Marknadsyra

”Salamanca Market”. Det var det korta och koncisa svaret på frågan om vad som är sevärt i Tasmanien, huvudstaden Hobart. Det var ett verkligt gott råd, även om kroppens finländska klocka visade på midnatt när stegen styrdes ditåt vid niotiden på morgonen, dag ett Down Under.

Oj. Det är det uttryck som beskriver känslorna där bäst. Försäljare i minst dubbla rader på den halvkilometer (ca) långa gatan. Vårliga grönsaker, alla möjliga inläggningar och allt möjligt att lägga in via munnen, hantverk av många slag (trä, trä trä…), böcker, musik, konst, läder och kläder… Varje lördag året runt, alltsedan januari 1972. Då som ett mera hippie-artat lopptorg. Och då tolv försäljare, numera över 300. Köpte? Äpplen, väska, brödkniv (huon pine), pepparkvarn, ostar. Mums. Fem timmar av njutning.

Dag två. Farm Gate Market. Uppdukad på gatan precis vid hotellet, mitt i stan. Perfekt utsiktsplats genom hotellrumsfönstret på sjätte våningen. Denna gatstump ockuperas varje söndag av lokala producenter kl 8.30 – 13. ät- och drickbart, blommor, utplanteringsväxter, bakverk, gatukök. Tyvärr regn. Muntra försäljare ändå – och en frack-klädd man spelade klassisk musik på violin. På en trappa, under tak. Smaskiga muffins inköptes och avnjöts med te ”hemma på rummet”.

Dag åtta, ny plats. Mornington Peninsula, söderom Melbourne. Organiserade marknader s.g.s varje dag nånstans på ett område ungefär lika stort som Östra Nyland. Aldrig två marknader samtidigt, koordineringen verkar exemplarisk. Området är troligen befolkat av fler människor än i nämnda finländska trakt, både producenter och konsumenter. Den besökta marknaden var uppdukad på en skolas ”gräsplan”, försäljarna placerade i en stor-stor dubbel ring. Smart. undersökte en mängd plantor, bekanta och obekanta sorter av kryddor, tomater, chili… Inköp: hantverkstillverkad hatt i linne-bomull, direkt av tillverkaren, förstås. Lakrits, lokal sådan. Och tittade och pratade och frågade och berättade och fotade… Rosor, suck… Kommer i ett anat kapitel.

Tyvärr, OrdOdlaren verkar ha förlorat bildkontrollen på detta forum. Någonting obegripbart har skett. Är inte alls nöjd med utvecklingen/avvecklingen här. Behöver hjälp. I skrivande stund är det totalt osäkert hur illustrationen till denna epistel blir. Så, bästa läsare, ni för nöja er med det lilla som bjuds. Skulle gärna bjuda er på sex-sju bilder, men…

Bättre lycka nästa gång. Kanske.

En marknadsbild till…

Huon Pine är ett speciellt träd. Det växer långsamt, och det lär finnas bara en process som är långsammare än tillväxten: nedbrytningsprocessen hos/för/i samma träd. Det ”vimlade” av Huon Pine-produkter på alla marknader. Den mest speciella innovationen var en ”blomvas”, här presenterad av en av de glada och tillmötesgående försäljarna. Hon pratade, berättade och förklarade – och vi måste förklara att denna underbart vackra tingest inte klarar av transporten hem till Finland. SAMSUNG CSCOch hon var precis lika glad ändå! Hon kunde få veta att hon publiceras två gånger i OO:s blogg…

Marknadsyrebilder

Skam den som ger sig…. Nu blir det ett bildOrdOdlarförsök…

Späda morötter på Salamanca Market, men det är ju i början av säsongen.

Smarta brödknivar med äkta träskaft i äkta tasmanskt trä. En av de ljusaste är nu i användning i BRJ:S och OO:s kök!

SAMSUNG CSC

Och så var det dags för Farm Gate Market på Bathurst Street, precis nedanför OO:s och BJR:s hotellfönster! Gatstumpen var avstängd för rullande trafik nästan hela söndagen, tills allt var bortstädat.

SAMSUNG CSC

Plantor, plantor av alla de slag. Flera bekanta tomatsorter fanns på alla marknader – men också okända. Fotograferat från hotellfönstret på sjätte våningen.

SAMSUNG CSC

Bilden kan inte visa helt och hållet, men på den tredje marknaden var försäljningsplatserna placerade i ring. Smart, men det krävs ett ganska så stort område för sådant arrangemang.

SAMSUNG CSC

Hattar, hattar… Det var rätt så lätt att välja en ihopvikbar som inte behöver aktas i kappsäcken på kommande resor. Ser ut som om ett likadant exemplar som det inköpta finns till höger i bilden, strax högerom den vita med svart band. Hattmakerskans man längst framme i bilden.

Jaa-a, när man har blivit utlovad hjälp så hittar man hjälpen själv – även om det det handlade om försök och försök, varav de flesta ändade med misstag.

 

 

På väg över klotet

Den som har gjort en resa har något att berätta. Sant. Svårigheterna är dock minst två. Den ena: i vilken ända skall man börja? Den andra: vad vill publiken – läsarna – höra/läsa. Tja, valet är ert, om ni fortsätter eller inte. Skriver ändå!
Att resa. Resa? Sitta, gå, köa, rusa… Spana efter ibland rätt väl gömda skyltar genom luktboutiquer (varför skall man alltid tvingas gå genom sådana?), förbi flaskor med diverse spritinnehåll, lyxonödighetsmärkesprylar och svagt lockande caféer. Allt för att till slut hitta rätt utgång (gate) bara för att konstatera att den ändrats i sista stund. Nåja, lite äventyr skall man ju ha.

