Dystra ljuspunkter?

Ur led är posten. Strejk. November. Mörkt, mörk morgon. Blött. Telefonen urladdad. Plattans skärm är mörk. Öppnar datorn, hostar, ingen internetkontakt. Kan en dag börja bättre? Tröst från Avliden?Ladda, ladda. El finns, tack och lov. Men hur ladda sig själv? Morgontidning och kaffe? Nej, OrdOdlaren är TE-olog och morgontidningsutdelningen slutade för länge sedan. Hoppa i bilen, köra 10 kilometer från obygden till stadens centrum och avhämta dagens pappersavisa, jo, men först på eftermiddagen, sammankopplat med andra stadsärenden. Dessutom inte varje dag.

”Läs tidningen på nätet”. Jovisst, men ögonen protesterar, OO läser små notiser, inte enbart stora artiklar. Zooma in, zooma ut, minsta fingerrörelse rör på bilden, det hoppar… Och vem tar nu datorn med sig i sängen och ligger och läser… Har inte tidningen i den urgamla plattan (liten), visserligen i lilla telefonen, men där är läsandet inte ögonbefrämjande heller. Här är det tomt:Förutom reklam och den regelbundna finska Itäväylä. Skörden på strejkens fjärde dag var 640 gram:Strejken är inte tidningarnas fel. De är inte skyldiga att ersätta oss, och ingen ersätter dem för deras merarbete oss till fromma. De gör verkligen sitt bästa, och icke-prenumeranter ser sin möjlighet att norpa åt sig tidningar på utdelningsställena. Men OO undrar över de strandsatta veckotidningarna och annan post från utlandet. Var lagras de buntarna? Utsatta för regn och snö och vind och annat oväder? Hur ser november månads tidningar ut när vi får dem, kanske redan i januari? Om vi får…(Postens sorteringscentral, pappersavfall, kartongavfall).

Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken nynnar OO på under alla strejker: ”… det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör. Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett… De stod på Tegelbacken, de stod där man mot man, i fyra timmar hötte de och skrek från varsin gränd. Och sen så vände de på klacken och gick hem”.

Det bollas med hårda argument från bägge parter, siffror, bud och hot som skärps, förstoras, överdrivs. TV-debatter är bra på att elda på och få kämparna att dundra ännu mera. Vi vanliga små sitter med häpnadens finger i förvåningens mun.

OO har aldrig strejkat. När lärarfacket gick i strejk drabbades inte OO:s skola, vi fick endast betala till strejkkassan. Minns inte hur ofta, hur mycket eller om strejken i det stora hela var lönsam.

OO är ändå optimist, strejken kan bara inte pågå hur länge som helst. Fotoaffären besöktes i veckan, årets julkort ligger i en bunt och inväntar påskrivning. Korten är inte ”juliga”, det går precis lika bra att skriva ”Skön januari” eller ”Trevlig snösmältning” på dem. Men ingen bild av kortet här, hoppas ju att en och annan av läsarna hör till gruppen julkortsmottagare som faktiskt är över 100 stycken. I det här fallet är OO (också) gammalmodig. Vill alltså ha både julkort och tidning att hålla i handen.

Lösa tidningens korsord med penna. Riva ut och spara intressanta artiklar. Använda dagstidningar som underlag och vattenuppsugare vid behov. Skydda ömtåliga växter mot nattfrost. Putsa spisluckan med fuktat tidningspapper, doppat i aska. En tidning i botten på råskispåsan (förståelig svenska – soppåsen?) skyddar för olyckor. Knyckla ihop och använda som utfyllnad när man skickar paket – med buss eller någon transportfirma. Posten strejkar.

Självladdningen? Mörkervandring i nio plusgrader, med skön blåst i kläder och kalufs. Enda belysta sträckan (och asfalterad väg) är de två raksträckorna i vinkel, ena helblå, andra tvåfärgad. Allt annat är mörklagd sandväg. Reflexväst, men ingen ficklampa, 2,5 kilometer är lämpligt för en småastmatisk tant.

Betydelseförskjutning

”… skulle kunna hjälpa till med att hitta program…”. OrdOdlaren var ganska disträ, men vaknade till vid ”program”. Något trevligt, äntligen? Hon satt på en diskussion där föreningsrepresentanter, centralorganisationen ville veta vad den kunde ta itu med.

