När månen vandrar på fästet blå…

Idag, 15 augusti, är det – nej, var det – fullmåne. De flesta läsare ser troligen det här en senare dag, men det är inte därför OO använder imperfekt (preterium heter det visst nuförtiden, suck…). Det var fullmåne. Klockan 15.29 finsk tid. Rätt skall vara exakt. Vem såg månen då? Inte hon som rensade sötrönnbär, i varje fall.

Sover bra? Jo, peppar, peppar, hela sommaren, utom då det var för hett (uteliggaren sov bra). Inte mångalen? Njaääee, förr. Har faktiskt flera gånger stigit upp ur sängen under flera sömnlösa nätter och kollat i almanackan och hittat förklaringen. Fullmåne, eller nästan. Oberoende av om månen skymts av moln.Skyller på den här, som levde ca 1958 – 1969. En trogen kompis med en hel del egna påhitt, mycket läraktiga Tuttan. Mest finsk spets, men något annat fanns också i släkten. Hon skällde på fullmånen som en toka. Höll unga OO vaken. Trodde länge att det skett en kombination – betingning – i lillmattes hjärna, men hörde senare i livet att det finns många andra som reagerar med oro, obehagligheter och sömnlöshet vid fullmåne.OO ger sig inte ut på fullmånejakt med kamera i hand. Bättre jaga på nätet, och bäst det var så hittade hon Bilden, tagen i april i år. Mästerfotografen Niko Laurila i Borgå har avbildat vår drabant rakt över Borgås gamla rådhus, byggt 1764. Numera museum. Dessutom hade bilden text: saa jakaa = får delas. Tack för det! När man ser hans bilder har man allt lust att dra nåt gammalt över sig och kasta alla egna kameror i Borgå å!Varulvar. Hur många historier har skapats, hur många filmer har inte gjorts på det temat? En människa som vid fullmåne förvandlas till en blandning av blodtörstig varg och människa, begår fasansfulla dåd som han är fullständigt omedveten om på morgonen. Biter andra människor, som då också blir varulvar. I flera filmer som OO sett serveras det ändå någon sorts lösningsmöjlighet, och en viss medvetenhet om varulveböjelsen. Filmmakare… (och tittare…)

Sjukdomsattacker, brottslighet, olyckor, många häftiga barnfödslar, större oro hos mentalt störda – och större inspiration hos kreativa människor? Varför inte, säger förespråkarna, om havsvattnet påverkas av månen, så varför inte människan? Nonsens, säger andra, och påstår bl.a. att sömnlösheten beror på att det är för ljust när månen brassar på. Höpö höpö, säger OO. Gammalt skrock säger förresten att man kan få svåra utslag om man sover med månbelyst ansikte. Och tittar men på fullmånen, då blir man blind!OO har under sina många ådopparår (bodde vid en simbar å i ca 30 år) prickat in några augustimånesimturer. Kändes magiskt, minsann, att tyst glida fram i ljummet vatten i mörker på ”mångatan”, omgivningen var så tyst, så tyst…Romantik… Förälskade par sitter ljuvt omslingrade av varandra på en bänk i fullmånens sken… Om man inte är lagd åt annat håll, så att säga. ”Åh, titta på månen, älskling, så underbar…” suckade hon. ”Skåda sjölv”, sa den jordnära pojkvännen nånstans i Österbotten, sägs det.

Tur att man inte är antroposof, boende på Jupiter… Kring den jätteplaneten cirkulerar 79 månar, allt mellan 1 och 5262 kilometer i diameter (vår måne, ca 3500 km). Då skulle det bli svårt med sådd- och skördekalender. OO fick förresten under sitt sista studieår en 50 cm hög julgran, som enligt givaren skulle placeras i en flaska och ”glömmas” kvar under jullovet. I januari hade den över 10 cm långa nya skott och hade inte barrat ett enda barr. Givaren hade knipsat av den på den optimala dagen, enligt antroposoferna kalender.

Tro på månens kraft som man vill! Gonatt, gonatt, sov gott!

