Bussigt!

Eugen bodde på Stenbackan, Arvid i Svedars och Nestor i Röukas, högst fem kilometer från varandra. Och sen fanns Oskar på Brams på några kilometers avstånd, han som skrev ”Brams-Oskar” på tipskupongen. De hade något gemensamt, de skötte kommunikationerna, hade var sin taxi. Privatbilism var inte något man ägnade sig åt i småbyarna runt träsken på 1950-talet, precis. Sakteliga dök det upp en Moskvitch, en Datsun, en Folkvagn, men…

..buss eller taxi var det som gällde. ”Koskis buss” rullade på med samma chaufför, samma tidtabell i vidpass 30 år – en institution! Kom vid åtta-tiden på morgonen, körde via en krokig och byarik väg till Vörå, därifrån vidare till Vasa – hela resan tog nästan två timmar. Tillbaks kom bussen vid femtiden. En stadsresa = nio timmar. Man kunde sända ”vad som helst åt vem som helst” med den bussen. Koski vissste var alla bodde och var pålitlig som bara den. Bussbolag: Oravais Trafik.

Trots det namnet gick det ingen buss till kommuncentrum åt motsatt håll för oss i avkroken, till Oravais. Sådana linjer fanns bara inte. Då var det Arvid eller Eugen som körde, eventuellt någon grannskjuts. Ofta Arvids ryska Volga, de små grå säger att han hade en sådan.

Volga, hittad på nätet

Nestors bilmärken har OO ingen aning om. Men bild finns från ett kusinbröllop, och 12-åringen med sitt tjocka hår avbildades på egen begäran vid Eugens nya vrålåk. Troligtvis åkte hela familjen dit med Eugens finfina birs. Snygg, va?

En gång behövde ett gäng skolbarn besöka tandläkaren i Oravais. Kalle fyllde sin Folkvagn med de små, och så bar det iväg. Bilen hade riktningsvisare som skulle gå upp när chauffören drog i en spak, men det var trögt före i mekanismen. Kalle satte ut handen genom sidofönstret vid vänstersväng, och den som satt till höger om honom fick göra sammalunda vid högersväng. Resan förlöpte väl, tandläkaren är förträngd.

Folkvagn med riktningsvisare, från nätet (se vid fönstret bakom framdörren)

Men buss… Skolbussen till mellanskolan i Vörå började gå i mitten av 60-talet. Underbart! Inte mera tidiga morgoncyklingar på fem kilometer för att hinna i tid till skolan. Skolbussen körde först en landsvägsögla, och när OO steg ombord återstod knappt 20 kilometer nästan rak väg. Inga förseningar. ”Rasijeffos Martti” körde som klockan, var glad och skojfrisk och uppmärksam, han ”såg” oss. Eftersom han alltid spanade och väntade om någon inte fanns på rätt plats, utvecklade vi ett ”sjukanmälningssystem” så att vi alltid vid laga förfall ringde till någon som steg på några hållplatser tidigare så att Martti fick veta. Hållplats? Nej, såna fanns inte. Bussen stannade där passageraren bodde.

Och på lördagarna åktes dansbuss, samma bolag, olika chaufförer. Ibland fick OO vara konduktör, roligt! En gång hittade en fiffikus på att när ”Vårt land” spelades i radion klockan 00.00 skulle man stiga upp och stå, oberoende av kurvor på vägen. En stadig tradition under många år.

OO ville ha en bild på en gammal buss, kontaktade nuvarande Oravais Trafik – och fick en bild på precis rätt buss:

Schangdobel a la 1960!

Tillverkad i Närpes (enda bussen som Närko gjort) 1960, nöttes av glada skolelever hela årtiondet. OO bara gapade när bilden damp ner i e-posten. Bolaget fungerar fortfarande på samma människonära sätt! Trots att OO aldrig har sett dem hon korresponderade med så fanns tjänstvilligheten där. Visserligen finns gemensamma bekanta men ändå… Härlig buss!

Bus och bråk i bussen? Njaääee… Vi hade våra bestämda platser, och ve den som… En gång blev OO faktiskt fastbunden, eftersom hennes ljusblå jacka hade ett buspojksfrestande hängande knytskärp. Endast en lös knut, precis tillräcklig för att bromsa uppstigandet och åstadkomma skratt. En annan gång hade grannpojken nyspulver med sig, en tant upptäckte det och bad att få. Hon drog i sig och nös och nös; ”oj så skönt att får rensa rören”, sa hon. Buset kom av sig.

