Kulturtanten vaknar

Fyra tillställningar på sex dagar! Det bara blir så ibland. När dessutom två skriverideadlines hänger i nacken och trädgården kräver sitt av rabattkryparen, då hamnar tyvärr bloggen i underläge. Men ni ska veta att det har kliat och gnistrat i hjärnans OrdOdlarutrymmen!

Börjar med direktören Sören och sångaren/skådespelaren/skribenten Emma. Fd operasångaren Sören fick lov att vara med och sjunga hälsningstalet/-sången på Kulturfondens prisutdelningsfest i Borgå (och i Åbo, och i Jakobstad). Konsertens namn var

och innehållet bestod av finlandssvenska och svenska barnvisor i härliga arrangemang av Andrea Eklund, Ralf Nyqvist och Anssi Växby, kända musikprofiler i vår ankdamm. En 25-personers orkester spelade, sjöng, doade och blåste partypipor. Emma var en av solisterna. Det svängde!

Det hela leddes av multimusikaliska, dansande Johanna Almark, som också bl.a. komponerat hälsnings”talet”, Mors lilla ouvertyr och pristagarnas festmarsch med ”Modersmålets sång” som helt plötsligt blev ”Vårt land” i ett skede. Slutpotpurriet utmynnade dessutom i ”Finlandia”. Vi var många som önskade en bandning och visningar i TV.

Idésprutan till det hela fick OO inte på bild, men denna berättade att hon har en sexårig dotter vars enda medvetna minnen handlar om pandemitiden. Så nu satsar Kulturfonden på barn på olika sätt. Och även 70-plussare får njuta.

”Bilden före bilden”. OO fick en blixtidé och fotograferade ”tre pojkar från Jakobstad”: mottagaren av Kulturfondens stora pris, Christoffer Sundqvist, klarinettist i världsklass, spelar i Radions symfoniorkester (RSO), lärare vid Sibeliusakademin. Direktören Sören till höger firar ”de sextio” om några veckor med konsert i Tempelplatsens kyrka i Helsingfors. I mitten BJR, släkting till Sören, gift med en kompis till klarinettistens svärmor. Det föreligger 16 års åldersskillnad mellan C och S, likaså mellan S och BJR. Alla är uppvuxna i Jakobstad, som många andra musiker. Emma också.

På lördag kväll bevistade OO en 60-årsfest. Bloggaren Debutsky/chefredaktören Carita firade. Bordsprydnaden i Ukrainas färger, kan ju liksom också natotolkas, Sverige och Finland… OO har varit Caritas lärare i gymnasiet för x antal år sedan, Carita var OO:s mentor i början. Numera medverkar OO under eget namn eller signatur i ”Caritas tidning”.

OO hade trevliga samtal med Arno, fd kantor och musiklärare, kvällens kalaspianist, med Patrik, fd busig och rolig elev, med Jan med träfluga under hakan, med fd chefredaktör Kim, alltid kallad Kimmen, med kyrkoherde Stina, med trädgårds-Anneli, data-Inge och några till. Lagom mysigt med god plockmat att mumsa på!

Lördagen inleddes med vårträdgårdsmarknad i härlig lantlig miljö, i Karhunkorpi, som kan översättas till Björnkärret (karhu=björn, korpi=ödemark, tassemarker – men också kärr, sumpig skogsmark). Ingen ramslök (=karhunlaukka) till salu i år. OrdOdlaren, eventuellt tyngd av sitt ordförandeskap, glömde helt att fota och publicerar Birgittas försäljningsbord (som försäljaren själv lagt ut på Facebook) med tändchips i mitten, inte småbröd/småkakor som OO först trodde…

Söndag, vårkonsert i domkyrkan i Borgå. OO satt i ensamt majestät på en sidoläktare och kände sig nästan som på jobb. Beställningen var en videosnutt och en bild av kören, med det blev ”som Nyykaabi”, som vi plägar säga i det här huset, hänvisande till en liten grabb som skulle cykla runt kvarteret men som trampade till grannstaden i stället… Det blev flera foton och flera hela sånger. OO ville bli TV-filmare en gång, men efter att ha burit lite på en kamera trodde hon på den som avrådde henne. Mobiltelefonen är betydligt lättare…

Borgås mesta och bästa basist, Patrik Latvala, fick jobba för hela sin dagspenning på konserten – kolla notbladen! Hela halsen och lite till på kontrabasen var i användning. En gång för länge sen kompade han en skolkör på kontrabasen, det skulle OO vilja uppleva igen: en kör och en kontrabas.

