Positiv tävling

Stämningen i salen var lika varm som temperaturen var hög i densamma. Gemytligt, hemtrevligt. Åldersfördelningen i publiken var den bredaste OrdOdlaren sett i Nyslott: små och större syskon, föräldrar, lärare, ”fastrar”, mor- och farföräldrar och några ”utomstående” av varierande slag. De som visade sina sångförmågor (laulajalahjojaan – härligt svängigt på finska) var barn födda 2004 – 2009, flickorna indelade i två åldersgrupper, alla pojkar i en och samma grupp. Sammanlagt femton sångare.

Mästersångarna i Nyslott, tionde året i rad, första gången final i samband med operafestspelen. Domarkollegiet satt uppe på läktaren, knappt synligt för de tävlande. Två av de fyra med rätt att utdela medaljer och penningpris var syskonparet operasångarna Johanna Rusanen-Kartano och Ville Rusanen. Alla deltagare framförde en obligatorisk sång från en rätt så lång lista, och en enligt eget (lärarens?) val. Där märktes skillnad. Tre flickor i den yngre gruppen, alla från huvudstadstrakten, sjöng var sin estnisk sång:’Nõia elu’ (häxan lever), ‘Ohtul, kun jõuan ma koju’ (på kvällen när jag får komma hem) och ‘Ainult head’ (bara gott!). I den äldre flickgruppen dominerade musikalmelodier, tre på engelska. Pojkarna höll sig till finska, förutom den rätt blyga björneborgskillen som drog till med ‘Lascia ch’io pianga’.

I pauserna kunde man besöka marthornas buffé, prismässigt rena rama motsatsen till alla andra utskänkningsställen i staden under operatid. Gott, gott och allt hembakat. De tio karelska pirogerna som kom med till logementet försvann elegant utan vare sig uppvärmning eller äggsmör. Hemgjorda piroger är sällsynta i andra delar av republiken.

Alla sångare intervjuades direkt efter sin prestation; vi fick veta att de flesta tillbringar sommaren simmande tillsammans med kompisar, de sjunger och springer. Coolast i sina svar var den bohemliknande hemmasonen Joona, som i princip svarade ”fotboll” på alla frågor. Det blir troligtvis en och annan diskussion hemma med mamma/musikläraren/ackompanjatören, för…

Nästan-hemmasonen, tävlingens beskyddare, operafestspelens konstnärliga ledare, gemytlige Jorma Silvasti med glimten i ögat svarade också på frågor från programledare och publik. Hans stora pojkintresse var – fotboll. Han debuterade som sångare som sjuåring i skolans centralradio, som femtonåring var han med i operakören i Nyslott, tre år senare provsjöng han till nationaloperans kör (för att få veckoslutspermission från det militära, ha…). Och på den vägen är han, via flera operascener i Tyskland, Metropolitan, vår nationalopera och vinst i Timo Mustakallio-tävlingen som 23-åring. (Den tävlingen gick i år av stapeln följande dag, förstås satt OO och BJR i salen).

Silvastis favoritmat? ”Allt som finns på bordet” var svaret, med hänvisning till midjemåttet. Men när sonen kom hem på visit och vila från de europeiska scenerna tog  mamma emot med makaronilåda, och det var då det bästa tänkbara! Hver gang. Favoritroll finns egentligen inte, favoriopera La Bohéme, favorikompositör Aulis Sallinen (och lite Mozart), favorittenorer (är själv tenor) Jussi Björling och Luciano Pavarotti. I ett annat samtal sade han att han återupptar sjungandet när han fyller 60, om två år. Med övertydlig glimt i ögat, eftersom ”det finns så många bra basar i Finland” (dubbelövertydlig glimt).

”Jag vill med på bild!”, ropade Jorma Silvasti efter avslutad prisutdelning. Bilden från tidningen Itä-Savos hemsida, fotograf Juho Papinniemi.

