Kyrkokonsert med lotteri

Ikväll, torsdagen den 10 juni 2021, vill OrdOdlaren flyga. Till en viss byggnad och hovra över den en stund, mellan halv sju och sju. Hit, alltså:

Eftersom OO inte är en kamerautrustad fågel och inte äger en dron/drönare så – – blir det en bild lånad av Lauri Leino, ivrig drönarfotograf (kan man säga så?) i Borgå. OO har tillstånd. Observera den lilla plutten till höger på kyrktaket: en människa. Taket har fått en omgång tjära i maj.

Egen bild från i höstas: här går man in i kyrkan. Hur många går in där ikväll för en orgel-cembalokonsert? Bland besökarna lottas sju flaskor kökstvål av ett renommerat märke ut. Kommer folk av längtan efter musik eller tvål? Högst 150 personer tillåts. Blir det fullsatt?

Annonsen om konserten blev berömd i ett nafs. Flera tusen gillanden på Twitter, Facebook, nyhetssidan Reddit. Flera delningar, kommentarer. Omskriven i lokaltidningarna och i en finsk eftermiddagstidning, omtalad i en finsk TV-kanal.

Här är den, annonsen. Den lila ringen är ditritad i efterhand. Församlingens kantor Anne Hätönen och organisten/cembalisten Markku Mäkinen framträder – men vad spelar de? Nya kompositioner för kantorer?

3581, hudbalanserande gelkräm. Jovisst, en kantor behöver balans på alla sätt där han/hon glider frampå orgelpallen, likaså 3066, ansiktskräm. Mycket inomhusarbete, dessutom går ju kantorn nästan in i den dammiga orgeln emellanåt. För att inte tala om notarkivet.

Ett intressant perspektiv på orgeln i Borgå domkyrka. Här är det kantor Mikael som sitter på pallen. Det krävs ju fotarbete i orgelspelandet också, hälarna bör vara i skick. 3689, karbamidstick speciellt för torra nariga hälar är bra att ha!

Inga kantorsfötter här i gröngräset, inga nariga hälar heller. Höger fot avviker i utseende, det är den som lite krånglar i OO:s framfart per fot. Däremot skulle ni ha sett OO:s armbågar innan hon botade dem – med en salva gjord på grankåda! Ojdå – det blev en avvikelse från ämnet. Händerna tar också stryk, både hos en kantor, hos en rabattkrypare, ja, hos alla handarbetare. 9781, vitamin E handkräm måste bara vara bra. För alla.

3595 som på finska heter kökshandtvål, kökstvål på flaska, lär ta bort alla kökslukter från händerna. Tänk er en dirigerande kantor spridande fisklukt…

Här fick OO med Jonas Rannila, en närapå demondirigent, sin ungdom till trots. Han är inte kantor, en mycket trevlig typ. Som de flesta multimusiker, kantorer.

Nä. Det handlar inte om en komposition i fem delar som beskriver kantorernas vedermödor. Tyvärr. Även om det verkligen vore på plats med lite mer kreativa musikverkstitlar. Lite finns, mera önskas. Det var församlingens informationssekreterare som tydligen hade för många dokument i urklippsarkivet på datorskärmen, plus en mycket överhängande deadline för annonsen. Så listan som en kollega skulle ha för församlingskansliets gemensamma ”smörjbeställning” hamnade i annonsen i stället.

En massa PR fick både konsert och församling, och företag, som donerar handtvålsflaskorna i utlottningen. Alla gillar, skrattar och är glada – även informationssekreteraren. Och garanterat kyrkoherden, domprosten, också. Han har humor han med.

OO tar ännu en flygtur tillsammans med Lauri Leino, från motsatt håll och i vårvintrigt landskap. OO har tydligen varit fågel i sitt tidigare liv, eftersom hon vill se allt ”lite grann från ovan”.

Halvvägs – nästan

Sannäs. OrdOdlaren gillade ordet från första stund när hon hörde det för några årtionden sen. Sabelhierta som ”grundade” gården, Sandnäs gård sisådär i 1600-talets början är ju inte heller ett fyskamnamn, tyvärr utdött. Att OO skulle börja bo i Sannäs fanns inte på kartan för 12 år sedan. Men här är en karta:

Byn har tydligen först ”bara” varit gården, som dominerat allt. Ansamlingen av byggnader väster om ån (ovanför gröna ordet hauta) är numera kurs- och konferenscentrum, inte i ”adlig” ägo. Ingen butik, post eller bank, ingen service förutom svenska lågstadieskolan (årskurserna 1 – 6), som nu fått flytta ut i baracker och politikerna grälar – nåja. Den blekgröna inritade figuren längst till vänster och väster är BJR:s och OO:s hem på jorden.

