(Stavnings)lektion i hjärnan

Hjärna, hjärna, som OO så gärna ger järnet… Denna manick som vi bär med oss hela livet, som vi inte alltid vet – styr den oss eller vi den? Här har det levts i en månad med hjärna som intensiv partner, skrivits och funderats, och verkligt gärna. Lober och kärnor och nerver ihopbuntade hit och dit – och oj, så mycket det kommer, när det finns MEG och PET och MRI och EEG och reduktion och kombination och afasi, ataxi och bortsopade minnen. ansiktsblindhet, förändringsblindhet, distraktionsblindhet och heta handen därpå. OO har hållit på med psykologi . Igen. Roligt. Jobbigt. Ingen resursfördelning. Allt eller inget.

Och äfven via massmedia. Sini Hämäläinen, som undersökt och kommit fram till att om man lärt sig två (eller flera) språk före fem års ålder, då har man skaffat hjärnförsäkring. Hjärnan ser annorlunda ut, och drabbas du av stroke så klarar du dig bättre än om du har bara ett språk sen små barnsben. Annorlunda, hm. Hur? Och vad är två språk? Hur bra?

OO har haft finska i hemmet från förstaste början. Mammas umgängesspråk, känslospråk, fadersmål. Även hos OO dominerar fadersmålet. Räknas dialekt? Räcker det för en ”annorlunda” hjärna? Som bearbetar språk på flera ställen i hjärnan. Frivillig försöksperson anmäler sig härmed.

Kaj Kunnas, 52, mångårig sportredaktör i vår TV. Lika elegant på både svenska och finska (sen krypåldern). 24 maj 2016 dog en halv miljard av hans hjärnceller. I dagarna, som så gott som 100% återställd, tar han emot Hjärnförbundets hederspris, för att ha gett stroken ett ansikte.

                                                                           Det fullständigt tvåspråkiga ansiktet

Knud Möller. Född 1919 av danska föräldrar, uppvuxen på några ställen i Svenskfinland, finsk ”småbarnsskola” (vad det nu hette på 1920-talet), svensk skola med undervisning i finska (behövdes det?) , tyska och latin. ”Har man tyska och latin som grund, då är det lätt att lära sig andra språk”, hävdade han. Som 20-åring inledde han sin journalistiska bana, krigsreporter. Och så rullade det på till pensionen 1982. Utrikeskommenderingar, inrikesjobb. Engelska, franska, spanska – och nynorsk (nära danskan). Åtta kommunicerbara plus latinet. ”Ju fler språk du kan, desto lättare är det för dig att lära dig ett till”, har OO hört honom säga. En av journalistfröets idoler… Hon hörde honom växla mellan danska och finska en gång. Imponerades. Hur såg hans hjärna ut?

Och H då? Latin och klassisk grekiska i skolan. Forskade ofta och rätt länge i Genua, skulle en dag berätta om sina rön inför ett auditorium av andra forskare där. Strax innan han klev upp på podiet fick han veta att de flesta inte förstår engelska – ”kan du ta det på italienska?” Varpå han, finlandssvensken, läste sitt på engelska skrivna föredrag på italienska. Allt i närvarande form, i presens. ”Jag har aldrig haft så glada åhörare”. Svenska, finska, engelska, tyska – och så jobbade han i Frankrike i flera år. Plus ett rasande snabbt och rörligt intellekt och ett obehagligt ”onödigt” gott minne. Kort och långt, deklarativt, episodiskt, semantiskt, proceduralt (nej! procedur-), prospektivt. Stopp. Nu är OO i psykologiboken igen. Jobbet är ju gjort! Till 90+%. (Men hur såg H.s hjärna ut? På alla tänkbara insidor…)

Djupfryst

Frysbox. Bra att ha. Kan man leva utan idag? En eller två eller flera. Och den husliga kvinnan och mannen är nu i tömningstagen, fjolårets skörd skall bort, blir till bakverk, saft och soppor och annat. Folk hävdar ju att allt nyttigt försvinner från bär, frukter och grönsaker på mindre än ett år. Alldeles onödigt att spara längre tid i ca minus 18 grader. Har någon verkliga bevis på sådant, eller är det bara prat?

