Marknadsyra

”Salamanca Market”. Det var det korta och koncisa svaret på frågan om vad som är sevärt i Tasmanien, huvudstaden Hobart. Det var ett verkligt gott råd, även om kroppens finländska klocka visade på midnatt när stegen styrdes ditåt vid niotiden på morgonen, dag ett Down Under.

Oj. Det är det uttryck som beskriver känslorna där bäst. Försäljare i minst dubbla rader på den halvkilometer (ca) långa gatan. Vårliga grönsaker, alla möjliga inläggningar och allt möjligt att lägga in via munnen, hantverk av många slag (trä, trä trä…), böcker, musik, konst, läder och kläder… Varje lördag året runt, alltsedan januari 1972. Då som ett mera hippie-artat lopptorg. Och då tolv försäljare, numera över 300. Köpte? Äpplen, väska, brödkniv (huon pine), pepparkvarn, ostar. Mums. Fem timmar av njutning.

Dag två. Farm Gate Market. Uppdukad på gatan precis vid hotellet, mitt i stan. Perfekt utsiktsplats genom hotellrumsfönstret på sjätte våningen. Denna gatstump ockuperas varje söndag av lokala producenter kl 8.30 – 13. ät- och drickbart, blommor, utplanteringsväxter, bakverk, gatukök. Tyvärr regn. Muntra försäljare ändå – och en frack-klädd man spelade klassisk musik på violin. På en trappa, under tak. Smaskiga muffins inköptes och avnjöts med te ”hemma på rummet”.

Dag åtta, ny plats. Mornington Peninsula, söderom Melbourne. Organiserade marknader s.g.s varje dag nånstans på ett område ungefär lika stort som Östra Nyland. Aldrig två marknader samtidigt, koordineringen verkar exemplarisk. Området är troligen befolkat av fler människor än i nämnda finländska trakt, både producenter och konsumenter. Den besökta marknaden var uppdukad på en skolas ”gräsplan”, försäljarna placerade i en stor-stor dubbel ring. Smart. undersökte en mängd plantor, bekanta och obekanta sorter av kryddor, tomater, chili… Inköp: hantverkstillverkad hatt i linne-bomull, direkt av tillverkaren, förstås. Lakrits, lokal sådan. Och tittade och pratade och frågade och berättade och fotade… Rosor, suck… Kommer i ett anat kapitel.

Tyvärr, OrdOdlaren verkar ha förlorat bildkontrollen på detta forum. Någonting obegripbart har skett. Är inte alls nöjd med utvecklingen/avvecklingen här. Behöver hjälp. I skrivande stund är det totalt osäkert hur illustrationen till denna epistel blir. Så, bästa läsare, ni för nöja er med det lilla som bjuds. Skulle gärna bjuda er på sex-sju bilder, men…

Bättre lycka nästa gång. Kanske.

Sommarprat(are)

”För er på vägarna, på badstranden och i hängmattan”. Citatet dök direkt upp i tankarna när tidningsnotisen om att sommarpratarna dyker upp i våra radioapparater (datorer?) direkt efter midsommar slogs upp i torsdagsfredags lokalblad inför helgen. Citatet är från Sveriges radio, troligen avlyssnat om och om igen under ”du gamla härliga tid, ljuva sextital”. Det var en tid sen…

Sommarpratarna – värdarna – har funnits i svenska radio sen 1959, om OO:s efterforskningar håller streck. ”Det ska va lätt musik med prat med mening i”, lär Tage Danielsson, dåvarande underhållningschef på Sveriges Radio ha sagt. I början fungerade sommarvärden just som programpresentatör, med ett personligt tilltal och en avspänd ton, något tämligen nytt i radion på den tiden – och det blev så pass populärt att ”pratarna” fick egna program. Avspänt och avspänt, ja. En pratare – dock betydligt senare – lär ha sagt småironiskt om sin hemstad, och blev uppringd av ordföranden i kulturnämnden i staden ifråga, mitt under sändningen! Det, ni…

Det går inte nu. Enligt tidningsnotisen (-artikeln) lär allt vara bandat redan, åtminstone här i Finland, där sommarpratet går i svenska Yle Vega-kanalen, tolfte året på gång. OO lyssnade flitigt i början, hon var mera radioaktiv då. Intressant, många halvbekanta, rätt så lättsamt. Tidpunkten passade ändå inte alltid, kl 10-11 eller 18-19… Men tidpunkten består, 40 pratare, jämn könsfördelning, känner till 16, pratat lite med två, 22 totalt okända. Fem dagar per vecka.