Bussen kostade. Busskortet hade 50 markerade punkter, med en speciell tång klipptes ett hål för varje resa, vid femti fullt var det dags att köpa ett nytt. En av de elever som steg sist ombord förtjänade sin resa genom att agera klippare. Om det var Marttis eget påhitt eller om bolaget rekommenderade, det visste vi inte. Och inte brydde vi oss heller. Vi var bussgänget och tog hand om varandra, Martti tog hand om oss.

Nutida OT-buss

Tack, Lena i Wales för att du väckte mina minnen genom att berätta att du guidat en buss finlandssvenskar. OO kontaktade Filip, som visade sig vara den som rattade bussen. Tack, Filip, Niklas och hela gänget på OT!

Klassresan

A är en bokstav, B en annan. Likvärdiga. Skriv A-klass och B-klass, och associationerna blir annorlunda. Klass VA, klass VB landar hoppeligen nånstans mittemellan. Ibland gjordes förr ändå klassindelning i skolan så att A-klassiterna kände sig förnämare!

Vad jag minns började jag i en B-klass, tillbringade ett år i en A-klass, indelningsgrunderna var jag inte bekant med. Gick dit jag anvisades. Men sista året i mellanskolan tillbringades i VB, säkert som amen i kyrkan. Vi var 25 flickor, alle man och kocken med. Undervisningsköket bestämde. Hälften av oss kunde kocka senare på dagen, var inte beroende av skolbussar. En av oss hette Kock i efternamn. Klass VA bestod av alla pojkar och ”resterande” flickor. Pojkarna kockade inte på den tiden i den skolan.

Var A-klassen bättre? Hade de det bättre? Ja, flickorna där hade ju alla pojkar som direkta klasskamrater – kanske vi kunde koncentrera oss bättre? Tro det den som vill. Men vissa saker var verkligen bättre i A-klassen.

Hälfen A, hälften B, men klassfotot gemensamt. Rätt!

Hälften A, hälften B, men klassfotot gemensamt. Rätt!

Tavelsvampen, till exempel. Det ändrade vi på. Bytte sämre mot bättre. Snart nog märkte vi att pekstickorna också kunde byta plats. Sagt och gjort. Återintagningsraider gjordes, men flickklassen gav inte upp. Stor glädje när en löstagbar lucka i klassrumsgolvet upptäcktes, dit åkte klenoderna inför rasten. När gömstället upptäckts av spanande spioner placerades en stol på luckan. I stolen satte sig den lovande spjutkastaren (som sedermera blev muskelbyggare). Henne rubbade ingen, och hon hade flyktväg genom det närbelägna fönstret ifall högre makter uppenbarade sig.

Hur äventyret slutade? Minns inte. Visste lärarna om det? Jag antar att de hade hjärtligt roligt åt oss. Speciellt när en delegat från VB stegade in i VA mitt under pågående lektion  – ”Jag skulle bara ta den här” – tog svampen och lämnade förvånade elever och lärare tysta och gapande. Perfekt anfall!

Vår något torra och sura och oftast reaktionslösa lärare i finska kom en dag in till lektion i VB, beredd att stänga dörren med en speciell knyck, eftersom den aldrig gick ordentligt fast. Hon blev stående förvånad, tittade i några sekunder – dörren gled nämligen elegant in i sin ram, passade perfekt. Men hon sade inget. Vi hade däremot svårt att hålla ansiktsmusklerna i styr. Några handlingskraftiga flickor hade nämligen i något obevakat längre ögonblick gjort ett utbyte av dörrar, A-klassens mot B-klassens. Hur den eskapaden avgjordes är också höljd i dunkel. Tycker mig minnas att vaktmästaren Erik blev inblandad…

Rätt så oskyldiga men kreativa nöjen! Kanske vi också påverkade anskaffningsprocesser och byggnadsvården, ho vet. Aderton (arton lär vara ‘rätta’ formen…) av oss fortsatte följande år i gymnasiet i nästan samma utrymmen i Vörå. Vi bildade en ny klass med nya småtokiga eskapader, alla ingalunda ihågkomna, men…

Bloggstatistik

  • 35 278 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.