                                                                    Det undre lagret syns inte här…

Skulle du själv vilja djupfrysas som en grönsak? Det går. Men det blir då i flytande kväve, minus 196 grader. Först skall du dö/dödförklaras, sen ersätts ditt blod med ett skyddsämne, och så sätts du i något som liknar en sovsäck som sen hänger i en ”tunna” som förvaras i en bunker vars utsida är ganska så intetsägande. Garanti: 100 år. Kostnad: ca 33000 euro. Lite eller bra mycket billigare blir det om du väljer att djupfrysa enbart huvud eller hjärna, ca 11000 euro. Husdjur fryses också, kostnad okänd.

Sant? Joo-o. Finlands finskspråkiga radio hade reportage om platsen i Ryssland för inte så länge sedan. Det finns två liknande inrättningar i USA också, men där är det dyrare. KrioRus heter det, finns i Moskva-området i staden Sergijev Posad, som 1930 – 92 hette Zagorsk. Intressant nog  Rysslands mest betydande andliga centrum. Unesco-världsarv. Livet efter detta har alltid varit aktuellt där…

En liten bild som fanns på nätet…

Varför? Det är en annan fråga. Inom 30-40 år, påstod chefen Stepin, finns teknologi för att återuppväcka de djupdjupfrysta. Från hjärnans DNA kan man klona en ny kropp – eller placera hjärnan i en proteskropp. Påminner om ett flertal filmer OO sett skymta förbi: proteskroppar, en burk i stället för hjärta… Bara att haka på och byta ut! Men man lär ska börja med djuren.

Vetenskapen av idag tvivlar, men över 50 människor finns där i det flytande kvävet i den dag som idag är, ca hälften i form av huvuden eller hjärnor. Avtal lär finnas med ca 200 människor i alla åldrar från ett tiotal länder. Tänk dig, att dyka upp i en värld som du lämnade för 30 år sedan, förslagsvis 1987. Och så vill du ringa ett telefonsamtal. Åka buss. Betala i butiken. Kontakta myndigheter. Fotografera. Nä tack. OO nöjer sig med att frysa in årets skördar och äta från den äldre ändan, oberoende av närings- och vitamininnehåll. Lugn, lugn, kött och bakverk försvinner snabbt. Oftast hinner de inte ens via frysen.

I Sergijev Posad finns ett kloster från 1300-talet, tillägnat St Sergius, vallfärdsmål i århundraden. Där har i alla tider funnits betydande ikonmålare, guldsmeder, författare… Kyrkor och tsasovnor och katedraler finns nästan i otal. Klostret öppnade på nytt 1946, efter en 27 års stängning. Rysslands andliga akademi. Känner folk som besökt staden, imponerats, förundrats, beundrat… Du kan nu alltså ”bo” där i evighet, om du vill. Och har en lämplig penningsumma att avsätta. OO använder hellre de eventuella pengarna på annat. Om de bara fanns….

OrdOdlarens dialektala språklåda

”Vart ha du vari, vart ha du fari, när som du alldär meir e hii…” Visst bjuder våra finlandssvenska dialekter på språkvariation. En persons hemvist kan ofta preciseras på några socknar när – ibland till och med på byar. Verkligt underhållande och -bart. Ord och tonfall berättar. Ovanstående är Sibbo, ”Sibbobons klagan”, torde den känslofulla sången kallas – den slutar ”int´ ha du gjort int´ ingenting”…

Nu är språkvårdare, både i Finland och i Sverige, förundrade och förfärade:

20170216_205735_resized

Den unga i Östra Nyland nyinflyttade österbottniska läraren häpnade över språkbruket:”Vartifrån ska ja söka dig?” Undran A. VarTifrån? Undran B. Söka? Jag har inte tänkt gömma mig… Men några år senare var hon van. Påverkan från finska? Tja, ”söka” (=avhämta), kanske. Men inte ”vart”. Eftersom även i Sverige.. Huller om buller. Nästan.

Var, varifrån, vart. Svårt? Nåja, i barndomsdialekten heter det vann, vadan och vart. Eventuellt vadanifrån ibland, och då skall inte österbottningen le åt östnylänningens vartifrån…

Fler svängningar, se inledningsversen: ”Är du hii?” Inte här. Här, härifrån, hit… OO använder inte hii för här, det heter ju jäär! Jäär, jedan och hiid. Och Täär, tedan och tiid. Eller tidii, tiddii – det är svårt med rättskrivningen, men helt klart och löpande i talspråket. Sen bjuder ju närpesiskan på schenn, schaan och – hoppsan, kunskaperna tog slut!

Dialektområdeskartan lånad från sprakinstitutet.fi

Dialektområdeskartan lånad från sprakinstitutet.fi. Förstora och begrunda.

