Dagens äppel – Äpplets Dag

Rakt på sak, utan krusiduller: Det är Äpplets Dag idag. Första gången i världshistorien. I hela Sverige. Inte i Storbritannien. Där har Dagen uppmärksammats sen 1990, men i oktober. Inte i Finland. Här har man inte börjat samordna än.

Rött och saftigt... från Fruticetum.

Rött och saftigt… från Fruticetum.

Men äpplen odlas och har odlats i Finland sen 1500-talet, minst. Det började i Sjundeå, på Svidja gård några tiotal kilometer västerom vår nuvarande hufvudstad, då gårdsägaren importerade äppelträd från Estland. Ägaren till Sjundby gård, Tott, ville inte vara sämre och importerade han också. Platsen var inte bra, så något ljushuvud kom på att försöka på Totts andra gård,  Gerknäs i Lojo, ytterligare några mil i västnordvästlig riktning. Mikroklimatet och den kalkrika marken var ypperlig, och innan århundradets slut växte träden så det knakade, och Sigrid Vasa (dotter till Erik XIV och Karin Månsdotter) var husfru på båda gårdarna. Men det är en annan historia…

Stort! Från Alitalos odlingar på Lojoön

Stort! Från Alitalos odlingar på Lojoön

”Alla” skulle sen ha äppelträd i Lojo, hög som låg. Medveten och omedveten sortförädling skedde under årens lopp. Och idag marknadsför sig staden som just Äppelstaden. Kommersiella  odlingar varvas med hemäppelgårdar – och Fruticetum.

'Pekka' blir nästa nsvart i solsken! Från Fruticetum

‘Pekka’ blir nästan svart i solsken! Från Fruticetum

Entusiasten, forskaren, pensionerade odlingsdoktorn och lojobon uppväxt-med-äppelträd m.m. Meeri Saario har skapat ett 4 hektar stort frukt- och bärodlingscenter, en utställningsträdgård, på Lojoön. Det hela började 2008, och nu har hon en handfull ivrare i sin krets som  får det hela att rulla på föreningsbasis.  Hon strävar till att samla och visa allt i frukt- och bärväg som går att odla i Finland. Vindruvor är en av specialiteterna, men äppelträden tar en betydande del av utrymmet – där finns långt över 200 sorter. Traditionella, lokala, nya, finska, ryska, estniska, svenska… Alltsomallt sisådär 2000 träd och buskar. Det, ni!

Det går inte att fånga hela Fruticetum på en bild. Här "några" av äppelträden...

Det går inte att fånga hela Fruticetum på en bild. Här ”några” av äppelträden…

Syftet med Äpplets Dag är att lyfta fram de lokala sorterna, ge råd i allt från odling till matrecept, bjuda på besök, lära ut nytt… Vi har en lokal entusiast också, lappträskbon GBH. Hon letar upp, samlar, smakar, identifierar, låter identifiera, planterar, ordnar äppelutställningar och är helt ”såld” på äpplen. ”Jag väntar bara på att det skall gå över, det här också”, säger hon. Få se… Det blir säkert mera samordnat på Äpplets Dag så småningom! Tror OO.

Äppelutstälning på Kycklings i Lappträsk för två veckor sedan

Äppelutställning på Kycklings i Lappträsk för två veckor sedan (bild: Eva Rosas)

Här, på ultralokal nivå, inleddes Dagen med Åkerö Hassel-äppelmos på morgongröten. Sen blir det äppelträdsbeskärning, smaskande på ett och annat äpple i förbifarten – och vinterförberedelser. Ved och vinterträdgård väntar på åtgärder…

Äppelblom i våras, hos BJR och OO

Äppelblom i våras, hos BJR och OO. Jo, klätterhortensia till höger…

 

Trädbild 9

Lindholm, Lindqvist, Lindgren, Lindblad, Lindman. Lindström, Lindfors, Lindblom, Lindborg, Lindén. Puh – Lind(h). Men även Lindroth, Lindstam, Lindsjö, Lindskog… De allra flesta av dessa är mycket vanliga sydfinlandssvenska efternamn. En person med ett av de här namnen flyttade till Vasa, fick flera gånger kommentarer om sitt ovanliga efternamn!

