Runebergsminnen, alltså m/s

OrdOdlaren är morgonoföretagsam. En tur med m/s J.L. Runeberg startar klockan 10 från Helsingfors, anlöper Borgå ca 13.30. Jovisst, man kan starta från Borgå klockan 16 och anlöpa Helsingfors 19.30, men när man bor i Borgå så behövs andra kommunikationsmedel också… Ni som bor i hufvudstadstrakten, använd er av möjligheten till en härlig skärgårdssommarutflykt tur retur med ett mysigt fartyg! Till sjöss hela vägen, tänk…

Men ännu får hon vänta på öppet vatten vid kajen i Borgå. OO har minnen av diverse slag från några resor. Hon behöver skaffa sig fler minnen och upplevelser, basta.

Ingmar Gustafsson (till höger) och Ted Lönnroos, den ena ungefär två gånger så gammal som den andra 1986, var och är stommen i bolaget som köpte och satte igång trafiken med det slitna skeppet samma år. Bilden från den intressanta och väl skrivna boken om fartyget, utgiven 2012. OO åkte en gång med skeppet före 1986. Inga kommentarer om den resan.

Bokstaven på skorstenen fick i början många frågor. Ingmars lakoniska svar var ”från Johan Ludvigs namnteckning”. ”Men hur fick ni till det?” ”Sidu, det finns såna där kopieringsapparater som man kan förstora med”, sa Ingmar med den ofta förekommande glimten i ögat. Den här tredje generationens skeppare talar alltid sin speciella borgådialekt. Att sitta ombord och lyssna på hans guidningar och kommentarer under resan var en fröjd för örat.

OO gjorde också en resa, 1999, med unga skånska tonåringen A, här precis utanför styrhytten/kommandobryggan. Dörren var öppen, vi ställde några frågor. Svaren dröjde inte, skepparen njöt av att svara och förklara. Snart nog stod A inne i hytten och följde med färden på sjökortet, skepparen guidade, förklarade, pekade och undervisade. Samspelet och samtalet mellan skånsk språkvariant och borgåensisk sådan bara flöt på, utan några svårigheter alls.

En 1980-talsvariant av OO, av frisyren att döma. Hon hade bilat iväg den rätt långa vägen hemifrån till Pellinge, där Runeberg anlöpte på väg till Lovisa. Nu bor hon betydligt närmare den skärgårdsbygden. Klockan 13.10 från Pellinge, cirka klockan 16 framme i jobbstaden där väninnan/kollegan tog emot med kamera, picknickkorg och man. OO var tydligen kameralös, hur i alla dagar? Den resan gör OO gärna om. Bilden ovan är skannad av en kopia, därav en viss grynighet. Så roligt vi hade!

Ungefär sju kilometer söder om Borgå ligger hotell Haiko gård, ett badhotell med en huvudbyggnad (till vänster) som påbörjades 1911 och färdigställdes som hotell på 1960-talet. m/s J. L. Runebergs hemmabrygga ungefär 1965 – 1986.

Runeberg och A-Forden mofa. Runebergs fördäck skall agera vigsellokal och pryddes i en hast med björkar. Vigseln skedde till havs medan fartyget strävade mot Hammars, cirka fem vägkilometer till sjöss. Mofa puttrade iväg sju vägkilometer till lands, mötte vid bryggan och skjutsade de nyvigda till festlokalen.

Tyvärr finns inget foto av bilbisittarens storverk den dagen. Det låg (ligger) em hel del gamla stockar i vattnet vid bryggan i Hammars, det var svårt för skepparen Ted att lägga till. Till slut drog OO och ”några andra karlar” hela fartyget den sista metern i med långsidan mot bryggan så att både fäst- och festfolk kunde ta sig i land. Hon kände sig sååå duktig och tuff!

Fartyget ”seglar” in i Borgå å, en liten bit kvar. Skånska A och OO har sett sig nästan mätta på skärgården för den här gången, A har lärt sig en massa om sjökort, farleder och styrning av en eminent lärare. Den svarta rektangeln vid ”masten” är kyrkans tak, som ofta förvillar betraktaren.

