Kyss varandra…

Max Hansen 1958. Det finns också en inspelning med djupröstade Git Gay från 1970-talet….. ”änglarna jublar och gudarna ler, om vi kysser varandra och ler…” Kyss lagom, har man nästan lust att svara i detta nu. Undrar varför det här skrivs just nu? Visst får OO (och andra också) kyssa sin lagvigde så mycket hon har lust till? Även nu, i april 2020.

OO snavade över en uppgift om att det i Frankrike i nådens år 1910, 5 april, utfärdades en lag som förbjöd kyssande på järnvägsstationer. Orsak: Tågen försenades, när de var tvungna att vänta på alla dessa som ömt och länge tog farväl av varandra. Sökte, men hittade inte flera uppgifter om denna lag. Av förklarlig orsak söktes inte på franska.

Men Deerfield, i Illinois, utfärdade samma förbud 1979! Inget kyssande på perronger, det hindrar trafiken! Det fanns både förbudszoner och tillåtna zoner, ordentligt utmärkta med skyltar. En stad i England lär ha infört likadana restriktioner. Allt är upphävt nu, men skyltarna blev populära och trycktes lite här och där. Foto av datorskärmen:I många länder anses kyssar och kel höra till den privata sfären, så om man reser exempelvis till Arabiska halvön eller till Indien gäller det att läsa på. I Goa utfärdades faktiskt förbud på stränderna. Satt en gång på ett hotell i Delhi och pratade med en indisk kvinna som ville veta om ”hela världen” beter sig som i de såpor som hade börjat sändas i TV där. Hon var förfärad.

”Kyssens historia” är dunkel. Seden att kyssas direkt efter att man sagt ”ja” inför vigselförrättaren lär gå tillbaka på romarnas seder, att kyssas offentligt i samband med ingångna avtal. Så här ingicks då avtalet i juli 2012, även om kyssandet slutade med fniss…En kyss lär aktivera 34 ansiktsmuskler och 137 muskler i andra delar av kroppen. Utsöndringen av oxytocin, dopamin och endorfin aktiveras. Bara bra. Världens längsta kyss varade i 58 timmar, 35 minuter och 58 sekunder.

Så här inför påsk kommer OO att tänka på Judaskyssen, men också allt kyssande i den ortodoxa kristenheten, där man visar sin högaktning för ikoner och handkors genom att kyssa dem. Man kysser också prästens högra hand för att visa aktning. Kollade in Finlands ortodoxa kyrka – virtualkyrka rekommenderas och finns. Måste kännas konstigt för innerligt ortodoxa inför kristenhetens största högtid… Det ordnar sig, man kysser sina hemmaikoner, hoppeligen.

Sagokyssar: Törnrosa – och vem har provat kyssa en groda så att en prins skall hoppa fram? Vem har lyckats? Trots allt detta är det svårt att hitta bilder på kyssar. Så ännu en gång blir det datorskärmsbilder, även av de kyssar som ”inte ger något pirr och sätter sig enbart runt magen”. I och för sig skulle det bara vara att sätta sig i bilen, köra till närbutiken och inhandla, men… 8,3 kilometer, 70 – ¼ i ålder, lite ”gräfthosta”, i dessa tider – Nej. En tom liten kartong fanns i ett hörn:En av inspirationskällorna till det här inlägget var den här annonsen i lokalbladet:Tillverkningen av dessa sker faktiskt 7,9 kilometer från denna skrivplats. Både namnet och kartongen för 25 stycken har ändrats. Länge och väl hette de här ”bomberna” _ _ g _ rkyssar, men för något år sedan blev det hallå om det, och _ _ g _ r måste strykas. Silhuettbilden av en flicka som förde tankarna till sydligare trakter togs bort i början av 2019 (det rustas inför 100-årsjubileum), och nu får köparen en stiliserad borgåvy på köpet:Innehållet och receptet är ändå detsamma. Chokladskal med en snabbt försvninnande smaskis innanför, i olika smaker.Det blir troligtvis lite påskgodis. Butiksdag på tisdag, då torde den lilla hostan ha lugnat sig.