Gissa vad? Jo, konsert på tisdag, 60-årsfest på söndag. Däremellan skall en massa bokstäver, ord, ogräs, kalk och benmjöl rinna mellan OO:s fingrar… Bonusbilder: Amaryllis-fd-knoppen och ett kraschat cumulusmoln i trädgården.

Mot ljusare tider!

Ljus, ljus och ljus. Kynttilä, valo, vaalea/valoisa. Candle, light, light. Küünal, valgus, hele. Candela, luce, chiara/luminoso. Svechka, svet, —. Samt norrsken, revontulet, aurora borealis, virmalised, severnoje sijanije. Den ryska stavningen svajar, ber om ursäkt. Begrunda själv språklikheterna och svenskans utslätande, när man tappat bort ordet kyndel.

Norrsken har nästan blivit vardagsmat här i trakterna i vinter. OrdOdlaren har inte jagat och fotograferat. Sådana himlafenomen var så pass vanliga i barndomens tider och trakter att förtjusningen har mattats av. Folk har fotat och publicerat, och OO väljer att låta Borgås egen pangfotograf Niko Laurila stå för illustrationen. Han kan han! Ett hjärta, lämpligt för måndagens firande…

Kyndel, kynttilä, küünal, candle, candela, Kerze. Kyndelsmässodag. Hur firade du den mycket gamla och mycket bortglömda helgen? Den infaller egentligen 2 februari, 40 dagar efter 25 december, som bl.a. Herrens frambärande i templet. OO tystar ner religionsläraren, annars ryms inget annat här. Talet 40, quaranta, karantän…

Kyndelsmäss har också i folkmun blivit Kvindersmäss och Kvinnomässa, en dag då kvinnor får festa utan män. Skäl att återkomma om sisådär 51 veckor, 4-5 februari 2023, kvinnligt OO-firande…

Valo som förnamn har funnits i den finska namnsdagsalmanackan sen 1950. Placerades dagen efter, 3 februari. I slutet av 2019 bar 998 män och 80 kvinnor namnet, ett lämpligt könsneutralt namn (även om OO tycker att alla namn som slutar på o är maskulina). Valo som efternamn är nästan lika vanligt, för 871 finländare.

Ytterligare en norrskensbild, men så läcker att OO inte kunde motstå. Fotograf Heiki Tees, publicerad på Facebook. Ljus i Borgå. Knappast alarmnummerdagen till ära, men ändå öppnades ljusfestivalen i Borgå 11.2 2022 klockan 18. Borgå Ljus kallas den, Porvoon Valot på finska. Inte den smidigaste översättningen till svenska, men rakt av blir det ju så. Man får ta vad man kan få…

Festivalen ordnades nu för tredje året i rad. Under tre kvällar, 18 – 21, kan man gå runt och betrakta olika ljuskonstverk/installationer med kringhändelser. OO har inte varit på plats tidigare, beslöt sig nu för att ta sig en titt, en liten runda. Första objektet beskådades nära bilens väntplats. Gångbron har vid olika tillfällen annars också utmärkt sig med stiliga färgförändringar i alla upptänkliga kulörer. Tyvärr fastnar inte alla så bra på bild. Stora fantastiskheter behövs inte för att det skall bli njutbart.

Lauri Leino, OO:s favoritdrönarfotograf (känner honom inte, men har skriftligt tillstånd till att få sprida hans bilder) presenterar här gångbron, Alexandersbron, slalombacken med konditionstrappan och lite till. Vackert!

Runeberg på sin stod hade fått sällskap av elever från dansskolan som rätt märkliga lysande figurer i kreativa kreationer. Långsamma, suggestiva rörelser till en musik som var – nåja. Roligt och annorlunda och blir kanske festivalens publikfavorit.

De senaste veckornas väder, två mäktiga snöfall blandat med töväder, nattkyla och till och med sol, försvårade framfarten för en som är ovan med ”stadstrafik” av alla de slag. Det blev ”så halkom vi så småningom”, eftersom sanden delvis smultit in i de ”småkulliga” trampade och av maskiner oputsade trottoarerna.