Men nähä. OO fattade rätt snart att det handlade om DATA-program, inte om FEST-program. Viskade åt grannen: ”Betyder ‘program’ nuförtiden främst dataprogram?” ”Jepp”, svarade han, utan att visa vare sig ett leende, en glimt i ögonvrån eller något intresse att utveckla det vidare. OO beslöt att utveckla sin… hm… disträhet. För tolv timmar sedan, när OO:s högra hjärnhalva centrifugerade det här inlägget, upptogs resten av hjärnan av ett roligt TV-program, och för denna skribent är ‘program’ fortfarande främst något som har med det mediet eller fest att göra. Har denna just nu skrivapparat programVARA? Härlig antikexpert!

Och det här då? Vad är det?Mobil. Mobiltelefon, motsats till trådtelefon. (SAOB: mobil (adjektiv)= som kan förflyttas, av latinets mobilis, rörlig, t.ex. automobil. Substantiv – se nedan!). På finska det rätt så eleganta kännykkä (något man håller i handen) – eller säger man ”mobiili” nuförtiden? Det ”äkttyska” Handy är ju intressant. Cell phone, cellulare – vem sitter i cellen?Här är en mobil (SAOB: konstverk, vars effekt delvis åstadkoms genom rörelse), svävande origami-fåglar. För att googla fram de här bilderna måste man hitta på att skriva TAK-mobil. En sysselsättning (av många) i mycket unga år var att göra en mobil, få den att hänga i balans. Mobiler hade man ofta hängande över småbarns sängar – det kunde vara stoff för ett kåseri, jämföra med idag!Någon som har som hobby att göra mobiler har gjort den här, hittade bilden på nätet. Minns den pirrande känslan när en ny ”figur” hängdes upp: blir det balans, snett eller platt fall? Timo Sarpanevas mobil för Aarikka har OO alltid beundrat, men det gick inte att mjölka en bild av den från nätet, det blev bara en droppe, knappt urskiljbar.En äkta finsk ”himmeli”, ordet från svenskans/tyskans himmel. Det sägs att konsten/bruket/traditionen har kommit från Sverige, men de här halmkronorna uppfattas numera som ganska så finska. En sådan har funnits i tiotals år på OO:s önskelista. Skulle vilja försöka göra en själv, under handledning. Inget har liksom ännu kommit till skott, så att säga.Inspirationen till denna kria kom från den här bilden. OO bläddrar alltid genom kryssbilagan innan hon tar till pennan. Men här kom pennan i handen direkt, måste få veta vad det här är. Spam = burkskinka, pressat och processat kött. Det var en ”ny gammalhet” för OO. Som försvar anmäles härmed att sådant inte alltför ofta funnits på matlistan eller i skafferiet. Svenska datatermgruppen rekommenderar ”skräppost”.

Varför spam? Monty Pythons sketch från 1970, sägs det. Mr och mrs Bun försöker beställa frukost utan spam, och det är svårt eftersom det är huvudingrediensen i allt på menyn. En grupp vikingar avbryter vid bordet bredvid försöken titt och tätt med att sjunga ”SPAM, SPAM, SPAM, lovely SPAM! Wonderful SPAM!” Ordet spam nämns 132 gånger i sketchen. OO:s försvar igen; hon förstod sig inte så förfärligt bra på Monty Pythons humor.

Spam har tillverkats sen 1937, tillverkaren förklarade i början att ordet kommer från spiced ham, kryddad skinka, men hävdade senare att det är ett rent produktnamn. Konserven har ibland klassats som skräpmat (var alltför vanlig under kriget, sägs det) och elakt uttytts som ”something posing as meat” – något som utger sig för att vara kött. Illvilliga personer i internets barndom började fylla chat-sessioner med betydelselös text, och ”Spam-texten” blev flitigt använd. Så säger Allvetande Wikipedia, och så blev det som det blev.

Det var den historien, föranledd av ett korsord. Korsord är bildande. Nu skall OO fylla i resten av bokstäverna i ”Spam-korsordet”.