Naturligt med sådan namnfördelning? Förmodligen. Lindens utbredningsområde i vår del av världen går (enligt boken ”Skogens träd och buskar”, Prisma, 2004) rakt österut från – just det, Vasa. Inte förvånande att bloggaren, uppvuxen norrom den staden, nu lever tillsammans med sitt livs första rotfasta lind. När vi träffades, för drygt fem år sedan, var hon tonårsspretig. Hon hade då stått på sin plats i fyra år, ditkommen som tvåmetersplanta. Nu börjar hon nå en viss mogenhet, med fin form, som av bilden synes.

20150729_131700_resized

Men ännu får vi bida några år innan bullar och bakar och bröst uppenbarar sig på stammen.

20150827_123525_resized

Hon? Ja, linden – Tilia cordata (fiber, hjärtformad) – har alltid uppfattats som ett kvinnligt väsen. Den rikliga blomningen består av både ståndare och pistiller, bjuder pollinerare på måltid, men blandar ibland gift i bägaren, sägs det. Gästerna dör… Fröförökning lär ändå vara marginell här norröver. Fröna hinner inte alltid mogna.

ser ut som bärkart...

ser ut som bärkart… Observera hjärtformade blad!

 

blomnärbild

blomnärbild

Blommorna doftar, lindhonung lär vara delikat och sällsynt, förstås. Lindblomste har lugnande inverkan. Lindträ är mjukt, lättbearbetat och finns i många gamla skulpturer och prydnadsföremål. Barken är långfibrig, utmärkt till rep av allehanda slag, men även skor, selar, etuier, mattor… Fibrerna lär vara lindens största bidrag till människosläktet.

Linden är/har varit ett vårdträd, vänligt, hälsobringande. Ansågs skydda mot blixtnedslag och annan vådeld. I linden bor älvor, alver och småtomtar – men även den grymma och illaluktande lindormen, som likaså fungerade som respektingivande skyddsande för gården. Gårdslinden får inte huggas eller skadas. Nej, vår lind avverkas inte. Enbart de lägsta grenarna har kapats för att möjliggöra relativt rakryggad gräsklippning.

solskugga under lind...

solskugga under lind…

Och nu är det dags att botanisera i skivhyllan, avdelningen solister, tenorer. Jussi Björling och ”Jungfrun under lind”. Texten ursprungligen dansk, tonsatt av Wilhelm Peterson-Berger 1895. Lyssna och njut av melodi, sång och poetisk text!

Trädbild 8

Den har alltid stått där. Och den står där allt fortfarande. Stor och ståtlig. Ja, visserligen lite ålderstärd anno 2015, den saknar med all rätt människosällskap. När den var ung – yngre – vimlade det av folk kring den. Sammanlagt, på samma gång, torde ett dussintal personer ha bebott de två gårdar den hade uppsikt över. För 80-90 år sen…

Flygbild, troligen 1959. Svårt skilja tallen från den bakomvarande häggen

Flygbild, troligen 1959. Svårt skilja tallen från den bakomvarande häggen

Det handlar om Fastäs Tallin, som vi säger. På äkta grundspråk används bestämd form efter genitiv. Fasters Tall, alltså. Mitt på gårdstunet står den, den har alltid fungerat som trafikdelare. Hästar har stått bundna vid den, den har fungerat som cykelstöd i årtionden. Traktorer har rundat den, senare bilar. Bloggaren har säkert kurvat runt den med 7-8 olika bilar.

Flygbild 1998

Flygbild 1998

1985, med träsket i bakgrunden.

1985, med träsket i bakgrunden.

Pappa påstod att han lärt sig spika i den. Torde stämma. Vi har undersökt, och vi har hittat spikhuvuden på lämplig höjd. Gissar att även andra i samma ivrigspikande ålder hamrade på den på 1920-talet. Eventuellt även senare generationer.

Träning i cykelfärdigheter.

Träning i cykelfärdigheter.

