Parker och liknande – del 1

Det finns 39 parker i Borgå. Det är intressant och inte sant. När OrdOdlaren läste genom listan kunde hon direkt nämna en som inte fanns med. Och då är hon endast i början av sin borgåparkkännarkarriär.

En del parker kan jämföras med skogar. Andra är pyttesmå, nästan som frimärken. En del med härliga planteringar av varierande slag, andra mera statiska med träd, buskar, raka gångar och gräs. Finskan har två behändiga ord för de små: aukio (auki = öppen, med o-et blir det ett substantiv, en öppen plats, elegant) och puistikko (puisto = park, bildat från puu = träd, och med -kko blir det något mindre, en diminutiv; också språkligt smidigt). I finlandssvenskan används ”plats” eller det från engelskan via ryskan inkomna skvär (square, skver).

Viborgsskvären (Viborgin aukio) förnyades 2012. Den ser inte så värst intressant ut från den livligt trafikerade gata som OO och Lilla Mhy oftast rullar på:Namnets ursprungliga ursprung, om det är vänorten Viborg i Danmark eller den ryska grannen, förblir oklart. ”Viborgin aukio” lutar åt Danmark, eftersom ryska Viborg är Viipuri på finska. Något kontaminasammanblandat är det dock, för här finns en liten stenstod till minne av dem som evakuerades (flydde) från Karelen under andra världskriget:Parken har lite kuperats för att minska bullret från de två livligt trafikerade gatorna, på kullen i mitten tronar tydligen en hästkastanj och några andra träd, omgivna av planteringar av rabattrosor (med bevattningsslangar)och nuförtiden klipps kommunalt gräs mera sällan ”för att främja den ekologiska mångfalden”. Åtminstone sprids maskrosor effektivt…Man kan sitta på bänken här och beundra utsikten på bilden ovan, med rhododendron i ryggen, men det vill OO inte. Nu skall rhodona betraktas. Snyggt placerade, med höga (‘P.M.A Tigerstedt’?) på vallen bakom och mera lågväxande (‘Hellikki’?) framför. Tänk, om det kunde finnas namninformation på något sätt…Ingången från nordost pryds av ett elskåp, prytt av konstskolans elever för några år sedan (tror OO, klotter är det inte!). Här är det rhododendronvackert nu.Svänger 90 grader söderut: vita rhododendron och vitblommande (i slutet av sin blomningsperiod) träd, troligen ”Schalinkörsbär”. Stadsträdgårdsmästaren Schalin i Helsingfors, 1946 – 57, är känd för att ha planerat och låtit plantera massor i hufvudstaden, helt utan namnskyltar eller kartor med växtnamn, bland annat en hel del av det här vit- och dubbelblommande trädet. Först på 1990-talet kunde det artbestämmas, ett urgammalt körsbärsträd som inte ger bär, från 1594, ‘Rhexii’. Så upplyser Helsingfors stads parksida vihreatsylit.fi (vihreät sylit = gröna famnar). Den sidan skall OO verkligen betrakta med omsorg, verkar intressant…Här finns också det trevliga trädet näverhägg, med sin åretomvackra stam. Trädet lär dessutom vara snabbväxande. OO skulle ju köpa och plantera ett sådant den här säsongen…Abies – ädelgranar – finns också. De är snälla och söta. Jo, OO:s och BJR:s Granlund består av tre sådana…Mitt i allt tittar också en azalea fram, nära ett buskage med spinosissimarosor, verkar det som. Dessutom finns rugosarosor på ett annat ställe, måste kolla upp hur de blommar när de blommar… OO gillar ju buskrosor.Rhododendron skall planteras med avstånd. Innan de riktigt på riktigt har etablerat sig kan det se lite tomt ut, men sen… BJR:s och OO:s ca 20-åriga olika rhododendron kryper nu in i varandra med full fart, 20 centimeter per år…

Förfäras icke, kära läsare. OO kommer inte att beskriva alla Borgås parker, och inte i deras ”bästa tid” heller. En hel del nog, men på olika sätt. Enligt de planer som just nu snurrar i höger hjärnhalva.

