Allt har en historia…

Korsord. En sysselsättning som fängslat OrdOdlaren i – ja, det måste erkännas – i över 50 år. Allmän- och detaljbildande. Ofta ytligt, men man kan ju ”forska” vidare om man vill. Och det ville man häromdagen. Le bien-être (välgöraren). Soutien-gorge (nackstöd). Brassiere ⇒bra. Det där plagget som skall sköta sin uppgift, inte göra väsen av sig inte synas, inte kännas – enligt OO. På svenska så simpelt – BH. BeHå. Bysthållare. Rintaliivit, bröstväst.

Här är bilden och frågan i korsordet, det som fick OO att börja googla av och an.

Visst väcks nyfikenheten. Men vem skall vi ge äran för plagget i modern utformning? Mary, Herminie eller Ida (Itel) eller måhända någon annan? Herminie Cadolle (1845-1926), specialist på måttbeställda underkläder, var i varje fall först på plan. Hon kom med sin tvådelade korsett (som kvinnor i generationer pinats i) 1889, med en övre del med axelband – le bien être. Soutien-gorge (se ovan) började senare säljas separat. Hennes företag, Cadolle Company, grundades i Buenos Aires samma år, flyttade 1910 till Paris och tillverkade underkläder för bl.a. Mata Hari. Företaget existerar i den dag som idag är.

Mary då? Partyprinsessa, verkar det som. En kväll 1910 var det igen dags för fest, men klänningen hon ekiperat sig i verkade lite väl genomskinlig. Det fixade hon med två näsdukar och några band. Kort sagt så väckte uppfinningen uppmärksamhet, hon ansökte om – och fick – patent i USA, grundade firma. Och sålde hela härligheten, patent och allt, nån gång på 1920-talet. Mary Phelps Jacob föddes 1891 och avled efter ett synnerligen omväxlande liv som Caresse Crosby 1970. Den intresserade får googla… Företaget gick under.

Ida då? Itel Rosenthal, född 1886, judisk kvinna från Vitryssland som emigrerade till USA 1902, gifte sig 1907 och öppnade en klädaffär 1921, Maiden Form. ‘Maiden Form bra’ var först enbart en accessoar för bättre klädpassform, men den blev så pass populär att den snart såldes separat. Unikt? Två kupor som stödde och lyfte brösten, inkluderande axelband. Inte enbart pushade upp eller plattade till dem, som var högsta mode på 1920-talet. En kurvigare era var tydligen på gång, och Ida R var med. Även hennes man, det var han som utvecklade det måttsystem som fortfarande används med A, B, C och så vidare. Maiden Form var känt för sina reklamslogans, levde kvar i familjen, existerar än.

Ett enormt utvecklingsarbete har gjorts under knappt hundra år. Vem tänker på det? Vem kan räkna alla varianter? Och nuförtiden är plagget självklart för de flesta. Alla brännanden och feministrörelser till trots. En BeHå lär bestå av 20 – 48 delar, det är inte materialet som gör att den kostar, det är tydligen hantverket. Och de flesta kvinnor lär ha fel storlek. De flesta har inte besökt ”OO”:s affär i Finlands nästäldsta stad. Grundaren och den förra ägaren kunde med tre ögonkast avgöra omfånget och plockade fram rätt storlekar även om kunden hade vinterkappa på sig. Ja, så kändes det. Och goda, handfasta råd kom på köpet. Dottern har övertagit den lilla butiken, men ”man blir inte av med henne”, sa hon med ett humoristiskt ögonkast på mamman, som skuffade henne milt hårdhänt i sidan… OO har inte köpt BeHå från annan butik på ca 40 år…

Sommarprat(are)

”För er på vägarna, på badstranden och i hängmattan”. Citatet dök direkt upp i tankarna när tidningsnotisen om att sommarpratarna dyker upp i våra radioapparater (datorer?) direkt efter midsommar slogs upp i torsdagsfredags lokalblad inför helgen. Citatet är från Sveriges radio, troligen avlyssnat om och om igen under ”du gamla härliga tid, ljuva sextital”. Det var en tid sen…

Sommarpratarna – värdarna – har funnits i svenska radio sen 1959, om OO:s efterforskningar håller streck. ”Det ska va lätt musik med prat med mening i”, lär Tage Danielsson, dåvarande underhållningschef på Sveriges Radio ha sagt. I början fungerade sommarvärden just som programpresentatör, med ett personligt tilltal och en avspänd ton, något tämligen nytt i radion på den tiden – och det blev så pass populärt att ”pratarna” fick egna program. Avspänt och avspänt, ja. En pratare – dock betydligt senare – lär ha sagt småironiskt om sin hemstad, och blev uppringd av ordföranden i kulturnämnden i staden ifråga, mitt under sändningen! Det, ni…

Det går inte nu. Enligt tidningsnotisen (-artikeln) lär allt vara bandat redan, åtminstone här i Finland, där sommarpratet går i svenska Yle Vega-kanalen, tolfte året på gång. OO lyssnade flitigt i början, hon var mera radioaktiv då. Intressant, många halvbekanta, rätt så lättsamt. Tidpunkten passade ändå inte alltid, kl 10-11 eller 18-19… Men tidpunkten består, 40 pratare, jämn könsfördelning, känner till 16, pratat lite med två, 22 totalt okända. Fem dagar per vecka.

