För 70 år sedan var Farmor 70 år gammal. Hur långt reste hon då? Vilka platser hade hon besökt i sitt liv? Farfar gjorde två resor över över Atlanten (kring 1910) för att kunna köpa småbruket i deras nya hemby, men hon? Hennes liv var ingen dans på rosor, hon var bitter och bister och hennes yngre barnbarn var nästan rädd för henne.
De här tankarna snurrade i huvudet när OrdOdlaren var på långresa (som det känns nuförtiden) härom dagen. 34 kilometer östlig riktning, för att avlämna en mängd döda proteinutväxter, keratin.
Kort hår skall inte vara långt! Nästan 70 dagar sen senast, hälften kapades. Här på det grå golvet ligger endast en del. Finns det ingen frissa på närmare håll, undrar ni kanske.
Jo och nä. Denna skickliga visirförsedda kvinna har skött OO:s hår sen hon kom från sin sista mammaledighet – sonen har nu jobbat som fullständigt utbildad matematiklärare i några år. Ett långt och gott förhållande bryter man bara inte, även om OO vänsterprasslat högst fem gånger under denna tid, någon annan har hållit i hårklippningssaxen. Tyvärr, ofta missnöje efteråt. Hos denna EmmGee kan OO lugnt slappna av i stolen, blunda och veta att slutresultatet blir bra!
Efteråt begicks Synden. Sneddade över gatan in på caféet nästan mittemot och så gick det som det gick. Fastlagsbulle, fettisdagsbulle (fler ord för bakverket ingår inte i OO:s repertoar…) i januari, fy skäms! Men… framställd i caféets bakkammare (två betydelser), mustig, mandelgräddgod. Absolut ingen smaklös luftbulle. Varje tugga var mmmmm….
Goda bekantingen Göran hade tavlor utställda i caféet. Dansare, ryttare/hästar och – motorcyklar! Tyvärr tog OO ingen verklista med sig på konstverksrundturen, så det tog en stund innan hon upptäckte leken med skuggor. Måste faktiskt ta en liten förklaringsdiskussion med konstnären vid tillfälle. Härliga dansarminer, damen till höger…
Ryttaren med sin skugg-drömbild. Hjälm med signalmottagare? Men inga tyglar eller träns eller sadel eller stigbyglar, trots både hand- och fotställning. Bra kraft i hästen. Liknar en isländsk som OO red en snutt på en gång, sen fick hon veta att den fått utmärkelse som den stiligaste på norra Island…
Men här då? Dans, jo, men till vänster? Tusan också, borde ha tagit listan ändå. Inte för att konstnärer alltid förklarar sina verk med namnet, men utställningsbesökaren kan ju ledas in på nya betraktelsevägar. OO var tvungen att fotografera lite snett, på grund av en envis lampa som avspeglade sitt sken i den blanka tavlan.
OO fick i varje fall två f.d manliga kolleger att börja titta uppåt väggarna. De satt i rummet längst bak, det som åtminstone OO kallar Gubbcaféet. Där torde världen förbättras en hel del…
Långresa? Förr i tiden, i 38 år, handlade det om arbetsväg, men i dessa tider ändrar perspektiven. Kurvade via skolhuset och vinkade åt förriga arbetsrummets fönster, det som finns under det lilla översta i raden till vänster. Huset är byggt 1909, flygeln som kom till 1948 målades i en starkt avvikande färg redan under OO:s arbetstid, ljusgrå. Ingen gillade, men där är den. Skymtar till vänster.
Tja, vart är vi på väg? OO blev tvungen att ta en extra sväng när de här kreativa bänkhållarna skymtade i höger ögonvrå. Lokal konstnär? Tilltalar i varje fall OO:s humor.
Farmor hade lite mer än 34 kilometer till ”stan”, Vasa. Tror att hon ytterst sällan reste så långt. En orsak var att hennes dagar var fyllda av arbete, sen kom sjukdom. Hon avled 1966, 86 år gammal.
OrdOdlaren 
Ulla-Britt
Jan 29, 2021 @ 08:41:16
Innehållsrik ”långresa”❗
GillaGilla
Märtha
Jan 29, 2021 @ 09:42:00
Jovisst, man skall ju företa paketresor med många intressanta möten och besöksmål! Besökte också matbutiken i staden.
