Alaska 153

En vacker bild på datorns skärm. Verkar vulkaniskt, kallt och klart. Text: ”För att komma hit måste du vandra över hela Eurasien. Eller ta dig till Alaska och Aleutiska öarna…”. Kamtjatka. Det behövdes inte mer än så för att sätta igång OrdOdlarens hjärna.

”Till Kamtjatka”, sade B och kastade tärningen. Den lilla flickan var på besök, vi spelade ett spel som OO inte har en aning om vad det var, men spelplanen var en stiliserad världskarta. Ordet smakade som en karamell: kam-tjat-ka. När hon senare kunde betrakta bättre kartor såg hon pärlhalsband: Aleuterna, Kurilerna. Japan (tunga guldsmycken) med förlängning i tunn kedja, Taiwan… Kan lite anas på denna lilla bild:”USA köpte Alaska”. Det förundrade sig tonåringen över. Och varför ”ägde” Ryssland området då? Verkar ju verkligen vara ”bakom takana”. Läser… hoppsan! 9 april 1867. Idag, för 153 år sedan! Enligt historieböckerna ett svåråtkomligt område som var bättre att sälja för pengar än förlora i krig (vem skulle vilja erövra då?). Jaha. Staten och folket i USA var inte heller villiga köpare, men utrikesministern W. Seward stod på sig. 30 år senare blev det guldrusch, ytterligare 70 år efter det olje- och gasfyndigheter. Har köpet lönat sig, månntro?

Berings hav, Berings sund… Varför? Vitus Bering (1681 – 1741), dansk som ”värvades” till ryska flottan gjorde två kartläggningsresor till området, för att bl.a. ta reda på om kontinenterna är förenade. Speciellt den andra resan, 1741, var fylld av sjutton mödor och åtta besvär, och där blev han. På Berings ö. På den första resan seglade han två gånger genom nuvarande Berings sund utan att fatta att det var ett sund, 16 augusti 1728 upptäckte han två öar som fick namn enligt den dagens rysk-ortodoxa helgon St. Diomedes av Tarsus.

Storvulet tänkt: Alaska har varit en del av Finland! Storfurstendömet, alltså. För sisådär 15 år sedan läste OO boken ”Den dansande prästen”, om Uno Cygnaeus, folkskolans fader i Finland. Han var präst i lutherska kyrkan (ca 100 församlingsmedlemmar) i Sitka, Alaska, 1840 – 45, lät bygga luthersk kyrka där, samarbetade med den ortodoxa prästen, undersökte naturen, åkte skridsko, dansade. Sitka är fortfarande USA:s största stad – till ytan.Alaska ser för OO ut som en gubbe i profil, med präktig haka och underlig näsa, en tunn skäggfläta (Aleuterna) och en bakåtsträvande ryggradsbit åt andra hållet. Där, en bit nere i ryggradsbiten, finns Sitka, där var centrum för det rysk-amerikanska handelskompaniet som handlade främst med skinn. Och nästan rakt mittemot på jordglobsbiten här ovan finns Finland och Norden, på samma breddgrader…

Nyvalda guvernören för Alaska, finlandssvenska A A Etholén, reste dit tillsammans med Cygnaeus. Resan började i St Petersburg 10 augusti 1839, fram till Sitka kom de 12 maj 1840. Rundade Sydamerika. (Panamakanalen invigdes 1914…)

Etholén hade tidigare varit i tjänst hos rysk-amerikanska handelskompaniet och varit bosatt i Sitka (men mest ändå på fartyg) 1818-24 och 1826-37. Under alla sina perioder höll han på med en massa: byggde, ordnade, samlade, styrde och ställde, forskade och kartlade. Ca 300 föremål finns nu i Nationalmuséet i Helsingfors. Hustruns dagbok 1839-45 finns i Åbo Akademis bibliotek. Önamnet ”Duke of York´s Island” byttes sent omsider ut till Etolin Island. Andra Etolin-namn finns också.

