Språk och svenska på Svenska Dagen

Det är vokalerna det handlar om. Hur dina vokaler formas och färgas avslöjar dig. Verkligt intressant för sångare – och andra. Exakt så sa inte kvällens svenskadagsfestföredragshållare Sören Lillkung med många titlar, bl.a. CVT-lärare, men något ditåt.

Fick inte med solvargsgrinet…

Provexempel fick åhörarna också, vi kunde inte låta bli att fnissa till när Sören tog sig ton och levererade ”Aavan meren tuolla puolen” med finska mörka vokaler, Jakobstads ljusa och allfinlandssvenska mittemellan – ”muminspråk”, som en del icke-insatta påstår. Tove Janssons och Erna Tauros ”Skynda dig älskade, skynda…” blir nästan alltför rolig med norska ljusa vokaler… Kom mitt under festtalet att tänka på när samma Sören presenterade musikutbildningen i Jakobstad för ”OO:s” gymnasieelever och fick hela församlingen att bli uppmärksam när han drog till med ”rockröst”. ”Int´ kund´ vi tro att han kan sånt!” Men han kan.

Parentes: CVT, Complete Vocal Technique, på svenska komplett sångteknik, har utvecklats av den danska sångaren och röstforskaren Cathrine Sadolin. Många har gått hennes utbildning och för den vidare. OO vill tro att hennes (och även andras) vokaler förändras spontant, åtminstone en aning, beroende på i vilken språkmiljö hon/de vistas, vilket språk hon/de pratar. Dock absolut inte medvetet. Hur som helst, intressant. Parentesen slut.

På Svenska Dagen pratade Sören förstås om svenska, men också om att ”ett språk är mera än ett språk”; det ger identitet, sammanhang och ”rötter”. Och det skall få höras varifrån man är – på rätt sätt. Vi finlandssvenskar talar inte muminspråk eller bryter på finska…

Nu halkade OO ur lite. Sörens festttal på svenskadagsfesten i Borgå var roligt och informativt. Han berättade om en stor mängd med projekt med språket i fokus som snart kör igång – direktören Sören för Svenska Kulturfonden nöter sin byxbak på möten och jobbar för finlandssvenskans överlevnad, sådär kort sagt.Kvällens komiker Alfred: ”Komiker är bara en omskrivning för ‘vara arbetslös och bo med mamma'”. Han berättade bl.a om att hugga av ord – en pitebo far´ int´ ti Lule, precis – och helsingforsbon hugger av och förlänger: prattaaaaa… (pratar). Han gjorde en musical på stående fot: bad publiken om en historisk person och ett aktuellt tema. Det blev Runeberg och flygskam. Hur han riktigt fick ihop det blev nästan ett mysterium, men en av OO:s konklusioner är att vi skall låta skarvarna stå för transporten. Ungefär.

Här ovan sjunger han sin egen sång som ingen nånsin bett honom sjunga, men som han framför ändå. Melodin är ”Bye, bye, miss American pie” och texten handlar om dagen när svenskfinland dör. Dystra och deprimerande och roliga framtidsvisioner på komikers vis. Alfred Backa har en hel del strängar på sin lyra! Men vi håller inte med i visionerna – och det var väl också meningen.

OO var också fräck nog att gå fram och byta några ord med honom på vår så gott som exakt gemensamma språkvariant, hoppeligen med rätt klingande vokaler och avhuggna ord på rätt ställe.Festen var kort, och det utannonserade minglet var inte så livligt. Folk i trakten talar ju enbart med folk de känner från förr. Bakom bardisken stod en glad grupp elever från folkhögskolans invandrarlinje med bakverk från sina hemtrakter. OO köpte av de här, den gröna färgen tilltalar och känns lagom spännande:Saknades kvinnor? Nej. Maria Malin stod (som vanligt) som arrangör och hälsningstalare (biträdande rektor för huvudarrangören, stadens medborgarinstitut), Jenna Romberg (språklärare vid samma institution) var programledare, en kvartett från Akademiska damkören Lyran sjöng.Könskvot på scenen: 6 – 2 i kvinnlig favör. I antalet använda minuter vann karlfolket. Men kvinnfolket övervägde i publiken. Så he så.

 

Natur och konst är medicin!

