Natur och konst är medicin!

”Läkekonstens uppgift är att underhålla patienten medan naturen botar sjukdomen”. Nånting i den stilen lär Voltaire ha uttryckt. Så sa i alla fall Ilkka Taipale, och han borde veta. Medicine doktor, psykiater, docent i socialmedicin, politiker i flera omgångar, står på de svagas sida i alla sammanhang. Dessutom är han fylld med humor i all sin kunskap.Numera är han bl.a. ordförande i konstkommittén vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt, vardagligt HNS på svenska, HUS på finska.Borgå sjukhus fyllde 50 år i våras, och ovannämnda kommitté har uppvaktat med ovanavbildade konstverk som invigdes nu, 28 augusti. Det har funnits på plats en tid, och rosarieaktivisterna (dit OO och BJR hör) i det omgivande lilla rosariet (bl.a. alla buskar som syns på bilden) har undrat vad det här föreställer, och varför och hur har det uppenbarat sig. Nu fick vi förklaring, vi fick vara med på invigningen. ”Fyrfoting”, ”Nelijalkainen” – så heter verket, ihopsvetsat av 40 böjda rörstumpar av denna konstnär,enligt Ilkka Taipale så ung att inte ens skägget växer på honom… Enligt Allvetande Wikipedia är Kimmo Schroderus född 1970 och vida känd för sina fantasieggande skulpturer. Fyrfotingen är en hund, säger någon. Andra håller på katt. Konstnären själv säger att alla tolkningar är riktiga och bad oss följa med hur olika vädertyper och ljusförhållanden inverkar. Skuggan är också intressant, den varierar hela tiden, påpekade en av de närvarande.Vår vänliga och stiliga sjukhusdirektör Leena Koponen höll också ett tal, växlande mellan svenska och finska, applåd för det! Och hon fick också, planerat eller spontant inflikat, med oss som sköter rosariet, trädgårdsföreningens medlemmar. Påpekade också att rosorna har varit speciellt vackra i år.Programledare var ledande överskötare Tuulia Koponen (och dessa två har inga släktförbindelser!), som blev märkbart glad när hon fick veta att en av de nya buskrosor som tagits fram i Finland under de senaste åren heter – just det, ‘Tuulia’.Inte nog med det, sjukhuset har också städat upp och gallrat och restaurerat och organiserat i sin porträttsamling, och ställer nu permanent ut femton porträtt på bestående plats. Stolt och glad blev feministen i OO när första porträttet man möter föreställer Kirsti Sund, tidigare ledande överskötare och den som började med konstutställningar i sjukhusets aula 1969. Hon fanns också med bland besökarna, så..… det blev en bild med Kirsti i dubbel upplaga, med 20 år emellan. I bakgrunden myser fd överläkaren Johan Wennström, som varit anställd under samma tider som hon. De som placerat tavlorna har tänkt sig att porträtten kan tala med varandra, och här har det lyckats väl! Denna läkare finns fortfarande i de levandes skara, men historier om honom har OO inte hört. Däremot nog omFredrik Rejman (1929-2012), en kunnig och glad tusenkonstnär. Han har bl.a. skrivit en bok om sin tid som läkare på ett norskt valfångstfartyg i Antarktis 1957-58. Boken finns här i huset, är läst, men oanträffbar just nu! På det fartyget fick han vara allmedicinsk konstnär, improvisera, dra ut tänder och bota baksmällor…Och om Rolf Gullichsen (1897-1977), om vilken det går ”vilda historier” om hans burdusa sätt, men han var visst rakt på sak med sina medicinska kunskaper, sin läkarblick och sin intuition – och han kunde ta in folk ”från sjukhusfarstun till operationssalen” på ett ögonblick. På så sätt lär han ha räddat många liv.

Läkarna blev lokala kändisar förr. Skulle gärna vilja veta vem av sjukhusets läkare idag som är den mest långvariga. Troligtvis ett helt obekant namn för den stora allmänheten.En del av ”våra” rosenbuskar i bakgrunden… Och ikväll kom en kalldusch. Några rosenbuskar, syns inte här, är hotade på grund av dräneringsarbeten. Nu blir det att ”slåss” igen. En del av dessa rosor är oersättliga!