Har längden betydelse?

Hela ressällskapet såg upp till guiden i Dubrovnik. Hon var lång, med reslig hållning och högburet huvud. Att hon såg ner på oss resenärer hade inte att göra med annat än längden. ”Jag är från Montenegro”, sa hon, ”och vi är kända föra att vara långa, ett av världens längsta folk”.

Hon berättade om Nikola, furste och senare kung av Montenegro, 1860-1921 (född 1841), vars ena dotter (av nio) Elena bortgiftes till ett lyckligt äktenskap med Italiens kung Vittorio Emanuele III, 153 cm lång, en stor personlighet. Hennes längd är inte känd, skillnaden är märkbar:PÅ familjefoton lär han oftast ha befunnits sittande. Huruvida ”lådtricket” användes, som på förlovningsbilden mellan kronprins Charles (175) och Diana (176), mellan Humphrey Bogart (172,7) och Ingrid Bergman (175) i ”Casablanca” är inte känt.

Kvinnor kan ju kompensera med höga klackar (inte OO, sådana är rena självmordsredskap för henne) och höga hattar. Vem uppfattar nu drottning Silvia (165) eller kronprinsessan Victoria (168) som ungefär medellängd (kvinnors medellängd i Sverige är nu 165,7). De lär ju fylla en stor sal med sin karisma. Drottning Elisabeth II (162) har kanske krympt med åldern, som nu är aktningsvärda 93. OO stod några meter från henne i mitten av 1970-talet och förvånades över litenheten. Höga klackar är kanske inte så lämpliga mera för henne:(Bilden från Svensk Damtidning). Enligt senast publicerade mätningar är nederländska män de längsta i världen, 183, på spinnsidan vinner Lettland, 170. Kung Willem Alexander (bilden ovan) är precis medelmåtta i längd. Drottning Maxima är 178 (och vilka klackar!). Längdvinnande kunglighet är Spaniens kung Felipe VI, 197. Letizia är ”normal lettiska”, men inte från det landet.  Han är tydligen van att vara ”höjd över andra”, av följande reaktion att döma:

Det var premiär på operan ‘Don Carlo’ i Madrid 18 september 2019. Huvudpersoner är kung Filip II (kung av Spanien 1556-98) och sonen Don Carlo. Finlands i dubbel bemärkelse stora bassångare i nutiden, Mika Kares, gör där en av sina bravurroller, storinkvisitorn, ”en ståtlig basroll”, enligt operaexperter. Mika är maskerad till oigenkännlighet (över en timme i sminket), en gammal grå långhårig gubbe i den här uppsättningen. OO lyckades ”stjäla” bilden från Mikas Facebook-sida:Vad hände på premiären? Jo, den kungliga logen intogs av kung och drottning och några till, och vid slutapplåderna kom högheterna fram och hälsade på sångarna, och Mika märkte att de betraktade honom länge, ”va nu då?” Efter fotografering kom de fram till honom igen: ”Får vi se dina skor?” Sagt och gjort, Mika visade upp sina skor med ca fyra centimeters klackar. Med dem nådde han en höjd på 202 centimeter, och sådant upplever kanske Felipe sällan, att han får se upp till någon – nu till en 40-årig ”pojke” från ”skogarna i Eurajoki”.Att Mika är begåvad med en basröst utöver det vanliga är kanske överflödigt att nämna, så som han jobbar och flänger runt mellan de stora operascenerna i Europa, med en och annan avstickare till USA – tillsvidare. OO har träffat honom flera gånger under hans tidigare karriär, när han sjöng mera i Finland. Nu får hon nöja sig med att följa honom på Facebook, lyssna på hans torsdagswloggar – men 11 oktober sjunger han i en konsert som OO köpte biljetter till idag! Han är trevlig, vänlig, uppmärksam, en utmärkt pedagog – OO har haft glädjen att följa med några sånglektioner som han hållit. OO fick tillåtelse att publicera hans ”kungahistoria”!

