Doktorn, Damen och du

”Has det hund?” kommenterade läromedelschefen när språket i översatta läroböcker (från finska) diskuterades. Det är lättare (tycker OO) att uttrycka sig opersonligt och i passiv form på finska, men i svenska blir det nästan ett avståndstagande – och en förskräcklig ”man-sjuka”. Och den sjukan har många – också män. Man använder man om sig själv och man om mycket annat. ”Jo, man har nog hund”. ”Man borde ta sig i kragen och dammsuga nu!”

Men vad säger man till andra? Säger man ”du” eller ”ni” eller något annat? Omskrivningar? OO åhörde en intressant föreläsning på SLS häromsistens (= ett av favoritorden, skönt att få använda det!).

Nyhet för OO: ”ni” ansågs/anses något nedlåtande i Sverige. Tilltalsorden var där rätt så reglerade på 1800- och in på 1900-talet: ”Du” endast i den närmsta kretsen – i dess strängaste mening mellan man och hustru på tumanhand. Kamrater emellan. Barn sa: ”Far, jag fryser om händerna. Kan far be mor att ge mig ett par vantar?” Personer i högre ställning än man själv tilltalades med titel. Om butiksbiträdet inte kunde kundens namn sa hon ”frun” – ”Vill frun prova kappan?” varpå ”frun” kunde svara ”Kan ni hjälpa mig?” ”Ni, liksom nedåt på den sociala rangskalan.

Svenska i Finland lär inte ha varit lika strikt, i talspråk. Hur man nu kan veta det… När finlandssvenskar pratade med varandra kan det ha varit ”du” och ”ni” i en salig hullerombuller-blandning. Titlar användes, men inte lika strikt som i grannlandet. ”Ni” sade – och säger – man till äldre och mera obekanta, utan någon som helst nedlåtande klang. Men OO känner sig gammal och rynkig och antik om hon tilltalas med ni… Det där med efternamn till karlfolk och förnamn till kvinnfolk var visst ganska vanligt på många håll – kallar någon OO ”Vesterback” tänker hon alltid på pappa Anton. Om någon säger ”frun” tar hon det med glimten i ögat och svarar kanske ”än herr kassören då?”.

Däremot har OO svårt för de finlandssvenska dagstidningarnas förkärlek för enbart efternamn på sina intervjuobjekt. Pia Andersson-Furuhjelm (fiktivt påhittat här) kallas om och om igen ”Andersson-Furuhjelm”, inte Pia. Tänk, så lång artikeln blir, jämförelsevis… Veckotidningen från grannlandet ”kör” med enbart förnamn. Några tidningsskrivare använder hela namnet artikeln igenom. Är det måhända dags för en ”namnreform”?

Du-reformen i Sverige sägs ha inträffat 3 juli 1967, då Bror Rexed, chef för Medicinalstyrelsen meddelade att alla där nu är ”du”. Men Dagens Nyheter hade visst infört ”du” tidigare… OO minns att det raljerades en hel del om reformen i hemlandskapet Österbotten, där alla av hävd är ”du”. Psykologiprofessorn på 1970-talet i Åbo, världskänd, var Kirsti. Pedagogikprofessorn, karl, tilltalade sina studenter med titel: ”fröken kandidaten Svensson” eller ”fröken studeranden Vesterback”. Hm.

Forskaren Maria Fermer har undersökt reklamfilmer och annonser från svenska NK och finlandssvenska Stockmann. Ett intressant rön har stannat i OO:s minne: på 1940-talet användes direkt tilltal, du, i annonseringen oftare i Finland än i Sverige. På 1950-talet ökade ”ni” igen. Trolig orsak: karlfolk. Under kriget var det mest kvinnor som skötte reklamarbetet, sen kom ”gubbarna” tillbaka. Vad lära vi härav… I övrigt kommer Svenskfinland ca tio år efter Sverige med förändringar.Det var svårt att hitta gamla annonser. Har lånat den här bilden från gammalstorp.se. Torde vara 1940-tal.