Ordmanier

Hemmets Veckotidning, Eos och Boken om vårt land. Kanske inte precis i den ordningen, men alla har de varit inblandade i OrdOdlarens ordutveckling. Kryddat med en hel del sällskapslekar som man ägnade sig åt på 1950- och 60-talen.

Bland annat hängde vi varandra. Ett streck för varje bokstav i ett ord, en krok under. För varje ”fel” bokstav spelaren föreslog ritades en kroppsdel på kroken – en streckgubbe. Något ditåt. Sen var det ju också ”fågel eller fisk” eller ”tjugo frågor”. Eller något annat. Gick i varje fall ut på att en i sällskapet beskrev ett föremål i rummet, vanligtvis med färgerna.  De andra skulle sen ställa ja- och nej-frågor och lista ut vad som avses. Placeringen avslöjades med fågel eller fisk, om det bränns eller blir kallare. Den lilla flickan lär ha sagt ”Svart och vitt och katten”, men det vägrar hon erkänna. Det handlar om en skröna som någon tyckte om att sprida. Tänk, före TV, egna telefoner, Facebook, Twitter, Instagram och hela nätfaderullan.

Pappas lärobok i skolan, Zacharias Topelius Boken om vårt land, användes flitigt. Sextonde upplagan, tryckt 1926. De mest nötta sidorna innehåller gåtor. Vi tränade associationsförmågan utan att veta om det med att gissa gåtor. Visst fanns sådana samlingar även på annat håll? Klarar ni de här? Någon har skrivit in svar och sedan suddat ut…Eos. Tidning för barn, grundad 1893, lever ännu, har fått flera utmärkelser som barnkulturtidning. Utges av nykterhetsförbund, som nuförtiden heter Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik. Innehåller ”allt” som barn i årskurserna 1 – 6 kan vara intresserade av: knep, knåp, pyssel, frågespalt, djur, pyssel, vitsar, frågesporter, motionskampanjer… Där fanns starkt moralisk nykterhetspropaganda under många år, nu har den stöpts om i nutida, lättare form. Tyvärr hittade OO ingen tidningsbild från ”sin” tid. Vi fick den gratis i skolan, nykterhetsföreningen finansierade, kanske? Förstasideskillnaderna är uppenbara:Och sisådär 100 år senare…Via den tidningen blev det anagram, ordgåtor, ordflätor och mera ordvändningar. Vi umgicks kring tidningens klurigheter, försökte göra egna. Hängde över den ensam också, men spara ett exemplar för framtiden?, Nä, det gjordes inte.Mamma prenumererade i åratal på Hemmets Veckotidning. Hur hon som mest finskspråkig hittat på det, det får vi aldrig veta. Om det var hon som förklarade hur korsorden fungerar, det minns inte den yngre dottern. Kanske det var Storasyster i alla fall… Biten blev OO inte, men med stigande ålder växte korsordsintresset till återkommande epidemier.

Studietiden på 1970-talet. Rumskompisen och OO tillbringade flera nätter på golvet bland minst två korsord på samma gång, omgivna av högar med uppslagsböcker. När ett korsord låste sig tog vid det andra – och vips, dök en lösning till det första upp.

Andra epidemin kom i samband med upptäckten av den svenska eftermiddagstidningens roliga korsordsbilaga. Flera konstruktörer blev kära besvärliga utmanare, associationerna snurrade i yriga kullerbyttor. Måste som Pippi Långstrump knycka i den egna flätan för att inte fastna en helkväll i korsordsträsket. Hade ju ett utmanande lärarjobb att sköta, plus djur och odlingar, med mera.

Men nu! Nu lever pensionären i ett kroniskt korsordslösningsberoende. Enda trösten är att BJR är ännu mera drabbad. Delvis beror det kanske på att OO skriver så mycket annat. Och nu är ju hjälpmedlen av helt annan kaliber. Inte enbart Farbror Google, sajten webbkryss utnyttjas – och SAOL:s webbupplaga har korsordshjälp där man slår in bokstäver och tomrum och får förslag. Känns som fusk. Men ”farbror” behövs, speciellt för namn. OO hänger inte med i den svenska och internationella nöjesvärlden och är lite historiskt bunden. Nyckelordet ”Olof” associeras direkt till Skötkonung, men det var närhistoria: Palme. ”Jocke Berg” skrev hitlåten? Kretas mest berömda ravin?