Holmska gården, en del av stadens museum, förvandlades sakteliga till – tja, en schweizerost? Passar ju bra, eftersom några konditorimästare med schweiziskt ursprung verkat i gården på 1800-talet. Här invid, på det troligen sexhundraåriga torget, grillade och sålde stadens svenskspråkiga lågstadieskola korv, av doften att döma.

Bilden lånad från stadens webbplats, fotad på ljusfestivalen 2021. Kyrkan uppe på sin backe har deltagit synligt varje år, med både fasadbelysning, himmelsk belysning och möjlighet till både lekamlig och andlig spis på kyrkbacken och inne i kyrkan. Nu var det bara så, att OO:s ben och balansorgan och sällskap protesterade: inte halka i uppförsbacke! Försöker kolla in andras bilder, även om ljusfenomen inte är lätta att fånga på stillbild. Men oj, så mycket folk som vandrade omkring! Hoppas Borgå har mutat in sin speciella vinterhappening!

Julhandel

”Hej på dej!” rungade det mellan de tio bruna kioskerna. OrdOdlaren såg sig något förvirrat omkring. Hennes vita quiltade rejäla vinterjacka med blommor och blader har liksom blivit lite kändis tack vare en bild i den lokala värlsdspressen, var det någon som ville veta…. Nä:

Där satt hon, glada Vivan med sina alster: stickat, tovat, keramik och limpor. Köpte förstås en smaklig limpa, fick en liten ängel. Några dagar senare blev det ett påtvingat återbesök. Tre änglar till och ytterligare en limpa behövdes. Samt en massa prat, bekanta emellan.

Borgå stad har ordnat med ett minijultorg. En liten hörna av ”salutorget”, ständigt statt under planering av höga herrar. En försöksvrå med tio stadsägda kiosker som lokala aktörer får hyra in sig i för längre eller kortare tid. Fortsättning önskas å det bestämdaste.

Den här glada filuren Hunajafillari (Honungscykeln, fillari är ett slangord för polkupyörä, cykel) verkar stå där varje dag; han har inrett sin kiosk med hyllor både inne och ute, han säljer varm honungsglögg, gjord av en annan honungsproducent, pratar på med välsmort munläder. Glöggen går åt i decemberkylan, men caféborden (se bilden ovanovan) används inte alltför flitigt. Vad han gör på bilden? Rev sönder en duk, men varför, det hade han flera förslag på…

En annan pratglad spjuver hade hyrt in sig för några dagar, fiskaren och fiskförädlaren Rikhard Tillman. Det blev en flera minuter lång pratstund i kylan, har aldrig träffat honom förut, men vi hittade snabbt en gemensam våglängd. Gott gott, tur att han återkommer – även om hans fisk då och då också finns i OO:s matbutik. OO kommer att återkomma.

Det var troligen Pellinge-dag den dagen! Jordbrukaren, jägaren, mathantverkaren, innovatören m.m. Gunnel Englund stod också där med ett utbud av produkter. Hinner med allt, verkar det som. Härom året planterade hon 2000 äppelträd, skörden blir must av olika slag – och glögg. Glöggen är prisbelönt och innehåller både äpplen och rönnbär, muskotblomma, apelsin, ingefära. En flaska inhandlades, har avsmakats och befunnits god. Det är ett högt betyg, OO är ingen glöggälskare. Fråga inte varför, hon vet bara inte. Gunnel på gården Smeds verkar sprudla av idéer som hon inte tvekar att förverkliga.

Karusellen går till kvällen, om där finns hugade åkare. I kylan som rådde vid OO:s besök snurrade den med några kunder – som förstås fanns utom synhåll på den bästa av några tagna bilder. OO längtade efter två småtokiga väninnor, som skulle ha gått med på att sjunga ”Tre små gummor” medan vi snurrat runt ätandes karameller! ”Vi äter karamell, åker karusell, och fröjdas hela dagen uti Borgå!” Trevligt påhitt, men kommer karusellen på nytt ett annat år?

Andra försäljare hade åstadkommit fyndiga och fullastade ”julkiosker”. Glad keramik, hemlagade juldelikatesser, stickat… OO bekantade sig inte närmare med dem, känns lite snopet att bara titta och inte köpa alls. Skåpen är fulla, sockor och mössor finns, mycken mat gör OO själv…

I övrigt är det glest med julmarknader i år. Förstås. I övermorgon lördag är det både premiär och final på sådan verksamhet med chilijulgumman bakom försäljningsbordet. Men först en konsert med sydamerikanska julrytmer, BJR i kören och OO i publiken. Det svänger…

Festen avklarad!

