Dagen idag 37 – 27 oktober

”Hipp Hurra för Bamsefar som är så snäll och rar!” Så skall vi sjunga idag, på Nalledagen. Åh, det hörs ända hit hur ni alla läsare stämmer upp i den söta sången. Trevligt! Vi firar den Riktiga Nallen, som var gosedjur och kramdjur långt innan de orden fanns i var mans och kvinnas mun. Teddybjörnen, långt före Fredriksson (även om han också har några år på nacken). Denna Dag ”instiftades” 1998.

Den första nallen i OO.s historia kom till efter en hel del tjat från den lilla flickans sida. ”Alla har!” Den finns numera bevarad för eftervärlden på ett endaste suddigt svartvitt opublicerbart foto från 1959. Med blotta ögat kan den inte igenkännas – inte ens av OO. Men där finns den, med de fyra dockorna, ägaren själv hållandes i en kattunge och Storasysters skoltillverkade stora babydocka. Nallen Namnlös var välsydd och välstoppad av mamma, verkligt kunnig skräddare, men var i början en stor besvikelse. Gjord av en gammal blå tröja med vita prickar! Två röda blusknappar som ögon! Skämdes inför de få lekkamraterna som hade ”köpisnallar”. Förstod inte alls det speciella, unika, särartade och kreativa ”man-tager-vad-man-haver” då.

20161027_124251_resized

I studielyan bodde en gul nalle på sängen, varje dag. Undanstoppad på natten. Han var hård och inte alls kramgod. Inhandlad för en billig penning. När, var, hur och varför  –  totalt förgätet. Den enda existerande bilden på honom finns här ovan avbildad. När han omkom berättar inte heller de små grå i minnesarkivet.

20161026_131433_resized

Den Riktiga Nallen inhandlades på 1980-talet i Bärenpark i Bern. Varför var från första början – och är fortfarande – totalt oklart för köparen själv. Det bara blev så, till de övriga bussresenärernas stora nöje. Fick en egen väska (med blixtlåset öppet så att han kunde se sig omkring), fick åka på rundresa i södra Tyskland och hem i handbagaget på flyget. Tronar i egen stol nuförtiden. Söt och kramgod.

Två nallar har kommit som gåva. Den första förärades klassföreståndaren, en panda. Drygt en meter lång och ganska så omfångsrik. Behövde egen sittplats i turbussen på vägen hem. Busschauffören var förhandlingsvillig och ingen avgift uppbars, lovade att pandan uppför sig väl! Påstigande passagerares blickar var prisvärda. Väl hemma blev det placeringssvårigheter i det lilla hemmet som ”ägdes” av ett stycke självgod katt och en mycket nyfiken hund. Efter några prövande månader blev det byns dagisbarn som fick bli glada.

20161026_131252_resized

Nyaste Nallen är sydafrikansk, erhållen i slutet av 2011 som present nummer ett av tre från juvelerarbutiken i Nelspruit. Delar stol med en gosig och kramgod och något slattrig nalle. Det på magen liggande charmtrollet har en något oklar härkomst.

Idag är det också Skolbiblioteksdagen och Religionsfrihetens Dag, viktiga temadagar med budskap. Men även alla Svärmödrars Dag. Har inget att förtälja i den genren. Har inte, har inte haft, är inte, kan inte bli. Så kan det förhålla sig.

Spontan skyltsöndag 10

Ett spontant infall ledde till att OrdOdlaren helt plötsligt befann sig på en resa med Finlands orchidéförening i norra Tyskland för några veckor sedan. Spontant blev det också en femton minuters morgonsväng i staden Celles gamla stadsdelar innan vi besökte ett enormt orchidécentrum. Och så stod de bara där:

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Är inte helt säker på om tillverkaren har tänkt dem som roliga inslag i trädgården, som fågelholkar eller som allmänt uppiggande element var som helst, men roliga var de verkligen. Det blev tyvärr inget spontaninköp. Svårt att välja, inte råd med alla. Det blev några orchidéer i stället. Men borde nog ha köpt en…

Tur att kameran fungerar, i alla fall! Ha en bra söndag, alla!