Låneinstitut? Svar: sparbank, det var ju lite roligt. ”Dambas” och ”Ryssja” är lite uttjatat. Alt och Da. Men ”ses i ring” krävde tänkande i flera led, blev ananas!Sudoku? Nä, ger inga roliga ordassociationsupplevelser att smaka på. Den delen sköter mer logiska BJR. Krypto är inte heller stor höjdare, men går. Sommartid ratas varannan korsordsbilaga bort, men vintertid blir det ibland nästan för lite. Hufvudstadsbladets kryss? Dem sköter också BJR, de korsord som finalndsvenskar verkar älska att hata…

När månen vandrar på fästet blå…

Idag, 15 augusti, är det – nej, var det – fullmåne. De flesta läsare ser troligen det här en senare dag, men det är inte därför OO använder imperfekt (preterium heter det visst nuförtiden, suck…). Det var fullmåne. Klockan 15.29 finsk tid. Rätt skall vara exakt. Vem såg månen då? Inte hon som rensade sötrönnbär, i varje fall.

Sover bra? Jo, peppar, peppar, hela sommaren, utom då det var för hett (uteliggaren sov bra). Inte mångalen? Njaääee, förr. Har faktiskt flera gånger stigit upp ur sängen under flera sömnlösa nätter och kollat i almanackan och hittat förklaringen. Fullmåne, eller nästan. Oberoende av om månen skymts av moln.Skyller på den här, som levde ca 1958 – 1969. En trogen kompis med en hel del egna påhitt, mycket läraktiga Tuttan. Mest finsk spets, men något annat fanns också i släkten. Hon skällde på fullmånen som en toka. Höll unga OO vaken. Trodde länge att det skett en kombination – betingning – i lillmattes hjärna, men hörde senare i livet att det finns många andra som reagerar med oro, obehagligheter och sömnlöshet vid fullmåne.OO ger sig inte ut på fullmånejakt med kamera i hand. Bättre jaga på nätet, och bäst det var så hittade hon Bilden, tagen i april i år. Mästerfotografen Niko Laurila i Borgå har avbildat vår drabant rakt över Borgås gamla rådhus, byggt 1764. Numera museum. Dessutom hade bilden text: saa jakaa = får delas. Tack för det! När man ser hans bilder har man allt lust att dra nåt gammalt över sig och kasta alla egna kameror i Borgå å!Varulvar. Hur många historier har skapats, hur många filmer har inte gjorts på det temat? En människa som vid fullmåne förvandlas till en blandning av blodtörstig varg och människa, begår fasansfulla dåd som han är fullständigt omedveten om på morgonen. Biter andra människor, som då också blir varulvar. I flera filmer som OO sett serveras det ändå någon sorts lösningsmöjlighet, och en viss medvetenhet om varulveböjelsen. Filmmakare… (och tittare…)

Sjukdomsattacker, brottslighet, olyckor, många häftiga barnfödslar, större oro hos mentalt störda – och större inspiration hos kreativa människor? Varför inte, säger förespråkarna, om havsvattnet påverkas av månen, så varför inte människan? Nonsens, säger andra, och påstår bl.a. att sömnlösheten beror på att det är för ljust när månen brassar på. Höpö höpö, säger OO. Gammalt skrock säger förresten att man kan få svåra utslag om man sover med månbelyst ansikte. Och tittar men på fullmånen, då blir man blind!OO har under sina många ådopparår (bodde vid en simbar å i ca 30 år) prickat in några augustimånesimturer. Kändes magiskt, minsann, att tyst glida fram i ljummet vatten i mörker på ”mångatan”, omgivningen var så tyst, så tyst…Romantik… Förälskade par sitter ljuvt omslingrade av varandra på en bänk i fullmånens sken… Om man inte är lagd åt annat håll, så att säga. ”Åh, titta på månen, älskling, så underbar…” suckade hon. ”Skåda sjölv”, sa den jordnära pojkvännen nånstans i Österbotten, sägs det.