En kilometer mot nordost längs den spikraka röda vägen finns ungdomsföreningslokalen (jo, de heter ”lokal” här, de hus som dök upp som svampar ur jorden för cirka 100 år sedan. Vet inte åldern på denna) Hagaborg, markerad med olämplig färg, rött, på kartan. Ett intressant hus med ”möjligheternas veranda”, och dit kliver nu OO iväg för att kolla koordinaterna som dyker upp i ett fönster, de första var 60.414972, 25.820271. Hon hamnade vid gröna plutten längst österut på kartan:

”Ekbackens eklund”, med text enbart på finska, fy skäms, Helsingfors universitet! I Sannäs är vi unika, Ekbacken är troligtvis Finlands östligaste mera vidsträckta naturliga eklund. En stor bamsing, cirka 6 meter i omkrets enligt OO:s trädomkretsmått, utbredda armar, växer där omgiven av diverse andra ekar och träd huller om buller. Med andra ord svårfotograferad. Torde vara inne i ekfas 2: växer i 300 år, lever i 300, dör i 300… Byn är ekrik, på BJROO:s tomt växer minst tio, i yttersta början av ekfas 1. OO blev ektokig och hittade ingen fågelholk…

Här ser ni en orsak till namnet Sannäs, en smal sandås och den hett åtrådda fågelholk nummer 2. På kartan gröna plutten längst söderut. Här gömmer sig dessutom en av byns rikedomar, grundvattenområde. Vägen till höger går söderut längs den smala åsen som börjar vid Hagaborg till byarna med de trevliga namnen Ylike och Norike, bland annat. Jovisst de två byanamnen är hur svenska som helst!

Ungdomsföreningen ordnar i april en lätt variant av geocaching. Två gånger per vecka avslöjas koordinater i Hagaborgs fönster, sök upp fågelholken, anteckna din signatur i häftet i holken, ta en selfie och sänd den till ett visst nummer och du är med i en utlottning. Nu är OO Tågsbackavägstanten och deltar tillsammans med övervägande barn och familjer, verkar det. Spegelvända selfier är inte OO:s melodi…

Holk 3 var inte heller placerad på tantvänligt ställe, plutten vid ordet Ekdal (ek, jo…). OO (eller TT) spanade och spejade på söndagsmorgonen. Såg något glimta till uppe på sand(!)kullen, men hur ta sig dit? En omväg via en risukasa (rishög) lyckades, fotade enbart vänster hand – och belöningen blev en vinst i ”deltidslotteriet”. Extra bonus var årets första blommande tussilago. Hasade sen ner till vägen, cirka två meter, blöt sand fastnade på baken.

Holk 4 behövde inga koordinater. Den bara strålade på långt håll mot OO-TT längs den vanliga traskarvägen, 300 meter hemifrån. De sökare som kommer från Hagaborgs-hållet har det svårare, ett litet buskage döljer holken. Smart.

Varje holk placeras cirka en kilometer från Hagaborg. Fem återstår. OO har gissat två platser för två holkar, få se… Koordinaterna för holk 5 finns redan, men diverse krafs- och skrivarbeten hindrar tanten att ge sig iväg. Ikväll, kanske…

Ett verkligt trevligt initiativ av ungdomsföreningen, har försökt få den lokala världspressen att intressera sig för det, men vete fåglarna… Häh, fågelholkar! OO-TT förmedlar härmed som tips till andra byaföreningar i Finland. I Sverige finns Hittaut, mera utstuderat, långvarigt och organiserat av Svenska orienteringsförbundet.

Varje inskickat foto (holk + hittare) ger en lott i slutlotteriet. Mer än dessa priser lockas ändå OO-TT av upptäckarglädjen och av att ha ett mål och ett motiv för sina små vandringar. Tack, Sannäs ungdomsförening, och fortsätt!

