Färdmedel, nu på avskrivning

Dags att gå ut i redskapsboden, våren kräver krattor, spadar, grepar – och där står hon och blänger. Försöker ge ett tjuvnyp, sätta krokben och annars också vara i vägen. GötaBirgittaKöping. Plötsligt var beslutet lätt att fatta. Den som vill satsa på grundlig uppputsning (jo, 3 p!), nya gummin och ordentlig rundsmörjnng får henne. Gratis, men bör avhämtas. Tandemcykel, modell 50-tal.

Här står hon i hamnen (vid det tillfället utan namn) i Helsingfors, beredd att påbörja resan med Pomerania, Polenbåten som gjorde strandhugg i Oxelösund. I den hamnen påbörjades nästan 500 cykelkilometer till, längs, kring och från Göta Kanal. En bit från kajen stod ett vanligt brunt inomhusbord, vid det två uniformsklädda personer. Tull? Gränsvakt? Polis? Frågan var chockerande: ”Har ni betalat skatt för den där?” Konstpaus, följt av gapskratt. Trampet startade, med lite på 20 kilogram packning.

Strax före färjan över Bråviken lockade ett sommarcafé med hembakat. Grannen, seniorboendet, hade kommit på samma idé. Flera personer kom rollande och käppande och ville mer eller mindre klappa cykeln och berätta om sina tandemäventyr på 1950-talet, ”innan vi hade råd att skaffa bil”. Första, ingalunda sista gången folk tog kontakt på grund av fordonet.

Mem nåddes på kvällen, i småregn. I det närmaste högtidligt gick vi över slussen, vi hade bestämt att hålla oss på södra sidan under färden bortåt. Övernattning i Söderköping, där hela staden doftade jasmin/schersmin. Det företogs nämligen en resultatslös nakencykeljakt på telefonkortförsäljningsställen – alla hade stängt. Och varje telefonkiosk fungerade enbart med sådana. Inget ringa hem den dagen. Så var det före mobiltelefonernas tid, året var 1992. Nakencykel = cykel utan packning.

Dragvägen, vår huvudled, befanns vara i varierande skick, och välpackad grusväg är ofta behagligare cykelunderlag än asfalt. Framåt gick det, och vi ägnade oss åt att betrakta båtägarnas slussstress (jo, trekonsonantsdag idag!). Senare upplyste en bekant om benämningen skilsmässodiket. Och visst kom det ibland hårda order och kontraorder från karln vid rodret, lika ofta var det en kvinna som sprang från tamp till tamp och inte riktigt hann med eller gjorde rätt enligt kaptenen. Ibland rådde det en ren och nästan ojust kamp mellan olika båtar om plats i slussen. ”oj, så skönt att cykla…”

Vändpunkt och nån dags byk-, tvätt- och viloplats, Vadstena, via Linköping. Förstås besågs både de gamla klosterbyggnaderna, likaså det nya klostret, slottet – och rosorna som även här bara växer upp ur trottoarerna.

Återförening med med den grävda kanalen i Motala, sakta men säkert siktades det nya och senare det gamla Ulfåsa, Birgittas udde, vid sjön Boren. Där huserade Birgitta Birgersdotter på 1300-talet, födde åtta barn (en dotter hette Märta) i ca 20 år, innan hon blev änka, fick uppenbarelser, reste till Rom, ville få påven att flytta tillbaks till Rom, grundade Birgittinerorden, kanoniserades och blev ”den heliga”.

Udden är liten, smal, spetsig, brant och hög, bilden ger bara inte en rättvis bild, dock något ditåt. Googla på ”Birgittas udde”! Förstås värnas om det historiska, där finns husruiner, bilar var/är inte tillåtna, men cykel fungerar!

Återfärden i huvudsak på kanalens norrsida bjöd på en lång, kurvig och varierande nedförsbacke på lösgrusväg och topphastighet på över 60 kilometer i timmen, utkantsvyer av Norrköping, och cykelväxelreparation plus övernattning i Nyköping. I närheten av Stockholm verkade cykelvägen lite konstig – aj, den gick tvärs över en slalombacke… Enda vilda djuret visade sig i Huddinge i arla morgonstund, ett rådjur som prompt ville blockera vägen mot den röda båten.

Någon som ännu undrar över cykelns namn?

Dagen idag 35 – 29 september

Nä. Tror int. OrdOdlaren firar inte idag. Men kan delta i andanom, uppmuntra till att njuta ordentligt, precis som man själv vill. I soffan, på ett café, hemma i köket… Det är Soffpotatisens Dag idag. Samtidigt också Kaffets Dag. Välj vad som behagar. Finns annat också. Men ovannämnda räcker.

OO är gärna Soffpotatis. Ibland. Mera sällan motsatsen, Hurtbulle. På grund av omständigheter njuts det inte i soffan med en god bok idag. Tar dock igen det hela på söndag. Lovar!

Kaffe… Nån gång i tonåren satte drickandet igång. Kaffe, socker, mjölk… Sen skulle kaffet vara svart. Ytterligare sen föll sockret bort. ”Bra, då sparar jag disk”, utbrast Faster och plockade bort skeden från kaffefatet när hon upplystes om den nya rena dryckesdieten.

ja, de fina kaffekopparna borde ju användas, men...

ja, de fina kaffekopparna borde ju användas, men… Duger också för te! Bryggt.