 

”Thank you for the Music”, sjöng seinäjokiflickan Ruut som blev tvåa i sin klass. OO instämmer. Ruut har ännu inte bestämt om hon satsar på att bli tangodrottning eller Timo Mustakallio-vinnare. Om dryga tio år…

Fortuna, statu variabilis

Recept: Utgå från en manskörsfull, sisådär lite på 30 kraftiga karasångare. Blanda dem försiktigt med ungefär lika många klarsjungande kvinnor. För lämplig smakbrytning, plocka in en finstämt sammansvetsad kammarkör tills det sammanlagda sångarantalet blir ungefär 100. För att anrättningen skall bli helt smakfull, lägg till barnsångare. Lämpligt antal ca 50.

Kryddor: placera två flygelister mittemot varandra, gärna med vidhängande notbladsvändare. Strö ut åtta slagverkare på estraden, där de ryms. Kom ihåg att tre sångarsolister och en dansare tidvis berikar helheten, se till att de får tillräckligt utrymme, speciellt barytonen. Ingredienserna bör balanseras väl, det står ett stycke ung dirigent för.

Dirigenten Jonas Rannila i farten i Johanneskyrkan, 2015

Dirigenten Jonas Rannila i farten i Johanneskyrkan, 2015

Förse alla inblandade (utom dansaren) med en notbok, Sånger från Bayern, och det blir explosioner, rytmer och sång i talrika varierande kombinationer. En helt otroligt njutbar och omväxlande mixtur! Den energiska dirigenten får jobba, skjortan får säkert vridas ur efter 75 minuter. Så lång tid tar verket. Carmina Burana.

Notboken på köksmattan

Notboken på köksmattan

Texterna är gamla, har hittats i ett kloster i Bayern 1847, man tror att de är från 1200-talet. Religiösa? Nä. Nästan allt annat. De verkar alla på olika sätt handla om ”köttets lustar”. Och språket, ja. Va sa han nu, presentatören inför konserten – mittelhochdeutsch? Mest ändå latin. Faktiskt ibland, närapå förståelig tyska. Vuxenitalienskastuderanden tyckte sig känna igen lite av det språket. Kompisen, språkläraren emerita, kunde känna igen franska svängar. När blir ett språk ett språk? Intressant lästips: Tore Janson, latinprofessor emeritus.

20161014_001455_resized

Tonsättningen är 80 år gammal. Carl Orff (1895-1982) färdigställde kantaten år 1936 och meddelade då att allt han skrivit innan dess skulle förstöras. Hur det nu sen gick med det. OO har hört enstaka sånger ur verket (och hans senare, Catulli Carmina) under studietiden, studentkören Brahe Djäknar ”tutade ut” ‘Si puer cum puella’ på minst varje sits – och rätt ofta däremellan. Den texten handlar om ett par som tillbringar tiden i en liten kammare… Den inledande och avslutande sången ‘O Fortuna’ är berömd i femtielva mer eller mindre skanderade varianter. Se på sången ‘In taberna’: ord, ord, ord i rasande takt, och det mest frekventa är ‘bibit’ – dricker. Alla dricker.

20161014_001203_resized

Verket framförs nu på lördag – i morgon i en fullsatt Tempelplatsens kyrka i hufvudstaden. Kyrka? Nåja, texterna har ju uppbevarats (skrivits?) i ett kloster, så… OO åsåg och åhörde mixturen i onsdags – förrgår – i Konstfabriken i Borgå, med BJR i sångarleden, förstås. Verkligen en upplevelse! Mera sådant. Och Ville Rusanen i barytonrollen, han sjunger med hela kroppen…

Manskören Manifestum, ingrediens nummer ett. Lämpligt nog i Smakbyn på Åland våren 2016

Manskören Manifestum, mixturingrediens nummer ett. Lämpligt nog i Smakbyn på Åland våren 2016

Konstfabriken i Borgå, kallas så för att det centrala i detta rätt allsidiga konstcentrum är en gammal fabrik.

Bloggstatistik

  • 18,141 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.