Tågen gjorde tiden i tiden…

Uukunniemi. Åk dit, sätt dig på kyrktrappan och ropa: ”Rätt! Här stämmer den! Klockan!” Bekymra dig inte om språket på den enspråkigt finska orten, du blir töntförklarad ändå. Men det stämmer! Längs den blå linjen, rakt österut från den vita punkt som tycks stå för Punkaharju, så nära riksgränsen mot Ryssland du nästan kan gå. Uukunniemi, som sagt.

OrdOdlaren har i dessa somriga dagar snöat in sig på tid, klocka och tidszoner. Allt prat och smågräl om sommartid, normaltid och det underliga vintertid väckte ett intresse. Så, gott folk, om det känns hemskt över att inte få ha sommartid mera, ägna då människorna i västligaste Kina en tanke. Där går solen upp tre timmar efter att den officiellt gått upp. Hela Kina följer samma klocktid sen 1949. Vad OO förstått hjälper inget annat än ett ordentligt mått bondförnuft förenat med ett halvt mått civil olydnad, och livet går vidare.

Sandford Fleming, ingenjör, uppfinnare m.m, försenade sig från ett tåg 1876. Hans kreativa hjärna började troligen gå på högvarv, och han kom med ett förslag utgående från de meridianer som sjöfarare i alla tider räknat med, tidszoner.

Nya, supersnabba kommunikationsformer hade utvecklats. Ohyggliga tågvidunder som drogs av ångande järnhästar började forsla folket i England på 1830-talet, i skyhöga farter på 30 – 40 kilometer i timmen. Man hann långt på kort tid, och förstås spred sig järnvägsidén. Varje stad av betydelse hade av tradition sin egen regionala tid – hur skriva tidtabellerna? I många länder infördes en skild järnvägstid, och klockorna på stationerna hade två minutvisare – en för den lokala tiden, en för järnvägstiden. Det blev råddigt, på ren och skär finlandssvenska. Tidigare gjorde det ju ingenting om två orter på några hundra kilometers avstånd från varandra hade olika klocktid. Ingen telefon, ingen radio, ingen el. Hellre var det ljus, mörker, värme, kyla, torka och väta som bestämde sysslorna. Inte ”halv åtta” eller ”kvart över tio”.

Tidszonerna i Ryssland idag

Sandford Fleming sände sitt förslag om att planeten skulle delas in i 24 tidszoner till generalguvernören i Kanada (det var där han bodde), och denne sände vidare till världens regeringar. Den ryska tsaren tände på idén – han hade väldeliga besvär med tiderna i sitt breda land – och kallade till ett möte i Venedig 1881. Ingen enighet uppnåddes, men fröet sattes i god jord. Tre år senare, 1884, godkände 25 länder idén vid en konferens i Washington; dock så att zonerna kunde kurva vid behov. Och kurvar, ja det gör de:

Observera grönfärgade Kina…

Det som man mest var oense om var var man skulle börja räkna. Var fanns nollan? Observatoriet i Greenwich, London, var etablerat som riktgivare för järnvägstiden i England sedan1847, och där sattes nollan. (Hoppas att du Lena kan bidra med en bild i ett kommande inlägg, OO har blivit fotograferad där för läänge sedan, och bilden finns bara inte…). Frankrike accepterade nollan först 1911. ”Ärkefiender”…

Men Sverige var först! I hela världen! Första januari 1879 infördes s.k. borgerlig tid i Svea Rike, enhetligt för hela landet. Skillnaden mellan Stockholmstid och Göteborgstid var/är 24 minuter, och det var det som orsakade debatter, t.o.m. gräl i riksdagens kamrar, i hela 15 år… Inte är det lätt med tid och prestige, inte… Kompromissen blev en timme från Greenwich Mean Time, som redan då var etablerad. Meridianen 15º östlig bredd valdes, och den går bl.a nära Örebro, Karlshamn, och Östersund. Där ser man, Jämtland rules (Hej, Ylva…)