Språklåda på madrassen

Slott, borg, fästning, fäste, värn – några synonymord, flera finns. Svenskan är rik och mångsidig när det handlar om pompösa byggnader, speciellt i försvarssyfte. I OrdOdlarens finska språklåda finns inte lika många ord för samma byggnationer: linna duger för det mesta av ovanstående. Linnake (=fäste, mindre fästning) och linnoitus (befästning) finns, jo, men ordstammen är densamma. Dessutom används samma linna i talspråk som substitut för vankila – fängelse. Det är liksom tvärtom på finska, ett ord med många innebörder…

Det nyvunna intresset för (o)likheter finska- estniska serverar lossi (loss, från schloss, troligen) och linn. Men se nä, linn betyder i första hand stad, inte borg! Och på finska säger man lossi när man talar om en färja. Det blir bara rörigare…

Staden Tallinn – uttydarna har två förslag: vinterstaden (talvi = talv = vinter) eller Taani linn/Taanu linn = den danska staden/borgen. Historiskt betydande sidospår: Den redan den tiden gamla borgen på Domberget intogs av danskarna 15 juni 1219, i slaget vid Lindanäs (så har nämnda stad också kallats – obs lind, återkommer längre ned i texten…). Den dagen föll flaggan Dannebrogen ned från himlen. Firades stort i år. Sidospåret slut.

Vana linn är inte, som OO tidigare trodde, en fästning mitt inne i staden. Det är ju kort och gott Gamla stan, som där ännu delvis är omgiven av murar och befästningar och försvarstornet Paks Margareeta (paks = paksu = tjock) på synligt ställe. OO har besökt staden några snabba gånger, vill se mer i lugn och ro!Men så satt hon här, bakom kameran på café Lossiranta, en vändning drygt 90 grader åt vänster ger denna vyHon är inburad! Linnassa (i fängelse)? Njaää, det råkar nu bara finnas ett stadigt nätstaket mellan caféets/inkvarteringsställets gårdsplan och promenadstråket utanför (OO bodde inte där, dyrt ställe pga läget). Utsikt över Olofsborg/Olavinlinna i Nyslott/Savonlinna (rak svensk översättning skulle kunna bli Savolax borg/fäste/värn/fästning…). Lossiranta betyder visserligen Färjstranden, men med estnisk krydda blir det ju roligare, Slottsstranden, vilket också passar. Strand = ranta = rand.OO träffade en gång en i Norge bosatt estnisk kvinna på Island. ”Vet du vad som är skillnaden mellan en est och en finne”, frågade hon. ”Jo, vi ester hinner säga mycket mer per tidsenhet, eftersom vi har för vana att kapa av alla ord med några bokstäver, jämfört med finskan”. Hm, t.ex. 15 = viisitoista = viisteist! Fler exempel finns ju här ovan i texten. Och någon påstår också att det går lätt att få finska av svenska: sätt bara ett i i slutet av ordet! Hmhm, stol = tuoli, lite ditåt..

OO:s lingvistiska väninna påstår att finskan är svenskans kylskåp (och ryskan dess frysbox, men det klarar OO inte av). Bästa exemplet är kanske kynttilä (=ljus, levande ljus, stearinljus). Hur många av er talar om kyndel och firar Kyndelsmässodagen med att tända ljus?

OO brukar vanligtvis läsa en stump i sängen innan hon stänger sina brungröna (italienskt sidospår: OO ha letto a letto = har läst i sängen), men nuförtiden har hon ingen belysning, hon har blivit uteliggare och då rullar tankarna helt tokigt i den här stilen.Inte Unter den Linden, men nog under linden. Den optimala platsen har ännu inte hittats, solstrålkastaren träffade ansiktet i morse klockan 07.09. BJR skrattade, inne i den vanliga sängen inträffar samma fenomen på huvudkudden vid vidpass 07.50 sommartid. Sov själv då… Dock, denna något tunnare madrass på gräsmattan ute i den sköna luften är flyttbar. Nytt försök följer… Och nya tankar med konstiga associationer på rad…

Skam att säga?

Plus 27 grader, klar sol. Dammade av Korcula-hatten inför butiksresan, risk att drabbas av hattskam, men hellre det än gassande blekande sol. Aj sjutton, selfie-dagen, tänk om…? Jovisst, det blev en:Tankarna rusade iväg till staden Korcula (det skall vara ett ”v” ovanpå c-et…) på ön med samma namn, där Marco Polo föddes (om det inte hände i Venedig). Kom ihåg när hatten syntes på sin ställning på hundra meters håll, ”den är min”, omedelbar förälskelse. Tog den från ställningen, satte på huvudet, frågade priset, erbjöd ett lägre – och det blev köp.

