Den förtrollade flöjten

Sisäänheitto-ooppera. Inkastningsopera. Så lär en finsk kändis ha beskrivit Trollflöjten, eftersom han själv kastades in i operans värld via det sång-sagospelet.

Samma här. OrdOdlaren såg Ingmar Bergmans filmatisering av operan i TV troligen redan 1975, fick tag i ett 3-LP-skivors album med texthäfte och regissörens kommentarer 31 augusti 1978, och var såld. Totalt. Lyssnade och läste och lärde sig. Förstås finns skivorna kvar – men inte skivspelaren.

Håkan Hagegård var en rolig och välsjungande Papageno, de övriga stjärnorna i filmen var inte så bekanta. Redan då visste OO om operafestivalen i Nyslott, och lusten att åka dit och kunna avnjuta August Everdings fantastiska iscensättning väcktes. De flesta av OO:s minnesbilder kommer från den regin, såg den första gången på plats först 1994. Genommusikaliska pianisten Ralf Gothoni dirigerade då, och OO tog sig dit med tandemcykel och tåg.

Trollflöjten har stått på repertoaren under flera somrar i Nyslott, samma geniala regi om och om igen. Den har getts i TV, OO bandade och såg, många gånger. Nu är kassetten kastad och ingen videobandspelare har funnits på länge i huset. Ny publik och nya sångare har kommit till med ojämna mellanrum. Finlands stora basar, Martti Talvela, Matti Salminen och Jaakko Ryhänen, har gjort Sarastros roll åtskilliga gånger. I uppsättningen 2014 var det stora (1.92) Mika Kares tur, på bilden ovan och här under med Tuomas Katajala (Tamino) och Anna Immonen (Pamina).

Bilderna har OO fräckt stulit från Mikas Facebook-sida. Har meddelat ägaren om stölden.

En speciell säregenhet i uppsättningen är de rörliga träden. Här handlar det om slutscenen, där Papagena och Papageno får barn på barn på barn, det bara kryllar av dem till slut. Alla är grönklädda. Roligt och rörande.

OO räknade ut att hon upplevt operan ifråga i minst sex olika uppsättningar. Förutom de nämnda två blev det en uppsättning på vår nationalopera – med hela Lovisa Gymnasium i salongen. Det var ett arrangemang som OO slet med, alla lärare och elever var inte överförtjusta på förhand i att tvingas med på något sådant. För en rätt så stor del av dem blev det ändå en positiv upplevelse.

30 december 2017 blev OO och BJR inbjudna till nationaloperan till en verkligt speciell föreställning som ursprungligen gjorts av komiska operan i Berlin. Nånting mittemellan ritade seriebilder, teater, sångspel och opera. Erica Back gjorde då en av de tre damerna (stolt rökande cigarett med långt munstycke). Hon stod för inbjudan, och på köpet fick vi umgås med hennes föräldrar, goda vänner till OO redan innan denna operasångare ens var påtänkt!

En uppsättning har OO sett på bio i direktsändning från Metropolitan. Fult sagt, en ful iscensättning. Punkt.

En annan gång satt OO i en biosalong i Borgå och kände sig stolt, helt utan orsak. En föreställning från The Royal Opera House i London, med Mika Kares som Sarastro. Flera operahus i Europa har engagerat honom för den rollen under de senaste åren. Han gör den med bravur!

Nu kommer det: Royal Opera House bjuder på en julklapp! ”Bara” att gå in på Youtube och se föreställningen, 2 timmar, 33 minuter och 42 sekunder lång. I 12 dagar, från och med igår, juldagen. Varsågoda! OO är dålig på det där med att ge konstiga länkar, hittade föreställningen själv när hon skrev in ”Mozart´s The Magic Flute in full form” i sökfältet på Youtube.

Första Sarastro-arian (O Isis und Osiris) kommer vid 1.13, ”Hämnd-arian” (Der Hölle Rache – Helvetets hämnd) med halsbrytande höga toner av Nattens Drottning dyker upp vid 1.25 och Sarastros andra aria (In Diesen Heilig`n Hallen) vid 1.29. Njutning garanteras. Mika bara ÄR bra! (Hon som är Pamina där är garanterat längre än OO, 1.58 i strumplästen, använder pall eller hoppar högt när hon träffar Mika Kares, för att nå upp. OK, han har böjlig rygg…)

Operan hade urpremiär 30 september 1791. Mozart började jobba med musiken i mars samma år. Teaterchefen, författaren, frimuraren med sinne för publiksmak och ekonomisk lönsamhet, med namnet Emanuel Schikaneder, stod för texten, librettot. Han ville åstadkomma skratt och skapade Papageno som roll för sig själv. Mozarts svägerska var koloratursopran, Nattens Drottning skapades för henne. Taminos roll gjordes för en sångare som också spelade flöjt.

