Sista potatisen

Jepps, det hände i lördags, 6 oktober. De sista knölarna krafsades upp, sköljdes, kokades och inmundigades. Nu blir det i huvudsak potatispaus tills nypäärona uppenbarar sig i juni.

‘Pink Gipsy’ och ‘Venedig’ samsas i kastrullen. Om en stund puttrar vattnet…

Nähäpp, Här övergås det inte till pasta och ris eller andra uthemskheter. I ett inslag i TV-nytt nyligen ”klagades” det på att folk inte äter potatis i lika stor utsträckning som förr, odlarna får problem med skörden (som visst inte varit sååå stor i år). OO hjälper inte odlarna alltför mycket heller, synd nog. Ungdomar som tillfrågades i nyhetsinslaget ansåg att potatis är jobbigt, tar lång tid att koka, pasta är snabbare. Och skalandet, suck… Ett verkligt problem. OO är av rakt motsatt åsikt, men så är hon ju också multifunktionell och gör allt annat som hör till (nä, BJR sköter oftast den animala biten…) medan knölarna puttrar i sitt vattenbad.

Vit ”gipsy” och gulare ”venetsiansk” på tallriken med egenodlad gurka och morötter och inköpt hemstekt chililaxmedaljong…

Skala potatis? Varför?? Jo, om man tillreder potatismos, hasselbackspotatis eller vitlökspotatis (händer några gånger per ickeodlingssäsong, på tjööpispääror), förstås. Men annars går skalet hur bra som helst att både koka och äta, alla nyttigheter tas till godo. OO har ätit oskalad kokt potatis i minst 30 år, och torde fungera till full belåtenhet ännu… Som av bilden synes.

Ännu finns lite kål, morötter, gulbetor och randbetor (choggia) att inmundiga, av egen produktion. Sen blir det att börja äta aningen mindre färskt, att bromsa in i butikens grönsaksavdelning, den som OO snabbt susat förbi under de senaste månaderna. Bärurbutiken-musklerna skall användas igen, grönsaker är rätt så tunga..

Potatisodlaren i TV gav följande ätmerpotatisråd: skaffa en ny, moderna potatisskalare, skalandet blir då en rolig dans! OO vill ändå sätta in en varning. Skalarna är vass-vassa. En liten fingerbit kan skalas av liksom bara i förbifarten. ”Skär potatisen i bitar, så blir den snabbt klar”, sa odlaren också. Jo. Eller stek direkt tunna råa skivor, smaskens! Kryddning efter behag, prova med varierande örter. Eller koka ”dubbel sats” potäter med skal på, förvara de oätna i kylskåpet till följande dag. Då smälter du en rejäl klick smör i stekpannan, skivar ner lämpligt antal vitlöksklyftor, de skall puttra tillsammans en stund och sätt sen i potatisbitar som får suga upp smörvitlöksgottet under stekningen, salta och peppra och ät! Njamnjam!

Allt detta i väntan på läckerheten: nypotatis med sill (enligt eget val) eller smör eller smöräggröra med örter eller pikkalakan. Och det skall vara högst fem minuter mellan landet och kastrullen. Så sa pappa, och det var det han visste om matlagning.

Het trädgård

Visst stiger OrdOdlaren gärna tidigt upp på morgonen – speciellt om hon förväntar sig besök av tre män i sin bästa ålder! Å andra sidan skulle hon inte ha fått besök av dem om hon inte delat hus och hem och trädgård med BJR, så…

TV- och ”kändiskocken” Mikael Björklund från Åland gästar Östra Nyland den här veckan. Han skall leva på enbart närodlat i dagarna fem, tillreda mat av produkter som folk föreslår via Facebooksidan och via en tipstelefon. Han har gjort likadana matresor förr, åtminstone i svenska Österbotten och i Västra Nyland. Och förstås behövde han lite chili…

Kumpanen från diverse matprogram, Mathias Jungar är också med. Första bekantskapen med honom gjorde OO på 1970-talet, då var han inte lika lång som nu. Då var han ”bara” son till en av lärarna vid psykologiska institutionen vid Åbo Akademi, OO:s 70-tals lärosäte.  Också hon är verkligt trevlig. Och här är det ingen tillrättavisning på gång, även om det ser ut så!