Närgånget 1

Vattna, vattna, vattna… Vad kan man annat göra när solen gassar dagarna i ända och vinden bidrar mer än välvilligt till uttorkningen? Ett regn på några millimeter skulle ge ungefär en kubikmeter vatten från taken i våra regntunnor, men nä. Inget regn i sikte. Å andra sidan kan då Runda Rabattkryparen i lugn och ro studera växterna på nära håll, betrakta och förundras. Rhododendron, till exempel. Ytliga rötter som gör att den är känslig för torka. Rotbevattning följd av dusch! Närbildskavalkad:Den ”vanliga”. Heter den kanske ‘Grandifolia’? Har stått här på sin plats i över 20 år. Överlägset äldst och växer på bredden och på höjden vid granen som den enligt expertisen inte är ”bästis” med.‘P.M.A. Tigerstedt’. Från Mustila Arboretum, 58 kilometer från denna skrivplats. Farfadern AF Tigerstedt grundade arboretet 1902, omfattar nu 120 hektar, äldst och störst i Finland. Han började sakteliga ersätta av svampsjukdom angripna träd med mer exotiska – i dagens läge finns där ca 100 barrträdsarter, över 200 lövträdsarter, hundratals buskar och andra perenner. Plus, förstås, plantbutik. Fadern utökade med buskarna, och sonen Axel (avled 2010) fortsatte. Sonen Peter M.A. (nu 82 år) innehade befattningen som professor i växtförädling vid Helsingfors Universitet 1970-2000, och han koncentrerade sig bland annat på att få fram härdiga rhododendronsorter. 1931 hade man nämligen fått frön från Pungsan i Nordkorea, av dem växte upp en kraftig rhododendronbuske, den enda som överlevde de hutlöst kalla krigsvintrarna. Den här korsningen ”döptes” redan 1974. Den har moderns speciella egenskap: rullar ihop bladen vid minsta köldknäpp. Då ser den döfärdig ut, men den överlever!Troligen ‘Axel Tigerstedt’. Lanserades vid Mustilas 100-årsjubileum 18 juni 2002. Lägre än de två hittills nämnda, blommar först av alla. Knopparna är rosa, blommorna likaså – men bleknar till vitt nästan inom en timme. Bilden från 20 maj i år.‘Hellikki’, en spontan korsning i Mustila. Vår egen är lite krasslig i år, bilden tagen i skuggan i Mustila 11 juni 2015.‘Nova Zembla’, en av de mest sålda rhododendronen i kallt klimat. Knopparna klarar ner till -27 grader. Växer lågt, täcks ofta av snö – men halva busken ”gick bort” vintern 2010…‘Fantastica’, illa trängd och något skadad av kraftigare sorter – eller av människoframfart, vinterväder… Supersöt!Okänd, vit, låg. Glöms ofta bort eftersom den ligger bakom de två förstnämnda, som nu har uppnått ca två meters höjd.Specialiteten, den gula med rundare blad än de andra. Visar inte sin rätta färg på bild, den är starkare gul i verkligheten. Varken BJR eller OO har någon aning om hur eller varifrån den förstnämnda har fått tag i den. Wardii-gruppen, som beskrivits i sydvästra Sichuan, har just den här formen på sina blad.

Här finns också fyra azaleor. Två av dem har tagit ett gemensamt beslut om att blomma på sensommaren, vill kanske lysa med egen kraft och inte i skuggan av andra, ho vet.Det här torde vara ‘Aamurusko’, ”Morgonrodnad”, nu i slutet av sin årsblomning. Ibland visar den också lite mer gula toner.Den verkliga brasan, ‘Gibraltar’. Här om året trodde vi att elden var lös när den brassade på med blommor överallt. I kvällssolen såg det faktiskt ut så…

Blomberusad, m.m….

Det började med att gården fick en ny husbonde 1901. Snart nog märkte man att tallarna i det ca 1 km x 1 km stora skogsskiftet närmast gården var angripna av en svamp. Avverkning var av nöden. Men luckorna blev stora, och då kom ägaren på att börja fylla ut luckorna med även utländska träd. Och på så sätt startade statsrådet, trädentusiasten A F Tigerstedt det som idag är Finlands (Nordens?) största arboretum. Och på den vägen är det, Mustila Arboretum i Elimäki. Där kan man vandra i den 120 hektar stora skogen, förundras över över 100 barrträdsarter, minst 150 lövträdsdito, buskar, perenner i nästan oräkneligt antal.

Platsen ligger, enligt kartor på nätet, 57 kilometer och 42 minuter från min plats på jorden. Ändå är det sex år sen mitt senaste besök. Men nu blev det gjort, häromdagen. Där finns också en mycket frestande plantbutik…

första anhalten

första anhalten

Café och biljettförsäljning och lockande böcker finns i detta gamla uthus, charmigt på insidan, påmålade fönster på utsidan. Servering utan krusiduller, hembakt tilltugg!

präktig bark...

präktig bark…

Träd, ja. Douglasgranen är mäktig. De äldsta exemplaren lär nu vara över 40 meter höga.

gult blomhav

gult blomhav

Azaleorna bjuder i år på den mesta färgprakten.

mera mångfärgat

mera mångfärgat

 

överraskning

överraskning

Annat intressant vi snavade över: Gulblommigt Prakttry – blommorna stora som en halv tumme, och…

intressant!

intressant!

… Sjufingersaralia!

Mustila är ändå mest känt bland ”vanligt folk” för sina Rhododendron. de första planterades redan på 1930-talet under den följande generationens ”maktperiod”. Den tredje generationen Tigerstedt fortsatte jobbet, en av dem var professor i växtförädling vid Helsingfors Universitet. 1972 påbörjades förädlingen av vinterhärdig rhododendron. Numera ägs Mustila av en stiftelse.

Rhododendronblomningen verkade inte vara den bästa i år. Men den här ”tvåfärgade” är verkligt tjusig! Tyvärr vet jag inte namnet.

nästan hela busken

nästan hela busken

närbild

närbild

Den här köpte vi till vår ”Rhodoazaleapark” på ca 20 kvadratmeter. Där finns nu ett dussintal rhododendron och fyra azaleor. Vi behövde en mörkare.

Hellikki

Hellikki

Den här busken var väluppfostrad nog att blomma vid namnskylten.

väluppfostrad?

väluppfostrad?

Kombinationen mörk-ljus blomma gillar jag!

favoritkombination

favoritkombination

Och vi kom hem med två rosor och två träd, förutom Hellikki. Men de får komma i andra historier..

 

Bloggstatistik

  • 65 012 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.