”Läkekonstens uppgift är att underhålla patienten medan naturen botar sjukdomen”. Nånting i den stilen lär Voltaire ha uttryckt. Så sa i alla fall Ilkka Taipale, och han borde veta. Medicine doktor, psykiater, docent i socialmedicin, politiker i flera omgångar, står på de svagas sida i alla sammanhang. Dessutom är han fylld med humor i all sin kunskap.Numera är han bl.a. ordförande i konstkommittén vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt, vardagligt HNS på svenska, HUS på finska.Borgå sjukhus fyllde 50 år i våras, och ovannämnda kommitté har uppvaktat med ovanavbildade konstverk som invigdes nu, 28 augusti. Det har funnits på plats en tid, och rosarieaktivisterna (dit OO och BJR hör) i det omgivande lilla rosariet (bl.a. alla buskar som syns på bilden) har undrat vad det här föreställer, och varför och hur har det uppenbarat sig. Nu fick vi förklaring, vi fick vara med på invigningen. ”Fyrfoting”, ”Nelijalkainen” – så heter verket, ihopsvetsat av 40 böjda rörstumpar av denna konstnär,enligt Ilkka Taipale så ung att inte ens skägget växer på honom… Enligt Allvetande Wikipedia är Kimmo Schroderus född 1970 och vida känd för sina fantasieggande skulpturer. Fyrfotingen är en hund, säger någon. Andra håller på katt. Konstnären själv säger att alla tolkningar är riktiga och bad oss följa med hur olika vädertyper och ljusförhållanden inverkar. Skuggan är också intressant, den varierar hela tiden, påpekade en av de närvarande.Vår vänliga och stiliga sjukhusdirektör Leena Koponen höll också ett tal, växlande mellan svenska och finska, applåd för det! Och hon fick också, planerat eller spontant inflikat, med oss som sköter rosariet, trädgårdsföreningens medlemmar. Påpekade också att rosorna har varit speciellt vackra i år.Programledare var ledande överskötare Tuulia Koponen (och dessa två har inga släktförbindelser!), som blev märkbart glad när hon fick veta att en av de nya buskrosor som tagits fram i Finland under de senaste åren heter – just det, ‘Tuulia’.Inte nog med det, sjukhuset har också städat upp och gallrat och restaurerat och organiserat i sin porträttsamling, och ställer nu permanent ut femton porträtt på bestående plats. Stolt och glad blev feministen i OO när första porträttet man möter föreställer Kirsti Sund, tidigare ledande överskötare och den som började med konstutställningar i sjukhusets aula 1969. Hon fanns också med bland besökarna, så..… det blev en bild med Kirsti i dubbel upplaga, med 20 år emellan. I bakgrunden myser fd överläkaren Johan Wennström, som varit anställd under samma tider som hon. De som placerat tavlorna har tänkt sig att porträtten kan tala med varandra, och här har det lyckats väl! Denna läkare finns fortfarande i de levandes skara, men historier om honom har OO inte hört. Däremot nog omFredrik Rejman (1929-2012), en kunnig och glad tusenkonstnär. Han har bl.a. skrivit en bok om sin tid som läkare på ett norskt valfångstfartyg i Antarktis 1957-58. Boken finns här i huset, är läst, men oanträffbar just nu! På det fartyget fick han vara allmedicinsk konstnär, improvisera, dra ut tänder och bota baksmällor…Och om Rolf Gullichsen (1897-1977), om vilken det går ”vilda historier” om hans burdusa sätt, men han var visst rakt på sak med sina medicinska kunskaper, sin läkarblick och sin intuition – och han kunde ta in folk ”från sjukhusfarstun till operationssalen” på ett ögonblick. På så sätt lär han ha räddat många liv.

Läkarna blev lokala kändisar förr. Skulle gärna vilja veta vem av sjukhusets läkare idag som är den mest långvariga. Troligtvis ett helt obekant namn för den stora allmänheten.En del av ”våra” rosenbuskar i bakgrunden… Och ikväll kom en kalldusch. Några rosenbuskar, syns inte här, är hotade på grund av dräneringsarbeten. Nu blir det att ”slåss” igen. En del av dessa rosor är oersättliga!

I Sannäs för 100 år sedan…

29 mars 1918. Långfredag, en strålande vinterdag. Vid fyratiden går en hästtransport från Sannäs gård mot Borgå. Gårdens hästkusk kör, bredvid på kuskbocken sitter den knappt 11-åriga Eric Silfverhjelm, hans mamma sitter fängslad med handbojor i släden, tillsammans med tillfångatagaren. Eventuellt gick färden alldeles förbi OrdOdlarens nuvarande hem (som inte alls fanns då), en liten kilometer från Sannäs gård.