Men, men… Kungen och bassångaren på nästan två meter blir ändå små i jämförelse med Dalvik-pojken Jòhann Petursson, 1913 – 1984. Han mätte 234 centimeter, vägde 163 kg och hade skonummer 84, säger OO:s minne. Ingen förklaring till hans ”storhet” fanns, han var stark, proportionerlig, men hade svårt att få jobb. Vistades mest i USA och uppträdde som ”jättevikingen från Island”. Sina sista år tillbringade han på ålderdomshem i sin hemstad, med specialgjorda möbler, cykel, m.m. OO hittar inte sina bilder därifrån! En ”lånad” gammal får duga.

Skrockfullt

Tschombe kom in i klassrummet och sade något helt oväntat innan han satte igång med lektionen: ”Ni har väl hört att man skall spotta tre gånger om man ser en svart katt springa över vägen? sa han. ”Så hände  igår när jag körde mot Vasa, jag log för mig själv – och plötsligt var bilen vänd med näsan hemåt! Så spotta alltid!” Det var nästan chockerande att Tschombe, den korrekta och alltid väl förberedda läraren blev så personlig. Följaktligen spottar OrdOdlaren alltid.Däremot är det något oklart om det gäller enbart helsvarta katter, eller om man skall spotta även för katter som Tosca. Han sprang inte över några vägar, han var innekatt, hade egen katteria (utebur) och gick i koppel. Och trivdes på mattes rygg, som kanske kan skönjas på bilden (grön stickad tröja, grön rumpa). Så han spann…

Lokaltidningen frågade med anledning av fredagen den trettonde vad läsarna har för favoritskrock. Svarta katten vann.

Stegen kom på andra plats. ”Gå inte under en stege, då kommer du att råka ut för en olycka. Säkrare att stå på stegen? På den här i varje fall:Annars är det inte skrock. Det är sant. Gå inte under en stege!

Bönehuset i barndomsbyn målades på talko (frivilligarbete, samvaro, mat efteråt), och jämnåriga, ca 11-åriga OO och HS deltog. I ett skede stod OO på marken och målade under HS:s stege. Brak! En stegpinne brast, målburk, pensel och pojke dråsade ner över den målande flickan. Röran blev gul och skrattig och den mesta målfärgen hamnade på det gröna gräset. Gå inte under en stege!

”Du får inte överräcka saltkaret direkt till din bordsgranne, då blir ni ovänner”. Jaha. Hur är det, äkta maken? Å andra sidan: är man bordsgrannar om man sitter mittemot varandra? ”Skaka inte hand över tröskeln, det leder till ovänskap”. Det är OO noggrann med, men ser det mest som en ”uppförandefråga”. Kom in ordentligt, sen hälsar vi med kroppen på något sätt!

Nytt för OO: ”Lägg inte handväskan på golvet, då blir du pank!” Inte att undra på att OO:s finanser svajar. Handväskor har minsann funnits både här och där. Kunde det hjälpa om…?”Om du krossar en spegel drabbas du av sju års olycka”. OO kan inte minnas att någon spegel skulle ha gått i kras. Sådana var ju värdefulla attiraljer förr – men det hjälpte att slänga salt över axeln. Det var ju också dyrbart, och att spilla salt ger otur. Hur ska de ha det egentligen??

Regn i brudkronan betyder visst lycka? Jo, det regnade både före och efter ceremonin och den lilla festen, men krona fanns liksom inte. Bra så, det blev bra…

Hoppsan, nu dog en sjöman! ”Om du tänder ett ljus med ett ljus dör en sjöman”. Det har nog gått åt en hel del av den yrkeskategorin kan man tänka. Helt nytt för OO, men var ett populärt skrock i lokalavisan.

Estradörer av olika slag är skrockfulla, verkar det. Säg inte ”Lycka till”, det framkallar motsatsen! En del säger i stället ”Break a leg”, och då klarar man sig tydligen helskinnad genom sitt framträdande. De säger ofta ”toitoitoi” åt varandra. Så säger OO också, men nu måste hon bara försöka hitta en förklaring:

Medeltida. Om man förbannade djävulen tre gånger så hölls han på sin plats: ”Täufel, Täufel, Täufel”. Numera har man då tappat ”fel”, och endast ”täu” (toi) har blivit kvar. En annan förklaring är att man spottade tre gånger över sin axel för att få tur. Gärningen har man glömt men de – nu får OO använda ett ”favoritord” – onomatopoetiska orden har blivit kvar.