GillaGilla
Anita
Jan 29, 2021 @ 10:26:44
Vilket trevlig resa vi fick följa med på. Jag börjar från botten och måste säga att bänkarna föll mig mycket i smaken. Och det syndiga som jag kallar semla … mums. Funderar på att baka mina egna i år får se om det blir av.
Och så var det då tavlorna! Dom skulle jag viljat se, allihopa. Den första med skuggorna som bildar en flammande eld, i varje fall i mina ögon. Ryttarens skuggdrömbild, suveränt tänkt. Men den sista förstår jag inte heller. Hm, har förstorat och betraktat men … förstår inte. Men det gör inte så mycket. Det var väldigt roligt att få se tavlorna. Tack för det!
Snöandet har slutat här. Mulet och ett par minusgrader. Det hotas med tvåsiffrigt så det gäller att hålla koll på värmen i uterummet.
Ha en bra fredag!
GillaGilla
Märtha
Jan 29, 2021 @ 12:37:25
Jag skall prata med konstnären Göran – hans hustru brukar läsa min blogg då och då, men vi ses också – ändå mera sommartid. Han har ibland kluriga idéer… Om någon i Lovisa hade fått för sig att följa mig när jag kurvade runt tror jag att de undrat vad som tagit åt pensionären när hon körde flera varv runt och parkerade på konstiga ställen… Just nu är det noll grader här!
GillaGilla
Ingrid
Jan 29, 2021 @ 12:23:09
Jag behöver också göra ett besök hos frissan, för den här coronafrisyren orkar jag inte med längre.
Jag gillar hetvägg och nästa gång jag kommer på Konsum ska en semla inhandlas även om det är tidigt, fast det kanske hinner bli februari i alla fall.
Ha en fin fredag!
/Ingrid
GillaGilla
Märtha
Jan 29, 2021 @ 12:39:59
Jag brukar ha en helig princip: aldrig en fastlagsbulle (som vi säger) före runebergstårtan, 5 februari. Men, men… Snålheten bedrar visheten – för att nu dra till med ett kort ordspråk, inspirerad av dig!
GillaGillad av 1 person
Lena i Wales
Jan 29, 2021 @ 13:06:44
Jag har många gånger tänkt på hur långt/kort som mina mor- och farföräldrar troligen reste. På min fars sida fanns en lång tradition av sjökaptener, så där hade nog många sett världen innan de dog på havet, men för de övriga var världen troligen ganska begränsad.
Våra perspektiv ändras också i coronatider, konstig tid vi lever i.
Skönt att du kunde komma till frissan och dessutom en bra och trevlig sådan.
Semla, skulle jag säja om detta bakverk, men det betyder ju inte samma hos dig, har du lärt mig, men gott är det, oavsett vad det heter.
Ha det bra!
GillaGilla
Märtha
Jan 29, 2021 @ 22:46:13
Jo, just i dessa tider undrar man faktiskt hur långt man måste åka, egentligen. Många som tillbringat flera vintersemestrar i solen i sydliga länder vet inte vad som finns i grannkommunen, de har aldrig besökt den… Och kunskaperna i det egna landets geografi är urusel. Och min frissa Marina har sina trogna kunder, den dag hon slutar blir det många som står vilsna! Träffade konstnärens hustru i butiken idag, hon skrev sen att både hon och han var glada över mitt inlägg… -4,0 nu, klockan är elva på kvällen.
GillaGilla
Nancy Lökfors
Jan 30, 2021 @ 10:59:33
Tror att min farmor aldrig kom längre än till Helsingfors. Och dit kom hon för att äldsta sonen bodde där. Annars var det nog bara till Borgå – inte mer än tio kilometer, men i hennes barndom skedde det väl med båt.
Du har lång väg till din hårfixare, jag har bara 22 km. Hennes kommentar senast: Nog hade du mycket hår, när hon tittade på golvet. Visst, drygt två månader sedan förra gången.
GillaGilla
Märtha
Jan 30, 2021 @ 19:09:13
Lång väg… När jag flyttat till Lovisa 1976 och hade en bra frissa i Kokkola, då åkte jag till frissan med buss och tåg, lite på 500 kilometer! Men då hade jag halvlångt hår som inte behövde fixas till mera än ca två gånger per år. ### Nuförtiden har vi blivit vana vid att resa långt, långt – och har glömt bort allt intressant som finns i hemknutarna. Nu har det för många skett en återupptäckt, men… Hm.
GillaGilla