Med öppna spjäll

Sen, mycket sen och vacker sommarkväll. Ordodlaren rattade hemåt från en längre resa, väninnan var avlämnad vid sin adress. Öppnade bilfönstren, skruvade upp volymen på bilradion (klassisk musik) och rullade rejält på längs helsingforsgenomfartsleden med det synnerligen upplysande namnet Ring I (ett).

Alla spjäll på Baccus var alltså öppna. Inga fartkameror på den tiden (men minsann nu). Brottet är preskriberat, hände för 18 år sedan. Baccus? Ja, se själva. Nummerplåten bestämmer namnet. Förresten avporträtterad på samma resa, av väninnan.

Så hette fartvidundret. Rost i alla kanter på dörrar, motorplåt. Men den hade ett gott hjärta! Även om bilreparatören skakade på huvudet åtskilliga gånger. Såldes, dess vidare öden är okända, den kopplades ihop med en systerbil av en intresserad skruvare.

Men denna Baccus har OO kört sitt hastighetsrekord, med 20 liter hjortron i baksätet. Med ca 150 av 450 kilometer kvar började bilkön krypa; 90 → 80 → 70… När motorvägen äntligen öppnade sig placerade OO Baccus i vänstra filen och trampade på. Husvagn efter husbil passerades. Längst framme i kön fanns en Peugeot, med en förvånad man vid ratten som förfärat började gunga framåt-bakåt-framåt, men hans bil kunde ändå inte svara mot det grågröna vidundret. En hastig blick på hastighetsmätaren visade drygt 165. Även det preskriberat.

”Jag svävar, å-åå…” hördes en vårkväll över hemmaslätten på 1960-talet.  Grannens sångglade son vältade den nysådda åkern med en häst som lunkade på med rätt så god fart. Bönderna tvivlade på arbetsresultatet. Visst handlade det om öppna spjäll i det ekipaget också.

Även sotaren gillar öppna spjäll. ”Ja, se här kan man elda, ingen risk för soteld här”. De orden har OO fått höra flera gånger, och det känns ju bra. Eld skall brinna ordentligt!

De styrande i landet, de som bestämmer hur polisen skall agera, gillar inte öppna spjäll. Eller kanske ändå? Som inkomstkälla. Oj, så det lyser upp i sommarnatten när en plåtpolis fotograferar! OO har fått böter för 5 kilometer i timmen överhastighet på en rak, i övrigt helt biltom väg ”miss i nassen”. Klockan visade 00-någonting. Samma har hänt vid andra liknande tillfällen, med andra personer vid ratten. Inte blir man glad, lite tolerans kunde finnas…

En redaktör vid tidningen Moottori, organ för Automobilförbundet-Autoliitto, serverar en bredsida mot petnoga automatisk hastighetsövervakning.

(Vad är sanningen om överhastighet? Bötfälls vi på felaktiga grunder?)

Är det sanning eller ekonomi (totuus vai talous) som står bakom allt fler uppmonteringar av plåtpolisstolpar. Staten får in pengar, mer och mer varje år via den automatiken, men… De bestämmande lär använda sig av en potensmodell (bra ord…) och en exponentmodell, utvecklade i nordiska länder, som ”bevisar” att minskad hastighet resulterar i färre dödsfall i trafiken. Däremot lär det inte finnas samlad statistik över dödsfall och skador i olika trafikmiljöer. Statistik kan man ju vända på enligt sina syften, men klara siffror vore att föredra. OO:s studier i beteendevetenskaper och statistik säger ju att det sällan finns en enda orsak bakom ett beteende. (Det påstås att i barnrika familjer finns det ett storkbo på taket, korrelationsberäkningar bevisar…)

OO har backat på en stillastående bil på egen gårdsplan (den stod en meter fel!), med olika bilar har hon dessutom snuddat vid dörrposter, hörn, stolpar och liknande ting. Inga katastrofala följder. En gång rakt  i diket på en byaväg, till följd av övertjockt grus. Bonden med traktor som skyndade till hjälp hotade med att ploga bort allt gruset:  ”Du är redan den femte jag drar upp den här veckan…”

Det är kanske ändå bäst att nöja sig med öppna spjäll på det här sättet hädanefter. I den hetta som nyligen låg över landet var det enda möjligheten för Lilla Mhy med chaufför. Ljudupplevelserna blir också ganska intressanta. Visste ni att ett staket åstadkommer ett helt annat ljud än en granhäck, till exempel?

