Majalis, pimpinellifolia, rugosa, glauca, foetida…

OrdOdlaren är besatt. Skriver som besatt. Forskar besattare. Bordet dignar under böcker, tidskrifter, klippböcker och mappar med protokoll. Datorns sökmaskin går på högvarv. Två www-sidor är i ständig beredskap. Diskbord, dammsugare, strykjärn – va? Såna tankar förpassas till hjärnans bakrum. Totalt.

OrdOdlaren har ramlat i rosenbrunnen. Snavade på kanten i somras, vacklade, men – plums – där låg hon och sprattlade. Rosorna blommade ymnigt i småregnet i början av juli, rosorna i det snart tjugoåriga (2017) rosarium som ”min” trädgårdsförening sköter. Fotograferade, laddade in bilderna och ville veta mer. Ännu mer. Och hungern ökade vid varje tugga. Blir man mätt överhuvudtaget?

Rosgrupper, hur många som helst (några i rubriken). Gammaldags rosor och nyare. En del klättrar, andra är buskar, och en stor del är mindre. Buskarna och de gammaldags är på tapeten nu. Det handlar om rotskott och vildskott och blomvariationer och nypon. Jo, mögel och all sorts knorrloppor (för er som minns Aagot Jung) också, men dem får någon annan ta hand om.

För tusen år sen odlades rosor. Och för ännu längre sen. Tanken svindlar. Var det då mest doft och smak, med tanke på rosenolja, parfym och smaksättning? När började man förädla för utseendets skull? Eller har det gått hand  i hand? Och namngivningen? Olika upptäckare och utvecklare och förädlare och experimenterare har haft olika grader av fantasi. Och en del rosor åtföljs av mer eller mindre sanna historier. Ett smakprov:

Rosa Mundi. Beskrevs första gången 1581 (av Clusius, se tulpaninslaget!). Legenden säger att namnet kommer från unga Rosamond som kungen förälskade sig i och som drottningen förstås lät förgifta. Kungen satte den här rosen på hennes grav. Det hände på 1100-talet. Polkagrisros? Nej, inte efter den historien.

Rose de Rescht. Namnet från byn Rescht i Iran. Odlades där troligen redan på 880-talet, för framställning av rosenolja. Det, ni!

Great Western. Namn efter ångfartyget som i tävlan med Sirius krossade Atlanten 1838. Oklart vem som vann! I kultur från 1840.

Captain Hayward. Rosen fick det här namnet 1893 för att hedra kaptenen på den första färjan som gjorde den första endagsresan från London till Frankrike och tillbaka.

Pink Leda. I den grekiska mytologin var Leda en aiolitisk prinsessa som förfördes av Zeus i form av en svan. ”Leda och svanen” är och har varit ett omtyckt motiv i konsten i långa tider. Rosen odlades redan före 1844.

Man lär sig av rosor. Det blir nog något i skriftformat inför 2017…

Dagen idag 6

25 januari. Vinter. Snö. Polarkylan har äntligen gett sig. En knapp minusgrad i det här pyttelilla hörnet av världen. Mulet. I grannkommunen kom det lite snö tidigt på förmiddagen. Vad lära vi av detta? Kollar med bondepraktikan:

För det första: Idag är det Halvsnödagen. Hälften av vinterns snö har nu dalat ner. I år har allt kommit som kall snö, inget blidväder emellan. Lätt att mäta, som av bilden synes.

För det andra: Vädret i januari upprepar sig i juli. Tydligen blir det då hett med några åskväder emellan, och en halvdan avslutning på månaden. Prognosen för den kommande veckan säger plusgrader, lite nederbörd = slask och halka.

Snösjoken på pergolan torde försvinna ganska snart…

För det tredje: Om St Pauli dag är klar betyder det ett gott och fruktbart år. Om det regnar eller snöar kommer stor sjukdom och död… Hur blir det då när det är nederbördslöst och mulet? Hoppas att solen glimtar fram, ens lite, lite… En fönstertitt verifierar: något klarare, solen kan aanas. Inte helmulet. Hurra!

Och det fjärde: I namnsdagsalmanackan står det Paul (fisv). Pauli, Paavo, Paul, Paulus, Paavali (fi). Paul, Pål (sv). Härmed upplyser fd religionsläraren er om att det är Paulus´ omvändelsedag idag. (Så gå då ut och vänd på honom…). Skämt åsido, i mellanskolan var vår religionsbok ett helt år Apostlagärningarna i Nya Testamentet, suck, utan exegetik. I studierna i allmän teologi blev gubben, den egentliga skaparen av kristendomen, intressant (men feministen skrek…). Han fick en judisk uppfostran i det grekisktalande Cilicien, av en far som införtjänat romerskt medborgarskap som gick i arv till sonen. En verklig kosmopolit från allra första början, minsann. Saul var hans judiska namn, efter sin omvändelse (från judisk farisé till Jesu efterföljare) började han använda det grekiska Paul. -us är en diminutiv ändelse, ”Lilla Paul”.