Medlem nummer 3500

Plats: ett lokalt företags relativt stora gårdsplan. En viss tid varannan fredag anländer bilar. En del kör in och öppnar sina bakluckor, andra parkerar på vägen/gatan utanför och kommer gående med tomma korgar och kassar. Producenter och konsumenter träffas öga mot öga.Solen skiner från en klarblå himmel, det är hett – men lite rester av de präktiga åskvädren som drog över trakten (och ställde till det för en del) kan skönjas till höger. Reko-utdelning.

Reko-rörelsen i Finland grundades våren 2013 av jakobstadsbon (förstås därifrån, säger BJR, som… ja.) Thomas Snellman. Idén tog han från franska AMAP, men lär ha förenklat systemet. Reko-ringar finns i flera länder nuförtiden. Producent och konsument möts i en Facebook-grupp. Konsumenten beställer där, betalar ofta på förhand och utdelningen sker snabbt och smidigt på en halv timme varannan vecka. Reko står för Rejäl konsumtion, ordet betyder ju också schysst, trevlig och rättvis. Grupperna här i trakterna började grundas 2016, men först i juni i år gick det här huset med, BJR som producent (hans minifirmas, Baccatum´s, unika chiliprodukter, gör inte mera reklam här…) och OO som konsument. Det har i dagens läge kommit 16 medlemmar till sen OO blev nummer 3500. Ingen ära och berömmelse för det talet, men privat roligt är det ju.Varorna är färska. Det mörka skärgårdsbrödet på bilden var ugnsvarmt när det togs emot. Potatisproducenterna tog upp potatisen under de tidiga hällregniga morgontimmarna ”Vi höll på så länge som vi kom framåt i den tilltagande gyttjan”.Den ena fiskförsäljaren erbjöd rökt regnbågsfilé och tre olika ”röror” i sitt paket. Tillsammans med det härligt grova skärgårdsbrödet blir det bara liksom smaskens smaskens, förstås…Den här kön är just nu på bilden inte så lång, men ni skulle se hur den korvar sig emellanåt! Målet är tyvärr inte BJR:s bil vars baklucka skymtar över axeln på killen närmast fotografen. Kön gällde grannen:Ägg. I parti och minut. Hela billasten var inte reserverad för utdelningen här, producenten hade ännu tre utdelningar att besöka. Reko-ringarna är samordnade och en viss samtransport av små beställningar fungerar smidigt. Men den här chauffören skall köra lugnt och undvika krockar, annars blir det en festlig äggröra… Ägg är en av de mest populära produkterna.Jeanette från Robbes har full men lätt last. Sallat och skott i praktiska lådor. Allt odlas supermodernt inomhus och smakar… Robbe – Robert – är (förstås) fd rolig elev till OO, skådespelare till utbildningen. Med rötterna och fötterna stadigt förankrade på hemgården, precis som brodern. De två systrarna flyger och far runt i världen, den ena som pilot… Och Robbe är i det närmaste världsberömd i odlarkretsar.Konsumenten köper för smidighetens skull en låda med fast innehåll: Isbergssallat och örter enligt utannonseringen. Ärtskott, basilika och dill fanns i OO:s låda, till ett fast jämt pris. Vid den här fotograferingen märkte OO en perforering, delade lådan i två och funderar på tilltänkt återanvändning… En supergod salladsblandning ingick också, ”uppdukad” på ett pappersfat vars botten ser ut så här:Och här poserar storsmilande Robbe med en annan ”superkändis”, Robinson-Micke, rund och goo (före Robinson). Härliga killar som i samråd komponerat ihop olika varianter av gourmet-mix – den här gången fanns där isbergssallat, ärtskott och lupinskott (ät upp de invasiva – men tror inte att fröna samlas in längs landsvägarna). OO minns inte så väl, eftersom blandningen, klar att hällas i salladsskålen, försvann illa kvickt, nästan i provsmakningen.

Det finns mera att prova på och bli stamkund i. Bara att läsa producenternas uppdateringar inför varje utdelning, klicka och reservera. Nami.

Språk och svenska på Svenska Dagen

Det är vokalerna det handlar om. Hur dina vokaler formas och färgas avslöjar dig. Verkligt intressant för sångare – och andra. Exakt så sa inte kvällens svenskadagsfestföredragshållare Sören Lillkung med många titlar, bl.a. CVT-lärare, men något ditåt.