Dagen idag 36 – 20 oktober

Enda substantivet som kan kompareras: lögn. I komparativ historia, i superlativ statistik (den i folkskolan inhamrade grammatiken sitter…). En seglivad uppfattning, som inte ens OrdOdlaren helt skriver under. Det är kanske därför som FN år 2010 proklamerade 20.10 som Världsstatistikdagen. Statistik bör få bättre rykte. 20.10 2010 – – – någon hade tydligen tänkt till beträffande datumet!

Mål: alla skall få och ha förmåga att kunna läsa och använda statistik. Och genomskåda, vill OrdOdlaren tillägga. Det finns trots allt ett och annat lurt – det går att använda statistik på så många sätt.

Ja, en sådan borde man ha i huvudet...

Ja, en sådan borde man ha i huvudet…

Jo tack, precis. Denna skribent är i besittning av ett gammalt, men dock akademiskt vitsord i ämnet ifråga (Nuförtiden kallas det något annat i form av studiepoäng, men hur många, det blir svårt!), från 1970-talet. Det var tider det. Så vi kämpade! Det var liksom inte självskrivet att psykologistuderande ”så där bara” hade sådana siffer- och beräkningsfärdigheter. Ändå, för det mesta var det roligt och intressant. Läraren såg ut som ”statistik” själv, torr, strikt, tråkig – men när man lärde känna både honom och ämnet bättre så öppnade sig helt nya egenskaper! Och han tog ibland exempel ur boken ”Att ljuga med statistik”.

Ibland blev det ändå för mycket. Som när kompisen M hade fått en lång datautskrift (ni som minns de första utskrifterna på stora sammanhängande papper nickar igenkännande nu) och höll på att gå i bitar i tolkningssvårigheterna. Utskriften breddes ut som en matta i trappan på ”Psyk”, och någon kom på att ersätta ordet ‘statistik’ med ‘synd’. ”Se här, så vacker synd”, mässade M. Då kom Kirsti, vår professor, och skulle gå uppför trappan. ”Stig inte på synden!” ropade någon. Hon stannade, tittade, log, skakade på huvudet – och förstod. Hon satte t.ex. nAch högre. Prestationsmotivation.

En äldre upplaga av något liknande tragglades om och om igen...

Cirka tjugo år senare råkade OO ut för den angenäma uppgiften att undervisa pedagogikstuderande vuxna i – jo, statistik. Grundläggande. Grep sig verket an, anlände väl förberedd till första lektionen – och höll på att vända på klacken direkt. Insikten kom som en blixt från klar himmel: ca 60 tentprestationer att gå genom, i april-maj… Förkunskaperna var verkligen i högsta grad varierande.

Något år senare hörs en glad röst i telefonen:”Hej, jag heter D. Skulle du vilja komma och lära mig lite statistik?” Hon hade gripits av iver över att få sig en magistersexamen innan hon skulle fylla 60, och stupade på statistiken. Visste inte då att hon sovit genom de flesta matematiklektioner några årtionden tidigare och att hon fullständigt litat på andras räkneförmåga under resten av sitt liv. ”Nej, D, så kan man inte göra!” hördes ofta i hennes vardagsrum. Hennes man åsåg det hela i dörröppningen:”Heja Märtha, heja Märtha!”, utropade han i sin tur. Och D suckade och kämpade och gjorde – försökte göra – så som statistikläraren sa…

God Världsstatistikdag, kära läsare! Med diagram, kurvor, normalfördelningar, parametriska och icke-parametiska metoder, standardavvikelser, medianer, medeltal, hypotesprövningar, variansanalyser, regressionsanalyser, stickprovsteorier, slumptabeller och annat roligt….

