En kvinnas kamp och segrar

Har du dåndimpat, fått dåndimpen nån gång? Till exempel vid en stark känsla? Eller är det så att sådant bara hände förr, exempelvis 1867. Elfrida Andrée dånade när hon efter en hel del ”slagsmål” med väderkvarnar i form av myndigheter och karlfolk blev utsedd till domkyrkoorganist i Göteborg. Sex eller sju andra manliga kandidater blev sidsteppade av henne. Motståndet var inte slut…

Vi skall ta det från början. Elfrida Andrée föddes i Visby 1841. Hennes pappa var läkare, aktiv i musiklivet och en ganska så radikal politiker. Han undervisade sina döttrar i musik, Fredrika som föddes 1836 sändes som fjortonåring utomlands för att utbildas till sångerska, fick anställning på operan i Stockholm 1855 och Elfrida flyttade dit samma år. 1857 avlade hon organistexamen som privatist i Sankt Jacobs kyrka. Organisten där, hennes lärare, ville ha henne som vikarie då och då, men då blev det protester så det rök. ”Det är opassande och störande för andakten att se ett fruntimmer på orgelläktaren”!

Utomlands fanns kvinnliga organister, och Elfrida skrev därom till Kungl. Maj:t, men brevet resulterade i ett rungande nej. Något hände ändå, 1858 blev det ”lagligt” att undervisa kvinnor i orgelspel. Tre år senare, 1861, fick kvinnor rätt att söka organisttjänster, och Elfrida fick tjänst i finska församlingen i Stockholm, obs, finska! (med kyrkan nära kungliga slottet…).

Elfrida försökte sig på en parallellkarriär, som telegrafist. Exakt vad yrket gick ut på vet inte OO, troligtvis morsealfabetet. Rungande nej där också, opassande för kvinnor. 1863 skickade Telegrafverket henne ett fjorton sidor långt brev om att ”verket” verkligen inte vare sig ville ha eller behövde kvinnor i sin tjänst. Jo, Elfrida skrev till kungs om det också. Alltid med flankstöd av pappa i Visby. Men, men… en telegrafistkurs för kvinnor började 1864, och hon torde ha anställts. ”Lättare vore att rycka en bit ur klippan än att från mig rycka min idealidé: det kvinnliga släktets höjande”.

Kompositörsbanan inledde Elfrida före tolv års ålder, det finns ett tjugotal små stycken bevarade. Hennes verklista är lång, alla är inte daterade, men det äldsta är från 1859 och det yngsta från 1912. Där finns solosånger,

två av dem framfördes av Tuuli Lindeberg i Pellinge i år – bilderna av henne sjungande blev inte bra, men hon hade den här klänningen på sig… Ytterligare komponerade Elfrida körsånger, orkesterverk, kammarmusik, pianoverk och orgelverk.

Elfrida 1904. Niels W Gade blev förskräckt över att träffa en kvinnlig domkyrkoorganist, men han ”repade sig” och de blev goda vänner. Framförandet av hennes verk för orkester och kör, Snöfrid, försökte en manlig dirigent förhindra genom att försöka få både orkester- och körmedlemmar att inte ställa upp, men alla kom! Detta hände 1879. ”Jag komponerade, jag dirigerade, man applåderade”, skrev hon efteråt. 1894 lämnades 77 bidrag in till en internationell tonsättartävling i Bryssel – Elfrida vann alla tre pris som utfästs.

1882 träffade Elfrida den världskända sångerskan Jenny Lind i London. Denna blev helt bestört när hon hörde att Elfrida komponerat en symfoni. ”Räcker en kvinnohjärna till för sånt – då får det inte sättas gränser för vad en kvinna får göra”. Elfrida höll då först ett flammande tal om kvinnors rätt att få göra ”vartill de har håg, lust och kärlek” och sedan klämde hon i med sin symfoni på piano.

1893 uppfördes hennes andra symfoni som mellanaktsmusik på Stora Teatern. Elfrida var där, men hindrades av dirigenten att komma ner och tacka för applåderna. Senare samma år dirigerade hon själv den symfonin i Dresden med stor framgång och uppskattning…

Det fanns ännu ett trumfkort att ta till. Göteborgs Arbetarinstitut började 1895 med så kallade folkkonserter med synnerligen lågt biljettpris. Elfrida tog över arrangemangen 1897. Hur många hundra det blev under hennes och systerdottern Elsa Stenhammars (kusin till Wilhelm Stenhammar) ledning verkar det råda olika åsikter om, men konsert nummer 1600 framfördes 19 september 1983. Elfrida och Elsa satte ihop programmen, spelade och dirigerade, trots återkommande kritik om publikens sammansättning (arbetare och lägre borgerskap).

Först 1905 fick kvinnor bli kantorer och t.ex leda kyrkokören. Ungefär vid samma tid kunde Elfrida börja spela på orgel utan medhjälpare (trampare, bl.a.) och efter att hon övat ett stycke i den tomma kyrkan (trodde hon) utbrast hon: ”Där fick du, lille Paulus!” Paulus ord om ”kvinnan tige i församlingen” har i alla tider i kyrkan använts av motståndare till kvinnor…

Många av hennes verk framfördes endast en gång under hennes livstid. Hennes opera Fritiofs saga framfördes i sin helhet i Göteborg först 2019. En spårvagn bär hennes namn, det finns också en gata i Göteborg med hennes namn.

