Pollineringsfunderingar

Vindpollinering, hamnar en sådan lite snett? Eller sker den strax under taket, på vinden? OrdOdlarens av hettan uppmjukade högra hjärnhalva började alldeles på egen hand skena på temat pollinering, det förra inlägget hade troligen blivit kvar i något skrymsle. Bäst som det var så damp den här tidningen ner i postlådan:OO:s f.d. elev, naturmänniskan i kubik, chefredaktören Magnus Östman tar upp pollinering och pollinerare i några skriverier. Läsningen ledde till att det som nedtecknas här är hälften lånat (Povel Ramel). Dessutom är Magnus en hängiven fotograf, med kameror och objektiv och stativ och andra grejor. Att själv ge sig ut på pollinerarjakt i det perspektivet känns som att jaga en formelettbil med cykel. Lyckas inte.Träd och gräs av alla sorter försäkrar sig om att pollineringen inte skall gå snett eller vint med vinden och producerar därför pollen i överstora mängder, till ”glädje” för allergiker och utesittare och uteplatsstädare. Och i den med lock försedda vattentunnan bildas stora sjok.De här växterna kan annars ta det lugnt. Har du nånsin sett en kornblomma? Havreblomma? Andra växter, som vi är beroende av för att överleva, måste kämpa för att bli pollinerade. Stora, färggranna blommor, små i klasar, grant färgade kronblad, dofter – och belöning. Allsköns insekter lockas för att insupa nektar och frömjöl och sköter samtidigt befruktningen med sina ludiga kroppar och ben. Tack vare dessa små varelser kan vi frossa i bland annat bär och frukter. Om blomningen och fruktsättningen inte störs av väder och vind, förstås.

Den lilla figur som störs minst av vädret i sitt arbete mänskligheten till fromma är ändå humlan. Den som inte ens borde kunna flyga, eftersom kroppen är tung och vingarna små – men de jobbar desto effektivare! Så därför flyger den, humlan. Sent på kvällen, tidigt på morgonen är den igång, sådant har OO sett med egna ögon. Den kan flyga när det blåser, i vindstyrka upp till 4 meter per sekund. Tambiet får flygsvårigheter och strejkar vid ca två meter i sekunden. Den jobbar i kallare väder, håller sig rätt nära hemmet, vanligtvis inom en kilometer. Tambin kan flyga lite längre – om de ids. Har flygarna av båda sorterna mat i hemknutarna hålls de där. Bra att tänka på…

Den här vallmon blommar högst 50 meter från bikuporna, som av bilden synes…

Humlan, bestämd form, singularis? Nähej. Enligt ovannämnda tidning finns det 37 arter i Finland (likaså i Sverige), och det vetenskapliga namnet är underbart: Bombus. Engelskans Bumblebee är också beskrivande. Samhällena är små, från några tiotal invånare till trehundra, som den övervintrade drottningen föder i omgångar. Sin första kull samlar hon nektar och pollen till själv (”humlorna är stora på våren”). Sen stannar hon ”hemma”, föder nya kullar vars mat samlas ihop av äldre humlor. ”Hemma” är gamla sorkbon i marken, musbon, ihåliga murkna stubbar, lövhögar, stenmurar. Håligheter i träd eller isoleringen i hus (på vinden?) fungerar också bra.

OO gillar inte sälg, men har nyligen lärt sig att blommande sälg är viktig föda åt humlornas första generation, så… Nä. Den gamla fula sälgen vid postlådan skall ändå få skatta åt förgängelsen.

Humlor är en av våra allra viktigaste pollinerare för bärskörden i skogarna. Även om den kollar in rhododendron också, här ‘P.M.A Tigerstedt’, fångad av BJR.

Rabattrapport

Hacka och handskar och på huk i rabatten? Runda Rabattkryparen organiserar och laddar värre än så. Hon kryper, och det är roligare med allt som eventuellt behövs i närheten. Först: två bitar av ett gammalt liggunderlag och en – helst två – behållare för ogräs, gamla växtdelar, mossa, barr, kottar och annat som helst inte skall etablera sig i odlingarna.

