Hundraårsdagen

Solen skymtade fram lite försiktigt över horisonten och mellan trädtopparna, en liten förmiddagsvandring med kameran visar trädgården i småvinterskrud. Inget skidföre att tala om, men det behövs inte ännu heller.

Den här abies-”granens” gren skulle platsa bra inomhus under julen, men det håller liksom inte…Midsommarrosen, ‘Plena’, årets ros 2017, har gjort nypon. Hoppas den har gjort en massa blomämnen också…

Astilbe kan vara nästan lika vacker vinter som sommar…

Den här hortensian, ‘Early Sensation’, håller på att växa oss ur händerna. Den skall klippas rätt kraftigt om de omgivande växterna skall ha någon chans. Vi får se, den är ju vacker…

Den här hortensian får växa så mycket den bara vill! Kuutamohortensia (=Månskenshortensia) på finska, Tidig Syrenhortensia på svenska, konstigt nog. Ni skulle se när den blommar, den är nästan självlysande! Men solpanelerna på taket är frostnupna idag, producerar inte ens en ynklig liten del av en kilowattimme.

Några solstrålar lyckades kameran fånga på nedre delen av körsbärsplommonträdet. Det gav god skörd i år. Första skörden, får något år sedan, bestod av 14 stycken.

Kameran riktades uppåt, hittade några rönnbär och blå himmel…

… blått och vitt i björk- och talltoppar.

Eken lutar, den har varit trängd av andra träd. Ser ni en skylt som hänger där, svart, oval? Där finns text!

Den japanskinspirerade dammen med sina röda portar, två små ”tempel” och den ena av de två hemlockarna som bara växer och växer. Omgärdad med nät med tanke på harar och andra intresserade djur som vi tack och lov (ännu) inte har så många av. Tre växthus i bakgrunden.

Krukan har inte befriats från sina femtungor, den får behålla dem hela vintern. Med mycket snö kan det bli ganska så intressant!

Bakom nyponen (troligtvis ‘Splendens’, Valamorosen som ingalunda har något med Valamo att göra, mera med vallmo) skymtar infartsvägen som omges av rätt så stora rabatter kantade med stora stenar.

Julen kommer sakta men säkert till huset. Det tänds lite mer inne och ute var och varannan dag. Fotosessionen tog sin modiga halvtimme, fingrarna protesterade. Kosan styrdes inåt, till brasan, tekoppen och traditionellt firande av Finland med blåvita ljus. I skrivande stund är det två timmar kvar tills balen börjar. OrdOdlaren brukar räkna hur många av gästerna som skulle hälsa på henne om de skulle träffa henne på gatan. Det brukar bli en knapp handfull, ibland enbart en. Så högt uppe på stegen står hon ingalunda…

Skräp samma. Betydligt skönare att bokstavligen sitta i yllestrumpor och följa med det hela. Inre filé av hjort på kommande! Trevlig Självständighetsdagskväll på er alla! I morgon är det då Annandag Självständighet…

Trendigt!

Kål. De finska och de svenska benämningarna tycks inte kunna paras ihop på rätt sätt i OO:s föreställningsvärld. Kerä- och kyssä- och kukka- och parsa- och alltvadenuheter. Således blev det lite bom i plantuppköpet häromsistens. Kom hem utan huvudkål (kerä-) från plantbutik ett, där det, som vanligt, finns ett megastort sortiment. På 30 kilometers avstånd.

Dagen efter, plantbutik två (10 km). ”Har vi nånsin haft kålplantor?” frågade den anställda sin chef. ”Nää, men om fler frågar, så kanske nästa år…”. Torget mitt i stan. Noll. Plantbutik tre (24 km), hoppingivande, kålplantor rakt fram, strax innan skogen med tomatplantor tog vid – grönkål (lehti-)! Två sorter. Inga andra. ”Grönkål är trendigt, och gott när man steker i smör. Lätt att odla. Andra kålar är svåra att få till något i hemmaodling.” Vet. Men OO satte, tog upp och åt sin sista grönkål på 1980-talet. Punkt.