”Släpp upp” idag!

Det första kom på Facebook och i naturen på tisdag kväll, 31 mars, vid 23-tiden, ungefär. I naturen kom det snö. Läget här, ca 11 timmar senare:Hur är läget på Senatstorget i Helsingfors? Rapport inväntas! Enligt de första uppgifterna delas det ut (gratis!) plastämbar (hinkar, spannar) där kl 8 – 20. Genomskinliga, kan användas över huvudet i stället för munskydd!

Kommentarerna kom snabbt. Tiden var fel. Den rätta tiden är a) kl 14.15 – 13.15, b) 1.4. kl 14.14. Innan OrdOdlaren hade hjärnan inkopplad kommenterade hon: Lovade tömma och putsa upp sitt halvgenomskinliga och prickiga ämbar, använda på föreskrivet sätt och ta en bild! Men så hittade hon en lämplig fyrkantig genomskinlig förvaringslåda i stället:Men det prickiga måste ändå provas. Det var fyllt med reservdelar till bevattningssystemet Blumat, det håller inte vatten på grund av en spricka i botten, men…Kan konstateras att båda fungerar perfekt, också som hinder från att peta sig i ansiktet. Man blir medveten om sin andning. Och rösten blir spännande! Det här kan ju nästan användas som rånarluva också…

Tack för idén till blogginlägget, Björn!

Började gräva i aprilskämtens historia. Synnerligen dunkelt. Dock, en vårdag (? se bild ovan) när man raderar sociala koder och uppsluppenhet är tillåten. Den indiska festen Holi är urgammal, där man kastar färg eller färgat vatten på varandra, bryr sig inte om kastgränser åt något håll – det här blev roligare än det var tänkt. Ett kast slänger man iväg, en kast är en social grupp i Indien… Romarna lär också ha ägnat sig åt tokigheter en dag per år, när våren anses komma.

Språkligt kan man vända och svänga. ”April, april du dumma sill…” har på finska blivit ”Aprilliä, syö silliä, juo kuravettä päälle” (april, ät sill och drick gyttjevatten på – även om månaden heter huhtikuu på finska). I Frankrike lär man sporta med att försöka fästa bilder av fiskar på folks ryggar – hoppas på förklaring av franskkunniga!

Aprilskämten i media har minskat, tyvärr. Travprogrammet i Sveriges TV förr, ”Vinnare”, serverade några godingar. 2008: stoet Fridhems Ambra har fött trillingar! Allvarliga experter uttalade sig, även den allvarliga ägaren, bilder hade mixats ihop… Jo, att stoet var dräktigt var vida känt, ett föl föddes knappt två veckor senare, Fridhems Flamma. 2009 aviserades travtävlingar för islandshästar. Med samma allvar. Hur klarade de sig utan att brista ut i skratt inför kameran?

Den numera avsomnade (slaktade) tidningen Östra Nyland hade ett stort upplagt reportage om kameluppfödning i kommunen Liljendal 2006. Välskrivet och trovärdigt och mera lössläppt mot slutet. Verkligt bra!

1911 lär Svenska Dagbladet ha meddelat att OS i Stockholm skall inledas med en parad av 600 elefanter. En musikkår skall spela nationalsånger från de 50 första, på de 550 följande sitter elefantskötare och ropar ”Lirpa, lirpa!” Genialt. Nylonstrumpan över svartvita TV:n 1962 och den blir färg – en klassiker. Mot slutet av en annan nyhetssändning slocknade belysningen, nyhetsuppläsaren tände ett ljus, meddelade att det är strömavbrott i hela huset – och fortsatte att läsa. Ett annat år meddelades att polisen skulle börja använda grisar jämsides med hundar.