OO måste verkligen knycka sig i flätan och ta sig i kragen i sommar. Massor av år sen landkrabban har kunnat betrakta skärgården öster om Helsingfors. Ja, ingen annan skärgård heller. Tack att m/s J.L. Runeberg finns! Nästan alla delar har förnyats sen 1986. Fartyget håller. Och har charm.

Åttaåringen och Runeberg, m/s

Åttaårsdag! Vem hade trott att OrdOdlaren skulle bli så seglivad? Smällkall morgon, men sådant hör till, Runebergsdagen brukar anses vara en av vinterns kallaste. Väckning 07.15, då -14,1. Sen gick det bara uppåt. I skrivande stund -1,3, vid 17-tiden.

Här ligger hon i sin vinterhamn i isen i Borgå å, mitt i stan, nästan. m/s J.L. Runeberg. Den andra bilden visar Runebergs hem (skaldens hem från 1837 till 1877), det gula huset. Fotografen stod på samma plats, hon svängde sig cirka 90 grader och zoomade lite. Hem-muséet Runebergs hem satsade förstås också idag, men dit går OO en annan gång.

Fartygets historia i katalogstil: Byggd 1912, seglade som s/s Helsingfors skärgård till 1937. Damen övertogs då av Borgå Ångfartygs Ab och fick namnet s/s J.L. Runeberg. Tjänade som kamouflerat krigsfartyg nummer 758 från 1939. Efter krigsåren, 1945, var hon grå och sliten, Helsingfors stad köpte. Tyst och stilla stod hon, under ombyggnad och renovering. Några småturer på vatten blev det först under OS-sommaren 1952. Följande ägare blev Suomen turistilaivat och hon började gå bland annat på Borgå, även med last.

”1961 förlorade hon sin oskuld”, skriver en fartygshistoriker. Ångmaskinen byttes mot dieselmotor. 1966 aviserades försäljning och i Borgå arbetades intensivt för att ”få hem” fartyget. Vuoristo-koncernen köpte, den ägde redan hotell Haiko gård vid farleden något söder om Borgå. Den eran varade i tjugo år, sen bestämde sig skepparsonen Ingmar för köp, fick Ted och några andra med sig och bildade rederi m/s J.L. Runeberg, bland andra Gun-Maj:

Idag är fartyget i högsta grad alla borgåbors ”egendom”, något man slår vakt om. Idag hade chefsstuert Gun-Maj bunkrat upp med Runebergstårtor – ”Vi brukar ha 800 besökare den här dagen”, sa hon. Kaffe, te, dragspelsmusik och trevligt sällskap bjuds det på ända till klockan 19. OO var där före den största rusningen.

Fartyget har en egendesignad servis, målad lokalt med lokala penslar, Tia T, numera ägnar hon sig mest åt att fotografera. OO noterade med tillfredsställelse att tekoppar också ingår. Festfikan intogs i röda salongen med dragspelsmusik och snygg bordsskiva.

OO lämnade den gemytliga stämningen efter lite småprat med Gun-Maj, bekant sen många år. Tårthugade traditionshyllande borgåbor anlände i en strid ström redan före klockan tio, kommersen pågår till klockan 19. Undrar hur serveringspersonalen känner sig då…

Kaptenen Ted kämpade med att få igång en fackla i fören. Den syntes knappt i det klara vädret, men är garanterat en bra lanterna för besökarna när mörkret faller på.

OrdOdlaren klädde sig i hatt, dagen till ära. Hon vill så gärna använda hatten, men tycker den är för fin för resten av klädseln och för bäraren. I förmiddagskylan var den verkligen bra, nästan bättre än en stickad mössa.

En runebergstårta är cylinderformad, med hallonsylt på toppen, kantad av en vit florsockerring. Många bagare vill göra sina egna varianter, både i färg, mjölblandning och fuktighet. OO:s favorit till vänster är torr, nästan hård på ytan men med en ordentlig ”syltgrop” som gör den nästan fuktig i munnen. Naminami!

Sist, men ingalunda minst: födelsedagsutlottning! Alla som kommenterar på wordpress eller på Facebook med minst ett ord (tummen upp räknas inte) senast onsdag kväll klockan 23.59 finsk tid deltar. På grund av postporto ”tävlar” finländare om boken om fartyget (den väger mer). Den fina Nico Laurila-väggkalendern går till en vinnare utanför Finland.

