Då och då och allt som oftast (alltsomoftast) drabbas vi av dem. Vi vet att de finns, vi försöker värja oss, men hur vi än vrider och vänder och korrekturläser så överlistar de oss på något ställe. Den mest kända och äldsta är Tryckfelsnisse. OrdOdlaren har sett en bild av honom. En sur och arg liten gubbe. Fel. Han är en filur,
och rätt så pillemarisk, som Lotta Engberg på den här bilden. Hade OO skrivit Enberg hade det varit han som petat i texten och småskrattat när OO inte märkte.
Men vet ni om att han har en liten kusin som dykt upp mer och mer i datorvärlden? Bokstavsomkastningsbosse, allmänt kallad Bokstavomkatsaren (hallå, hur blev det nu…)
Han jonglerar gladeligen med bokstäver och mellanslag, och de faller ner lite hur som helst. Det är han som gör att OO får läsa ajg i sina texter (jag) och som skriver finalnd (Finland), och sportar med p åden (på den), ho nska llgå – och så vidare. Även han njuter och skrattar när han lyckas luras. Oj, så glatt liv OO har gett honom…
OO drabbades nyligen av Ihopskrivningslasse, som tycker att mellanslag är onödiga, tar både tid och rum. Allt skall vara så tätt som möjligt. Alla stycken i en text skall vara lååånga, meningarna skall likaså bestå av ungefär tio rader, allt skall skrivas snabbt. Att detsen (!) tar lång tid att klura ut och läsa, det är inte hans problem. Vetenskapliga växtnamn skall skrivas rudbeckiafulgidavar. speciosa i stället för Rudbeckia fulgida var. speciosa. Det är helt onödigt med kursiveringar och annat tjafs. Han har god hjälp av lillebror Utslätningsuffe, och de har helt övertagit nästan alla layout-program och raderar där bland annat alla kursiveringar. Hur han ser ut är en gåta för OO, ingen bild kan frammanas.
Steve med Lloyden med sitt gällivarespråk är en snäll figur jämfört med sin avlägsna släkting Sär Skrivnings Svenne. Han har varit Over There och VET hur man skriver, ord för ord, och hör sen! Han kände sig krasslig och gick till en sjuk skötare (sjuk syster i Sverige), han ville ta sig en drink på hem vägen men krogen var stängd, brist på bar personal. En röd stjärt flög förbi, men Sär Skrivnings Svenne trodde det var en dom herre. En lunch servering var öppen, med kort betalning fick han en pank o stekt torsk, även om fyllda på skägg eller en rak macka lockade (här var OO tvungen att fundera, verkligt underliga maträtter, men ä-prickar existerar ju inte Over There…). Luften i lokalen var fylld av rök, även om han tidigare hade levererat en skylt dit, ”rök fritt” – han begrep ingenting. Väl hemma tände han en ljus stake och kände sig inte alls miss lyckad.
Den enda figuren som OO kunde skissa med blyerts var Komma,kalle som strör ut sitt tecken lite hur som helst. Komma,kalle vet att det skall placeras ett tecken före ”som”, men struntar i att placera ut det i den andra ändan. ”Vädret, som skulle vara vackert enligt prognosen blev en besvikelse”. I Finland där han jobbar tvåspråkigt blir det lätt ett sammelsurium. Finskan kräver massvis med tecken, svenskan så få som möjligt. Översättning från finska till svenska är ofta en besvikelse för Komma,kalle. Han känner sig bortglömd i svenskan och försöker med våld få översättarna att fungera på svenska precis som på finska. Han lyckas förvånansvärt ofta.
”Vi ska äta morfar” eller ”Vi ska äta, morfar”? ”Om jag kan så kommer jag inte men om jag inte kan så kommer jag” torde vara en bekant mening för alla som upplevt A. V. Ekman i Vörå Samskola.
OO kämpar emot. Ibland (just nu) är datorn helt ockuperad av främst Bosktavomkatsarbosse, ibland lyckas hon jaga iväg dem alla med tankekraft. Fingrarna bara löper på tangenterna…
Ha en bra dag, alla skribenter!