”Öland har slitit sig och närmar sig fastlandet” var också bra. Härom dagen publicerades en bild av det isolerade landskapet Nyland flytandes i norra Östersjön. Den bilden kunde ha sparats till idag…

Åbo, 1970-talet: tidningen meddelade att Alfred Hitchcock skulle finnas en viss tid vid Åbo slott för att välja statister till sin kommande film. Det lär ha kommit folk…

Och idag meddelas från välunderrättat håll (Gotland) att första april 2020 är uppskjutet med ett år, eftersom glada skämt lär öka de sociala kontakterna…

Det vanligaste är ju ändå att smått bekymrat betrakta kompisen, mer och mer koncentrerat: Vad har du där lågt nere på högra kinden? Är det…? Och på så sätt lura denne till spegeln.

Har inte fått dagens dagstidning ännu. Få se om där finns något – kreativiteten verkar ha sinat.

Underhållning på tryggt avstånd

Dag ett av undantagstillstånd i Finland, 17 mars. Tillställning efter tillställning efter konsert ställdes in på obestämd framtid. Alltför många musiker, sångare, skådespelare med mera stod helt plötsligt inför veckor, kanske månader, med inkomst noll. Kalle Katz i grannkommunen var en av dem, frilansmusiker inom genren pop-jazz. Ungefär. Denna OO:s fd elev skrev ett inlägg om situationen på Facebook.

Biografägaren i staden hörde av sig. Mycket snabbt också chefredaktören för den finska lokala tidningen, tidningen som sysslar med lite streaming och har videoutrustning. Den lokala ljudfirman (fd elev, jo…) – och på några dagar hade Club Quarantine sett dagens ljus. Levande musik på biografens scen, streamat på tidningens hemsida, Youtube – senare anslöt sig också ultralokala svenska tidningen. Hemmatittarna betalar en frivillig inträdesbiljett på biografens konto. Pengarna går oavkortat till artisterna.

Genialt! Första kvällen, 21 mars, lär ”biografsalongen” ha varit överfull (hoppas folk betalade också, därom berättas inget…). Dessutom anslöt sig en tecknare till gänget, det han plitar ner projiceras på filmduken ovanför musikerna, i bakgrunden.Kalle är inte solbränd, det är lampan ovanför datorskärmen som ger hudfärgen… Skärmfoto från första klubbkvällen. Trion bestod av kontrabas, trummor och tangentinstrument, uppblandat med lite småroligt småprat och improviserande. Glimten i ögonen var påtaglig. Tittarna kunde skriva in låtönskemål på Facebook.Här läser Kalle upp något önskemål, och musikerna försöker få ihop det… Ytterligare glad förundran spred statyn till höger om Kalle, visar på andan i gruppen, vill OO tro. En riktigt gemytlig kväll!

Följande lördag, 28 mars, tre nya musiker. Saxofon/klarinett, trummor och sousafon. Tyvärr inte helt och hållet jazzmusik i OO:s smak, dessutom också en betydligt stelare tillställning. (Ingen torso-staty…)Det finns program för två lördagar till, kanske fler. Klart att OO kollar. Världsstjärnan, i trakten bosatta musikgränsöverskridande Pekka Kuusisto lovade ställa upp, men däckades av – ja, ni kan ana. Han som har fått hela Royal Albert Hall att sjunga en ”nonsensrefräng” på finska; ”Hei luulia illalla”! En verklig humoristisk violinvirtuos, värdig arvtagare till Victor Borge… Skall snart börja jobba i Norge (förlåt, OO kunde inte hålla sig från rimmet). Men först måste möten omfattande fler än en person tillåtas, som Pekka själv uttryckte det. Pekka talar både finska och svenska ”som en inföding”, förresten.

