Munkitteleminen

OrdOdlaren tvärnitade halvvägs till postlådan. Svängde om och gick in en sväng. Kom ut på nytt, beväpnad med kamera och telefon – bilder, bilder! Gårdslamporna hade fått munkar, blivit munkar!

Snygg tonsur på lampan, den har alltså avgivit sin munklöften enligt medeltida praxis! Snösnyggt! Munkar – feta och runda eller tonsurformade bakverk med fyllning i eller på – endast socker, tack. Andra garneringar passar inte OO mera. Doughnut som har blivit donut och som i ”fabriksform” blir donitsi på finska. För övrigt Toscas och hans mattes gemensamma favoritgodis när det begav sig. Han fick ett paket med sig när han flyttade (hans nya husse smaskade av paketets innehåll också…)

Hembakade ska de va… (lånad bild). OO:s tankar flög ändå till munkar hon mött. Många helt hopplöst roliga. Här har ni en:

Till vänster på bilden. Platsen är cisterciensklostret Casamari söder om Rom, 2007. Vår finska guide (till höger) skrattade hjärtligt många gånger, utan att översätta… Han guidade två grupper – unga mexikanska blivande munkar och finländska religionslärare på samma gång, för ”de här pojkarna får inte se så många kvinnor under resten av sitt liv”.

Han utsåg en av de yngre kvinnorna till sin hjälpreda, hon fick tända och släcka belysningar, sätta sig i olika stolar – här på klosterföreståndarens plats. OO roades, han märkte och kommenterade: ”Är hon inte söt?” Då skrattade OO, och hans kommentar var given: ”Visst får vi tycka att kvinnor är söta”, sa han, ”se men inte röra gäller!” Följt av gapskratt.

Den polska franciskanmunken i rätt närbelägna Fossanova var inte lika social, snarare blyg. Detta gamla ärevördiga kloster hade åtminstone då brist på munkar. De förvaltar ett viktigt minne. 1247, i det här klostret, dog Thomas av Aquino. Vi såg förstås det lilla rummet med den smala dörren – levande kom denna stora skolastiker inte ut genom dörröppningen! Klostrets namn anspelar på att munkarna under århundraden har arbetat med att dika ut vattensjuka marker till bördig odlingsjord.

Roligaste munken ”orkade” OO inte söka fram bland frusna (i garaget) diabilder från 1986. Från Jasna Góra i staden Czestochova i södra Polen, där denna madonnabild, Svarta Madonnan, finns. Platsen är en stor vallfartsort, Madonnan kan anses vara Polens skyddshelgon, att redan se henne är något att minnas för livet. Denna munk tog oss mycket nära henne, så nära kommer inte många fromma polacker. Sen stänkte han rikligt med vigvatten på oss för att resten av vår resa skulle bli lika välsignad och lyckad. Däremellan skämtade han och skroderade om det stora landet i öster och tekniken där, som ”strålar över hela världen”. Han hämtade sin bil för att samla ihop de gåvor vi hade med oss till hans barnhem. Han kom med en Lada. Då var det vår tur att gapskratta, han gömde sig en stund bakom ett hörn och låtsades skämmas…

På tal om bilar. De här tre munkarna (Nej, fyra, klosterbroder Timoteus bakom kameran) från Nya Valamo i östra Finland kom till byn för att tanka sin bil. De måste bara ta en bild och sätta upp den på sin Facebook-sida med cirka 300 följare. Succé! Året var 2014, över 900 gillanden och minst 30 delningar! OO har varit på teparty till personen i mitten, ärkemandriten Sergei (en äretitel som beviljas klosterföreståndare). Ett 30-tal religionslärare samlades till kurs i klostret, men när? Det minns OO inte… I varje fall, klosterledaren Sergei visade sig vara både social, spirituell, mångkunnig och pratsam. Klosterbroder Pietari till vänster, prästmunk Mikael till höger. I intervjuer efteråt påpekade de att det alltid finns munkar i deras café…

Skylten, ja. Kaféets reklam. ”Kaffepaus. Ett utmärkt skäl att smaska på munkar”. Det finska kreativa språket kan bilda ord mycket elegantare än andra språk OO känner till. Munkitella = äta munkar…. Sen kan man bilda substantiv av ordet, som rubriken på det här inlägget. Ett klumpigt svenskt substantiv skulle bli ”munksmaskande”. OrdOdlaren må vara tillåten att använda ordet i överförd bemärkelse.

Spontan skyltsöndag 18

Två skyltar i Nyslott fastnade på näthinnan. Kameran hemma denna gång. Svårt få bra bild på långt håll med telefonen, men försöka dög. Fantasin funderade ut orsaker. Stor konkurrens? Mest friska tänder? Utbredd tandläkarskräck? Prisnivå?

