Väderfunderingar

Artturi Similä. Färg. Lukt. Moln. Havsvattenstånd. Vindriktning. Kvart före ett i radio. TV. Tidningar. fmi. smhi.yr. Månghundraåriga odlargener. Allt detta i en hast påkomna ingredienser till en (av många) sida hos OrdOdlaren: VäderSkådarSiaren.

Sveriges TV, 1960-talet: Väderleksrapporten (så hette det då!) med Artturi Similä. Först fascinerade språket, utflyttad meteorologfinländare från Karleby. Sen kartorna, förklaringarna – rena rama undervisningen för jordbrukardottern som sommartid fick springa ikapp med varierande väderförhllanden. Kall- och varmfronter, ocklusionsfronter, lågtryck som tvinnar motsols, högtryck tvärtom… Och kalloftåmråådet. Prognoserna började oftast med en titt på kalloftåmråådet över Arktis, hur det rört, rör och förväntas röra sig – och därmed bestämma vädret den närmaste tiden. Ibland böljade luftmassan in över Europa, ibland hängde den långt nere över Nordamerika. Var finns den nu? Similäs egen ”uppfinning”?

Similä ”in action”. Det mesta ritades väl mer eller mindre för hand, kan nutida meteorologer det?

Kvart före ett, Finlands radio. Den utförliga väder(leks)rapporten, då och nu. Bl.a. havsvattenståndet. ”Sjunkande betyder regn”, mässade pappa, och tonåringen trodde och lydde arbetsordern som följde. Uppläsaren var trist, enformig och tråkig. Koncentration krävdes för att uppfatta vad som sades. Något bättre nuförtiden.

Molnen. Sak samma vad de heter, viktigare vad de medför. Uppsikten över dessa himmelsfenomen var perfekt över slätten i den österbottniska byn. Himlen med alla sorters framfarande formationer var stor och öppen. Åskmolnens framväxt var mest fascinerande. Den lilla flickan gick en gång hemåt från skolan i tilltagande åskregn, betraktande molnen och spridda blixtar, lyssnande på mullret. Skådespel! Mamma, av förekommen anledning åskrädd, slängde sig på cykeln, undrande var ungen dröjde. Enda gången någon ”avhämtat” från skolan. Hon förvånades över dotterns lugn:”E je jo så grant!”

Senare i livet krympte himlen, hemmen har omgivits av skog på nära håll. Har ändå inte gjort som kollegan, även österbottning i diasporan: han cyklade några kilometer norrut mest varje dag, bara för att se himlen. Senare i livet  åkte han till Island. ”Det blev det lite väl mycket himmel där”. Kort och lakoniskt uttalande.

Vinden och varifrån den blåser, den lukt den för med sig – allt berättar om vädret som komma skall. Lukt? Jo! Det luktar värme, kyla, frost, snöfall, lågtryck, med mera. Eventuellt är luktorganet påverkat av annan information, samtidig eller något tidigare inhämtad. Men det brukar stämma…

Nutida väderprognoser i TV är inte mycket att hurra för. Kartor med utströdda bilder av moln, sol, regndroppar och snöflingor här och där, inte intressant. fmi.fi, smhi.se och yr.no är desto flitigare besökta. Sidorna med regnmängder och regnmolnens framfart ger en hel del information. Likaså sidorna med ultralokal information. OO vill ha mera fronter, låg-högtrycksmarkeringar, färger så att man kan studera och låtsas förutspå själv.

Hufvudstadsbladet bjuder på kartor som den här. Bra!

Men mellan november och februari får det bli det väder det vill. OO är föga intresserad. Vit jul eller inte, det kvittar. Okay, stora halvblöta snömängder önskas inte, med tanke på skottandet. Det är ju de månghundraåriga odlargenerna som spökar, om växter fryser eller drunknar eller dör är det inte så mycket att göra, bara att ta nya tag när det går. Månghundraåriga? Jo, ff ff ff mf ff ff ff hette Nils Lang, levde ungefär 1410-1470 i Rejpelt (Rekipeldo), Vörå, bonde. Där börjar raden av bönder, torpare, pigor och drängar fram till idag. Några hedersuppdrag som skjutsbonde, riksdagsman, nämndeman skymtar förbi. Större förflyttningar än några tiotal kilometer har sällan förekommit. Namnen är gedigna vörånamn, t.ex. Härtull, Kjötar, Jåssis, Jäppil, Ollil, Kaustinen, Korvolain, Månsus, Fast, Omars, Kattil, Talus, Knubb, Småros, Grims…

 

Inför november

Första november. 20,7 grader inne, -2,3 ute. OrdOdlaren ser på fåglarna som kommer till dukat bord och tänker på – karar (uttalas med korta vokaler). Karlfolk. Och medaljonger. Och kombinationen. På speciellt OO-sätt, troligtvis.