Och efter en resa med flera uppstigningar och neddimpningar kan man vara säker på att man är säker och att man säkert är den man är. Ens EU-pass kollas på de mest kreativa sätt både av mänskliga ögon och av maskiner. Sätt detta dokument på en avläsningsplatta (ibland fungerar den första, t.o.m…) för att öppna en grind, gå in. Vänd dig nittio grader och glo in i en rund linsliknande grej. Om en stund verkar apparaturen ha gjort sin analys, du är verkligen du, och följande grind öppnas. Du är fri.
Fri till säkerhetskontrollen, ja. Inför varenda eviga uppstigning. bort med jacka, eventuellt bälte, skor. Alla vätskor synliga. För säkerhets skull står en funktionär och frågar om vätskor, krämer, datorer… En annan, något uttröttad, sitter och glor på röntgenbilderna. Själv går du genom en port, och allt är klart. Om det inte piper för ditt konstgjorda knä och ytterligare en funktionär gör allt för att hitta det där vapnet du gömmer nånstans. hur då hitta. Deras händer flaxar lätt som fjärilsvingar över din kropp och du förklaras säker för flygfärden.
Förutom den där gången för något år sedan. Minst varannan väska öppnades ändå. En medresenärs panflöjt misstänkliggjordes, synades i alla ändar och fördes till vidare granskning. Utfallet okänt. OO:s kamera väckte synnerligen högt intresse. Funktionären tog ett stadigt tag i den dyrbara apparaten, OO uppmanades följa efter med slarvigenpackat handbagage. Lotsades till ett litet rum där en annan viktighetsperson synade manicken, tog fram två stora topspinnar och förde dem över bärremmen, satte pinnarna i en plastpåse – och där var det. Ut med kärringen bara! Vad kunde ha hittats? Bakterier? Farliga? Det gjordes ingen anteckning på påsen. Förunderliga äro kontrollörernas metoder.

Hong Kong. Kön in till planet gick i snigelfart. Orsak: alla resenärers handbagage genomsöktes. Sex funktionärer i full fart vid sina bord. Vad ville de (inte) hitta?
Men i slutändan står ändå belöningen. Sandalväder, inga sockor. Trots ibland lite kalla sydliga vindar och en och annan regnskur.

Hemma igen är det dags att åtgärda skrivabstinens, bloggläsningsabstinens, kosordsabstinens, dagstidningsläsningsabstinens, patiensabstinens… Blott dygnet blir rättvänt om någon dag.

Pippi på lov

”Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, dotter till kapten Efraim Långstrump, fordom havens skräck, numera negerkung. Pippi är egentligen bara mitt smeknamn, för pappa tyckte att Pippilotta var för långt att säga”. Repliken sitter kvar, trots att det gått sisådär 55 år sen den uttalades på folkskolans julfest.

Jo, jo, OO vet minsann att n-ordet har friserats bort i nutiden. Men då, runt 1960, var det ett helt gångbart, neutralt ord.

Allvetande Wikipedia serverar fakta: första boken utkom 1946, en samlingsvolym av de första tre kom 1952. Tidiga bokminnen, läsminnen? Ganska dunkelt. Ett svagt, svagt minne av en liten bok med gula pärmar. Kanske den här?

content

Att hon som skapade alla tecknade bilder hette Ingrid Vang Nyman och var danska, gift i Sverige, visste man inte. Det var ju bara så som Pippi såg ut. Det visste man ju! Och filmerna, TV-serien, kom allt det verkligen först 1969? OO var nitton år då, har tamme sjusingen sett ”allt”! Den unga Inger Nilsson blev verkligen sinnebilden för Pippi. kan inte vara allra värst lätt att leva med.

pippi-langstrump-2-jpg

Men hon torde ha klarat det – hon var ju Pippi, starkast i världen! Oj, så feministen i OO jublade i sitt inre åt hur Pippi hanterade poliser, tjuvar/luffare, pruttiga tanter, m.m…. Pippi var fri, hon bodde ju i ett barnhem. Huset var hennes hem, hon var ett barn – hennes logik imponerade på OO!

Ja, alla har garanterat någon relation till Pippi, Annika, Tommy, Kling och Klang, Lilla Gubben, Herr Nilsson, Prusseluskan, Dunder-Karlsson, Blom… Och Olle Hellbom. För att inte tala om musiken, Georg Riedel, Jan Johansson… Giganter. Kvalitet.

OO:s f.d. elev, nuvarande skådespelaren/sångaren i Fork, Mia Hafrén gestaltade Pippi på Lurens sommarteater 1993. Föreställningen åsågs tillsammans med sommarflickan A, under tio år gammal. Hon var märkbart tagen av att i pausen kunna träffa Pippi, tala med henne. Mia – Pippi – höll rollen inför A, trots att OO pratade med Mia. Strongt.

OO var själv Pippi 1970, det har omtalats i detta forum tidigare. men då, som i inledningen nämndes, för ca 55 år sedan? folkskolans julfest, ‘Pippi Långstrump börjar skolan’. Där blev det både pluttifikation och hästritande på golvet (inte ryms en häst på ett litet papper!) – och folkskoleeleven njöt av sitt agerande. Varför började Pippi i skolan? Jo, för att få jullov, påsklov, sommarlov…

images

Hur gör man får att få ”blogglov”? Ja, inget annat hjälper än att ta. Nu tas det. Lov från bloggen, någon har gett lov. Återkommer i följande månadsskifte. Hoppas även ni, kära läsare, återkommer!

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 11,996 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.