Storfurstendömet? Första järnvägen mellan Helsingfors och Tavastehus invigdes 17 mars 1862, och för den gällde Helsingforstid. 1870 började trafiken Riihimäki – Petersburg, och första halvan följde Helsingforstid, i Kaipiainen byttes till Petersburgstid. Skillnad: 20 minuter. Världshändelserna bidrog kanske, eftersom kejsaren, storfursten Alexander III (på förslag av lantdagen) 1888 utfärdade ett påbud om att Helsingforstid måtte användas på alla Finlands järnvägar. Så skedde. Hur folk långt från järnvägen följde klockan är höljt i dunkel, men de klarade sig så bra, så bra…

Republiken från 1917 fick ju också lov att ta ställning till tidsfrågan, och 1921, första maj, beslöt riksdagen att följa meridianen 30º, och klockorna i landet ställdes om till 20 minuter och 10,9 sekunder före Helsingforstid. Så nu, inför stundande 100-årsjubileum borde turistorganisationerna sätta upp stenstolpar längs meridianen ifråga. Det är inte mycket av den som går genom republiken av idag. Kolla på kartan ovan, Lieksa, Joensuu, Kitee – och, som sagt, Uukunniemi kyrka… Roligt är ju också att meridianen går nära Kontiolahti. De stora skidskyttearenorna i grannländerna har något gemensamt. Klockan går rättare än rätt, nästan.

 

Frassmåånan

Förhållandet är dåligt, om det ens finns. Försöker nu som pensionär jobba det till det bättre, framgången är tyvärr tillsvidare något ynklig. OrdOdlarens förhållande till Frassmåånan, mars – vårmånaden. Vår?

Gymnasieläraren och studiehandledaren gjorde upp arbetsschema period för period. Schemat som innehöll mars blev överfullt i ett huj. Studentskrivningar, övningar, genomgångar, muntliga tenter med elevgrupper, övervakningar av skrivningar (det tråkigaste, sitta där och stirra, medveten om jobbet som väntar), läsa genom skriverier, bedöma, ge poäng… Och ta emot och diskutera kursval för kommande läsår, sammanställa alla val…

Marssol? Arbetsresan på morgonen gick österut, hemåt på sen eftermiddag i motsatt riktning, drygt 40 kilometer. Solen var inte precis någon glädjespridare de tiderna på dygnet.

Solen syns, häromdagen gick den till och med att fotografera:Jovisst, ljusare är det, även om solen inte bränner på för fullt så pågår el-produktion redan på förmiddagen, i sakta mak. de höga stolparna är från dagen före.Effekten för hälften av panelerna endast 572 watt, hittills den dagen tillverkat 1,080 kWh, totalproduktion sen starten 8194 kWh. Januari och februari är nollmånader i produktionen på grund av snön som lägger sig över solpanelerna. Och visst droppar det här och där, men på bilden syns också snöflingor. Typiskt mars. inte OO:s månad.Gräslök, timjan, koriander, salladsblad och persilja, med mera, av egen produktion, verkar vara fjärran.Frassmååna? För er som inte vet, frass är samma som hankatt. Som i mars springer runt och knarrar och knorrar på hög volym för att hitta sig en partner, lämnande gula fläckar i snödrivorna. Trevligt för nattsömnen om man har honkatter inne. Ekorrarna jagar varandra i träden, fåglarna börjar klara sångstrupen. Hackspetten är flitig på fågelmatbordet.

Mars, krigsguden, har gett månaden namnet. Årets första månad, fram till 153 före vår tideräknings början. Går man längre bak i gudahistorien hittar man Mars, naturgud, växtgud, fruktbarhetsgud – och hackspetten var hans djur. Namnet på månaden varierar inte så värst mycket i de mer kända språken: March, März, Marzo. Och egentligen borde den här krian skrivas på en tisdag, dies Marti på latin, Martedì på italienska. Mars dag.