”Peppar, peppar, ta i trä!” OO lägger aldrig nycklarna på bordet. Bäst att strö avskräckande kryddor på lyckan så att den inte lockar till sig onda makter. Går det lika bra med chili?

När månen vandrar på fästet blå…

Idag, 15 augusti, är det – nej, var det – fullmåne. De flesta läsare ser troligen det här en senare dag, men det är inte därför OO använder imperfekt (preterium heter det visst nuförtiden, suck…). Det var fullmåne. Klockan 15.29 finsk tid. Rätt skall vara exakt. Vem såg månen då? Inte hon som rensade sötrönnbär, i varje fall.

Sover bra? Jo, peppar, peppar, hela sommaren, utom då det var för hett (uteliggaren sov bra). Inte mångalen? Njaääee, förr. Har faktiskt flera gånger stigit upp ur sängen under flera sömnlösa nätter och kollat i almanackan och hittat förklaringen. Fullmåne, eller nästan. Oberoende av om månen skymts av moln.Skyller på den här, som levde ca 1958 – 1969. En trogen kompis med en hel del egna påhitt, mycket läraktiga Tuttan. Mest finsk spets, men något annat fanns också i släkten. Hon skällde på fullmånen som en toka. Höll unga OO vaken. Trodde länge att det skett en kombination – betingning – i lillmattes hjärna, men hörde senare i livet att det finns många andra som reagerar med oro, obehagligheter och sömnlöshet vid fullmåne.OO ger sig inte ut på fullmånejakt med kamera i hand. Bättre jaga på nätet, och bäst det var så hittade hon Bilden, tagen i april i år. Mästerfotografen Niko Laurila i Borgå har avbildat vår drabant rakt över Borgås gamla rådhus, byggt 1764. Numera museum. Dessutom hade bilden text: saa jakaa = får delas. Tack för det! När man ser hans bilder har man allt lust att dra nåt gammalt över sig och kasta alla egna kameror i Borgå å!Varulvar. Hur många historier har skapats, hur många filmer har inte gjorts på det temat? En människa som vid fullmåne förvandlas till en blandning av blodtörstig varg och människa, begår fasansfulla dåd som han är fullständigt omedveten om på morgonen. Biter andra människor, som då också blir varulvar. I flera filmer som OO sett serveras det ändå någon sorts lösningsmöjlighet, och en viss medvetenhet om varulveböjelsen. Filmmakare… (och tittare…)

Sjukdomsattacker, brottslighet, olyckor, många häftiga barnfödslar, större oro hos mentalt störda – och större inspiration hos kreativa människor? Varför inte, säger förespråkarna, om havsvattnet påverkas av månen, så varför inte människan? Nonsens, säger andra, och påstår bl.a. att sömnlösheten beror på att det är för ljust när månen brassar på. Höpö höpö, säger OO. Gammalt skrock säger förresten att man kan få svåra utslag om man sover med månbelyst ansikte. Och tittar men på fullmånen, då blir man blind!OO har under sina många ådopparår (bodde vid en simbar å i ca 30 år) prickat in några augustimånesimturer. Kändes magiskt, minsann, att tyst glida fram i ljummet vatten i mörker på ”mångatan”, omgivningen var så tyst, så tyst…Romantik… Förälskade par sitter ljuvt omslingrade av varandra på en bänk i fullmånens sken… Om man inte är lagd åt annat håll, så att säga. ”Åh, titta på månen, älskling, så underbar…” suckade hon. ”Skåda sjölv”, sa den jordnära pojkvännen nånstans i Österbotten, sägs det.

Tur att man inte är antroposof, boende på Jupiter… Kring den jätteplaneten cirkulerar 79 månar, allt mellan 1 och 5262 kilometer i diameter (vår måne, ca 3500 km). Då skulle det bli svårt med sådd- och skördekalender. OO fick förresten under sitt sista studieår en 50 cm hög julgran, som enligt givaren skulle placeras i en flaska och ”glömmas” kvar under jullovet. I januari hade den över 10 cm långa nya skott och hade inte barrat ett enda barr. Givaren hade knipsat av den på den optimala dagen, enligt antroposoferna kalender.

