Skapande paus

Journalistfröet (som hon själv då och då trodde) gjorde en intervju med en varitmusikerhelalivet, en glad och verkligt talugär man. Prat, anteckningar, några rätt så platta fotografier, allt var i en enda röra i huvudet. Det var önskvärt att materialet skulle finnas på redaktionen följande dags kväll.

Då, för förtiofem år sen då var det verkligt analoga – hjulanaloga – tider jämfört med dagens digitala snabbskutt. Tidningen bjöd på svartvit film i ca tolvbildersstumpar, framkallning sköttes där. Vad du som frilansjobbare fångat på bild såg du vanligtvis först i tidningen. Texten och filmrullen sändes med buss i ett kuvert, mottagaren betalar. Busstationen och redaktionen fanns nära varandra i sin ända, medan den dåvarande OO hade 8 (om hon hade tur med de få busslinjerna den vägen) eller 22 kilometer till lämplig busshållplats…

Sommarlovet bestod i övrigt av föus- och annat jordbruksarbete, medan kalvarna och korna kvällsutfodrades jobbade hjärnan med inkommet material. Skrivmaskinssittningen någon timme senare gav inget godtagbart resultat. Suck. Följde lite TV, lite läsning och troligen något kvällsmål innan sömnen tog vid. Upp i ottan, föus och morgonmål. Som vanligt skulle OO diska efteråt. Mitt i allt avbröt hon, torkade händerna, vände sig mot mamma med orden: ”Du får fortsätta!” Denna lydde utan knot, med gapande mun – vad tog det åt dottern?

Skrivmaskinsknatter. Rubrik, ingress, dispostion, mellanrubriker, några futtiga bildtexter till osedda bilder formligen exploderade fram. Två papper. En blick på klockan, ”Pappa, jag behöver bilen!” I ilfart 8 kilometer, fångade bussen, överlämnade kuvertet, ”mottagaren betalar”. En häpen signatur Cander satt på redaktionen och framkallade, beskar och förde texten till sättning (ja, det var blysättningstider då, vet ni yngre läsare vad det handlade om?)

Senare i livet har OO undervisat om den kreativa processen; som ofta börjar med en idé, ett uppdrag, ett problem – och sen kommer materialinsamling, inkubation, illumination och sist det verkliga jobbet, förverkligandet. Och det kan såga av och an många gånger, med utprovningar och testningar och förbättringar. Dock påstår skribenter att det inte alltid går att göra så mycket åt alstret när man väl skrivit ner sin story. Annat kan det vara på andra områden. I varje fall gäller det att fånga illuminationen, ”uppenbarelsen”, ”synen” i flykten; den kan vara blott några få sekunder. Den har också en tendens att dyka upp i skarven mellan sömn och vakenhet. OO har till och med fått ihop en pensioneringssång till en kollega enligt ”papperochpennavidsängen-metoden”. OO är annars usel på rim och poesi.

”Skapande paus” är nästan synonym. Bodil Jönssons ”ställtid” är också lite ditåt – förresten ett verkligt användbart ord. Du måste ta itu med ett jobb (rätta prov…), som tar 110% av din uppmärksamhet. Tröskeln att börja är hög. ”Nä, nu måste jag…” Så ser du dammet på pianot. Det skall torkas bort. Nu. Och spegeln är smutsig. Skall putsas. Nu. Mattan skall dammas. Nu. Alla de där sysslorna hjälper dig att ställa in dig på det som skall göras, hävdar fysikprofessorn B. Jönsson.

Nu skall det packas. Oj, ja, blogginlägget skall skrivas. Packa! Blommorna skall vattnas. Packa! De där böckerna borde ju stå i hyllan, inte ligga på stolen. Packa! Okay. Nu skall det avnjutas en skapande paus, de egna batterierna skall laddas – utan sladdar. Däremot behövs det sladdar och laddare till en hel del apparater. Den skapande pausen avnjutes utan internet, utan Facebook, utan bloggläsande och -skrivande.

Hoppas du som läser det här återkommer i början av november! Det gör OO, i varje fall.

Nyfiken på skriverierna för förtifem år sedan? http://www.webbop.fi, skrolla till ”vi har digitaliserat vårt arkiv”, sök fram tidning nummer 33, 9 augusti 1973. ”Gösta minns”.

Föus = ladugård. Talugär = pratsam

Skrivattiraljer

Köksredskapet mandolin är oumbärligt när man skall göra kållåda. Och det skulle man. Men, men, mandolinen är farlig också. Vilket tydligen skulle bevisas. De flesta olyckor sker alltså hemma, i köket. Hur mycket blod kan det strömma genom ett pekfinger? Svar: mycket. Om en stor lucka i fingerspetsen öppnas. Här sitter man nu och är invalid i höger pekfinger och lite mindre i densamma högerhandens tumme!

Föranleder minnen av maskinskrivning, ingalunda skribentens starkaste sida. Inga kurser i något fingersystem, bara att börja. Så har ju många andra också. Fortfarande tittas det alltför mycket på tangenterna, inte på den framlöpande texten. Och försök själv skriva utan att använda höger pekfinger… Vissa invanda pekfingerbokstäver utelämnas, och det gör ont när fingret självt vill hjälpa till. Stickande ont. Aj!

Börjat utan kurs hade säkert också radioredaktören som jag arbetade vid sidan av på 1970-talet. Han slog säkert alla i pekfingermaskinskrivningssnabbhet. Med de övriga fingrarna mer eller mindre knutna hamrade han på med sina pekfingrar som en kulspruta. Och åstadkom text. Massor av text. Utan att använda tiofingerssystemet: tio söker, två skriver…

Och ungdomsledaren som blev kommunal ungdomssekreterare och plötsligt befann sig vara tjänsteman med skrivmaskin. ”Som gammal dragspelare skall det väl inte bli så svårt med den här – bara man lär sig att hitta basarna, förstås”. Medges att ha var – och är fortfarande – en spjuver av stora mått. Medges även att orgellektionerna i tonåren bidragit till att fler fingrar än två är i användning i skrivande stund.

Ett stort framsteg var el-skrivmaskinen, med en fantastisk manick: syndernasförlåtelseknappen. Den som raderade felskrivningarna. Undrar hur många unga som idag förstår vitsen ”Hur vet man att en blondin använt datorn? Jo, det finns korrigeringslack på skärmen”. Obs, psykologiläraren vet att hårfärg inte är en indikation på sk intelligens…

Förresten, vid inköp av en aktielägenhet för sisådär tre år sedan blev jag förd till ett heligt rum i fastighetsförmedlingens byrå. Där tronade en el-skrivmaskin i eget högt  majestät. För införande av nytt ägarnamn i aktiebrevet. Kändes högtidligt med den ritualen!

Manuella skrivmaskiner används ännu, även i Finland. Apparatur torde det finans en uppsjö av, det är ju svårt att göra sig av med en pålitlig trotjänare. Men färgband? De har ju en benägenhet att torka.  Som illustration ett ”gatukontor i La Paz, Bolivia.

SAMSUNG CSC

Två youtubeillustrationer värda att ta en titt på: Skriv in ‘What happens when a typewriter user uses Pc’. fem sekunder lång snutt. Eller Leroy Andersons musikstycke ‘The Typewriter’, som finns i olika skrattretande versioner. Varje symfoniorkester behöver en manuell skrivmaskin!

Kållådan? Den blev färdig, även om den gjordes med vänster hand blev den god. Eventuellt en liten snutt röd extrakrydda. Jag var ensam hemma vid tillverkningen – och olyckan.

Bloggstatistik

  • 40 318 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.