Lilla Paul passar bra. Enligt den apokryfa boken ‘Paulus och Theklas gärningar’ var han liten, skallig och hjulbent med lång näsa och sammanvuxna ögonbryn. Den kristna konsten verkar inte ha tagit fasta på den beskrivningen…

Ja, han är de ormbitnas skyddshelgon också! Han råkade ta med sig en icke-jude till tempelområdet i Jerusalem, tillfångatogs och skulle dödas för detta avskyvärda brott, men eftersom han hade romerskt medborgarskap och enbart kunde dömas av en domstol i Rom sattes han på ett fartyg för att skeppas iväg. Led skeppsbrott i Maltas arkipelag, blev ormbiten på holmen men det bekom honom inte alls. Så det så. Slut från hjärnans religionsrum.

Dagen idag 5

Dagens Vincent – dagens karl – avdagatogs för 1712 år sedan. Lugn, det kommer nog folk som dött naturlig död också, så småningom… Sankt Vincent. Helgon och martyr. Dödsår 304, datum dagens. Enligt hävderna levde han i Zaragoza i nuvarande Spanien, tjänade som diakon åt biskopen där, men vägrade avsäga sig sin tro när förföljelserna drabbade trakten, torterades och dödades. Allt det här hände under kejsar Diocletianus´ tid – den enda av Roms kejsare som avsagt sig ämbetet. Han drog sig tillbaka till sitt palats i Split (välbevarat, världsarv) 305 och enligt historierna ägnade han sig åt trädgårdsodling de sista sex åren av sitt liv. Han odlade högst antagligen vin också…

Medaljprydda vinsorter, Sydafrika

För idag är det Vinets Dag, vi hedrar Vincent! Varför? Ja, förklaringsförsöken är många. Vin-cent. Blodigare förslag: Han stod emot många tortyrmetoder, en sinnebild för vinrankan, som överlever en hel del? Han krossades till slut, som vindruvor.. OrdOdlaren föredrar denna: Han stannade en dag och pratade med en vinodlare, medan hans åsna mumsade i sig av en vinranka. Det visade sig senare att just den vinrankan gav något mindre skörd, men av betydligt bättre kvalitet. Hans åsna ”uppfann” beskärningen!

Just idag, i vinodlarländer, lär det vara lämplig tid att beskära rankorna, strax innan de vaknar efter sin vintervila. Dessutom sägs det att idag börjar vintern på nytt – eller så försvinner den för den här säsongen. Det sistnämnda emottages å det varmaste… Temperaturen har faktiskt stigit med tio grader på knappt tio timmar här, så hopp finns!

Hur firas Vinets Dag? Med början 2014 ordnar en hel del vinsällskap av olika slag vinprovningar som lite festligare tillställningar idag – i Sverige. Munskänkarna i Finland har tydligen inte nappat på trenden. Ännu.

Haskell eller Vergelegen?

Trend? De stora fester som ordnas bl.a. i Bourgogne har rullat på läänge. ”Saint-Vincent Tournante” ordnas årligen minst sedan 1938. Arrangemanget roterar mellan några byar, Vincent själv (nåja, staty) är också med i vimlet. Parader, gudstjänster, banketter, vinprovningar, ofta med något specialvin som tagits fram dagen till ära. Ett exempel av många. Redan på medeltiden, kanske ännu tidigare, hyllades denna Vincent på sin dag av vinmakare och vinodlare och andra intresserade.

Fira! Korka den bästa flaskan du har – och det går att fira i morgon också. Många stora fester ordnas veckoslutet efter St Vincent´s dag. Drick mindre – men bättre!

Vergelegens fyndiga fontän – förtjusande!

Religionslärarens anmärkning: De största förföljelserna, med mål att utrota kristendomen, stod just Diocletianus för. Sen kom kejsar Konstantin och vände på steken, kanske mest av politiska skäl…

Dagen idag 4

Kevin Zaborney i Michigan, USA, född 1962 – observera, en betydligt yngre karl dyker nu upp! På 1980-talet arbetade han tydligen med ungdomsbrottslighet, mest på det psykologiska planet. Samtidigt – eller som en följd av det han såg på jobbet – bekymrades han över  att folk i det amerikanska samhället inte klarade av att visa känslor offentligt. Och i mitten av årtiondet skred han till verket. Han instiftade Kramens Dag sådär lämpligt mittemellan jul och Valentindagen. Krama människor du möter – men fråga först, om du inte känner dem. Eller hyr dig en björndräkt och ställ dig i ett köpcentrum, då vill folk kramas! Idén spred sig, kanske inte som en löpeld, men tacknämligt många länder i världen uppmärksammar att det just idag, 21 januari, är Kramens Dag.