Godhjärtad tandläkare (hyväsydäminen hammaslääkäri). Godhjärtad, ett vackert ord. Etablerat i svenskan sen 1500-talet. En som har vänligt sinnelag, är godlynt, snäll. OrdOdlaren går hos en sådan också. Utan att hon (tandläkaren) har reklam om det. Hade nästan lust att gå in och se hur tandläkaren ifråga ser ut och reagerar…

Bestämd och obestämd form finns inte i finskan. Men tydligen får man ett lyckligt leende när man besökt tandläkaren med det här reklamlakanet, uppspänt lämpligt så att alla som går till och kommer från borgen/slottet (operaföreställningen) ser den. Smart reklamplats, kanske tandläkaren ifråga bor i huset. Och Onnellinen Hymy (det lyckliga leendet) är verkligen en tandläkarstation, OO har kollat (och kände sig duktig när hon kom på hur det går att beskära bilder direkt i telefonen, inga telefonnummer får synas…).

Hade tyvärr varken tid, motivation eller ork att kuta runt och söka andra tandläkare med intressant reklam i staden. Kanske det behövs mera marknadsföring från deras sida också? Även på andra håll.

Spontan skyltsöndag 17

Ordodlaren har besökt en minimal bråkdel av världens städer, med sådana här informationsskyltar har hon inte träffat på tidigare. Blev förtjust. Här finns ”allt man behöver”, enkelt, lättfattligt och elegant.

Hobart, Tasmanien. De gamla hamnkvarteren, där inga andra fartyg än sådana som bär turister mera anlöper. Små båtar som kuskar folk i omgivningen, och stora kryssningsfartyg längre ut. Hamnmagasinen är  – förstås – trendiga restauranger, men även billigare alternativ med t.ex. fish and chips (höll på att skriva ships…) finns. Och Salamanca Market, med över trehundra marknadsstånd varje lördag – förstora upp bilden och kolla gatan.

Egentligen är det svårt att gå vilse i stadens centrala delar, men om man tar sig vidare ”nedåt” i skylten blir det värre, den stadsdel som heter Battery Point och längre utåt. Hus och villor och trädgårdar och träd och blommor så man blir alldeles yr… Och gator som kurvar åt alla håll. Här byggdes utan stadsplan på 1800-talet, och så har det troligen fått förbli. Modernare planerare har inte kommit med rutmönster och pennor med grävmaskiner i släptåg för att göra raka gator och monumentala byggnader…

I stadskärnan ger dessutom gatustolparna/trafikljusstolparna historisk information. Den här visserligen något snett avbildad i hastigheten, men ändå. Något att ta efter här och där?

Spontan skyltsöndag 16

Skylt och skylt… ordodlaren skulle minsann använda den här som tavla i stället för skärbräda. Tyvärr är måtten något okända och kräver lite frågande och googlande, men visst skall det gå…

Medger att det finns en liten uppsjö av recept i den här stilen, men de är ändå värda att tänka på – för bägge parter. Man får ju hoppas att det fungerar relativt automatiskt i flera förhållanden.

Bilden har jag fått ”låna” av en relativt nygift väninna, som besökte Lissabon med sin färska man och fotograferade skärbrädan i ett skyltfönster. Hon har inte berättat om det blev inköp…

Här hängs det vid TV. Sportfånen är igång. Med ögon och öron.

Spontan skyltsöndag 15

Ja, det gäller att studera skyltarna. Så vet man åtminstone vad man SKA göra. Sen blir det att nästan räkna: Inte det där, inte det, inte det heller. Därefter ta sig en funderare. Vad FÅR man göra då? Att man inte får göra upp eld, det är nästan självklart i ett land som Australien. De talrika skyltarna som anger risk för skogsbrand kom inte med på någon enda bild, men de är högfrekventa. Dessutom finns det skyltar som visar att i det här området är det alltid förbjudet att göra upp eld. Men ändå uppkommer förödande skogsbränder. Åskan har sin andel i spelet också. Här är skyltarna, var så goda!

Spontan skyltsöndag 14

Tyvärr fanns kortet ifråga inte till salu i det lilla caféet. Inget gnällande, inget klagande, inga sura miner, endast kramar, leenden och positiva, mjuka känslor – det är inte alltid så lätt att översätta på ”rak arm”. Å andra sidan, det fanns ingen som helst orsak att komma med annat än positiv feedback. Man gick in genom en rosenport bredvid caféet, och sen blev det rosor och rosor och rosor…

Och allt sköttes av en och samma person, den glada värdinnan i caféet. Det ni. Men så var det också på Mount Martha på Mornington Peninsula…

Plåttaket i bakgrunden är caféet. Inne i de gröna ”häckarna” fanns lägre rosor, som inte syns så bra på den här bilden. Omöjligt att få en bra översiktsbild, tyvärr.