Nej, inte sådana medaljonger. Även om det är gott, med den speciella egna chilisåsen.

Inte sådan heller. Föreställer Carl von Linné.

Den här? Jo den ligger här och väntar på att användas. Ett hängsmycke med en hel del symbolik, ”Ajan virta”, Tidens ström. Inspirerad av Borgå, de knotiga tallarna på Borgbacken, kullerstensbelagda gränder, ån – och lägg märke till den speciella upphängningen; ett C som i Borgås något mytiska vapen, C som i castellum, sägs det. Heta Salmi heter smyckeskonstnären.

Nä, inte det heller. Allvetande Wikipedia har glömt en medaljong. Den kortkorta visan med knorr. OO kan texten till två, båda signerade Väinö Österberg, en av grundarna till Visans Vänner i Helsingfors. Numera i sällare jaktmarker. Så här lyder medaljongen i språkuppstyltad version: I november är december att vara. Det låter ju inte riktigt förståeligt, precis. Språket är nämligen en helsingforsitisk dialektblandning: I november er de´ sembär ti vara. ‘Er’ uttalas med kort e, ‘sembär’ med klart e och klart ä, ‘ti’ med kort i, likaså ‘vara’ med korta vokaler. Uttala, lyssna, smaka…. Och betydelsen blir I november är det sämre att vara. Genialt! Vi får se hur det blir anno 2017…

Karar. Karlarnas månad, Movember. Månaden då vi uppmärksammar manssjukdomar, speciellt prostatacancer. Torde vara ca tio år sedan kampanjen första gången lyftes fram i media. Intressant på grund av mustaschen. OO måste googla, movember är ett teleskopord. Början av ett ord, slutet av ett annat. ‘Bankomat’ är kanske det mest kända av den sorten. Eller svengelska, svorska… ‘Mo’  – moustache, plus månaden. Ser fram emot bilder på nyodlade mustascher månaden och kampanjen till ära!

”En kyss utan mustasch är som ägg utan salt”. Jo, men trots kombinationen vaxad mustasch, smil och ”blomvasbrosch” får nog Hercule Poirot kyssa någon annan. Även om rollfiguren är superbra.

Och inte här heller. Undrar om alla travkuskar i Sverige gjorde sitt för kampanjen 2010, inte enbart Björn Goop, som lånade ihop till en präktig mustasch. Han verkar vara så trevlig, så en kram där mustaschen snuddar OO:s panna kan tänkas.

Men här passar det! Ha en skön november, ta ut det bästa av månaden! Brasa, bok, bekvämt, bulle och varm dryck rekommenderas. Varvat med konserter och opera däremellan. Och någon bra deckarfilm på TV.

Den andra medaljongen? Varsågoda:”Ser du fjärilar en nyårsmorgon, så tro inte att det är vår”!

(Stavnings)lektion i hjärnan

Hjärna, hjärna, som OO så gärna ger järnet… Denna manick som vi bär med oss hela livet, som vi inte alltid vet – styr den oss eller vi den? Här har det levts i en månad med hjärna som intensiv partner, skrivits och funderats, och verkligt gärna. Lober och kärnor och nerver ihopbuntade hit och dit – och oj, så mycket det kommer, när det finns MEG och PET och MRI och EEG och reduktion och kombination och afasi, ataxi och bortsopade minnen. ansiktsblindhet, förändringsblindhet, distraktionsblindhet och heta handen därpå. OO har hållit på med psykologi . Igen. Roligt. Jobbigt. Ingen resursfördelning. Allt eller inget.

Och äfven via massmedia. Sini Hämäläinen, som undersökt och kommit fram till att om man lärt sig två (eller flera) språk före fem års ålder, då har man skaffat hjärnförsäkring. Hjärnan ser annorlunda ut, och drabbas du av stroke så klarar du dig bättre än om du har bara ett språk sen små barnsben. Annorlunda, hm. Hur? Och vad är två språk? Hur bra?