Tur att man inte är antroposof, boende på Jupiter… Kring den jätteplaneten cirkulerar 79 månar, allt mellan 1 och 5262 kilometer i diameter (vår måne, ca 3500 km). Då skulle det bli svårt med sådd- och skördekalender. OO fick förresten under sitt sista studieår en 50 cm hög julgran, som enligt givaren skulle placeras i en flaska och ”glömmas” kvar under jullovet. I januari hade den över 10 cm långa nya skott och hade inte barrat ett enda barr. Givaren hade knipsat av den på den optimala dagen, enligt antroposoferna kalender.

Tro på månens kraft som man vill! Gonatt, gonatt, sov gott!

Fira och fest(ival)

Jobb i hölador hela dagen. Pappa och traktorn vid en (av fyra), dottern i en annan. ”Du ser ut som en sotare”, var kommentaren när far och dotter sågs mot kvällen, när ladorna var fulla av saltat torrhö och dottern sticklig och skitig av svett, damm, grovt hö och hösalt. Och ett år äldre.

Målat ett hustak. Kokat svartvinbärssylt. Hållit teparty. Kluvit ved. Simmat ofta och länge. Cyklat tiotals kilometer. Hållit Öppen Trädgård. Släntrat i butiker. Ätit på restaurang. Med mera. Man kan fira födelsedag på många sätt!

På sista sextitalsårets första dag ramlade Facebook-gratulationerna in, som de gjort de senaste åren. Undrar hur många som skulle höra av sig om denna ansiktsbok inte fanns? Fyra via telefonens sms, fem kort per snigelpost, en e-post – och knappt 150 via den världsvida ”boken” – en och annan någon dag försenad.Efter någon timmes slöande, korsordslösning och vasrosbetraktande (BJR, jo) blev det bilfärd, fem minuter landsvägsfärjadärefter 500 meter smal grusväg, bilparkering på åkerplätt, uppförsbackepromenad fram till festivalskonsertslokalen, som rymmer knappt 150 personer.Har skrivit om dessa mysiga Pellinge musikdagar förr, och gör det igen!Förfriskningsförsäljningsdisken är uppdukad i god tid, födelsedagsbärkaka avnjöts. De förföriskt goda laxsmörgåsarna inmundigades i konsertpausen.Och här gäller inga festivalsöverpriser!

Konserten, den gick minsann inte av för hackor. Det var kraft och intensitet så det blixtrade. Musikerna var inte sådana vars namn fanns direkt på OO:s läppar – det är nu bara så att Finland har en stor mängd skickliga, engagerade och världenruntfarande klassiska musiker. Det här pensionärshuvudet har ingen chans att komma ihåg alla namn. Dock, Paavali Jumppanen, pianist i övre världsklass, kommer OO att minnas. Hans händer(Han spelade ju fyrhändigt med sig själv, blank flygel minsann), hans närvaro, hans sätt att göra musik och ”tända” andra musiker. OO och alla andra var förstummade. Även om OO:s galna associationer säger att han borde vara lärare i religion och gymnastik…

Konsertens mest imponerande verk, höjdpunkten, var Robert Schumanns Quintett für Klavier, som han skrev för sin skickliga pianisthustru Clara 1842. Där behövs fingrars vighet och snabbhet och träffsäkerhet. Stråkgruppen Uusi Helsinki kvartetten (namnet torde kunna diskuteras, bildades av unga musiker 1982, en av ursprungsmedlemmarna kvar) filade på med själ och lust, minsann. Medlemmarna är alla konsertmästare eller soloartister i Radions Symfoniorkester, RSO. Flera dagar efteråt blir OO ännu helt matt när minnesbilderna plockas fram. Energi…Tala om att ge sitt allt! OO:s galna association: hur många violinistbyxbakar nöts blanka per år? Första violinisten, som satt nästan i famnen på BJR var allt annat än orörlig på sin stol!

Och, förstås, festivalmästaren själv, Monica Groop, delade med sig av sin sköna mezzostämma i några sånger som ingick i det valda temat.Bild från avtackningen: Paavali Jumppanen, altviolinisten, UHK-ursprungsmedlemmen Ilari Angervo och festivalmästaren Monica Groop.

Allt-i-allon, den äkta maken, medicinforskarprofessorn m.m. har många festivaltitlar: harproadare, diplomsopare, stolbärare och bladvändare (diplombladvändartiteln innehas av Jonas Rannila, kapellmästare, kör- och orkesterdirigent m.m. fr.o.m. 14.07 2019).