Kronan på verket. Inte för att OrdOdlaren vet vad som kunde vara kronan, inte verket heller. Visst fanns både funderingsvärk, förslovärk, huvudvärk och armvärk med under resans gång, men sådana sätter man inte krona på, (kanske eventuellt på tandvärk…) Nä, festlig målgång i maratonloppet, kanske. 70-årsfest på Kiala gård, 20 november 2021. Borgå Trädgårdsförening, BTF.

(Bilden tagen 5 oktober 2021). År 1757 föddes här Carl Johan Adlercreutz, en av de sju officerare som 13 mars 1809 klev in till kung Gustav IV Adolf, avsatte och häktade honom för dålig ledning under kriget. Nästan 100 år senare, 1854 föddes Albert Edelfelt här, en av vårt lands absolut mest kända konstnärer, i denna gård (googla namnet…), besökte den flera gånger årligen under hela sin livstid. Det ”arvet” hyllas, känns och märks i gården idag, speciellt i övre våningens festlokal. Det var Edelfelt på väggarna och BTF på borden i vestibulen när man forcerat den ytterst bekväma trappan upp. Och i ett rum intill snurrade en kompletterande bildkavalkad på elva minuter om BTF, om och om igen.

BTF:s historia genom sju årtionden, små glimtar av större och mindre händelser. Här presenteras alltså den andra orsaken till OO:s oflitighet bland annat här sen slutet av september. Bordet med det första årtiondet blev ganska roligt:

Kan ni se vilken (annan) världskänd organisation som också uppnått 70 års ålder i nådens år 2021? Godisfirman Brunbergs i Borgå blev visserligen hela 150 år, men en av de grundande medlemmarna i BTF hette Brunberg, och en av firmans tidigaste karameller som ännu tillverkas heter Alku, som betyder början. Alltså bjöd vi på sådana. Tiggartanten begärde och fick en donation.

Spisen i festsalen som inte mera kan eldas i fick ljus som lite liknar eldslågor. Föreningens eget (gjordes 1991, 40-årsjubiléet) standar i mitten, svenska och finska trädgårdsförbundet till vänster, Borgå stad och ”inkorporerade” Borgå landskommun med fiskar till höger.

Gissa vem som bokat bordsplatsen längst till höger, vid dörren? Den figuren har så gott som alltid penna, papper och kamera i närheten. Här också en liten rund alpkoskälla, bra att annonsera programpunkter med. Observera blommor och dukning!

Jovisst, där skulle festens ”producent” sitta. Där står hon i dörren och kollar läget – minen är inte sammanbiten trots att munnen ser ut som ett streck. Funderingsmin…

Festtal i ordets egentliga bemärkelse hade vi inte. I stället berättade två medlemmar som varit med länge under rubriken ”BTF och jag”. Här ser ni den äldre, som delar OO:s humor. Gissa Solveigs ålder!

Två andra ”ålderskvinnor” deltog i festen. Längst till höger en av dem, hon pillar på sin telefon! Hon är fyra månade äldre än Solveig.

Festens yngsta deltagare var de inhyrda blivande musiklärarna, studerande vid Sibeliusakademin, Nelly och Valtteri. Verkligt skickliga, tror de kommer att gå längre än till musikrummet i en skola…

OO fotade inte maten! Den bestod nämligen av den bästa festmenyn som kan uppbringas i Borgå. Plus tårtbuffé av högsta klass. Chef för det hela är mamman till vår stora friidrottsspringare, flickan som bara förbättrade och förbättrade sina rekord vid OS i Tokyo, Sara Kuivisto. Det är liksom kvalitet i den familjen… blomsteruppsättningarna, ja de kunde ha placerats på presidentbalen. Förstås lokalt tillverkade, de också.

”Lösningar”:

Ni kände tydligen igen Marimekko-mönstret på bordduken (egentligen ett lakan). Marimekko, 70 år i år!

Solveig har nyligen påbörjat sitt tionde årtionde, blev 90 för någon vecka sedan.

Barbro Bergman-Robertz har också bidragit med bilder.

