Nu tänker OrdOdlaren ägna sig åt kopplingsverksamhet! Ändå inte koppleri… Rör kopplas ihop, jo, men rör kan kopplas ihop med annat också, koppla mera, koppla mera…
Rör. Massor av rör. 16 centimeter i diameter. Spännande. På ett sjukhus! Och här kommer kopplingen: rörpost! Många stora sjukhus använder såna här kommunikationskanaler, cirka 2000 gånger per dag. OO tror att den här bilden är från Södersjukhuset i Stockholm, där rörpostnätet är 3,5 kilometer långt och förnyades 2015. Som e-post, men roligare, sa någon. Allsköns prover som tas ”här och där” i sjukhuskomplexet sätts i en speciell transporttub och tryckluft sköter resten. Vips, om någon minut är vävnadsprovet klart för analys. Utan en massa spring med kärror, i trappor, i hissar…
Gissa om OO blev nyfiken. På ett apotek i Helsingfors kommer medicinerna också med rörpost, i genomskinliga rör. Kunden OO måste bara fråga farmaceuten om fenomenet, väl hemma surfade hon en god stund…
Nånstans läste OO att systemet fungerar som ett sugrör, tryckluften kan både suga och blåsa. Hähä, en koppling till: sugrör i ett stabilt finländskt vardagsvattenglas, design Aino Aalto (kändisarkitektens hustru), som på 1930-talet såg en yxa kastas i en sjö och bildade ringar på vatten och fick idén till den stabila glasformen.
Rörpostsystem i större skala har funnits i flera stora städer från och med 1850-talet. I Paris omfattade systemet 467 kilometer (med över 30 miljoner försändelser per år), i Berlin 400, i London, i Prag… I alla system torde försändelser på upp till 500 gram ha transporterats.
Människor då? Jo, försök har gjorts, men… Kommer ni ihåg en James Bond-film där en smått förskräckt person transporterades över en gräns i ett liknande system?
Haver ni sett Karlsson, han som lägger ner rör…? En gammal bäck, numera ett dike, går tvärs över domänerna. Det fylls varje sommar av ogräs, där samlas lera… Kort sagt, servicekrävande. Hösten 2021 var tiden mogen. Diket skall kamoufleras (hihi), rör skall grävas ner. Det tog till 25 november innan grävmaskinens krånglande slangar (rör) kom till skott. Lera, lera, klofs, klofs… Uppe till vänster i bild ses 50 meter rör med 50 centimeter i diameter som hädanefter leder vattnet från skogen på andra sidan vägen i kringelikrokar till Illby å.
Grävmaskinen malde sakta men säkert sönder gräsmattan, hämtade rör, hämtade jord från hopen vid vägen som folk hade undrat över hela hösten. Bara mera klafs.


Uppe till höger fortsätter det öppna diket genom skogen till grannarnas tomter, första röret på plats vid odlingslådorna, men oj så vått och blött och obehagligt. Vad månde blifva…


Vintern kom och gick, och först mot slutet av juni kom grävmaskinen på återbesök, gjorde ”salsgolv” ovanpå leran och satte ner ytterligare ett rör i den nästan vilda sommargrönskan. OO har ingen bild av hur gräset växte..
Rören som bär runt värmande vatten i hus brukar vara kamouflerade inne i golv och väggar, men det ändrades på här i huset, för säkerhets skull. Rören i tak och väggar lägger vi knappt märke till mera i vardagen.
Varsågod, lokförare Karin! OO trodde inte att hon skulle tota ihop det på det här sättet, med både kamouflage, glas, post och rör. Det blev nu bara så. OO försöker hålla sig kvar, trots att annat börjar tränga sig på och ta upp tid i hjärnan. Prenumeration nästa!