En annan finlandssvensk storman i Alaska var Hampus Furuhjelm, som i princip vistades på olika befattningar i Alaska 1851-64, de sista fem åren som guvernör. Han fick verkligen slita i upprepade motgångar på många fronter, men motsatte sig försäljningen och lyckades skjuta upp den. 1935 fick berget nära Sitka namnet Mount Furuhjelm. Även han samlade och hans samlingar finns i zoologiska muséet i Helsingfors.

Det roliga är, att en guvernör förutsattes vara gift. Bägge nämnda herrar ingick snabbt äktenskap strax före sina avfärder. Hustrurna följde med och höll ut, kom hem till Storfurstendömet och äktenskapen fortsatte…Ryssland till vänster, Amerika till höger. Diomedeöarna i mitten. (plus moln)

När gränsen mellan Ryssland och USA drogs 1867 i det 85 kilometer breda Berings sund (nästan exakt lika som sträckan Helsingfors – Tallinn) blev det mellan Stora Diomedeön (Ryssland) och Lilla Diomedeön. Där går också datumgränsen, och det är 4 kilometer mellan öarna, som också ofta kallas ”Tomorrow Island” och ”Yesterday Island”. Tänk, att se på morgondagen på det avståndet… Idag bor ca 100 personer på den lilla. Den stora tömdes på folk under andra världskriget, men många har ”återvänt” och alla har rätt att vistas på båda öarna.Amerikanskan Lynne Cox simmade från den lilla ön till den stora som en fredshandling år 1987, när relationerna mellan staterna var ungefär lika kalla som vattnet. Hon överlevde.

Avstånd och revir

1973, kanske. Åbo, ett studentcafé. Psykologistuderanden inmundigade dagens måltid tillsammans med en lugn och sansad väninna. Psyk.stud. hade insupit lite ”lärdomar” om revirtänkande hos människor och beslöt att prova i praktiken. Skuffade det tomma glaset över bordets mittlinje, lite senare även vattenflaskan. Följande i tur aningen över mittlinjen var den använda servetten. Vi pratade. Märkte att hon flyttade ben och fötter under bordet. Skuffade sen tallriken mot henne.

Till slut kom det: ”Vad håller du på med?” ”Invaderar ditt revir, provar om lärdomarna håller i praktiken”. Psyk.stud. förklarade, och det hela ändade i ett gott skratt goda vänner emellan. 13 år senare inhandlade psykologiläraren den här boken, utgiven på originalspråk 1970:Ingen kan bli expert på kroppsspråk, dialekterna är för många – otaliga. Det kan ändå finnas vissa saker som är intressanta och kan ge vissa fingervisningar; till exempel det här med avstånd, när man samtidigt mer eller mindre måste se på varandra. Sida mot sida och rygg mot rygg är inte lika känsliga. Systemet förändras också om den ena höjer sig 1,50 meter över golvet och den andra närmare två meter…

Edward T. Hall (1914 – 2009), antropolog, myntade termen proxemics (proxemik) 1963; hur människan använder rummet (space) och de kulturella skillnaderna och likheterna däri (OO:s egen förklaring). Hur vi skapar, hanterar och utnyttjar våra revirzoner. Verkligt intressant att iaktta människor med sådant i bakhuvudet – passar också i dessa tider.

ETH delar in vår rumsanvändning – våra revir – i fyra zoner, baserat på avstånd och folks reaktioner: intimt, personligt, umgänges- och offentligt. Varje kategori har dessutom en närzon och en fjärrzon, plus en hel del nyanser, som kroppsställning, benställning, armarnas placering m.m. indikerar. Tro´t om ni vill, men roligt är det! En illustration i den svenska boken:OO har vissa egna bilder, men känner sig obekväm med att publicera dem, även om de är gamla. Då och då under psykologilektionerna hade vi möjlighet att ”leka” med de här avstånden. Den relativt korta läraren kunde ”sätta skräck” i en sittande elev med att komma riktigt nära och ”tala uppifrån”…

