frågar inte ”vad gjort på sommarlovet” för sin egen nyfikenhets skull, mera för att få igång samtal, använda språket, rösten, berätta… Den unga klassföreståndaren berättade om sin sommar med morgondopp, hästar och morotsodling, frågade:”Har någon av er varit utomlands i sommar?” Svar:”Nä, bara i Sverige.” Hmm…

Flickan som i ett prov i psykologi förklarade att människor inför en undersökning av hjärnan bör äta radioaktiva vindruvor lämnade inga andra lättillgängliga minnesspår, inte heller pojken som markerade att han var förkyld med att bära en rulle hushållspapper i bröstfickan. Jo, han deklarerade högt och ljudligt att han kan låta bli att tänka, varefter klasskamraterna gärna påpekade:”Du som kan låta bli att tänka, kan du…” Inte mobbning, alla s.a.s. använde samma mynt.

Och den rödhåriga, som senare blev kollega, han som för det mesta småjäklades för att försvåra den tekniska sidan av religionslektionerna. I ett härligt outtalat glimten-i-ögat samförstånd redde han ändå ut det hela, men det krävdes ett bestämt kommando – tidvis handlade det om en strikt ritual. Kollegerna delade stundvis en rätt så rå och rak humor. Exempel gives ej här, av förekommen anledning. Datorexpert, bl.a.

Eva Wahlström, världsmästare

Hon, ja. Proffsboxaren. Den legendariska modersmålsläraren hade nyligen gått i pension och psykologiläraren beslöt att ta upp stafettpinnen; personerna i exemplen skall heta Konrad och Elvira. Den blivande rikskändisen med munnen på skaft kommenterade:”Du använder alltid så gamla namn!” Blivande OrdOdlaren fann sig snabbt:”Skall du säga!” Gapskratt i klassen, Eva såg ut som en fågelholk en stund, sen insåg hon vad hon heter – och så kom vulkanutbrottet. Var och en som upplevt hennes skratt vet att det bubblar, kommer i vågor – och den gången spred det sig som ringar på vattnet många gånger. De flesta låg som fällknivar över sina bord. Ävenså läraren. Minnet berättar inte om lektionen ”tog slut” eller om vi återhämtade oss…

 

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 19,503 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.