Ännu senare sen föll kaffet bort. Det torde ha varit när drycken inmundigats i ganska så exakt två årtionden. Efter en fasta smakade det bara inte. Doftade – och doftar fortfarande – gott, men OO:s smaklökar i munnen säger nej. Dock har det blivit tre koppar och en slurk på i runt tal tre årtionden:

Den första hos en tant som ville så väl. Kunde bara inte säga nej. Den andra på en tandemcykeltur som bl.a. omfattade Hitis-Rosala. Halvvägs fanns ett café, obemannat. Bord, parasoll, kaffetermos, kakburk, fastkedjat kassaskrin. Det något exotiska i sammanhanget, godistanden (läckra kakor!) och det mer eller mindre inbillade vätskebehovet vann. Den tredje hos en väninna vars man kort och koncist deklarerade:”Den som inte dricker kaffe efter maten blir utan efterrätt”. Man offrar sig gärna för den goda sakens skull… Slurken intogs rätt nyligen på södra halvklotet på en tangotillställning. Ett infall som inte gav mersmak.

Kaffe… OO vägrar lära sig alla sorter som nu finns. Åtminstone på italienska. Kaffe är nyttigt och hälsosamt, jo. Bränner fett, minskar risk för parkinsons, demens, skyddar både blod och hjärta och hjärna, höjer humöret, motverkar depression, bra för trög mage, med mera. Det finns ju hälsoeffekter i annat också. Choklad, till exempel!

Finländarna lär toppa kaffemosterlistan, konsumerar 9,6 kilogram kaffe per år och person. Enligt den listan ligger svenskarna på sjätte plats med 7,9. Andra listor placerar grannfolket på andra plats, men alltid är vi finländare i topp. OO bidrar alltså inte, inte BJR så mycket heller.

KAffekokare finns, samlar damm inklämd mellan andra sällan använda attiraljer...

Kaffekokare finns, samlar damm inklämd mellan andra sällan använda attiraljer…

Dyraste kaffet, kopi luwak, kan kosta ca 50 engelska pund per kopp. Bönorna ifråga har då gått genom palmmårdens tarmsystem, renats och rostats. En i övrigt helt pålitlig person påstår att han druckit kaffe med en underbar arom i Thailand – där lär en katt ha bidragit med sitt tarmsystem.

Nu är det dags för påstår – nej, bryggt te. Skål! Om man kan skåla i te, och i så fall på just Kaffets Dag?

Två och EN cykel. Gamla glada äventyr…

Nyslott, med den vackra senmedeltida borgen Olofsborg (finska Savonlinna, Olavinlinna). En verklig sommarstad under några intensiva veckor i juli och början av augusti varje år, när Operafestspelen pågår. Snart är det dags igen, för sjätte sommaren i rad, tillsammans med min käraste BJR. Dags att sitta på torget och bonga kändisar, gissa nationaliteter, hitta bekanta. Koppla av före och efter föreställningarna på en av flera utekrogar, stifta bekantskaper –  eller sitta och prata dialekt, såint naan ska fystaa. Kanske. En härlig sommarsemester!

En flytande pontonbro går över det strömmande Kyrönsami till borgen

En flytande pontonbro går över det strömmande Kyrönsalmi till borgen

Mitt livs andra besök i sommaroperastaden skedde för ungefär tjugo år sedan. Med cykel. Tandem. Lite fusk, tåghjälp i bägge ändar. Där stod vi sen, två kvinnor och en cykel på bangården i Parikkala, lite rådvilla ”åtvilkethåll”. En öronbedövande tutning från tågloket fick oss att hoppa högt – och så såg vi en storskrattande lokförare som påkallat vår uppmärksamhet på detta något grymma sätt, han pekade ut vår färdriktning. Vi bockade artigt och skuffade iväg vårt långa fordon, som av någon bestämd anledning fått namnet GötaBirgittaKöping. Sen bar det av via Punkaharju, via övernattningar på trevliga bondgårdars bed-and-breakfast, det var vinterkallt först, sen högsommarvarmt. Damm, gropiga småvägar, varningar för björn och varg, med mera… Och operan var Trollflöjten. Min medcyklande bakomtrampande väninna ville lära sig lite om opera, och just detta Mozart-verk är en bra inkörsport. ”Sisäänheitto-ooppera”, ”inkastningsopera”. I sanningens namn visste jag själv inte så mycket heller, men mera än hon, i varje fall. Vi gottade oss i borgen/slottet. Operafestspelens sceneri till den operan är unikt.

Jovisst, det går! Läs vidare i texten...

Jovisst, det går! Läs vidare i texten…

Följande anhalt för tungt lastade tandemen var Rantasalmi. ”Aj, ni har en sån där vinthundsmodell”, hälsade den frispråkiga värdinnan på sängfrukoststället. Vi suckade över den gropiga och dammiga grusvägen. ”Nej, inte skall ni cykla där när ni åker iväg på er kvällsutfärd”, sa hon. ”Ta lite till höger, gå genom den smala skogsremsan till vänster, och ni har asfalt hela vägen!” Intet ont anande lydde vi – och märkte efter en stund att vi befann oss på ett flygfält! Lekhumöret kopplades på, och vi övade oss i att cykla ensamma. Det är lätt, blott man håller linjen… Efter en stund beslöt vi oss för att fortsätta, trampade iväg. Och – ett flygplan på väg att lyfta kom emot. Inte en DC9 precis, men ändå. Ingen av oss fick upp lilla kameran, alltid till hands i en bröstficka, i häpenheten. ”Visade han knytnäven?” frågade värdinnan när vi berättade. Det såg vi inte. ”Han vet nog vem som lotsat er dit”, fortsatte hon, storskrattande. Vi tog grusvägen när vi lämnade det trevligaste av alla övernattningsställen.

Bron borta! Ett stort fartyg skulle passera innan vi kunde gå till Trollflöjten

Bron borta! Ett stort fartyg skulle passera innan vi kunde gå till Trollflöjten

Bloggstatistik

  • 38 515 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.