OrdOdlarens Runebergsvecka fortsätter, tydligen…

Hoppa på tåget 1 – Symtom

Tåget avgår varje lördag, och OrdOdlaren har mot sitt eget bättre vetande beslutat sig för att åka med. Bära eller brista. Huvadå. Hon deltar i sin första bloggutmaning på den sista skälvande dagen av sina sju hittillsvarande år.

Ett ord ges inför varje lördag i en månad, sen är det ”bara” att hoppa på och skriva. Dagens ord är alltså symtom. Karin och Tove ser till att tåget tuffar på i bloggosfären, de ger orden. Och här kommer OO:s allvarliga symtom – på okunskap och lättja i datavärlden. Namnen bör vara blå och understreckade så att ni skall kunna klicka på dem och se andra inlägg. Hoohoo, OO stirrar som otydliga prydnadsugglan i fönsterdunklet…

Ordet symtom kommer från grekiskan, symptoma som har innebörden händelse, läge, fall. Stavningen symptom är helt ok ännu, finns som alternativ i SAOB, även om övernitiska språkriktighetsgranskare stryker p-et med ett nästan självbelåtet flin (?), försvårande etymologin. Ordet finns belagt i svenskan sen 1730. Symptom, eller en forntida händelse, här på platsen har det troligen bott neanderthalare, som endast visar sig i snödrivsskuggan i mörkret genom samma fönster som ugglan betraktar omvärlden genom.

Lördagen den 13 augusti 2022, klockan 08.03. OO har för en stund sedan slagit upp sina brungröna efter utenatt 46 och njuter av utsikten och luften. Symptom på sommarnattsluftsförtjusning. Ett symtom som ger sig tillkänna som – ja, svårt att diagnostisera, men tur att medicinen äntligen har börjat användas. Sov ute på sommaren!

Ordet symtom är på finska oire, säges åire, med korta vokaler, betoning på å. OO tycker om ordet, dess ljud och form. Oireilla = ha symtom. Ett mail till väninnan-språkämnniskan-lingvisten resulterade i att denna grävde några spadtag och fick fram idén att det forngermanska airuz kunde ligga som grund. Ordet airut finns också i finskan, i betydelsen budbärare. Och så dyker Hermes, gudarnas budbärare i grekisk mytologi, upp i OO:s hjärna. Oire – airuz – airut – Hermes… Helt OO:s fantasier. Inte mera om Hermes här, OO fick en idé till…

Övriga allvarliga symptom kan OO inte upptäcka i den kropp hon lever i (men en hypokondriker påstår säkert att många sjukdomar inte har några symtom, så…), förutom med åldern tilltagande frigjordhet, frimodighet och smågalenskap. Torde vara ålderstillägg för flera individer. Ånga på!

Klarnade bilden? Hm. Förresten, säger du ”symptom” torde du bli förstådd på de flesta västeuropeiska språk. Ja, isländskan, förresten: einkenni. Härligt ord som berättar vad det är frågan om. Som så många fornnordiska ord, dialektala ord.

Karin och Tove? Karin håller på med Äventyret framtiden, så heter hennes blogg, Tove är helt obekant för OO. Tåget tuffar vidare med åtta deltagare som OO försöker nämna om nån vecka på rätt sätt. Följande anhalt är lördagen den 11 februari. Nyfikna? Ordet är nyfiken då. Hon hänger me, hon hänger me, av någon anledning gör OO faktiskt de… Tillsvidare. Först skall hon fira födelsedag. Vi ses i morgon!

Väder och vind och riktningar

”Här har OrdOdlaren något att skriva om”, sa läraren i italienska med ett stort skratt. ”Mezzogiorno, Tramontana, Ponente och Levante”. Man skall lyda sin lärare tänker fd läraren, så hon gav sig in i snårskogen.

Settentrionale = Tramontana på bilden till vänster, meridionale = Mezziogiorno på mittersta bilden, ”alla” till höger. Det kändes lätt först, men… Väderstreck handlar om vindar och väder och vindriktning och sjöfart och Medelhavet och överförd bemärkelse. Så snårigt och roligt att OO grävde djupare och djupare.