Fick inte med solvargsgrinet…

Provexempel fick åhörarna också, vi kunde inte låta bli att fnissa till när Sören tog sig ton och levererade ”Aavan meren tuolla puolen” med finska mörka vokaler, Jakobstads ljusa och allfinlandssvenska mittemellan – ”muminspråk”, som en del icke-insatta påstår. Tove Janssons och Erna Tauros ”Skynda dig älskade, skynda…” blir nästan alltför rolig med norska ljusa vokaler… Kom mitt under festtalet att tänka på när samma Sören presenterade musikutbildningen i Jakobstad för ”OO:s” gymnasieelever och fick hela församlingen att bli uppmärksam när han drog till med ”rockröst”. ”Int´ kund´ vi tro att han kan sånt!” Men han kan.

Parentes: CVT, Complete Vocal Technique, på svenska komplett sångteknik, har utvecklats av den danska sångaren och röstforskaren Cathrine Sadolin. Många har gått hennes utbildning och för den vidare. OO vill tro att hennes (och även andras) vokaler förändras spontant, åtminstone en aning, beroende på i vilken språkmiljö hon/de vistas, vilket språk hon/de pratar. Dock absolut inte medvetet. Hur som helst, intressant. Parentesen slut.

På Svenska Dagen pratade Sören förstås om svenska, men också om att ”ett språk är mera än ett språk”; det ger identitet, sammanhang och ”rötter”. Och det skall få höras varifrån man är – på rätt sätt. Vi finlandssvenskar talar inte muminspråk eller bryter på finska…

Nu halkade OO ur lite. Sörens festttal på svenskadagsfesten i Borgå var roligt och informativt. Han berättade om en stor mängd med projekt med språket i fokus som snart kör igång – direktören Sören för Svenska Kulturfonden nöter sin byxbak på möten och jobbar för finlandssvenskans överlevnad, sådär kort sagt.Kvällens komiker Alfred: ”Komiker är bara en omskrivning för ‘vara arbetslös och bo med mamma'”. Han berättade bl.a om att hugga av ord – en pitebo far´ int´ ti Lule, precis – och helsingforsbon hugger av och förlänger: prattaaaaa… (pratar). Han gjorde en musical på stående fot: bad publiken om en historisk person och ett aktuellt tema. Det blev Runeberg och flygskam. Hur han riktigt fick ihop det blev nästan ett mysterium, men en av OO:s konklusioner är att vi skall låta skarvarna stå för transporten. Ungefär.

Här ovan sjunger han sin egen sång som ingen nånsin bett honom sjunga, men som han framför ändå. Melodin är ”Bye, bye, miss American pie” och texten handlar om dagen när svenskfinland dör. Dystra och deprimerande och roliga framtidsvisioner på komikers vis. Alfred Backa har en hel del strängar på sin lyra! Men vi håller inte med i visionerna – och det var väl också meningen.

OO var också fräck nog att gå fram och byta några ord med honom på vår så gott som exakt gemensamma språkvariant, hoppeligen med rätt klingande vokaler och avhuggna ord på rätt ställe.Festen var kort, och det utannonserade minglet var inte så livligt. Folk i trakten talar ju enbart med folk de känner från förr. Bakom bardisken stod en glad grupp elever från folkhögskolans invandrarlinje med bakverk från sina hemtrakter. OO köpte av de här, den gröna färgen tilltalar och känns lagom spännande:Saknades kvinnor? Nej. Maria Malin stod (som vanligt) som arrangör och hälsningstalare (biträdande rektor för huvudarrangören, stadens medborgarinstitut), Jenna Romberg (språklärare vid samma institution) var programledare, en kvartett från Akademiska damkören Lyran sjöng.Könskvot på scenen: 6 – 2 i kvinnlig favör. I antalet använda minuter vann karlfolket. Men kvinnfolket övervägde i publiken. Så he så.

 

Natur och konst är medicin!

