Det var kallt. November-december 2002 bjöd på högst tio dagar med plusgrader, enligt OrdOdlarens horisont. Januari och februari stod för 28 dagar kallare än minus fem. I mars var det åtminstone 22 morgnar med minusgrader. Brrr.
Tosca var redan nästan tre år gammal och hade hittat många nöjen. Ett var att hoppa in i den tomma butikskorgen och se bestämd ut. Matte skulle gunga den med häftiga rörelser. Där låg han sen och spann, satt efteråt länge kvar, det kunde ju bjudas på en åktur till…
Mitt i kölden, 3 januari, hördes konstiga ljud, eventuellt mårdhund. Byns jägare konsulterades, han kom med en fälla som slog fast redan efter två timmar. Han var förvånad, mårdhundar går inte i ide men rör sig mycket lite under vintern. Är en igång så är också en annan resonerade han, och följande dag hade vi ovanstående i buren. Den första var skabbig och ful, den här helt ok. En sån här stod och skrek åt uteliggaren sommaren 2022…
Så gick det en fredagskväll i slutet av januari. Den unga mannen som hade ärvt ett litet skogsparti skulle avverka träden och sen sälja marken som tomter, få ut det mesta av arvet, avverka själv. Det gick inte så bra. Ett träd föll lite fel och flera hus blev utan trådtelefoner och internetförbindelser ett helt veckoslut. Den som söndrar betalar.
Snödjupet var inget att skryta med den vintern, och åisen var stark som bara den. Häggarna vid lillstugubastun och lite skräpvegetation fälldes rakt på ån och forslades bort med människo- och hästkrafter. OO skidade otaliga gånger på ån, till och med skate. Den bastu som OO använde längst till vänster.
En svängom i klassrummet! OO i sin ”dansledaruniform”, den dag då de elever som blivit äldst i skolan klädde upp sig till tänderna och dansade salongsdanser, De Gamlas Dans. Några veckor senare upplevde OO ytterligare en höjdpunkt: hela skolan på nationaloperan, Trollflöjten. Kändes som en storvinst på många sätt, något OO jobbat för i månader.
Den i all hast i förbifarten inköpta brudbuketten granskas av Tosca efter att den fullgjort sitt värv. På dagen 25 år efter första träffen blev det vigsel. Väninnan som stod för bilskjutsen från studentskrivningarna i Lovisa till magistraten i Borgå var något stressad, men den pressade tidtabellen höll utan överhastighetsböter. Roligt och fnittrigt och allvarligt på samma gång. Många av orsakerna till att ta vigselsteget är förborgade. Kanske ett släktfel. En kusin gjorde nästan samma sak något senare.
23 april skars en hård nippa (växt) bort under höger öga. Några celler torde ha blivit kvar, en ny operation gjordes 5 juni. Så här såg OO ut efter 45 minuter i operationsstolen. Frisyren får nu, 20 år senare, inga stilpoäng. Följande dag på jobb igen, rektorn undrade och fick förklaring, datorn sade ingenting. Dropp i ögat varannan timme, och..
.. så var hon fit for fight för TV-inspelning fem dagar senare. Kameran zoomade inte in på henne en enda gång, själv var hon tidvis helt uppslukad av kameramännens arbete. Men, ärligt talat, det var den här roligmusikaliska gruppen som lockade starkast, Östen med Resten. Mest fascinerades OO då av gitarren till vänster. En basgitarr, fick hon veta. Och vad det är – ja, det vet inte OO helt och hållet i den dag som idag är. Hur spelar man på den? Som en bas eller som en gitarr?
Minns ni gruppens ”caféprogram” i TV? Tittarna fick bland annat ringa in och be dem sjunga någon låt. Det kunde blir precis hur som helst, OO gillade och beundrade musikaliteten. Med var då också Bengan Jansson, som i ett program på fullt allvar kompade en solist på piano, med killen mitt i bilden ovan som koncentrerad och hyperallvarlig bladvändare. I slutet av numret zoomades notbladet in – Kalle Anka.
Början av 2003 var kall, våren var kall. Morgondoppen började först 27 maj, då blommade häggen, OO sådde grönsaker – allt samma dag. Juli var varm, men inte för torr. Sista morgondoppet 29 september, sen blev ån för lerig och grumlig.