Finskan har dock Maaliskuu! Kuu står här för månad, egentligen betyder ordet måne. Kuukausi = månad, ett månvarv. Men nu är det ”maalis” som kräver utredning. Går inte. Ingen kan säga med säkerhet. Någon föreslår ”maa”, = jord, mark – marken blir synlig när snötäcket ger med sig. Hm. Mahla är ett annat förslag. Mahla = björksav. Men då skall man bo längre söderut. Visserligen verkar det ha en viss grund, månaden lär heta björkmånad på flera slaviska språk. Fråga inte OO mer om det, hon har bara läst innantill. Det finska språket har ju en hel del rötter i den språkgruppen också.

Ett och annat som inger hopp sker ju ändå, och inom kort skall tomaterna sås och göra chiliplantorna sällskap.De olika rhododendronbuskarna ser lite olika ut. Tack och lov får de ”naturlig skugga” när solen brassar på som värst.Årsmöten infaller i mars. Jobbigt att tråckla ihop en ny styrelse, folk ”vill inte”. Vart har alla då så bråttom att de inte kan sitta på cirka åtta möten per år, två timmar per gång – 16-17 av årets alla cirka 6000 vakna timmar? (0,2% av den vakna tiden, om OO har kalkylerat rätt) Lättja, ovilja att dra sitt strå till stacken… Ett årsmöte är ju inte heller världens mest upplyftande tillställning, men verksamhetsplanen inger ju hopp. Sommarresor…

För att inte tala om trädgårdsmässorna. I år blir det två utländska i mars, en inhemsk i början av april.

OrdOdlaren jobbar på förhållandet med mars. Men kan ännu inte sitta på altanen… Snömassorna från solpanelerna samlar sig där. Hårt och svårsmält.

Tänkte och tände…

Helt plötsligt tände det: ett bra bloggämne! BJR kom hem från körövning och sjöng på ett ord: par-para-fi-i-i-i-neeer-adee, paraffi… OrdOdlaren satt och brottades med några tusen foton från Sydafrika och hade just kommit fram till !Khwa ttu, san-folkets kultur- och kunskapscentrum. Fortfarande pågår krympandet av bildantalet till en hanterbar mängd. Två bildvisningsberättandetillfällen förbereds som bäst. Roligt, intressant, svårt och tidskrävande.

Manskörskonsert om en knapp månad, ‘Romantik och Revolt’ är rubriken. Minst en av ”låtarna” är komponerad av Richard Strauss (1864-1949), som med den anrättningen ville visa att man kan skriva fin musik på vilken text som helst. Så blev ”Utan svafvel och fosfor” till 1889. Återstår att höra hur fint det blev. Den åhörda basstämman berättar inte allt om ett fyrstämmigt verk. Texten från tändsticksasken på bordet, förstås.

Tände en brasa. Med gaständare. Tittade på fotot av san-mannen Andries som tvinnade två pinnar av olika trädslag mot varandra, på mångtusenårigt sätt:

Ötzi, han som hittades i Alperna 1991 och visade sig ha omkommit ordentligt 5000 år tidigare, han hade elddon med sig. Flinta och något annat, men också två bägare för förvaring av glödande kol. Den gåva som Prometheus enligt grekisk mytologi gav till människorna har alltid förvaltats väl. Och det brann (och brinner i skrivande stund) med fart i spisen:

Tändstickor? Nu har OO lärt sig att svavelstickor har funnits ”sen urminnes tider”, men de krävde kontakt med ett glödande föremål för att antändas. En alkemist presenterade vit fosfor (fråga inte OO mer om det…) på 1670-talet, det ämnet höll man i en flaska och doppade en svavelsticka i och vips – så hade man eld. Inget för tanten i stugan på landet, tror OO.

Undrar om det blev ännu farligare och ”eldfängt” 1805, när man började med stickor som hade en sats av svavel, gummi arabicum och stärkelse som doppades i en behållare med koncentrerad asbest (!), varvid antändningen skedde. Tror att tanten vid spisen på landet ändå höll sig till stål och flinta och fnöske och täckte över glöden på kvällen med aska, blåste liv i högen på morgonen.