Och på tal om det språket: Man sätter helst ett k framför v. Kvadan, kvart (rätt r- och t-ljud går inte att skriva). Och nynärpesbon lär glatt ha sagt att han ursprungligen kommer från Kvietnam! I den östligaste delen av det finlandssvenska språkområdet hittas samma fenomen. En strömforsbo satt i kveitåkern… (veteåkern).

Avslutar med en helt annan språkelegans, passar bra för vädret i dessa dagar. En dagboksvers i Hufvudstadsbladet för länge sen, signerad Bez, Benedict Zilliacus (1921-2013):

Den vår som gör entré i februari//den finns det många faror kvar i//Man vet ej om den riktigt menar allvar// Bäst det är går den och takatalvar!

Ta ett finskt substantiv, använd det i svenskan som ett verb – ”alla” förstår och ler, småskrattar, smakar på kombinationen. För någon svensk motsvarighet till ”takatalvi” finns inte. När det sen efter blidväder och snösmältning och fågelkvitter i februari  blir ordentliga köldgrader, snöfall, snöskottning med mera sådant i mars. Ett enda finskt ord berättar allt. Det är alltid bra med språk, flera språk, flera dialekter. Bra grogrund för ordodlande.

Kommunikation 3

OrdOdlaren blev utskälld – uppläxad – anklagad – beskylld – antastad… Hmmm, nånting nånstans ditåt mittemellan, i varje fall. Blev smått häpen och svarslös, ordflödet kom utan någon egentlig förvarning. Det handlade om ”nätet” i allmänhet, och Facebook i synnerhet. Subjektet i OO:s ålder. Ditåt.

Viktigaste tesen:”Ju mindre man vistas på ‘nätet’, desto bättre”. Det kan ju ske allt möjligt där. Farligheter. Uppgifter kommer i fel händer (datorer). Du blottar dig själv. Du blir bestulen på pengar, identitet, saker, hemligheter. Du blir bedragen. Helt plötsligt kan du se dina privata foton på helt ”fel” ställe. De ”nätavvisande” kan minsann räkna upp.

OO är saktmodig. Du ringer med mobiltelefonen, du betalar dina inköp med bankkort, kreditkort, lyfter pengar. Redan där lämnar du spår. För att inte tala om alla stamkundskort (som man gott kunde vara utan…). Med mera, utan egna inloggningar.

Och sen – Facebook. Hur täcks du? Med hjälp av den sprider du ju dig själv till världens alla hörn. Alla får ju veta allt du skriver. Jaa-a, vem är såå intresserad av OO att man börjar läsa vartenda inlägg, översätta, dela vidare, förändra, förvanska… Facebook-vänner? Hur kan man kalla sådan vänner? Som man inte ens har sett? Nä, nä, kom inte med invändningar!

20170213_180351_resized

Okay. Så många ”vänner”. Många ‘facebookare’ är som OO, alla vänner har man sett och pratat med i verkligheten också. De råkar nu bara vara såna som inte har möjlighet att ploppa in på en kopp te och förbättra världen i soffhörnet i några timmar. Många är såna som man tack vare mediet fått kontakt med efter en paus på 30 år eller så. Även om vänner ‘skall’ vara sådana som man går ut med, skrattar med, gråter med, pratar med i telefon, skriver på sin höjd e-post till. Och som håller tätt, inte yppar hemligheter för en tredje part. Den egna maken/makan, till exempel. Inte allom förunnat, tyvärr.

Medger att gillanden, symboler och annat klickande på Facebook är ytligt. Korta kommentarer känns också ibland banala. Men då, för länge sen, kändes det ibland nästan bättre än besök av gråtande och hulkande människor, ändlösa tomma telefonsamtal (inte alla!), medlidandefulla ansikten, bortvända ansikten, framkrystade fraser och andra framklämda försök.

En del facebookvänner är också språkkurskamrater, telefonpladdrarvänner, körkamrater (BJR:s), arbetskamrater (fd, bra så!), grannar (också fd), trädgårdsvänner, bortflyttade och frånflyttade vänner, folk som bara vid träff visat sig vara så intressanta, bussbekanta, släktingar – vän/kamrat/kompis/bekant i olika sammanhang. Få vänner är allround, även i det verkliga livet. OO ”älskar” opera, en av de bästa vännerna kan inte tåla…

”Jag läser inte bloggar”, deklarerade en annan bekant, efter att OO hade inbjudit till läsning av den nystartade bloggen. ”Det är ju bara självcentrerade människor som måste berätta om sin simpla vardag officiellt, de är ju…” Så avbröt det subjektet sig. OO, bloggare, lyssnade… Men ni, bloggvänner som OO inte träffat i verkligheten, ni är nära bekanta! Ni skriver själva, kommenterar, svarar på kommentarer… Vi utbyter tankar. Sällan om ”simpel” vardag, men det händer! På det farliga nätet.