Intimavståndet. Närzonen 0 – 15 centimeter; kramar och pussar. Känna den andras andedräkt, hm… Fjärrzonen 15 – 45 cm. Strikta beteenderegler om man tvingas till det här avståndet, i en hiss. t.ex. Blicken helst i väggen bakom! Stå stelt, säcka inte ihop närmare… Blicken kan uppfattas som en invit… OO:s relativt korta underarm, från armbågen (pricken) till fingertoppen = 40 cm.Det personliga avståndet. Närzonen 45 – 75 cm. Gå inte annans man/hustru närmare, om ni inte är goda bekanta! Man kan skaka hand, prata nästan hemligheter… Fjärrzonen 0,75 – 1,2 meter – man kan ännu röra vid den andra, men ger en viss avskildhet. Kolla avståndet när ni stannar och pratar på gatan, i butiken… Längdskillnader har en viss betydelse, förstås.Tvåpersonerssoffan i marssolsken. 98 centimeter, visade måttbandet. Man sitter ju sida mot sida, men oftast sitter endast en person i den när det finns flera personer i huset. Svårt att sitta ”på en armslängds avstånd”.

Umgängesavstånd, närzonen 1,2 – 2 meter, fjärrzon 2 – 3,5 meter. Avstånd för opersonligt umgänge. Affärsavståndet, avståndet till butiksanställda, chefens avstånd…Trepersonerssoffan är precis som måttbandet, 1,5 meter. Tja, här ”ryms” s.a.s. två personer som är rätt så bekanta med varandra. En försäljare som vill att du skall komma och bekanta dig med hans/hennes broschyrer, och sen makar sig närmare? I fjärrzonen blir det mer formellt. Högste chefen betonar gärna det här med ett stort skrivbord och en stol vars ryggstöd är både högt och brett. Besöksstolen är oftast lägre och mindre. Men man kan se varandras ansikten utan att det känns obekvämt.

Det offentliga avståndets närfas är 3,5 – 7,5 meter. Läraren till gruppen, guiden som förklarar. Ett tryggt avstånd ifall något går åt skogen. Fjärrfasen, från 7,5 meter och uppåt, är mest reserverat för politiker (präster i kyrkan!). Man kan fly – man kan göra paralleller till djurs flyktbeteende. När är du för nära ett djur som du inte är bekant med, t.ex. en häst?

Skådespelare på scen och filmskådespelare har lite olika arbetsredskap, det finns de som behärskar båda. Verkligt intressant, men besserwisser bör man inte försöka vara. Men experiment i trygga relationer är ganska så roliga. Det var lärorikt för elever att få ärlig feedback på när avståndet kändes obekvämt, olika för olika personer. ”Bekvämt” avstånd till andra människor varierar!

 

Dystra ljuspunkter?

Ur led är posten. Strejk. November. Mörkt, mörk morgon. Blött. Telefonen urladdad. Plattans skärm är mörk. Öppnar datorn, hostar, ingen internetkontakt. Kan en dag börja bättre? Tröst från Avliden?Ladda, ladda. El finns, tack och lov. Men hur ladda sig själv? Morgontidning och kaffe? Nej, OrdOdlaren är TE-olog och morgontidningsutdelningen slutade för länge sedan. Hoppa i bilen, köra 10 kilometer från obygden till stadens centrum och avhämta dagens pappersavisa, jo, men först på eftermiddagen, sammankopplat med andra stadsärenden. Dessutom inte varje dag.