Nya stickor konstruerades. Gul eller vit fosfor, blydioxidsvavel och små doser av andra tungmetaller. De fick namnet alltändartändstickor, eftersom de kunde antändas genom att man skrapade dem mot en grov yta. De där tuffa männen i westernfilmerna använde visst stövelsulan, elegant och smått nonchalant svängde de upp benet och tände sitt rökverk… Tyvärr kunde stickorna antändas bara av att de skrapade mot varandra i asken. En och annan häftig olycka inträffade säkert, så tanten i stugan på landet, hon… ja.

1844 kom patentet. I Sverige. Säkerhetständstickan. NU, äntligen, förstår OO innebörden av ordet ifråga. Tänds, då som nu, mot askens plån. Ingen ytterligare utveckling har behövts. Industrin blev stor och viktig i Sverige.

Tändsticksasksinventering. Askarna har reklam, hemknåpade prydnader, tänkespråk… Tillsammans med den av OO numera favoriserade gaständaren blev det ju något att tänka (och tända) på:

Vad har ni gjort med tändstickor? Sparat och samlat lådor och etiketter? Lekt plockepinn? Byggt lättraserbara pinnhus? Löst problem i stil med ”flytta endast en sticka för att få…”? Gjort mer hållbara konstverk? OO har gjort allt, men försöken med hållbara konstverk blev allt annat än hållbara och konst….

 

Med öppna spjäll

Sen, mycket sen och vacker sommarkväll. Ordodlaren rattade hemåt från en längre resa, väninnan var avlämnad vid sin adress. Öppnade bilfönstren, skruvade upp volymen på bilradion (klassisk musik) och rullade rejält på längs helsingforsgenomfartsleden med det synnerligen upplysande namnet Ring I (ett).

Alla spjäll på Baccus var alltså öppna. Inga fartkameror på den tiden (men minsann nu). Brottet är preskriberat, hände för 18 år sedan. Baccus? Ja, se själva. Nummerplåten bestämmer namnet. Förresten avporträtterad på samma resa, av väninnan.

Så hette fartvidundret. Rost i alla kanter på dörrar, motorplåt. Men den hade ett gott hjärta! Även om bilreparatören skakade på huvudet åtskilliga gånger. Såldes, dess vidare öden är okända, den kopplades ihop med en systerbil av en intresserad skruvare.

Men denna Baccus har OO kört sitt hastighetsrekord, med 20 liter hjortron i baksätet. Med ca 150 av 450 kilometer kvar började bilkön krypa; 90 → 80 → 70… När motorvägen äntligen öppnade sig placerade OO Baccus i vänstra filen och trampade på. Husvagn efter husbil passerades. Längst framme i kön fanns en Peugeot, med en förvånad man vid ratten som förfärat började gunga framåt-bakåt-framåt, men hans bil kunde ändå inte svara mot det grågröna vidundret. En hastig blick på hastighetsmätaren visade drygt 165. Även det preskriberat.

”Jag svävar, å-åå…” hördes en vårkväll över hemmaslätten på 1960-talet.  Grannens sångglade son vältade den nysådda åkern med en häst som lunkade på med rätt så god fart. Bönderna tvivlade på arbetsresultatet. Visst handlade det om öppna spjäll i det ekipaget också.

Även sotaren gillar öppna spjäll. ”Ja, se här kan man elda, ingen risk för soteld här”. De orden har OO fått höra flera gånger, och det känns ju bra. Eld skall brinna ordentligt!

De styrande i landet, de som bestämmer hur polisen skall agera, gillar inte öppna spjäll. Eller kanske ändå? Som inkomstkälla. Oj, så det lyser upp i sommarnatten när en plåtpolis fotograferar! OO har fått böter för 5 kilometer i timmen överhastighet på en rak, i övrigt helt biltom väg ”miss i nassen”. Klockan visade 00-någonting. Samma har hänt vid andra liknande tillfällen, med andra personer vid ratten. Inte blir man glad, lite tolerans kunde finnas…

En redaktör vid tidningen Moottori, organ för Automobilförbundet-Autoliitto, serverar en bredsida mot petnoga automatisk hastighetsövervakning.

