Ska vi säga tulipanaros?

Om fäderna på 1500-talet hade fått som de ville skulle världen vara fylld av jurister. Sönerna var snälla och försökte, men snart nog, så… Ja, så gick det i varje fall för flamländske Charles d´Écluse, som OrdOdlaren så många gånger snavat över i växtsammanhang. Han har gått latiniserad till historien, som Carolus Clusius.

Här är han 57 år gammal och har hunnit med en hel del. Studerade i Marburg och i Wittenberg, teologi och filosofi – och plockade växter. Till slut, som 25-åring, kom han ur skåpet och begav sig till Montpellier och blev läkare efter tre år. Någon annan ”växtutbildning” fanns inte då. Växter var hans liv. Han fick många likasinnade vänner och en hel del språk på köpet: flamländska (modersmål), tyska, latin, franska, spanska och grekiska. Dessutom lärde han sig portugisiska.

Hur vet man det? En stor mängd av hans korrespondens under åren 1560 – 1609 finns bevarad, det mesta på de sex förstnämnda språken. Cirka 1500 brev till och från 320 personer. Observera att då fanns varken kulspetspenna eller dator, frimärken eller logistik på hjul, skenor eller i luften som förde fram breven. Inte Facebook heller. Handen på hjärtat: ”korresponderar” du med alla dina facebookvänner?

Många av hans brevvänner var manliga akademiker, på latin. Flera av korrespondenterna var kvinnor, och då skrevs det på respektive modersmål. En av hans växtpassionerade väninnor (som samlade, odlade…) var Princess de Chimay, född Marie av Brimeu (grevlig släkt, ”prinsessa” blev hon senare, på något sätt…). 27 av hennes brev finns bevarade. Hon bodde på åtminstone sex platser (palats) i sitt liv, med trädgård på alla ställen. Hon lär ha påtat i rabatterna själv.

Det finns en hel del luckor i CC:s cv, OO borde kunna nederländska för att fylla dem. Det kan hon inte, så…

På 1560-talet levde och bodde CC i Augsburg, hos den stenrika familjen Fugger. Eventuellt som lärare, eventuellt för att få en resa till Spanien finansierad. Eller både och. Han noterade den naturliga floran i landet, men mest intresserade växterna från den ”nya världen”. Han lärde känna potatisen.

Hans följande drag? Vet inte, men 1573 fanns han vid Maximilians II mångkulturella hov i Wien, för att jobba med den medicinska trädgården. Senast där gjorde han två bekantskaper, Ogier Ghiselin de Busbecq och den turkiska tulpanen. Ogier hade tidvis vistats vid det Ottomanska hovet som diplomat, han var en ivrig odlare, iakttagare och samlare. Han är berömd för sin bok ”Turkiska brev”, ett värdefullt kulturellt-historiskt-språkligt dokument. Han gav CC tulpanlökar. Eventuellt hade CC sett någon lök tidigare.

Tulpanen blev Den Stora Passionen. Tyvärr avled Maximilian II 1576 och CC kunde inte fortsätta sitt arbete under den följande regenten. Varför? Ja, det vete fåglarna. CC levde vidare i Wien, lär ha haft en egen liten trädgård där han experimenterade med tulpaner och andra växter, ”slogs” med växttjuvar, han fick fram randiga tulpaner och kom underfund med att det torde handla om nån sorts sjukdom. Han reste också i det som nu är Österrike och är den förste som kartlagt floran i de trakterna. Men sen? Hm.

1587 hittar vi honom i Frankfurt am Main, i varje fall. Där beskrev han rosorna i staden som utan taggar. De fick senare namnet Francofurtana-gruppen. Utan taggar? Nää-ä. OO har tre av dem i rosbekantskapskretsen. Okay. Det finns taggigare rosor.

1593 kallas den då mycket berömde botanisten till Leiden, där universitetet byggde upp en Hortus Botanicus, men resultatet var inte tillfredsställande. CC var 67 år gammal, hade en skada i höften som gjorde att han inte kunde delta i det praktiska arbetet. Den kunniga hjälpredan. Dirck Cluyt, var apotekare som inte hade den formella utbildning som befattningen krävde. Men han har gett ut världens första bok om biodling! Tillsammans skapade de en liten (19 x 40 meter enligt vissa källor) botanisk trädgård med över 1000 växter. Numera lär den vara återskapad, tack vare noggranna listor.

Cluyt avled redan 1598, och efter det deltog CC inte i det praktiska arbetet, han hade fullt upp med sina tulpaner och sitt skrivande. Han producerade en hel del andra skrifter än brev under sitt liv, både översättningar och eget. Ett av hans viktigaste verk heter Exoticorum libri decem, quibus animalium, plantarum aromatum, alio rumque pere grinorum fructum historiae describuntur. Varsågoda!

Tulpan på turkiska: lale.

Turban på turkiska: tulipant.