Många musiker och övriga ”underhållningsexperter” ställer nu upp på sociala medier och ger ljusglimtar i de fysiska avståndens tid. Hur mycket tänker vi på att dessa personer har underhållandet som levebröd? Dansorkestern Guns Rosor (härligt namn) streamade dansmusik i två timmar, folk dansade hemma, t.o.m med kvasten, och orkestern gladdes åt att det fanns följare också på andra kontinenter. Inkomst av det? Vad gör nu alla artister för att få ”smöre po bröö”?Musikgymnasiet Vaskivuoren lukio i Vanda (Helsinge, granne till Helsingfors) jobbar på distans, och gymnasiets körresa till Irland inställdes. Med en hel del teknisk kunskap, som OO inte begriper ett skvatt av, bjöd de sjungande eleverna på ett för kören specialbeställt verk. Alla hemifrån! Då och då blev bilden av någon sångare större för en stund, som här nere till höger med bilden ”Våren kommer”. Andra visade upp sin katt, eller vissa figurer:Verkligt välklingande kör! Men, på tal om att utnyttja tekniken: OO känner sig som en person från antiken. All världens möjligheter till gruppsamtal och möten via ”nätet” är totalt okända och outnyttjade. Ringer till en person per dag, på gammaldags sätt. Om inte , mot förmodan, OO:s telefon ringer (som den faktiskt gjorde för en timme sedan!). Vanlig rösttelefon duger riktigt bra. OO har inget behov av att visa sin antika nuna via elektroniska rackerier. I morgon till butiken, då ser hon levande människor för första gången på fem dagar – på fysiskt avstånd, men av kött och blod, inte på skärm.

Som ni förstår, bilderna är foton som tagits av datorskärmen. Beklagar kvaliteten.

Dagarna nu – enligt almanackan

9 månader till jul, det påminner oss almanackan om. Notre Dame, La nostra signora, Vår Fru, Vårfrun, våffru – våffla. OO som nuförtiden alltid verkar vara dagen efter snurrar kanske ihop en våffelsmet – i morgon.

Enligt Lukasevangeliet besökte ängeln Gabriel jungfru Maria och berättade att hon skall föda en son. Datum vet man ju inte, men 25 mars har det blivit, av en viss decemberanledning, förstås. Och i profetboken Jesaja (kapitel 7) står det att det skall födas en son, som skall få namnet Immanu El (Gud är med oss).

NU tycker OO att ”namnsdagsmakarna” har ordnat till det perfekt: Gabriel har namnsdag 24 mars (till råga på allt har en viss Michaela födelsedag också), sen är det då 25 mars – och 26 mars är det Emanuels dag! Har inte forskat vidare och djupare, men det verkar verkligen som en tanke…

OO:s tanke går sen till namnen -el och -ella. Slutdelen står för ett av gudsnamnen som används i främst Moseböckerna. Ja, ja religionsläraren poppar upp, det är bara att låta henne hållas en stund… Gabriel = Guds kämpe, Mikael = han som är som Gud, Rafael = Gud har helat. Och där har vi ärkeänglarna, enligt kristen tradition. Även om endast Mikael nämns som sådan, i superkorta Judas brev i Nya Testamentet. Uriel (=Guds eld, förknippas med åskan och regnbågen) får ibland höra till gänget också. Eller tre till. Så är det med traditioner. Här si, där så.

Förstås har traditionen och konstnärer också tagit fram bilder – oj, så det finns. Men de kan inte användas här. Så ni får googla själva. Konsten visar ingalunda våra vita ljuva kvinnliga julänglar. Eller grå, som den som vakar över oss här i huset från sin höjd under taket uppe på CD-hyllan:Nej, änglarna – budbärarna – är karlfolk, färggranna. Som de här två, tillsammans med Jungfru Maria och barnet – och en något tafatt Fransiskus av Assisi till höger. Bilden finns i nedre kyrkan i den väldiga St. Fransiskus-kyrkan i två våningar i Assisi, byggd omedelbart efter hans död, målningen är något senare, daterad till 1280.Bilden är förstås på två sidor i boken. Jaa-a, den kyrkan är en verklig ”bilderbok”, väldigt intressant…

Traditionen har också klassificerat den himmelska härskaran, tre klasser med tre kategorier i varje. Tänk, vad man kan bara man håller på… I varje fall, högst står seraferna. De har sex vingar. Två håller de för ansiktet, två täcker de kroppen med. Två är alltså flygvingar. De nämns endast en gång i Bibeln, när Jesaja kallas till profet, ”i det år då kung Ussia dog”. En stark händelse. Den som vill kan läsa den i Jesajas bok, kapitel sex och föreställa sig scenen!