Sannäs gård från ”åsidan” går att fota tack vare gårdens för allmänheten öppna motionsslinga. Ritad av CG Engel, ”arkitekten som skapade Helsingfors” under 1800-talets första årtionden

Anledningen? Inbördeskriget som rasade. I Borgå härskade ”de röda” sedan 8 februari, och förstås ville de komma åt ”de vita”, bl.a. skyddskåren. Friherre Gustav Silfverhjelm på Sannäs hade tidigare varit skyddskårschef. Både han och hustrun Elsa von Born (uppvuxen på Stor-Sarvlaks, se tidigare inlägg) var politiskt intresserade, aktiva och engagerade. Den s.k. Militärkommittén som s.a.s. förberedde för frihetskriget/inbördeskriget sammanträdde hösten 1917 flitigt på Sannäs gård. Elsa von Born var en av de många kvinnor som smugglat förbjudna tidskrifter från Sverige (många i hennes släkt verkar ha varit inblandade på ett eller annat sätt), hösten 1917 användes en skyddad vik av hennes ”Sarvlaksarv”, ön Hudö söder om Lovisa för hemliga motorbåtsexpeditioner, och vintern 1918 ordnade hon med proviant och utrustning till de spridda skyddskårsmedlemmarna i skärgården söder om Borgå.

Hon var bevakad, en del av gårdens boskap och lager (även en fin vinkällare) beslagtogs – och denna långfredag var tydligen måttet rågat. På morgonen försågs hon med handbojor i sitt sovrum, och mitt på dagen hade gårdens folk och de flesta omkringboende sammankallats, och Elsa von Born förhördes. Ordet ”du” användes, och på frågan om hon godkänner landets nya regim svarade hon ett diplomatiskt ”nej” med ca 20 0rd, i övrigt teg hon. På väg till Borgå ombads hon hålla händerna under fällen för att dölja bojorna – då svarade hon: ”För dessa skäms jag ej”.

Hon ställdes inför revolutionsdomstolen i staden, men ”målet” fick uppskov och hon fick återgå till sina sysslor på gården, under ständig bevakning. Ungefär två veckor senare var ”de rödas” maktperiod i Borgå över. Allt detta berättat av Eric i denna lilla bok:

Livet på Sannäs gård fortsatte, Elsa von Born tog initiativ till Lotta Svärd-rörelsen i Borgå, var dess ordförande. Tyvärr var Silfverhjelms tvungna att lämna gården 1924. Då hade fru friherrinnan bott där sen 1901, hon hade ordnat och utvecklat, skött – med bl.a. en kvinnlig trädgårdsmästare – en handelsträdgård där hon som den första i Borgå odlat bl.a. tomater, sparris och meloner. Känner en viss gemenskap, över 60 tomatsorter är på gång nu, 100 år senare. Men sparrisen är ännu täckt av snö.

Elsa von Born levde som frånskild i ca 30 år, till 1956. Hon reste i Finland, bodde och reste i Italien, vistades ”mellan varven” på sin lilla gård Lappnor, några kilometer söder om barndomshemmet. Hon försörjde sig genom skrivande, publicerades i tidningen Östra Nyland, på finska i Suomen Kuvalehti, bl.a. Hon skrev reseskildringar, böcker, gjorde intervjuer (bl.a. med Ingrid Bergman), hon höll föredrag runt om i Finland. För sina insatser för Italien belönades hon med en hög italiensk orden. Hon beskrivs av många som anspråkslös, arbetsam, rättrådig och givmild både vad gällde erfarenheter och presenter, med en stillsam humor.

Gården idag? Det sägs enbart ”flera privata ägare” under 1900-talet. På 1970-talet köptes gården av ett ledarskapsinstitut, och där skolades då chefer på mest högre nivå. Sen 2010 har gården ägts av Aalto-universitetet, och här hålls kurser och fester av olika slag. OO:s pensioneringsfest i september 2014 hölls i en liten sal här, och i januari 2017 var OO ”dansmästare” på en privat fest i barockstil i gårdens salar. Det var, minst sagt, roligt! Nu är gården till salu, så…

Musikkonsumtion

Hur konsumerar du musik? Så frågar den finlandssvenska radions kulturredaktion på sin Facebook-sida. Spotify, Youtube, MP3-spelare…? Och en del av dem som intervjuats föredrog vinyl! Men CD-skivor är mera praktiska i bilen, det medgavs.