Med en enkel tulipan, upppå bemärkelsedan… Tulipant skulle bli ganska så roligt…

Dagen idag 2

Ogier Ghiselin de Busbecq och Charles de l’Éduse (även kallad Carolus Clusius). och Blomsterfrämjandet i Sverige. Dem kan vi tacka idag. För idag, 15 januari, är det tulpanens dag. Utan dessa skulle det inte ha blivit så…

Uppgifterna om männen varierar något, en källa hävdar att de var vänner. Båda var flamländare. Charles (1526 – 1609) höll sig till botaniken, reste runt i Europa, beskrev växter, försökte sig på ett växtsystem, jobbade som ”kejserlig trädgårdsdirektör” i Wien, förestod därefter den botaniska trädgården i Leiden,  blev sedermera professor i staden, 1593. Ogier (1520 – 1592) hängav sig först mest åt politik, förhandlade som ombud för tysk-romerska kejsaren med det Osmanska riket om den transsylvanska gränsen, då bosatt i Istanbul. Han presenteras som författare, örtkännare och diplomat. Hans ‘Turkiska brev’ är både kulturhistoriskt, botaniskt och språkligt sett värdefulla. Därefter blev han rådgivare, lärare och väktare, allt inom samma kejserliga hov.

Imponerande karriärer för lite på 400 år sedan! Och resor. Som knappast företogs med ilfart. Och nu firar vi att Ogier introducerade tulpanen i Europa, gav den åt sin vän Charles som planterade, förökade och förädlade. Det arbetet och lökspekulationerna ledde något senare till den ökända Tulpanmanin i Holland – en lök kunde kosta en tredjedels normal årslön. det var 1630-talets finansbubbla det, bubblan som sprack inom några år. Men ekonomi är inte min starka sida, så inget mer om det.

1685 meddelade Olof Rudbeck d.ä. (läs om honom! Ett verkligt universalgeni med svenskstorhetsidéer…) att han hade 38 olika sorters tulpaner i sin botaniska trädgård i Uppsala. Den löken marscherade snabbt på 130 år, minsann.

Idag torde det odlas ca 150 miljoner tulpaner per år i Sverige, 65 miljoner i Finland. Förutom alla de tulpaner som pryder våra trädgårdar i maj. Tulpanmanin av idag toppas av våra två grannländer, Keukenhof i alla ära. Det sägs att det finns ca 100 olika vilda tulpaner, störst är artrikedomen i Pamir, Asien. Framodlade varianter är idag oräkneliga. En blick i en ”frökatalog” räcker…

Köp hem tulpaner, öppna paketet i nedre ändan, snitta och sätt i kallt vatten. Öppna efter två timmar, och du har tulpanglädje i en vecka. Så lyder rådet, men det beror ju på tulpanens skick vid inköpsögonblicket också. Jag skulle helst köpa närodlade tulpaner, men vet inte var jag får tag i sådana. Så jag nöjer mej med att titta på några bilder från den egna trädgården våren 2015.

Glad Tulpandag!

20150531_172157_resized

20150531_171816_resized

20150531_171737_resized

Matbutiken

20150224_175209_resized

kreativitetsdrabbade tulipaner av idag

 

Jag gick baklänges in i butiken idag. Vi uppmanas ju av livscoacher i var och varannan veckotidning att förändra våra vanor, byta rutter, ta en annan gata… Alla coacher tycks ju bo i stora städer med ett välutvecklat gatunät. Som boende på landet har jag lite svårt att ta en annan rutt till den vanligste butiken, så jag tyckte det var bäst att byta vana inne i matvaruaffären i stället.

Det var inte alltför besvärligt, trots att jag mötte långt fler människor än jag brukar. Och få kunder går ju en rak, på förhand planerad rutt under dagligvaruuppköpen heller. Vi vänder våra vagnar och krockar med våra korgar hur vi än gör, på våra kryssningar av och an mellan mjöl och mjölk, grönsaker, godsaker, kött och kryddor, med mera. Och i bästa fall träffar vi på folk vi inte sett på länge och stannar och utbyter skvaller och förhindrar övrig trafik.

Baklänges? Ja, nä. Jag backade inte hela vägen. I sanningens namn bara några steg. Mitt ruttval var av nöden tvunget, eftersom jag under åttakilometersfärden till närbutiken kom på att jag borde köpa en liten dunderlimtub. Den fanns alltså inte på den skrivna listan i fickan, och risken att glömma den innan jag hunnit genom frukt, grönsaker, ägg, kött, yoghurt och skorpor var synnerligen stor. Så det var bara att börja i andra ändan av affären, mumlande limtub, limtub, limtub… Hittade den efter lite sökande. Visste ju ungefär var sådant brukar finnas.

I mitt stilla sinne undrar jag varför alla matbutiker (som jag frekventerar, i varje fall) alltid börjar med tungt vägande frukter och grönsaker. Och äggen, de sköra, kommer också i början, med hög risk att innan kassabandet krossas av mjölkprodukterna som alltid, säger alltid, finns i bortersta hörnet. Det blir en hel del att släpa på medan man kurvar och söker de konserverade kikärterna. Det finns ju garanterat marknadsundersökningar på butiksdesign, gjorda med tanke på att vi skall köpa så mycket som möjligt. I en isländsk matbutik såg jag en gång att allt godis fanns som i en skild ”kiosk”, efter kassorna. Intressant.

Tulipanerna snavade jag över i jakt på limtuben, men kurvade till dem först när inköpslistan var avverkad. Väl hemma tog kreativiteten över. Som synes.

 

Bloggstatistik

  • 84 210 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Skogsträdgårdsbloggen

Odla ätbart överallt

gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales, Spanien, Sverige och lite överallt

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från Wales, Spanien, Sverige och lite överallt, på ställen jag bott och arbetat i. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.