Allt var laddat på trappan; butikskorg, tanthandväska, tomflaskor, påsar med plastskräp. Klart för start, dörren i lås – – bilnyckeln! In igen med huvudet fullt av Kroatien-tankar, nyckelskåpet, ut – med postlådenyckeln i handen. Nej nu jä… Byte.

Lilla Mhy går igång på direkten, de två kärringarna rullade iväg de drygt åtta kilometrarna till närbutiken. Båda har sina egenheter, OO:s må vara onämnda, men Lilla Mhys växlar skall läggas i med omsorg, varsamt och bestämt, ibland med lite övertalning. OO kan, efter elva års samvaro.

Första anhalten, vid butiken:Man sätter in sitt plastskräp i den lilla öppningen, trycker på grön knapp, och det knastrar och knorrar en stund, sen är det klart. Anhalt två blev Alko, några vinlådepåsar sattes i för dem befintligt kärl. Ingen plastskam här inte! Anhalt tre matbutiken, där diverse huvudbonader kunde ses på några personer. Ett par nämnde ordet köttskam.

Minnen av en läroämnesdag i psykologi, känslor – känna och uttrycka – var på tapeten, forskaren Paul Ekman, bl.a. Glädje, sorg, ilska, förvåning, avsky rädsla, intresse – skam… ”Ungdomar vet inte vad skam är”, konstaterades. Det var då inte ”populärt” att skämmas. ”Upplevelse av att förlora sitt anseende eller gillande hos andra, ångest inför omgivningens åsikter”. Hm. Är det det som är aktuellt idag?

Här råder ingen flygskam. Flyger när behov och lust finns, punkt.  Blir vanligtvis högst en långresa per år. Alltsom oftast oväntade upplevelser uppifrån sett. T.ex. en vy över Adelaide i Australien, dit vi inte alls var på väg, men mera flygbränsle skulle insupas av jättefågeln så den skulle orka till Hong Kong. Året var visst 2016Inflygningar är ofta det bästa med flygandet för en som vil lse allt uppifrån och kolla att kartan stämmer. Akureyri är oförglömlligt, längs en dal, och landningsbanan slutar vid stranden. En gång i London köades det länge för landning, fyra varv över London city med alla sevärdeheter – ser Royal Albert Hall ut så där uppifrån? Många minnen, kameran inte alltid framme.

Anhalt fyra, lågpriskedjebutiken, flaskåterlämning och glassinköp. Sen hem, fort som attan…

Dieselskam? Bilskam? Nä. Andra möjligheter finns inte. Och bor man på landet är det bara att vara kreativ om en matingrediens saknas. 17 kilometer för en speciell krydda, t.ex., nej. Men man hinner iaktta mycket på en resa. Hur folk skyddar skulten, t.ex. Flest karlfolk, faktiskt. Hatt, lippisar (skärmmössa), vegamössor, invandrares snygga sjalar. OO fick få blickar, inga kommentarer, alltså ingen hattskam. Hörde för inte så länge sedan ett BE-ordspråk: ”Bättre att skämmas en stund än att ångra sig resten av livet”. BE? Berättar int!

Hemma. Nyckeln på insidan! Tur att reservnyckeln hittats efter en tids bortavaro, och att den har en lämplig plats. Inköpen radades in i olika skåp. 25 ägg – ingen äggskam! Ingen köttskam (vilt finns i frysen).

Ogrässkam, jo. På med vardagslippisen, kvarglömd av en trädgårdsgäst för några år sedan. Inpyrd med svett och myggmedel. Härmed tar Runda Rabattkryparen över. Och skyddar skulten.

Tågen gjorde tiden i tiden…

Uukunniemi. Åk dit, sätt dig på kyrktrappan och ropa: ”Rätt! Här stämmer den! Klockan!” Bekymra dig inte om språket på den enspråkigt finska orten, du blir töntförklarad ändå. Men det stämmer! Längs den blå linjen, rakt österut från den vita punkt som tycks stå för Punkaharju, så nära riksgränsen mot Ryssland du nästan kan gå. Uukunniemi, som sagt.