En ytlig fars med ett djup att fundera över. En opera där ingen dör. Redan under det första spelåret gavs den 100 gånger.

Tavlor på en utställning

Modest Musorgskij (1839-81) ordnade tillsammans med sina vänner en konstutställning med den nyligen bortgångne vännens Viktor Hartmanns verk 1874. Dessutom skrev han pianosviten ”Tavlor på en utställning”, tio tavlor. ”Gå nu och se på Zelda”, sa amatörkonstnären i november 2020. Sagt och gjort, och idén var född! Borgå bildkonstamatörer höll sin första utställning 1980. Har sett en, förutom den senaste. Skäms. Lite.

OrdOdlaren kan inte skriva musik. Hon gör sina egna associationer, och de går både hit och dit. Har 30 sneda bilder på lager, efter besöket i lördags.

”Nattens drottning blommar”. OO har aldrig upplevt en sådan ennattsblomning. Förstås associerar hon i stället till Trollflöjten och koloraturarian där den kallsinniga drottningen uppmanar till hämnd med sin knivskarpa röst. Och det är vackert, det också!

Mera natt. ”Nattugglor”. Det är precis vad OO och BJR är. Varför rinner energi och idéer till efter midnatt? I ett huj är klockan två och OO sitter och söker upplysningar till något skriveri…

Mera djur. ”Ellis bergspredikan”. Mamma förklarar havet för de halvvuxna barnen, har svårt att göra sig hörd när vågorna brusar. OO befinner sig i sina tankar, utan hundar, vid Atlanten i västra Sydafrika och hör knappt sina egna tankar…

De här två är tysta. ”Första träffen”. Antingen blir det fräsande och användande av klor och tänder – eller så kurrkurr. Svansföringen är svårtolkad, men även om den ena är positiv så kan hårtussarna yra om en stund. OO är full av minnen av katterna i hennes liv…

”I trädgården”. Men OO tänker på en film hon sett, där en agent lärde upp en efterträdare och påpekade: Det finns speglar överallt. Stolpar, skyltar, bilar, skyltfönster… Och tavlor med glas. Ser ni fotografen? Ben, handväska, jacka… Så blev bilden som skall föreställa Marits vackra tavla.

”Zelda, the corgie”, vars matte och avbildare gav OO den avgörande sparken så att hon fick ändan ur vagnen och tog sig till utställningen. Men, Janica, OO har avbildat sig själv också, tavlan fanns i ett fönster! Effektiv, med både telefon och kamera. Coronaorsak. Lista på ”vem och vad” fanns endast fastlimmad på väggen, och i stället för att springa av och an och trängas med andra besökare fotade OO listan med telefonen och hade upplysningarna till hands i handen. Kände sig coronasmart och fotofiffig! Janicas gebit är minsann hundar, på flera sätt!

”Jag, student”. F.d. studiehandledaren OO tänker direkt på alla splittrade ungdomar som vill och inte vill det ena och det andra och det mesta men inte får ihop det. Nej, gå inte sönder, ge bitarna tid att falla på plats. Inte alltid så lätt, men…

”Orange”. Det knastrar och brakar i OO:s öron, gnistorna yr, rök- och eldlukten sticker i näsan. Har sett spår av skogsbrand på många ställen. Tack och lov ingen i full fart.

Från fara och hot till lugn och snöknarr. ”Vinterkväll”. OO minns tiderna när hon hölls på skidorna, hade bättre kondition och kunde susa (nåja…) fram i uppskidade spår. Maskinuppkörda, isiga spår och nutida skidor är inte något som OO föredrar.

”Mielenmaisema”. Ett inre landskap. Kommer nära en av Musorgskijs ”tavlor”, Huset på kycklingben, där den slaviska onda häxan Baba-Jaga bor. I OO:s tankar finns den häxans ”kusin”, tjeckiska Jezibaba, som bl.a. förekommer i Dvoraks opera Rusalka. Hon kokar där sin trolldryck som hjälper sjöjungfrun Rusalka att bli människa, men… Hur som helst, en härlig figur i operan. Lämpligt hus för henne.

OO gör kanske en dubbel. Många tavlor på utställningen. En god idé att skingra novembermörkret med att gå på utställning och associera fritt! Sista novemberinlägget, utlottning på tisdag bland alla som kommenterat!