Spännande och vackra bilder förmedlas på Facebook också..

Spännande och vackra bilder förmedlas på Facebook också…

Utveckling – avveckling – inveckling?

Tyskland, sent 1980-tal. OO:s reskompis skulle betala telefonsamtalet hon ringt från sitt rum och hivade upp lämplig sedel i Deutsche Mark. ”Har ni inte kort?” frågades det i en mycket tydlig fisförnäm ton. Nä. Inte hade hon, inte hade många andra heller. Sedeln togs emot med en påtagbar motvilja. Men samtalet blev betalat.

Tyskland oktober 2016. Uppmaningen från reseledningen är enkel och klar: Betala med pengar, det är kutymen i landet. Snabbast och enklast. Kortmaskiner fanns, men lite på sidan om. Telefon på hotellrummet? Nädå. Och med nätkontakten var det lite si och så… Kastades hela tiden ut från hotellets nätverk.

Utlandsresor under förra århundradet: Besök banken, köp valuta. Inga problem. Visserligen kunde det ta någon dag att få konstiga valutor som indiska rupier och isländska kronor, med de kom. I stora buntar, det var till att känna sig verkligt rik.

Våren 2016, behövde svenska kronor. Bankkontor 1 – nej. Handlar inte med valutor mera. Bankkontor 2 – samma svar. Ny bank, nytt kontor – jo! Blott du är kund, har ett eller flera konton med pengar på. Tack och lov, har. Vore annars tvungen att före resan resa till hufvudstaden och uppsöka Den Stora Valutaväxlingsfirman, som inte har kontor i små städer.

TV-nyheter oktober 2016. Höga bankgubbar och gummor i eleganta kläder står och berättar och försvarar den minskade pengaservicen. Vi vanliga människor skall använda olika slags kort och nätbank – och betala banken för att vi har denna stora förmån att göra allt själva. Bankernas kassatjänster har begränsade öppethållningstider, om de överhuvudtaget finns. Om bankkontoret tar emot pengar är det bäst att sätta in dem på ditt eget konto, oftast gratis. Sätter du in dem på ett konto som tillhör t.ex. den förening du hör till, då tar banken en avgift. Påstås det.

Detta kallas utveckling. För många människor innebär det oftare inveckling när bankerna avvecklar. Annat var det när Häggman och senare Fridolf skötte bankkontoret i hembyn. De tog emot pengar, gav pengar, lånade ut pengar, hjälpte och bistod. Noterade allt i bankboken, verifierade med sina namnteckningar, som båda såg ut som en stämpel, exakt lika från gång till gång. Läsliga, dessutom. Fridolf hade ofta bankvalvsdörren öppen. På sistone fanns det inget annat ”gubb- och gumcafé” i byn, så  man gjorde sig ofta ärende till banken och satt en god stund. Där kunde man notera Fridolfs göranden och låtanden, utbyta ”erfarenheter”, förmedla roliga historier och förbättra världen. Ingen Facebook behövdes… Ordet bankhemlighet fanns, likaså diskretion, vid behov och en blick från Fridolf.

Systersönerna bebodde senare den nedlagda banken med vidhängande lägenhet. Damejeannen puttrade i bankvalvet tillsammans med slalomskidorna – nä va? Skidorna puttrade inte. Gott vin blev det.

Roskalenderpengaburken. Skall överföras till föreningens konto...

Roskalenderpenga-burken. Skall överföras till föreningens konto…

9 oktober 2016. Bevistat en trevlig liten ”byamarknad” där det köptes med kontanta pengar. Hur blir det i framtiden? Ordet swisha finns inte i finländska bankmagnaters vokabulär. Verkar också invecklat och rätt så långsamt jämfört med pengar. Stå där och plocka in olika siffror för varje försäljare. Okay, bara man blir van. Om vi får swisha, förstås. Eller byteshandel? Två väggkalendrar = ett kilo älgkött? En försökte: två lotter (oftast nit, förstås…) för en burk chilisås. Svaret blev nej. Liksom lite osäkert…

 

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 18,141 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.