Killen bakom kameran, Sam Stäuber, var en ny bekantskap, passade bra ihop med de mat- och skojfriska herrarna. Men visst kör tekniken med lätta grejor nuförtiden. Med den där manicken filmade och fotograferade han, och skrev i deras blogg med uppdateringar nästan i realtid. Den hittar ni förresten på http://www.svenska.yle.fi, men söka får ni själva… Gå t.ex. in på Facebook och sök ”yle Östnyland”, där kan ni också hitta… Närmat, Micke Björklund, kan t.ex. fungera som sökord om inte annat hjälper. OO orkar ju inte bry sig så mycket om all världens tekniska finter, en mindre vacker dag kanske… Skall bli spännande att se hur han använder chilin idag.

Ja, pojkarna är inte små, men i chilihuset försvann de nästan. Där växer det så det knakar i år, de mogna chilina är svåra att komma åt med kameran, längst nere i bladmassan.

Tomater skall också ingå i dagens meny. Micke fick plocka åt sig ur urvalet hos oss. 62 olika sorter odlar vi – ja av chilina har vi (d.v.s. BJR) ungefär 200 sorter, de flesta ganska så starka, även Carolina Reaper… Bilden av tomatutbudet här är ”lånad” från deras blogg.

”Gruppfotot” (Sam Stäuber, också lånat från deras livebloggsida) togs vid dammen som går lite i japansk stil. OO ser ganska så liten ut…

På fredag blir det officiellt kockande mitt inne i Borgå. Då får vi smaka på Mickes östnyländska innovationer. Kanske lite chilismaksatt, vem vet? Eventuellt kommer ”rapport” även i detta forum.

Dagen efter

Huvudet är tomt, kroppen känns använd, rösten likaså. Gårdagens sol och friska vind (som inte alls kändes obehaglig här) har förbytts till mera stiltje, full molnighet och regndroppar då och då. Åtta timmar trevligt i trädgården har lämnat sina spår:

Det verkar ha druckits en hel del…

… och det har glesnat bland skotten…

Skall vi ta det från början? Okay. Allt var klart och laddat vid tiotiden, paviljongens dörrar på vid gavel, pelargonskotten i tre fulla lådor.

Den sjunde upplagan av ”Öppna Trädgårdar” i Finland kunde börja. BJR och OO har varit med alla gånger.

Exakt hur många trädgårdar som kunde besökas i vårt avlånga land vet OO inte, siffran ”knappt 500” cirkulerar. ”Tusen Trädgårdar” heter det i Sverige, på den evenemangssidan hittas uppmaningen ”sök efter 813 trädgårdar”.

Besökare kom. De första kl 10.30, den sista trampade iväg på sin cykel 18.30. Här startar guidningen av en grupp vid infarten, fotograferade över några biltak. Officiellt pågick evenemanget 12 – 17, men tiderna går det ju att tänja på.

En besökare frågade:”Får ni betalt för att hålla öppet?” Svar: nej. Andra undrar:”Att ni ids, det är ju så mycket jobb, allt som skall städas upp, ogräs som skall bort, allt uppsnyggande…” Svar: OO betyder ibland också OgräsOdlare. Även sådana växter höra trädgårdar till. En tredje grupp ifrågasätter evenemanget överhuvudtaget:”Det är ju bara för att folk vill skryta med sina trädgårdar.” Svar: än konstutställningar, konserter, bokutgivningar, bloggar (!)… Dessutom är en stor del av besökarna kunniga, intresserade, tipsjägare, tipsgivare, tipsemottagare, med mera. Ett värdefullt utbyte.

Hybridkrolliljorna visade sig från sin bästa sida och fotograferades flitigt, trots oroliga bakgrunder, här flitigt uppstickande fingerborgsblommor i det som OO kallar stenbacken. De som siktade i lugn och ro fick mycket bättre bilder.