Kom sen och säg att området klassisk musik är tråkigt och elitistiskt! Pyttsan.

 

Fotnot: Paavali är den finska formen av namnet Paulus. Och en del pratar om gympa, andra om jumppa när det skolämnet kommer på tal…

Bro, bord, elskåp och opera

Bro är bra. Speciellt om samhället – staden – är utströdd över flera öar, som Nyslott. Den här bron har folk vandrat över i över 100 år, från stadskärnan till Vääräsaari. Vi som inte behärskar finska i alla språkets nyanser tror att vi kommit till fel (väärä = fel) ö, men ordet betyder också krum, böjd, böljande.Till vänster syns en annan bro, till Verkkosaari (= Nätholmen, ingen bebyggelse, enbart vandringsstigar – har inte besökt). 1896 byggdes badhotellet på ön, 1898 kom restaurangbyggnaden Casino, och ön (med omgivande öar) verkar nu enbart kallas Casinoöarna, rätt och slätt. Badortslivet var livligt, gästerna tog sina kurer, umgicks, promenerade och en hel del underhållning av olika slag producerades. En gångbro byggdes till följande ö, Vasikkasaari (Kalvholmen), där byggdes krusidullvillor, bollplaner och promenadstigar, allt för gästerna. Ön begåvades också med ett nytt namn, Sulosaari (sulo = behag, charm…). Inga kalvar på grönbete där inte…

Vad hände sen? Det blev betydligt lugnare på badgästfronten när Storfurstendömet klippte av banden till tsardömet i öster och förklarade sig republik. De snickarglada villorna förföll, revs – på Sulosaari finns endast ett hus kvar, fungerar som plättcafé, mums! Den ståtliga badhotellbyggnaden med två torn (det ena lär fungera som lusthus nånstans) förstördes i en brand 1964, revs, och upp kom en ny i tidens anda – en 60-talslåda. Se till vänster på bilden.Lite gammalt finns kvar, casinobyggnaden. Bakom, ihopbyggd med det 121-åriga huset, finns Finlands första helt i trä byggda konserthus, 800 platser i Savonlinnasali. Dagens operafestivalgäster avnjuter konserter där, och tar sig en svalkande eller värmande (vädret avgör) dryck i pausen under parasoll på gården (OO skulle helst riva den svarta ”barlådan”…). Men sen: medan man dricker och umgås kan man betrakta och beundra historiska vyer på bordsytorna:Jämför de här två bilderna med den första…På andra håll i staden har muséet och stadens elverk gjort samarbete. De ”förhatliga” elskåpen har här och där försetts med historiska vyer, och dagens turist och stadsbo kan se (och fotografera) samma utsikt idag. Inte alltid från samma höjd, men försöka duger:

Hamnen med de typiska insjöångbåtarna nån gång för länge sen, och OO:s försök sommaren 2018, inte riktigt på samma höjd. Några hus finns kvar, och ångbåtarna (och mera moderna turistbåtar) brukar vara fler. Bilarna är svåra att undgå, suck…

På den här bilden kan Olofsborg skymtas vid gatans slut:

Samma vy idag. Om du förstorar upp bilden kan ett kännspakt torn skönjas:

Vi närmar oss borgen

Och går över bron, nuförtiden till operaföreställning (eller på museibesök)

Intressant mönster på skjortan till vänster, förresten…

Idag, lördagen den 3 augusti, avslutas den 31 dagar långa operafestivalen i Nyslott. Tack vare Facebook har vi kunnat följa med de unika operadagsöppningarna från en restaurang med stor terrass klockan tio så gott som varje dag vid köksbordet. Verkligt trevliga tillställningar, ledda av alltid spirituella och artiga Aarno Cronvall som intervjuar med glimt i ögonvrån. Varje dag öppnas av en prominent person, en eller flera sångarstjärnor uppträder, ackompanjerade av en speciell parkpianist, i år Virpi Vähäpassi. Tack till er alla, och Tack till Juuso Koski, videoproducenten! Nyslott i mitt hjärta, vi ses om ca 330 dagar!

Bloggstatistik

  • 39 480 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.