Ordodlaren är inte den mest lästa bloggaren, men är glad ändå!

Ordodlaren är inte den mest lästa bloggaren, men är glad ändå!

Fortuna, statu variabilis

Recept: Utgå från en manskörsfull, sisådär lite på 30 kraftiga karasångare. Blanda dem försiktigt med ungefär lika många klarsjungande kvinnor. För lämplig smakbrytning, plocka in en finstämt sammansvetsad kammarkör tills det sammanlagda sångarantalet blir ungefär 100. För att anrättningen skall bli helt smakfull, lägg till barnsångare. Lämpligt antal ca 50.

Kryddor: placera två flygelister mittemot varandra, gärna med vidhängande notbladsvändare. Strö ut åtta slagverkare på estraden, där de ryms. Kom ihåg att tre sångarsolister och en dansare tidvis berikar helheten, se till att de får tillräckligt utrymme, speciellt barytonen. Ingredienserna bör balanseras väl, det står ett stycke ung dirigent för.

Dirigenten Jonas Rannila i farten i Johanneskyrkan, 2015

Dirigenten Jonas Rannila i farten i Johanneskyrkan, 2015

Förse alla inblandade (utom dansaren) med en notbok, Sånger från Bayern, och det blir explosioner, rytmer och sång i talrika varierande kombinationer. En helt otroligt njutbar och omväxlande mixtur! Den energiska dirigenten får jobba, skjortan får säkert vridas ur efter 75 minuter. Så lång tid tar verket. Carmina Burana.

Notboken på köksmattan

Notboken på köksmattan

Texterna är gamla, har hittats i ett kloster i Bayern 1847, man tror att de är från 1200-talet. Religiösa? Nä. Nästan allt annat. De verkar alla på olika sätt handla om ”köttets lustar”. Och språket, ja. Va sa han nu, presentatören inför konserten – mittelhochdeutsch? Mest ändå latin. Faktiskt ibland, närapå förståelig tyska. Vuxenitalienskastuderanden tyckte sig känna igen lite av det språket. Kompisen, språkläraren emerita, kunde känna igen franska svängar. När blir ett språk ett språk? Intressant lästips: Tore Janson, latinprofessor emeritus.

20161014_001455_resized

Tonsättningen är 80 år gammal. Carl Orff (1895-1982) färdigställde kantaten år 1936 och meddelade då att allt han skrivit innan dess skulle förstöras. Hur det nu sen gick med det. OO har hört enstaka sånger ur verket (och hans senare, Catulli Carmina) under studietiden, studentkören Brahe Djäknar ”tutade ut” ‘Si puer cum puella’ på minst varje sits – och rätt ofta däremellan. Den texten handlar om ett par som tillbringar tiden i en liten kammare… Den inledande och avslutande sången ‘O Fortuna’ är berömd i femtielva mer eller mindre skanderade varianter. Se på sången ‘In taberna’: ord, ord, ord i rasande takt, och det mest frekventa är ‘bibit’ – dricker. Alla dricker.

20161014_001203_resized

Verket framförs nu på lördag – i morgon i en fullsatt Tempelplatsens kyrka i hufvudstaden. Kyrka? Nåja, texterna har ju uppbevarats (skrivits?) i ett kloster, så… OO åsåg och åhörde mixturen i onsdags – förrgår – i Konstfabriken i Borgå, med BJR i sångarleden, förstås. Verkligen en upplevelse! Mera sådant. Och Ville Rusanen i barytonrollen, han sjunger med hela kroppen…

Manskören Manifestum, ingrediens nummer ett. Lämpligt nog i Smakbyn på Åland våren 2016

Manskören Manifestum, mixturingrediens nummer ett. Lämpligt nog i Smakbyn på Åland våren 2016

Konstfabriken i Borgå, kallas så för att det centrala i detta rätt allsidiga konstcentrum är en gammal fabrik.

Utveckling – avveckling – inveckling?

