Sköna samlingar

– Jag skall hälsa på en karl ikväll, deklarerade min reykjavikväninna Didda när jag var och hälsade på en gång.

– Vad roligt, hann jag tänka, hon har levt ensam alltför länge. Men…

– Du skall följa med, sa hon. Du får umgås med hans hustru medan han och jag stänger in oss i ett rum och sköter vårt!

??? Nä nu? Men det var bara att sätta sig i hennes bil och åka iväg. Hon, och andra bekanta isländskor med henne, är så. Oftast blir det något oväntat i slutändan.

Vi kom fram till ett stort hus, omgivet av träd och buskar. Inredningen fick mig att brista ut i flera Ah och Oh – ägaren är möbelhandlare. Didda sköter bokföringen. Hon och herrn i huset försvann, som aviserat var. Hustruns språkkunskaper var på samma nivå som min isländska, men vi klarade oss bra i hennes revir, samlingsrummet. Hennes samling av fingerborgar var enorm och imponerande, minns inte hur många hundra. Ännu mer tagen blev jag när hon plockade fram kartoteket. För varje fingerborg fanns ett kort, med uppgifter om var, när, hur (köpt eller fådd), samt uppgifter på vad som fanns på bilden på den lilla emaljplattan. Turistfingerborgar tar inte stor plats i vare sig resväska eller grunda skåp. Och kameran hade jag inte med!

Potttupp

Andra hörnhyllan på tuppen

I Åbolands skärgård finns en stor samling pottor – var annars än på utedasset, tuppen. De här bilderna är fem år gamla, och jag misstänker starkt att antalet hyllor och pottorna på dem har ökat sen dess. Där kan man sitta och titta och tänka och trycka i långa tider… Kartotek torde inte finnas, men troligtvis ett gott minne.

Samma samlare samlar också på snapsglas. Åtminstone två glasskåp är fulla. I mina/våra skåp finns också en hel del, de har samlat sig dit själva, och står nu och samlar damm. Vi snapsar sällan och samlar inte systematiskt.

Dammsamlare, men glittrar ändå i solen

Läste för en tid sedan om en som samlar på dyra, fina, sällsynta viner i sin fina vinkällare. Där finns flaskorna till beskådande, inte att avnjutas via munnen. Och i dagens östnyländska avisa kan man läsa ett reportage om en person som samlar på dataspel från förra årtusendets slut. Andra samlarobjekt är ju frimärken, knivar, fågelägg (aja baja), vykort och och och… Och om ingen vill ta över samlingen, om man inte klarar av att sälja medan man kan? Kommuner och städer drunknar nu i konstsamlingar. Vilka samlingar drunknar de i ”sen”?

Någon hävdar att alla barn går genom människans utvecklingsstadier under sin uppväxt. Man är samlare, jägare, fiskare… Som liten ”samlade” jag förstås också. Halvdant. På filmstjärnebilder, glansbilder, minnesverser, sångtexter – det blev aldrig någon mani. Inte blev det så mycket pilbågar eller gummisprättor (slangbellor) heller. Och pilkastning – nä… Jag hoppade direkt till odlingsstadiet, och verkar ha fastnat där.

JA, jovisst ”samlar” jag. Sju uppringande telefonförsäljare enbart denna vecka. Tre låneerbjudanden per e-post bara idag. Hittills.

Dagens fynd. Inte samlarobjekt, inte planterad. Den ville bara komma…