SLS, Svenska Litteratursällskapet i Finland, grundat 1885, är ett vetenskapligt samfund för finlandssvensk litteratur, kultur och forskning. I några år har ett 40-tal forskare varit engagerade i en storsatsning, en bokserie om det finlandssvenska språket. Det som skulle bli tre bokvolymer blev dubbelt fler. OO har (hittills) bara köpt två. Men har lyssnat på fyra föredrag i ämnet, två till på kommande. Det senaste handlade alltså om titel, ni och du, med många humoristiska exempel för nutida öron. Ja, vad använder du? Du som bor i Sverige, säger du det som vi i Finland uppfattar som synnerligen ”rikssvenskt: ”Du, Märtha, kan du…”. Här säger vi antagligen: ”Höödu, kan du…”

Dagen idag, 15 oktober

15 oktober, en rejäl kvinnodag! Sarah Ferguson, ”Fergie”, fyller 60 år idag. Undrar hur hon firar, hur hon lever och bor nuförtiden. Förr skrevs det spaltmil om henne… Och tänk, det är bara två år sen det här:#MeToo startade i och med den här tweeten, och det blev ju både dunder och brak och klappjakter, befogade och mindre befogade. OO har inte deltagit, hon har aldrig blivit utsatt. Eller – ja, hon är bra på att bita av och ge tillbaka i början, så den som en gång har gjort en antydan har lärt sig att hålla käften och händerna på rätt plats. Ett kramförsök av en okänd smålullig typ på öppen gata resulterade i en spontan örfil. Det kändes i handen en god stund efteråt, den träffade rätt! Hoppas nu att kvinnor lärt sig att ge tafsare på käften, att även ge tillbaks på förnedrande ordval – det är tyvärr ofta alltför automatiserat i en del människors språkbruk.Hela oktober är rosa, men Dagen, den är idag. Rosa band, rosa överallt. Bröstcancerkoalitionen Europa Donna har en aktiv grupp i grannstaden Lovisa, och de kvinnorna har spridit ut rosa prydnader i hela staden. Bloggvännen (& in Real Life), bloggmentorn, chefredaktören och fd eleven Carita har fotat och lånat ut den här rosa höstgulgröna bilden. Mera, bl.a. ett rosa band i trä, finns på hennes blogg, http://www.debutsky.wordpress.com. Fotograferade i matbutiken. Retrorosa ficklampor, pannlampor, rosa led-belysning för nycklar – t.o.m. revirpinnen på varubandet påminner kunderna om vad som är på gång (OO älskar ost):OO har varit i bröstcancerkarusellen. Kirurgerna och radiologerna var synnerligen oense i nästan tre år om vad som fanns på bilderna av OO:s vänstra bröst. I ett skede bad OO om att få alla bilder och sända dem som julkort, men så långt sträckte sig inte experternas humor. I ett annat skede satt hon och funderade över läkarnas personligheter – allt från struntviktiga strebrar till vardagliga och kamratliga bohemer. Speciellt en kvinnlig radiolog, förklarande, pedagogisk och omtänksam, har stannat i minnet. Operationen i slutändan visade – ingenting.Det är inte slut på dagens tema ännu! Återstår fem… Nej, det räcker med ett till i den här krian. Idag är det också Landsbygnadskvinnornas Dag, och det är något att betona det! Vad skulle vi äta om dessa kvinnor inte fanns? Kickan, vars kor finns här på bilden, har övertagit sitt jordbruk efter sin mamma Henrika. Ladugården är från 1999, för ca 70 kor – och nu torde Kickan bygga en ny, för 150 mjölk-ost-kött-hud- och gödselproducenter. Höns, får och diverse andra varelser finns också på gården, en gårdsbutik likaså. Och båda kvinnorna har varit elever till OO… Minns att Kickan begärde lov från skolarbetet för harvning, sådd, plöjning. Beviljades, förstås.En annan är Anna, som sköter ett megastort jordbruk, tionde generationen i släkten på Mörby gård. OO känner sig lite osäker, hon har inte fått svar på förfrågan om att få publicera den här bilden som har funnits i en finsk veckotidning. Anna odlar ekologiskt spannmål, har köttboskap, har gårdsbutik, arrangerar marknader, har nyligen övertagit en kvarn – och skriver då och då fantastiska tidningskolumner om livet som bonde. En engagerad ung kvinna som, precis som Kickan, älskar det hon valt som sin livsuppgift! En bild från en kortfilm om Anna, så suggestiv att den bara måste få komma med:GB, mera jämnårig med OO, kör hellre skördetröskan än trixar med traktorn, backar och fyller på i torken. L körde skogsavverkare och andra skogsmaskiner tills åldern kom emot. Stadsflickan M älskar köra traktor och hann lära sig både harva, så och bearbeta och samla in torv innan hennes insatser behövdes på annat håll.