Faster arrangerade aktiviteter runt sin Tall på 1980-talet. Brorsdottersönerna cyklade, Faster dirigerade med kvast eller hammare eller vad hon råkade ha i handen – hon trodde sig ha större auktoritet då, även om hon aldrig, säger aldrig, använde redskapen mot människor. Humorn var hennes stort framträdande egenskap. Hon tränade alltid den yngre generationen med medfödd pedagogisk förmåga. Här handlar det troligen något exempel från medeltida torneringar till häst, observera det som hänger på trädets högra sida – det skall man kunna beröra eller ta utan att mista balansen med cykeln. Belöningar kom alltid när man lyckades.

Skylten.

Skylten.

Men skylten? FREDAD av naturskyddsnämnden? Den har också alltid funnits där. Ingen nu levande person vet vem som tagit initiativet, vem som satte i denna nämnd när ukasen utfärdades. Tyvärr har nu skylten omkommit, av ålder.

Faster bodde ensam sedan 1966, i många år. I gården mittemot bodde Gunnar, även han ensam. Bysbor föreslog att de skulle slå sig samman. ”Nej, inte går det, hon är ju fredad”, replikerade han med sin sedvanliga spjuveraktighet i ena ögonvrån. Och de två särlingarna levde vidare i var sitt hus. Faster flyttade bort i närheten av årtusendeskiftet, och de två cyklande pojkarna kunde överta huset – och tallen – under några intensiva levnadsår.

2015.

2015.

Tyvärr glömde bloggaren mäta tallens omkrets vid besöket för några veckor sedan. Kommentar med måttet ifråga förväntas! Och tallens krona har brett ut sig under de senaste åren, mest mot söder, mot huset. Hela tallen verkar också luta ditåt. Den äldre av de cyklande pojkarna sade sig ha kapat en ”kvist” nyligen, en gren stor som en ordinär avverkningsbar tall. Husets äldsta delar torde härstamma från 1880-talet, kanske tallen är lika gammal. När – om – tallen fälls, då skall jag banne mig dit och räkna årsringarna! Den presumtiva trädfällaren lovade också räkna.

Lutar mot huset...

Lutar mot huset…

Trädbild 7

Körsbär. Ett av de mest odlade bärslagen i världen. Jasså? Och här sitter OrdOdlaren och förundrar sig över den synnerligen obefintliga relation hon under en stor del av sitt liv haft till bäret – stenfrukten – ifråga. Varför? En bra fråga, som man säger när man inte har något svar att komma med.

Har hört lyriska berättelser om körsbärsbuskaget bakom ladan/lidret dit man fick gå för att äta ”efterrätt” när arbetsdagen var slut, om varma körsbär på glassen/gröten i juletid (lämplig tomtemat?), om lyckan när träden blommar… Men först nu, vid relativt mogen ålder, börjar jag förstå!

Sötkörsbärsträdet, ca 5 meter högt

Sötkörsbärsträdet, ca 5 meter högt

Bbarken är vacker

Barken är vacker

Först sötkörsbären, Prunus avium, bigarråerna (odlade), fågelbären (vilda, i södra Sverige). De blommar först, ibland så tidigt att inte ens humlorna godkänner flygvädret. Ett helt och två halva träd står nu i våra environger, så korspollineringen i de översvallande blomkvastarna borde ha lyckats (även bina godkände flygvädret i år). Om karten hålls kvar tills de når moget tillstånd, då återstår bara att se vem som hinner först, fåglar eller människor på svajande stegar. Man borde verkligen vara fågel för att nå bären där uppe…

blomkvastar, och...

Blomkvastar, och…

..kart, ouppnåeliga utan stege - om det lyckas.

..kart, ouppnåeliga utan stege – om det lyckas.

Två halva träd? Ja ett är mycket ungt, ett finns i RAAF:en, där är förklaringen. 🙂

Rik blomning

Rik blomning

Surkörsbären, Prunus cerasus. Rätt bra blomning i dem också, kart finns, så samma väntan där. De träden är tack och lov lite mindre, ett kan åtminstone skyddas för fåglarnas framfart. Om karten – – se ovan. Önskar och hoppas, och vid mognaden är det bara att utmana balanssinnet. Och efter plockandet  sitter man där och petar ut kärnor, saften rinner längs armarna och strittar åt alla oupptänkliga håll och bildar nära nog outplånliga fläckar på de mest oväntade ställen. Allt för godis till glassen, yoghurten (t.ex. i morse), festpajerna, med mera. Och många uppskattar en burk i present.