OO har haft finska i hemmet från förstaste början. Mammas umgängesspråk, känslospråk, fadersmål. Även hos OO dominerar fadersmålet. Räknas dialekt? Räcker det för en ”annorlunda” hjärna? Som bearbetar språk på flera ställen i hjärnan. Frivillig försöksperson anmäler sig härmed.

Kaj Kunnas, 52, mångårig sportredaktör i vår TV. Lika elegant på både svenska och finska (sen krypåldern). 24 maj 2016 dog en halv miljard av hans hjärnceller. I dagarna, som så gott som 100% återställd, tar han emot Hjärnförbundets hederspris, för att ha gett stroken ett ansikte.

                                                                           Det fullständigt tvåspråkiga ansiktet

Knud Möller. Född 1919 av danska föräldrar, uppvuxen på några ställen i Svenskfinland, finsk ”småbarnsskola” (vad det nu hette på 1920-talet), svensk skola med undervisning i finska (behövdes det?) , tyska och latin. ”Har man tyska och latin som grund, då är det lätt att lära sig andra språk”, hävdade han. Som 20-åring inledde han sin journalistiska bana, krigsreporter. Och så rullade det på till pensionen 1982. Utrikeskommenderingar, inrikesjobb. Engelska, franska, spanska – och nynorsk (nära danskan). Åtta kommunicerbara plus latinet. ”Ju fler språk du kan, desto lättare är det för dig att lära dig ett till”, har OO hört honom säga. En av journalistfröets idoler… Hon hörde honom växla mellan danska och finska en gång. Imponerades. Hur såg hans hjärna ut?

Och H då? Latin och klassisk grekiska i skolan. Forskade ofta och rätt länge i Genua, skulle en dag berätta om sina rön inför ett auditorium av andra forskare där. Strax innan han klev upp på podiet fick han veta att de flesta inte förstår engelska – ”kan du ta det på italienska?” Varpå han, finlandssvensken, läste sitt på engelska skrivna föredrag på italienska. Allt i närvarande form, i presens. ”Jag har aldrig haft så glada åhörare”. Svenska, finska, engelska, tyska – och så jobbade han i Frankrike i flera år. Plus ett rasande snabbt och rörligt intellekt och ett obehagligt ”onödigt” gott minne. Kort och långt, deklarativt, episodiskt, semantiskt, proceduralt (nej! procedur-), prospektivt. Stopp. Nu är OO i psykologiboken igen. Jobbet är ju gjort! Till 90+%. (Men hur såg H.s hjärna ut? På alla tänkbara insidor…)

Djupfryst

Frysbox. Bra att ha. Kan man leva utan idag? En eller två eller flera. Och den husliga kvinnan och mannen är nu i tömningstagen, fjolårets skörd skall bort, blir till bakverk, saft och soppor och annat. Folk hävdar ju att allt nyttigt försvinner från bär, frukter och grönsaker på mindre än ett år. Alldeles onödigt att spara längre tid i ca minus 18 grader. Har någon verkliga bevis på sådant, eller är det bara prat?

                                                                    Det undre lagret syns inte här…

Skulle du själv vilja djupfrysas som en grönsak? Det går. Men det blir då i flytande kväve, minus 196 grader. Först skall du dö/dödförklaras, sen ersätts ditt blod med ett skyddsämne, och så sätts du i något som liknar en sovsäck som sen hänger i en ”tunna” som förvaras i en bunker vars utsida är ganska så intetsägande. Garanti: 100 år. Kostnad: ca 33000 euro. Lite eller bra mycket billigare blir det om du väljer att djupfrysa enbart huvud eller hjärna, ca 11000 euro. Husdjur fryses också, kostnad okänd.

Sant? Joo-o. Finlands finskspråkiga radio hade reportage om platsen i Ryssland för inte så länge sedan. Det finns två liknande inrättningar i USA också, men där är det dyrare. KrioRus heter det, finns i Moskva-området i staden Sergijev Posad, som 1930 – 92 hette Zagorsk. Intressant nog  Rysslands mest betydande andliga centrum. Unesco-världsarv. Livet efter detta har alltid varit aktuellt där…

En liten bild som fanns på nätet…

Varför? Det är en annan fråga. Inom 30-40 år, påstod chefen Stepin, finns teknologi för att återuppväcka de djupdjupfrysta. Från hjärnans DNA kan man klona en ny kropp – eller placera hjärnan i en proteskropp. Påminner om ett flertal filmer OO sett skymta förbi: proteskroppar, en burk i stället för hjärta… Bara att haka på och byta ut! Men man lär ska börja med djuren.