Tyskland, sent 1980-tal. OO:s reskompis skulle betala telefonsamtalet hon ringt från sitt rum och hivade upp lämplig sedel i Deutsche Mark. ”Har ni inte kort?” frågades det i en mycket tydlig fisförnäm ton. Nä. Inte hade hon, inte hade många andra heller. Sedeln togs emot med en påtagbar motvilja. Men samtalet blev betalat.

Tyskland oktober 2016. Uppmaningen från reseledningen är enkel och klar: Betala med pengar, det är kutymen i landet. Snabbast och enklast. Kortmaskiner fanns, men lite på sidan om. Telefon på hotellrummet? Nädå. Och med nätkontakten var det lite si och så… Kastades hela tiden ut från hotellets nätverk.

Utlandsresor under förra århundradet: Besök banken, köp valuta. Inga problem. Visserligen kunde det ta någon dag att få konstiga valutor som indiska rupier och isländska kronor, med de kom. I stora buntar, det var till att känna sig verkligt rik.

Våren 2016, behövde svenska kronor. Bankkontor 1 – nej. Handlar inte med valutor mera. Bankkontor 2 – samma svar. Ny bank, nytt kontor – jo! Blott du är kund, har ett eller flera konton med pengar på. Tack och lov, har. Vore annars tvungen att före resan resa till hufvudstaden och uppsöka Den Stora Valutaväxlingsfirman, som inte har kontor i små städer.

TV-nyheter oktober 2016. Höga bankgubbar och gummor i eleganta kläder står och berättar och försvarar den minskade pengaservicen. Vi vanliga människor skall använda olika slags kort och nätbank – och betala banken för att vi har denna stora förmån att göra allt själva. Bankernas kassatjänster har begränsade öppethållningstider, om de överhuvudtaget finns. Om bankkontoret tar emot pengar är det bäst att sätta in dem på ditt eget konto, oftast gratis. Sätter du in dem på ett konto som tillhör t.ex. den förening du hör till, då tar banken en avgift. Påstås det.

Detta kallas utveckling. För många människor innebär det oftare inveckling när bankerna avvecklar. Annat var det när Häggman och senare Fridolf skötte bankkontoret i hembyn. De tog emot pengar, gav pengar, lånade ut pengar, hjälpte och bistod. Noterade allt i bankboken, verifierade med sina namnteckningar, som båda såg ut som en stämpel, exakt lika från gång till gång. Läsliga, dessutom. Fridolf hade ofta bankvalvsdörren öppen. På sistone fanns det inget annat ”gubb- och gumcafé” i byn, så  man gjorde sig ofta ärende till banken och satt en god stund. Där kunde man notera Fridolfs göranden och låtanden, utbyta ”erfarenheter”, förmedla roliga historier och förbättra världen. Ingen Facebook behövdes… Ordet bankhemlighet fanns, likaså diskretion, vid behov och en blick från Fridolf.

Systersönerna bebodde senare den nedlagda banken med vidhängande lägenhet. Damejeannen puttrade i bankvalvet tillsammans med slalomskidorna – nä va? Skidorna puttrade inte. Gott vin blev det.

Roskalenderpengaburken. Skall överföras till föreningens konto...

Roskalenderpenga-burken. Skall överföras till föreningens konto…

9 oktober 2016. Bevistat en trevlig liten ”byamarknad” där det köptes med kontanta pengar. Hur blir det i framtiden? Ordet swisha finns inte i finländska bankmagnaters vokabulär. Verkar också invecklat och rätt så långsamt jämfört med pengar. Stå där och plocka in olika siffror för varje försäljare. Okay, bara man blir van. Om vi får swisha, förstås. Eller byteshandel? Två väggkalendrar = ett kilo älgkött? En försökte: två lotter (oftast nit, förstås…) för en burk chilisås. Svaret blev nej. Liksom lite osäkert…

 

Bloggstatistik

  • 15,489 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.