OrdOdlaren såg sig omkring i huset. CD-hyllor att torka damm av där. Och där. Samt där. Egna och BJR:S gamla kära LP-skivor tätt ihoppackade där… Tre eller fyra CD-spelare tillgängliga (plus i bilarna), ingen vinylspelare. Och OO svarar:”Konsumerar musik via radio, live och på bio. Helst med ett sammanhang inplacerat”. Lite gammaldags, men så är det bara.

Många körer och andra ensembler (härligt ord, i finlandsvensk radio har både Beatles och Sven Ingvars och King´s Singers kallats just ensembler) – ja, en hel del musicerande konstellationer har börjat med temakonserter. Visserligen ställer sådant krav på programblad – som man borde få köpa i förväg, läsa in sig – och på programpresentation. Publiken är inte alltid så insatt i musikgenrer och -termer.

Monica Groop gjorde det. Hon startade i sommar en egen liten musikfestival med tre konserter där stora och fina salonger och stora människomassor inte är det viktigaste, utan det intima, närmiljön. Pellinge Musikdagar i Borgå skärgård. Resan dit innefattar också några minuter på en landsvägsfärja. Första konserten hade giganten Gustav Djupsjöbacka vid flygeln och själv presenterade hon programmet (som hon säkert bestämt själv). Hennes man, internationell diabetesforskare, fungerade som skivförsäljare, fotograf, roadare, springpojke, alltiallo.

Programmet bestod av opera, operett, musical, lieder, allt i en skön blandning. Två kärlekspar förälskar sig, uttrycker sin känsla för måne och stjärnor, blandat med lite svartsjukeraseri, förförelse, frieri, serenadsjungande – men inte precis i den exakta ordningen. Helheten var bara bra, så bra. Och den församlade lokala världspressen lyste förstås med sin frånvaro. En lär ha funnits på en av de senare konserterna. Ungdomsföreningslokalen var sprängfylld av främst lokala människor som lyssnade till mezzosopranens, operasångarens, sånglärarens m.m. sköna talstämma som hördes utmärkt utan störande elektronik. Hennes chef (rektor) under många år vid SibeliusAkademin är alltid en trygg klippa vid tangenterna för alla sångare. Och sångarna, som även agerade med inlevelse (och flera klädbyten), var de i Finland etablerade Hedvig Paulig (sopran) och Niall Chorell (tenor) samt stjärnorna i stigande Joonas Asikainen (baryton) och Ylva Gruen (mezzosopran från Sverige, studerar vid SibeliusAkademin för – Monica Groop). En kväll som både ”musikaliska” och ”icke-musikaliska”, ”kunniga” och ”mindre kunniga” njöt av för fulla muggar, delvis just på grund av programkonceptet och de eleganta presentationerna!

Ja, Monica Groops morbror har undervisat OO iorgelspel. För ca 50 år sedan, i 4-5 år. Nu är fingrarna styvare och instrumentet är oftast piano, men visst sitter ett och annat kvar.

Musik på bio? Det får bli  en annan historia.

Några små bilder från nätet:

BpMy8ErS8j3LBm15-Qeb46xofeAzEfLpnihIBcCP8rgcm9RiGGikyK5AA-oqpJ1vMeB97g=s85Monica Groop, som har sjungit på många scener i Europa, dessutom eminent sånglärare.

GyjVvmfeQMiyzn95i3XhAUfmIPk0L4jC0K0a4jR92H9uUlKJva8MiBzrWz1GlQtD5dCoqg=s151Gustav Djupsjöbacka, rektor vid ”Sibis” 2004 – 2012, pianist ut i fingerspetsarna.