Vetenskapen av idag tvivlar, men över 50 människor finns där i det flytande kvävet i den dag som idag är, ca hälften i form av huvuden eller hjärnor. Avtal lär finnas med ca 200 människor i alla åldrar från ett tiotal länder. Tänk dig, att dyka upp i en värld som du lämnade för 30 år sedan, förslagsvis 1987. Och så vill du ringa ett telefonsamtal. Åka buss. Betala i butiken. Kontakta myndigheter. Fotografera. Nä tack. OO nöjer sig med att frysa in årets skördar och äta från den äldre ändan, oberoende av närings- och vitamininnehåll. Lugn, lugn, kött och bakverk försvinner snabbt. Oftast hinner de inte ens via frysen.

I Sergijev Posad finns ett kloster från 1300-talet, tillägnat St Sergius, vallfärdsmål i århundraden. Där har i alla tider funnits betydande ikonmålare, guldsmeder, författare… Kyrkor och tsasovnor och katedraler finns nästan i otal. Klostret öppnade på nytt 1946, efter en 27 års stängning. Rysslands andliga akademi. Känner folk som besökt staden, imponerats, förundrats, beundrat… Du kan nu alltså ”bo” där i evighet, om du vill. Och har en lämplig penningsumma att avsätta. OO använder hellre de eventuella pengarna på annat. Om de bara fanns….

OrdOdlarens dialektala språklåda

”Vart ha du vari, vart ha du fari, när som du alldär meir e hii…” Visst bjuder våra finlandssvenska dialekter på språkvariation. En persons hemvist kan ofta preciseras på några socknar när – ibland till och med på byar. Verkligt underhållande och -bart. Ord och tonfall berättar. Ovanstående är Sibbo, ”Sibbobons klagan”, torde den känslofulla sången kallas – den slutar ”int´ ha du gjort int´ ingenting”…

Nu är språkvårdare, både i Finland och i Sverige, förundrade och förfärade:

20170216_205735_resized

Den unga i Östra Nyland nyinflyttade österbottniska läraren häpnade över språkbruket:”Vartifrån ska ja söka dig?” Undran A. VarTifrån? Undran B. Söka? Jag har inte tänkt gömma mig… Men några år senare var hon van. Påverkan från finska? Tja, ”söka” (=avhämta), kanske. Men inte ”vart”. Eftersom även i Sverige.. Huller om buller. Nästan.

Var, varifrån, vart. Svårt? Nåja, i barndomsdialekten heter det vann, vadan och vart. Eventuellt vadanifrån ibland, och då skall inte österbottningen le åt östnylänningens vartifrån…

Fler svängningar, se inledningsversen: ”Är du hii?” Inte här. Här, härifrån, hit… OO använder inte hii för här, det heter ju jäär! Jäär, jedan och hiid. Och Täär, tedan och tiid. Eller tidii, tiddii – det är svårt med rättskrivningen, men helt klart och löpande i talspråket. Sen bjuder ju närpesiskan på schenn, schaan och – hoppsan, kunskaperna tog slut!

Dialektområdeskartan lånad från sprakinstitutet.fi

Dialektområdeskartan lånad från sprakinstitutet.fi. Förstora och begrunda.

Och på tal om det språket: Man sätter helst ett k framför v. Kvadan, kvart (rätt r- och t-ljud går inte att skriva). Och nynärpesbon lär glatt ha sagt att han ursprungligen kommer från Kvietnam! I den östligaste delen av det finlandssvenska språkområdet hittas samma fenomen. En strömforsbo satt i kveitåkern… (veteåkern).

Avslutar med en helt annan språkelegans, passar bra för vädret i dessa dagar. En dagboksvers i Hufvudstadsbladet för länge sen, signerad Bez, Benedict Zilliacus (1921-2013):

Den vår som gör entré i februari//den finns det många faror kvar i//Man vet ej om den riktigt menar allvar// Bäst det är går den och takatalvar!

Ta ett finskt substantiv, använd det i svenskan som ett verb – ”alla” förstår och ler, småskrattar, smakar på kombinationen. För någon svensk motsvarighet till ”takatalvi” finns inte. När det sen efter blidväder och snösmältning och fågelkvitter i februari  blir ordentliga köldgrader, snöfall, snöskottning med mera sådant i mars. Ett enda finskt ord berättar allt. Det är alltid bra med språk, flera språk, flera dialekter. Bra grogrund för ordodlande.

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 19,503 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.