Frassmåånan

Förhållandet är dåligt, om det ens finns. Försöker nu som pensionär jobba det till det bättre, framgången är tyvärr tillsvidare något ynklig. OrdOdlarens förhållande till Frassmåånan, mars – vårmånaden. Vår?

Gymnasieläraren och studiehandledaren gjorde upp arbetsschema period för period. Schemat som innehöll mars blev överfullt i ett huj. Studentskrivningar, övningar, genomgångar, muntliga tenter med elevgrupper, övervakningar av skrivningar (det tråkigaste, sitta där och stirra, medveten om jobbet som väntar), läsa genom skriverier, bedöma, ge poäng… Och ta emot och diskutera kursval för kommande läsår, sammanställa alla val…

Marssol? Arbetsresan på morgonen gick österut, hemåt på sen eftermiddag i motsatt riktning, drygt 40 kilometer. Solen var inte precis någon glädjespridare de tiderna på dygnet.

Solen syns, häromdagen gick den till och med att fotografera:Jovisst, ljusare är det, även om solen inte bränner på för fullt så pågår el-produktion redan på förmiddagen, i sakta mak. de höga stolparna är från dagen före.Effekten för hälften av panelerna endast 572 watt, hittills den dagen tillverkat 1,080 kWh, totalproduktion sen starten 8194 kWh. Januari och februari är nollmånader i produktionen på grund av snön som lägger sig över solpanelerna. Och visst droppar det här och där, men på bilden syns också snöflingor. Typiskt mars. inte OO:s månad.Gräslök, timjan, koriander, salladsblad och persilja, med mera, av egen produktion, verkar vara fjärran.Frassmååna? För er som inte vet, frass är samma som hankatt. Som i mars springer runt och knarrar och knorrar på hög volym för att hitta sig en partner, lämnande gula fläckar i snödrivorna. Trevligt för nattsömnen om man har honkatter inne. Ekorrarna jagar varandra i träden, fåglarna börjar klara sångstrupen. Hackspetten är flitig på fågelmatbordet.

Mars, krigsguden, har gett månaden namnet. Årets första månad, fram till 153 före vår tideräknings början. Går man längre bak i gudahistorien hittar man Mars, naturgud, växtgud, fruktbarhetsgud – och hackspetten var hans djur. Namnet på månaden varierar inte så värst mycket i de mer kända språken: March, März, Marzo. Och egentligen borde den här krian skrivas på en tisdag, dies Marti på latin, Martedì på italienska. Mars dag.

Finskan har dock Maaliskuu! Kuu står här för månad, egentligen betyder ordet måne. Kuukausi = månad, ett månvarv. Men nu är det ”maalis” som kräver utredning. Går inte. Ingen kan säga med säkerhet. Någon föreslår ”maa”, = jord, mark – marken blir synlig när snötäcket ger med sig. Hm. Mahla är ett annat förslag. Mahla = björksav. Men då skall man bo längre söderut. Visserligen verkar det ha en viss grund, månaden lär heta björkmånad på flera slaviska språk. Fråga inte OO mer om det, hon har bara läst innantill. Det finska språket har ju en hel del rötter i den språkgruppen också.

Ett och annat som inger hopp sker ju ändå, och inom kort skall tomaterna sås och göra chiliplantorna sällskap.De olika rhododendronbuskarna ser lite olika ut. Tack och lov får de ”naturlig skugga” när solen brassar på som värst.Årsmöten infaller i mars. Jobbigt att tråckla ihop en ny styrelse, folk ”vill inte”. Vart har alla då så bråttom att de inte kan sitta på cirka åtta möten per år, två timmar per gång – 16-17 av årets alla cirka 6000 vakna timmar? (0,2% av den vakna tiden, om OO har kalkylerat rätt) Lättja, ovilja att dra sitt strå till stacken… Ett årsmöte är ju inte heller världens mest upplyftande tillställning, men verksamhetsplanen inger ju hopp. Sommarresor…

För att inte tala om trädgårdsmässorna. I år blir det två utländska i mars, en inhemsk i början av april.

OrdOdlaren jobbar på förhållandet med mars. Men kan ännu inte sitta på altanen… Snömassorna från solpanelerna samlar sig där. Hårt och svårsmält.