Här guidar BJR i nyttoavdelningen, med bl.a. kål under kupor och ”fristående” lök. Dammens portar och växtlighet skymtar i bakgrunden till höger.

Vid elvatiden på kvällen, en knapp timme före solnedgången (som inträffade 23.47) stod himlen i brand, och gav paviljongen och ”mellanträdgården” ett trolskt utseende:

En sådan kvällsrodnad betydde småregn så småningom, och OO vaknade till ett lätt smatter på plåttaket. Skönt att sitta vid köksbordet och meditera en god stund, titta på droppar som föll på syren- och lönnlöv, försiktigt rakt ner, långsamt… Som tankarna. Steg sakta upp, tog kameran och gick ut i droppet, för…

… regndroppsfyllda rosor blir vackra. Representeras här av ‘Jens Munck’, rugosaros som får finnas sig i en klängande klematis – som undveks på bilden,

och ‘Lampion’ (varifrån, varför och vem som hittat på ett sådant namn). Plantan är liten, växer på ett magert och torrt ställe, men producerade några utslagna söta blommor precis till rätt dag. Tack för det, snälla Lamm-pion…

Jovisst, det finns en del att ordna upp. Men allt hålls snällt i sina korgar och väskor och lådor tills orken och lusten kommer ifatt. Och snart börjar en ny arbetsflyktsorsak, föranledd av Fifa.

Närgånget 3 – och Dagen idag, 18 juni

Hur firar man Dagen idag då? Det finns inga stipulationer om hur man skall göra, men ”hissa flagga, baka kaka och brygg kaffe”, skrev Gunnar Johansson 2014, ”och bjud in några pionglada personer”. Idag firas alltså Pionens dag, instiftad 2014 av Svenska Pionsällskapet – och OrdOdlaren är medlem. Så välkomna! Kaffe – nä. Kaka – nä. Flagga – nä. Duger det med te och skorpor? Och pioner. Sådana finns.

En del är utblommade för länge sen (känns det som). Luddpionen

fotad 24 maj, den tidigaste av alla (dillpionen undantagen, kanske). Paeonia Mollis, släkt med bergpionen, vild art? Och Svavelpionen

telefonfotograferad samma dag, Paeonia Mlokosewitchii (det var då bokstäver att hålla reda på…), och den sibiriska pionen, bild saknas.

Det finns ca 30 vilda arter, halvbuskar och örter. De flesta pioner i våra trädgårdar idag är hybrider mellan olika vilda arter – en verklig pionboom utbröt i Europa från och med 1820-talet och nu finns det pioner som inte kan skiljas från varandra med mindre än att man tar till förstoringsglas, räknar ståndare och pistiller och pistillmärken och jämför färgvariationer och har erfarenhet och noggranna ögon. Dessutom tycks det råda en hel del namnförvirring. Busk- eller trädpioner är lövfällande halvbuskar, men de har tagit paus hos BJR och OO i år. Verkar också kallas Rockii-pioner efter upptäckaren Joseph Rock. Itoh-pioner är korsningar mellan vanliga örtartade pioner och buskpioner, 1948 lyckades Toichi Itoh med den bedriften, och fortsättning följde…

Nu kommer bildfyrverkeriet. Fotograferingen har skett 16 och 17 juni i år. Alla är inte med… Avstår från att nämna namn på många, eftersom osäkerhet råder…

‘Festiva Maxima’ togs fram 1851, Frankrike. Fotad i solsken och i kvällsskugga:

Den ”vanliga rosa”, med en djupdykande humla och myra som jobbar på samma bedrift:

Den dominerande färgen är en variant av rödlila:

Ser ni myran här ovan? En del verkar servera skönheten på fat – oj, det kom en flygare med här också:

Hur skulle det vara med en glassboll?