Sista hoppet, den minsta plantbutiken (22 km). E ”ärvde” den av sin svärfar för sisådär 15 år sedan. Svärfadern som med glimten i ögat vägrade sälja kålrabbiplantor (kyssä-) till OO:”De är så goda, jag vill ha dem själv!” E har inte kålplantor alls numera, knappt några ”matväxter” överhuvudtaget. ”Folk odlar inte. För besvärligt. Enklare och billigare att köpa. Under min tid har jag märkt en klar nedgång. Lättskötta sommarblommor och någon tomatplanta är de vanligaste inköpen”.

Och tidningar – alla kategorier – skriker ut hur trendigt det är att odla. På balkongen, i kruka, i pallkragar, i parker, på tak, på bredden, på höjden, i vatten (hydroodling)… ”Odla din egen mat!” OO strävade på med egna odlingar när det var totalt ”ute” att odla, fortsatte genom varierande trender och håller på än. Nästan värre och värre för varje år (BJR får ta på sig en del av skulden för sortiment och antal).

Trender, varifrån kommer de? Hittade en lista på 16 trendiga inredningsdetaljer som kommer att vara otrendiga 2017 – kommersiellt, förstås. Mode, jo. Men trender som inte inbringar pengar för producenten? Pryda träd med virkade och stickade lappar, bygga insekthotell? Odla – och därmed köpa mindre?

Läste nyligen om sommarens stora trend: förnya din väska med en personlig axelrem. Köp polyesterband och karbinhakar, pyssla en stund – och du är trendig!

Men visst duger de här? Stadiga, bra, föga nötta, håller…

En annan sommartrend: baddräkten skall lämna skinkorna bara. String baktill, aningen mera tyg framtill. Det viktiga är att alla ”skall få” visa sina skinkor. Artikeln illustrerades av en rätt så gropig bakdel och några gymtrimmade skinkor. Varför inte nakenbad med en gång?

Handplockat. Munblåst. Ekologiskt. Hembakat. ”Orört av människohand” stod det på bitsockerpaketen på 1950-talet (källa, OO:s pappa). Trendig i betydelsen ”modern, inne” kom först 1979. Sen kom trendsättarna.

Huvudkålen? Lugn lugn, höstens kållådor är räddade. BJR gjorde återbesök i plantbutik ett. Alla kålar växer och frodas: broccoli (parsa-), blomkål (kukka-), brysselkål (ruusu-), kålrabbi (kyssä-). Och den goda huvudkålen (kerä-). Eventuellt har namnen hittat sina riktiga språkpar i och med detta skrivande. Men kållåda blir det! Nätet skyddar, och den lilla söta bocken vaktar…

19-20 maj

”Vuodet eivät ole veljeksiä”, åren är inte bröder, lyder ett finskt ordstäv. Det har vi fått bevis på lite här och var denna så kallade vår. Minnet sviker ändå rätt ofta, och hur anteckna – om man vill, alltså. Ibland vill man ju inte. Men något ligger i generna, tydligen.

OrdOdlaren har en låda som hon skall åtgärda när hon hinner och vill och ger sig tid till det. Mammas almanackor, från 1948 till början av detta årtusende. Mest noterat om kors betäckningar och kalvningar, sådd och skörd. OO:s födelsedag finns också nedtecknad:”Flicka född, 1.10″. Klockslaget alltså. Parentesen ”en besvikelse” finns inte antecknad. OO var en pojke ända intill den minuten, sanningens minut…

För några år sedan beslöt OrdOdlaren om en annan form av trädgårdsdagbok. Odlandet i den formen omfattar en hel del… Beslutet: fotografera det växande två gånger per månad, den femte och den tjugonde. Dagen behöver inte vara slaviskt densamma, men så nära som omständigheterna tillåter. Det andra beslutet, 14 bilder per gång, det kan vi alla gemensamt kommentera med ett stort skratt!