App – Lub – Cum – Mag – Lau

Direkt satte jakten på vitsorden för livet igång. Vi pluggade, studerade och läste hemma, gick på obligatoriska muntliga förhör (i alla ämnen!) för lärarna, stegrade vår nervositet med ”det här kommer säkert i skrivningarna” – och kopplade av med allsköns konstigheter. En av oss flyttade på samma snödriva flera gånger.

I mitten av mars börjar de nationella studentskrivningarna. Varje år, varannan dag, i två veckor och lite på. Start klockan nio, slut klockan femton. Noll noll, prick. Så var det för oss, så har det varit i evinnerliga tider, och så verkar det förbli, all digitalisering till trots.

Modersmålet. Uppgift: skriv en uppsats, välj en av dryga dussintalet rubriker. Vi var den första årskullen som fick skriva två, på två olika dagar. Om det var dessa två chanser eller klassskyddshelgonet (jo, tre s…) Runeberg, ho vet – men sju av oss plitade ihop det högsta vitsordet, laudatur. Ingen kammade hem något av de två lägsta vitsorden. Vi hade ett av de bästa, kanske det absolut bästa resultatet i Svenskfinland det året. Det fick vi veta – tjugo år senare.

En del av mina Studentrosor, snyggt arrangerade av min syster med floristiska fingrar i en stor skål. Pappa, Faster och Systerdotter med på bilden.

En del av mina studentrosor, snyggt arrangerade av min syster med floristiska fingrar i en stor skål. Pappa, Faster och Systerdotter med på bilden.

Matematiken. RektorAllan rev sig i håret. Vi bubblade av skratt. Kvällen före hade vi förberett oss och packat in oss i bilar (det ryms många när man packar…) och åkt till storstaden Vasa på bio. Föreställning: Herbie, Volkswagenbubblan som tänkte själv. Och någon satte sin medhavda oskalade apelsin på golvet och började mjuka upp skalet genom att rulla den med foten, bepansrad av en rejäl skidkänga. En annan steg upp och började gå mot toaletterna, läraren med samma namn och med en mjuk, något bakåtlutad gångstil gick efter, som sig bör. Abiturienten behövde enbart lite rörelse, han lufsade ett varv runt i salen och läraren svävade efter. Håll sig sen för skratt den som kan!

En uppgift handlade – förstås – om Pythagoras sats. Jag ritade och räknade och var nöjd. Märkte dock inte att den trehörning jag ritat var verkligt, verkligt trubbvinklig. Det blev inte många pluspoäng för den uppgiften, om ens någon. ”Hur har du tänkt?!” undrade den hyggliga matematikläraren. På Herbie, antagligen..

Realprovet gick bättre, även om början var lite besvärlig. I det provet skulle man dåförtiden göra tio uppgifter från sju olika ämnesområden: Religion, psykologi, historia, biologi, geografi, kemi och fysik. Min taktik gick ut på att läsa genom alla frågor, kruxa för dem som verkade någorlunda möjliga. Det blev fjorton kruxar. Svårt att välja bort! Skrev som besatt, satte punkt och lämnade upp alla papper tjugo före tre. RektorAllan ville mota mig tillbaks till min plats. Jag vägrade. ”Det jag har skrivit, det har jag skrivit”, citerade jag. Resultatet blev bra, för hela klassen. Rothovius hjälpte säkert, för i finska missade han rejält. Där fick vi klara oss själva så gott det gick. Det gick inte sååå gott.

Vi skrev studenten. Vi blev studenter. Vi tog studenten. Allihopa. Vilket verb man sen väljer.

Pressfotografering

Pressfotografering. Alla syns inte så bra…

Vad vi sen blev har jag inte helkoll på. Åtminstone tre lärare, flera torde tidvis ha ägnat sig åt yrket ifråga. Ingen journalist, ingen deckarförfattare. Ingen stor politiker heller – tror jag. Kommentera och berätta, på något sätt!

Vitsorden i studentexamen på den tiden (nu finns ett till):

Laudatur, magna cum laude approbatur, cum laude approbatur, lubenter approbatur, approbatur. Och improbatur, förstås, men det satsade vi inte på. 37% av våra vitsord var laudatur!

Bloggstatistik

  • 36 945 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales & Costa Del Sol

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.