”Läs tidningen på nätet”. Jovisst, men ögonen protesterar, OO läser små notiser, inte enbart stora artiklar. Zooma in, zooma ut, minsta fingerrörelse rör på bilden, det hoppar… Och vem tar nu datorn med sig i sängen och ligger och läser… Har inte tidningen i den urgamla plattan (liten), visserligen i lilla telefonen, men där är läsandet inte ögonbefrämjande heller. Här är det tomt:Förutom reklam och den regelbundna finska Itäväylä. Skörden på strejkens fjärde dag var 640 gram:Strejken är inte tidningarnas fel. De är inte skyldiga att ersätta oss, och ingen ersätter dem för deras merarbete oss till fromma. De gör verkligen sitt bästa, och icke-prenumeranter ser sin möjlighet att norpa åt sig tidningar på utdelningsställena. Men OO undrar över de strandsatta veckotidningarna och annan post från utlandet. Var lagras de buntarna? Utsatta för regn och snö och vind och annat oväder? Hur ser november månads tidningar ut när vi får dem, kanske redan i januari? Om vi får…(Postens sorteringscentral, pappersavfall, kartongavfall).

Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken nynnar OO på under alla strejker: ”… det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör. Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett… De stod på Tegelbacken, de stod där man mot man, i fyra timmar hötte de och skrek från varsin gränd. Och sen så vände de på klacken och gick hem”.

Det bollas med hårda argument från bägge parter, siffror, bud och hot som skärps, förstoras, överdrivs. TV-debatter är bra på att elda på och få kämparna att dundra ännu mera. Vi vanliga små sitter med häpnadens finger i förvåningens mun.

OO har aldrig strejkat. När lärarfacket gick i strejk drabbades inte OO:s skola, vi fick endast betala till strejkkassan. Minns inte hur ofta, hur mycket eller om strejken i det stora hela var lönsam.

OO är ändå optimist, strejken kan bara inte pågå hur länge som helst. Fotoaffären besöktes i veckan, årets julkort ligger i en bunt och inväntar påskrivning. Korten är inte ”juliga”, det går precis lika bra att skriva ”Skön januari” eller ”Trevlig snösmältning” på dem. Men ingen bild av kortet här, hoppas ju att en och annan av läsarna hör till gruppen julkortsmottagare som faktiskt är över 100 stycken. I det här fallet är OO (också) gammalmodig. Vill alltså ha både julkort och tidning att hålla i handen.

Lösa tidningens korsord med penna. Riva ut och spara intressanta artiklar. Använda dagstidningar som underlag och vattenuppsugare vid behov. Skydda ömtåliga växter mot nattfrost. Putsa spisluckan med fuktat tidningspapper, doppat i aska. En tidning i botten på råskispåsan (förståelig svenska – soppåsen?) skyddar för olyckor. Knyckla ihop och använda som utfyllnad när man skickar paket – med buss eller någon transportfirma. Posten strejkar.

Självladdningen? Mörkervandring i nio plusgrader, med skön blåst i kläder och kalufs. Enda belysta sträckan (och asfalterad väg) är de två raksträckorna i vinkel, ena helblå, andra tvåfärgad. Allt annat är mörklagd sandväg. Reflexväst, men ingen ficklampa, 2,5 kilometer är lämpligt för en småastmatisk tant.

Betydelseförskjutning

”… skulle kunna hjälpa till med att hitta program…”. OrdOdlaren var ganska disträ, men vaknade till vid ”program”. Något trevligt, äntligen? Hon satt på en diskussion där föreningsrepresentanter, centralorganisationen ville veta vad den kunde ta itu med.

Men nähä. OO fattade rätt snart att det handlade om DATA-program, inte om FEST-program. Viskade åt grannen: ”Betyder ‘program’ nuförtiden främst dataprogram?” ”Jepp”, svarade han, utan att visa vare sig ett leende, en glimt i ögonvrån eller något intresse att utveckla det vidare. OO beslöt att utveckla sin… hm… disträhet. För tolv timmar sedan, när OO:s högra hjärnhalva centrifugerade det här inlägget, upptogs resten av hjärnan av ett roligt TV-program, och för denna skribent är ‘program’ fortfarande främst något som har med det mediet eller fest att göra. Har denna just nu skrivapparat programVARA? Härlig antikexpert!