Kyrkokonsert med lotteri

Ikväll, torsdagen den 10 juni 2021, vill OrdOdlaren flyga. Till en viss byggnad och hovra över den en stund, mellan halv sju och sju. Hit, alltså:

Eftersom OO inte är en kamerautrustad fågel och inte äger en dron/drönare så – – blir det en bild lånad av Lauri Leino, ivrig drönarfotograf (kan man säga så?) i Borgå. OO har tillstånd. Observera den lilla plutten till höger på kyrktaket: en människa. Taket har fått en omgång tjära i maj.

Egen bild från i höstas: här går man in i kyrkan. Hur många går in där ikväll för en orgel-cembalokonsert? Bland besökarna lottas sju flaskor kökstvål av ett renommerat märke ut. Kommer folk av längtan efter musik eller tvål? Högst 150 personer tillåts. Blir det fullsatt?

Annonsen om konserten blev berömd i ett nafs. Flera tusen gillanden på Twitter, Facebook, nyhetssidan Reddit. Flera delningar, kommentarer. Omskriven i lokaltidningarna och i en finsk eftermiddagstidning, omtalad i en finsk TV-kanal.

Här är den, annonsen. Den lila ringen är ditritad i efterhand. Församlingens kantor Anne Hätönen och organisten/cembalisten Markku Mäkinen framträder – men vad spelar de? Nya kompositioner för kantorer?

3581, hudbalanserande gelkräm. Jovisst, en kantor behöver balans på alla sätt där han/hon glider frampå orgelpallen, likaså 3066, ansiktskräm. Mycket inomhusarbete, dessutom går ju kantorn nästan in i den dammiga orgeln emellanåt. För att inte tala om notarkivet.

Ett intressant perspektiv på orgeln i Borgå domkyrka. Här är det kantor Mikael som sitter på pallen. Det krävs ju fotarbete i orgelspelandet också, hälarna bör vara i skick. 3689, karbamidstick speciellt för torra nariga hälar är bra att ha!

Inga kantorsfötter här i gröngräset, inga nariga hälar heller. Höger fot avviker i utseende, det är den som lite krånglar i OO:s framfart per fot. Däremot skulle ni ha sett OO:s armbågar innan hon botade dem – med en salva gjord på grankåda! Ojdå – det blev en avvikelse från ämnet. Händerna tar också stryk, både hos en kantor, hos en rabattkrypare, ja, hos alla handarbetare. 9781, vitamin E handkräm måste bara vara bra. För alla.

3595 som på finska heter kökshandtvål, kökstvål på flaska, lär ta bort alla kökslukter från händerna. Tänk er en dirigerande kantor spridande fisklukt…

Här fick OO med Jonas Rannila, en närapå demondirigent, sin ungdom till trots. Han är inte kantor, en mycket trevlig typ. Som de flesta multimusiker, kantorer.

Nä. Det handlar inte om en komposition i fem delar som beskriver kantorernas vedermödor. Tyvärr. Även om det verkligen vore på plats med lite mer kreativa musikverkstitlar. Lite finns, mera önskas. Det var församlingens informationssekreterare som tydligen hade för många dokument i urklippsarkivet på datorskärmen, plus en mycket överhängande deadline för annonsen. Så listan som en kollega skulle ha för församlingskansliets gemensamma ”smörjbeställning” hamnade i annonsen i stället.

En massa PR fick både konsert och församling, och företag, som donerar handtvålsflaskorna i utlottningen. Alla gillar, skrattar och är glada – även informationssekreteraren. Och garanterat kyrkoherden, domprosten, också. Han har humor han med.

OO tar ännu en flygtur tillsammans med Lauri Leino, från motsatt håll och i vårvintrigt landskap. OO har tydligen varit fågel i sitt tidigare liv, eftersom hon vill se allt ”lite grann från ovan”.

Halvvägs – nästan

Sannäs. OrdOdlaren gillade ordet från första stund när hon hörde det för några årtionden sen. Sabelhierta som ”grundade” gården, Sandnäs gård sisådär i 1600-talets början är ju inte heller ett fyskamnamn, tyvärr utdött. Att OO skulle börja bo i Sannäs fanns inte på kartan för 12 år sedan. Men här är en karta:

Byn har tydligen först ”bara” varit gården, som dominerat allt. Ansamlingen av byggnader väster om ån (ovanför gröna ordet hauta) är numera kurs- och konferenscentrum, inte i ”adlig” ägo. Ingen butik, post eller bank, ingen service förutom svenska lågstadieskolan (årskurserna 1 – 6), som nu fått flytta ut i baracker och politikerna grälar – nåja. Den blekgröna inritade figuren längst till vänster och väster är BJR:s och OO:s hem på jorden.