Kvinnor på lantbrukslägenheter är inte, har aldrig varit enbart ”husmor med ansvar för köket och hemmet”. Mamma ansvarade för mjölken, pappa eller OO gjorde allt annat ”in och ut” i föusi. Mamma hanterade traktorn med diverse redskap efter. I skördetider använde alla alla sina människokrafter till det som behövdes, oberoende av kön.

Men OO lärde sig aldrig att backa med traktor och släpvagn. pappa skrattade för mycket…

30 eller fler gånger kläder

Medger. Bilden är inte precis elegant. (Om nu Facebook lyder OO). Knäppdatum 26 maj 2019, när Runda Rabattkryparen gjort en kryppiruett så det sa kraaas-ch och det blev slut på samvaron med de väl använda pantalongerna. Ni som inte gått in via Facebook hänvisas till inläggets sista bild.

Byxorna med tillhörande grön jacka (som har drabbats av garderobsviruset och krympt en aning) inhandlades i juli 2000 och invigdes med en färd i varmluftsballong 1 augusti samma sommar. Dressen har tjänat sin ägare till hennes fulla belåtenhet. De första åren som bl.a. traskarsällskap och travtävlingsåskådare, och de senaste tio solrundorna har den utgjort RR:s standardklädsel och fått utstå en hel del. De senaste åren hade knädelen (förstås efter ett varv i tvättmaskinen) kunnat tjäna som solglasögon. Rostaggarnas framfart i form av små vinkelrevor var också väl dokumenterad, delvis, av nödvändighetsskäl, åtgärdad.

Nästan 19 år. Användningsgånger minst 1000. Det är något för #30Wears att bita i. Rörelsen som arbetar för att vi skall använda våra kläder minst 30 gånger innan vi kastar dem. Hmm… Största orsaken till att OO kastar sina plagg är det ovannämnda garderobsviruset – eller flyttning. Den Stora Klädutrensningen skedde 2010-11, usch så svårt! Borde jag banta 10 kg för att komma in i den där härliga kjolen/blusen/klänningen? Den här t-skjortan – nej, duger i trädgårdsarbete, i målningsarbete… För att inte tala om allt i känsloväg: bars på R:s dop, på M:s studentfest… Teatergarderober, Frälsningsarmén, lokala Samaria – och avstjälpningsplatsen – fick ta emot en hel del bidrag. Garderoben bantades rejält. Men:Kjolfavoriten. Inhandlad förra årtusendet. Stretchmaterial, fållens mått är nästan 4½ meter. Härlig danskjol, det svipar (korta ljud, inte sviipar eller svippar) bra runt benen! Ävenså begravningskjol – och en hel del däremellan. Outslitlig.Kråset. Inhandlat 2014, tvådelad pensioneringsfestdress. Användningsomgångar färre än 30 hittills, undrar hur länge tanten kan klä sig i sådant ryschpysch. Tillfällena är inte överdrivet många. Också lite stretchig.Nu skall tjockbenta OO berätta vad hon tycker om det smala byxmodet. Om det modet tycker hon inte. Nu är det berättat. Det egna benet figurerar ändå på bilden. Arv efter storasyster, vars underkropp, inkluderande ben, var något längre än lillasysters. Användningsomgångar redan över 30. Vanans makt, många kläder ärvdes förr i tiden.

Mamma var både före och efter sin tid vad gäller kläder. Hon jobbade bl.a. som kringflyttande hemsömmerska under kriget, 1940-45, sydde om, ändrade, lappade… Och fortsatte med det i hela sitt liv, köpte tyger och sydde nytt. Hon vädrade kläder i stället för att tvätta för ofta, fläckar ”punkttvättades” omedelbums. Hennes garderob var megamega. Ingenting kastades innan det hade ändrats några gånger eller slitits ut. Det mesta ho ngjorde rekommenderas idag av #30Wears, i klimatets namn. Då hette det sparsamhet. Idag skulle det också kunna kallas ”var kreativ med dina kläder”. Minns väl den röda sommarkappan som blev en användbar kjol. Även om de röda hjärtan som dottern sydde ovanpå knapphålen (på kjolens högra sida) inte föll mamma i smaken…

Allra sist vävdes trasmattor. Storasyster vävde mycket av alla de slag: ”Den här randen är din blommiga blus, här är pappas flanellskjortor…”.Beställd bröllopspresent 2012, här ingår både använt, färgat och köpt. Storasyster hade färgsinne, handalag och skicklighet.