”Läkekonstens uppgift är att underhålla patienten medan naturen botar sjukdomen”. Nånting i den stilen lär Voltaire ha uttryckt. Så sa i alla fall Ilkka Taipale, och han borde veta. Medicine doktor, psykiater, docent i socialmedicin, politiker i flera omgångar, står på de svagas sida i alla sammanhang. Dessutom är han fylld med humor i all sin kunskap.Numera är han bl.a. ordförande i konstkommittén vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt, vardagligt HNS på svenska, HUS på finska.Borgå sjukhus fyllde 50 år i våras, och ovannämnda kommitté har uppvaktat med ovanavbildade konstverk som invigdes nu, 28 augusti. Det har funnits på plats en tid, och rosarieaktivisterna (dit OO och BJR hör) i det omgivande lilla rosariet (bl.a. alla buskar som syns på bilden) har undrat vad det här föreställer, och varför och hur har det uppenbarat sig. Nu fick vi förklaring, vi fick vara med på invigningen. ”Fyrfoting”, ”Nelijalkainen” – så heter verket, ihopsvetsat av 40 böjda rörstumpar av denna konstnär,enligt Ilkka Taipale så ung att inte ens skägget växer på honom… Enligt Allvetande Wikipedia är Kimmo Schroderus född 1970 och vida känd för sina fantasieggande skulpturer. Fyrfotingen är en hund, säger någon. Andra håller på katt. Konstnären själv säger att alla tolkningar är riktiga och bad oss följa med hur olika vädertyper och ljusförhållanden inverkar. Skuggan är också intressant, den varierar hela tiden, påpekade en av de närvarande.Vår vänliga och stiliga sjukhusdirektör Leena Koponen höll också ett tal, växlande mellan svenska och finska, applåd för det! Och hon fick också, planerat eller spontant inflikat, med oss som sköter rosariet, trädgårdsföreningens medlemmar. Påpekade också att rosorna har varit speciellt vackra i år.Programledare var ledande överskötare Tuulia Koponen (och dessa två har inga släktförbindelser!), som blev märkbart glad när hon fick veta att en av de nya buskrosor som tagits fram i Finland under de senaste åren heter – just det, ‘Tuulia’.Inte nog med det, sjukhuset har också städat upp och gallrat och restaurerat och organiserat i sin porträttsamling, och ställer nu permanent ut femton porträtt på bestående plats. Stolt och glad blev feministen i OO när första porträttet man möter föreställer Kirsti Sund, tidigare ledande överskötare och den som började med konstutställningar i sjukhusets aula 1969. Hon fanns också med bland besökarna, så..… det blev en bild med Kirsti i dubbel upplaga, med 20 år emellan. I bakgrunden myser fd överläkaren Johan Wennström, som varit anställd under samma tider som hon. De som placerat tavlorna har tänkt sig att porträtten kan tala med varandra, och här har det lyckats väl! Denna läkare finns fortfarande i de levandes skara, men historier om honom har OO inte hört. Däremot nog omFredrik Rejman (1929-2012), en kunnig och glad tusenkonstnär. Han har bl.a. skrivit en bok om sin tid som läkare på ett norskt valfångstfartyg i Antarktis 1957-58. Boken finns här i huset, är läst, men oanträffbar just nu! På det fartyget fick han vara allmedicinsk konstnär, improvisera, dra ut tänder och bota baksmällor…Och om Rolf Gullichsen (1897-1977), om vilken det går ”vilda historier” om hans burdusa sätt, men han var visst rakt på sak med sina medicinska kunskaper, sin läkarblick och sin intuition – och han kunde ta in folk ”från sjukhusfarstun till operationssalen” på ett ögonblick. På så sätt lär han ha räddat många liv.

Läkarna blev lokala kändisar förr. Skulle gärna vilja veta vem av sjukhusets läkare idag som är den mest långvariga. Troligtvis ett helt obekant namn för den stora allmänheten.En del av ”våra” rosenbuskar i bakgrunden… Och ikväll kom en kalldusch. Några rosenbuskar, syns inte här, är hotade på grund av dräneringsarbeten. Nu blir det att ”slåss” igen. En del av dessa rosor är oersättliga!

I Sannäs för 100 år sedan…

29 mars 1918. Långfredag, en strålande vinterdag. Vid fyratiden går en hästtransport från Sannäs gård mot Borgå. Gårdens hästkusk kör, bredvid på kuskbocken sitter den knappt 11-åriga Eric Silfverhjelm, hans mamma sitter fängslad med handbojor i släden, tillsammans med tillfångatagaren. Eventuellt gick färden alldeles förbi OrdOdlarens nuvarande hem (som inte alls fanns då), en liten kilometer från Sannäs gård.

