En dag i trädgården

Morgon. Solsken. Skönt! Nu skall den sista stora rabatten får sig sin första omgång för säsongen. Men först skall växthusen öppnas. Varken chili, paprika eller tomat gillar bastu. På vägen noterar jag blom i Bergius, Melba, lite surr i träden. Bra.

Tomathuset. Tjuvar! Bäst att knipa till medan temperaturen tillåter. Aj, sjutton, plantorna som ännu står i kruka i paviljongen måste ses till. Just det. Torra, bör vattnas. Lika bra att sortera dem på samma gång, placera dem på mindre brickor. Och påbörja städningen i paviljongen, den skall vara ”salongsfähig” i övermorgon. Ut med de stora brickorna, hängmattsstativet, hängstolen, mattorna som skyddat tomatplantorna från kyla underifrån… sjutton, jag spillde vatten på en av mattorna, den gav tillbaks när jag dammade den, glasögonen blev smått ogenomskinliga. Kör upp dem i hjässan, klarar mig utan. Och de där stora flaskorna passar ju bra som installation där, i skuggan av spirean!

Men utetomaterna bör planteras. Jag kärrar bort den gamla myllan nu, när skottkärran stod så lämpligt nära. Gjort. ”Vie mennessä, tuo tullessa”, sa min mamma, så upp med mattorna i skottkärran, ner med den nya mullen som befinner sig nära mattdumpningsplatsen. Stopp – en massa maskrosor fröjdar sig just där. Börjar plocka, riva upp och räkna: en…tjugosju…femtifem… åttien! Lätt som en plätt att skuffa ner tre mullsäckar i nedförsbacke.

Men vad ser mitt högra öga! Två pioner börjar blomma! Måste fota. Röd luddpion och gul svavelpion. Underbart! Men där bredvid har det kommit upp tistelliknande ogräs med långa, ganska ytliga rotrevor. Bäst att ta bort dem på samma gång, en hutt och en händelse så är de borta för stunden. Vänstra ögat fastnar på rugosahäcken som jag klippte ner till 30 centimeters höjd i höstas. Den tar sig bra, färska skott, taggar som tusan. Men: de där j-a paraplyormbunkarna, vad-de-nu-heter, de sticker upp som spjut i massor. Tar dem på samma gång. Räknar inte, men det väger en del när jag slänger skörden.

Det svajar till när jag reser mig upp. Va? Är klockan redan halv två? Och jag har ju inte hunnit göra någonting ännu! En tepaus är av nöden.

Styrkt av starkt te och skorpa och annat smått och gott med chili i ser jag sopskyffelskottkärran, den står lämpligt bredvid platsen för pelargonkrukorna, som illa kvickt också skall få inleda sin sommarutevistelse. Lika bra att sopa och kratta bort barr och annat skräp där nu, när alla behövliga redskap verkar ha förflyttat sig dit.

Och NU skall rabatten få sig! Börjar inte där jag planerat, utan i en soligare ända, där maskrosor igen fröjdar sig. Slänger blusen och samlar D-vitamin på ryggen, förenar nytta och nytta och nöje. Rabattens kanter består av torvblock, olika sorters mossor har etablerat sig på dem, precis som reklamen säger.  Men varför berättar reklam och reportage inte om vad annat som mår bra i den miljön: babyplantor av tall, gran, björk, sälg, asp… Därutöver olika sorters fräken, blåbärsris, maskrosor, gräs – och rabattförrymda småplantor. Och myror! Det blir fläckar av myrmedel där jag kryper fram.

Tre timmar. Sen kom regnet. Sen kom blåsten. Rom b(r)yggdes inte på en dag.

 

Vie mennessä, tuo tullessa = ungefär ”för bort när du går, hämta med dig när du kommer”. Det ibland alltför smidiga finska språket…