Föregångarkvinnor 14

En nästan färdig gryta puttrar på spisen. Några av ingredienserna har gett upphov till en ny maträtt, den är redan på gång, andra får ta över den första. Systemet fortsätter om och om igen. Felkryddningar, misstag och nån olycka inträffar, men ”kokerskan” går glatt vidare. ”Mellan varven” dyker det upp smårätter, sådär i förbifarten. Sån var hon, OO:s föregångarkvinna nummer 14.

Vera Augusta Hjelt, 13.8 1857 – 23.4 1947, ”ett ovanligt men mycket aktningsvärt fruntimmer”. Sjätte barnet i en bildad familj i Åbo, det oaktat tyckte pappan (åtminstone tidvis lärare!) att det inte var så viktigt med flickors bildning. Att hjälpa till med renskrivning i landsarkivet och att katalogisera pappas bibliotek gick däremot bra. Mamman, som höll skola för flickor, invalidiserades 1863 av en olycka och blev arbetsoförmögen. Vera spelade piano och sjöng, men det var svårt att få tag i noter. Som sjuttonåring grundade hon då en musikaffär! Den levde i minst två år, hur det gick sen berättar inte historien. Veras pappa avled, och hon fick en frielevsplats på lärarinneseminariet i Ekenäs, därifrån hon utexaminerades 1881.

Efter något lärarår reste hon till slöjdseminariet på Nääs herrgård nära Göteborg, och fick slöjdlärarexamen 1885, den andra kvinnliga i skolans då ca tioåriga historia. Därefter flyttade hon till Helsingfors och grundade Pedagogiska slöjdanstalten, privat skola. Hon gjorde slöjdmodeller med lärarinstruktioner enligt den s.k. Nääs-pedagogiken, men någon tillverkare kunde inte hittas. Alltså grundade hon en fabrik med tillhörande ångsåg i Åggelby norr om Helsingfors. Hon var 33 år gammal.

Fabriken tillverkade också annat: pulpeter, möbler, den bärbara hyvelbänken som Vera patenterat 1886 – och hus. Finlands första koncept för färdighus. Tyvärr brann fabriken 1896, men Vera hann utveckla ett intresse som hon påbörjat 1888 med boken ”Qvinnan på praktiska arbetsområden”. Arbetarskydd. ”Smårätterna” i förbifarten var barntidningarna ‘Julhälsning/Joulutervehdys’ (utkom 1888-1902, distribuerades via skolorna) och ‘Sländan/Sirkka’ (utkom 1895-1905). Andra kvinnor medverkade, likaså Zacharias Topelius. Dessutom skrev hon sagor och en läsebok för folkskolan – mellan läxan och leken, en väl fungerande slogan!

Puh! Vid århundradeskiftet var Vera endast 43 år, en ny karriär stod bakom hörnet. Sedan 1889 fanns det yrkesinspektion i landet, kvinnoorganisationer arbetade på att det bör finnas en inspektör som speciellt har hand om kvinnor och barn, och en sådan inrättades 1903. Vera uppmanades att ansöka, och hon innehade tjänsten som yrkesinspektris (!) till 1917. Och oj, så det hände! Hon reste land och rike runt (OO skulle vilja veta hur, hade hon bil?), hon talade och förklarade och övertygade med sin goda verbala förmåga. Fabrikörerna stod nästan med mössan i handen och bugade och bockade:”Jo, javisst, vi skall åtgärda/förbättra/slutföra/se till…”. Ventilation, temperatur, hygien, mat, bostäder, med mera. Hon påtalade i ett föredrag 1906 att kvinnor i fabriksarbete behöver ”fysisk fostran”; det ledde till att ett gymnastikinstitut för kvinnor inrättades Varala i Tammerfors. Kvinnor köpte en villa för ändamålet, Wivi Lönn ritade en gymnastiksal som användes till 1978. Varala idrottsinstitut är landets äldsta.

Villa Varala, idrottsinstitutets ”hjärta” i den dag som idag är.

En ambulerande arbetsskyddsutställning ordnade hon ihop, den blev permanent och hennes huvudsyssla 1917 – 31. Den utgjorde länge rättesnöret för arbetssäkerhet och sociala reformer i Norden. Hon fick äretiteln intendent.

Nej, nej, det är inte slut ännu! Hon satt i lantdagen (obs, inte heltidssyssla då) 1908-17, och i socialutskottet arbetade hon för sociala reformer på alla upptänkliga områden: fångvård, mödravård, arbetslöshetsunderstöd… Hon röstade för åtta timmars arbetsdag 1917, mot partiets åsikt, och uteslöts, varpå hon avgick från lantdagen av fri vilja. Hon samlade in statistik om ”nålarbeterskornas” yrkesförhållanden och om arbetarnas utkomst 1902-09. Den statistiken utgjorde grunden när man började räkna ut levnadskostnadsindex 1921.

Ytterligare en ”smårätt”: När hon invaldes i lantdagen insåg hon att hon visste alltför lite om hur landet styrs. Alltså skrev hon ihop en lärobok i medborgarkunskap som utkom 1915, på svenska och på finska.

Hon bodde i ett ”bostadsaktiebolag” med två likasinnade kvinnor. Redan på 1890-talet ”upptäckte” hon skärgårdskommunen Bromarv, byggde sig ett litet sommarhus där som fortfarande fungerar som sommarstuga. Hon testamenterade sin kvarlåtenskap till bromarvmarthorna – hon hade ju förstås varit med och introducerat martharörelsen i Finland (som först hette ‘Bildning i hemmen’) 1899. Idag har bromarvmarthorna ett relativt nybyggt aktivitetshus som heter Villa Vera.

Vera var sällskapsmänniska. Hon spelade piano och dragspel, sjöng, skrev sånger och var en gästfri värdinna. Den närmaste vänkretsen bestod av en handfull kvinnor som snällt skämtsamt kallades ”vänskapsbolaget”. ”Jag har haft flera möjliga och omöjliga friare, den enda jag varit intresserad av hörde till den senare gruppen”.

Duracellbatteri var det, ja.

 

Bloggstatistik

  • 20,599 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

Macilane´s blogg.

Kixaren bloggar om Mac (OSX & IOS) och våra katter.