Sen kommer keruberna. Men stopp: de är inte knubbiga småbarnslika varelser. Barockkonstens ”putti”  har åstadkommit en krumelur här. Rafaels målning Sixtinska madonnan (1513-14) kan kanske anses som medskyldig, vad vet OO. Målningen finns nu i palatset Zwinger i Dresden, tyvärr blev OO:s bild av utställningsaffischen lite sned i farten. 200-talspåven Sixtus, Maria och St Barbara (vars dag är 4.12, kommer att tänka på en annan bloggläsare!) – och de två berömda putti med vingar, de som flugit iväg självständigt och blivit mera berömda än självaste målningen:Äsch, de syns inte så bra… Men ni känner kanske igen barndomens glansbilder/bokmärken?

Kerubernas gestalter är ett mellanting mellan människa och djur, nämns i profeten Hesekiels bok. De vaktar bl.a. paradisets port, Guds tron. De har fyra vingar, en mänsklig arm under varje. I en syn har de fyra huvuden: människa, lejon, tjur och örn (nu kan OO lätt fortsätta med de symbolerna, men det gör hon inte. Nu stängs religionslärarens mun!).

Ärkeänglarna står näst lägst. Under dem finns bara fotfolket, den stora hopen vanliga änglar.Allt det här bör nog smältas med en hög med våfflor. Idag eller i morgon. Fotot är från trädgårdsföreningens höstmarknad 2019 utanför Runebergs, nationalskaldens, hem, där våfflorna tog slut! Nej, nej, OO stod inte för trakteringen.

Avstånd och revir

1973, kanske. Åbo, ett studentcafé. Psykologistuderanden inmundigade dagens måltid tillsammans med en lugn och sansad väninna. Psyk.stud. hade insupit lite ”lärdomar” om revirtänkande hos människor och beslöt att prova i praktiken. Skuffade det tomma glaset över bordets mittlinje, lite senare även vattenflaskan. Följande i tur aningen över mittlinjen var den använda servetten. Vi pratade. Märkte att hon flyttade ben och fötter under bordet. Skuffade sen tallriken mot henne.

Till slut kom det: ”Vad håller du på med?” ”Invaderar ditt revir, provar om lärdomarna håller i praktiken”. Psyk.stud. förklarade, och det hela ändade i ett gott skratt goda vänner emellan. 13 år senare inhandlade psykologiläraren den här boken, utgiven på originalspråk 1970:Ingen kan bli expert på kroppsspråk, dialekterna är för många – otaliga. Det kan ändå finnas vissa saker som är intressanta och kan ge vissa fingervisningar; till exempel det här med avstånd, när man samtidigt mer eller mindre måste se på varandra. Sida mot sida och rygg mot rygg är inte lika känsliga. Systemet förändras också om den ena höjer sig 1,50 meter över golvet och den andra närmare två meter…

Edward T. Hall (1914 – 2009), antropolog, myntade termen proxemics (proxemik) 1963; hur människan använder rummet (space) och de kulturella skillnaderna och likheterna däri (OO:s egen förklaring). Hur vi skapar, hanterar och utnyttjar våra revirzoner. Verkligt intressant att iaktta människor med sådant i bakhuvudet – passar också i dessa tider.