Handskar, jo. Några stycken fungerande brukshandskar, handskreservdelar och roshandskar. När handskpekfingerändan är slutsliten klipps ett ring- eller långfinger av på en sliten handske, träs på pekfingret och sen handske på… Så sax behövs också, även till andra rabattklipp.

Hacka – nä. Lucko och därmed besläktade verktyg, här prydligt upphängda på väggen. De två korta används under största delen av krypartiden, de skaftiga används i ett senare skede när kryptillståndet inte är hyperaktuellt mera.

Saxen nämndes redan. Ofta, och mycket ofta, behövs också andra klippverktyg. Minsta lilla Silky sitter bäst i handen. En med större käftar kan också behövas. Och om längre skaft är av nöden. då är det bara att stiga upp och ta en av ”gäddorna” på bilden. För långa för att rymmas i korgen utan balansbesvär.

Diverse farligheter och styrkegivare strös ut där behovet är uppenbart. Bra att ha nära till hands, de små krypande krypen är inte snälla mot en stor krypande bostadsmarodör med mördarinstinkt. Minnena av tidigare anfall på händer och i knäveck är alltför påtagliga. Därför också alltid långa benkläder, oberoende av temperatur. Igelkotten och björnen fick komma med på bilden, platsen i rabatten är inte klar än.

”Målfärgspennor”. Behövs för att förbättra texten på namnskyltstenar. Stenarnas mineralsammansättning varierar, därmed också textbeständigheten. Olika tuscher har visat sig vara mer eller mindre hållbara; en del är fullt läsbara år efter år, andra klarar knappt en säsong. En del blir helt oläsbara, och minnet, det sviker. Skyltningen varierar, helt enkelt. inget att sörja alltför mycket över. Och en del stenar måste kasseras när växten dör. Så har nu hänt med pionen ‘Passionerad Älskare’ som stod bredvid rosen ‘Midsummer’. Den brukar blomma först i augusti-september, ingen oro för att den ännu är rätt så liten. Solen kom fram i knäppögonblicket!

När allt är samlat i den väl använda lilla korgen och vädret är ok (inte blåst efter 25 mm regn igår) är det bara att välja en rabatt med lämpligt mikroklimat, se till att telefonen är med, inne i en plastpåse, och sätta igång. På knä på den ena liggunderlagsbiten, fortsätt på den andra, ta sen den bakre och sätt den framför, kryp vidare på den… Superbra system, har kommit på det själv, alldeles själv…Trots de tidigare genomlidna vackervårvädret återstår en hel del krypande. Här har ännu inte Runda Rabattkryparen kommit till skott och fått syn på alla nya skott. Aklejor, maskrosor, dagliljor och den där förunderliga ”kvickrotsrabatten” är alltid raskare i sin tidtabell!

Här drog RR fram för två dagar sedan. Bäst att njuta innan ogräset hunnit ikapp:

Hälsningar från OrdOdlaren, som inte heter Barbara Rapaport. Då hade rubriken blivit mera svårläst: Barbararapaportsrabattrapport. Nu endast RR:s rabattrapport. Räcker. Lämpligt krypväder ute, dags igen!

 

Sista potatisen

Jepps, det hände i lördags, 6 oktober. De sista knölarna krafsades upp, sköljdes, kokades och inmundigades. Nu blir det i huvudsak potatispaus tills nypäärona uppenbarar sig i juni.

‘Pink Gipsy’ och ‘Venedig’ samsas i kastrullen. Om en stund puttrar vattnet…

Nähäpp, Här övergås det inte till pasta och ris eller andra uthemskheter. I ett inslag i TV-nytt nyligen ”klagades” det på att folk inte äter potatis i lika stor utsträckning som förr, odlarna får problem med skörden (som visst inte varit sååå stor i år). OO hjälper inte odlarna alltför mycket heller, synd nog. Ungdomar som tillfrågades i nyhetsinslaget ansåg att potatis är jobbigt, tar lång tid att koka, pasta är snabbare. Och skalandet, suck… Ett verkligt problem. OO är av rakt motsatt åsikt, men så är hon ju också multifunktionell och gör allt annat som hör till (nä, BJR sköter oftast den animala biten…) medan knölarna puttrar i sitt vattenbad.