Och det här då? Vad är det?Mobil. Mobiltelefon, motsats till trådtelefon. (SAOB: mobil (adjektiv)= som kan förflyttas, av latinets mobilis, rörlig, t.ex. automobil. Substantiv – se nedan!). På finska det rätt så eleganta kännykkä (något man håller i handen) – eller säger man ”mobiili” nuförtiden? Det ”äkttyska” Handy är ju intressant. Cell phone, cellulare – vem sitter i cellen?Här är en mobil (SAOB: konstverk, vars effekt delvis åstadkoms genom rörelse), svävande origami-fåglar. För att googla fram de här bilderna måste man hitta på att skriva TAK-mobil. En sysselsättning (av många) i mycket unga år var att göra en mobil, få den att hänga i balans. Mobiler hade man ofta hängande över småbarns sängar – det kunde vara stoff för ett kåseri, jämföra med idag!Någon som har som hobby att göra mobiler har gjort den här, hittade bilden på nätet. Minns den pirrande känslan när en ny ”figur” hängdes upp: blir det balans, snett eller platt fall? Timo Sarpanevas mobil för Aarikka har OO alltid beundrat, men det gick inte att mjölka en bild av den från nätet, det blev bara en droppe, knappt urskiljbar.En äkta finsk ”himmeli”, ordet från svenskans/tyskans himmel. Det sägs att konsten/bruket/traditionen har kommit från Sverige, men de här halmkronorna uppfattas numera som ganska så finska. En sådan har funnits i tiotals år på OO:s önskelista. Skulle vilja försöka göra en själv, under handledning. Inget har liksom ännu kommit till skott, så att säga.Inspirationen till denna kria kom från den här bilden. OO bläddrar alltid genom kryssbilagan innan hon tar till pennan. Men här kom pennan i handen direkt, måste få veta vad det här är. Spam = burkskinka, pressat och processat kött. Det var en ”ny gammalhet” för OO. Som försvar anmäles härmed att sådant inte alltför ofta funnits på matlistan eller i skafferiet. Svenska datatermgruppen rekommenderar ”skräppost”.

Varför spam? Monty Pythons sketch från 1970, sägs det. Mr och mrs Bun försöker beställa frukost utan spam, och det är svårt eftersom det är huvudingrediensen i allt på menyn. En grupp vikingar avbryter vid bordet bredvid försöken titt och tätt med att sjunga ”SPAM, SPAM, SPAM, lovely SPAM! Wonderful SPAM!” Ordet spam nämns 132 gånger i sketchen. OO:s försvar igen; hon förstod sig inte så förfärligt bra på Monty Pythons humor.

Spam har tillverkats sen 1937, tillverkaren förklarade i början att ordet kommer från spiced ham, kryddad skinka, men hävdade senare att det är ett rent produktnamn. Konserven har ibland klassats som skräpmat (var alltför vanlig under kriget, sägs det) och elakt uttytts som ”something posing as meat” – något som utger sig för att vara kött. Illvilliga personer i internets barndom började fylla chat-sessioner med betydelselös text, och ”Spam-texten” blev flitigt använd. Så säger Allvetande Wikipedia, och så blev det som det blev.

Det var den historien, föranledd av ett korsord. Korsord är bildande. Nu skall OO fylla i resten av bokstäverna i ”Spam-korsordet”.

Har längden betydelse?

Hela ressällskapet såg upp till guiden i Dubrovnik. Hon var lång, med reslig hållning och högburet huvud. Att hon såg ner på oss resenärer hade inte att göra med annat än längden. ”Jag är från Montenegro”, sa hon, ”och vi är kända föra att vara långa, ett av världens längsta folk”.

Hon berättade om Nikola, furste och senare kung av Montenegro, 1860-1921 (född 1841), vars ena dotter (av nio) Elena bortgiftes till ett lyckligt äktenskap med Italiens kung Vittorio Emanuele III, 153 cm lång, en stor personlighet. Hennes längd är inte känd, skillnaden är märkbar:PÅ familjefoton lär han oftast ha befunnits sittande. Huruvida ”lådtricket” användes, som på förlovningsbilden mellan kronprins Charles (175) och Diana (176), mellan Humphrey Bogart (172,7) och Ingrid Bergman (175) i ”Casablanca” är inte känt.