2016 och 2017 är inte bröder. Samtidigt kan man konstatera att arbetena genomförs i olika ordning år för år. Omväxling förnöjer, ju. 19 maj förra året, 20 maj i år (efter två varma dagar denna sena vår, när allt rusar fram med turbon på).

Utsikt från altanen, linden nästan i mitten av bilden, äppelgården bakom – och paviljongen.

Gårdsrabatten, en del av den. Hosta, pioner, dagliljor. Blåbärsskog bakom:

Ena infartsrabatten, ändan av den. Smällspirean ‘Diabolo’ omgiven av aklejor och lite vårblommande lökar. Oupputsad ännu 20 maj 2017.

Äppelgården. Ja, blott en del av den också. Ordentlig beskärning genomfördes på sensommaren 2016.

Grönsaksodingslådorna, som höjdes upp med en fjärde ”tvåtumfyra” på sensommaren 2016. I år finns de skyddande kåporna redan på plats, trots oplanterat/osått nu också. Bildvinkeln är tyvärr inte densamma. Chilihuset i bakgrunden, tomathuset ännu längre bak. Och till höger dammen, ett stort projekt varje försommar. Vitlök i förgrunden i år.

Blåbärsbuskarna blommade, men visst är de igång i år också!

Och idag hände det! Bergkörsbäret (Prunus sargentii) slog ut! 2016 var det helt utblommat 19 maj.

Och i morgon, 21 maj, fortsätter Runda Rabattkryparen sin färd, rabatt för rabatt…

Huvudet fullt av rosor…

Tiotusen röda rosor… Glöm ej bort, det finns rosor… Miljoner rosor (Miljoona ruusua…) Röda rosor, röda läppar… Där rosor aldrig dör… En dans på rosor (I never promised you a Rose Garden…)… Rosor på kinden och solsken… Alpens ros… Svarta rosor… Min älskling, du är som en ros…

OO:s liv följs av rosor i dessa dagar. Inte levande i kruka och vas, inte sånger – men bilder, texter, rosböcker, tidskrifter, www-sidor… 45 olika gamla rosor skall dokumenteras. Helt eget, frivilligt beslut. Riktigt roligt vintergöra. Just nu är nummer 21 under behandling. Det tar sig, sakta men säkert.

Allt emellanåt går tankarna till rosor i november. Till exempel de som bara verkar växa och trivas och blomma utan intensiv skötsel i Port Arthur, Tasmanien. Till följd av OO.s otekniska läggning får eventuella intresserade söka upp inlägget själva. Eller se på detta lilla urval av namnlösa rosor från just den platsen:

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Linsskyddet är 5,5 cm i diameter...

Linsskyddet är 5,5 cm i diameter, och den här rosen är inte fullt utslagen…

SAMSUNG CSC

Tänk sen när alla knoppar slagit ut...

Tänk sen när alla knoppar slagit ut…

Bilade norrom Hobart. Måste bara stanna och fotografera den här gården.

SAMSUNG CSC

Märkte att en kvinna tittade intresserat vid grannhuset. Klev ur bilen, gick fram, förklarade. ”Vill du fotografera rosorna här? De är inte mina, de är min mammas. Hon hamnade på sjukhus i maj och har inte kunnat sköta dem inför säsongen. Jag klarar inte av det, jag måste gå med käppar. Hon är över 90 år och jag är lite över 70 och bor inte här…”. Allt detta berättade hon medan kameran knäppte och OO knappt sa något annat än ”oooo-o…”.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

"Den här kallar vi Blue Moon" sa kvinnan.

”Den här kallar vi Blue Moon” sa kvinnan.

Tänk Tasmanien, och hjärnan plockar fram rosor. Överallt fanns det rosor. Stora. Många. Och sen roslabyrinten, som också nämns i ett tidigare inslag.