(Vad är sanningen om överhastighet? Bötfälls vi på felaktiga grunder?)

Är det sanning eller ekonomi (totuus vai talous) som står bakom allt fler uppmonteringar av plåtpolisstolpar. Staten får in pengar, mer och mer varje år via den automatiken, men… De bestämmande lär använda sig av en potensmodell (bra ord…) och en exponentmodell, utvecklade i nordiska länder, som ”bevisar” att minskad hastighet resulterar i färre dödsfall i trafiken. Däremot lär det inte finnas samlad statistik över dödsfall och skador i olika trafikmiljöer. Statistik kan man ju vända på enligt sina syften, men klara siffror vore att föredra. OO:s studier i beteendevetenskaper och statistik säger ju att det sällan finns en enda orsak bakom ett beteende. (Det påstås att i barnrika familjer finns det ett storkbo på taket, korrelationsberäkningar bevisar…)

OO har backat på en stillastående bil på egen gårdsplan (den stod en meter fel!), med olika bilar har hon dessutom snuddat vid dörrposter, hörn, stolpar och liknande ting. Inga katastrofala följder. En gång rakt  i diket på en byaväg, till följd av övertjockt grus. Bonden med traktor som skyndade till hjälp hotade med att ploga bort allt gruset:  ”Du är redan den femte jag drar upp den här veckan…”

Det är kanske ändå bäst att nöja sig med öppna spjäll på det här sättet hädanefter. I den hetta som nyligen låg över landet var det enda möjligheten för Lilla Mhy med chaufför. Ljudupplevelserna blir också ganska intressanta. Visste ni att ett staket åstadkommer ett helt annat ljud än en granhäck, till exempel?

4 april – en händelsesallad med associationer

Tre före detta kolleger fyller år den fjärde. Olika år och olika månader, men med jämna mellanrum: 4.4, 4.8 och 4.12. Grattis idag, Du som är den första i raden! Om du nu läser där du nu är…

Namnsdag (endast en, utelämnar övriga namn) firar Odin (svfi), Ukko (fi), Jyrki (fi.ort), Marianne (sv) och Nancy (no). Ibland är det påskdag också, men det är verkligen inte ofta som ”första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämning” infaller just denna dag. Nu senast 1999 och 2010, följande 2021. Enligt en 1693 år gammal bestämmelse. Räknenissar har gjort en massa statistik kring påskens tidpunkt, för OO räcker det nu med att konstatera att den västerländska påsken kan infalla mellan 22 mars och 25 april. 2019 är det kanske vår då, 21 april…

4 april 1216 daterade Innocentius III – en av medeltidens mäktigaste påvar – ett brev till svearnas (?) kung där han ger densamme rätt till nuvarande sydvästra Finland. Tänk, att (tro sig) ha sådan makt. Kunde han ens föreställa sig vad han skrev om? Biskopen i denna avlägsna trakt skulle vara underställd biskopen i Uppsala. Det råder delade meningar om vem det var just då, den berömde Thomas eller hans eventuella föregångare Folquinus, vars historicitet är omtvistad.

Svea rike, 1200-talet

4 april 1617 avled Arvid Tönnesson Wildeman, knappt två månader efter att han varit med och undertecknat freden i Stolbova. En av det svenska rikets stora stormän i början av storhetstiden. Med rötterna stadigt på Tjusterby (se tidigare inlägg), inom 15 kilometers radie från denna skrivplats.

4 april 1841 avled W H Harrison, president i USA. 4 mars höll han sitt installationstal i iskallt regn, utan överrock och hatt. Lunginflammation. Lek inte med vårvädret. Han gick ändå till historien, som den mest kortvariga presidenten i landets historia.