Det påstås att svenska konsumenter köper i medeltal 50 nya plagg per år, trosor, behåar och strumpor undantagna. Må dää? Sant?? Kommer ihåg 2-3 klädköp innevarande år. Funderar ändå på att köpa ett nytt vinteröverplagg. Det senast inköpta torde vara från 2007. Men hittar endast mörkblå, svarta eller mörklila i sortimenten. Mörkt på vintern gör ju att man syns bra i trafiken?Utslitna och utslängda, på väg till avfallskärlet, efter nästan nitton år…

Betydelseförskjutning

”… skulle kunna hjälpa till med att hitta program…”. OrdOdlaren var ganska disträ, men vaknade till vid ”program”. Något trevligt, äntligen? Hon satt på en diskussion där föreningsrepresentanter, centralorganisationen ville veta vad den kunde ta itu med.

Men nähä. OO fattade rätt snart att det handlade om DATA-program, inte om FEST-program. Viskade åt grannen: ”Betyder ‘program’ nuförtiden främst dataprogram?” ”Jepp”, svarade han, utan att visa vare sig ett leende, en glimt i ögonvrån eller något intresse att utveckla det vidare. OO beslöt att utveckla sin… hm… disträhet. För tolv timmar sedan, när OO:s högra hjärnhalva centrifugerade det här inlägget, upptogs resten av hjärnan av ett roligt TV-program, och för denna skribent är ‘program’ fortfarande främst något som har med det mediet eller fest att göra. Har denna just nu skrivapparat programVARA? Härlig antikexpert!

Och det här då? Vad är det?Mobil. Mobiltelefon, motsats till trådtelefon. (SAOB: mobil (adjektiv)= som kan förflyttas, av latinets mobilis, rörlig, t.ex. automobil. Substantiv – se nedan!). På finska det rätt så eleganta kännykkä (något man håller i handen) – eller säger man ”mobiili” nuförtiden? Det ”äkttyska” Handy är ju intressant. Cell phone, cellulare – vem sitter i cellen?Här är en mobil (SAOB: konstverk, vars effekt delvis åstadkoms genom rörelse), svävande origami-fåglar. För att googla fram de här bilderna måste man hitta på att skriva TAK-mobil. En sysselsättning (av många) i mycket unga år var att göra en mobil, få den att hänga i balans. Mobiler hade man ofta hängande över småbarns sängar – det kunde vara stoff för ett kåseri, jämföra med idag!Någon som har som hobby att göra mobiler har gjort den här, hittade bilden på nätet. Minns den pirrande känslan när en ny ”figur” hängdes upp: blir det balans, snett eller platt fall? Timo Sarpanevas mobil för Aarikka har OO alltid beundrat, men det gick inte att mjölka en bild av den från nätet, det blev bara en droppe, knappt urskiljbar.En äkta finsk ”himmeli”, ordet från svenskans/tyskans himmel. Det sägs att konsten/bruket/traditionen har kommit från Sverige, men de här halmkronorna uppfattas numera som ganska så finska. En sådan har funnits i tiotals år på OO:s önskelista. Skulle vilja försöka göra en själv, under handledning. Inget har liksom ännu kommit till skott, så att säga.Inspirationen till denna kria kom från den här bilden. OO bläddrar alltid genom kryssbilagan innan hon tar till pennan. Men här kom pennan i handen direkt, måste få veta vad det här är. Spam = burkskinka, pressat och processat kött. Det var en ”ny gammalhet” för OO. Som försvar anmäles härmed att sådant inte alltför ofta funnits på matlistan eller i skafferiet. Svenska datatermgruppen rekommenderar ”skräppost”.