OrdOdlaren har i dessa somriga dagar snöat in sig på tid, klocka och tidszoner. Allt prat och smågräl om sommartid, normaltid och det underliga vintertid väckte ett intresse. Så, gott folk, om det känns hemskt över att inte få ha sommartid mera, ägna då människorna i västligaste Kina en tanke. Där går solen upp tre timmar efter att den officiellt gått upp. Hela Kina följer samma klocktid sen 1949. Vad OO förstått hjälper inget annat än ett ordentligt mått bondförnuft förenat med ett halvt mått civil olydnad, och livet går vidare.

Sandford Fleming, ingenjör, uppfinnare m.m, försenade sig från ett tåg 1876. Hans kreativa hjärna började troligen gå på högvarv, och han kom med ett förslag utgående från de meridianer som sjöfarare i alla tider räknat med, tidszoner.

Nya, supersnabba kommunikationsformer hade utvecklats. Ohyggliga tågvidunder som drogs av ångande järnhästar började forsla folket i England på 1830-talet, i skyhöga farter på 30 – 40 kilometer i timmen. Man hann långt på kort tid, och förstås spred sig järnvägsidén. Varje stad av betydelse hade av tradition sin egen regionala tid – hur skriva tidtabellerna? I många länder infördes en skild järnvägstid, och klockorna på stationerna hade två minutvisare – en för den lokala tiden, en för järnvägstiden. Det blev råddigt, på ren och skär finlandssvenska. Tidigare gjorde det ju ingenting om två orter på några hundra kilometers avstånd från varandra hade olika klocktid. Ingen telefon, ingen radio, ingen el. Hellre var det ljus, mörker, värme, kyla, torka och väta som bestämde sysslorna. Inte ”halv åtta” eller ”kvart över tio”.

Tidszonerna i Ryssland idag

Sandford Fleming sände sitt förslag om att planeten skulle delas in i 24 tidszoner till generalguvernören i Kanada (det var där han bodde), och denne sände vidare till världens regeringar. Den ryska tsaren tände på idén – han hade väldeliga besvär med tiderna i sitt breda land – och kallade till ett möte i Venedig 1881. Ingen enighet uppnåddes, men fröet sattes i god jord. Tre år senare, 1884, godkände 25 länder idén vid en konferens i Washington; dock så att zonerna kunde kurva vid behov. Och kurvar, ja det gör de:

Observera grönfärgade Kina…

Det som man mest var oense om var var man skulle börja räkna. Var fanns nollan? Observatoriet i Greenwich, London, var etablerat som riktgivare för järnvägstiden i England sedan1847, och där sattes nollan. (Hoppas att du Lena kan bidra med en bild i ett kommande inlägg, OO har blivit fotograferad där för läänge sedan, och bilden finns bara inte…). Frankrike accepterade nollan först 1911. ”Ärkefiender”…

Men Sverige var först! I hela världen! Första januari 1879 infördes s.k. borgerlig tid i Svea Rike, enhetligt för hela landet. Skillnaden mellan Stockholmstid och Göteborgstid var/är 24 minuter, och det var det som orsakade debatter, t.o.m. gräl i riksdagens kamrar, i hela 15 år… Inte är det lätt med tid och prestige, inte… Kompromissen blev en timme från Greenwich Mean Time, som redan då var etablerad. Meridianen 15º östlig bredd valdes, och den går bl.a nära Örebro, Karlshamn, och Östersund. Där ser man, Jämtland rules (Hej, Ylva…)

Storfurstendömet? Första järnvägen mellan Helsingfors och Tavastehus invigdes 17 mars 1862, och för den gällde Helsingforstid. 1870 började trafiken Riihimäki – Petersburg, och första halvan följde Helsingforstid, i Kaipiainen byttes till Petersburgstid. Skillnad: 20 minuter. Världshändelserna bidrog kanske, eftersom kejsaren, storfursten Alexander III (på förslag av lantdagen) 1888 utfärdade ett påbud om att Helsingforstid måtte användas på alla Finlands järnvägar. Så skedde. Hur folk långt från järnvägen följde klockan är höljt i dunkel, men de klarade sig så bra, så bra…

Republiken från 1917 fick ju också lov att ta ställning till tidsfrågan, och 1921, första maj, beslöt riksdagen att följa meridianen 30º, och klockorna i landet ställdes om till 20 minuter och 10,9 sekunder före Helsingforstid. Så nu, inför stundande 100-årsjubileum borde turistorganisationerna sätta upp stenstolpar längs meridianen ifråga. Det är inte mycket av den som går genom republiken av idag. Kolla på kartan ovan, Lieksa, Joensuu, Kitee – och, som sagt, Uukunniemi kyrka… Roligt är ju också att meridianen går nära Kontiolahti. De stora skidskyttearenorna i grannländerna har något gemensamt. Klockan går rättare än rätt, nästan.