4 april – en händelsesallad med associationer

Tre före detta kolleger fyller år den fjärde. Olika år och olika månader, men med jämna mellanrum: 4.4, 4.8 och 4.12. Grattis idag, Du som är den första i raden! Om du nu läser där du nu är…

Namnsdag (endast en, utelämnar övriga namn) firar Odin (svfi), Ukko (fi), Jyrki (fi.ort), Marianne (sv) och Nancy (no). Ibland är det påskdag också, men det är verkligen inte ofta som ”första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämning” infaller just denna dag. Nu senast 1999 och 2010, följande 2021. Enligt en 1693 år gammal bestämmelse. Räknenissar har gjort en massa statistik kring påskens tidpunkt, för OO räcker det nu med att konstatera att den västerländska påsken kan infalla mellan 22 mars och 25 april. 2019 är det kanske vår då, 21 april…

4 april 1216 daterade Innocentius III – en av medeltidens mäktigaste påvar – ett brev till svearnas (?) kung där han ger densamme rätt till nuvarande sydvästra Finland. Tänk, att (tro sig) ha sådan makt. Kunde han ens föreställa sig vad han skrev om? Biskopen i denna avlägsna trakt skulle vara underställd biskopen i Uppsala. Det råder delade meningar om vem det var just då, den berömde Thomas eller hans eventuella föregångare Folquinus, vars historicitet är omtvistad.

Svea rike, 1200-talet

4 april 1617 avled Arvid Tönnesson Wildeman, knappt två månader efter att han varit med och undertecknat freden i Stolbova. En av det svenska rikets stora stormän i början av storhetstiden. Med rötterna stadigt på Tjusterby (se tidigare inlägg), inom 15 kilometers radie från denna skrivplats.

4 april 1841 avled W H Harrison, president i USA. 4 mars höll han sitt installationstal i iskallt regn, utan överrock och hatt. Lunginflammation. Lek inte med vårvädret. Han gick ändå till historien, som den mest kortvariga presidenten i landets historia.

Edith Södergran som frimärke

4 april 1892 föddes Edith Södergran på Karelska näset, i Raivola. Hon som var så ”svår” för gymnasieeleven. Trots att modersmålsläraren dundrade om hennes storhet. Hennes liv, dikter och tankar har analyserats och tolkats och vridits och vänts av otaliga experter, och många dikter har tonsatts. En av tonsättarna och arrangörerna är t.ex. Gottfrid Gräsbeck, som åstadkom den modernistiska ”kantat för damstämmor och orkester”, ”Visan från molnet”. Den framfördes av Florakören under hans ledning på 1970-talet under en ”bejublad” turné som omfattade bl.a. Liseberg i Göteborg och Tivoli i Köpenhamn. Vi spelade på kam, kastade pingisbollar, sjöng ”vilken ton som helst men inte samma som grannen” på vissa ställen, och harmoniskt vackert på en del ställen. Och mycket mittemellan. En av altarna köpte tre skjortor i ”rätta” färger, och iskrudade dem travesterades ”Färgernas längtan” på hotellrummet i Köpenhamn:”För min egen blekhets skull älskar jag rött, blått och gult…”. Hela turnén präglades av en hel del studentikosa upptåg. En viss GG rev sig i peruken…

4 april 1930 avled Sophia Maria Viktoria av Baden, drottning av Sverige. Hon som lät bygga Solliden, som ärvde Mainau och ”gav” holmen med slott och allt till barnbarnet Lennart Bernadotte, som i sin tur förvaltade arvet mer än väl. Hennes sista kungliga uppgift var republiken Finlands första: statsbesök.

4 april 1968 mördades Martin Luther King. Knappast han man sansa sig så kom ett nytt politikermord i samma världsdel. 18-åringens världssamvete började vakna, men något större engagemang blev det aldrig. Kanske lika så bra.

Det finns en stor mängd annat som hänt 4 april: Atlantpakten Nato undertecknades 1949, fredssymbolen ”cirkel med lodrätt streck och två snedstreck” lanserades 1958, USA:s flagga 1818, Napoleon abdikerade (första gången) 1814, med mera. Men Ambrosius har försvunnit från almanackan. Kyrkofadern som avled 4 april 397. Kommer ihåg religionslärarkollegan som suckade i klassen:”Om jag hade söner skulle den ena heta Ambrosius, den andra Augustinus!” ”Så bra att du inte har barn alls”, kommenterade en elev klart och högljutt. Sant. Hon har själv berättat.

OrdOdlaren och/med/om anor

Anor? Det har vi väl alla. Förfäder i en lång räcka, även om vi inte känner till dem. Ingen av oss har väl ännu ploppat fram genom nån sorts könlös förökning. Men om vi går till orden inom parentes vid förklaringen i SAOB, då så… De orden är ”förtjänstfull” och ”adlig”.