Kvinnor kan ju kompensera med höga klackar (inte OO, sådana är rena självmordsredskap för henne) och höga hattar. Vem uppfattar nu drottning Silvia (165) eller kronprinsessan Victoria (168) som ungefär medellängd (kvinnors medellängd i Sverige är nu 165,7). De lär ju fylla en stor sal med sin karisma. Drottning Elisabeth II (162) har kanske krympt med åldern, som nu är aktningsvärda 93. OO stod några meter från henne i mitten av 1970-talet och förvånades över litenheten. Höga klackar är kanske inte så lämpliga mera för henne:(Bilden från Svensk Damtidning). Enligt senast publicerade mätningar är nederländska män de längsta i världen, 183, på spinnsidan vinner Lettland, 170. Kung Willem Alexander (bilden ovan) är precis medelmåtta i längd. Drottning Maxima är 178 (och vilka klackar!). Längdvinnande kunglighet är Spaniens kung Felipe VI, 197. Letizia är ”normal lettiska”, men inte från det landet.  Han är tydligen van att vara ”höjd över andra”, av följande reaktion att döma:

Det var premiär på operan ‘Don Carlo’ i Madrid 18 september 2019. Huvudpersoner är kung Filip II (kung av Spanien 1556-98) och sonen Don Carlo. Finlands i dubbel bemärkelse stora bassångare i nutiden, Mika Kares, gör där en av sina bravurroller, storinkvisitorn, ”en ståtlig basroll”, enligt operaexperter. Mika är maskerad till oigenkännlighet (över en timme i sminket), en gammal grå långhårig gubbe i den här uppsättningen. OO lyckades ”stjäla” bilden från Mikas Facebook-sida:Vad hände på premiären? Jo, den kungliga logen intogs av kung och drottning och några till, och vid slutapplåderna kom högheterna fram och hälsade på sångarna, och Mika märkte att de betraktade honom länge, ”va nu då?” Efter fotografering kom de fram till honom igen: ”Får vi se dina skor?” Sagt och gjort, Mika visade upp sina skor med ca fyra centimeters klackar. Med dem nådde han en höjd på 202 centimeter, och sådant upplever kanske Felipe sällan, att han får se upp till någon – nu till en 40-årig ”pojke” från ”skogarna i Eurajoki”.Att Mika är begåvad med en basröst utöver det vanliga är kanske överflödigt att nämna, så som han jobbar och flänger runt mellan de stora operascenerna i Europa, med en och annan avstickare till USA – tillsvidare. OO har träffat honom flera gånger under hans tidigare karriär, när han sjöng mera i Finland. Nu får hon nöja sig med att följa honom på Facebook, lyssna på hans torsdagswloggar – men 11 oktober sjunger han i en konsert som OO köpte biljetter till idag! Han är trevlig, vänlig, uppmärksam, en utmärkt pedagog – OO har haft glädjen att följa med några sånglektioner som han hållit. OO fick tillåtelse att publicera hans ”kungahistoria”!

Men, men… Kungen och bassångaren på nästan två meter blir ändå små i jämförelse med Dalvik-pojken Jòhann Petursson, 1913 – 1984. Han mätte 234 centimeter, vägde 163 kg och hade skonummer 84, säger OO:s minne. Ingen förklaring till hans ”storhet” fanns, han var stark, proportionerlig, men hade svårt att få jobb. Vistades mest i USA och uppträdde som ”jättevikingen från Island”. Sina sista år tillbringade han på ålderdomshem i sin hemstad, med specialgjorda möbler, cykel, m.m. OO hittar inte sina bilder därifrån! En ”lånad” gammal får duga.