December ger andra små lustigheter… Vi ses!

Nyslott-medley 3: operafestspelen

100-årsjubileum år 2012 och sen 50-årsfest 2017! Och egentligen också 30-årsjubileum. Så kan man också fira, och så gör man om det handlar om Operafestspelen i Nyslott. Och det är helt rätt, fastän det låter lite konstigt. Det hela började 1912, men också 1967. Här följer en kort berättelse med vissa utvikningar:

1907 deltog den finländska sopranen på den europeiska stjärnhimlen, Aino Ackté (1876 – 1944) i en fest på Olofsborg, och idén om opera i borgen började ta form. Hon hade då börjat flytta hemåt från de stora arenorna och hade köpt ett stort sommarhus inom vår nuvarande huvudstads gränser. Intressant om henne: hon fick sin sångliga utbildning av föräldrarna, som hade grundat Helsingfors´ klockar- och organistskola 1882. Aino studerade vidare i Frankrike, där hon strax efter att hon anlänt 1894 ändrade stavningen av sitt efternamn från Achté till Ackté. Det franska ordet acheté betyder köpt…

Aino Ackté som Tosca 1905

Aino Ackté som Tosca 1905. Vilken hatt!

Tillsammans med Edvard Fazer och Oskar Merikanto grundade hon Inhemska Operan (→ Finlands opera → Finlands nationalopera) 1911, men där blev det snart gräl. 1912 ordnade hon till den första operan i Olofsborg som följdes av operor somrarna 1913, 1914, 1916 och 1930. Mer blev det inte. Grälet i Helsingfors – vad det nu handlade om – ebbade ut, och hon jobbade sen för operan där. Dessutom vill många framhålla att hon är förebild för Bianca Castafiore i serierna om Tintin, bl.a. för att slottet Kropow liknar Olofsborg – kolla själv på allvetande Wikipedia…

Paus i offentliga regelbundna musikbegivenheter i Nyslott fram till 1955, då inleddes stadens musikdagar, och några entusiaster fick för sig att framföra Fidelio i Olofsborg som ett sorts examensarbete från operaklassen 1967 – Woila! De nutida operafestspelen föddes i denna stund! Publiken roddes över till borgen, som också på Aino Acktés tid. Först i slutet av årtiondet kom en tillfällig bro för operadagarna. Dagarna som blev en vecka, mot slutet av 1970 tre veckor, numera ganska exakt fyra veckor.

Martti Talvela, bestämd björn?

Martti Talvela, bestämd björn?

På 1970-talet roddes operafestspelsskutan av den världskända bassångaren Martti Talvela (1935 – 89), på fritiden sedermera bonde och fårfarmare i grannkommunen Juva. OO får lätt en bild av en stark respektingivande brumbjörn med stort hjärta och en stor vision: Nyslott som Nordeuropas Salzburg, Bayreuth. Han fick strida som en  don Quijote mot väderkvarnar i form av bl.a väl tillslutna statliga kassakistor och, förstås, Museiverket. T.ex för att få ett tak till skydd för publiken krävdes en hel del myndighetsrundor (ett ”delvis-tak” kom 1973). Det var nästan enklare att få flygfältets landningsbana  förlängd! Men då hade den andliga jordmånen redan mjukats upp en hel del.

1973 blev en helomvändning för alltihop. Scenen flyttades 180 grader. Regissören, August Everding,  för den speciella uppsättningen av Trollflöjten tyckte så. Den operan har getts i flera olika repriser, varje gång lika populär med rörliga träd, en eldsprutande drake och en enorm trappa för Nattens Drottning. Ja, scenen är numera alltid på samma plats. Fram till 1979 satt publiken på träbänkar utan ryggstöd, numera sitter man på stolar. 2200 människor per gång. Och allt, intill minsta lilla skruv, skall plockas bort när festspelen är slut. Så har Museiverket bestämt. Även taket.

Kurser, sångtävlingar med mera har varierat under årens lopp. Penningproblemen har dock funnits med hela tiden. Vi besökare står för en mycket stor del av finanserna. Alltsedan 1987 – där har vi 30-årsjubiléet – gästas också festspelen av ett annat operahus i en vecka eller så. I år trodde man tidvis att man hamnat i Italien, så mycket pladdrade gästerna från Torino och Ravenna. Bara nyttigt för OO! OO som har tioårsjubileum 2017; då åttonde året i följd och två ”gästspel” i det tidigare livet.

Bloggstatistik

  • 67 429 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.