Varför spam? Monty Pythons sketch från 1970, sägs det. Mr och mrs Bun försöker beställa frukost utan spam, och det är svårt eftersom det är huvudingrediensen i allt på menyn. En grupp vikingar avbryter vid bordet bredvid försöken titt och tätt med att sjunga ”SPAM, SPAM, SPAM, lovely SPAM! Wonderful SPAM!” Ordet spam nämns 132 gånger i sketchen. OO:s försvar igen; hon förstod sig inte så förfärligt bra på Monty Pythons humor.

Spam har tillverkats sen 1937, tillverkaren förklarade i början att ordet kommer från spiced ham, kryddad skinka, men hävdade senare att det är ett rent produktnamn. Konserven har ibland klassats som skräpmat (var alltför vanlig under kriget, sägs det) och elakt uttytts som ”something posing as meat” – något som utger sig för att vara kött. Illvilliga personer i internets barndom började fylla chat-sessioner med betydelselös text, och ”Spam-texten” blev flitigt använd. Så säger Allvetande Wikipedia, och så blev det som det blev.

Det var den historien, föranledd av ett korsord. Korsord är bildande. Nu skall OO fylla i resten av bokstäverna i ”Spam-korsordet”.

Roligt med rim och reson

”Det går lite långsamt, innan man blir van”, suckade BJR. OodOdlarens hjärna replikerade, innan alla sladdar hann kopplas: ”Hemskt är lifvet. Outsägligt. Vild dess ocean. Tai tarai tarai raitaa, Innan man blir van”. ”Varifrån fick du det där?” skrattade BJR förvånat. Ja, säg det. Ett diktfragment från förr i tiden. En kvinnoröst ringde i huvudet. Vem?

Studiekompisen ända från barndomen, hon som blev modersmålslärare och var superbra på litteratur? Klasskamraten i mellanskolan och gymnasiet, med samma yrke, med en humor som sträckte sig i alla dimensioner? Kollegan under flera år? Och hur, var, när, varför, vem…. Författaren?

Förr i världen hade OO letat upp litteraturexempelböckerna från gymnasiet, eventuellt ringt någon av ovanstående. Men i nutiden är man ju osocial och digital, man knappar in citatet på datorn och Gubben Google ger svaret på nolltid; Elias Sehlstedt, 1808 – 74. Föräldrarna hette Abraham och Märta (!).Han började studera juridik i Uppsala, men fadern dog och pengarna tröt. Visst hade pennan öppnat en dörr till tidningen i staden, och en tid försörjde han sig som informator. Det blev en dikt av den parentesen också, ”Hvad är en informator” – läsvärd. Humor, satir, självdistans, ironi även där, som i så många av hans dikter. Alla verser har både rim, rytm och roligheter.

Han ”landade” på tullverket, och via bl.a. Mem blev han fast bosatt på Sandhamn och tullen där. Inga mord på Sandhamn på den tiden, Viveca Sten… Kanske. Han gifte sig, fick barn, iakttog naturen, skrev – och målade. Mångsidig begåvning. Här börjar Göta Kanal, i Mem (akvarell):Tullhuset i Sandhamn lär han ha avbildat flera gånger, många besökare tog tacksamt emot (köpte?) en tavla.En allmänt känd dikt tillverkades med hans penna: Barnvisan (varför inte för vuxna också) ”litet bo jag sätta vill”, med musik av Alice Tegnér. Och visste ni att han står för ””Och såg vid såg jag såg, hvarthelst jag såg”? Finns i samlingen ”Svea” (1873), i en intressant dikt med mellanprosa, ”Sång i Ångermanland”. Det mesta finns på nätet, men OO skulle vilja avnjuta det hela på papper! Det finns dessutom ett urval av hans dikter, gjort av Carl Snoilsky, utgivet 1892, med illustrationer av självaste Carl Larsson. Det finns bilder på nätet, men de blir ju så pyttefnuttiga här! Vill betrakta i lugn och ro, utan bakgrundsskärmbelysning! Ett framförande med deklamation, sång och bilder kunde vara en idé…

När den optiska telegrafen på Telegrafholmen utanför Sandhamn drogs in ungefär samtidigt som hans tid i skärgårdssamhället tog slut skrev han dessa rader: ”Du telegraf! Din tjenst till slut/ För mycket optisk var./ Du, liksom jag, har sjungit ut/ Det längre sig ej bar”.

