Handstilar. Några tydliga minnesbilder. Den spretiga, kortfattade, och några till som krävde minst jämförande handstilsforskning. Den något stora, inte speciellt ”flickiga” var hur enkel som helst att läsa, men innehållet var inte alltid så behagligt. Lärarens – inte alltid så eleganta – formuleringar återkom i var och varannan mening. Hoppas denna mångbegåvade jurist av idag har nytta och glädje av sitt exakta minne – hon stavade ihop Csikszentmihályi (han som myntat begreppet flow) i studentskrivningarna, lätt som en plätt, till exempel…
Klassläraren av idag var tvungen att gå en och samma klass två gånger (det är ordnat bättre i dagens system, tack och lov) på grund av underkända språkvitsord. Annars mer än berömlig i de flesta ämnen. ”Du höll den här lektionen om Maslow exakt som förra året”, kommenterade hon efter en lektion. Den unga läraren fick något att tänka på. Gå inte omkring som en reprissändare i ditt yrkesliv!
Milstolpar mellan nya tiden och medeltiden. Klassen hade redan klarat av ”uppfinningar” och religionsläraren ville ha ytterligare ett ord på u. Spjuvern, numera skådespelare och växthusföretagare, lyfte upp sitt huvud och sa med mycket oskyldig min:”Undulater?” Storskratt i några minuter – men en perfekt minneshake för samtliga närvarande.
Lärare frågar inte ”vad gjort på sommarlovet” för sin egen nyfikenhets skull, mera för att få igång samtal, använda språket, rösten, berätta… Den unga klassföreståndaren berättade om sin sommar med morgondopp, hästar och morotsodling, frågade:”Har någon av er varit utomlands i sommar?” Svar:”Nä, bara i Sverige.” Hmm…
Flickan som i ett prov i psykologi förklarade att människor inför en undersökning av hjärnan bör äta radioaktiva vindruvor lämnade inga andra lättillgängliga minnesspår, inte heller pojken som markerade att han var förkyld med att bära en rulle hushållspapper i bröstfickan. Jo, han deklarerade högt och ljudligt att han kan låta bli att tänka, varefter klasskamraterna gärna påpekade:”Du som kan låta bli att tänka, kan du…” Inte mobbning, alla s.a.s. använde samma mynt.
Och den rödhåriga, som senare blev kollega, han som för det mesta småjäklades för att försvåra den tekniska sidan av religionslektionerna. I ett härligt outtalat glimten-i-ögat samförstånd redde han ändå ut det hela, men det krävdes ett bestämt kommando – tidvis handlade det om en strikt ritual. Kollegerna delade stundvis en rätt så rå och rak humor. Exempel gives ej här, av förekommen anledning. Datorexpert, bl.a.
Eva Wahlström, världsmästare
Hon, ja. Proffsboxaren. Den legendariska modersmålsläraren hade nyligen gått i pension och psykologiläraren beslöt att ta upp stafettpinnen; personerna i exemplen skall heta Konrad och Elvira. Den blivande rikskändisen med munnen på skaft kommenterade:”Du använder alltid så gamla namn!” Blivande OrdOdlaren fann sig snabbt:”Skall du säga!” Gapskratt i klassen, Eva såg ut som en fågelholk en stund, sen insåg hon vad hon heter – och så kom vulkanutbrottet. Var och en som upplevt hennes skratt vet att det bubblar, kommer i vågor – och den gången spred det sig som ringar på vattnet många gånger. De flesta låg som fällknivar över sina bord. Ävenså läraren. Minnet berättar inte om lektionen ”tog slut” eller om vi återhämtade oss…
OrdOdlaren 