Ett litet chokladkörsbärsträd finns också, snarare en buske, som inte lär bli högre än två meter. Gillar. Inte många bär på kommande, men goda! I sanning ingen linslus, gömmer sig bakom körsbärsblommen på bilden ovan.

Bark och skylt

Bark och skylt

Fåglarna har ju andra små körsbär att festa på, till exempel amerikanska häggkörsbär, eller pilvikirsikka (molnkörsbär) som trädet lämpligen kallas på finska. Trädet ser verkligen i verkligheten ut som ett luftigt moln när det blommar, svårt att fånga på bild. Blommorna avvikande, som synes. Inte människobär.

Pilvikirsikka

Pilvikirsikka mellan två björkstammar

Molnkörsbärsblom. Frukterna för fåglar.

Molnkörsbärsblom. Frukterna för fåglar.

Slutkläm: jag har fått en stadig relation till körsbär av flera slag. Tack för det, BJR! Se tidigare inlägg, trädbild 3 och 4.

 

RAAF = RehabiliteringsAvdelningen för Anfrätta Fruktträd. Bjuder då och då på överraskningar.

Trädbild 6

Häggar har inte varit så fulla i år. I varje fall inte vår ”gårdshägg”, d.v.s. buskaget i skogskanten. Jag jagade ett blommande träd på väg hem från stan häromdagen, men nix. Inget liknade ett nödlandat cumulusmoln, som Jan Danielson skriver i sin bok ”Träd i marker och myter”, min trädbok. Bra så, vi har haft – och har fortfarande – andra vita blommoln att njuta av. Den här tiden, mellan hägg och syren, bjuder minsann på vyer och dofter, är njutningsfull och bråd på samma gång för alla oss som odlar – i underbara ”utrymmen”!

Gårdshäggsbuskaget

Gårdshäggsbuskaget, inte många år gammalt

Häggblom luktar. Men man står ut med det, utomhus. ”Häggblom skall inte vara inne”, skämtade då och då min tyvärr hädangångna kollega med just det efternamnet. Namnet lär betyda hägnadsträd. Prunus padus, ”plommonbuske”. Bären, hmm… stenfrukter. Vi småglin i början av 1960-talet tävlade i vem som kunde äta mest utan att grimasera. Hur domarkollegiet fungerade minns jag inte, men minnet av känslan i tungan efteråt finns minsann kvar.

känner du doften/lukten?

känner du doften/lukten?

Min sommarhyresgäst i mitt förra liv var såå glad åt de två häggar som fanns på den lilla tomt hon disponerade över. Låt vara att de ibland angreps av häggspinnmal och såg ut som torra skelett en del av sommaren. På hösten tog hon kvistar och satte runt sina buskar till skydd för harar. Jag log, men fick ge mig. Gårdsrusakkon, som ansåg sig äga allt som går att bita i bet av nästan allt – utom hennes hägginhägnade buskar. Och det bekräftas i trädboken. Amygdalin, som innehåller blåsyra, finns i barken och gör att betande djur undviken busken/trädet. Möss lär inte äta av tröskad säd om man lagt häggkvistar bland kornen.

Häggen är en överlevare. Trots spinnmalens angrepp som gör att den ser vedervärdig ut kommer den igen på hösten. Den är en baddare på rotskott och avläggare. Därför blir det buskage som inte är så välkomna alltför nära trädgården. Men Faster hade en stor hägg i sin trädgård. En väldigt stor sådan, med en stam. Det var den som bjöd på bären åt småglinen.

Stam på stam i buskaget

Stam på stam i buskaget

Virket då? Starkt och brokigt, men används sällan. Kanske för att häggen sällan blir vare sig tjock eller rak. Mig veterligen har jag heller aldrig bränt häggved i spisen.

Granskat med förstoringsglas: vackert formade blommor!

Granskat med förstoringsglas: vackert formade blommor!

Rusakko = fälthare

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 16,756 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.