V1bouku26A10eyyhtPEzL5RWe6HXrQ4_p4oE5vpC2Go0d-XNbCriDxUkSLF-Aq3MJ0rh=s85Hedvig Paulig, som framförde bl.a. ”Rusalkas sång till månen” samt ”Summertime”

YN0H_W_78c5tv0s_Q8qDDx-DGrMJSDxYE8NkJdxtMLgOQUaFvRhXTkTI3y6i3_22ZVaz5w=s128Spjuvern Niall Chorell som var självskriven att framföra självskrytsången ”Kitty m´ love will you marry me” – men även ”Jag vill sjunga din afton av stjärnor full”, på finska. Och så öppnade han champagneflaskan precis på rätt ställe i slutet…

imagesUnga barytonen Joonas Asikainen bjöd bl.a. på Schuberts ”Ständchen” samt Wolframs ”Sången till aftonstjärnan”

VZTYC_gpM9t17tQLAtd-x6H4wvcMJyMrXb9HJ5YPXFYNCVVY9zoiBdtMvJCFcaIqQdcVLg=s85Ylva Gruen, svensk mezzosopran som studerar i Finland för. Hon sjöng bl.a. Zerlina i förförelsescenen ur Don Giovanni med JA, och en för OO okänd fransk aria ur Romeo och Julia, byxrollen Stéphanos ”Que fait tu blanche tourterelle”.

Via Crucis i Borgå

Början gjordes 2012. Det var läraren/författaren/redaktören Sabine Forsblom som tyckte att Borgå har fenomenal miljö för en långfredagsvandring, och den skulle vara tvåspråkig. Textförfattare engagerades, tre borgåkantorer komponerade, sångare och aktörer och en massa frivilliga till andra uppgifter ställde upp. Men det kostar ändå, bl.a. tekniken, scenerna, belysningen, så därför ordnas vandringen enbart vartannat år. Nu var det tredje gången, denna tidiga påsk. Här är rutten på det skruttiga programbladet. Det gås nog längs den kurviga vägen, ner mot ån och sen upp mot domkyrkan.

SAMSUNG CSC

Starten på Näsebacken, den sista måltiden, fotograferade jag under övningen, innan alla var helt klädda. Kören bakom, Judas, Jesus (Simon Häger, yrkesskådespelare), Petrus och Johannes.

SAMSUNG CSC

Sen svänger publiken sig 90 grader, och en skogsbacke får fungera som Getsemane.

SAMSUNG CSCEn bekant skriftlärd, några av kvinnorna och Kajfas betraktar tillfångatagandet.

Vid ån – en båtbrygga – står Judas och ropar ut sin ånger, nytt för i år. Utan ljudförstärkare hördes han omåttligt bra.

SAMSUNG CSC

På Rådhustorget var det svårt att nå fram i trängseln. Folk filmade. När tittar de på filmen sen? Med 1,57 i mänsklig höjd blir bilderna lite si som så…

SAMSUNG CSC

Jag lyckades ändå fånga den förskräckta Jesus, två soldater och de skriftlärda, till vänster och till höger i sina höga mössor. Men Kajfas´ mössa blev kapad.

Det är ganska brant uppförsbacke till Golgata, kyrkbacken. Bilden suddig i mörkret utan blixt.

Kören, främst medlemmar från Borgå kammarkör, sjunger och bär upp föreställningens bakgrunder.

Jesus på korset, så gott som naken i summa summarum en plusgrad. Många andra hade långkalsonger och tröjor – från pålitligt håll meddelas att Jesus berättat att han inte frös. Hans ångestskakande på korset verkade nog också som frysande…

De två tidigare åren har föreställningen slutat med Jesu ord:”Det är fullbordat”. Sen släcktes strålkastarna och allt var slut. Nu tändes de på nytt, Jesus steg ner från korset, hängde upp törnekronan och en del av sin klädedräkt, räckte en hjälpande hand till de två rövarna, och så gick de iväg genom folkhopen. Hoppeligen till ett värmande utrymme. Ett mycket bättre slut! Sen kunde folk gå in i kyrkan, där tändes en mängd böneljus.

Varje år ny regissör, nu borgåbördiga Kim Gustafsson som för två år sedan var Judas – i år figurerade han som rövaren på korset till vänster. Texten är skriven av Tua Forsström och Maria Peura. De komponerande kantorerna heter Mikael Helenelund, Minna Wesslund och Jarkko Yli-Annala. En av soldaterna har varje år (tror jag) med inlevelse gjorts av en av den finska församlingens präster. Vartannat år, när vandring inte ordnas, ordnas en konsert i kyrkan med valda delar ur programmet, och bilder visas. Mycket bättre än de här. Välkomna!

Bloggstatistik

  • 40 318 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.