ETH delar in vår rumsanvändning – våra revir – i fyra zoner, baserat på avstånd och folks reaktioner: intimt, personligt, umgänges- och offentligt. Varje kategori har dessutom en närzon och en fjärrzon, plus en hel del nyanser, som kroppsställning, benställning, armarnas placering m.m. indikerar. Tro´t om ni vill, men roligt är det! En illustration i den svenska boken:OO har vissa egna bilder, men känner sig obekväm med att publicera dem, även om de är gamla. Då och då under psykologilektionerna hade vi möjlighet att ”leka” med de här avstånden. Den relativt korta läraren kunde ”sätta skräck” i en sittande elev med att komma riktigt nära och ”tala uppifrån”…

Intimavståndet. Närzonen 0 – 15 centimeter; kramar och pussar. Känna den andras andedräkt, hm… Fjärrzonen 15 – 45 cm. Strikta beteenderegler om man tvingas till det här avståndet, i en hiss. t.ex. Blicken helst i väggen bakom! Stå stelt, säcka inte ihop närmare… Blicken kan uppfattas som en invit… OO:s relativt korta underarm, från armbågen (pricken) till fingertoppen = 40 cm.Det personliga avståndet. Närzonen 45 – 75 cm. Gå inte annans man/hustru närmare, om ni inte är goda bekanta! Man kan skaka hand, prata nästan hemligheter… Fjärrzonen 0,75 – 1,2 meter – man kan ännu röra vid den andra, men ger en viss avskildhet. Kolla avståndet när ni stannar och pratar på gatan, i butiken… Längdskillnader har en viss betydelse, förstås.Tvåpersonerssoffan i marssolsken. 98 centimeter, visade måttbandet. Man sitter ju sida mot sida, men oftast sitter endast en person i den när det finns flera personer i huset. Svårt att sitta ”på en armslängds avstånd”.

Umgängesavstånd, närzonen 1,2 – 2 meter, fjärrzon 2 – 3,5 meter. Avstånd för opersonligt umgänge. Affärsavståndet, avståndet till butiksanställda, chefens avstånd…Trepersonerssoffan är precis som måttbandet, 1,5 meter. Tja, här ”ryms” s.a.s. två personer som är rätt så bekanta med varandra. En försäljare som vill att du skall komma och bekanta dig med hans/hennes broschyrer, och sen makar sig närmare? I fjärrzonen blir det mer formellt. Högste chefen betonar gärna det här med ett stort skrivbord och en stol vars ryggstöd är både högt och brett. Besöksstolen är oftast lägre och mindre. Men man kan se varandras ansikten utan att det känns obekvämt.

Det offentliga avståndets närfas är 3,5 – 7,5 meter. Läraren till gruppen, guiden som förklarar. Ett tryggt avstånd ifall något går åt skogen. Fjärrfasen, från 7,5 meter och uppåt, är mest reserverat för politiker (präster i kyrkan!). Man kan fly – man kan göra paralleller till djurs flyktbeteende. När är du för nära ett djur som du inte är bekant med, t.ex. en häst?

Skådespelare på scen och filmskådespelare har lite olika arbetsredskap, det finns de som behärskar båda. Verkligt intressant, men besserwisser bör man inte försöka vara. Men experiment i trygga relationer är ganska så roliga. Det var lärorikt för elever att få ärlig feedback på när avståndet kändes obekvämt, olika för olika personer. ”Bekvämt” avstånd till andra människor varierar!

 

Dagen idag, 18 mars

Sjutton, sån tur att det är idag, och inte igår, som OrdOdlaren trodde igår! Idag är det dag 2/28 enligt nutida finländsk tideräkning (tills OO hittar på något annat uttryckssätt), men annars är det 18 mars. OO är på rätt dag, inte fördröjd. Dagen idag är Busschaufförens Dag!

Vi glömmer 2/28 för resten av inlägget. OO har minsann varit bussig i sina dar, åkt buss närmare 500 kilometer per vecka, men aldrig dokumenterat i bild eller i skrift. Allt som finns är lagrat i den stackars arma enda hjärnan, och de små grå tjänarna där förändrar vissa minnen, det är deras uppgift…

Varför just idag Busschaufförens dag? Världens första buss lär nämligen ha rullat just denna dag. I Paris. För 358 år sedan. Hästdragen. Idé: Blaise Pascal. Sant! Ingen succé. Sen tog det ”några år” till följande försök. I Finland försöktes första gången 1827. Gick inte bra. 1837 försöktes på nytt, mellan Helsingfors och ST. Petersburg. Tre hästar, kusk, konduktör (vet inte hans uppgift), fyra passagerare plus gods. 48 timmar. Inte heller succé. Idag tillryggalägger tåget Allegro samma sträcka på 3,5 timmar…

Dagen uppmärksammades för första gången i Seattle 2009 och kom till Sverige 2014. Har inte hittat uppgifter om firande i Finland eller andra länder.