OrdOdlarens familj brydde sig inte så mycket om vare sig historia eller släkt bakåt i tiden. Kusiner fanns, och andra ”släktingar” – men hur man egentligen var släkt, det berättades inte så den lilla flickan förstod. Och ”adel”, ja det var ett helt okänt begrepp utanför historieböckerna. I barndomslandskapet fanns inga stora gårdar eller herrgårdar. Sant!

Och vad hände sen? OO hamnade i en synnerligen tät herrgårds- och adelsbygd, stod med förvånadens finger i häpnadens mun när vissa personer ännu på 1980-talet behandlades annorlunda för att de var ”av börd”. Den unga prästen berättade att han sittandes i sakristian innan mässan skulle börja hörde att folk reste sig i kyrkorummet. Kikade genom dörrspringan – den grevliga familjen kom in. Ojdå. En av OO:s elever, på studiebesök i samma kyrka, vägrade sätta sig längst fram:”Jag sitter inte i adelsbänkarna, jag är en vanlig människa!”

Nu har OO lärt sig mera. Och hon blir allt gladare över att ha levt och får leva ett liv utan förpliktande traditioner, utan stor förgrenad släkt och släktgods av alla sorter. Visserligen har hon fått tjäna ihop varje tallrik, kastrull, lakan, stol och bok själv – men då är hon också fri att kasta dem när hon vill.

En av OO:s trevligare vuxenbekanta, V, tillbringar en del av sina somrar i den här sommarbostaden (13 km från OO:s nuvarande hem), byggd 1863-67:

Första stora bostadsbyggnaden på den ärorika gården, Tjusterby, byggdes på 1550-talet, en liten bit från denna plats (och där övernattade Gustav II Adolf i fem nätter 1612). Den smarta mamman till nio barn ordnade för 100 år till det så att alla barn med ättlingar skulle ha tillgång till gården, ett aktiebolag. ”Hela släkten” öppnar och stänger sommarbostaden varje år, med dukar och mattor och blomvaser och hela faderullan, en familj bor där sommartid (V ungefär vart sjätte år) och ansvarar för fester, bjudningar, guidningar, m.m. Nästan varje litet föremål har sin egen historia. OO, som vill se allt som bara går att se uppifrån, skulle förstås upp i tornet. Även om den sista trappavsatsen till det sluttande plåttaket inte är så bekväm:

Väl uppe ser man den intressanta stigvägkonstruktionen. Stort eller litet glas? Plus att utsikten åt andra håll också tilltalar.

Någon kilometer längre norrut finns den här gården, Tervik säteri, tidigare bebodd av en annan numera god bekant, J, – men hon har flyttat till ett annat hus inom samma gårdsområde. Byggd 1710, omändrad följande århundrade. J har guidat runt och berättat om alla stora män i staten och deras fantastiska kvinnor som bott där. På gården finns också en fatabur (förråd för dyrbarheter) ”av svensk typ”, liknande den som lär finnas på Skansen i Stockholm. OO har ännu inte stiftat sig en närmare bekantskap med den, intresserar verkligen… Har inget foto heller! Härmed utfärdas varning, J: jag kommer i sommar…

                                                                                           ”Lånat” foto…

Stor-Sarvlaks, Finlands äldsta bebodda barockslott, ca 30 kilometer dit. I ett kommande inlägg snuddar OO vid det här igen. Gården med stora jordegendomar ägs nu av en ”stiftelse”, men året om bebos slottet av en ättling till den sista privata ägaren, Ernst von Born. Har besökt och guidats runt inomhus tillsammans med en lärargrupp. Började byggas på 1600-talet, förstördes en hel del under ofrederna på 1700-talet. Landskapsparken formades på 1850-talet.

”Lånat” foto, vill ju se allting uppifrån…

Malmgård, på 24 kilometers avstånd. Aldrig besökt parken och den pompösa byggnaden från 1880-talet. Skulle vilja! Tillhör grevliga ätten Creutz sen århundraden. Där odlas ekologiskt, bl.a. emmer, lantvete, spelt – och bryggs öl. Butiken med gårdens och andra närprodukter besöks av OO några gånger per år. En gång var det lapp på dörren: ”Ring så öppnar vi!” OO ringde, greven själv svarade, öppnade och betjänade. Rattande Lilla Mhy hemåt undrade OO om detta hade varit möjligt för 30 år sedan – att greven, den mest högvälborne i hela landet, skulle ha betjänat en vanlig LantLolla., småpratat och varit så trevlig. Men det är han. Trevlig.

