Det finns 39 parker i Borgå. Det är intressant och inte sant. När OrdOdlaren läste genom listan kunde hon direkt nämna en som inte fanns med. Och då är hon endast i början av sin borgåparkkännarkarriär.
En del parker kan jämföras med skogar. Andra är pyttesmå, nästan som frimärken. En del med härliga planteringar av varierande slag, andra mera statiska med träd, buskar, raka gångar och gräs. Finskan har två behändiga ord för de små: aukio (auki = öppen, med o-et blir det ett substantiv, en öppen plats, elegant) och puistikko (puisto = park, bildat från puu = träd, och med -kko blir det något mindre, en diminutiv; också språkligt smidigt). I finlandssvenskan används ”plats” eller det från engelskan via ryskan inkomna skvär (square, skver).
Viborgsskvären (Viborgin aukio) förnyades 2012. Den ser inte så värst intressant ut från den livligt trafikerade gata som OO och Lilla Mhy oftast rullar på:
Namnets ursprungliga ursprung, om det är vänorten Viborg i Danmark eller den ryska grannen, förblir oklart. ”Viborgin aukio” lutar åt Danmark, eftersom ryska Viborg är Viipuri på finska. Något kontaminasammanblandat är det dock, för här finns en liten stenstod till minne av dem som evakuerades (flydde) från Karelen under andra världskriget:
Parken har lite kuperats för att minska bullret från de två livligt trafikerade gatorna, på kullen i mitten tronar tydligen en hästkastanj och några andra träd, omgivna av planteringar av rabattrosor (med bevattningsslangar)
och nuförtiden klipps kommunalt gräs mera sällan ”för att främja den ekologiska mångfalden”. Åtminstone sprids maskrosor effektivt…
Man kan sitta på bänken här och beundra utsikten på bilden ovan, med rhododendron i ryggen, men det vill OO inte. Nu skall rhodona betraktas. Snyggt placerade, med höga (‘P.M.A Tigerstedt’?) på vallen bakom och mera lågväxande (‘Hellikki’?) framför. Tänk, om det kunde finnas namninformation på något sätt…
Ingången från nordost pryds av ett elskåp, prytt av konstskolans elever för några år sedan (tror OO, klotter är det inte!). Här är det rhododendronvackert nu.
Svänger 90 grader söderut: vita rhododendron och vitblommande (i slutet av sin blomningsperiod) träd, troligen ”Schalinkörsbär”. Stadsträdgårdsmästaren Schalin i Helsingfors, 1946 – 57, är känd för att ha planerat och låtit plantera massor i hufvudstaden, helt utan namnskyltar eller kartor med växtnamn, bland annat en hel del av det här vit- och dubbelblommande trädet. Först på 1990-talet kunde det artbestämmas, ett urgammalt körsbärsträd som inte ger bär, från 1594, ‘Rhexii’. Så upplyser Helsingfors stads parksida vihreatsylit.fi (vihreät sylit = gröna famnar). Den sidan skall OO verkligen betrakta med omsorg, verkar intressant…
Här finns också det trevliga trädet näverhägg, med sin åretomvackra stam. Trädet lär dessutom vara snabbväxande. OO skulle ju köpa och plantera ett sådant den här säsongen…
Abies – ädelgranar – finns också. De är snälla och söta. Jo, OO:s och BJR:s Granlund består av tre sådana…
Mitt i allt tittar också en azalea fram, nära ett buskage med spinosissimarosor, verkar det som. Dessutom finns rugosarosor på ett annat ställe, måste kolla upp hur de blommar när de blommar… OO gillar ju buskrosor.
Rhododendron skall planteras med avstånd. Innan de riktigt på riktigt har etablerat sig kan det se lite tomt ut, men sen… BJR:s och OO:s ca 20-åriga olika rhododendron kryper nu in i varandra med full fart, 20 centimeter per år…
Förfäras icke, kära läsare. OO kommer inte att beskriva alla Borgås parker, och inte i deras ”bästa tid” heller. En hel del nog, men på olika sätt. Enligt de planer som just nu snurrar i höger hjärnhalva.
OrdOdlaren 