Och en av favoriterna, den gula, som har funnits här i minst tjugo år (med grön slö arbetare):

Två mörka: ‘Karl Rosenfield’ från 1908 och ‘Buckeye Belle’ från 1956:

Och en söt rosa, halvfylld:

Favorit, också på grund av namnet. ‘Smart Girl’…

Får en pion verkligen se ut hur som helst? ‘Bric a brac’, man blir bara glad:

Och ‘Hillary’, en itoh-pion, verkar ha tagit efter i år. Men de sitter inte inom synhåll för varandra!

Den sibiriska pionen har redan hunnit börja tillverka vackra frökapslar:

Väntar ännu på ‘Scarlett O’Hara’, enkel, röd och stor:

Itoh-pionen ‘Barzella’, gul och underbar, är i knopp. ‘Coral Charm’ och ‘White Wings’ likaså. Och så den verkliga ”bomben”, ‘Raspberry Sundae’, som brukar glädja med en ”trevåningsblomma” varje år…

Vill du se fler bilder, läsa mer om pioner? http://www.pionisten.se och http://www.pionsidan.com kan man lätt förlora sig i…

Närgånget 2

Runda Rabattkryparen är ogräsexpert. Ogräsfixerad. Känner växtsätt, växtplatser, spridningssätt, rotsystem, med mera. Ogräsdefinition? ”En växt som växer på fel plats”. Då blir det svårt. Aquilegia, akvileja, akleja. RR:s största svaghet är oförmågan att rycka upp just den växten. Som ganska ofta är på fel plats.En rabatt framför ett dussintal pioner är deras egen. Gissa vad de gör? Och vad RR inte… (blåsig fotograferingsdag…)

Aklejaskogen. I och utanför rabatten. I gången. Inne i en ros, en pion, en funkia, hur som helst. RR går försiktigt förbi.

Nedanför rabatten har de bildat sin alldeles egna lilla färgmix i krossgruset.

De är blå, mörkare, röda, helröda – för att inte tala om alla rosa och gula färgnyanser. En del har inga sporrar ”i ändan”, andra har raka, krokiga, korta, långa… Vad sägs om de här skönheterna, tänker de flyga i väg?

Namn är besvärliga. Enligt Allvetande Wikipedia finns det 70-80 olika odlade sorter. De är ju bra på att göra nytt själva, utan mänsklig inblandning, så man kan verkligen inte vara säker.  Aquilegia longissima med långa sporrar, guldakleja, alpakleja, med mera.

Men det här är ‘Nora Barlow’, kanske RR:S största favorit. Aquilegia stellata, stjärnakleja. Får växa precis var som helst. I frökataloger verkar den här vara den ”äkta”. Inga sporrar. Men sen:

Nora Barlow levde 1885-1989. Botaniker, expert på växternas genetik. hon har förädlat växter, skrivit böcker – och var barnbarn till Charles Darwin. Hon hittade en unik färgsammansättning i sin trädgård, gav några frön till en trädgårdsmästare som gav namnet.

Inköptes för några år sedan, som metkroksakleja. Färgen vacker och speciell, men inte är nu sporrarna så värst extra… Andra har likadana. Nästan.

Aklejor har funnits i trädgårdar länge, länge. Vid stugor och torp, förvildad och envis. Varje blomma åstadkommer massvis med frön som sprids lätt, det vet vi som har dem i trädgården. Enligt mytologin var den tillägnad gudinnan Freja. Användes som medicinalväxt, mot bl.a. gulsot och gallbesvär. Även bra mot skabb och sår, och vem nynnar inte just nu på ”Uti vår hage, där…. kom liljor och akvileja,..”. Där antyds ju att den ingår i en mixtur, i en kärleksdryck!

Den här växer i rabatten, år nummer två på gång. Någon säger hallonakleja, någon annat något annat. Liten och låg. Nickar inte som de flesta andra, skall betraktas uppifrån, vilket ju är rätt så lätt.

Sommaren 2016 dök den här lilla skönheten upp i rabatten. Nu är hon borta. Bilden blev inte bra, men RR-OO skall minsann försöka få ny, fler… (Som om inte det som redan finns skulle vara nog…)

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 30 955 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.