Jämförelse med Sverige: 1½ timme varje eftermiddag, sju dagar i veckan. 58 pratare, jämn könsfördelning, 45 totalt okända. Klart det, inte hänger man med. President Tarja Halonen och skådespelaren Stina Ekblad är med, båda pratade i Yle Vega 2013… I gengäld har Vega fått helsingforsåländsksvenska Lill Lindfors och Stefan Ingves, närpesbon som är chef för Sveriges riksbank.

Vad pratas det då? Något personligt, om saker och ting i samhället, politik, sånt som speglar samtiden. OO minns inte en enda sommarpratares budskap. ”Lättlyssnat för semesterfolk” sades det i tiden. Men på 1970-talet blev det så pass mycket politiska budskap att dåvarande underhållningschefen Stig Olin såg sig föranledd att ryta till:”‘Sommar’ skall inte vara ett politiskt program”!

Musiken då? Den skulle också vara ”avpassad för semesteröron”. Härom året hörde OO en person som kritiserade musiken i den finlandssvenska upplagan. Det hade spelats något ur en symfoni, och till och med opera. Det ansågs vara huvadå det.

OO som sommarpratare – totalt uteslutet. Då skulle det bli mycket huvadå-musik och pratet skulle inte hållas inom några som helst ramar. Hängmattan klockan 10, med lämplig avlyssningsapparat som sällskap låter som en idé. Tål att tänka på. Om det inte regnar. Får se och höra! Arja Saijonmaa börjar på måndag, ”skall berätta en grej som är lite rolig för vår publik och som hon inte orerat så mycket om tidigare”. Det handlar om att skapa intresse, nyfikenhet…

Trendigt!

Kål. De finska och de svenska benämningarna tycks inte kunna paras ihop på rätt sätt i OO:s föreställningsvärld. Kerä- och kyssä- och kukka- och parsa- och alltvadenuheter. Således blev det lite bom i plantuppköpet häromsistens. Kom hem utan huvudkål (kerä-) från plantbutik ett, där det, som vanligt, finns ett megastort sortiment. På 30 kilometers avstånd.

Dagen efter, plantbutik två (10 km). ”Har vi nånsin haft kålplantor?” frågade den anställda sin chef. ”Nää, men om fler frågar, så kanske nästa år…”. Torget mitt i stan. Noll. Plantbutik tre (24 km), hoppingivande, kålplantor rakt fram, strax innan skogen med tomatplantor tog vid – grönkål (lehti-)! Två sorter. Inga andra. ”Grönkål är trendigt, och gott när man steker i smör. Lätt att odla. Andra kålar är svåra att få till något i hemmaodling.” Vet. Men OO satte, tog upp och åt sin sista grönkål på 1980-talet. Punkt.

Sista hoppet, den minsta plantbutiken (22 km). E ”ärvde” den av sin svärfar för sisådär 15 år sedan. Svärfadern som med glimten i ögat vägrade sälja kålrabbiplantor (kyssä-) till OO:”De är så goda, jag vill ha dem själv!” E har inte kålplantor alls numera, knappt några ”matväxter” överhuvudtaget. ”Folk odlar inte. För besvärligt. Enklare och billigare att köpa. Under min tid har jag märkt en klar nedgång. Lättskötta sommarblommor och någon tomatplanta är de vanligaste inköpen”.

Och tidningar – alla kategorier – skriker ut hur trendigt det är att odla. På balkongen, i kruka, i pallkragar, i parker, på tak, på bredden, på höjden, i vatten (hydroodling)… ”Odla din egen mat!” OO strävade på med egna odlingar när det var totalt ”ute” att odla, fortsatte genom varierande trender och håller på än. Nästan värre och värre för varje år (BJR får ta på sig en del av skulden för sortiment och antal).

Trender, varifrån kommer de? Hittade en lista på 16 trendiga inredningsdetaljer som kommer att vara otrendiga 2017 – kommersiellt, förstås. Mode, jo. Men trender som inte inbringar pengar för producenten? Pryda träd med virkade och stickade lappar, bygga insekthotell? Odla – och därmed köpa mindre?

Läste nyligen om sommarens stora trend: förnya din väska med en personlig axelrem. Köp polyesterband och karbinhakar, pyssla en stund – och du är trendig!