Hans dikter finns i diktböcker -häften med intressanta titlar: ”Fiskmåsen, poetisk kalender för 1853”, ”Fyrbåken, p.k. för 1855”, ”Telegrafen, optisk kalender för 1857”, ”Utkiken, p.k. för 1857”, bland andra. OO har inte läst alltför många, men det som har lästs tilltalar. Ingalunda högstämt, däremot med förunderlighet och finurlighet. Intet för intet räknas han som en poetisk förnyare, med efterkommande som t.ex. Taube…

Den saknade raden? Jo, ”Menskolifvet är odrägligt”. Dikten ”Innan man blir van” finns i ”Fiskmåsen”. Rekommenderar googling och läsning. Garanterar smilbandsanvändning, skratt och ”lyssna på det här” till eventuellt sällskap!

Äppelfrossa!

Ett regn som varade i ungefär tolv timmar blötte ordentligt ner höstnaturen, trots futtiga fem millimeter. Råkall, mulen förmiddag. OO hoppades på lämpligt mjukt fotograferingsväder, greppade Canonen och skuttade (nåja, lite får man överdriva) ut. Äpplets dag 25 september, det skall vi fira och dokumentera. Med vattendroppar på äpplen. Så he så.

Vinter- och några höstäpplen hänger kvar, de övriga finns redan i burk och flaska eller har gått genom en stor mängd människokroppar. Antonovka dignar:Ett basäpple, som har odlats i Finland sen mitten av 1800, troligtvis framtaget i Ukraina eller mellersta Ryssland. Ett enda träd kan ge 150 kilogram frukt – borde man börja väga alla? I stort sett vartannat år går husets alla krattor och klykor åt till styttor.Cirka fyra drygt tio liters ämbar plockades i måndags. Trädet verkar lika fullt trots det. Frukten bör sparas nästan till jul för att bli ätgod, här blir den – som i de flesta hushåll – främst till mos. Tack och lov i flera kök. Tack, andra plockare och mottagare! Vid spisen väntar en blandning på åtgärder. I morgon!Renet Chernenko (Tshernenko, Tjernenko) är helt underdimensionerat för sin äppelmängd i år. Gott, verkligt gott att äta om en liten tid. Kommer från Mitjurinsk sydost om Moskva i jämnhöjd med – hmm – Berlin, till exempel. Kom med i äppelregistret 1986, rekommenderas för nordvästra Ryssland. Tål en hel del kyla. Det har vi märkt här också. finns i få plantskolors sortiment, mystiskt.Så har vi Eppulainen, som faktiskt skulle förtjäna ett ”vackrare” namn. OO har smaskat i sig två idag (plus några andra). Verkligt gott, milt syrlig, frisk smak.

Kommer från en frösådd (intressant ord, sår man annat än frön?) i Kangasala nära Tammerfors, 1925. Ett sensommaräpple som hade kastat ner fyra fina frukter medan det regnade. Korister får i morgon njuta av härligheten.Favoriten! Härlig färg, som bara blir juligare och juligare. Skall ännu hänga i trädet en tid, men sen! GBH, som skiver en östnyländsk äppelbok, beskriver smaken som exotisk… Söt, krispig – just nu känns det i munnen som på de här regnvåta exemplaren:Ett äpple som är synnerligen populärt ute i världen, Fuji eller Tohuku. Fuji är vanligare. Ett av de femton populäraste i USA, till exempel. Men försök hitta en planta till försäljning i Finland. Har sökt på nätet i två plantskolor, den ena med drygt 100 sorter, den andra med över 200. Inte. Som namnet säger, framtagen i Japan. Introducerades 1962.

Hur finns de här träden hos oss då? Fråga BJR, han vet inte svaret på varför han valde just dem. Han har köpt dem för sisådär 15 – 17 år sedan.

Äppeltillgången i trakten har varit synnerligen varierande i år. En och annan har fått i det närmaste ingenting, andra massor. Flera faktorer inverkar på skörden; pollinerarna skall kunna flyga i lämplig temperatur, i lämplig vind. Och sen skall inte hällregn eller blåst förstöra deras arbete. Senare behövs regn för att frukten skall växa. Och allra först skall det ju finnas blomknoppar. Vi får bara hoppas på att allt samverkar, mycket annat kan inte människan göra.Här väntas också på åtgärder. Många skall klyftas och frysas för att senare bli till Bernts Bästa Äppelpaj. Och den, den är smaskig den…