Jämförelse med Sverige: 1½ timme varje eftermiddag, sju dagar i veckan. 58 pratare, jämn könsfördelning, 45 totalt okända. Klart det, inte hänger man med. President Tarja Halonen och skådespelaren Stina Ekblad är med, båda pratade i Yle Vega 2013… I gengäld har Vega fått helsingforsåländsksvenska Lill Lindfors och Stefan Ingves, närpesbon som är chef för Sveriges riksbank.

Vad pratas det då? Något personligt, om saker och ting i samhället, politik, sånt som speglar samtiden. OO minns inte en enda sommarpratares budskap. ”Lättlyssnat för semesterfolk” sades det i tiden. Men på 1970-talet blev det så pass mycket politiska budskap att dåvarande underhållningschefen Stig Olin såg sig föranledd att ryta till:”‘Sommar’ skall inte vara ett politiskt program”!

Musiken då? Den skulle också vara ”avpassad för semesteröron”. Härom året hörde OO en person som kritiserade musiken i den finlandssvenska upplagan. Det hade spelats något ur en symfoni, och till och med opera. Det ansågs vara huvadå det.

OO som sommarpratare – totalt uteslutet. Då skulle det bli mycket huvadå-musik och pratet skulle inte hållas inom några som helst ramar. Hängmattan klockan 10, med lämplig avlyssningsapparat som sällskap låter som en idé. Tål att tänka på. Om det inte regnar. Får se och höra! Arja Saijonmaa börjar på måndag, ”skall berätta en grej som är lite rolig för vår publik och som hon inte orerat så mycket om tidigare”. Det handlar om att skapa intresse, nyfikenhet…

Trendigt!

Kål. De finska och de svenska benämningarna tycks inte kunna paras ihop på rätt sätt i OO:s föreställningsvärld. Kerä- och kyssä- och kukka- och parsa- och alltvadenuheter. Således blev det lite bom i plantuppköpet häromsistens. Kom hem utan huvudkål (kerä-) från plantbutik ett, där det, som vanligt, finns ett megastort sortiment. På 30 kilometers avstånd.

Dagen efter, plantbutik två (10 km). ”Har vi nånsin haft kålplantor?” frågade den anställda sin chef. ”Nää, men om fler frågar, så kanske nästa år…”. Torget mitt i stan. Noll. Plantbutik tre (24 km), hoppingivande, kålplantor rakt fram, strax innan skogen med tomatplantor tog vid – grönkål (lehti-)! Två sorter. Inga andra. ”Grönkål är trendigt, och gott när man steker i smör. Lätt att odla. Andra kålar är svåra att få till något i hemmaodling.” Vet. Men OO satte, tog upp och åt sin sista grönkål på 1980-talet. Punkt.

Sista hoppet, den minsta plantbutiken (22 km). E ”ärvde” den av sin svärfar för sisådär 15 år sedan. Svärfadern som med glimten i ögat vägrade sälja kålrabbiplantor (kyssä-) till OO:”De är så goda, jag vill ha dem själv!” E har inte kålplantor alls numera, knappt några ”matväxter” överhuvudtaget. ”Folk odlar inte. För besvärligt. Enklare och billigare att köpa. Under min tid har jag märkt en klar nedgång. Lättskötta sommarblommor och någon tomatplanta är de vanligaste inköpen”.

Och tidningar – alla kategorier – skriker ut hur trendigt det är att odla. På balkongen, i kruka, i pallkragar, i parker, på tak, på bredden, på höjden, i vatten (hydroodling)… ”Odla din egen mat!” OO strävade på med egna odlingar när det var totalt ”ute” att odla, fortsatte genom varierande trender och håller på än. Nästan värre och värre för varje år (BJR får ta på sig en del av skulden för sortiment och antal).

