Lantlollan och Kulturtanten

TE-ologen behövde ny apparat för favoritdrycken. Puzzlet med delar från de tre kasserade fungerade inte till tillverkarens och konsumentens fulla belåtenhet. Efter några googlemödor och lika många -besvär hittades två möjligheter. Den ena snarlik trotjänarna, den andra lyxversion med olika temperaturinställningar. Återförsäljare? Aha. Närmsta affär är köpladan bredvid butikspalatset österom – på den här sidan – hufvudstaden.

Tro nu inte att det sådär bara är att hoppa på allmänna kommunikationsmedel med månadsavgift. Nä. Tänka först. Kombinera med andra ärenden ditåt. Lördag, sångaren BJR bör vara i hufvudstaden då. OO startar med senare tidtabell, först rattas Lilla Mhy elva kilometer, placeras på lämplig pendelparkering. Invänta lämplig buss. Hoppsan, det blev snabbtur den här gången. Rutten finns inte ingjuten i hjärnkontoret. Precis. Köpladan susade förbi.

Avstigning en hållplats senare. Traska i snömodden, hitta den livligt trafikerade billedens gångövergång – och sen hitta gångingång till köpladan. Inte lätt. Bilingången syntes på lååångt håll. Stegräkningsarmbandet noterade drygt 2000 steg. Kalt och tomt och ogästvänligt innanför dörren, rullbacke uppåt till våning ett. Mat- och hemavdelningen. Fel. LantLollan tog sig ändå en förundrande sväng. Kände sig liten, fattig och dum men naturnära i matmassorna. Troligen WC- och hushållspapperkampanj på gång, mer än en halvtom hylla gapade med omkullkastade ratade förpackningar och mellanpapper kringslängt.

Följande rullbacke uppåt. LantLollan kände sig ännu mera ”bakom”, nästan antik. Sportavdelning. Behövs alla dessa rackerier, kläder, färger, material m.m. för att hållas i form? Tydligen. OrdOdlarens kondition är dålig. hon väntar på att höja den med skogsarbete. Redskap finns, träden är ännu ofällda (väntar på proffs) och gamla kläder som kastas efteråt är bästa ”träningsdräkt”. Men, men. Återvändsgränd. Ut, in genom en annan avdelningsöppning, elektronik. Sen var det som att köpa mjölk. Längst inne till vänster fanns den eftertraktade produkten. Det blir ändå inget experimenterande med grönt te. Ingen temperaturreglerbar fanns i hyllan, Lika så bra. Nöjd iväg till betalning, där den estniska kassörskan bjöd på trevligt småprat.

Hitta ut… Ett projekt för sig, verkligen. Alla dörrar bar till bilparkeringsvåningar. Fick ta till dataingenjörens standardlösning: Avsluta, dra ur kontakten, starta om. OrdOllaren/LantLollan passar definitivt bäst i medelstora och små affärer.

Något suddig, men detta är en karta över Helsingforsmetrons svängar…

Metrofärd. Ny biljettautomat sen senast (läs ‘för länge sen’). Klarade. I Helsingforsmetron (så heter den, inte tunnelbana) kan man inte åka vilse, den ser ju ut som en lång högaffel (tjuga). ”Lita på skyltarna fastän du tycker att tåget går åt fel håll!” Så får LantLollan med bevisligen överjordiskt gott orienteringssinne intala sig. I underjorden fungerar det tydligen inte. Steg av vid rätt station, klarade myllret av (rull)trappor och utgångar, skakande på huvudet: starten skedde ovan jord, var kom den här hiskeliga nedförsbacken?

På gatan. Va, här? Gått där många gånger, aldrig noterat metroupp-nedgången. Va, thairestaurang där? Aldrig sett den tidigare heller, men nu behövdes ett matställe att träffa BJR på. Tack och lov för mobiltelefoner. Gott. Ingefära, chili, räkor, anka…

Kulturtantens tur. Direktsänd opera från Metropolitan, Semiramide (Rossini). Sällan framförd,eftersom det ställs stora krav på sångarna, det är höjder och djup och drillar och koloraturer så det gnistrar. Fantastiska sångarprestationer. Ögon, öron – och mun – på vid gavel mest hela tiden. Kulturtanten bara njöt, njöt. LantLollan var som bortblåst. Hemfärd med BJR:s bil, Lilla Mhy väntade och startade snällt.

Snabbfoto i biografsalongen.

Nedtecknat efter några koppar nybryggt te i ny apparat. Slutet gott, allting gott.