Vit ”gipsy” och gulare ”venetsiansk” på tallriken med egenodlad gurka och morötter och inköpt hemstekt chililaxmedaljong…

Skala potatis? Varför?? Jo, om man tillreder potatismos, hasselbackspotatis eller vitlökspotatis (händer några gånger per ickeodlingssäsong, på tjööpispääror), förstås. Men annars går skalet hur bra som helst att både koka och äta, alla nyttigheter tas till godo. OO har ätit oskalad kokt potatis i minst 30 år, och torde fungera till full belåtenhet ännu… Som av bilden synes.

Ännu finns lite kål, morötter, gulbetor och randbetor (choggia) att inmundiga, av egen produktion. Sen blir det att börja äta aningen mindre färskt, att bromsa in i butikens grönsaksavdelning, den som OO snabbt susat förbi under de senaste månaderna. Bärurbutiken-musklerna skall användas igen, grönsaker är rätt så tunga..

Potatisodlaren i TV gav följande ätmerpotatisråd: skaffa en ny, moderna potatisskalare, skalandet blir då en rolig dans! OO vill ändå sätta in en varning. Skalarna är vass-vassa. En liten fingerbit kan skalas av liksom bara i förbifarten. ”Skär potatisen i bitar, så blir den snabbt klar”, sa odlaren också. Jo. Eller stek direkt tunna råa skivor, smaskens! Kryddning efter behag, prova med varierande örter. Eller koka ”dubbel sats” potäter med skal på, förvara de oätna i kylskåpet till följande dag. Då smälter du en rejäl klick smör i stekpannan, skivar ner lämpligt antal vitlöksklyftor, de skall puttra tillsammans en stund och sätt sen i potatisbitar som får suga upp smörvitlöksgottet under stekningen, salta och peppra och ät! Njamnjam!

Allt detta i väntan på läckerheten: nypotatis med sill (enligt eget val) eller smör eller smöräggröra med örter eller pikkalakan. Och det skall vara högst fem minuter mellan landet och kastrullen. Så sa pappa, och det var det han visste om matlagning.

Het trädgård

Visst stiger OrdOdlaren gärna tidigt upp på morgonen – speciellt om hon förväntar sig besök av tre män i sin bästa ålder! Å andra sidan skulle hon inte ha fått besök av dem om hon inte delat hus och hem och trädgård med BJR, så…

TV- och ”kändiskocken” Mikael Björklund från Åland gästar Östra Nyland den här veckan. Han skall leva på enbart närodlat i dagarna fem, tillreda mat av produkter som folk föreslår via Facebooksidan och via en tipstelefon. Han har gjort likadana matresor förr, åtminstone i svenska Österbotten och i Västra Nyland. Och förstås behövde han lite chili…

Kumpanen från diverse matprogram, Mathias Jungar är också med. Första bekantskapen med honom gjorde OO på 1970-talet, då var han inte lika lång som nu. Då var han ”bara” son till en av lärarna vid psykologiska institutionen vid Åbo Akademi, OO:s 70-tals lärosäte.  Också hon är verkligt trevlig. Och här är det ingen tillrättavisning på gång, även om det ser ut så!

Killen bakom kameran, Sam Stäuber, var en ny bekantskap, passade bra ihop med de mat- och skojfriska herrarna. Men visst kör tekniken med lätta grejor nuförtiden. Med den där manicken filmade och fotograferade han, och skrev i deras blogg med uppdateringar nästan i realtid. Den hittar ni förresten på http://www.svenska.yle.fi, men söka får ni själva… Gå t.ex. in på Facebook och sök ”yle Östnyland”, där kan ni också hitta… Närmat, Micke Björklund, kan t.ex. fungera som sökord om inte annat hjälper. OO orkar ju inte bry sig så mycket om all världens tekniska finter, en mindre vacker dag kanske… Skall bli spännande att se hur han använder chilin idag.