Trender, varifrån kommer de? Hittade en lista på 16 trendiga inredningsdetaljer som kommer att vara otrendiga 2017 – kommersiellt, förstås. Mode, jo. Men trender som inte inbringar pengar för producenten? Pryda träd med virkade och stickade lappar, bygga insekthotell? Odla – och därmed köpa mindre?

Läste nyligen om sommarens stora trend: förnya din väska med en personlig axelrem. Köp polyesterband och karbinhakar, pyssla en stund – och du är trendig!

Men visst duger de här? Stadiga, bra, föga nötta, håller…

En annan sommartrend: baddräkten skall lämna skinkorna bara. String baktill, aningen mera tyg framtill. Det viktiga är att alla ”skall få” visa sina skinkor. Artikeln illustrerades av en rätt så gropig bakdel och några gymtrimmade skinkor. Varför inte nakenbad med en gång?

Handplockat. Munblåst. Ekologiskt. Hembakat. ”Orört av människohand” stod det på bitsockerpaketen på 1950-talet (källa, OO:s pappa). Trendig i betydelsen ”modern, inne” kom först 1979. Sen kom trendsättarna.

Huvudkålen? Lugn lugn, höstens kållådor är räddade. BJR gjorde återbesök i plantbutik ett. Alla kålar växer och frodas: broccoli (parsa-), blomkål (kukka-), brysselkål (ruusu-), kålrabbi (kyssä-). Och den goda huvudkålen (kerä-). Eventuellt har namnen hittat sina riktiga språkpar i och med detta skrivande. Men kållåda blir det! Nätet skyddar, och den lilla söta bocken vaktar…

(Stavnings)lektion i hjärnan

Hjärna, hjärna, som OO så gärna ger järnet… Denna manick som vi bär med oss hela livet, som vi inte alltid vet – styr den oss eller vi den? Här har det levts i en månad med hjärna som intensiv partner, skrivits och funderats, och verkligt gärna. Lober och kärnor och nerver ihopbuntade hit och dit – och oj, så mycket det kommer, när det finns MEG och PET och MRI och EEG och reduktion och kombination och afasi, ataxi och bortsopade minnen. ansiktsblindhet, förändringsblindhet, distraktionsblindhet och heta handen därpå. OO har hållit på med psykologi . Igen. Roligt. Jobbigt. Ingen resursfördelning. Allt eller inget.

Och äfven via massmedia. Sini Hämäläinen, som undersökt och kommit fram till att om man lärt sig två (eller flera) språk före fem års ålder, då har man skaffat hjärnförsäkring. Hjärnan ser annorlunda ut, och drabbas du av stroke så klarar du dig bättre än om du har bara ett språk sen små barnsben. Annorlunda, hm. Hur? Och vad är två språk? Hur bra?

OO har haft finska i hemmet från förstaste början. Mammas umgängesspråk, känslospråk, fadersmål. Även hos OO dominerar fadersmålet. Räknas dialekt? Räcker det för en ”annorlunda” hjärna? Som bearbetar språk på flera ställen i hjärnan. Frivillig försöksperson anmäler sig härmed.

Kaj Kunnas, 52, mångårig sportredaktör i vår TV. Lika elegant på både svenska och finska (sen krypåldern). 24 maj 2016 dog en halv miljard av hans hjärnceller. I dagarna, som så gott som 100% återställd, tar han emot Hjärnförbundets hederspris, för att ha gett stroken ett ansikte.

                                                                           Det fullständigt tvåspråkiga ansiktet

Knud Möller. Född 1919 av danska föräldrar, uppvuxen på några ställen i Svenskfinland, finsk ”småbarnsskola” (vad det nu hette på 1920-talet), svensk skola med undervisning i finska (behövdes det?) , tyska och latin. ”Har man tyska och latin som grund, då är det lätt att lära sig andra språk”, hävdade han. Som 20-åring inledde han sin journalistiska bana, krigsreporter. Och så rullade det på till pensionen 1982. Utrikeskommenderingar, inrikesjobb. Engelska, franska, spanska – och nynorsk (nära danskan). Åtta kommunicerbara plus latinet. ”Ju fler språk du kan, desto lättare är det för dig att lära dig ett till”, har OO hört honom säga. En av journalistfröets idoler… Hon hörde honom växla mellan danska och finska en gång. Imponerades. Hur såg hans hjärna ut?