”Lånade” bilder blir inte alltid så stora…

Här finns OO:s anor samlade. Större och smärre bönder, torpare, egendomslösa, drängar, soldater, backstugusittare – men många hade intressanta bisysslor, t.o.m. några riksdagsmän för några 100 år sedan. Dryftmakare, skjutsrättare, nämndeman, kyrkvärd, kyrkobyggare (1700-talet)… Uppgifterna är knapphändiga, förstås. Äldsta spårade/omnämnda är generation aderton, mormorsmormorsmormorsmorfarsfarfarsfarfarsfarfarsfarfarsfarfar Peder Ruths, född ca 1440, häradsnämndeman. Om inte farfars far bytt efternamn hade OO hetat Jäppil idag. De flesta bodde inom en radie på ca 30 kilometer genom alla dessa dryga 500 år. Anor?

 

 

 

I tid och otid om tid

Upplevd tid och klocktid. Styckad och ostyckad tid. Nallefri zon. Ställtid. När- och härvaro. Tänkologi. Tankerytm – samtalsrytm. Framlänges- och baklängestankar. Och mycket mer. OrdOdlaren beslöt sig av en anledning att damma av en gammal favorit inför Internationella Kvinnodagen. Bodil Jönssons bok Tio Tankar om Tid.

En verklig guldgruva trots litet format. 20,5 cm hög, 12,2 cm bred, 1,4 cm tjock (pärmen medräknad), 244 gram. Text på 132 sidor, några ritade bilder, någon blank sida. Förordet är daterat 1999, boken tryckt 2000. Då fanns inte Facebook, folk bloggade inte, och man pratade i telefonerna, hade inte ”smarttelefoner”…. Dagens människor borde stava sig genom avsnittet Styckad och ostyckad tid, till exempel. Läste för en stund sen (på Facebook) ett svar på frågan ”Skall vi ses någon dag?” Svaret:”Om sju veckor, på onsdag, mellan 15.05 och 15.20. Passar det?” (Hur, var, när och varför blev det så här?). Det är liksom till att stycka tiden det. Värre än vad BJ beskriver.

TTT – ITIT dundrade studiehandledaren om. Ägna er åt Tänkologi, mindre åt teknologi. Tankar Tar Tid – Information Tar Inte Tid. BL skriver att oavbrutet tänkande i lugn och ro fungerade bra på tågresor förr – tills nallarna kom. Idag kallar vi inte ”fickdatorerna” nallar, men benämningen borde kanske återinföras. Nallefria zoner, Nalledagis i skolan, en vacker skål/korg för gästernas nallar: nu pratar vi och nallarna går i ide…

Närvaro – härvaro. Innan Mindfulness fanns på var och varannans läppar. Inte riktigt synonyma ord, men ändå. Var är du ”här”? Vi behöver täta nätverk för att kunna säga ”här”, hävdar hon. ”Var bor du?” ”Här, här i Europa?” ”Här i byn”. Kanske det är därför som OO gillar öar? Mera greppbart, lätt att bli ”här”. Island, till exempel…

Ställtid. När man selar på hästen. Plockar fram ingredienserna till kakan som skall snurras ihop. I stället för att skriva det där blogginlägget som finns som en idé men inte riktigt vill formulera sig går du ett varv med dammsugaren, diskar undan det som hopat sig, tömmer tvättmaskinen – och sätter dig vid datorn och inlägget kommer nästan av sig självt. Ställtid fungerar. Men, påpekar BJ, man selar inte på hästen och låter den bara stå där sen…

Viktigt, nästan värdelöst vetande serverar BJ också, hon är ju fysiker. Enligt definitionen från 1967 är en sekund ”varaktigheten av 9192631770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan två hyperfinnivåer i grundtillståndet hos atomen cesium 133”. Tjohoo! Alltså ungefär avståndet mellan två hjärtslag. Vi som var med vet ju att man pratade om sekunder före 1967 också… Vad hinner du göra på en hundradedels sekund…

20 oktober 1983 definierades en meter på ett nytt sätt. ”den sträcka som ljuset tillryggalägger i vakuum under tiden (1/299792458) sekunder”. Hoppla. Avståndet från OO:s fotblad till hennes midja plus en stump är liksom lite mera konkret.

Varför allt detta? Jo, det här kom med gratisposten:

En bro som öppnar sig mot Peter Paul fästningen i St Petersburg, export”happening” ”här” (!) i stan, och någon skriver i en spalt i den klatschiga tidningen om tidsbrist, något som man allt oftare skyller på. Och då ägnar man sig åt media 7,5 timmar per dag. Lösning: prioritera, fördela tiden. – – Eller gör som Bodil Jönsson: intala dig själv om att du har gott om tid. Eftersom du lyckas så bra med att intala dig motsatsen så borde det ju gå att vända på steken.