Men visst duger de här? Stadiga, bra, föga nötta, håller…

En annan sommartrend: baddräkten skall lämna skinkorna bara. String baktill, aningen mera tyg framtill. Det viktiga är att alla ”skall få” visa sina skinkor. Artikeln illustrerades av en rätt så gropig bakdel och några gymtrimmade skinkor. Varför inte nakenbad med en gång?

Handplockat. Munblåst. Ekologiskt. Hembakat. ”Orört av människohand” stod det på bitsockerpaketen på 1950-talet (källa, OO:s pappa). Trendig i betydelsen ”modern, inne” kom först 1979. Sen kom trendsättarna.

Huvudkålen? Lugn lugn, höstens kållådor är räddade. BJR gjorde återbesök i plantbutik ett. Alla kålar växer och frodas: broccoli (parsa-), blomkål (kukka-), brysselkål (ruusu-), kålrabbi (kyssä-). Och den goda huvudkålen (kerä-). Eventuellt har namnen hittat sina riktiga språkpar i och med detta skrivande. Men kållåda blir det! Nätet skyddar, och den lilla söta bocken vaktar…

(Stavnings)lektion i hjärnan

Hjärna, hjärna, som OO så gärna ger järnet… Denna manick som vi bär med oss hela livet, som vi inte alltid vet – styr den oss eller vi den? Här har det levts i en månad med hjärna som intensiv partner, skrivits och funderats, och verkligt gärna. Lober och kärnor och nerver ihopbuntade hit och dit – och oj, så mycket det kommer, när det finns MEG och PET och MRI och EEG och reduktion och kombination och afasi, ataxi och bortsopade minnen. ansiktsblindhet, förändringsblindhet, distraktionsblindhet och heta handen därpå. OO har hållit på med psykologi . Igen. Roligt. Jobbigt. Ingen resursfördelning. Allt eller inget.

Och äfven via massmedia. Sini Hämäläinen, som undersökt och kommit fram till att om man lärt sig två (eller flera) språk före fem års ålder, då har man skaffat hjärnförsäkring. Hjärnan ser annorlunda ut, och drabbas du av stroke så klarar du dig bättre än om du har bara ett språk sen små barnsben. Annorlunda, hm. Hur? Och vad är två språk? Hur bra?

OO har haft finska i hemmet från förstaste början. Mammas umgängesspråk, känslospråk, fadersmål. Även hos OO dominerar fadersmålet. Räknas dialekt? Räcker det för en ”annorlunda” hjärna? Som bearbetar språk på flera ställen i hjärnan. Frivillig försöksperson anmäler sig härmed.

Kaj Kunnas, 52, mångårig sportredaktör i vår TV. Lika elegant på både svenska och finska (sen krypåldern). 24 maj 2016 dog en halv miljard av hans hjärnceller. I dagarna, som så gott som 100% återställd, tar han emot Hjärnförbundets hederspris, för att ha gett stroken ett ansikte.

                                                                           Det fullständigt tvåspråkiga ansiktet

Knud Möller. Född 1919 av danska föräldrar, uppvuxen på några ställen i Svenskfinland, finsk ”småbarnsskola” (vad det nu hette på 1920-talet), svensk skola med undervisning i finska (behövdes det?) , tyska och latin. ”Har man tyska och latin som grund, då är det lätt att lära sig andra språk”, hävdade han. Som 20-åring inledde han sin journalistiska bana, krigsreporter. Och så rullade det på till pensionen 1982. Utrikeskommenderingar, inrikesjobb. Engelska, franska, spanska – och nynorsk (nära danskan). Åtta kommunicerbara plus latinet. ”Ju fler språk du kan, desto lättare är det för dig att lära dig ett till”, har OO hört honom säga. En av journalistfröets idoler… Hon hörde honom växla mellan danska och finska en gång. Imponerades. Hur såg hans hjärna ut?

Och H då? Latin och klassisk grekiska i skolan. Forskade ofta och rätt länge i Genua, skulle en dag berätta om sina rön inför ett auditorium av andra forskare där. Strax innan han klev upp på podiet fick han veta att de flesta inte förstår engelska – ”kan du ta det på italienska?” Varpå han, finlandssvensken, läste sitt på engelska skrivna föredrag på italienska. Allt i närvarande form, i presens. ”Jag har aldrig haft så glada åhörare”. Svenska, finska, engelska, tyska – och så jobbade han i Frankrike i flera år. Plus ett rasande snabbt och rörligt intellekt och ett obehagligt ”onödigt” gott minne. Kort och långt, deklarativt, episodiskt, semantiskt, proceduralt (nej! procedur-), prospektivt. Stopp. Nu är OO i psykologiboken igen. Jobbet är ju gjort! Till 90+%. (Men hur såg H.s hjärna ut? På alla tänkbara insidor…)

Bloggstatistik

  • 19,503 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.