 

Frassmåånan

Förhållandet är dåligt, om det ens finns. Försöker nu som pensionär jobba det till det bättre, framgången är tyvärr tillsvidare något ynklig. OrdOdlarens förhållande till Frassmåånan, mars – vårmånaden. Vår?

Gymnasieläraren och studiehandledaren gjorde upp arbetsschema period för period. Schemat som innehöll mars blev överfullt i ett huj. Studentskrivningar, övningar, genomgångar, muntliga tenter med elevgrupper, övervakningar av skrivningar (det tråkigaste, sitta där och stirra, medveten om jobbet som väntar), läsa genom skriverier, bedöma, ge poäng… Och ta emot och diskutera kursval för kommande läsår, sammanställa alla val…

Marssol? Arbetsresan på morgonen gick österut, hemåt på sen eftermiddag i motsatt riktning, drygt 40 kilometer. Solen var inte precis någon glädjespridare de tiderna på dygnet.

Solen syns, häromdagen gick den till och med att fotografera:Jovisst, ljusare är det, även om solen inte bränner på för fullt så pågår el-produktion redan på förmiddagen, i sakta mak. de höga stolparna är från dagen före.Effekten för hälften av panelerna endast 572 watt, hittills den dagen tillverkat 1,080 kWh, totalproduktion sen starten 8194 kWh. Januari och februari är nollmånader i produktionen på grund av snön som lägger sig över solpanelerna. Och visst droppar det här och där, men på bilden syns också snöflingor. Typiskt mars. inte OO:s månad.Gräslök, timjan, koriander, salladsblad och persilja, med mera, av egen produktion, verkar vara fjärran.Frassmååna? För er som inte vet, frass är samma som hankatt. Som i mars springer runt och knarrar och knorrar på hög volym för att hitta sig en partner, lämnande gula fläckar i snödrivorna. Trevligt för nattsömnen om man har honkatter inne. Ekorrarna jagar varandra i träden, fåglarna börjar klara sångstrupen. Hackspetten är flitig på fågelmatbordet.

Mars, krigsguden, har gett månaden namnet. Årets första månad, fram till 153 före vår tideräknings början. Går man längre bak i gudahistorien hittar man Mars, naturgud, växtgud, fruktbarhetsgud – och hackspetten var hans djur. Namnet på månaden varierar inte så värst mycket i de mer kända språken: March, März, Marzo. Och egentligen borde den här krian skrivas på en tisdag, dies Marti på latin, Martedì på italienska. Mars dag.

Finskan har dock Maaliskuu! Kuu står här för månad, egentligen betyder ordet måne. Kuukausi = månad, ett månvarv. Men nu är det ”maalis” som kräver utredning. Går inte. Ingen kan säga med säkerhet. Någon föreslår ”maa”, = jord, mark – marken blir synlig när snötäcket ger med sig. Hm. Mahla är ett annat förslag. Mahla = björksav. Men då skall man bo längre söderut. Visserligen verkar det ha en viss grund, månaden lär heta björkmånad på flera slaviska språk. Fråga inte OO mer om det, hon har bara läst innantill. Det finska språket har ju en hel del rötter i den språkgruppen också.

Ett och annat som inger hopp sker ju ändå, och inom kort skall tomaterna sås och göra chiliplantorna sällskap.De olika rhododendronbuskarna ser lite olika ut. Tack och lov får de ”naturlig skugga” när solen brassar på som värst.Årsmöten infaller i mars. Jobbigt att tråckla ihop en ny styrelse, folk ”vill inte”. Vart har alla då så bråttom att de inte kan sitta på cirka åtta möten per år, två timmar per gång – 16-17 av årets alla cirka 6000 vakna timmar? (0,2% av den vakna tiden, om OO har kalkylerat rätt) Lättja, ovilja att dra sitt strå till stacken… Ett årsmöte är ju inte heller världens mest upplyftande tillställning, men verksamhetsplanen inger ju hopp. Sommarresor…

För att inte tala om trädgårdsmässorna. I år blir det två utländska i mars, en inhemsk i början av april.