Och H då? Latin och klassisk grekiska i skolan. Forskade ofta och rätt länge i Genua, skulle en dag berätta om sina rön inför ett auditorium av andra forskare där. Strax innan han klev upp på podiet fick han veta att de flesta inte förstår engelska – ”kan du ta det på italienska?” Varpå han, finlandssvensken, läste sitt på engelska skrivna föredrag på italienska. Allt i närvarande form, i presens. ”Jag har aldrig haft så glada åhörare”. Svenska, finska, engelska, tyska – och så jobbade han i Frankrike i flera år. Plus ett rasande snabbt och rörligt intellekt och ett obehagligt ”onödigt” gott minne. Kort och långt, deklarativt, episodiskt, semantiskt, proceduralt (nej! procedur-), prospektivt. Stopp. Nu är OO i psykologiboken igen. Jobbet är ju gjort! Till 90+%. (Men hur såg H.s hjärna ut? På alla tänkbara insidor…)

Djupfryst

Frysbox. Bra att ha. Kan man leva utan idag? En eller två eller flera. Och den husliga kvinnan och mannen är nu i tömningstagen, fjolårets skörd skall bort, blir till bakverk, saft och soppor och annat. Folk hävdar ju att allt nyttigt försvinner från bär, frukter och grönsaker på mindre än ett år. Alldeles onödigt att spara längre tid i ca minus 18 grader. Har någon verkliga bevis på sådant, eller är det bara prat?

                                                                    Det undre lagret syns inte här…

Skulle du själv vilja djupfrysas som en grönsak? Det går. Men det blir då i flytande kväve, minus 196 grader. Först skall du dö/dödförklaras, sen ersätts ditt blod med ett skyddsämne, och så sätts du i något som liknar en sovsäck som sen hänger i en ”tunna” som förvaras i en bunker vars utsida är ganska så intetsägande. Garanti: 100 år. Kostnad: ca 33000 euro. Lite eller bra mycket billigare blir det om du väljer att djupfrysa enbart huvud eller hjärna, ca 11000 euro. Husdjur fryses också, kostnad okänd.

Sant? Joo-o. Finlands finskspråkiga radio hade reportage om platsen i Ryssland för inte så länge sedan. Det finns två liknande inrättningar i USA också, men där är det dyrare. KrioRus heter det, finns i Moskva-området i staden Sergijev Posad, som 1930 – 92 hette Zagorsk. Intressant nog  Rysslands mest betydande andliga centrum. Unesco-världsarv. Livet efter detta har alltid varit aktuellt där…

En liten bild som fanns på nätet…

Varför? Det är en annan fråga. Inom 30-40 år, påstod chefen Stepin, finns teknologi för att återuppväcka de djupdjupfrysta. Från hjärnans DNA kan man klona en ny kropp – eller placera hjärnan i en proteskropp. Påminner om ett flertal filmer OO sett skymta förbi: proteskroppar, en burk i stället för hjärta… Bara att haka på och byta ut! Men man lär ska börja med djuren.

Vetenskapen av idag tvivlar, men över 50 människor finns där i det flytande kvävet i den dag som idag är, ca hälften i form av huvuden eller hjärnor. Avtal lär finnas med ca 200 människor i alla åldrar från ett tiotal länder. Tänk dig, att dyka upp i en värld som du lämnade för 30 år sedan, förslagsvis 1987. Och så vill du ringa ett telefonsamtal. Åka buss. Betala i butiken. Kontakta myndigheter. Fotografera. Nä tack. OO nöjer sig med att frysa in årets skördar och äta från den äldre ändan, oberoende av närings- och vitamininnehåll. Lugn, lugn, kött och bakverk försvinner snabbt. Oftast hinner de inte ens via frysen.