Skrockfullt

Tschombe kom in i klassrummet och sade något helt oväntat innan han satte igång med lektionen: ”Ni har väl hört att man skall spotta tre gånger om man ser en svart katt springa över vägen? sa han. ”Så hände  igår när jag körde mot Vasa, jag log för mig själv – och plötsligt var bilen vänd med näsan hemåt! Så spotta alltid!” Det var nästan chockerande att Tschombe, den korrekta och alltid väl förberedda läraren blev så personlig. Följaktligen spottar OrdOdlaren alltid.Däremot är det något oklart om det gäller enbart helsvarta katter, eller om man skall spotta även för katter som Tosca. Han sprang inte över några vägar, han var innekatt, hade egen katteria (utebur) och gick i koppel. Och trivdes på mattes rygg, som kanske kan skönjas på bilden (grön stickad tröja, grön rumpa). Så han spann…

Lokaltidningen frågade med anledning av fredagen den trettonde vad läsarna har för favoritskrock. Svarta katten vann.

Stegen kom på andra plats. ”Gå inte under en stege, då kommer du att råka ut för en olycka. Säkrare att stå på stegen? På den här i varje fall:Annars är det inte skrock. Det är sant. Gå inte under en stege!

Bönehuset i barndomsbyn målades på talko (frivilligarbete, samvaro, mat efteråt), och jämnåriga, ca 11-åriga OO och HS deltog. I ett skede stod OO på marken och målade under HS:s stege. Brak! En stegpinne brast, målburk, pensel och pojke dråsade ner över den målande flickan. Röran blev gul och skrattig och den mesta målfärgen hamnade på det gröna gräset. Gå inte under en stege!

”Du får inte överräcka saltkaret direkt till din bordsgranne, då blir ni ovänner”. Jaha. Hur är det, äkta maken? Å andra sidan: är man bordsgrannar om man sitter mittemot varandra? ”Skaka inte hand över tröskeln, det leder till ovänskap”. Det är OO noggrann med, men ser det mest som en ”uppförandefråga”. Kom in ordentligt, sen hälsar vi med kroppen på något sätt!

Nytt för OO: ”Lägg inte handväskan på golvet, då blir du pank!” Inte att undra på att OO:s finanser svajar. Handväskor har minsann funnits både här och där. Kunde det hjälpa om…?”Om du krossar en spegel drabbas du av sju års olycka”. OO kan inte minnas att någon spegel skulle ha gått i kras. Sådana var ju värdefulla attiraljer förr – men det hjälpte att slänga salt över axeln. Det var ju också dyrbart, och att spilla salt ger otur. Hur ska de ha det egentligen??

Regn i brudkronan betyder visst lycka? Jo, det regnade både före och efter ceremonin och den lilla festen, men krona fanns liksom inte. Bra så, det blev bra…

Hoppsan, nu dog en sjöman! ”Om du tänder ett ljus med ett ljus dör en sjöman”. Det har nog gått åt en hel del av den yrkeskategorin kan man tänka. Helt nytt för OO, men var ett populärt skrock i lokalavisan.

Estradörer av olika slag är skrockfulla, verkar det. Säg inte ”Lycka till”, det framkallar motsatsen! En del säger i stället ”Break a leg”, och då klarar man sig tydligen helskinnad genom sitt framträdande. De säger ofta ”toitoitoi” åt varandra. Så säger OO också, men nu måste hon bara försöka hitta en förklaring:

Medeltida. Om man förbannade djävulen tre gånger så hölls han på sin plats: ”Täufel, Täufel, Täufel”. Numera har man då tappat ”fel”, och endast ”täu” (toi) har blivit kvar. En annan förklaring är att man spottade tre gånger över sin axel för att få tur. Gärningen har man glömt men de – nu får OO använda ett ”favoritord” – onomatopoetiska orden har blivit kvar.

”Peppar, peppar, ta i trä!” OO lägger aldrig nycklarna på bordet. Bäst att strö avskräckande kryddor på lyckan så att den inte lockar till sig onda makter. Går det lika bra med chili?

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 46 743 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Gotlandsnytt

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.