Edith Södergran som frimärke

4 april 1892 föddes Edith Södergran på Karelska näset, i Raivola. Hon som var så ”svår” för gymnasieeleven. Trots att modersmålsläraren dundrade om hennes storhet. Hennes liv, dikter och tankar har analyserats och tolkats och vridits och vänts av otaliga experter, och många dikter har tonsatts. En av tonsättarna och arrangörerna är t.ex. Gottfrid Gräsbeck, som åstadkom den modernistiska ”kantat för damstämmor och orkester”, ”Visan från molnet”. Den framfördes av Florakören under hans ledning på 1970-talet under en ”bejublad” turné som omfattade bl.a. Liseberg i Göteborg och Tivoli i Köpenhamn. Vi spelade på kam, kastade pingisbollar, sjöng ”vilken ton som helst men inte samma som grannen” på vissa ställen, och harmoniskt vackert på en del ställen. Och mycket mittemellan. En av altarna köpte tre skjortor i ”rätta” färger, och iskrudade dem travesterades ”Färgernas längtan” på hotellrummet i Köpenhamn:”För min egen blekhets skull älskar jag rött, blått och gult…”. Hela turnén präglades av en hel del studentikosa upptåg. En viss GG rev sig i peruken…

4 april 1930 avled Sophia Maria Viktoria av Baden, drottning av Sverige. Hon som lät bygga Solliden, som ärvde Mainau och ”gav” holmen med slott och allt till barnbarnet Lennart Bernadotte, som i sin tur förvaltade arvet mer än väl. Hennes sista kungliga uppgift var republiken Finlands första: statsbesök.

4 april 1968 mördades Martin Luther King. Knappast han man sansa sig så kom ett nytt politikermord i samma världsdel. 18-åringens världssamvete började vakna, men något större engagemang blev det aldrig. Kanske lika så bra.

Det finns en stor mängd annat som hänt 4 april: Atlantpakten Nato undertecknades 1949, fredssymbolen ”cirkel med lodrätt streck och två snedstreck” lanserades 1958, USA:s flagga 1818, Napoleon abdikerade (första gången) 1814, med mera. Men Ambrosius har försvunnit från almanackan. Kyrkofadern som avled 4 april 397. Kommer ihåg religionslärarkollegan som suckade i klassen:”Om jag hade söner skulle den ena heta Ambrosius, den andra Augustinus!” ”Så bra att du inte har barn alls”, kommenterade en elev klart och högljutt. Sant. Hon har själv berättat.

OrdOdlaren och/med/om anor

Anor? Det har vi väl alla. Förfäder i en lång räcka, även om vi inte känner till dem. Ingen av oss har väl ännu ploppat fram genom nån sorts könlös förökning. Men om vi går till orden inom parentes vid förklaringen i SAOB, då så… De orden är ”förtjänstfull” och ”adlig”.

OrdOdlarens familj brydde sig inte så mycket om vare sig historia eller släkt bakåt i tiden. Kusiner fanns, och andra ”släktingar” – men hur man egentligen var släkt, det berättades inte så den lilla flickan förstod. Och ”adel”, ja det var ett helt okänt begrepp utanför historieböckerna. I barndomslandskapet fanns inga stora gårdar eller herrgårdar. Sant!

Och vad hände sen? OO hamnade i en synnerligen tät herrgårds- och adelsbygd, stod med förvånadens finger i häpnadens mun när vissa personer ännu på 1980-talet behandlades annorlunda för att de var ”av börd”. Den unga prästen berättade att han sittandes i sakristian innan mässan skulle börja hörde att folk reste sig i kyrkorummet. Kikade genom dörrspringan – den grevliga familjen kom in. Ojdå. En av OO:s elever, på studiebesök i samma kyrka, vägrade sätta sig längst fram:”Jag sitter inte i adelsbänkarna, jag är en vanlig människa!”

Nu har OO lärt sig mera. Och hon blir allt gladare över att ha levt och får leva ett liv utan förpliktande traditioner, utan stor förgrenad släkt och släktgods av alla sorter. Visserligen har hon fått tjäna ihop varje tallrik, kastrull, lakan, stol och bok själv – men då är hon också fri att kasta dem när hon vill.