Mezzogiorno – mitt på dagen, så kallas Syditalien, solen står där högt när den står högt (jo, så menar OO). Intressanta skriverier om historia kom också i OO:s väg. Den här delen av ”stöveln” koloniserades av grekerna för lääänge sen, de grundade en ny stad, Nea Polis där. Den har nu tappat ett e och ett s. Meridione då? Samma ordrot som meridian, från latinets meridies, middag. Alla orter på samma meridian har middag samtidigt, säger man gladeligen. Hälften, säger OO. Andra hälften sover, i stort sett…

Tramontana, tramonte, ”över bergen” (fra eller tra = mellan), ”från bergen”. En stark, kall vind. Men också norra Italien som också kallas Settentrione. Från latinets septem triones, ett forntida namn på stjärnbilden Stora Björn, som finns i norr. Karlavagnen är de sju ljusstarkaste stjärnorna i Ursa Major. Kunskapen om stjärnhimlen är i övrigt noll hos OO. Beundrar i det fallet också forntida sjömän.

Herakles stjäl gyllene äpplen från hesperidernas trädgård, mosaik från 200-talet. De här nymferna som omtalas i grekisk mytologi hade sin trädgård i yttersta västern, i Occidenten, Aftonlandet, västerlandet. Ordet kommer från latin (ja,ja, upprepas, hjälps inte…), ”falla ner, försvinna” – solen går ner i väster. Occinens = solnedgång. Ponente (poniente) är en västlig vind, verbet pono sägs betyda ”jag placerar”. En varm och torr vind från väst/nordväst som ger ”semesterväder”.

Ligurien, indelad i riviera di Ponente och riviera di Levante. I blåsvädersammanhang är levante också en varm vind, men mera fuktig, österifrån.

”Österlandet” kallades länge och väl Levanten, soluppgångens land, från levarsi, stiga/gå upp. Kanske det mest kända ordet av ovanstående. Agatha Christie både bodde i och skrev om trakterna, hon följde med sin arkeologman på utgrävningar.

Om de här orden inte räcker, så varsågoda, här kommer fler vindar och vindriktningar. Viktiga hjälpmedel för sjöfarare när de skulle planera sina rutter. Där står ordet Bora, till exempel. En torr och byig vind vid Adriatiska havet, i Trieste lär vissa gator vara försedda med handtag och rep att hålla sig i när Borans kastvindar når 40 meter i sekunden.

Repetition? Bilden för ändå OO:s tankar till sången ”Klockan tolv” som hon lärde sig i småskolan – tror hon:

En andra vers sitter också delvis i OO:s huvud, ”Kung vinter bor i norr, och regnet bor i öster…”. Trots förfrågningar hitådit om texten har ingen känt till den versen. OO har inte skrivit den, knappast hennes lärare på 50-talet heller. Känner någon till den? Tack, Brita, för bilden!

Olof Rudbeck d.ä (1600-talet) skapade kung Bore. Vi här i Norden lever i stort sett i den boreala zonen, barrskogsområdet. Boréas (grekiska, som omväxling) står för nordanvind. Det här känns som att gå i cirklar. Aurora Borealis, norrsken. Motsvarande på södra halvklotet är Aurora Australis, om sådant syns i Australien vet inte OO.

Den här Aurora Borealis-bilden från Borgå finns i den Nico Laurila-kalender som OO har inhandlat för att lotta ut bland dem som kommenterar 8-årsinlägget på söndag. Det händer ett och annat ändå innan det.

I backspegeln: 2003

Det var kallt. November-december 2002 bjöd på högst tio dagar med plusgrader, enligt OrdOdlarens horisont. Januari och februari stod för 28 dagar kallare än minus fem. I mars var det åtminstone 22 morgnar med minusgrader. Brrr.