En kilometer mot nordost längs den spikraka röda vägen finns ungdomsföreningslokalen (jo, de heter ”lokal” här, de hus som dök upp som svampar ur jorden för cirka 100 år sedan. Vet inte åldern på denna) Hagaborg, markerad med olämplig färg, rött, på kartan. Ett intressant hus med ”möjligheternas veranda”, och dit kliver nu OO iväg för att kolla koordinaterna som dyker upp i ett fönster, de första var 60.414972, 25.820271. Hon hamnade vid gröna plutten längst österut på kartan:

”Ekbackens eklund”, med text enbart på finska, fy skäms, Helsingfors universitet! I Sannäs är vi unika, Ekbacken är troligtvis Finlands östligaste mera vidsträckta naturliga eklund. En stor bamsing, cirka 6 meter i omkrets enligt OO:s trädomkretsmått, utbredda armar, växer där omgiven av diverse andra ekar och träd huller om buller. Med andra ord svårfotograferad. Torde vara inne i ekfas 2: växer i 300 år, lever i 300, dör i 300… Byn är ekrik, på BJROO:s tomt växer minst tio, i yttersta början av ekfas 1. OO blev ektokig och hittade ingen fågelholk…

Här ser ni en orsak till namnet Sannäs, en smal sandås och den hett åtrådda fågelholk nummer 2. På kartan gröna plutten längst söderut. Här gömmer sig dessutom en av byns rikedomar, grundvattenområde. Vägen till höger går söderut längs den smala åsen som börjar vid Hagaborg till byarna med de trevliga namnen Ylike och Norike, bland annat. Jovisst de två byanamnen är hur svenska som helst!

Ungdomsföreningen ordnar i april en lätt variant av geocaching. Två gånger per vecka avslöjas koordinater i Hagaborgs fönster, sök upp fågelholken, anteckna din signatur i häftet i holken, ta en selfie och sänd den till ett visst nummer och du är med i en utlottning. Nu är OO Tågsbackavägstanten och deltar tillsammans med övervägande barn och familjer, verkar det. Spegelvända selfier är inte OO:s melodi…

Holk 3 var inte heller placerad på tantvänligt ställe, plutten vid ordet Ekdal (ek, jo…). OO (eller TT) spanade och spejade på söndagsmorgonen. Såg något glimta till uppe på sand(!)kullen, men hur ta sig dit? En omväg via en risukasa (rishög) lyckades, fotade enbart vänster hand – och belöningen blev en vinst i ”deltidslotteriet”. Extra bonus var årets första blommande tussilago. Hasade sen ner till vägen, cirka två meter, blöt sand fastnade på baken.

Holk 4 behövde inga koordinater. Den bara strålade på långt håll mot OO-TT längs den vanliga traskarvägen, 300 meter hemifrån. De sökare som kommer från Hagaborgs-hållet har det svårare, ett litet buskage döljer holken. Smart.

Varje holk placeras cirka en kilometer från Hagaborg. Fem återstår. OO har gissat två platser för två holkar, få se… Koordinaterna för holk 5 finns redan, men diverse krafs- och skrivarbeten hindrar tanten att ge sig iväg. Ikväll, kanske…

Ett verkligt trevligt initiativ av ungdomsföreningen, har försökt få den lokala världspressen att intressera sig för det, men vete fåglarna… Häh, fågelholkar! OO-TT förmedlar härmed som tips till andra byaföreningar i Finland. I Sverige finns Hittaut, mera utstuderat, långvarigt och organiserat av Svenska orienteringsförbundet.

Varje inskickat foto (holk + hittare) ger en lott i slutlotteriet. Mer än dessa priser lockas ändå OO-TT av upptäckarglädjen och av att ha ett mål och ett motiv för sina små vandringar. Tack, Sannäs ungdomsförening, och fortsätt!

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 75 685 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Skogsträdgårdsbloggen

Odla ätbart överallt

gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.