En av OO:s trevligare vuxenbekanta, V, tillbringar en del av sina somrar i den här sommarbostaden (13 km från OO:s nuvarande hem), byggd 1863-67:

Första stora bostadsbyggnaden på den ärorika gården, Tjusterby, byggdes på 1550-talet, en liten bit från denna plats (och där övernattade Gustav II Adolf i fem nätter 1612). Den smarta mamman till nio barn ordnade för 100 år till det så att alla barn med ättlingar skulle ha tillgång till gården, ett aktiebolag. ”Hela släkten” öppnar och stänger sommarbostaden varje år, med dukar och mattor och blomvaser och hela faderullan, en familj bor där sommartid (V ungefär vart sjätte år) och ansvarar för fester, bjudningar, guidningar, m.m. Nästan varje litet föremål har sin egen historia. OO, som vill se allt som bara går att se uppifrån, skulle förstås upp i tornet. Även om den sista trappavsatsen till det sluttande plåttaket inte är så bekväm:

Väl uppe ser man den intressanta stigvägkonstruktionen. Stort eller litet glas? Plus att utsikten åt andra håll också tilltalar.

Någon kilometer längre norrut finns den här gården, Tervik säteri, tidigare bebodd av en annan numera god bekant, J, – men hon har flyttat till ett annat hus inom samma gårdsområde. Byggd 1710, omändrad följande århundrade. J har guidat runt och berättat om alla stora män i staten och deras fantastiska kvinnor som bott där. På gården finns också en fatabur (förråd för dyrbarheter) ”av svensk typ”, liknande den som lär finnas på Skansen i Stockholm. OO har ännu inte stiftat sig en närmare bekantskap med den, intresserar verkligen… Har inget foto heller! Härmed utfärdas varning, J: jag kommer i sommar…

                                                                                           ”Lånat” foto…

Stor-Sarvlaks, Finlands äldsta bebodda barockslott, ca 30 kilometer dit. I ett kommande inlägg snuddar OO vid det här igen. Gården med stora jordegendomar ägs nu av en ”stiftelse”, men året om bebos slottet av en ättling till den sista privata ägaren, Ernst von Born. Har besökt och guidats runt inomhus tillsammans med en lärargrupp. Började byggas på 1600-talet, förstördes en hel del under ofrederna på 1700-talet. Landskapsparken formades på 1850-talet.

”Lånat” foto, vill ju se allting uppifrån…

Malmgård, på 24 kilometers avstånd. Aldrig besökt parken och den pompösa byggnaden från 1880-talet. Skulle vilja! Tillhör grevliga ätten Creutz sen århundraden. Där odlas ekologiskt, bl.a. emmer, lantvete, spelt – och bryggs öl. Butiken med gårdens och andra närprodukter besöks av OO några gånger per år. En gång var det lapp på dörren: ”Ring så öppnar vi!” OO ringde, greven själv svarade, öppnade och betjänade. Rattande Lilla Mhy hemåt undrade OO om detta hade varit möjligt för 30 år sedan – att greven, den mest högvälborne i hela landet, skulle ha betjänat en vanlig LantLolla., småpratat och varit så trevlig. Men det är han. Trevlig.

”Lånade” bilder blir inte alltid så stora…

Här finns OO:s anor samlade. Större och smärre bönder, torpare, egendomslösa, drängar, soldater, backstugusittare – men många hade intressanta bisysslor, t.o.m. några riksdagsmän för några 100 år sedan. Dryftmakare, skjutsrättare, nämndeman, kyrkvärd, kyrkobyggare (1700-talet)… Uppgifterna är knapphändiga, förstås. Äldsta spårade/omnämnda är generation aderton, mormorsmormorsmormorsmorfarsfarfarsfarfarsfarfarsfarfarsfarfar Peder Ruths, född ca 1440, häradsnämndeman. Om inte farfars far bytt efternamn hade OO hetat Jäppil idag. De flesta bodde inom en radie på ca 30 kilometer genom alla dessa dryga 500 år. Anor?

 

 

 

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 36 104 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.