Sannäs gård från ”åsidan” går att fota tack vare gårdens för allmänheten öppna motionsslinga. Ritad av CG Engel, ”arkitekten som skapade Helsingfors” under 1800-talets första årtionden

Anledningen? Inbördeskriget som rasade. I Borgå härskade ”de röda” sedan 8 februari, och förstås ville de komma åt ”de vita”, bl.a. skyddskåren. Friherre Gustav Silfverhjelm på Sannäs hade tidigare varit skyddskårschef. Både han och hustrun Elsa von Born (uppvuxen på Stor-Sarvlaks, se tidigare inlägg) var politiskt intresserade, aktiva och engagerade. Den s.k. Militärkommittén som s.a.s. förberedde för frihetskriget/inbördeskriget sammanträdde hösten 1917 flitigt på Sannäs gård. Elsa von Born var en av de många kvinnor som smugglat förbjudna tidskrifter från Sverige (många i hennes släkt verkar ha varit inblandade på ett eller annat sätt), hösten 1917 användes en skyddad vik av hennes ”Sarvlaksarv”, ön Hudö söder om Lovisa för hemliga motorbåtsexpeditioner, och vintern 1918 ordnade hon med proviant och utrustning till de spridda skyddskårsmedlemmarna i skärgården söder om Borgå.

Hon var bevakad, en del av gårdens boskap och lager (även en fin vinkällare) beslagtogs – och denna långfredag var tydligen måttet rågat. På morgonen försågs hon med handbojor i sitt sovrum, och mitt på dagen hade gårdens folk och de flesta omkringboende sammankallats, och Elsa von Born förhördes. Ordet ”du” användes, och på frågan om hon godkänner landets nya regim svarade hon ett diplomatiskt ”nej” med ca 20 0rd, i övrigt teg hon. På väg till Borgå ombads hon hålla händerna under fällen för att dölja bojorna – då svarade hon: ”För dessa skäms jag ej”.

Hon ställdes inför revolutionsdomstolen i staden, men ”målet” fick uppskov och hon fick återgå till sina sysslor på gården, under ständig bevakning. Ungefär två veckor senare var ”de rödas” maktperiod i Borgå över. Allt detta berättat av Eric i denna lilla bok:

Livet på Sannäs gård fortsatte, Elsa von Born tog initiativ till Lotta Svärd-rörelsen i Borgå, var dess ordförande. Tyvärr var Silfverhjelms tvungna att lämna gården 1924. Då hade fru friherrinnan bott där sen 1901, hon hade ordnat och utvecklat, skött – med bl.a. en kvinnlig trädgårdsmästare – en handelsträdgård där hon som den första i Borgå odlat bl.a. tomater, sparris och meloner. Känner en viss gemenskap, över 60 tomatsorter är på gång nu, 100 år senare. Men sparrisen är ännu täckt av snö.

Elsa von Born levde som frånskild i ca 30 år, till 1956. Hon reste i Finland, bodde och reste i Italien, vistades ”mellan varven” på sin lilla gård Lappnor, några kilometer söder om barndomshemmet. Hon försörjde sig genom skrivande, publicerades i tidningen Östra Nyland, på finska i Suomen Kuvalehti, bl.a. Hon skrev reseskildringar, böcker, gjorde intervjuer (bl.a. med Ingrid Bergman), hon höll föredrag runt om i Finland. För sina insatser för Italien belönades hon med en hög italiensk orden. Hon beskrivs av många som anspråkslös, arbetsam, rättrådig och givmild både vad gällde erfarenheter och presenter, med en stillsam humor.

Gården idag? Det sägs enbart ”flera privata ägare” under 1900-talet. På 1970-talet köptes gården av ett ledarskapsinstitut, och där skolades då chefer på mest högre nivå. Sen 2010 har gården ägts av Aalto-universitetet, och här hålls kurser och fester av olika slag. OO:s pensioneringsfest i september 2014 hölls i en liten sal här, och i januari 2017 var OO ”dansmästare” på en privat fest i barockstil i gårdens salar. Det var, minst sagt, roligt! Nu är gården till salu, så…

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 65 013 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.