Tro på månens kraft som man vill! Gonatt, gonatt, sov gott!

Språklåda på madrassen

Slott, borg, fästning, fäste, värn – några synonymord, flera finns. Svenskan är rik och mångsidig när det handlar om pompösa byggnader, speciellt i försvarssyfte. I OrdOdlarens finska språklåda finns inte lika många ord för samma byggnationer: linna duger för det mesta av ovanstående. Linnake (=fäste, mindre fästning) och linnoitus (befästning) finns, jo, men ordstammen är densamma. Dessutom används samma linna i talspråk som substitut för vankila – fängelse. Det är liksom tvärtom på finska, ett ord med många innebörder…

Det nyvunna intresset för (o)likheter finska- estniska serverar lossi (loss, från schloss, troligen) och linn. Men se nä, linn betyder i första hand stad, inte borg! Och på finska säger man lossi när man talar om en färja. Det blir bara rörigare…

Staden Tallinn – uttydarna har två förslag: vinterstaden (talvi = talv = vinter) eller Taani linn/Taanu linn = den danska staden/borgen. Historiskt betydande sidospår: Den redan den tiden gamla borgen på Domberget intogs av danskarna 15 juni 1219, i slaget vid Lindanäs (så har nämnda stad också kallats – obs lind, återkommer längre ned i texten…). Den dagen föll flaggan Dannebrogen ned från himlen. Firades stort i år. Sidospåret slut.

Vana linn är inte, som OO tidigare trodde, en fästning mitt inne i staden. Det är ju kort och gott Gamla stan, som där ännu delvis är omgiven av murar och befästningar och försvarstornet Paks Margareeta (paks = paksu = tjock) på synligt ställe. OO har besökt staden några snabba gånger, vill se mer i lugn och ro!Men så satt hon här, bakom kameran på café Lossiranta, en vändning drygt 90 grader åt vänster ger denna vyHon är inburad! Linnassa (i fängelse)? Njaää, det råkar nu bara finnas ett stadigt nätstaket mellan caféets/inkvarteringsställets gårdsplan och promenadstråket utanför (OO bodde inte där, dyrt ställe pga läget). Utsikt över Olofsborg/Olavinlinna i Nyslott/Savonlinna (rak svensk översättning skulle kunna bli Savolax borg/fäste/värn/fästning…). Lossiranta betyder visserligen Färjstranden, men med estnisk krydda blir det ju roligare, Slottsstranden, vilket också passar. Strand = ranta = rand.OO träffade en gång en i Norge bosatt estnisk kvinna på Island. ”Vet du vad som är skillnaden mellan en est och en finne”, frågade hon. ”Jo, vi ester hinner säga mycket mer per tidsenhet, eftersom vi har för vana att kapa av alla ord med några bokstäver, jämfört med finskan”. Hm, t.ex. 15 = viisitoista = viisteist! Fler exempel finns ju här ovan i texten. Och någon påstår också att det går lätt att få finska av svenska: sätt bara ett i i slutet av ordet! Hmhm, stol = tuoli, lite ditåt..

OO:s lingvistiska väninna påstår att finskan är svenskans kylskåp (och ryskan dess frysbox, men det klarar OO inte av). Bästa exemplet är kanske kynttilä (=ljus, levande ljus, stearinljus). Hur många av er talar om kyndel och firar Kyndelsmässodagen med att tända ljus?

OO brukar vanligtvis läsa en stump i sängen innan hon stänger sina brungröna (italienskt sidospår: OO ha letto a letto = har läst i sängen), men nuförtiden har hon ingen belysning, hon har blivit uteliggare och då rullar tankarna helt tokigt i den här stilen.Inte Unter den Linden, men nog under linden. Den optimala platsen har ännu inte hittats, solstrålkastaren träffade ansiktet i morse klockan 07.09. BJR skrattade, inne i den vanliga sängen inträffar samma fenomen på huvudkudden vid vidpass 07.50 sommartid. Sov själv då… Dock, denna något tunnare madrass på gräsmattan ute i den sköna luften är flyttbar. Nytt försök följer… Och nya tankar med konstiga associationer på rad…

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 40 318 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.