Härmed uppmanas alla som är på jobb eller som deltar i någon hobbyverksamhet idag och ikväll: Krama varandra! Hela laget runt! Karlfolk kan faktiskt också krama karlfolk!

Och vad händer? Jo, flera måbrahormoner utsöndras, en massa endorfiner, likaså underverkshormonet oxytocin. Stressen minskar, och med den också måillahormonet kortisol. Samhörigheten, tilliten, lusten att lära, lyckokänslan, teamarbetslusten och allt annat möjligt positivt ökar. Och vi blir alla friskare. För de mest snoriga är ju hemma ändå. Du behöver inte säga.”Oj, vad jag tycker om dig”. Kramen säger det ändå. (Men säg ändå gärna, det värmer psykiskt…)

Vincent Vigneaud (hoppsan, det kommer en Vincent i bloggen i morgon också…) fick nobelpriset i kemi 1955 för sin utforskning av oxytocinet. Han visade (man visste det kanske tidigare) att det utsöndras vid beröring, och att det, förutom det ovannämnda, behövs för nybildning av muskler, speciellt skelettmusklerna. Ett stödjande kärlekshormon, kunde man säga.

Om man förhindrar oxytocinproduktionen hos den monogama och synnerligen trogna prärieråttan börjar den vänsterprassla, känner inte igen sin partner – men om man injicerar hormonet så ”hittar den hem” igen – vad lära vi härav?

Krama och stärk varandra. Kramas inom familjen varje dag, gamla som unga. Gosa med husdjuren och större djur. Alla behöver beröring, smekning, lite ”klämma”!

Till råga på allt har min mest kramvänliga manliga bekanting födelsedag idag! Och han är född ”ett antal” år före 1986. Vi bor så pass långt ifrån varandra så vi kan inte kramas, men hans hustru får allt lov att ge honom sju extra omfamningar denna Kramens Dag. Grattis, Krååkon!

Och här kramas vi verkligen. Ofta, hårt och länge!

Dagen idag 3

19 januari. Biskop Henriks dag här i Finland. Han, som enligt legender och sägner döpte finnar vid Kuppis källa, avdagatogs av bonden Lalli denna dag.  – – – Men varför skriva om en man som inte ens med säkerhet existerat, och om, i så fall för sisådär 850 år sen, när man kan skriva om yngre karlar? Säg det.

Så därför tänker jag skriva om Sten. Han dog för 496 år sen, 364 år efter Henrik. Av betydligt yngre kaliber (oj, vad det ordet passar bra…), alltså. Sten Sture. Den yngre, dessutom. Visst minns ni honom. Hans mamma var ”ju” Iliana Erengielsdotter Gädda och pappan var – nä, inte Sten Sture d.ä. utan Svante Nilsson Natt och Dag. Dock inte resultat av något vänsterprassel. D.y föddes sisådär 1493, blev riddare som sexåring. Läs vidare:

Svea rikes historia är inte riktigt enkel i början av 1500-talet, så vi tar det kort och ytligt. Sten d.y. var riksföreståndare 1512-1520, tog namnet Sture för att han ville visa att han förde samma politik som namnen d.ä. Och det streds och slogs och kämpades och slogs ihjäl mest hela tiden. Till slut kom det till en präktig batalj med unionskonungen Kristian II (i Danmark ”den gode”, i Sverige ”tyrann”) på Åsundens is. Sten Sture d.y sårades av en kanonkula, hans ena knä krossades. Den svenska armén flydde, riksföreståndaren avled under transporten hemåt, på Mälarens is 3 februari. Så:

Sten Stures ben firas idag! Därför denna historiska översikt. Hur ivrigt denna dag högtidlighållits genom århundradena är OrdOdlaren obekant, men direktiven är klara: Gå ut och kasta kanonkulor på varandra (snöbollar), gå därefter in och ät upp kulorna (chokladbollar). Enkelt och klart. Och inga knän torde krossas.

De väntande små kanonkulorna…

Hur det gick sen? Kristian tog makten, höll den i hela 295 dagar, anstiftade Stockholms blodbad 7-9 november. Sen kom Gustav Eriksson och – tja, fick folket med sig, blev riksföreståndare. De sista fästena som hindrade honom föll 1523 – i Finland. Just den Gustav som ”vann det första Vasaloppet”. Av ätten Vasa.

19 januari 2016. För kallt för snöbollar. Men kom hit! De tio första får en mugg te och en liten chokladboll. Jag är hemma åtminstone till klockan 18. Välkomna!