Namn, titlar och namnskick

Arbetskraftsbyrån i Gamlakarleby (så hette det 1974) fick besök av en ihärdig bokförsäljare i blåskrikig kostym. Alla suckade, men till slut meddelade R att hon köper några böcker så blir vi av med honom. Ivrigt antecknade han namn, adress, frågade titel – R nollställde sitt ansikte och sa som sanningen var: Pohjoismaiden työhönsijoitusasiainneuvoja. Så hon skrattade när hon beskrev hans min för oss andra!

Psykologistuderanden hade då också en lång titel: yrkesvalspsykologpraktikant. När hon senare blev fil.mag sände hon ett på förhand överenskommet kort (trots att förhållandet var över) till ltbr.msk.tkn – lantbruksmaskinteknikern. Städerska – lokalvårdare? I grundskolans läroplan från 1970-talet talades om en inlagd städresurs under skoltid… Titeln diversearbetare ansågs ålderdomlig när läraren använde den i en svensk gymnasieskola på 1990-talet. ”Konsult” kan ju i princip vara vad som helst. Nyligen presenterade sig en bekant som lönnmördare. Han hade avverkat sly – mest lönn – i ett skogsparti. OO idag? Passionär, pensionist, eller något ditåt. Den gamla titeln fodermarsk borde tas till heders. Ladugårdsföreståndare – om ens den benämningen används.

Efternamn är också intressanta, kan förorsaka ”lite” besvär:

Dagens datasystem begränsar efternamnen till 15 tecken, och folk med dubbelnamn rapporterar om svårigheter när namnet på flygbiljetten inte stämmer överens med passet. OO drömde en tid om att heta Pa Ek och bo i Ii (finns norr om Uleåborg), men 6+10 är ändå acceptabelt. Längsta ”efternamnet” som registrerats i Finland är, enligt en officiell källa ”Barones van der Borch tot Verwolde van Vorden”. I övrigt innehar dubbelnamnen längdrekorden. Standertskjöld-Nordenstam (14-10) finns det en hel del av, har OO förstått. Ett namn som går i arv. Och någon heter också Sydänmaanlakka-Horttanainen (14-12). En elev hette Boije af Gennäs, tyckte det gott och väl räckte med Boije. Och en bekant blev Lindfors-Lindman när hon gifte sig. Varför inte Lindforsman, tyckte vi.

Den här ”curlingmannen” har fått många ”smeknamn” på grund av sitt långa efternamn: Markku Uusipaavalniemi (15). M-15, U-15, U14… Men ryms i datalistorna!

OO diskuterade sin kommande deltidspension 2008 med Handläggare ett. Sen inträdde Handläggare två. Någon vecka senare svarade trean på samma nummer – ”nej, jag är den du talade med först, jag har gift mig och heter nu Leskinen!” Kunde inte låta bli att skratta, hon fattade ingenting. Sen instämde hon i skrattet. Hon hade tagit namnet Lilla Änkan… Leski=änka, -nen är en diminutiv ändelse… Undrar många gånger om soldatättlingarna tänker på sina namn: Modig, Hurtig, Rask, Tapper, Ärlig, Fager, Styv, Stadig, Fast, Trogen…

Antalet förnamn är begränsade i Finland, högst tre. OO har två. På 1960-talet förundrades de prinsessintresserade småflickorna: Johann Georg Carl Leopold Eitel-Friedrich Meinrad Maria Hubertus Michael af Hohenzollern-Sigmaringen. Make till prinsessan Birgitta av Sverige. Det där dubbelnamnet och det följande känns idag något obekant, kanske det utelämnades då?

De norska vinteridrottarna serverar också för oss andra lite förvånande namn: Astrid Uhrenholdt Jacobsen, Ingvild Flugstad Østberg, Ola Vigen Hattestad, Emil Hegle Svendsen, Lars Helge Birkeland, Martin Johnsrud Sundby, Simen Hegstad Krüger…Lite ljus över mysteriet spred dock

Johannes Høsflot Klæbo, här jagad av en hund i Canada, som utbrast ”Mamma blir väl inte så glad”, när han såg sig tvungen att utelämna Høsflot vid autografskrivning. Høsflot som nästan lika ofta skrivs Höstflot i media… Det är inte lätt med namn…

Fotnot: den finska titeln i början gör sig inte så bra på svenska. Rådgivare för nordisk arbetskraftsplacering… Finns knappast mera…

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 29 590 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.