Fotnot: Domkyrkoorganist är i Sverige titeln för den högsta befattningsinnehavaren inom musikverksamheten i en domkyrkoförsamling. 13 stift ger 13 sådana titelinnehavare. En av dessa idag är en kvinna, Sara Michelin i Linköping. Han i Luleå, Markus Wargh, kommer från Jakobstad…

Musikhjältinnor, del ett

Årets årliga augustihöjdpunkt har gått av stapeln. OrdOdlaren och BJR har fått insupa härligt starkt kryddade sång- och musikmåltider i dagarna tre. Pellinge musikdagar. Små konserter, högklassiga så det kryper i skinnet och hudhåren – ja, ståpäls.

Det började på fredag med strålande (jo, hennes ögon strålar när hon gör det hon gillar, sjunger) Erika Back, aningen försiktigare Tuuli Lindeberg på scenen och skickliga Emil Holmström vid flygeln. Konsertens namn var ”Musikens bortglömda hjältinnor”. Här läser Erica ett brev från en av dem, Cécile Charminade (1857 – 1944). Brevet innehöll historiska fakta, men Erica hade skrivit det själv, på basen av sina efterforskningar. Sångaren har verbala talanger också, som hela halva hennes släkt…

Egentligen skulle konsertserien ha börjat på torsdag med en konsert med Tove Janssons visor, men pandemin satte käpp i hjulet… Tove Jansson har vistats inne i och i ytterkanten av Pellinge i princip hela sitt liv, och 1991 donerade hon sin utskärsstuga Klovharun till hembygdsföreningen. Föreningen har uppmärksammat detta med en ”klovharumugg” och varje artist avtackades med en mugg. En värdefull gåva, muggen är slutsåld. Den pryds av en bild

som är något romantiserad av en japansk konstnär, men det gör ju inget. OO haffade bilden av muggbilden från föreningens hemsida – hon har inte sett muggen i verkligheten, alla var förstås inneslutna i sina lådor vid överräckandet.

Serveringen under pausen var också Tove-inspirerad. Vridibulla skulle det bli på OO:s dialekt. Varianten av bostonkaka smakade himmelskt, bagaren är känd för att tillverka sånt som smälter i munnen (leipoja = bagare). Tove Jansson föddes 9 augusti 1914, och numera är dagen rekommenderad flaggningsdag, den finländska konstens dag.

Erica fyller lätt salen med sin klingande mezzostämma och hon sparar inte på de fysiska uttrycken. Alla i publiken stornjöt. Att dessa två sångare dessutom suttit vid datorer och sökt fram en massa intressant om dessa hjältinnor och omformat historierna till lämpligt uttryck höjde också njutningsgraden.

Hjältinnorna går minsann inte av för hackor de heller. Ni läsare är kanske lika okunniga som OO var innan konserten, vad säger namnen Josephine Lang, Nadia Boulanger, Elfrida Andrée (född i Visby!), Maria Malibran och Pauline Viardot – de umgicks med och beundrades av bland andra Bizet, Schumann, Mendelsohn, Rossini, Liszt, Chopin… Vänta bara, OO har en hel del på lager, bl.a. sådant som Erica ungdomsväninnedotter vänligen skickat till tanten. Tack, Erica!

Tuuli bredde också på i sina uttryck i sina nummer. Hon är mest känd som tolkare av barockmusik och nutida musik, det finns en hel del kompositioner som är specialskrivna för henne. Hon ”tituleras” sopran, hon går högt – men ibland tror man att hon är alt, eftersom hennes låga toner är verkligt sköna. Hon är alltså allt! Hon undervisar också, i Helsingfors och i Tallinn.

Erica är nu knuten till Staatstheater Oldenburg, Tyskland Hon har två somrar sjungit Dorabella i ”Cosí fan tutte” på Confidencen i Stocholm, och har gjort flera roller på operan i Helsingfors, bl.a. tonårspojken Cherubino i ”Figaros bröllop”. Hennes stämma och dramatiska förmåga måste bara bära henne långt! Har ni nån gång tillfälle att höra henne, sumpa inte bort tillfället!

Ni som bor i närheten av Vasa har chans. Erica sjunger i samband med Konstens natt i staden, i trefaldighetskyrkan 12 augusti. Kyrkan är stor, så avstånd kan hållas. Dit med er!

Extranumret. OO har glömt vilken av hjältinnorna som stod för terzettkompositionen, men här fick då också musikdagarnas skapare och konstnärliga ledare Monica Groop ställa upp med sin mezzostämma (hon har varit Ericas lärare). Och publiken fröjdades. ”En oförglömlig kväll”, sa alla i publiken. Om programmet ges en gång till och vägen inte är för lång, då sitter OO i publiken på nytt. Så he så.

Bloggstatistik

  • 68 187 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.