Tosca var redan nästan tre år gammal och hade hittat många nöjen. Ett var att hoppa in i den tomma butikskorgen och se bestämd ut. Matte skulle gunga den med häftiga rörelser. Där låg han sen och spann, satt efteråt länge kvar, det kunde ju bjudas på en åktur till…

Mitt i kölden, 3 januari, hördes konstiga ljud, eventuellt mårdhund. Byns jägare konsulterades, han kom med en fälla som slog fast redan efter två timmar. Han var förvånad, mårdhundar går inte i ide men rör sig mycket lite under vintern. Är en igång så är också en annan resonerade han, och följande dag hade vi ovanstående i buren. Den första var skabbig och ful, den här helt ok. En sån här stod och skrek åt uteliggaren sommaren 2022…

Så gick det en fredagskväll i slutet av januari. Den unga mannen som hade ärvt ett litet skogsparti skulle avverka träden och sen sälja marken som tomter, få ut det mesta av arvet, avverka själv. Det gick inte så bra. Ett träd föll lite fel och flera hus blev utan trådtelefoner och internetförbindelser ett helt veckoslut. Den som söndrar betalar.

Snödjupet var inget att skryta med den vintern, och åisen var stark som bara den. Häggarna vid lillstugubastun och lite skräpvegetation fälldes rakt på ån och forslades bort med människo- och hästkrafter. OO skidade otaliga gånger på ån, till och med skate. Den bastu som OO använde längst till vänster.

En svängom i klassrummet! OO i sin ”dansledaruniform”, den dag då de elever som blivit äldst i skolan klädde upp sig till tänderna och dansade salongsdanser, De Gamlas Dans. Några veckor senare upplevde OO ytterligare en höjdpunkt: hela skolan på nationaloperan, Trollflöjten. Kändes som en storvinst på många sätt, något OO jobbat för i månader.

Den i all hast i förbifarten inköpta brudbuketten granskas av Tosca efter att den fullgjort sitt värv. På dagen 25 år efter första träffen blev det vigsel. Väninnan som stod för bilskjutsen från studentskrivningarna i Lovisa till magistraten i Borgå var något stressad, men den pressade tidtabellen höll utan överhastighetsböter. Roligt och fnittrigt och allvarligt på samma gång. Många av orsakerna till att ta vigselsteget är förborgade. Kanske ett släktfel. En kusin gjorde nästan samma sak något senare.

23 april skars en hård nippa (växt) bort under höger öga. Några celler torde ha blivit kvar, en ny operation gjordes 5 juni. Så här såg OO ut efter 45 minuter i operationsstolen. Frisyren får nu, 20 år senare, inga stilpoäng. Följande dag på jobb igen, rektorn undrade och fick förklaring, datorn sade ingenting. Dropp i ögat varannan timme, och..

.. så var hon fit for fight för TV-inspelning fem dagar senare. Kameran zoomade inte in på henne en enda gång, själv var hon tidvis helt uppslukad av kameramännens arbete. Men, ärligt talat, det var den här roligmusikaliska gruppen som lockade starkast, Östen med Resten. Mest fascinerades OO då av gitarren till vänster. En basgitarr, fick hon veta. Och vad det är – ja, det vet inte OO helt och hållet i den dag som idag är. Hur spelar man på den? Som en bas eller som en gitarr?

Minns ni gruppens ”caféprogram” i TV? Tittarna fick bland annat ringa in och be dem sjunga någon låt. Det kunde blir precis hur som helst, OO gillade och beundrade musikaliteten. Med var då också Bengan Jansson, som i ett program på fullt allvar kompade en solist på piano, med killen mitt i bilden ovan som koncentrerad och hyperallvarlig bladvändare. I slutet av numret zoomades notbladet in – Kalle Anka.

Början av 2003 var kall, våren var kall. Morgondoppen började först 27 maj, då blommade häggen, OO sådde grönsaker – allt samma dag. Juli var varm, men inte för torr. Sista morgondoppet 29 september, sen blev ån för lerig och grumlig.

Just så. Ibland si.

Bakett. Det är just jämt och precis vad OrdOdlaren är. Ganska ofta, faktiskt. Hon tänder sällan på det nyaste nya, men kan acceptera det när andra gått vidare till nya trender. Men nu gäller det Dagen idag – ursäkta, i förrgår.