De bussar som togs in till vårt land i början av 1900-talet hade stora problem. Först för 100 år sedan, efter första världskriget, kom bussar på allvar. De första busstationerna uppfördes  snart, den första som planerats speciellt för busstrafik byggdes i Viborg 1932. Frågade guiden vid besöket i staden 1986 om varför texten är på ryska och svenska:Hon visade en förlägen min. Minnesgubbarna i hjärnan vill påstå att guiden mumlade något om att det är engelska… I övrigt inga kommentarer om bilden.

Massor av bussbolag grundades både före och efter andra världskriget i vårt land. Många har gått ihop till större koncerner. Här i trakterna finns tre – fyra små kvar, och de har främst specialiserat sig på gruppresor, precis som bussbolaget från barndomen. Det är i stort sett lika gammalt som denna skribent, lite äldre ändå. Tyvärr har OO inga bilder på Hermansson och Granholm från 1960-talet… Här ett stulet foto (från 2012) på en av dagens delägare/chaufförer (han vet om det):Tänk, ingen bild på en busschaufför i det enorma bildarkivet! Tänk på dem idag, när du läser det här, och när du stiger in i en buss!

De trevliga busschaufförerna som kuskade gymnasieläraren de sista (eller de första) nio jobbkilometrarna spanade om hon kom för sent till busshållplatsen, stannade på gatan och hojtade ”är du på väg hem”, undrade var hon varit om hon steg ombord på en främmande hållplats… Minns chauffören som alltid kammade sig innan han startade från busstationen, han som gärna berättade om sitt fågelfotograferande, och han som med oss passagerare kom på lockbeten för att få fler passagerare: en liten konjak som välkomsthälsning, levande sång och musik på bakbänken, annan underhållning – oj, så roligt vi hade!

Det finns chaufförer som avvikit från sin utstakade linje i slutet av rutten och kört sista passageraren till den egna trappan, chaufförer som väckt passagerare när hållplatsen närmar sig, otaliga exempel. De flesta chaufförer hälsar glatt när passageraren stiger in i bussen, men svaren de får är minst sagt varierande nuförtiden. Motsatsen finns också. En pladdrande chaufför svarade ”ursäkta” på OO:s hälsning, men nej, det ordet var till den hon pratade i telefon med. Lånade ett halvt öra till OO, skötte betalningen utan ett ord – och fortsatte sitt telefonsamtal. För att inte tala om chauffören som svor svavelosande när hon missat en ”jagskallstigaavhär-signal” och fick höra högljudda rop av passagerarna. Hon talade i telefon hon också… Även passagerare tycks ibland tro att chaufförens uppgift är att lyssna på allsköns högljudda historier.

Vi finländare säger alltid ”tack” när vi lämnar bussen. Tyvärr blir den uppskattande kontakten med chauffören lidande med tilltagande betalningsautomatik och flera bussdörrar.Bussresa i Estland i somras (busschauffören syns!). Den här backspegelstypen heter ”snigel” hos OO, lite besvärlig i trånga situationer. Platsen är Aibolands, estlandssvenskarnas museum i Hapsal (Haapsalu). Minnesmonumentet, båten av enkla stenar, byggdes till minne av flyktingströmmarna 1944, starkt talande i sin enkelhet. Rosen har kommit dit av sig själv, som vresrosor präglar göra. Invasiv. Borde knyckas bort.

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 44 792 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Gotlandsnytt

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.