Ja, pojkarna är inte små, men i chilihuset försvann de nästan. Där växer det så det knakar i år, de mogna chilina är svåra att komma åt med kameran, längst nere i bladmassan.

Tomater skall också ingå i dagens meny. Micke fick plocka åt sig ur urvalet hos oss. 62 olika sorter odlar vi – ja av chilina har vi (d.v.s. BJR) ungefär 200 sorter, de flesta ganska så starka, även Carolina Reaper… Bilden av tomatutbudet här är ”lånad” från deras blogg.

”Gruppfotot” (Sam Stäuber, också lånat från deras livebloggsida) togs vid dammen som går lite i japansk stil. OO ser ganska så liten ut…

På fredag blir det officiellt kockande mitt inne i Borgå. Då får vi smaka på Mickes östnyländska innovationer. Kanske lite chilismaksatt, vem vet? Eventuellt kommer ”rapport” även i detta forum.

Dagen efter

Huvudet är tomt, kroppen känns använd, rösten likaså. Gårdagens sol och friska vind (som inte alls kändes obehaglig här) har förbytts till mera stiltje, full molnighet och regndroppar då och då. Åtta timmar trevligt i trädgården har lämnat sina spår:

Det verkar ha druckits en hel del…

… och det har glesnat bland skotten…

Skall vi ta det från början? Okay. Allt var klart och laddat vid tiotiden, paviljongens dörrar på vid gavel, pelargonskotten i tre fulla lådor.

Den sjunde upplagan av ”Öppna Trädgårdar” i Finland kunde börja. BJR och OO har varit med alla gånger.

Exakt hur många trädgårdar som kunde besökas i vårt avlånga land vet OO inte, siffran ”knappt 500” cirkulerar. ”Tusen Trädgårdar” heter det i Sverige, på den evenemangssidan hittas uppmaningen ”sök efter 813 trädgårdar”.

Besökare kom. De första kl 10.30, den sista trampade iväg på sin cykel 18.30. Här startar guidningen av en grupp vid infarten, fotograferade över några biltak. Officiellt pågick evenemanget 12 – 17, men tiderna går det ju att tänja på.

En besökare frågade:”Får ni betalt för att hålla öppet?” Svar: nej. Andra undrar:”Att ni ids, det är ju så mycket jobb, allt som skall städas upp, ogräs som skall bort, allt uppsnyggande…” Svar: OO betyder ibland också OgräsOdlare. Även sådana växter höra trädgårdar till. En tredje grupp ifrågasätter evenemanget överhuvudtaget:”Det är ju bara för att folk vill skryta med sina trädgårdar.” Svar: än konstutställningar, konserter, bokutgivningar, bloggar (!)… Dessutom är en stor del av besökarna kunniga, intresserade, tipsjägare, tipsgivare, tipsemottagare, med mera. Ett värdefullt utbyte.

Hybridkrolliljorna visade sig från sin bästa sida och fotograferades flitigt, trots oroliga bakgrunder, här flitigt uppstickande fingerborgsblommor i det som OO kallar stenbacken. De som siktade i lugn och ro fick mycket bättre bilder.

Här guidar BJR i nyttoavdelningen, med bl.a. kål under kupor och ”fristående” lök. Dammens portar och växtlighet skymtar i bakgrunden till höger.

Vid elvatiden på kvällen, en knapp timme före solnedgången (som inträffade 23.47) stod himlen i brand, och gav paviljongen och ”mellanträdgården” ett trolskt utseende:

En sådan kvällsrodnad betydde småregn så småningom, och OO vaknade till ett lätt smatter på plåttaket. Skönt att sitta vid köksbordet och meditera en god stund, titta på droppar som föll på syren- och lönnlöv, försiktigt rakt ner, långsamt… Som tankarna. Steg sakta upp, tog kameran och gick ut i droppet, för…

… regndroppsfyllda rosor blir vackra. Representeras här av ‘Jens Munck’, rugosaros som får finnas sig i en klängande klematis – som undveks på bilden,

och ‘Lampion’ (varifrån, varför och vem som hittat på ett sådant namn). Plantan är liten, växer på ett magert och torrt ställe, men producerade några utslagna söta blommor precis till rätt dag. Tack för det, snälla Lamm-pion…

Jovisst, det finns en del att ordna upp. Men allt hålls snällt i sina korgar och väskor och lådor tills orken och lusten kommer ifatt. Och snart börjar en ny arbetsflyktsorsak, föranledd av Fifa.