I Sergijev Posad finns ett kloster från 1300-talet, tillägnat St Sergius, vallfärdsmål i århundraden. Där har i alla tider funnits betydande ikonmålare, guldsmeder, författare… Kyrkor och tsasovnor och katedraler finns nästan i otal. Klostret öppnade på nytt 1946, efter en 27 års stängning. Rysslands andliga akademi. Känner folk som besökt staden, imponerats, förundrats, beundrat… Du kan nu alltså ”bo” där i evighet, om du vill. Och har en lämplig penningsumma att avsätta. OO använder hellre de eventuella pengarna på annat. Om de bara fanns….

Dagens datum och namn

Urban Urban Urban Urrbaan, jag är så kär och ga- -. Fel. Det var Egon det sjöngs om. Inte Urban. Inte Edvin heller. Granntanten i OrdOdlarens förra liv var viktig med Urban. Varje vår var Urban ofta förekommande i hennes vokabulär när vi förberedde våra odlingar. Hennes man hette Edvin. Varför då detta ”tjat” om Urban?

Gammal folktro. Det var något som inte skulle/fick göras före Urban, eventuellt inte efter, eller absolut inte ens i misstag tidigare än Urban-dagen. Men vad? Googla lagom på Urban, tekniken tolkar ordet maskinellt som urbaan… Tilläggsord krävs, då kommer lite uppgifter på skärmen. Intressanta, eftersom de ibland talar emot varandra. Och vårens sysslor varierar ju tidsmässigt i vårt avlånga land – Sverige inberäknat.

Hundtandslilja 25.05

”Urban, Wilhelmina och Beda, de skola sommaren leda” lyder en ramsa. Sen fick Beda ge efter för Blenda som namnsdag 27 maj, och då byttes verbet ut till ”sända”. Den ramsan går inte i svenska Finland. Rimma lagom med ett verb på Ingeborg, som har namnsdag hos oss 27 maj… Enligt den ramsan blir junivädret som på Urban, julivädret bestäms av Wilhelmina och augusti av Blenda. Och sommaren börjar på allvar med Urban, Urpo på finska:”Urpo suveksi säntää, Perttu (24 augusti) toiseksi kääntää”. Sommaren slutar alltså med Bartolomeus – Bertel. Det här nämns redan i Finlands första ”kalender”, den som fanns i Michael Agricolas bönbok, 1544. Den boken, enbart den,  är för övrigt värd flera blogginlägg…

Likaså hävdas på finska att sådden skall vara avklarad i och med denna dag. Och om det blåser från sydväst, då blir det en bra skörd. OO sådde rödbetor idag. Vinden varierade, men faktiskt, det blåste mest från rätt håll. Fina och jämna och vita och gula och randiga och röda betor förväntas!

och en enkel tulipan

Beda, 27 maj, medför något speciellt, speciellt på Gotland. Eventuellt efterföljs detta i detta odlingslandskap, få se. Bedas dag är böndagen, då bönorna kan/skall sås. De kräver rätt så varm jord för att gro och inte ruttna, så… Men nattemperaturerna har hållit sig ordentligt på plus och den mörka jorden har dragit åt sig dagarnas solstrålar, så hoppet lever.

Men än är inte allt avklarat. Granntanten fasade för järnnätterna också. Och det gör en och annan ännu, var till mans och kvinns. I Norrbotten lär man kunna andas ut 8 juni, då kan man sätta mandelpotatisen, denna nordliga delikatess, i jorden. Det tar ju en tid innan den visar sina gröna groddar ovan jord, och då är frostfaran definitivt förbi. Tydligen. I många delar av Sverige tycks datumet 18 juni nämnas. Vill inte tro…

Två talesätt till: Om man kan gå sommarklädd 25 maj får man gå i päls hela sommaren. Jaha. Och det blir ingen sommar förrän Urban rasat ut, storm och oväder förväntas denna dag. Jaha jasså.

I varje fall får skomakaren lång semester, av dessa två bilder att döma, tagna idag:

syrenblomknopp

 

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 15,553 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.