OrdOdlaren jobbar på förhållandet med mars. Men kan ännu inte sitta på altanen… Snömassorna från solpanelerna samlar sig där. Hårt och svårsmält.

Tänkte och tände…

Helt plötsligt tände det: ett bra bloggämne! BJR kom hem från körövning och sjöng på ett ord: par-para-fi-i-i-i-neeer-adee, paraffi… OrdOdlaren satt och brottades med några tusen foton från Sydafrika och hade just kommit fram till !Khwa ttu, san-folkets kultur- och kunskapscentrum. Fortfarande pågår krympandet av bildantalet till en hanterbar mängd. Två bildvisningsberättandetillfällen förbereds som bäst. Roligt, intressant, svårt och tidskrävande.

Manskörskonsert om en knapp månad, ‘Romantik och Revolt’ är rubriken. Minst en av ”låtarna” är komponerad av Richard Strauss (1864-1949), som med den anrättningen ville visa att man kan skriva fin musik på vilken text som helst. Så blev ”Utan svafvel och fosfor” till 1889. Återstår att höra hur fint det blev. Den åhörda basstämman berättar inte allt om ett fyrstämmigt verk. Texten från tändsticksasken på bordet, förstås.

Tände en brasa. Med gaständare. Tittade på fotot av san-mannen Andries som tvinnade två pinnar av olika trädslag mot varandra, på mångtusenårigt sätt:

Ötzi, han som hittades i Alperna 1991 och visade sig ha omkommit ordentligt 5000 år tidigare, han hade elddon med sig. Flinta och något annat, men också två bägare för förvaring av glödande kol. Den gåva som Prometheus enligt grekisk mytologi gav till människorna har alltid förvaltats väl. Och det brann (och brinner i skrivande stund) med fart i spisen:

Tändstickor? Nu har OO lärt sig att svavelstickor har funnits ”sen urminnes tider”, men de krävde kontakt med ett glödande föremål för att antändas. En alkemist presenterade vit fosfor (fråga inte OO mer om det…) på 1670-talet, det ämnet höll man i en flaska och doppade en svavelsticka i och vips – så hade man eld. Inget för tanten i stugan på landet, tror OO.

Undrar om det blev ännu farligare och ”eldfängt” 1805, när man började med stickor som hade en sats av svavel, gummi arabicum och stärkelse som doppades i en behållare med koncentrerad asbest (!), varvid antändningen skedde. Tror att tanten vid spisen på landet ändå höll sig till stål och flinta och fnöske och täckte över glöden på kvällen med aska, blåste liv i högen på morgonen.

Nya stickor konstruerades. Gul eller vit fosfor, blydioxidsvavel och små doser av andra tungmetaller. De fick namnet alltändartändstickor, eftersom de kunde antändas genom att man skrapade dem mot en grov yta. De där tuffa männen i westernfilmerna använde visst stövelsulan, elegant och smått nonchalant svängde de upp benet och tände sitt rökverk… Tyvärr kunde stickorna antändas bara av att de skrapade mot varandra i asken. En och annan häftig olycka inträffade säkert, så tanten i stugan på landet, hon… ja.

1844 kom patentet. I Sverige. Säkerhetständstickan. NU, äntligen, förstår OO innebörden av ordet ifråga. Tänds, då som nu, mot askens plån. Ingen ytterligare utveckling har behövts. Industrin blev stor och viktig i Sverige.

Tändsticksasksinventering. Askarna har reklam, hemknåpade prydnader, tänkespråk… Tillsammans med den av OO numera favoriserade gaständaren blev det ju något att tänka (och tända) på:

Vad har ni gjort med tändstickor? Sparat och samlat lådor och etiketter? Lekt plockepinn? Byggt lättraserbara pinnhus? Löst problem i stil med ”flytta endast en sticka för att få…”? Gjort mer hållbara konstverk? OO har gjort allt, men försöken med hållbara konstverk blev allt annat än hållbara och konst….

 

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 37 725 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.