Närgånget 3 – och Dagen idag, 18 juni

Hur firar man Dagen idag då? Det finns inga stipulationer om hur man skall göra, men ”hissa flagga, baka kaka och brygg kaffe”, skrev Gunnar Johansson 2014, ”och bjud in några pionglada personer”. Idag firas alltså Pionens dag, instiftad 2014 av Svenska Pionsällskapet – och OrdOdlaren är medlem. Så välkomna! Kaffe – nä. Kaka – nä. Flagga – nä. Duger det med te och skorpor? Och pioner. Sådana finns.

En del är utblommade för länge sen (känns det som). Luddpionen

fotad 24 maj, den tidigaste av alla (dillpionen undantagen, kanske). Paeonia Mollis, släkt med bergpionen, vild art? Och Svavelpionen

telefonfotograferad samma dag, Paeonia Mlokosewitchii (det var då bokstäver att hålla reda på…), och den sibiriska pionen, bild saknas.

Det finns ca 30 vilda arter, halvbuskar och örter. De flesta pioner i våra trädgårdar idag är hybrider mellan olika vilda arter – en verklig pionboom utbröt i Europa från och med 1820-talet och nu finns det pioner som inte kan skiljas från varandra med mindre än att man tar till förstoringsglas, räknar ståndare och pistiller och pistillmärken och jämför färgvariationer och har erfarenhet och noggranna ögon. Dessutom tycks det råda en hel del namnförvirring. Busk- eller trädpioner är lövfällande halvbuskar, men de har tagit paus hos BJR och OO i år. Verkar också kallas Rockii-pioner efter upptäckaren Joseph Rock. Itoh-pioner är korsningar mellan vanliga örtartade pioner och buskpioner, 1948 lyckades Toichi Itoh med den bedriften, och fortsättning följde…

Nu kommer bildfyrverkeriet. Fotograferingen har skett 16 och 17 juni i år. Alla är inte med… Avstår från att nämna namn på många, eftersom osäkerhet råder…

‘Festiva Maxima’ togs fram 1851, Frankrike. Fotad i solsken och i kvällsskugga:

Den ”vanliga rosa”, med en djupdykande humla och myra som jobbar på samma bedrift:

Den dominerande färgen är en variant av rödlila:

Ser ni myran här ovan? En del verkar servera skönheten på fat – oj, det kom en flygare med här också:

Hur skulle det vara med en glassboll?

Och en av favoriterna, den gula, som har funnits här i minst tjugo år (med grön slö arbetare):

Två mörka: ‘Karl Rosenfield’ från 1908 och ‘Buckeye Belle’ från 1956:

Och en söt rosa, halvfylld:

Favorit, också på grund av namnet. ‘Smart Girl’…

Får en pion verkligen se ut hur som helst? ‘Bric a brac’, man blir bara glad:

Och ‘Hillary’, en itoh-pion, verkar ha tagit efter i år. Men de sitter inte inom synhåll för varandra!

Den sibiriska pionen har redan hunnit börja tillverka vackra frökapslar:

Väntar ännu på ‘Scarlett O’Hara’, enkel, röd och stor:

Itoh-pionen ‘Barzella’, gul och underbar, är i knopp. ‘Coral Charm’ och ‘White Wings’ likaså. Och så den verkliga ”bomben”, ‘Raspberry Sundae’, som brukar glädja med en ”trevåningsblomma” varje år…

Vill du se fler bilder, läsa mer om pioner? http://www.pionisten.se och http://www.pionsidan.com kan man lätt förlora sig i…

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 36 104 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.