Världens mest kända namnteckning. 4 juli 1776. Det visste inte OO förrän 22 januari 2023. Höjden av att vara sen… 246 år, plus ungefär ett halvt. Vet ni? Kanske OO inte är ensam… Den första som undertecknade självständighetsförklaringen i Amerika, 13 stater/kolonier som deklarerade sitt oberoende av England. John Hancock levde 23 januari 1737 – 8 oktober 1793.

”John Hancock” är nästan synonym till namnunderskrift i USA. Redan 1977 utnämndes 23 januari till Handskriftens Dag i USA.

Sånt lär man sig i korsord! OO löste korsord i söndags, 22.1. Men en massa skriverier skulle klaras av innan hon kom till skott med det här. Nu. Sent omsider. Fira med att skriva – jo, det gör OO varje dag…

Hur lär man sig att skriva? Idag, alltså. Korsordets bild ger lite antydningar. I årskurs tre skall man kunna skriva läsligt i Sverige. Kraven i Finland har OO inte grävt fram. Några modeller för hur man skall skriva lär inte finnas. Det hade man förr. Sida upp och sida ner med bokstavsmodeller som skulle kopieras. Tråkigt? Jovisst, men bläckhornet, stålpennan, pennskaftet, penntorkaren och plumppapperet var spännande ceremonier. Dem minns OO. Sen kom reservoarpennan som sög upp bläck i sin behållare, sen kom bläckpatronerna – och så anlände kulspetspennan som inte alls är kul mera.

Vi lärde oss också det rätta penngreppet. Det sitter i. Fastgjutet.

Namnteckning, underskrift, autograf… Numera tar man selfie med kändisar. Hur sparar man dem? (Lägger ut på Facebook: se vem jag träffat!). En bok med författarens namnteckning, det är någo de! Leif Blomqvist, Blomqvists plantskola, har skrivit böcker om äpplen, andra frukter, bär och rosor. Böcker värda att äga för en odlare.

Exempel på namnteckning med nästan 50 års mellanrum. Lite vildare och mera självsäker med åren, eller…?

OO skriver sina översättningar och ”artiklar” med blyertspenna på papper. Inget förslag raderas, allt skall bli kvar tills granskningsgenomläsningen görs. Då blir det nya krumelurer, ibland med kulspetspenna för att skribenten i nedknackningsstadiet skall ha ett tidsperspektiv. Jobbigt? Njaääee… OO skriver snabbt som tusan med penna. Kan läsa sina bokstäver. Om man arbetar enbart på dator ser man inte de tidigare kreativa ordplaceringsidéerna. Marita Lindqvist, barnboksförfattare, började med att vässa alla pennor, sen skrev hon. För hand. Hur gör Nilla Kjellsdotter? På datorer med många skärmar?

som lärare skrev OO på svarta tavlan, som var grön. Det gnisslade, händerna blev torra av kriteländet, att putsa tavlan var en konst som vaktmästaren Ruth lärde ut. Skolan invaderades av overheadprojektorer, sen datorer – men då var inte OO så värst aktiv i klassrummet mera. Så här kan det se ut idag. Datorn startas, läraren har en special”penna”, trycker med den på panelen nertill: skriva, radera, tömma… Texten finns inte på den vita tavlan, den finns i datorn… Det som här har skrivits med ”datorskrift” är resultatet av italienskagruppens irriga och skrattiga associationer för en tid sen!

En hel del tecken (HA!) tyder på att vi går tillbaks till bomärken för att intyga något på papper. Här några från OO:s hemtrakter. Storkäskis är hembyn, så stavade man förr.

Aktuellt: idag har det varit bokrelease i Stockholm! Oravaisförfattaren Nilla Kjellsdotters tredje (andra på Norstedts) utkom. Den har inte hunnit till bokhandeln här ännu, men endera dagen, så… Lästips, Himmelsgården heter den. Den förra, Flickan i stenparken, är också läsvärd, om du till äventyrs inte har läst den. OO har ännu inte författarens namn i nån av hennes böcker. Arbetar på det.

Bakett, baaket, bakefter.

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 84 210 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Skogsträdgårdsbloggen

Odla ätbart överallt

gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales, Spanien, Sverige och lite överallt

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från Wales, Spanien, Sverige och lite överallt, på ställen jag bott och arbetat i. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.