Så nu är det bara att välja en lämplig sång att gnola på medan fingrarna arbetar. Inte glömmer OO rosor i första taget, Östen Waernerbring! Tiotusen, Thore Skogman! Svarta finns inte, Sibelius! Bara nästan nästan nästan. Och symbolspråket tycks också variera. En vacker ros är alltid värd att ge den man vill ge en ros åt. Vänta inte till 14 februari…

Dagens äppel – Äpplets Dag

Rakt på sak, utan krusiduller: Det är Äpplets Dag idag. Första gången i världshistorien. I hela Sverige. Inte i Storbritannien. Där har Dagen uppmärksammats sen 1990, men i oktober. Inte i Finland. Här har man inte börjat samordna än.

Rött och saftigt... från Fruticetum.

Rött och saftigt… från Fruticetum.

Men äpplen odlas och har odlats i Finland sen 1500-talet, minst. Det började i Sjundeå, på Svidja gård några tiotal kilometer västerom vår nuvarande hufvudstad, då gårdsägaren importerade äppelträd från Estland. Ägaren till Sjundby gård, Tott, ville inte vara sämre och importerade han också. Platsen var inte bra, så något ljushuvud kom på att försöka på Totts andra gård,  Gerknäs i Lojo, ytterligare några mil i västnordvästlig riktning. Mikroklimatet och den kalkrika marken var ypperlig, och innan århundradets slut växte träden så det knakade, och Sigrid Vasa (dotter till Erik XIV och Karin Månsdotter) var husfru på båda gårdarna. Men det är en annan historia…

Stort! Från Alitalos odlingar på Lojoön

Stort! Från Alitalos odlingar på Lojoön

”Alla” skulle sen ha äppelträd i Lojo, hög som låg. Medveten och omedveten sortförädling skedde under årens lopp. Och idag marknadsför sig staden som just Äppelstaden. Kommersiella  odlingar varvas med hemäppelgårdar – och Fruticetum.

'Pekka' blir nästa nsvart i solsken! Från Fruticetum

‘Pekka’ blir nästan svart i solsken! Från Fruticetum

Entusiasten, forskaren, pensionerade odlingsdoktorn och lojobon uppväxt-med-äppelträd m.m. Meeri Saario har skapat ett 4 hektar stort frukt- och bärodlingscenter, en utställningsträdgård, på Lojoön. Det hela började 2008, och nu har hon en handfull ivrare i sin krets som  får det hela att rulla på föreningsbasis.  Hon strävar till att samla och visa allt i frukt- och bärväg som går att odla i Finland. Vindruvor är en av specialiteterna, men äppelträden tar en betydande del av utrymmet – där finns långt över 200 sorter. Traditionella, lokala, nya, finska, ryska, estniska, svenska… Alltsomallt sisådär 2000 träd och buskar. Det, ni!

Det går inte att fånga hela Fruticetum på en bild. Här "några" av äppelträden...

Det går inte att fånga hela Fruticetum på en bild. Här ”några” av äppelträden…

Syftet med Äpplets Dag är att lyfta fram de lokala sorterna, ge råd i allt från odling till matrecept, bjuda på besök, lära ut nytt… Vi har en lokal entusiast också, lappträskbon GBH. Hon letar upp, samlar, smakar, identifierar, låter identifiera, planterar, ordnar äppelutställningar och är helt ”såld” på äpplen. ”Jag väntar bara på att det skall gå över, det här också”, säger hon. Få se… Det blir säkert mera samordnat på Äpplets Dag så småningom! Tror OO.

Äppelutstälning på Kycklings i Lappträsk för två veckor sedan

Äppelutställning på Kycklings i Lappträsk för två veckor sedan (bild: Eva Rosas)

Här, på ultralokal nivå, inleddes Dagen med Åkerö Hassel-äppelmos på morgongröten. Sen blir det äppelträdsbeskärning, smaskande på ett och annat äpple i förbifarten – och vinterförberedelser. Ved och vinterträdgård väntar på åtgärder…

Äppelblom i våras, hos BJR och OO

Äppelblom i våras, hos BJR och OO. Jo, klätterhortensia till höger…

 

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 19,503 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.